Hemochskola 4 2014

&

He m s k ola Nr 4/14 • Årgång 41 • Utgiven av Förbundet Hem och Skola i Finland rf

■■I Steinerskolan tog man tag i mögelproblemet på ett kreativt sätt

n Mer info om hbt minskar fördomar n Hur få mera nytta av föräldrarna? n Familjeliv – ett program man lyssnar på n Smarttelefonen mer än Angry Birds

2

Hem & skola ■■LEDAREN

■■kolumnen

Vänd på steken ■■Steinerskolan i Helsingfors har drabbats av mögelproblem. Nå, det är ju ingen ovanlig nyhet. Alltför många skolor har dålig inomhusluft, som gör både lärare och ele­ver sjuka.

Det ovanliga är hur man hanterade frågan. Efter första chocken och många diskussioner kom några föräldrar på en lysande lösning: Människor har bott och levat i jurtor i kalla förhållanden i årtusenden. Vi bygger en jurta på gården!

Sagt och gjort. Nu har eleverna flyttat in.

■■Jag blev så glad över att man tog till vara den här möjligheten. Det vanliga är ju att man motsätter sig alla lite udda lösningar och bara ser problemen, inte det goda och oväntade de kan leda till!

Kanske också det att Steinerskolan är en privat understödsförening gjorde att man inte behöver ta hänsyn till allsköns byråkrati som sätter käppar i hjulen för att förverkliga jurtaprojektet.

För att skapa energi måste man få människor med sig. Det handlar om att se på saker med nya ögon. lars sjöblom

”Förhör mig på lösenord” ■■”Mamma, läraren sa att du måste förhöra mig på mitt lösenord”, säger vår förstaklassare. Världen har väl förändrats, konstaterar jag för mig själv. Den diginativa generationen tar fram datorn, söker på Google och på Youtube det den vill ha just nu. Man twittrar, bloggar och chattar om upplevelser som man vill dela med varandra. Telefoner med nätförbindelse, kamera och mejlkonton är något som nästan alla har.

Det har inneburit en stor förändring i hur man gestaltar världen, inte minst med tanke på inlärningen. Första gången jag insåg det var när vår tvååring stod framför en stor ljusreklam i butiken och försökte byta bild genom att dra över reklambilden med handen från höger till vänster.

■■Det sker väldigt stora förändringar i skolvärlden i Finland just nu. Förlag funderar på att publicera elektroniska skolböcker för att hållas ajour och för att göra mera vinst i de knappa tiderna. Det lanseras olika projekt som stöder teknologianvändningen i undervisningsmiljön och pekplattorna ström-

mar in i undervisningssituationer. I många skolor används pekplattor och olika applikationer flitigt. I andra finns klassuppsättningar av bärbara datorer och programteknisk utrustning för att göra kortfilmer. Det finns skolor där barn lär sig att läsa och skriva på datorn.

Allt detta är tack vare aktiva lärare som är insatta och initiativrika.

Men för en del lärare är situationen helt annan. Enligt den senaste internationella Talis 2013 -undersökningen, som fokuserade på lärare i ett flertal länder, kunde man konstatera att lärarna i Finland ännu använder väldigt lite teknik i undervisningssituationer och att de vill ha fortbildning på området.

■■Det är naturligt att allt nytt, som man inte riktigt förstår sig på, kan kännas oroväckande. Det är faktiskt inte så många hundra år sedan man var orolig över vad böckerna kan föra med sig. Överlag sker ingen utveckling utan motstånd. Jag flaggar för teknologin som en del av undervisningen.

Men som förälder och lärare vill jag se mera forskningsresultat. Det är viktigt

Tidning utgiven av: Förbundet Hem och Skola i Finland rf.

att komma ihåg att vi ännu vet ganska lite om hur undervisningssituationen och inlärningen påverkas av teknologianvändningen. Vi vet inte vilken betydelse det har att skolböckerna blir elektroniska och hur det påverkar elevernas inlärningsstrategier och läsning på en djupare nivå? Kanske man i framtiden inte behöver sådana kunskaper? Vad händer med barns synutveckling om de sitter länge framför skärmen, med mera. Man glömmer också lätt elevernas rätt till likvärdig undervisning oberoende skola, ort eller hur intresserad läraren är av elektroniska läromedel.

■■Jag sitter på hälsogranskning hos skolläkaren och har med mig en representant av den diginativa generationen.

Läkaren påpekar allvarligt att en timme skärmtid är tillräckligt för en lågstadieelev. Vad skall jag nu tänka som förälder? Att det är okej att skolan digitaliseras, men att jag hemma måste gömma plattorna?

Heidi Harju-Luukkainen förbundsordförande

■■Nu får eleverna ta ansvar för att elden i kaminen hålls brinnande för att hålla värmen i jurtan. Lärarna såg genast att man kan hålla många fler lektioner utomhus och med naturens hjälp till exempel lära sig matematik. Man kan räkna steg, träd eller bilar. Alfabetet kan man lära sig genom att titta på reklamskyltar på stan. Eftersom vi är skapta för att röra på oss är lektioner av det här slaget alltid hemåt. Varför tar man inte vara på sådana möjligheter i vanliga fall, utan hemfaller åt sina rutiner om hur lektioner brukar vara upbyggda?

■■Vi glömmer ofta att se på världen ur barnens perspektiv som inte alls är så fastlåsta som våra vuxna. De förstår att man kan lära sig saker på många olika sätt och gärna så att man inte ens vet om att man lär sig!

Fortfarande tänker vi på världen som om den var mekanistisk och kontrollerbar. Det är den inte, den är gränslös och digital. Det är idéer som gäller, inte konkreta materiella ting. Men våra institutioner sjukhus och skolor fungerar långt på samma sätt som för hundra år sedan. Det skapar inte energi och föder inte nya tankar.

Om jag hade en sjuåring skulle jag med glädje unna hen glädjen att inleda sin skolgång på ett så spännande sätt. Jurtaskolan kommer att vara höjdpunkten på barnens skoltid! Jurtan symboliserar något annorlunda: Skoltiden inte behöver vara en enda lunk där dagarna liknar varandra i tolv år.

Ut ur boxen – in i jurtan!

Tua Ranninen

Tryckeri: KSF Media, Vanda 2014.

Upplaga: 36 000.

Annonsförsäljning: Ky Lisbeth Lönn­qvist Kb,

Ansvarig utgivare: Heidi Harju-Luukkainen, förbundsordförande.

Redaktör: Tua Ranninen, tfn 040-7260 264.

Layout: Kim Malmberg.

Pärmbild: Foto: Peter Engberg.

Målgrupp: Föräldrar med barn i svenskspråkig skola.

Distribution: Delas ut i klassen och bärs hem av eleverna.

Sandbacka­vägen 8 D, 02200 Esbo.

Tfn 09 803 9553.

E-post: lisbeth.lonnqvist@kolumbus.fi Annonspris: 1,50 e/spmm.

heidi harjuluukkainen ordförande

Micaela Romantschukpietilä verksamhetsledare

maarit westerén informatör

Kansliet: Förbundet Hem och Skola i Finland rf, Nylandsgatan 17 D, 00120 Hel­singfors. Tfn: 09 565 7770.

E-post: hemochskola@hemochskola.fi.

Tua Ranninen redaktör

Hem & skola

3

■■intervju

Mer info om hbt minskar fördomar Den åländska hbt-föreningen Regnbågsfyren besöker på begäran skolor och informerar om mångfalden av sexuell läggning. Många skolor beställer ett besök, men enligt föreningen vore det ännu bättre om information hade en given plats i läroplanen.

Scenografen Maria Antman är ordförande för hbt-föreningen Regnbågsfyren som arbetar för ökad synlighet för homo-, bi- och transpersoner på Åland och för sexuellt likaberättigande.

Information är en viktig del av föreningens verksamhet och en del av den riktar sig speciellt till skolorna.

– Vi har talat om för skolorna att vi finns och att vi gärna besöker dem om de vill ta emot oss. Det droppar in bokningar med ojämna mellanrum, säger Maria Antman som själv informerar i mån av tid och möjlighet.

Föreningen har också börjat utbilda skolinformatörer för att öka sin kapacitet. Informationen är tänkt för niondeklassare i grundskolan och för elever på andra stadiet.

– Helst vill vi ha en dubbeltimme till förfogande för att hinna reda ut alla begrepp och även svara på elevernas frågor, säger Antman.

Informatörerna tar bland annat upp heteronormativitet som ”den osynliga normen” – det vill säga att den heterosexuella läggningen uppfattas som den normala, givna och förväntade och därmed blir annan sexualitet betraktad som onormal och kons­ tig.

Blir bättre Susanne Sumelius, lärare i biologi, geografi, kemi och hälsokunskap vid Övernäs skola i Mariehamn, är glad över möjligheten att komplettera sin undervisning

■■Maria Antman från föreningen Regnbågsfyren vill sprida information om hbt-frågor i skolorna. Läraren Susanne Sumelius till höger, som undervisar i hälsokunskap, vill gärna ha föreningens information för sina elever. helena forsgård med Regnbågsfyrens information.

– Det blir helt enkelt bättre. Jag som lärare kommer med andrahandskunskap och känner inte till allt. Eleverna får ärligare och rakare svar av Regnbågsfyrens informatörer. De gånger vi haft besök i min klass har en del elever varit kaxiga i förväg men under infotimmarna har alla suttit helt tysta och lyssnat, säger Susanne Sumelius.

Hon säger sig också ha märkt en tydlig effekt.

– Efter besöken har glåpord som bög och hora minskat. Ju mer upplysta eleverna blir desto mind­re fördomar har de. Jag hoppas att vi kan fortsätta med infor-

mationen, att inte det ansträngda ekonomiska läget sätter stopp för den, säger hon.

Mer tolerant Maria Antman säger samma sak som Susanne Sumelius – det är lätt att fånga elevernas uppmärksamhet.

– Ämnet intresserar, sexualiteten upptar en stor del av högstadieelevernas liv och vi tror att korrekt information och korrekta fakta bidrar till att fördomar och diskriminering minskar, säger hon.

Informatörerna kan även svara på privata frågor men hur privata – ja, det måste bedömas från fall till fall.

– Vårt grundmål är att uppfostra blivande vuxna som är mindre inskränkta och som inte diskriminerar sina medmänniskor. Vi vill helt enkelt bidra till ett mer tolerant samhällsklimat, säger hon.

Inte rättvist Men i dag är informationen inte säkrad för alla. Den når enbart de elever som går i skolor där det finns lärare som är engagerade och som har beställt informationen.

– Den är med andra ord inte rättvist tillgänglig för alla. Det vill vi ändra på. Vi har haft möten med skolfolk vid Ålands landskapsregering och föreslagit att mer information om hbt-frågor ska

skrivas in i läroplanen, säger Maria Antman.

Hon tycker också att information kan ges mycket tidigare, redan på daghemmen.

– Den ska givetvis anpassas efter barnens ålder. Det finns sagoböcker som avviker från heteronormen, till exempel sagor om två prinsessor som blir kära i varandra, som man kan välja att läsa ibland. Man kan också låta barnen leka med bilder och skapa sina egna familjeenheter som kan se ut på olika sätt. Det blir inte alltid mamma, pappa och barn. Barn har inga fördomar innan de vuxna lärt dem att ha det, säger Maria Antman.

Helena Forsgård

GNURF

Rättelse ■■I min förra kolumn påstod jag att Helsingfors stad sparkar sina skolassistenter för att spara pengar. Det stämmer inte. De fastanställda skolassistenterna får behålla sina jobb.

Däremot kommer man att minska på de deltidsanställda skolgångsbiträdena, vilket drabbar skolorna och eleverna på ett sätt, som omedelbart märks i vardagen och senare på olika sätt blir dyrare för samhället.

Tua Ranninen

4

Hem & skola ■■intervju

Hur få mera nytta av föräldrarna?

Föräldrar vill gärna veta hur de på bästa sätt kan engagera sig i skolan, men förväntningarna på dem är otydliga.

Skolan kunde vara tydligare med vad den vill.

– Den föräldrabarometer som Förbundet Hem och Skola har låtit göra visar att föräldrarna upplever att deras möjlighet att delta i skolans verksamhet är ganska liten, säger verksamhersledaren Micaela Romantschuk.

Hon tycker att man kunde ta modell från Norge där man identifierat tre olika nivåer av samarbete.

– På den första nivån utväxlar man information, utan att engagera föräldern som känner sig som mottagande part. På den andra nivån diskuterar lärare och föräldrar viktiga saker och lyssnar till varandra. Men nivå tre erbjuder en möjlighet till stärkt samarbete och där får föräldrarna vara med och bestämma och påverka. Man utgår från en dialog och bestämmer tillsammans vem som skall göra vad. När föräldrarna har fått vara med och bestämma är det mycket mer sannolikt att de förbinder sig till att uppfylla sin del, säger Micaela Romatschuk.

Enligt henne befinner sig de

” Skolorna tar för mycket på sina axlar, sådant de kunde delegera till föräldrarna om man såg dem som en verklig resurs.”

flesta skolor på nivå ett, informationsnivån, de skickar veckobrev och uppdaterar Wilma. Skolorna upplever sig ha ett äkta samarbete, men det blir inte dialogiskt.

– Man borde utveckla utvecklingssamtalen och borde hålla förberedande samtal. Om lärarna är nyfikna på vad föräldrarna har för förväntningar kan de bättre beakta barnets bakgrund och stödja föräldrarna och barnet mer individuellt. Som det nu är blir samtalen ofta för problemfokuserade.

Inget oskrivet blad Enligt Micaela Romantschuk är det gammalmodigt tänk att ta emot barnet som ett oskrivet blad i skolan.

– Om det inte blir avbrott i informationsgången mellan de olika skolstadierna, daghem, lågstadiet, och låg- och högstadiet, blir det mycket smidigare och bättre både för barnet, föräldrarna och skolan. Det blir i längden mindre tidskrävande och mer kostnadseffektivt. Problem kan förebyggas när attityden är positiv och uppbackande.

Hon säger att föräldrar lätt går i försvar när problem dyker upp och det blir både negativt och tungrott.

– Men om man från börjar uppfattas som en jämlik samarbetspart, vill man vara med och stödja.

Berätta om läroplanerna De nya läroplansgrunderna förutsätter att föräldrarna är med och utvecklar skolan och värdegrunden.

– Föräldrarmöten kunde användas till tvåvägskommunikation, och föräldrarna vill gärna ha information om till exempel

läroplanerna för att få en helhets­ överblick om vad som förväntas av barnet. När man har helheten klar för sig blir det lättare att följa med sitt barns skolgång, säger Micaela Romantschuk, som efterlyser föräldramöten där man har olika teman för olika träffar.

– De kan till exempel handla om läxläsning. Hur gör ni i er familj?

Diskussioner kan leda till många goda tips och det är alltid bra att få vädra sina egna tankar. Också sociala frågor kan tas upp. Vad är ett gott föräldraskap, till exempel.

I dag finns det inte ett rätt sätt att fostra sina barn och det kan vara

både intressant och nyttigt att använda ett föräldramöte som arena för en dylik diskussion.

■■”Utgå från att vi är ett lag som passar till varandra.” mikael nybacka

Våga be om hjälp Micaela Romantschuk säger att man inte skall underskatta föräldrarnas intresse för sina barn.

– De är intresserade av skolan och hur deras barn klarar sig.

Utgå från att de vill veta och backa upp dem. Skolorna tar för mycket på sina axlar, sådant de kunde delegera till föräldrarna om man såg dem som en verklig resurs.

Hon menar att man föräldrar behöver uppmuntran från sko-

lan också, och kanske i synnerhet, de som inte har så gott självförtroende.

– Barnen skiljer inte åt hemmets och skolans ansvar så länge som vi vuxna inte gör det.

Hennes slutknorr är: – Var inte rädd för att be föräldrarna om hjälp. Utgå från att vi är ett lag som passar till varandra!

Tua Ranninen

na vitsord. Det leder till att skillnaden mellan grupperna ständigt ökar.

kost, motion och hur man använder elektroniska apparater, säger Erkki Kronholm.

Enligt honom är det skäl att noga följa med läget.

– Man kan befara att sömnproblem också leder till mentala problem som depressioner senare i livet. Likaså kan de leda till somatiska sjukdomar som fetma, högt blodtryck och diabetes.

Eleverna har mer sömnproblem än tidigare Skoleleverna är tröttare och har dubbelt mer sömnsvårigheter än för tjugo år sedan.

Det framgår av en undersökning som Institutet för hälsa och välfärd låtit utföra.

I undersökningen deltog unga från elva år upp till gymnasieåldern.

Det visade sig att det framför allt högstadielever, som sedan mitten

av 1990-talet lider av sömnsvårigheter och trötthet, och problemen har ökat år för år. Men år 2010 avstannade ökningen, även om problemen fortfarande är allmänna.

Samtidigt påminner specialforskaren Erkki Kronholm att det bara är en relativt liten del av ungdomarna det handlar om. Tjugo procent av flickorna och tio procent av pojkarna klagade på ständig trötthet om dagarna år 2009.

Redan i tidigare undersökningar har det visat sig att det finns ett samband mellan försämrade skolprestationer och sömnsvårigheter. Nu visar det sig att de elever som går i första årskursen i gymnasiet blir allt längre efter sina piggare kamrater.

Mätt med betygsmedeltal visar det sig att de piggare eleverna hela tiden blir lite bättre, medan de trötta eleverna inte lyckas höja si-

Orsakerna oklara – Den undersökning som nu gjorts förklarar inte vad sömnsvårigheterna och de försämrade skolprestationer beror på. Antagligen har de att göra med att dygnsrytmen förändras i ton­åren liksom också levnadsvanorna vad beträffar

Hem & skola

■■kolumn

Hjälp – men hur?

■■Alla är säkert överens om att det är viktigt att föräldrarna stöder sina barn i skolarbetet. Alla nickar instämmande när man talar om hur viktigt det är att uppmuntra och hjälpa med läxorna.

Alla betonar vikten av att ge en pedagogisk puff i rätt riktning.

Och vem skulle inte hålla med om det? Den som inte nickar instämmande kan ju få stämpeln av att vara föräldern som inte hjälper sitt barn med skolarbetet.

Men hur skall man veta vilken puff som behövs i vilken riktning, om man inte har en aning om vad som sker i skolan?

■■Jag gissar att rätt många föräldrar får samma svar på följande frågor när de kommer hem från jobbet. Hur var det i skolan?

Bra. Har du gjort dina läxor? Ja. Den enträgne föräldern försöker kanske men en följdfråga – behöver du hjälp med något? Det sannolika svaret är nej. Vad gör man som förälder efter det? Gräver lite på måfå i ryggsäcken för att hitta något man kan stötta sitt barn med.

Om man inte i smyg vill gräva i sitt barns väska för att få ett hum om vad det sysslar med kan man invänta föräldramötet. Där om någonstans skall man väl få veta vad man jobbar med och hur man på bästa sätt kan stödja det arbetet. Får man veta det? Allt för sällan vågar jag påstå.

■■Föräldramöten domineras i regel av diskussioner kring vilka kexpaket som ger mest förtjänst då det skall samlas pengar till lägerskolan. Det handlar och skolskjutsar och mellanmål. Man diskuterar gymnastikkläder och inneskor. Skolmatsedeln grans­ kas i detalj och det informeras grundligt om rastkustudieringarna. Det talas i regel om det mesta, utom det viktigaste, det vill säga det pedagogiska.

Det som borde stå i fokus hamnar allt för ofta i skymundan.

Vad jobbar vi med i den här klassen just nu? Hur läggs arbetet upp? Vilka är målen? Vilka är utmaningarna? Vilka krav ställs på eleverna? Min erfarenhet är att man i skolan inte ens försöker svara på frågor av det här slaget.

■■Om man från skolans sida förväntar sig ett föräldraengagemang beträffande skolarbetet så måste man också öppna upp vad man sysslar med i klassrummet. Om man som förälder inte vet hur skolarbetet läggs upp så är det inte speciellt lätt att hjälpa.

Förklara konkret hur ni vill att föräldrarna hjälper med skolarbetet. Var inte rädda för att snacka pedagogik. Det är ju det ni är proffs på.

Mattias Fagerholm

Hej du klasslärare! Vill du: x x x

Samarbeta men en kollega från en annan region i Svenskfinland ?

Erbjuda dina elever ett äventyr och nya kamratrelationer ?

Få in nya element i din undervisning ?

DÅ ÄR

NÅGOT FÖR DIG!

Skolkontakt går ut på att två klasser (åk 3-6) från olika regioner i Svenskfinland (Nyland, Åboland, Österbotten, Åland och språköarna) skapar en Skolkontakt som leder till ett möte på endera klassens hemort. Under mötet, som innefattar 1-2 övernattningar, spenderar klasserna tiden tillsammans med gemensamma aktiviteter.

Naturliga kontaktytor för att skapa en Skolkontakt är två lärare som studerat tillsammans, eller t.ex. en elevs gamla hemort.

Skolkontakt står för resekostnaderna och en matpeng för den resande klassen samt lärare och föräldrar som deltar i resan.

Projektet Skolkontakt finansieras av Svenska Kulturfonden och koordineras av Förbundet Hem och Skola.

Vi söker nu klasser för pilot-Skolkontakter under våren 2015. Förbundet Hem och Skola hjälper med de praktiska arrangemangen, stöd och tips. Är du intresserad av att höra mera? Kolla in www.skolkontakt.fi eller ta kontakt!

Heidi Lithén, projektledare skolkontakt@hemochskola.fi tfn 09-5657770 / 050 5146323

5

6

Hem & skola ■■intervju

”Allmänbildningen är hotad” Det kanske inte finns någon orsak att locka Pisa-turister till Finland i framtiden. Den digitala utvecklingen i skolan innebär att elevernas allmänbildning sjunker.

Historieläraren Sture Lindholm i Ekenäs gymnasium går hårt åt trenden att allt skall läsas elektroniskt. Enligt honom har ele­ verna redan nu problem med att de sitter för mycket framför datorn. Kunskapsinhämtningen förändras.

– Allt snuttifieras. Eleverna orkar inte läsa mer än fyra, fem rader åt gången. Visst är det viktigt att veta var man skall söka och hitta fakta, men om eleverna nöjer sig med Wikipediafakta och förenklade svar är jag illa rädd för att den ganska höga allmänbildning som vi kunnat stoltsera med här i landet, blir ett minne blott. Nu betonas det att du inte skall pränta fakta, utan hitta fakta.

Det är länge sedan man inom historieundervisningen behövde lära sig årtal utantill.

– Men man måste förstå sammanhangen och det gör man inte med bara plockkunskap.

Egna anteckningar passé Sture Lindholm tycker att vi redan nu håller på att fostra en generation som inte kan använda penna och böcker.

– Trenden är att inte göra egna anteckningar. Man vill inte skriva något själv utan få en åhörarkopia. Ändå bygger inlärning på det man snappar upp på timmarna och gör egna anteckningar på.

Nu är det förbjudet att kopiera och klistra in, men det är ju just det som eleverna kommer att syssla

”Vitsen med elek­ troniskt material är att det skall uppdateras hela tiden. Men vem skall göra det?” med i framtiden.

Eftersom eleverna blivit mycket långsammare på att skriva, undrar Sture Lindholm hur det skall gå för dem i studentskrivningarna då de ännu nästa år måste skriva för hand. Kommer de att hinna skriva sina svar på sex timmar?

Sture Lindholm har ingenting emot att man använder elektroniskt material och delar länkar, filmer och annat åt eleverna. Men det skall inte vara ett självändamål.

– Om de trender vi har i skolan nu håller i sig kan vi snart avskaffa den pedagogiska personalen och låta datanissarna sköta jobbet i stället. Det tycks ju bara vara de tekniska kunskaperna som är något värda. Om lärarrollen blir att handleda i sådana färdigheter kan jag lika gärna sluta, säger han provocerande.

Vem uppdaterar?

Själv har Lindholm varit med och skrivit en bok i samhällslära som också givits ut i digital form.

– Vi som skrev var inte intresserade, men förlaget pressade på.

Eleverna måste betala en licensavgift för att få använda boken ett eller tre år och efter det försvinner den. En pappersbok kan du ha gläjde av hur länge som helst.

Luciamärket – det frivilliga engagemangets symbol!

Nu är luciamärket här igen och tusentals ivriga barn löser ut märken till försäljning. I första hand gör de det på sin egen skola där lärarna och frivilliga medarbetare i våra föreningar hjälper barnen i deras kanske första riktiga sociala uppdrag.

Många barn vill göra en god gärning och dessutom är det ett sätt att förtjäna lite fickpengar, eftersom försäljarna får en provision på 80 cent per sålt märke. Föräldrarnas tillstånd behövs för att ett barn ska få sälja märken.

Pengarna från luciamärkesförsäljningen används för hälsofrämjande verksamhet i Folkhälsans lokala föreningar, medan pengarna från den riksomfattande luciainsamlingen används för att stöda utsatta familjer, som har svårt att orka i vardagen.

LUCIAMÄRKET 2014 Luciamärket kostar 4 euro.

Försäljarens provision är 80 cent per märke.

■■Läraren Sture Lindholm är bekymrad över att digitaliseringen leder till snutt- och plockkunskap. Det leder till att man inte förstår sammanhangen.

Själv kommer Sture Lindholm inte att använda en e-bok.

– Vitsen med elektroniskt material är att det skall uppdateras hela tiden. Men vem skall göra det?

Med de arvoden författare betalas tvivlar jag på att någon vill göra det. Det kräver ganska myck-

E-läromedel en utmaning ■■E-läromedlen har ökat märkbart, men samtidigt vill många

et jobb och förlagen vill ge över ansvaret åt författaren. I stället borde de anställa någon för det.

Med glimten i ögat säger han att datorerna, e-plattorna och smarttelefonerna gör det mycket roligare att gå i skola.

– Medan läraren naivt tror att

eleverna uppmärksamt följer med på lektionen och jobbar flitigt, gör de ofta något helt annat.

De är på Facebook eller ser på en film. Man vet ju med sig själv hur man beter sig på ett seminarium med en tråkig föreläsare!

Tua Ranninen

lärare i de finlandssvens­ka skolorna ha kvar tryckta läromedel.

– Det är en stor utmaning för oss som skapar läromedel. Skolväsendet är inte berett att göra

avkall på tryckta material, men vill samtidigt ha e-läromedel, säger Nils Saramo, utvecklingschef vid Schildts & Söderströms till tidningen Läraren.

Hem & skola

7

â– â– reportage

■■Alla elever har egen pekplatta och gillar att använda den. Lars SjÜblom

Pekplattan med frün bÜrjan S:t Karins svenska skola använder pekplattor pü sina lektioner sedan tre ür tillbaka. Erfarenheterna är lovande, och  skolan bÜrjar vara van med den här  typen av undervisning.

FÜrstaklassarna rusar in i läraren Linn Österüs klassrum. Det är modersmülslektion och Österüs frügar vilken veckans bokstav är.

Det rätta svaret är �i�, och barnen räknar  upp alla ord de kommer pü som bÜrjar med bokstaven. Sedan ska de skriva och eleverna tar fram sina pekplattor. De gÜr skrivÜvningar, och pekplattan uttalar orden sü att eleverna kan kontrollera om de har skrivit rätt. När man är klar für man lÜsa ett korsord.

� Det är upp till varje lärare att  veta hur man tillämpar applika­ tionerna i under­ visningen.�

Linn Österüs har erfarenhet av att undervisa med pekplattor. Hon är fÜrfattare till e-boken Koululaisen iPad, som handlar om pekplatteundervisning. Hon hüller ocksü virtuella kurser i andra skolor i Egentliga Finland. Ele­ver frün de andra klasserna i skolan vänder sig till henne fÜr att lÜsa problem. – Mina  kolleger für skicka sina elever till mig när det uppstür problem, säger hon.

Alla har egen platta Linn Österüs bekantade sig med pekplatteundervisning fÜr tre ür sedan. Hon prÜvade applikationer med sin familj och blev intresserad av att använda dem med sina elever. Skolan sÜkte bidrag frün Utbildningsstyrelsen och sü bÜrjade projektet. Alla elever har nu egna pekplattor, och de äldre eleverna gÜr sina läxor med hjälp av dem. De använder pekplattor i nästan all undervisning. – Men om det är fÜrnuftigare att använda sig av de traditionella metoderna sü gÜr vi det. Syftet är att använda det som ger mest värde.

Efter matematiktimmen gĂĽr andraklassarna till Linn Ă–sterĂĽs

klass fÜr att ha undervisning med ettorna. Temat är Tove Jansson och Muminfigurerna. Eleverna ska skriva ett personporträtt om en figur i Muminvärlden. De räknar upp bland annat upp SnorkfrÜken, Snusmumriken och Hattifnattarna.

Julius och Hugo, büda 8 ür, gür pü andra klassen. King of Math, som är ett matematiksspel, är deras favortitapplikation.

undervisningen. Projektet är nytt, sü det  finns ännu inte sü mycket erfarenhet, men man vill   Üka användningen av digitalt material. En fÜrdel med südant materi-

RESENT ATERN P UNGA TE ÅREN 2015 ÉV PÅ TURN

al är att kostnaderna är lägre än fÜr bÜcker. Det kan kosta sü lite som 80 cent att beställa en applikation.

Lars SjĂśblom

ERAR

FÜräldrarna är med FÜräldrarna ser  positivt pü pekplatteundervisningen. Enligt en enkät anser 80 procent av dem att undervisningen hÜjer kunskapsnivün. Linn Österüs, som själv är utbildad APD-trainer, är stolt Üver resultatet, men tillägger att lärarna müste vara sakkunniga.  Lärarkollegorna diskuterar med varand­ra om undervisningen och delar erfarenheter. – Det är upp till varje lärare att  veta hur man tillämpar applikationerna i undervisningen, säger hon.

05"%24%4 -!.5!, En hejdlÜst rolig nyskriven pjäs efter Timo Parvelas bok �Murrosikäisen käyttÜohje�.

0REMIiR Dramatisering och regi: Arn-Henrik Blomqvist MĂ…LGRUPP FRĂ…N Ă…K 5 OCH UPPĂ…T. Spelutrymme: t.ex. gymnastiksal eller auditorium 7 x 6 m.

TurnÊfÜreställningen kan beställas mellan vecka 11-17 (ej vecka 14).

Projekt E-skolan Skolan är ocksü med i det finlandssvenska projektet E-skolan, vars mül är att infÜra e-bÜcker i

FĂśrfrĂĽgningar och turnĂŠbokning: 09-8620 8200, info@ungateatern.fi www.ungateatern.fi

8

Hem & skola ■■reportage

Familjeliv – ett program m Familjeliv på Radio Vega är en hit. Programmet försöker inte vara präktigt, men tar till vara de berättelser folk bjuder på. Också de som inte hör till målgruppen lyssnar gärna. Men vem är Annika och Annika?

Man skulle tro att de två redaktörerna Annika Löfgren och Annika Sylvin-Reuter har känt varandra hela livet. De låter som ett äkta par som varit gifta i hundra år. När den ena sagt något fortsätter den andra mödolöst på tråden och trots att de är väldigt olika som personer tänker de på samma vis. Ändå har de känt varandra bara i fem år. Annika Löfgren var egentligen nyhetsreporter, medan Annika Sylvin–Reuter har socialarbetarbakgrund, men halkade in på TV:ns barnprogram Pussel.

– Att göra Familjeliv tillsammans har gått över förväntan.

Annika sprutar av idéer, medan jag är bra på att plocka guldkornen ur dem så att det blir ett program med en poäng, säger Annika Löfgren.

– Det är en jättebra mix. Under den här tiden har vi lärt oss jättemycket om föräldraskap, säger Annika Sylvin-Reuter.

– Det finns inget särskilt sätt att vara en bra förälder på. Men jag har fått en hel del insikt och strategier som hjälpt mig i mitt föräldraskap. Man skall inte bara lita på sin intuition och instinkt, utan reflektera över hur man själv beter sig. Man börjar till exempel gorma om strumpor som ligger på golvet, fastän man egentligen är irriterad på sin chef. Om man kan förklara varför man är sur behöver barnen inte ha skuldkänslor för att de tror att mamma är sur på dem, säger Annika Löfgren.

– Så länge man har näsan över vattenytan är det okej. Men de gånger man inte känner sig lyckad räcker det inte. Det är då man bör fundera över hur det gick så här. Good enough räcker inte. Du måste förstå ditt eget beteende, säger Annika Sylvin-Reuter.

Sök hjälp när det behövs Hon tycker att det är viktigt att man söker hjälp när man känner att man inte klarar av sig själv och sin familjesituation.

– Jag har till exempel ett häftigt humör och jag har fått hjälp med hur jag skall behärska det så det inte går ut över familjen. Det är

inte så svårt att få hjälp, bara man ber om den.

– Jag tror inte på någon svartvit uppfostringsmetod, det vill säga jätteauktoritär eller helt curling. Jag tror att man kan ha tydliga gränser, men vara mjuk i sitt sätt. Beakta barnens behov, men också förklara varför vi nu gör si eller så, säger Annika Löfgren.

Annika Sylvin-Reuter säger att det är viktigt att ha många dagisoch skolföräldrars telefonnummer i sin mobil.

– Skapa nätverk. Ring och fråga

om din Lisa får komma över och leka med deras Elsa då du måste jobba över, så kan du ge en gentjänst en annan gång.

Hon tycker inte heller att man inom Hem och Skola-föreningarna skall behöva baka bullar.

– Det kan också vara roligt, men det är för att man skall kunna stödja varandra som föreningen finns till.

Alla har haft familj De två Annikorna har ingen brist på idéer för programmet Famil-

jeliv, som alltså sänds lördagar klockan 9 med repris måndagar klockan 11. Programmet finns också på Arenan.

– Många av idéerna kommer ur det vi har runt omkring oss.Det är ju allmänna frågor vi tar upp, sådana som gäller livet i allmänhet.

Hur vi är och varför. Att många som inte hör till målgruppen lyssnar på oss beror väl på att alla har levt i en familj någongång och alla har varit någons barn. Det är förvånansvärt lätt att få folk att ställa upp. Ju svårare ämnen vi behand-

lar desto lättare är det att få folk att prata. Ibland känns det som om folk har lättare att prata om otrohet än om familjens sommarplaner, säger Annika Löfgren.

Programmen blir intressanta eftersom folk får prata ut om saker och ting och inte klipps ner till en nyhetssnutt på två minuter. Det ger också lyssnaren möjlighet att reflektera över sitt eget liv och sina val i förhållande till det som pratas.

– Vi tar också upp saker ur barnens synvinkel och försöker för-

Hem & skola

9

■■kolumn

man lyssnar på ■■profil Vem: Annika Sylvin-Reuter. Ålder: 43.

Bor: I Helsingfors.

Familj: Ja! Tre barn och man.

Viktigt i radio: Ljud och berättelser.

Hobby: Laga mat, umgås, sitta i spårvagnen och på kafé och titta på folk. Nuförtiden är det en hobby att titta på familjen och se hur de interagerar.

Bra föreställning: Viirus Memories for life (om att åldras).

Tips åt föräldrar: Var inte präktig.

Våga bjuda grannen på makaroner med smör i ett råddigt hem. Ha möjligast många kontakter i din telefon, sådana som potentiellt kan hjälpa i vardagen till exempel grannar, klasskompisars föräldrar etc.

Motto: Var ärlig! Lyssna!

■■profil Namn: Annika Löfgren. Ålder: 37.

Bor: I Esbo.

Familj: Man och två barn, 7 och 9 år.

Viktigt i radio: Känslor och bilder.

Hobby: Sjunger, springer och läser psykologi.

Bra bok: Petra Krantz Lindgren Med känsla för barns självkänsla Bra föreställning: Viirus Gräset är mörkare på andra sidan.

Tips åt föräldrar: Lyssna på ditt barn i stället för att komma med färdiga lösningar.

Motto: Tagga ner.

stå varför barn beter sig på det ena eller andra sättet. Tack vare det har jag också lärt mig att se på saker på ett nytt sätt. Jag tycker till exempel inte att man skall komma hem från jobbet och släppa allt. Man kommer ju hem till det värdefullaste man har, säger Annika Löfgren.

– Ja och så behöver man inte vara så fast i sina rutiner. Vem har sagt att man måste äta middag klockan fem? Jag har börjat bara sätta mig ner en stund och göra ingenting när jag kommer hem. I

går åt vi middag halv nio och det var hur trevligt som helst, säger Annika Sylvin-Reuter.

Berättelser behövs alltid De två redaktörerna umgås så mycket med varandra på arbetstid att de inte gör det på fritiden.

– Vi delar så mycket av vårt privatliv med varandra, medan vi bollar med idéer på jobbet, att vi inte har bethov av att träffas privat.

– Och eftersom vi vet vad den andra tänker och tycker kan vi sä-

■■Annika Löfgren och Annika SylvinReuter gör radioprogrammet Familjeliv tillsammans.

ga rakt ut vad vi anser om en idé som inte är så bra.

Trots att mycket håller på att förändras på Yle kommer Familjeliv att forsätta, även om programmet kan se lite annorlunda ut i framtiden.

– Bra berättelser behövs alltid, men de tar tid att göra. Vi har en otrolig produktionstakt och hinner inte läsa in oss på allt. Men vi är föräldrar som lyssnar och låter oss inspireras av vad folk berättar.

Tua Ranninen

Sätt källkritik på läsordningen ■■Tidigt i mars 2014 stod det klart för de allra flesta, att de ”gröna gubbar” som kryllade över Krimhalvön var ryska soldater. Men trots det fanns det fortfarande gott om dem som svalde Kremls officiella linje med krok, flöte och allt.

Till och med bland dem som inte uteslutande tittade på Russia Today.

För några veckor sedan blev sjukhus och hälsocentraler världen över nedringda av otaliga människor som med vanlig höstförkylning var övertygade om att de hade fått ebola. De hade läst om sjukdomen på internet och kompisens kusins svåger delade en länk på Facebook där någon sajt vid namn the Onion hävdade att man kunde få smittan om man åt oskalade bananer.* Just nu, i denna stund, väljer kanske en mamma eller pappa i Missouri eller Masaby att inte vaccinera sitt barn mot kikhosta, eftersom någon ”expert” på den där proffsigt och trovärdigt layoutade sajten hävdade att vacciner ”bevisligen” leder till autism.

■■Källkritik och kritiskt tänkande överlag är i dag, i hybridkrigföringens och pseudokunskapens tidevarv, viktigare än någonsin. Jag hävdar att källkritik skulle vara minst lika förtjänt av en egen plats på läsordningen som matematik, engelska och religion.

Jag vet att skolorna betonar kritisk granskning på ”Skolan ett helt annat sätt än då jag själv har inledde min skolbana, när Kekkonen var president mycket och Photoshop var en buatt förlora tik på hörnet där man köpte film. Den tidens fotoom vi låter montage som Svensk Damden ame­ tidning och de andra körde med var så klumpig att alla rikanska såg att kungen och Sophia trenden Loren inte stod och tryckte mot varandra på riktigt. landstiga i

Finland.”

■■Men tydligen är det som skolan gör i dag inte nog, för blotta tanken på vilka totalt vrickade saker folk tror på numera är fullständigt hårresande – och då är jag skallig!

Skolan gör sannolikt vad den kan för att understryka vikten av kritiskt tänkande i samband med olika frågor i olika ämnen, men störtfloden av information och disinformation som våra barn dyker ned i så fort som de exponeras för (sociala) medier är fullständigt överväldigande.

■■Det här är någonting som behöver tas upp till samhällelig diskussion och skolans roll måste definieras klart. Hur väl sköter man det i dag?

Skulle ett ämne med rubriken ”källkritik” behövas på läsordningen? Diskutera!

Min viktigaste poäng är att barnen ska få lära sig att tänka kritiskt och självständigt. Skolan själv har mycket att förlora om vi låter den amerikanska trenden landstiga i Finland, som den delvis håller på att göra till exempel i Storbritannien och Sverige. Inflytelserika intressegrupper med djupa fickor står i kö för att smussla in sin pseudovetenskap i läroplanen, välformulerade storyn där jorden är 6 000 år gammal och klimatförändringen är en lögn.

Kreationisterna och klimatförnekarna har lärt sig sin läxa från tobaksföretagen i tiderna: ”Get them while they’re young”. Men det här gäller ju inte oss, vi har det under kontroll.

Visst, och Vladimir Putin är en fredens man.

Marcus Rosenlund ■■*Nej, The Onion har inte påstått något sådant på riktigt.

Tro inte allt ni läser.

10 Hem & skola ■■intervju

Den uppkopplade hjärnan Jag förändrar din hjärna när du läser det här. Jag förändrar min egen hjärna när jag skriver den här artikeln. Det är det som all inlärning går ut på: Att genom nya sinnesintryck skapa de elektriska och kemiska spår i hjärnan, som till slut bildar summan av vår personlighet.

– Det är en lång och mödosam process, minst nio år lång, att förse ett barn med all den kunskap som läroplanen förutsätter. Men det här kommer oundvikligen att förändras i framtiden, säger Satin­ derpall Pannu, forskningschef på avdelningen för neuroteknologi vid Lawrence Livermore National Laboratory, i Livermore i Kalifornien.

– Våra fysiska sinnen är ganska ineffektiva när det gäller att inhämta ny information. Men sinnena kan uppgraderas eller rentav kringgås helt och hållet.

Bättre livskvalitet Pannu arbetar bland annat med att utveckla det som kallas Brain Machine Interface (BMI), en tunnfilmselektrod som implanteras i själva hjärnan och som tar emot och sänder signaler från och till hjärnan, ett gränssnitt mellan hjärnan och olika sorters teknisk apparatur. Den fungerar lite som

ett USB-uttag i ditt huvud, på lång sikt.

På kort sikt handlar det här om att förbättra livskvaliteten för folk med funktionshinder, till exempel genom att låta människor som har förlorat rörelseförmågan styra robotarmar eller andra fysiska objekt i närmiljön på samma sätt som en frisk människa styr sina egna armar, med tanken.

Pannu nämner kändisfysikern Stephen Hawking som lider av motorneuronsjukdomen ALS, som också har berövat honom talförmågan.

– En person i Hawkings situation kunde återfå talförmågan genom att man med hjälp av BMI läser av signalerna som hjärnan normalt sänder till munnens muskulatur för att bilda tal, och överför dem till en talsyntetisator som uttalar dem i realtid.

Matrix blir verklighet?

BMI är ännu på (djur)försöksstadiet, men Satinderpall Pannu skämtar inte då han säger att filmer som Matrix, där hjälten Neo lär sig kampsporter och andra färdigheter genom att kunskapen helt enkelt laddas in i hans hjärna, en dag kan bli verklighet.

– Försök med råttor har redan visat att det är möjligt att elektroniskt överföra en råttas minnen och erfarenheter till en annan

Ronja

RÖVARDOTTER Premiär 29.1.2015 på Stora Scen

råttas hjärna. I framtiden kunde också en collegestudent strunta i föreläsningarna och i stället ladda ned sin professors kunskap direkt till sin hjärna, i teorin åtminstone.

Ok med ny supermänniska?

STORMSKÄRS MAJA

Premiär i september 2015 WWW.ABOSVENSKATEATER.FI

Praktiskt eller hur? Men de moraliska frågetecknen kring allt detta är många. Är det till exempel okej att vi skapar en ny ”supermänni­ ska”, som ger en klick av superrika som har råd möjlighet att uppgradera sina kroppar och koppla upp sina hjärnor på Wikipedia, me­dan en stor del av världens barn inte ens får lära sig läsa? Avgör själva.

Men låt oss inte dra för snabba slutsatser. Vardagen för Satinderpall Pannu och de andra forskarna på Lawrence Livermore-laboratoriet är väldigt långt från den här

sortens scifispekulationer.

Deras jobb handlar framför allt om grundforskning. Om en handfull människor som har varit blinda från födseln får se sina nära och kära för första gången, tack vare en artificiell näthinna, som labbet utvecklat, är det verkligen bort från någon?

Marcus Rosenlund

”Våra fysiska sinnen är ganska ineffektiva när det gäller att inhämta ny information.”

■■Satinderpall Pannu forskar i hur man med hjälp av teknik kan överföra minnen från en hjärna till en annan.

Hem & skola

11

■■intervju

■■Smarttelefonen stimulerar barnet till nyfikenhet, säger Johan Palmén datapedagog på Folkhälsans datatek. Mattias Fagerholm

Smarttelefonen mer än Angry Birds Vad gör en familj så fort den beställt sin mat på restaurangen? Jo plockar fram sina smarttelefoner eller surfplattor. Inte bara barnen, utan också de vuxna.

Det säger Johan Palmén som är datapedagog på Folkhälsans datatek. Han föreläser också i Hem och Skolas regi under rubriken Det finns annat än Angry Birds.

I sina föreläsningar lyfter Palmén gärna fram de vuxna som rollmodeller när det gäller användningen av smarttelefonen.

– Måste vi vara tillgängliga hela tiden? Om föräldrarna sitter med mobilen i handen under middagen så är det svårt att förklara varför barnen inte får göra det.

Stimulerar nyfikenheten Men Johan Palmén talar också gärna om de möjligheter som smarttelefonerna för med sig.

– Smarttelefonen stimulerar till nyfikenhet. När barnen funderar på något kan de slå upp det genast.

De kan bums stilla sin nyfikenhet, det fostrar dem till att bli medvetna om sin omgivning. Ju snabbare du får respons på din fråga desto större är nyttan. Om du frågar i dag men får svar om två veckor har

tusen nya frågor uppstått.

Det som man som förälder kan göra är att lära barnen var de kan hitta svaren.

– Man kan till exempel googla tillsammans.

Vilka andra tips har du på hur man använder telefonen på ett smart sätt?

– Om man har lite svårt med att komma ihåg sina läxor är ett enkelt tips att ta ett foto på sina hemuppgifter. En annan fördel med smarttelefonen är att barnen alltid bär en karta med sig. En kalender finns också alltid tillgänglig.

Varför inte lägga in en påminnelse om att biologiboken skall tas med till skolan?

Mer än spel Palmén ser gärna att man gör telefonen till ett arbetsredskap, inte bara en grej man spelar på. Till det ändamålet finns en mängd appar som man kan utnyttja. Man kan till exempel fota sin text och lyssna på den eller använda dig av autokorrigering.

– Låt smarttelefonen bli en del av barnets övriga arsenal vid sidan av de traditionella redskapen som penna, linjal och gummi.

Han kastar också fram möjligheten att skapa en Whats App-

grupp som inkluderar hela klassen.

– Där kan man få ett snabbt svar på vad man skall ha för gymnastikkläder med sig.

Behöver hjälp Barnen behöver enligt Johan Palmén hjälp med att lära sig att använda sin telefon mer som ett arbetsredskap. Om man inte ger modeller så blir telefonen bara en spelapparat.

Vad skall man då göra om man tycker att ens barn spelar för mycket?

– Låt det pipa några veckor. Ofta tröttnar de av sig själva. Det nyhetens behag som gör att man fastnar. Många vuxna har också hängivet spelat Angry Birds till en början.

Om spelandet ändå tar överhand tycker Johan att man skall diskutera saken med sitt barn. Att försöka med reglering är det sista han rekommenderar.

– Du skall i så fall vara fruktansvärt insatt i tekniken. Dessutom hittar barnen alltid genvägar och du hamnar alltid på efterkälken.

För en dialog i stället. Man kan till exempel komma överens om internetfri tid. Men då måste man komma med ett förslag till en al-

ternativ sysselsättning.

Johan Palmén rekommenderar att avsluta skärmanvändningen i god tid före läggdags. Det kan vara svårt att varva ner efter alla intryck. Det är ett råd som för öv-

rigt också föräldrarna väl kunde ta till sig.

– Varför skall man kolla sin epost strax innan man skall sova? undrar Palmén.

Mattias Fagerholm

12 Hem & skola ■■reportage

■■Bara 62 procent av yrkesskollärarna är behöriga. De saknar framför allt pedagogiska studier. vidar lindqvist

Den glömda lärarbristen Att det råder brist på behöriga klasslärare i södra Finland har knappast kunnat undgå någon. Men också bristen på ämneslärare är stor. Situationen är svår, men inte omöjlig att lösa.

I Nyland saknar 105 av 452 klasslärare och lärare inom förskoleundervisningen behörighet. Det innebär att 76,8 procent av lärarna är behöriga. En siffra som man kan tycka att är på tok för låg.

Undervisningsrådet Armi Mikkola vid Undervisningsministeriet vill, vid sidan av den uppmärksammade klasslärarbristen, också lyfta fram andra lärarkategorier i Svenskfinland där det råder en oroväckande lärarbrist.

Brist på matematiklärare Mikkola syftar på bristen på behöriga ämneslärare, som kommit i skymundan på grund av klasslärarbråket. Av alla lektorer och timlärare i huvudsyssla är 77

procent behöriga i Svenskfinland.

Motsvarande siffra på finskt håll ligger över 90 procent.

– Problemet är störst inom matematik och det naturvetenskap.

Det är inte lätt att rekrytera studerande till dessa ämnen, och de som väljer dem verkar inte vara speciellt intresserade av läraryrket. Inom den grundläggande utbildningen är 78 procent av lärarna i matematik och naturvetenskapliga ämnen behöriga, medan 94 procent av de finska lärarna är behöriga.

Av de finlandssvenska lärarna i modersmål och litteratur är 81 procent behöriga. Det skulle behövas cirka 20 nya modersmålslärare.

– Modersmålslärarna har en hög medelålder.

Pensioneringsvåg väntar Inom det finlandssvenska gymnasielärarskrået är behörighetsgraden 91 procent. Men trots det finns orosmoln, nämligen ålders-

strukturen. Var tredje gymnasielärare är 50 år eller äldre. Ett pensionsbortfall står för dörren.

Armi Mikkola är oroad över läget, men situationen är inte hopplös.

– Det behövs inga stora mängder finlandssvenska lärare. Om vi får 40–50 nya lärare är situationen under kontroll. Det skulle inte vara någon omöjlig uppgift för Åbo Akademi och Helsingfors universitet att fixa det om de tog situationen på allvar. Men det borde göras nu. Det tar tid att utbilda lärarna också, säger Mikkola.

Syns bristen i Pisa?

Nyligen presenterades för Svenska kulturfondens räkning en Pisa-rapport, som visade att de finlandssvenska eleverna är steget efter sina finska kamrater i just matematik och naturvetenskapliga ämnen.

Som journalist ser jag genast ett samband mellan Pisa-resultatet och bristen på behöriga lärare.

Enligt Armi Mikkola är det dock inte riktigt så enkelt. I exempelvis Österbotten var Pisa-resultaten blygsamma, trots att ämneslärarehörighetsgraden där ligger på närmare 90 procent.

Mikkola vill i stället lyfta fram lärarfortbildningens betydelse.

– I en internationell studie, som undersöker elevers kunskaper i matematik och naturvetenskap, kommer Finland sist av 42 länder i frågan om hur ofta lärarna deltar i fortbildningar.

Yrkesutbildningen problemet De största problemen när det gäller bristen på behöriga lärare i Svenskfinland finns bland yrkeslärarna. Av dem är endast 62 procent behöriga. Den främsta orsaken till det är att många lärare saknar pedagogiska studier.

– Hur har Åbo Akademi marknadsfört sina yrkespedagogiska studier? Kvaliteten på den finlandssvenska yrkesutbildningen är inte hoppingivande, säger un-

”Kvaliteten på den finlandssvenska yrkesutbildningen är inte hopp­ ingivande.”

dervisningsrådet Armi Mikkola.

Varför diskuteras klasslärarbristen hela tiden men aldrig bristen på behöriga yrkeslärare, trots att den är mer akut?

– Grundskolan är bekant för alla. Vi tycker att vi kan den, men andra stadiet är lite mer främmande. En 7–åring är intressantare än en 17– åring. Men så borde det inte vara. Det här kommer att ge återverkningar på hela den finlandssvenska arbetsmarknaden.

Mattias Fagerholm

Hem & skola

13

■■intervju

Aggression – emotion eller handling?

Jag tänker på ilskan som ett eldklot som vi kastar åt varandra då den blir omöjlig att bära ensam. Och i händerna på någon som redan mår riktigt dåligt blir eldklotet förkrossande och fatalt, oåterkalleliga saker kan hända.

Hur kan vi dämpa klotets förödande framfart?

Psykoterapeuten Mika Lehtonen, chef för Befolkningsförbundets (Väestöliittos) center för pojkar och unga män, påpekar att aggression är en känsla. Varken negativ eller positiv, men verklig och nödvändig. Den kan väckas till liv när man känner sig kränkt eller hotad och ska ha mod att dra gränser. Eller när man behöver extra drivkraft, till exempel för att våga korsa en väg eller ta kontakt med en okänd.

Det intressanta och viktiga är vad vi gör när den här känslan väller över oss. Hur vi kanaliserar den och vilka handlingar den leder till. Använder vi våld eller gör vi något mera konstruktivt som kan hjälpa oss att må bra och hind­ra något oåterkalleligt från att ske.

Har aggressionerna i samhället ökat?

– Statistiskt har våldsdåden minskat. Det gäller såväl massakrer som barnamord och enskilda mäns våld mot kvinnor eller andra män. Men det moderna samhället är väl medvetet om det förkastliga i våldshandlingar och att det är väldigt upprörande att höra när sådant sker. Vi är mind­ re toleranta vad gäller våldsbeteende, men samtidigt tyvärr undflyende när det gäller att ta ansvar och ställa upp för den lilla människan.

ig m d e m Ta

Vad kan man göra när ilskan väller över en?

– Identifiera känslan, och märka vad som händer inombords, det vill säga det uppstår ett kraftigt behov av att avreagera sig och lätta på sitt sinnestillstånd. Men det är inte okej att skada eller förolämpa andra.

Varje barn behöver lära sig att det inte lönar sig att göra sådant som i något skede vänder sig emot dem.

Hur kan vi träna våra reaktioner, öva upp sundare sätt att kanalisera vår ilska?

– Det finns två konkreta åtgärder man kan göra, men det här är något man behöver tänka på innan aggressionen tar överhanden: • Fråga dej själv/ditt barn: Vad är vi berättigade att göra eller säga när vi känner ilska. Vi kanske intalar oss att det är okej att behandla andra förnedrande, att vi har rätt att projicera vårt illamående på andra, kasta saker och skrika fult.

Men så är det inte och oftast kan vi efteråt medge att vi betett oss oacceptabelt och att följderna kan ha långtgående negativ verkan.

• Observera att du har makt att i förväg bestämma hur du reagerar i vissa situationer. Du kanske har lätt för att bränna propparna. Det gör vi alla någon gång. Men vad du sedan gör kan du själv bestämma och träna upp. Ta till exempel ishockey. Om vi, både som individer och som kollektiv, fattar beslut om att ingen ishockeyspelare använder våld i rinken, blir spelet fredligt. Om vi på samma sätt gemensamt beslöt oss för att sluta kriga – då skulle vi ha universell fred. Vi kan faktiskt ta makt över vårt beteende.

Men hur tygla till exempel en rasande yngling?

på skolvä

ge n!

Ge Eos i julklapp. Räcker hela året.

Beställ före 15.12. så får ni årets julnummer på köpet. Pris 32 €/år (8 nummer). Tfn 06-318 0900.

www.eoswebben.fi

– När propparna redan brunnit är det ingen idé att försöka undervisa. Ha förståelse, ge tid, övervaka att inget oreparerbart sker.

Först när läget har lugnar sig kan man gå igenom intermezzot och vilka alternativa vägar det finns att välja. Aggressionsutveckling är en livslång process som borde påbörjas redan i barndomen och och barnet borde få åtminstone de egna föräldrarnas stöd och hjälp.

Vad ser du i ditt jobb?

– Vi är på väg mot det bättre, vilket betyder att vi gör någonting rätt i samhället. En del av gänget mår väldigt bra. En stor del funderar över sina känslor och reaktioner, vill förstå sig själva och sin omgivning, lära sig och utvecklas som människa. Men så finns det

” Aggressions­ utveckling är en livslång process som borde på­ börjas redan i barndomen och och barnet borde få åtminstone de egna föräldrarnas stöd och hjälp.”

en grupp människor som mår riktigt dåligt. Vi behöver tala om det faktum att vi bland oss har folk som mår uselt. Massmedierna fokuserar på katastrofer och succéstoryn. Den vanliga människans vanliga vardag får inte tillräckligt utrymme. Alla blir vi besvikna ibland. Alla är vi trötta någon gång. Stundvis är vi alla i behov av hjälp och råd och tips om alternativ. Alltför ofta undviker vi att se vad som händer i vår närmaste omgivning. Vi kanske skyller ifrån oss, skuldbelägger varandra i någotslags defensivt tillstånd.

Säger att det inte är vår sak att göra en förändring. Det är på den här punkten vi ännu behöver förbättra oss.

Betty Marschan

www.annalapselleraitisjoulu.fi

14 Hem & skola ■■reportage

■■I Mandelas bok finns det flera intressanta berättelser som barnen i ordkonstgruppen lyssnar till medan de äter sitt mellanmål. Iréne Poutanen läser.

De jagar Afrikas stjärna I ordkonst får barn fantisera och träna upp sina verbala förmågor. Det finns ordkonstgrupper för barn från första klass till nior.

Det är dags för ordkonst i Sydkustens ordkonstskola med Iréne Poutanen, ledande ordkonstledare och ledare för gruppen med barn från klasserna 1–2 i Sydkustens ordkonstskola i Borgå. På ett av borden i rummet finns en tjock bok med en glittrande kristall uppslagen.

– I boken finns det ibland mystiska uppdrag. Den här veckan skall varje barn leta efter sin egen Afrikas stjärna som finns någonstans i rummet. När de har hittat den får de rita skattkartor med olika ledtrådar, säger hon.

Barnen får göra uppgiften på sin egen nivå eftersom skrivkunskaperna varierar, då de ännu går på de första klasserna.

Ordkonst är skoj – Ordkonst är skoj. Jag tycker om att rita och vi brukar ha roligt här, säger Matilda Tolsa.

Hon har tillsammans med Emilia Voutilainen och Emelie Hägglund tagit en kort paus från uppgiften för att berätta om ordkonst.

– Jag tycker om ordkonst för vi leker ganska mycket och skriver.

Det har varit spännande att få resa jorden runt, säger Emilia.

Ordkonstgruppers tema har varit Jorden runt i år.

– Det är roligt att hitta på och jag tycker mycket om att skriva, säger Emelie.

Eget sätt att lära ut ordkonst Bakom ordkonstverksamheten står Sydkustens landskapsförbund.

– Alla ordkonstskolor i Finland har sitt eget sätt att lära ut ordkonst i synnerhet när det gäller undervisningen av de yngre barnen, säger Poutanen.

Hon utgår från det muntliga berättandet.

– Vi brukar ofta låta oss inspireras av berättelser. Efter att vi har läst ett stycke diskuterar vi närmare en utvald detalj.

I Borgå verkar ordkonstgrup-

perna som en del av den grundläggande konstundervisningen.

– Det finns alltid två årskurser per grupp, säger Poutanen.

På nio orter i Södra Finland Sydkustens landskapsförbund ordnar ordverkstäder på nio orter i Södra Finland. Det finns sammanlagt omkring 20 grupper som träffas regelbundet.

Förutom ordverkstäderna har landskapsförbundet såväl babypoesigrupper för spädbarn som rimjamsgrupper för barn i dagisåldern. Landskapsförbundet ordnar också kortare lässtimulerande projekt i grundskolorna vilka har fått god feedback av både elever och lärare.

De årliga sommarlägren är populära och i år var Borgå och Nagu värdar för lägren. Barnen fick tillbringa några intensiva dagar under temat katastrofsommar inspirerat av nordisk barnlitteratur.

Mera information om ordkonst finns att få på webbsidan www. ordkonst.fi.

Marit Björkbacka, text och foto

ANNONS

ANNONS

Tjäna pengar till klassen, föreningen eller laget genom att sälja högklassiga hudvårdsprodukter�!

ENKELT OC H

LÖ

Förtjän s 5 €/pkt! t

Gilla oss på Facebook så deltar du i utlottningen av ett produktpaket!

T! AM NS

På vår webbsida www.mosho.fi kan du snabbt räkna ut hur ni kan nå ert mål utgående från hur mycket pengar som behövs.

MO

Enkelt

S

H

O

IN

SPI

RES OUR T

EA

M

Lönsamt Uppskattat

Din grupp säljer garanterat högklassiga hudvårdsprodukter. Alla produkter är parabenfria och innehåller ämnen som motverkar torr hud. Dofterna är hypoparfymer vilket innebär att de inte innehåller allergener. De stilrena pumpflaskorna är praktiska, hygieniska och enkla att använda och passar i alla badrum. Mosho-produkterna utvecklas inom Dermoshop-gruppen, med erfarenhet inom hudvård sedan 1988.

16 Hem & skola ■■reportage

■■Ugglekampanjen har varit en succé. Stafetten går vidare. leif pietilä

De flyger med ugglor I höst har Förbundet Hem och Skola belönat tio aktiva vuxna som skapar vänskap i skolor runt om i Finland.

Snart startar andra skedet i kampanjen Vuxna skapar vänskap, där stafettpinnen går vidare till lokalföreningarna. Nu är det dags att knyta samman några av de främsta erfarenheterna hittills.

Sussi Backman i Östra Nyland och Boris Mård i Österbotten, samt åtta andra aktiva vuxna vid skolor runt om i Svenskfinland har i höst fått en kompisuggla för prestationer som går utöver det sedvanliga. Alla arbetar de för att våra barn ska ha det bättre i skolan och i livet.

De tio som nu flyger tillsammans med sina egna ugglor i Svenskfinland har nominerats av någon i deras närkrets – en förälder, en arbetskamrat, och i ett fall av en dotter. Nomineringarna har skickats in till Förbundet Hem och Skola, som tagit ställning till nomineringarna och valt ut de prisbelönta.

Idébank och inspiration Kampanjen har dokumenterats i bloggen www.vuxnaskaparvanskap.fi. Avsikten med bloggtexterna är att ge en fördjupad bild

av de premierade. Texterna är avsedda att vara en idébank och inspiration för alla som verkar med barn i våra skolor.

De skall läsas med tid och med eftertanke. De berättar om hundra års erfarenhet av både professionell och frivillig verksamhet och om flera hundra års livserfarenhet. De belönade är inte bara aktiva och proffs – de är också mammor och pappor, mor- och farföräldrar. Därför lönar sig att fördjupa sig i vad de gör och säger.

Initiativ och lyhördhet Gemensamt för de ugglebelönade är att de har både intresse och respekt för barnen. De gillar vad de gör. De har ett brinnande och långsiktigt engagemang. De anser dessutom att den verksamhet som de driver är något som absolut behövs.

Pristagarna präglas av friskt ini­tiativtagande och oräddhet, de är villiga att ta risker, experimentera och pröva på nya saker. Samtidigt verkar alla vara mycket lyhörda för omgivningen och villiga att anpassa sina idéer så att de passar in i en helhet och kompletterar dem, utan att konkurrera med dem.

Alla verkar också få personligt utbyte av det de gör. Det är alltså också givande att vara en vux-

■■bloggen: På adressen www.vuxnaskaparvanskap.fi kan du läsa mera om dem som belönats med en kompisuggla.

en som skapar vänskap. Man får göra en insats för våra barn, men också njuta av vänskap själv.

Antimobbningsarbete Ingen av de prisbelönta säger sig direkt arbeta med mobbningsförebyggande. Men att trygga vuxna finns närvarande i skolvardagen, att de visar intresse och respekt för barnen och ordnar meningsfull verksamhet på barnens och skolans villkor, skapar tid och rum för gemenskap.

Det bidrar till att minska risken för mobbning.

Alla satsningar på sådana verksamheter som de ugglebelönade jobbar med minskar behovet att lösa allvarliga problem i senare skeden. Det vore ett enormt slöseri med tid och pengar att spara bort dessa verksamheter eller stänga dörren för Kompisugglan.

Inspirerande Jag har haft glädjen att få träffa

alla tio och sitta ner med dem för att prata en stund. Då har jag fått glömma journalisten och plocka fram medvandraren i mig själv.

Alla belönade är oerhört inspirerande människor. Efter varje intervju har också jag själv varit överväldigad och inspirerad.

Det är så här man ska leva och arbeta!

Det betyder inte att uggleinnehavarnas liv enbart skulle vara en dans på rosor. Långtifrån det. Det uppstår alltid konflikter och problem. Men, som en av ugglemottagarna sade, hör de till livet och de är till för att lösas. I flera diskussioner har jag indirekt insett att ugglemottagarna måste vara duktiga på att hantera struliga situationer.

Medieintresse Pressen har visat stort intresse för Kompisugglan. På varje prisutdelningsceremoni har vi haft reportrar från den lokala radion och tidningen på plats. Det är antagligen så att pressen och vi som använder medierna behöver positiva nyheter i dag. Våra ugglemattar och -hussar är det i allra största grad.

Nu får lokalföreningarna chansen att skapa fler nya goda nyheter.

Leif Pietilä

Nästa steg: Något riktigt speciellt ■■Föreningarna kan välja att dela ut en kompisuggla till en person som är värd en extra eloge.

Det räcker inte att man bara gör sitt arbete väl, byter arbetsplats eller går i pension, utan man skall vara en person som gör något riktigt speciellt. Kampanjen vill synliggöra vuxna som konkret bidrar till att skapa vänskap bland skoleleverna. Bekanta er med bloggen vuxnaskaparvanskap.fi och de totalt tio profiler som förbundet valde att premiera då projektets startades hösten 2014.

Den handsydda ugglan och ett diplom kostar 40 euro och kan beställas via Förbundet Hem och Skola. En förening kan beställa en kompisuggla per läsår. De sys för hand så beställ ugglan i god tid innan ni har tänkt överräcka den. Priset 40 euro är ett självkostnadspris.

Tips: Ta gärna kontakt med lokala medier då ni överräcker kompisugglan och ge media motiveringar varför föreningens styrelse väljer att premiera en viss person.

Maarit Westerén