Hem & skola 3 2015

&

He m s k ola Nr 3/15 • Årgång 42 • Utgiven av Förbundet Hem och Skola i Finland rf

■■Ok med bordsbön?

s. 3

■■Lägerskolan ger

vi-känsla

s. 4

■■Störning med många

frågetecken

s. 6

■■Hur gör man i andra

skolor?

s. 8

■■Ge hjärnan en andra

chans

s. 10

■■Ett givande år med en

utbyteselev

s. 16

2

Hem & skola ■■LEDAREN

■■kolumnen

Nu har vi vår chans

vidar lindqvist

Har alla barn samma möjligheter?

■■Den senaste Pisaundersökningen vittnar om att Finland inte lyckas nå upp till de förväntningar som har tilldelats oss världen över.

Pisa är OECD:s internationella studie som undersöker 15-åriga elevers förmågor i och attityder till matematik, naturvetenskap, läsning och problemlösning.

I den senaste Pisa undersökningen deltog även elever som har invandrarbakgrund med ett större sampel.

I undervisningens supermakt, Finland, når första generationens elever med invandrarbakgrund en nivå i matematik som är mer än två år under de elever som inte har den.

Andra generationens ungdomar, som har gått hela sin skola i Finland, når en nivå i matematik som är fortfarande omkring två år under de elever som inte har invandrarbakgrund. Det är alltså klart att elever med invandrarbakgrund i Finland avslutar sin grundskola med en bristande kompetensnivå jämfört med de elever som inte har invandrarbakgrund. Enligt Pisa ligger också omkring hälften av eleverna med invandrarbakgrund i Finland i en så kallad

riskzon med tanke på deras framtid och matematikfärdigheter.

■■Det är lätt att förklara bort problemet i stället för att bära ansvar. Jag har flera gånger hört någon kommentera att elever med invandrarbakgrund inte förbinder sig till sin skolgång eller att de inte är tillräckligt motiverade att gå i skola. Det är lätt att dra den slutsatsen.

Vi har ju alla hört hur viktig motivationen är för skolframgången!

Men verkligheten är inte så enkel.

Eleverna med invandrarbakgrund i Finland är faktiskt mera motiverade än en genomsnittlig elev i OECD länderna. Våra elever med invandrarbakgrund är också klart bättre motiverade än alla andra elever i Finland. Samtidigt förhåller de sig positivare till skolan och känner en starkare skoltillhörighet än de elever som inte har invandrarbakgrund.

Hur förklaras då de sämre resultaten?

Det är ett väldigt komplext fenomen.

Barn med invandrarbakgrund representerar många olika kulturer och första generationens invandrarelever har varierande skolbakgrund. Inte ens en

Tidning utgiven av: Förbundet Hem och Skola i Finland rf.

oerhört god motivation räcker till om du till exempel har svårt med språket och om det finns stora kulturella skillnader. Familjen spelar därför här en viktig roll, men barnens skolgång påverkas också av samhällets attityder och förväntningar.

■■Vi i Finland behöver bättre interkulturell kompetens i och utanför skolan när vi möter människor från andra kulturer. Den kompetensen möjliggör ett gott samarbete mellan elever, lärare och föräldrar med annan kulturell, språklig, religiös eller etnisk bakgrund. I ett interkulturellt samhälle är det de vuxnas uppgift att riva ner de osynliga murar som skapats och som hindrar barn från att vara delaktiga och att leva på lika villkor. Vi måste skapa en gemensam värdegrund där alla har samma rättigheter och skyldigheter. Om vi inte gör det skapar vi segregation i samhället som inte ger alla barn lika möjligheter.

Heidi Harju-Luukkainen

ordförande för Förbundet Hem och Skola

■■Det finns knappt någon ort i vårt land som inte konkret berörs av den stora flyktingströmmen som dragit in i Europa.

Välviljan mot dem har varit stor, även om det också förekommer fientliga tongångar, präglade av rädsla och aggression.

Vi påverkas alla av det nya som sker. Vilken inställning våra barn får till flyktingarna beror i allra högsta grad på hur vi själva förhåller oss. Ingen föds till rasist.

Nu har vi alla vår chans att visa vem vi är och vad vi står för.

Det är viktigt att vi talar om flyktingarna med barnen, både hemma och i skolan. Varför har alla de här människorna kommit till vårt land? Varför flyr de? Har de inget hem längre? Vad skall hända nu? Skall de gå i skola här? Hur skulle det kännas om vi själva var tvungna att lämna vårt hem?

Dessa tusentals människor som tagit sig ända hit har all rätt att känna sig välkomna och väldigt många finländare har öppnat både sitt hjärta och sin plånbok för att de skall göra det.

Vi har levat i stor trygghet i det här landet i många årtionden redan, även om kriget kanske ännu påverkar oss på ett kollektivt undermedvetet plan. Största delen av oss har det materiellt väl ställt, ja vi lever i ett överflöd av saker som vi nu mer än gärna skänker åt de utblottade människor som nu anländer och som har mist allt.

I åratal har samhällsdebatten bara handlat om pengar och om att få det bättre. Men det har fattats något på ett annat plan. I våra materiellt så välnärda europeiska länder är själen undernärd.

Det verkar som om många har väntat på att man skall få kavla upp ärmarna och göra något konkret som har betydelse. Ordet solidaritet har kanske en 70-talsklang, men det är just det som behövs nu.

Det finns många sätt att hjälpa och jag tror att det viktigt att också involvera barnen. Kan de ge bort någon älskad leksak eller spel? Kan vår familj bli vän med en flyktingfamilj? Man kanske drar sig på grund av att man inte vet hur man skall vara och kanske inte förstår varandras språk. Men det är inte mycket som behövs. Barn knyter lätt kontakt med varandra och känner naturlig empati. Vi vuxna kan hjälpa till med små praktiska saker som att ta med sin vänfamilj till butiken, till ett kulturevenemang eller ut i svampskogen – och så kan man ju laga mat tillsammans.

Nu låter jag högtidlig, men det är inte säkert att vi är den givande parten.Vi kanske får en gengåva som är värd mer än pengar.

Tua Ranninen

Tryckeri: KSF Media, Vanda 2015.

Upplaga: 36 000.

Annonsförsäljning: Ky Lisbeth Lönn­qvist Kb,

Ansvarig utgivare: Heidi Harju-Luukkainen, förbundsordförande.

Redaktör: Tua Ranninen, tfn 040-7260 264.

Layout: Pia Ahlberg.

Pärmbild: Marcus Rosenlund.

Målgrupp: Föräldrar med barn i svenskspråkig skola.

Distribution: Delas ut i klassen och bärs hem av eleverna.

Sandbacka­vägen 8 D, 02200 Esbo.

Tfn 09 803 9553.

E-post: lisbeth.lonnqvist@kolumbus.fi Annonspris: 1,50 e/spmm.

heidi harjuluukkainen ordförande

Micaela Romantschukpietilä verksamhetsledare

maarit westerén informatör

Kansliet: Förbundet Hem och Skola i Finland rf, Nylandsgatan 17 D, 00120 Hel­singfors. Tfn: 09 565 7770.

E-post: hemochskola@hemochskola.fi.

Tua Ranninen redaktör

Hem & skola

3

■■intervju

Ok med bordsbön? – amen Är bordsbön ett sätt att prångla en kristen över­ tygelse på eleverna? Eller är det en naturlig del av skolans verksamhetskultur?

Frågan blev en het potatis som Regionförvaltningsverket fick ta sig an i våras. Verkets jurister slog fast att bordsbönen är en del av religionsutövandet som vi enligt lagen om religionsfrihet har rätt till. Bordsbönen är inte en del av undervisningen, som skall vara konfessionslös.

Det är alltså okej att läsa bordsbön i skolan. Men det är inte okej att tvinga en elev att medverka i bordsbönen, slår Regionförvaltningsverket fast.

– Om en elev inte vill delta i bordsbönen måste skolan erbjuda annan verksamhet. Direktiven är tydliga, men inte helt okomplicerade, säger Bob Karlsson, svensk direktör vid Utbildningsstyrelsen.

– Det kan i praktiken vara svårt om en elev inte vill delta i bordsbönen, säger Karlsson. Skall den eleven sitta vid ett eget bord eller vänta utanför matsalen under bordsbönen? Det blir lätt väldigt utpekande.

Borde man då slopa bordsbönen helt och hållet?

– I olika delar av vårt land är tron mera aktivt närvarande och där kan man uppfatta att bordsbönen är en del av skolans kultur.

Men samtidigt är det väldigt svårt att avvika från den som enskild individ. Det kan vara svårt för en ung elev att säga att det här vill hen inte vara med om, säger Karlsson.

Mårten Björkgren är lektor i religionsundervisningens didaktik vid fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier vid Åbo Akademi. Han påminner att det är viktigt att skilja på religionsundervisningen och skolans verksamhet i övrigt. Undervisningen i religion styrs klart och tydligt av läroplanen.

GNURF

■■Det är viktigt att religionsundervisningen öppet diskutera olika kulturella och trosfrågor och fundera på hur man förhåller sig till exempel till bordsbönen. Vidar Lindqvist

”Vi borde lära oss att leva i mångfalden. Allt behöver inte vara så neutralt.”

Mårten Björkgren, lärarutbildare

– Man lär sig inte att tro i skolan, det gör man i olika kyrkliga sammanhang.

Men att förbjuda exempelvis bordsbönen är att sopa problemen under mattan, tycker Björkgren.

–Vi borde lära oss att leva i mångfalden. Allt behöver inte vara så neutralt. Att förbjuda saker är att sticka huvudet i busken.

Skolan skall ju fostra eleverna till att möta mångfald och pluralism.

Då är det bra att ha en öppen inställning till olika kulturer och inte vara så misstänksam mot element från andra kulturer. Det här är kanske närmast en kommunikationsutmaning för skolan. Det

behövs en mer samtalande kultur kring de här frågorna. Vi borde odla en nyfikenhet gentemot andra kulturella inslag, oberoende av om de har religiösa förtecken eller inte, säger Björkgren.

Vad gäller specifikt bordsbönen tycker ändå Björkgren att man inte behöver ritualisera den.

– Man kunde kanske överföra bordsbönen till religionsundervisningen. Att inom ramen för den diskutera exempelvis måltidens och bordsbönens betydelse i olika kulturer skulle kanske ge mera. I stället för bordsbön kunde man kanske införa en tyst stund före maten. Ett sätt att samla sig, lugna sig, och för den som

känner för det be, inför maten, säger han.

Vilken vägkost ger lärarutbildningen i den här frågan?

– Jag hoppas att vår utbildning ger en professionalitet som gör att man, trots att man är starkt engagerad, i lärarrollen är medveten om att det är eleven som skall få utforska utgående från sina egna premisser. Det är inte lärarens tolkningar och preferenser som bestämmer. Jag hoppas att man i utbildningen mognar till att få distans till sin egen ståndpunkt.

Oberoende av om man är kristen eller ateist, säger lärarutbildaren Mårten Björkgren.

Mattias Fagerholm

4

Hem & skola ■■reportage

■■ Ronya Nyman (längst till vänster), Fanny Luhtasuo, Ronja Blomstedt, Venla Keurulainen och Wenla Kuusimurto. Katarina Michelsson

Lägerskolan ger vi-känsla En grupp entusiastiska femmor och sexor från Boxby skola i Sibbo hoppar på färjan från bryggan på Norrkullalandet denna vackra augustimorgon.

            

          

Det hörs ett glatt sorl då de berättar om och går igenom lägerskolans förs­ta dag. Det har varit grillande och kockande, tävlingar, simmande, fiskande och ödemarkskunskaper ute på holmen igår.

– Lägerskolan har varit bättre än jag tänkte mig och dessutom är stugan som vi bor i jättefin, den överträffade mina förväntningar, säger Ronya Nyman och får medhåll av sina kompisar.

Boxby skola beslöt att hålla sin tre dagar långa lägerskola i den egna hembygden och samtidigt bekanta sig med skärgården. Den här dagen gör de en utflykt till Söderskär fyrsamhälle och lär känna Pörtö och dess historia.

Många goda konsekvenser – En lägerskola har nästan alltid många positiva, långsiktiga konsekvenser då den stärker gruppgemenskapen och vi-känslan i klassen. Dessutom får eleverna gemensamma minnen. Även många egenskaper och styrkor hos olika elever, som inte syns i klassrummet, kommer fram på ett bra sätt. En del lär sig med händerna och andra med huvudet, sä-

■■understöd att söka Skolor som har en föräldraför­ ening som är medlem i Hem och Skola har nu möjlighet att ansöka om understöd för lägerskolor från Lisi Wahls stiftelse för studieunderstöd. Ansökningen gäller lägerskolor som ordnas under 2016 och den sker elektroniskt via en blankett på Hem och Skolas webbsida.

Senast 16.10. ska man ansöka om bidraget.

”Även många egenskaper och styrkor hos olika elever, som inte syns i klassrummet, kommer fram på ett bra sätt.”

ger läraren Pekka Nordström.

På en lägerskola är inte alltid själva kunskapsinhämtandet det viktigaste och man lär sig saker på ett annat sätt. Pekka tycker att det är en bonus att få åka på lägerskola och bättre få lära känna de föräldrar som är med.

Det krävs varken mycket pengar eller att man reser långt bort för att lägerskolan skall lyckas.

– Att fiska och simma har varit det bästa, säger Andreas Furu och det är hans vänner eniga om.

De föräldrar som är med på lägerskolan berättar att de har planerat lägerskolan i två år Barnen har också aktivt deltagit i insamlandet av pengar.

Föräldrarna anser att det är viktigt för sammanhållningen och att barnen konkret vad ser man får för pengarna.

Eftersom den kombinerade femma-sexa klassen är en ny grupp är det också en ny dynamik i den och det är viktigt att barnen lär känna varandra.

– Det är en förmån att få vara med, säger mamman Johanna Sutinen som är med på hela lägerskolan.

Katarina Michelsson

Hem & skola

5

■■intervju

När kärleken tar slut – gör upp i godo Ibland går det så att kärleken inte håller och par beslutar sig för att gå skilda vägar. De flesta sköter sin skilsmässa sansat, men i många fall finns det så mycket bitterhet att man gör allt för att komma åt varandra. Då används ofta barnen som slagträ.

– Man kan gräla om precis vad som helst, det är bara fantasin som sätter stopp för hur långt man kan gå, säger Klas Weckman, som är biträdande chef för Helsingfors rättshjälpsbyrå.

Han tar inte emot privata klienter.

Under sina 25 år som jurist har han sett det mesta.

– Känslorna kan vara både hårda och bittra, men ändå borde man för barnens skull försöka göra upp i godo.

Numera går det lätt att skilja sig. Man lämnar bara in pappren till tingsrätten och efter en betänketid på 6–12 månader beviljas man med en ny ansökan äktenskapsskillnad.

I Sverige finns något som heter växelvisboende, där barnet bor turvis hos sin mamma och pappa.

– Det har vi inte i Finland, även om man i praktiken kan komma överens om ett arrangemang som påminner om det. Men barnet kan

vara skrivet bara på en adress och gå endast i en skola, säger Klas Weckman.

Följ med på Wilma Om skolan inte känner till att föräldrarna skilt sig, kan man anmäla om att båda föräldrarna vill komma in på Wilma och på det sättet följa med barnets skolgång.

Att den ena föräldern, oftast mamman i synnerhet om barnen är små, är barnets boendeförälder kan ställa till med praktiska problem. Barnet har rätt till skolskjuts bara från en adress och boendeföräldern får alla förmåner, stöd och underhållsbidrag. Om man dessutom bor på olika orter blir de praktiska besvärligheterna ännu besvärligare.

– Om boendeföräldern inte vill att barnet skall få träffa den andra föräldern, krävs ett domstolsbeslut för att barnet skall få umgås med sina båda föräldrar, säger Klas Weckman.

12-åring får välja själv Föräldrarna kan också avtala om umgängesrätten hos barnatillsyningsmannen. Då är det ett rambeslut som finns alltmer i bakgrunden om förhållandet mellan föräldrarna blir bättre och de formfritt kan komma överens om vad som gäller.

När barnet fyller 12 år är bar-

nets egen vilja i regel avgörande.

Då kan till exempel boendeföräldern inte hindra barnet från att flytta till den andra föräldern om barnet själv vill det.

Klas Weckman har varit med om många besvärliga och tragiska skilsmässor där paren kunnat gräla i flera år och lagt ner en förmögenhet på juristarvoden.

Han minns speciellt ett fall.

– Det här paret lyckades komma överens om hur barnen skulle bo, och om hur egendom och sommarstuga fördelas, men vem som skulle få cockerspanieln kunde de inte enas som. Vi föreslog att den kunde bo hos mormor, men det gick man inte med på, inte heller att en hundpsykolog skulle avgöra vem hunden var mera fäst vid.

I fråga om hunden var en kompromiss helt omöjlig för båda två och det slutade med att hunden måste avlivas, säger Klas Weckman och skakar på huvudet.

Förlikning Weckman säger att han förstår att känslorna svallar och att det kan finnas mycket aggressioner och bitterhet i en skilsmässosituation, men hans råd är ändå: – Försök komma överens i sämja. En möjlighet är att ni anlitar en gemensam jurist som kan förklara spelreglerna.

Numera finns något som kallas

■■siffror År 2013 ingicks 28 878 äktenskap, medan 13 766 äktenskap slutade i skilsmässa.

Sannolikheten att första äktenskapet skall sluta i skilsmässa är 39 procent.

■■Källa: Statistikcentralen

■■Gör upp i godo, säger juristen Klas Weckman.

Follo-förlikning och där försöker man prata sig fram till en lösning som båda parter kan godkänna.

– Förlikningssessionen, som ofta kan ta flera timmar, förutsätter att båda parter är med på den. Den leds av en tingsdomare och i den deltar förutom parterna med deras biträden också en sakkunnig psykolog.

– Ofta går det häftigt till i början av sessionen där parterna skäller ut varandra. Men när man fått ut ångan lugnar det sig och man förmår ofta avtala om framför allt barnens vårdnad, umgängesrätt och underhållsbidrag. Avtalet skräddarsys och är bindande, säger Klas Weckman.

Enligt honom har det här förlikningsförfarandet blivit mycket populärt och det uppmuntras också av domstolarna.

Tua Ranninen

”Det här paret lyckades komma överens om hur barnen skulle bo, och om hur egendom och sommarstuga fördelas, men vem som skulle få cockerspanieln kunde de inte enas som.”

6

Hem & skola ■■reportage

■■ADHD-stöd Om man misstänker att ens barn lider av adhd kan man börja utreda saken via till exempel den offentliga hälsovården.

Läkaren kan vid behov ge en remiss till noggrannare undersökningar.

Barnavårdscentralen erbjuder specialister och kurser.

På nätet finns de nationella rekommendationerna Käypä hoito.

Barnavårdsföreningens adhd-center erbjuder lågtröskeltjänster för familjer som upplever att vardagen är full av utmaningar. Man behöver varken remiss eller diagnos för att ta kontakt.

■■Man borde diskutuera de bakomliggande orsakerna till adhd mera. Det är en störning som inte är helt entydig. nina winquist

■■Källa: Finlands adhd-förbund

Störning med många frågetecken Vad är det som förorsakar adhd hos barn? Ska störning­ en ses som biologisk-neu­ rologisk eller psykologisk?

Och ska barn med diagnosen medicineras eller inte?

Svaret beror långt på i vilket land barnet bor. Och vilket kunskapsfält experten som besvarar frågorna företräder.

I det mer medicinskt inriktade USA har fler än 9 procent av barn i skolåldern fått diagnosen adhd och föreskrivits farmaceutisk medicin. I det mer psykoanalytiskt inriktade Frankrike är de skolbarn som fått diagnosen cirka 5 procent.

I Finland finns det inga tillförlitliga, uppdaterade uppgifter att tillgå, då THL använder hälsovårdsbesök och vårdperioder som bas, inte patientantal. Men enligt forskaren Anita Puustjärvi är adhd-diagnoserna klart på uppgående och inkluderar inte bara barn, utan även vuxna som inte fått diagnosen som barn.

Hon betonar att diagnosen bör göras noga och omfatta barnets hela situation. Symptomen bör vara många, långvariga, klart funktionshindrande och inte gå att förklara bättre med andra orsaker.

” Om skolklasserna blir för stora, hamnar allt fler utanför och då ligger en diagnos nära till hands.”

– Pratet om medikalisering är popularisering. 80 procent av patienterna får hjälp av medicinerna, säger Puustinen. Och åtminstone i Finland råder ingen över­ diagnosticering, adhd är en störning som är välutforskad och noga definierad.

En kuriositet i Finland är att adhd-diagnoserna och vårdperio­ derna i Österbotten är klart färre än i övriga Finland.

I relation till samhället Sauli Suominen är politices licentiat, doktorand, leg. psykoterapeut och handledare. Han arbetar med föräldrar på stödkurser för familjer till barn med neuropsykiatriska handikapp och betonar att adhd inte enbart bör ses ur ett individinriktat medicinskt

perspektiv. Störningarna bör alltid ses i förhållande till samhällets kravnivå. Ju större krav, desto fler definieras som avvikande.

Adhd är till 60–90 procent ärftligt betingad.

– Men så är det även med alla andra komplicerade beteendeformer. Ärftligheten är alltså inte något bevis för att beteendet är en sjukdom, säger Suominen.

– Det finns alltid fara för överdiagnosticering, säger han. Om skolklasserna blir för stora, hamnar allt fler utanför och då ligger en diagnos nära till hands. Individen får bära skulden för samhällets misslyckande.

Enligt Suominen bör vi fråga oss hur samhällets utveckling med allt större daghemsgrupper, skolklasser, mer stress och mind­ re gemensam tid påverkar individen.

– Det slutliga svaret på gåtan adhd får vi inte genom att skanna individens huvud eller i den genetisk-biologiska forskningen. Vi måste därför fästa uppmärksamhet på förhållandet samhälle – individ. Detta glöms för lätt, säger Sauli Suominen.

– Det finns ingenting som säger att mänskor behöver vara ett offer för sin genetik. En genetisk bakgrund, som kan ge upphov till en

avvikelse, kan samtidigt innebära en skapande förmåga som kan leda till att man blir mycket framgångsrik. Det är viktigt att kunna se det kreativa i barnet, konstaterar Suominen.

Ingen diskussion Allt fler barn kategoriseras i dag som specialbarn. Rätt ofta går ekvationen biologisk orsak–biologisk vård hand i hand. Med andra ord blir mediciner allt oftare den viktigaste och enda vårdformen.

Medicinerna kan fungera bra, men är också miljardbusiness för läkemedelsindustrin. Det är också häpnadsväckande att det är läkemedelsindustrin själv som forskar både i effekterna och bieffekterna av medicinerna. Läkemedelsforskaren professor Peter Götzsche säger att det är som om man själv skulle besiktiga sin egen bil och konstatera att bromsarna är i skick.

Suominen påpekar dock att han inte fördömer bruket av mediciner och säger att om hans dotter hade adhd och höll på att bli utslagen så skulle han absolut pröva på mediciner, men först då. Han framhåller att medicin inte får vara ett svepskäl för det nödvändiga stödet för skolklassen, familjen och flickan själv.

– På 1970-talet var diskussionsklimatet ett annat och oerhört intressant. Då diskuterade man livligt på vilket sätt man skulle närma sig adhd. Nu existerar ingen diskussion.

Anita Puustjärvi och Sauli Suominen är ense om att det som behövs just nu är stöd för anpassningskurser till familjer.

Suominen säger att adhd exempelvis kan leda till att ena föräldern, oftast mamman, alltmera beskyddar barnet och förstår dess avvikelse medan pappan tycker det daltas för mycket och att man kräver för litet. Det kan leda till att barnet får en maktställning som inte är bra i längden.

– Stödåtgärder som psykosociala insatser måste sättas in genast. Föräldrarna får inte se läget som hopplöst och utgå från ett osynligt manuskript där det står att barnet inte kommer att klara sig. Det blir lätt en självuppfyllande profetia. Därför bör man söka hjälp i tid.

Man måste jobba på att förstå sitt barn, men samtidigt ställa lämpliga krav. Kontakten till barnet är viktig. Utan kontakt finns ingen förståelse. Försök inte påverka barnet utan inverka i stället på din relation till barnet.

NINA WINQUIST

Hem & skola

YRKESUTBILDNING ÄR INTE BARA FÖR UNGDOMAR, OCKSÅ FÖR FÖRÄLDRAR

Korkein luottoluokitus ©Soliditet

2013

Fortbildningscentrum Prakticum erbjuder mångsidiga yrkesutbildningar inom ett flertal branscher. Utbildningarna är anpassade för vuxna och kan smidigt avläggas vid sidan av arbete och familjeliv. Vi har fortlöpande ansökning och antagning till de flesta utbildningar. Läs mer om vårt utbud och våra tjänster på vår webbplats

prakticum.fi/vuxna

För allt du bryr dig om redan i 90 år

Har du något som är extra viktigt och speciellt för dig?

Tillsammans fixar vi den bästa försäkringslösningen.

Ta kontakt. Ring 010 80 81 80* eller kom på besök.

Du hittar vårt närmaste kontor på adressen folksam.fi *Från fast linje 8,35 cent/samtal + 3,20 cent/min, från mobiltelefon 8,35 cent/samtal + 19,20 cent/min.

7

8

Hem & skola

■■kolumn

■■reportage

Samarbete i olika tappningar ■■Nästan ett kvartssekel som lärare på ett finskspråkigt högstadium och nästan femton år som mer eller mindre aktiv förälder inom det svenskspråkiga skolväsendet i Åbo har gett mig en viss insyn i, samt många åsikter om, hur samarbetet mellan skolorna och hemmen funge­rar. I regel fungerar det i positiv anda, fast litet mer halvdant i de högre klasserna.

■■Länge fick skolan och hemmen leva i egna världar, eventuellt med föräldrar som bakade bulla till föräldrakvällar – som till exempel min pappa, då jag gick lågstadieåren i Kotka Svenska Samskola på 70-talet. Då satt föräldrarna ofta med i direktioner, utan mötesarvoden, tills systemet föll i och med att de skulle tillsättas politiskt. Nu har dessa politiska direktioner avskaffats på många håll, bland annat för att de blev för dyra, eftersom man skulle betala mötesarvoden.

Dessutom var de på många håll svåra att tillsätta.

I Åbo besattes ändå de svenska skoldirektionerna behändigt med föräldrar, med hjälp av Hem och Skola. Partiboken hade ingen betydelse. På finska sidan gällde partiboken och där tog det länge innan direktionerna blev tillsatta.

■■Under senare år har det i officiella skrifter åter lyfts fram hur hemmen bör göras mer delaktiga vad gäller skolgången. Inställningen till samarbete mellan hem och skola är hos oss för det mesta mycket positiv, föräldrarna och hemmen arbetar mot samma mål. Den här attityden får vi vara ytterst tacksamma för. På sin höjd är man, på båda håll, emellanåt litet osäkra på hur samarbetet skall se ut.

Då jag även deltagit i ”Vi måste skandinaviskt samarbete mellan föräldraförbunden göra vårt har jag kommit till insikt om att resten av Skandinayttersta vien inte alltid har det lika för att väl ställt. I flera av länderna har föräldrarna kommit att bibehålla bilda ett slags fackförbund, tilliten.” där kraven och klagomålen haglar. Det är något som grovt har fallerat ute bland våra brödrafolk.

I Danmark och Norge är föräldrasamarbetet lagstadgat, även organisatoriskt. Det har sina sidor, men i Finland fungerar våra föreningar från gräsrotsnivå, vi har folkrörelser. Så har även Sverige, men där är samarbetet kört i sank, det är tungt att arbeta upp sig igen. Fokus på individens rättigheter har tagit överhanden, det allmännas bästa är bortglömt. Den som skriker högst blir hörd.

Här kommer jag osökt att tänka på ett minne från ”milin”, där Nylands Brigad och en annan enhet hade samövning. Vår grupp fick upp ett stort tält och eld i kaminen på cirka tio minuter, utan speciellt många ord. Den andra enhetens grabbar stod en halv timme längre och skrek åt varandra att göra något.

Min tes, som avgående medlem i förbundsstyrelsen, är att det är tilliten, och därmed respekten, till skolan som förstörts i varierande grad ute i Skandinavien. Tilliten till att en högkompetent lärarkår vet vad den gör. Vi talar även om att politikerna skall hålla tassarna borta från det dagliga skolarbetet, läroplanen är rättesnöret.

Hos oss fungerar det här rätt bra. Vi måste göra vårt yttersta för att bibehålla tilliten, det är alltför lätt att sjabbla bort det vi har.

Lars Nyberg

Hur gör man i andra skolor?

Går ni till skolan eller åker ni buss? Vad kan man göra efter skolan? Känner ni alla i en så här stor skola? Med hjälp av Hem och Skolas nya projekt Skolkontakt har klasser från olika delar av Svenskfinland möjlighet att besöka varandra.

Det var tre litet blyga Kökarelever från åk 6 som i maj förra våren klev in i sexan med 19 elever i Seminarieskolan i Ekenäs. De deltog i det första utbytet av projektet Skolkontakt som bekostas av Svenska Kulturfonden och som ger klasser möjlighet att lära känna varandra i olika delar av Svenskfinland.

Efter den första lektionen då man under läraren Niclas Zweigbergs ledning lekte lära känna

varandra-lekar började Victoria Aalto, Oskar Strand och Jonathan Hellström bli varma i kläderna och under grupparbetet, då eleverna genom att intervjua varandra om hur de har det i sin skola skev en tidning vaknade nyfikenheten på varandra på riktigt.

Det var läraren Hanna Hellström som tog initiativet till Skolkontakt och också hon tycker att det är intressant att komma till en skola som skiljer sig så mycket från hennes egen. Seminarieskolan har många parallellklasser och 330 elever.

– Jag skulle nog undervisa på ett helt annat sätt om jag hade en sådan här klass. Nu har jag en sammansatt klass med elever i fyran, femman och sexan så det blir annorlunda. Hela skolan på Kökar

från åk1 till 9 har ju bara 25 elever.

Kulturfonden ger bidrag för resan och en matpeng under de dagar eleverna är borta från sin egen skola. De bor hemma hos någon av eleverna i Seminarieskolan.

Besöket i Ekenäs varade i två dagar, men före det hade Kökar­ eleverna varit i Helsingfors.

– Vi skulle också gärna ta emot en stor klass till Kökar. Inkvarteringen skulle vi kanske få ordna på skolan, så att också våra egna elever övernattade där. Det här är ett bra sätt att skapa nätverk mellan barn från olika regioner.

De skiljer ju sig väldigt mycket från varandra och man vet så lite om varandra, säger Hanna Hellström.

För henne som lärare är det ock-

Hem & skola

Klassresa till Åland!

Nu är det dags att boka nästa års klassresa till Åland.

Allt ni behöver göra är att kontakta oss så hjälper vi er med allt från båtresan, boende i alla olika prisklasser, måltider och de roliga programpunkterna som gör resan extra minnesvärd.

Paketförslag från 59 € per person

Priset inkluderar båtresor t/r Åbo–Mariehamn, övernattning med frukost samt middag på ankomstdagen.

■■Läraren Niclas Zweigberg är glad över gästerna från Kökar.

■■på nätet Läs mera om projektet Skolkontakt på skolkontakt.fi

■■För eleverna som går i olika stora skolor i andra delar av Svenskfinland är det roligt att utbyta erfarenheter med varandra. så roligt att åka ut och träffa gamla bekanta i lärarrummet.

– Det fanns många där som studerade samtidigt som jag.

Niclas Zweigberg är också nöjd med besöket.

– Jag har inte ändrat schemat särskilt mycket. Tack vare grupparbetet kommer eleverna säkert närmare varandra. Senare gör vi lite sightseeing och på eftermiddagen simmar vi. Det blir säkert roligt för Kökareleverna att se vår fina simhall.

Han säger att samarbetet med föräldrarna i hans klass är väldigt gott.

– Det var inte alls svårt att få dem att ställa upp med inkvartering av våra gäster.

Niclas Zweigberg hoppas på att kunna utveckla samarbetet med Kökar eller någon annan skola på Åland eller i Österbotten i framtiden.

– Om det här första intrycket står sig, blir det säkert bra. Man kan ju åka med vilken årskurs som helst.

Tua Ranninen , text vidar lindqvist, foto

”Det var så annorlunda” Det var tack vare Jakob Gott­ berg som Hanna Hellström fick idén att komma på besök till Ekenäs.

– Min moster bor på Kökar och jag ville testa hur det skulle vara att gå i skola där, så jag gick där en vecka, säger han.

Det var helt annorlunda än han var van vid.

– Det bor inte så många på Kökar och det är väldigt bergigt där. I skolan var det roligt att alla kände alla och de äldre och yngre kunde leka och vara tillsammans.

Han kunde väl tänka sig att gå i Kökarskolan en tid.

– Men jag gillar nog också att vara här och ha många kompisar i min egen ålder.

Klassutbyte, tycker han att är en utmärkt idé.

Victoria Aalto tycker det känns ovant att vara i en klass med så många elever.

– Det är mycket mera liv här i klassen än hemma, säger hon.

”I skolan var det roligt att alla kände alla och de äldre och yngre kunde leka och vara tillsammans.”

I en annan grupp sitter Oskar Strand tillsammans med bland andra Jonathan Roos och Julius Nyström. De har kommit bra i gång med sitt grupparbete och besluter att kalla sin tidning för Semibladet. Frågorna haglar.

– Går du till skolan?

– Hurdan skolgård har ni?

– Är inte husen ganska utspridda på er ö?

Tidningsidén är utmärkt, snart har eleverna på ett naturligt sätt fått en bild av varandras verklighet och god kontakt skapas.

Tua Ranninen

Hamngatan 7, 22100 Mariehamn • www.alandhotels.fi tel. 018 15 555 • info@alandhotels.fi

9

10 Hem & skola ■■reportage

■■sensomotorisk träning • Brister i sinnenas samspel. Om motoriken och/eller samspelet med något sinne inte utvecklats fullt ut kan det ge svårigheter: Barnet kan få problem med balansen, få svårt att läsa och skriva, ha otydligt tal, ha svårt att koncentrera sig, vara över- eller underaktivt.

■■Källa: Alla sinnen. se

■■Larson Österberg visar hur Tom-Stefan Witting skall mjuka upp ryggmuskulaturen. Tua Ranninen

Ge hjärnan en andra chans Barn som rör på sig mycket har muskler som arbetar naturligt, men ibland blir det störningar. Rester av reflexer kan hindra den naturliga kopplingen mellan muskler och hjärna. Nu ut­ vecklas en ny metod, sensomotorisk träning, som ger de rätta nycklarna till nervbanorna.

Koncentrationssvårigheter, adhd, dyslexi kan ha att göra med att det finns störningar i de naturliga rörelsemönstren.

I dag är både barn och vuxna alltför stillasittande, vilket innebär att varken kroppen eller knoppen får den stimuli de behöver. Vi blir söndervilade.

Tom-Stefan Witting, ergoterapeut till utbildningen, har sju år och 17 000 timmars arbete med sensomotorisk träning bakom sig. Han har utvecklat sensomotoriken till en egen metod som han kallar för neuroträning. Larson Österberg, som bland annat arbetat som speciallärare och också utbildat sig i sensomotorik, hoppas att både föräldrar, skolor och rådgivningar får upp ögonen för vad sensomotorisk träning kan tillföra.

– I en del skolor genomför man redan nu motoriska test när barnen börjar på ettan. Om ett barn inte klarar av vissa rörelser, som att stå på ett ben eller att göra korsrörelser till exempel, kan man ha medveten motorisk träning, som ett eget ämne. Motoriken påverkar inlärningen väldigt mycket. I specialundervisningen är det bra att göra en reflexscreening på eleverna, säger Larson Österberg.

Rör på dig från födseln – Ja, mer och mer forskning visar hur extremt viktig motion är för barnets inlärningsförmåga redan från födseln. Ju mera du rör

”Ju mera du rör på dig desto flera synapser, kopplingar, uppstår mellan de båda hjärnhalvorna.” på dig desto flera synapser, kopplingar, uppstår mellan de båda hjärnhalvorna, säger Tom-Stefan Witting.

Han arbetar också med elit­ idrottare som Robert Helenius, Jari-Matti Latvala och Fredrik Smulter, för att stimulera deras naturliga rörelsemönster och därmed förbättra deras prestationsförmåga.

– Det är onaturliga rörelsemönster som leder till bland annat muskelspänningar och olika skador i leder och axlar, säger han.

Det han och Larson Österberg gör är att de först kartlägger problemen och därefter börjar behandla klienterna med olika muskelavslappnande rörelser, som följer kroppens nervbanor och öppnar upp de lås som finns.

Det handlar om att ge olika stimuli enligt ett exakt neuromotoriskt mönster för att få hjärnan att kommunicera bättre med musklerna.

Det har visat sig att barn som lider av adhd, dyslexi eller koncen-

trationssvårigheter kan få hjälp med sina problem med hjälp av sensomotorisk träning.

Dels behövs det behandlingar hos en expert som vet vad hen gör, dels bör barnet med stöd och uppmuntran av sina föräldrar, träna vissa rörelsemönster hemma.

– Det finns nya alternativ och behandlingsformer och det lönar sig som förälder att vara nyfiken och prova. Det finns reflextränare Vasa, Esbo och Ekenäs som är uppdaterade, säger Larson Österberg.

Lek mera Sensomotorisk träning utvecklas hela tiden och är ingen färdig metod ännu.

– Intresset för den har ökat enormt under de senaste åren och vi som håller på med det lär oss hela tiden mera. Vid det här laget känner vi till omkring 25 olika reflexer i kroppen, med det finns förmodligen fler som vi inte ännu har kartlagt, säger Tom-Stefan Witting.

Larson Österberg har studerat sensomotorisk träning vid det svenska företaget Alla sinnen.

De hoppas båda att föräldrarna inser att det nu behövs nya strategier för att få barnen att röra på sig mera.

– Barn har sin lekinstinkt kvar.

Stäng av wifi i god tid. Barnen har tråkigt en halv timme, men sedan sätter fantasin i gång, säger Larson Österberg.

Tua Ranninen

Hem & skola ■■intervju

Lärarmaterial: Värdegrunden i er skola Hösten 2016 kommer grund­ skolans nya läroplan att träda i kraft. Under det pågå­ ende läsåret skall föräldrarna delta i processen så att läro­ planen konkretiseras lokalt.

Läroplanen slår fast den vär­ degrund som all verksamhet i skolan skall bygga på.

Det är viktigt att diskutera den med både föräldrar och elever så att den förankras väl.

För att hjälpa lärarna och skolorna att göra det här har Förbundet Hem och Skola skapat materialet: ”Värdegrunden: innebörd i den dagliga verksamheten?”.

– Det är inte alla gånger så lätt att fundera på vilket sätt man kan initiera en värdegrundsdiskussion, säger Förbundet Hem och Skolas verksamhetsledare Micaela Romantschuk.

Praktiskt material Därför har förbundet skapat ett material som är till praktisk nytta.

I det presenteras sju olika situa­ tioner i vilka man kan reflektera över de värderingar som arbetet i skolan bygger på.

En del av de värderingar som finns i skolan är icke-förhandlingsbara och kan handla om mänskliga rättigheter eller värden som finns inskrivna i FN:s barnkonvention.

En del andra värden kan disku-

teras och det kan finnas klart olika åsikter om dem bland både föräldrar, lärare och elever.

– I skolans vardag uppkommer ständigt situationer där det finns värdekonflikter eller spänningar. Det är viktigt att den här diskussionen förs, säger Micaela Romantschuk. Målet för diskussionen behöver inte vara att komma fram till en gemensam åsikt. Det viktiga är att tillsammans reflektera över skolans värdegrund och vad den innebär i skolans vardag.

Diskussionen skall bygga på att lyssna på andras åsikter och respektera dem fastän man är av annan åsikt.

”Det är inte alla gånger så lätt att fundera på vilket sätt man kan initiera en värdegrundsdiskussion.”

m a T

på skolvä gen !

ig ed m

Läs barntidningen Eos! www.eoswebben.fi FAMILJELÖRDAG: TROLLA MED FÄRGER Lö 3.10, 24.10 och 14.11

Mera på webben Värdegrunden: innebörd i den dagliga verksamheten har skrivits av professor Kennert Orlenius från Högskolan i Borås i Sverige. Han är lärarutbildare och har forskat i läroplansfrågor.

Materialet finns i sin helhet på www.hemochskola.fi/material.

Det kan fritt skrivas ut av alla intresserade och de skolor som har en föräldraförening kan kostnadsfritt beställa ett tryckt häfte till sina lärare som leder diskussionerna i sina klasser.

Det finns också ett kompletterande material för diskussionsledaren som enbart finns på webben.

11

VISUELL OCH LEKFULL PJÄS FÖR 3-ÅRINGAR OCH ÄLDRE

WASA TEATERS BILJETTKASSA

Sandögatan 7, 06-3209330 öppen må-lö kl 12-14.30 & 15-17 WWW.NETTICKET.FI WWW.WASATEATER.FI

PREMIÄR FUNGUS - UR

19.9.2015

Höstens roligaste musikäventyr 3OlA &INNILÛ

#HRISTIAN ,INDROOS s

& LJ MED VËRA SMË HJÛLTAR PË ETT OF RGL MLIGT SAGOÛVENTYR FYLLT AV MUSIK MAGI VÛNSKAP OCH VILJAN ATT VÛLJA DET RÛTTA

Din tillgivne Jean, Otto & Sibeliusmuseum 29.1.2015-10.1.2016 ÖPPET Ti–sö 11–16, ons även 18–20 Biskopsgatan 17, 20500 Åbo t. 02 215 4494

www.sibeliusmuseum.abo.fi /sibeliusmuseum

www.hemochskola.fi

ti ons fre lö må ti ons må ti ons to to fre lö lö må ti to to fre

6.10.

7.10.

9.10.

10.10.

12.10.

13.10.

14.10.

19.10.

20.10.

21.10.

22.10.

22.10.

23.10.

24.10.

24.10.

26.10.

27.10.

29.10.

29.10.

30.10.

klo klo klo klo klo klo klo klo klo klo klo klo klo klo klo klo klo klo klo klo

10.00 10.00 10.00 14.00 10.00 10.00 10.00 10.00 10.00 10.00 10.00 18.00 10.00 14.00 18.00 10.00 10.00 10.00 18.00 10.00

Från 5 år uppåt Speltid 2 h inkl. paus

Biljetter:

Klobbskogsvägen 9, 02630 Esbo tel. 09 8620 8200 info@ungateatern.fi www.ungateatern.fi

12 Hem & skola ■■reportage

■■Vad är ni lyckliga och tacksamma över i dag, undrar läraren i den kenyanska skolan på morgonen. marcus rosenlund

Lärarfadder i Afrika Juli 2008. En ovanligt utdra­ gen och intensiv torka pinar den kenyanska landsbygden.

Ute på den brunsvedda, dam­ miga savannen vandrar några halvsvultna zebror.

Jag är i Lusoi, en liten byhåla drygt 100 kilometer norr om Nairobi, tillsammans med styrelsen för Tulevaisuuden johtajat, en för­ ening grundad år 2000 av en skara vänner som ville förbättra världen, eller ens en liten del av den.

Som rättesnöre används Unescos program Utbildning åt alla 2015, med speciell tonvikt på att förbättra flickornas villkor.

Listan på behov i Lusoi Primary School, skolan som är föremål för Tulevaisuuden johtajats verksamhet, är kort. I sin helhet lyder den: Så gott som allting.

Det enda som finns här i överflöd är barnens okuvliga glädje, optimism och kunskapstörst.

Mycket har hänt Helsingfors, sju år senare. Höstregnet skvalar ner. Jag sitter på ett kafé tillsammans med läraren Pirkko Puonti. Hon kom i våras hem från sin tredje etapp som lärarfadder vid skolan i Lusoi sedan 2010. En annan lärare, Pirjo Tuu-

ri, är i Kenya som bäst.

Den officiella biten av Tulevaisuuden johtajats projekt tog slut i och med att projektstödet som det finska Utrikesministeriet beviljade upphörde 2014. (59 500 euro åren 2012–2014.) Föreningens medlemmar, 114 stycken i dag, har dessutom själva samlat in pengar här i Finland.

– Resultaten syns, säger Puonti.

En borrbrunn har grävts, skolan är nu delvis elektrifierad; skolköket, som 2008 var ett ruckel som inte ens hade dugt som vedlider i Finland, är fixat. Hygienen vid skolan har förbättrats. Tillbehör (böcker, pennor, pulpeter etc.) har köpts in.

Ingen lön Pirkko Puonti kom med via en annons i Opettaja-tidningen 2010.

Tulevaisuuden johtajat står för omkostnader som flygbiljetter och vaccinationer, men någon lön får lärarna inte. Turerna i Lusoi har för Puontis del varit mellan 4 och 7 veckor långa.

Till lärarfaddrarnas ansvar har hört att bidra med finskt pedagogiskt kunnande. Fast Puonti säger att avsikten aldrig varit att pracka på någon en viss modell.

– Vi lyssnar på barnen. Vi talar

med dem, inte till dem: “Jag har inte kommit för att berätta för er vad ni ska göra. Jag har kommit för att hjälpa er på era villkor, i samarbete med er”.

Enligt Puonti har mycket av det finska utvecklingssamarbetet traditionellt gått ut på att vi klampar in och tror oss veta allt, och när vi sedan åker hem, funkar ingenting. Lokalbefolkningen måste involveras i arbetet.

– Lärarens status är inte värst hög i det kenyanska samhället.

Lärarna själva upplever inte heller sitt arbete som värst betydelsefullt, säger Puonti. Det leder ofta till problem med spriten och andra sociala bekymmer. Men eleverna ser trots allt upp till lärarna.

– Läraren respekteras av eleverna, betydligt mer än i Finland.De lyder åtminstone.

Det här har enligt Puonti både goda och dåliga sidor. De dåliga är att barnet har ett rätt litet värde i de vuxnas ögon. Det är vanligt med fysisk aga.

– Barnen tillåts inte ifrågasätta. Lärarna är mycket noga med att värna om sin auktoritet.

De flesta barn upplever ändå skolan som något positivt. Det är främst flickor som avbryter sko-

■■på webben Läs mera på www.tulevaisuudenjohtajat.fi

lan, ofta på grund av att det inte finns utrymmen där man kan sköta sin hygien.

Vita idealiseras

”Lärarens status är inte värst hög i det kenyanska samhället. Lärarna själva upplever inte heller sitt arbete som värst betydelsefullt.”

Förutom nya sätt att arbeta på tror Puonti att hon har gett de kenyanska barnen en ny syn på européer och vita människor, som många av barnen aldrig hade sett livs levande. Det finns en överdrivet idealiserad syn på vita, säger Puonti.

– Många kenyaner tror till exempel att vita människor aldrig får barn med handikapp. Att allt vi gör är perfekt.

Pirkko Puonti säger att tiden i Kenya också har förändrat hennes syn på sin egen kultur.

– På morgonen frågar läraren i Lusoi av eleverna “vad är ni tacksamma och lyckliga för i dag?” När vi kommer till jobbet här i Finland börjar vi med att tala om vi om saker som irriterar oss.

Livsrytmen är också en helt annan. I Kenya har ingen någonsin för bråttom för att hjälpa andra.

Ser man någon ligga på gatan i Finland går man ofta förbi; ”det är bara ett fyllo”. I Kenya skulle det aldrig hända. Människor frågar alltid: Kan jag hjälpa?

Marcus Rosenlund

Hem & skola

13

■■kolumn

En nos betyder så mycket ■■Det råder olika åsikter bland hundar, katter och människor om vem som egentligen domesticerade vem.

Hundarna medger att okej då; det var några särskilt sociala och tama vargar som slog sig i sällskap med människojägare för sådär trettio tusen år sedan, och så gick det som det gick.

Förhållandet mellan oss och våra husdjur ett prima exempel på symbios när den är som bäst.

Varken hunden eller människan skulle ha spritt sig över jorden i den utsträckning de gjorde om det inte hade varit för det ömsesidiga utbytet av tjänster som våra respektive arter bidrog med.

Ett symbiosförhållande bygger på att de inblandade arterna har egenskaper och förmågor som kompletterar den andra partens. Hund-människarelationen bygger på att människan bidrar med husrum och föda, och hunden i sin tur med sina överlägsna lukt- och hörselsinnen och vassa tänder som gör den till en perfekt husvakt.

■■Hunden har, beroende på arten, ett luktsinne som är upp till tio miljoner gånger känsligare än männi­skans.

Hundens hörsel sträcker sig ända upp till 45 000 hertz, medan gränsen för vår hörsel går vid dryga 20 000 hertz.

Det enda sinnet där vi bräcker hunden är synen.

Hundar är närsynta och deras färgseende är dåligt. Däremot är hundarnas skymningsseende bättre än vårt, igen en förmåga som gör dem lämpade som vakter.

Med sina närmast spöklikt känsliga sinnen och sin outtröttlighet och tjänstvillighet kan hunden som vi vet skolas till nästan vilka uppgifter som helst, börjande från att spåra människor som gått vilse.

Assistanshundar hjälper människor med funktionsnedsättningar: ledarhundar används för ”På det människor med synfel, signalhundar för hörselskadade, servihela taget cehundar för folk med funktionshar hunnedsättning, diabeteshundar, epilepsihundar, rehabhundar, terapiden i vårt hundar … Hundar kan till och med tränas till att lukta sig till cancer i liv hjälpt människor!

Visste du att Arbis har många familje-, barn- och ungdomskurser?

Konstworkshop eller Keramik för 7–12-åringar, Teaterklubb för 8–14-åringar, Matteklinik, Bygg ett radiostyrt modellflygplan, Abikurser, Musik med Garageband, Maskot i papier-maché, Juligt tygtryck, Kocka tillsammans, Ett musikäventyr, Raspberry Pi, Sagostunder, Hygienpass för unga, Finsk språkdusch för barn, Vikingaklubb...

För ungdomar på höstlovet: Streetfood, Sushi eller Fotografering På biblioteket finns en barn-och ungdomsavdelning med både klassiker och nya böcker och tidningar. Där finns också leksaker och spel för de allra yngsta.

Välkommen!

Dagmarsgatan 3, tfn (09) 310 494 94, www.hel.fi/arbis ilmonet.fi

UTSTÄLLNINGEN TAR DU RISKEN? ÖPPEN PÅ HEUREKA 3.10.2015-4.9.2016.

Kom och spela ett lottspel, bekanta dig med sannolikheter och testa exempelvis olika risker i trafiken samt alkoholens

med att ta fram de bästa sidorna i vår son, och i oss.

■■Vår äldre son har en lätt utvecklingsstörning, och sedan i somras lider han också av epilepsi. Vi hade länge planerat att skaffa en hund, och dels på grund av vår sons tillstånd gjorde vi slag i saken sent i juli. En Shetlands fårhund vid namn Otto kom till oss.

En vallhund vill instinktivt hålla flocken samlad och ger just det där extra, superskarpa öronparet och nosen som en familj med ett specialbarn behöver.

För mig låter det här fortfarande som science fiction, att en hund kan känna av att ett epileptiskt anfall är på väg upp till 40 minuter innan det inträffar. Känner den av att den elektriska spänningen i hjärnan förändras eller är det något doftämne som ändras inför det annalkande anfallet? Faktum är att ingen riktigt vet.

Vi har ännu inte beslutat att låta skola Otto till epilepsihund, men han bidrar med så otroligt mycket också i övrigt. Inte minst genom att han har gjort vår son mer öppen, glad och utåtriktad, han har blivit mer öm, beskyddande och självsäker.

På det hela taget har hunden i vårt liv hjälpt med att ta fram de bästa sidorna i vår son, och i oss. Och i gengäld gör vi samma sak för Otto. Så där som samarbetet har fungerat ända sedan den där avlägsna tiden på istidens karga stäpper.

Marcus Rosenlund

inverkan i risksituationer. På utställningen Tar du risken? belyses temat på olika perspektiv, såväl genom matematiska sannolikhetskalkyler som med avstamp i biologi, psykologi och etik.

Den nya utställning en på Heureka fr.o.m. 3.10.2 015

NÄRMARE INFORMATION OCH BOKNINGAR: www.heureka.fi/skolor koulutiedottaja@heureka.fi

TAR DU RISKEN?

14 Hem & skola â– â– reportage

■■Bilden säger allt. Glädjen Üver de nya klätterställningarna i Münsas ls är stor. Nina Winquist

Klättra, hänga, snurra, hoppa ‌ FÜräldrarna i Hem och skolas lokalfÜrening i Münsas lüg­ stadium stÜrs inte av smü motgüngar. �Det här fixar vi� är det som gäller fÜr det som behÜver gÜras, inte minst de splitter­ nya klätterställningarna.

Orisbergs semester- och kurscenter GĂśr som Sibelius, Topelius eller Matilda Wrede, som ocksĂĽ har visiterat Orisberg! ȧ *XLGDGH UXQGWXUHU I¸U JUXSSHU (17 â‚Ź/pers inkl. guidning + mat) ȧ %UXNVN\UNDQ NORFNVWDSHOQ RFK prästgĂĽrden ritade av C.L. Engel ȧ 6RPPDUNDIÂŤ Č?

O¸U V¸Q NO Č? ȧ /LWHW OÂŚJHURPU§GH PHG VP§ VWXJRU ȧ 0§QJVLGLJW SURJUDPXWEXG VH RULVEHUJ ˉ Ă…bergsvägen 38, 61560 Orisberg tel. 040 511 9599 RULVEHUJ#VDQD ˉ RULVEHUJ ˉ

NDQVDQUDDPDWWXVHXUD ˉ

Denna soliga augustidag Üvervakar tvü eftisledare ett tiotal ivrigt klättrande, dinglande och flängande ettor och tvüor pü skolgürden i det svenska lügstadiet, som pü senare ür vänt en nedütgüende trend och blivit jättepopulärt büde bland lärare, fÜräldrar och elevertack vare en fin samhÜrighet och �just do it�-anda.

OrdfÜranden fÜr fÜreningen, Joe Pimenoff, berättar: – Det som verkade lätt som en plätt när fÜreningen i februari fick ett bidrag fÜr att piffa upp skolgürden, süg i maj ut att falla platt som en pannkaka. Det ekonomiska stÜdet vi hade fütt av Stiftelsen Brita Maria Renlunds minne gick inte att omvandla i konkreta klätterställningar sü lätt.

När skolornas sommarlov bÜrjade visade det sig att det är staden, som äger skolan, som müste ta Üver det administrativa ansvaret fÜr byggandet och driften av lekställningarna.

Om inte, skulle Hem och Skola-fÜreningen ha tvingats teckna fÜrsäkringar och hüllits ansvarig fÜr eventuella olyckor. Vad gÜra? – Vi kopplade in fastighets- och utbildningsverket och dessutom

�Vür skolgürd är bäst. Jag gillar büde den gamla orangeblü klättisen och den nya med repen.� stadens jurister.

Alla som vi stÜtte pü var otroligt hjälpsamma. Men när de sade att �okej, vi har inte tidigare gjort nügot südant här, vi müste skapa ett prejudikat� insüg jag att vi kan stÜta pü rejäla administrativa svürigheter.

Vi fick utbildningsverkets fas­ tighetschef Mauno Kemppi pü vür sida och han bÜrjade reda ut saker.

Pü stadens lokalcentral skrev kundchefen Matti Kuusela ett utlütande. Sü säkrades pengarna och beställningen gjordes.

Tidtabellen utarbetades, linjedirektÜrernas medverkan fastställdes, ett extraordinärt Hem och Skola-mÜte ordnades.Vi fixa­

de en donation till skolan sü att den kan underhülla ställningarna. Donationen müste slutligen godkännas av stadsdirektÜren.

Pü sommaren inledde Pilvi Karhula vid stadskansliet den juridiska processen och, voilà , nu finns det ett prejudikat, en modell fÜr hur südana här samarbeten kan ordnas.

Men nog med vuxenpratet.

Vad säger elevjuryn om gürden nu, bra eller dülig?

Linnea: Bra. Jag är nÜjd fÜr att man alltid har nügot att gÜra här.

Otto: Bra. Skolgürden är klart bättre nu fÜr vi har sü fina, nya klättisar.

Axel: Bra. Att klättra pü klätterväggen är roligast!

Rasmus: Bra. Snurrorna är min favorit.

Daniel: Vür skolgürd är bäst.

Jag gillar büde den gamla orangeblü klättisen och den nya med repen.

Tyra: Bra. Min bästa är den gamla klätterställningen fÜr den är jag van vid och där kan jag gÜra kullerbyttor bäst.

En enhällig jury, med andra ord.

Nina Winquist

Hem & skola

15

■■reportage

■■Tack vare multiarenan får ele­ verna utlopp för sin energi med olika spel under rasterna, säger rektor Magnus Bäckström i Västerby skola i Ekenäs. Vidar Lindqvist

En dröm gick i uppfyllelse Nu har den dammande sand­ planen vid Västerby skola utanför Ekenäs förbytts till en multiarena, som eleverna, dagisbarnen och även bybor­ na på fritiden har glädje av.

Multiarenan består av en trärink med konstgräsmatta och här kan man spela basket, innebandy, vol-

leyboll och ishockey på vintern.

Det var Hem och skola-föreningens viceordförande Johanna Wikström-Flemmich som råkade se en annons i tidningen Samarbete om att man kunde ansöka om att få en multiarena av Finlands bollförbund. Hon skickade in en ansökan och projektet bifölls. För att färdigställa planen

fick man också bidrag från Julinska stiftelsen och staden Raseborg bidrog med grunden.

Elevrådet gjorde upp regler Sent i våras stod anläggningen klar.

– Eftersom vi inte har någon gymnastiksal är den här arenan extra välkommen, säger rektor

Magnus Bäckström och ser på när några elever med liv och lust spelar kodboll på arenan under rasten.

– Det är elevrådet som har gjort upp reglerna för hur den skall användas, säger han.

William Enberg från åk 5 hänger vid staketet och följer med kompisarnas spel. Han var med

om en olycka för en tid sedan och kan därför inte delta.

– Den här arenan är jättebra.

Förr hade vi bara en sandplan som dammade förskräckligt. Nu kan vi göra mycket mera för arenan har stabilt botten. Det kommer också många från byn och spelar på kvällarna, säger han.

Tua Ranninen

16 Hem & skola ■■intervju

dLJĐŬ Ɵů ů Žŵ ƐŬŽ ůĂŶ͊ Föräldrabarometern samlar in föräldrarnas synpunkter om grundskolan och barnens vardag. hŶĚĞƌƐƂŬŶŝŶŐĞŶ ĮŶŶƐ ƉĊ͗

www.hemochskola.fi/foraldrabarometern sŝ ůŽƩĂƌ Ƶƚ ƚǀĊ ƉƌĞƐĞŶƚŬŽƌƚ ƉĊ ϭϬϬ ĞƵƌŽ Ɵůů ůŝƉƉƵ͘Į bland dem som svarat. Undersökningen stängs 30.10.

'Ƃƌ ĚŝŶ ƌƂƐƚ ŚƂƌĚ Ͳ ĚŝŶ ĞƌĨĂƌĞŶŚĞƚ ćƌ ƵŶŝŬ͘

■■Deliah från Österrike trivdes bar hos familjen Kiukas, som behandlade henne som sitt eget barn.

Ett givande år med en utbyteselev Carina Kiukas har erfarenhet av att såväl sända iväg en ungdom på utbyte som att ta emot en främmande student som gäst.

– När vår son planerade sitt utbytesår i USA slog oss tanken att vi samtidigt kunde ta emot en ungdom hem till oss. Sonens rum stod ju där tomt och lillasyster kunde gärna ha ett lånesyskon en tid.

Hösten 2013 åkte Tobias iväg till den amerikanska östkusten för att gå i en lokal High school och Deliah från Österrike flyttade in hos familjen Kiukas och började i Mattlidens gymnasium.

Hundratals finländska ungdomar åker årligen utomlands på utbyte. Förmedlarorganisationerna anklagas ibland för att ha kommersiella målsättningar och bristande förmåga att lösa problem med värdfamiljer i mottagarlandet. Organisationerna försvarar sig med att enskilda fall lyfts fram och är olyckliga undantag.

Vad kan man som förälder göra för att minska riskerna med ett utbytesår?

– Det är jätteviktigt att man har en god relation till och litar på sitt barn, och att tonåringen har förmåga att lösa knepiga situationer med en utomstående vuxens hjälp. Som mamma eller pappa kan man inte göra så mycket från hemlandet.

– Tobias hade utmaningar i början, men organisationen hjälpte förtjänstfullt till och det hela slutade lyckligt.

Innan värdfamiljerna väljs gör förmedlarorganisationerna hem-

besök och intervjuar familjemedlemmarna.

– Det är viktigt att alla i familjen ställer sig positivt till att en obekant flyttar in för ett helt år. Det måste vara ett teamarbete.

Organisationen namnger kontaktpersoner och när det gäller finländare utomlands så poängterar man att föräldrarna ska lösa eventuella problem genom den finska stödpersonalen.

– Med Tobias planerade vi, funderade och fyllde i papper i ett helt år innan själva utbytet fullföljdes. Det är alltså inte något man gör spontant. Viktigast av allt är ändå att den unga själv vill vara borta ett helt år. Vi gick igenom hur man sköter sin ekonomi, vilka försäkringar som behövs, vad pengarna ska räcka till, när reservpengarna får användas, vilka spelreglerna är. Samma diskussion hade vi med Deliah när hon flyttade in till oss.

Plats att växa Det rekommenderas att föräldrarna inte blandar sig för mycket i sitt barns liv utomlands, att man inte oroligt dikterar och styr på avstånd. Tonåringen bör ha utrymme att växa och lösa problem själv.

– Vi bemötte vår utbyteselev som ett eget barn. Att få kompisar kan ta tid, en hobbyverksamhet är alltså bra att ha. Utbytesorganisationen ordnar en del utfärder och tillställningar och dem deltog Deliah i. Regelbundenheten i kontakten till organisationen är välkommen och också elevens familj kan delta i vissa träffar. Man kan

”Det är viktigt att alla i familjen ställer sig positivt till att en obekant flyttar in för ett helt år.”

inte kräva att ett syskon funge­ rar som guide eller kompis. Deliah och min dotter blev i slutändan just som syskon med allt vad det innebär.

– Organisationen skötte det praktiska med utbyteselevens skola men beslutet att konsekvent tala enbart svenska, som Deliah önskade, tog vi några månader efter att flickan flyttade in till oss.

Och till jul var hennes svenska väldigt bra redan.

Värdfamiljen får ingen ersättning för att ha en utbytesstudent boende hos sig. Men man lär känna en ung människa väl, bekantar sig med dennes kultur och språk och lägger i bästa fall grunden till en livslång relation – något som ju inte går att mäta i pengar.

– Utbytestiden sker under ett väldigt viktigt livsskede, och det har varit fantastiskt att få följa med en ung människa mogna och bli vuxen och ta ansvar för sitt eget liv.

Betty Marschan

NYHET 2015!

Superöverlevare!

Med kampanjkoden MANTISRÄKA2015 får du biljetter för

10 € / person

i Sea Lifes webshop!

Normalpriset för biljetterna är 16,50/12,50 €.

Erbjudandet gäller till slutet av November 30.11.2015.

www.sealife.fi

Tidningen Hem & skola Vi söker en professionell

redaktör med vass penna och god organisationsförmåga. Jobbet är ett fortgående deltidsarbete. Redaktören arbetar självständigt i samråd med Förbundet Hem och Skolas personal och ett redaktionsråd.

Som redaktör utformar du tidningen Hem & skolas linje tillsammans med förbundet.

Vi värdesätter: yrkesmässig journalistisk erfarenhet och kännedom om fostran och skolverkligheten ett gott språk och förmåga att redigera andras texter kunskap i fotografering och layout vilja att utveckla tidningen Hem & skola god samarbetsförmåga aktivt intresse för samarbetet mellan hem och skola

Tidningen Hem & skola utkommer med fem tryckta nummer per år RFK ÀQQV RFNVn Sn ZHEEHQ 'HQ ULNWDU VLJ L I|UVWD KDQG WLOO vårdnadshavare. Upplagan är ca 36.000.

Skicka in din ansökan i vilken du berättar om dig själv och var du ser tidningen Hem & skola om tre år. Sänd in din ansökan med arbetsprov på texter du skrivit per e-post senast 19.10.2015 till PLFDHOD#KHPRFKVNROD À