Hos 3 2016

&

He m s k ola Nr 3/16 • Årgång 43 • Utgiven av Förbundet Hem och Skola i Finland rf

Det finns alternativ till dyra hobbyer Ella Stenman och Mathias Ripatti trivs i frivilliga brandkåren, en hobby där det inte behövs mer än ett par gummistövlar för att komma i gång.

Sidorna 6–8

■ Gåkampen ■ Löss ■ Carina Wolff-Brandt ■ Mobiler i skolan

2

Hem & skola ■■LEDAREN

■■kolumnen

Den bortglömda skatten i skolan

foto: Julius Uusikylä

Utbyte berikar ■■Vårt nästäldsta barn, vår dotter Ilon, åkte iväg på ett utbyteselevsår till Cos­ ta Rica i slutet av augusti. Ett år ute i det okända för att pröva sina vingar, och kanske få några nya som växer ut.

Men hennes rum här hemma hos oss förblev inte tomt länge – i början av au­ gusti fick vi en ny familjemedlem. San­ tiago, från Popayan på den colombians­ ka högplatån, kom till oss för ett år som utbyteselev. I ett år skall han bo hos oss, bli en del av vår familj, och gå i svensk­ språkigt gymnasium i Grankulla. Sko­ lan började genast, och han blev otroligt väl emottagen.

Allt tyder på att han kommer att ha ett fint år – han är full av iver och tar emot de nya utmaningarna med öpp­ na armar. För visst handlar det också om utmaningar – att som 17-åring bo i en främmande kultur hos främmande människor, i ett land där vädret är un­ derligt och folk talar ett förbryllande språk – nej flera förbryllande språk – är inte lätt. Det fick jag själv erfara när jag i slutet av 80-talet tillbringade ett år ute på en ö i Atlanten, på Azorerna.

■■Varför vill då en colombian som San­ tiago komma till Finland? Det här är en

fråga som vi allt som oftast ställer utlän­ ningar som bland många andra länder valt Finland som sitt mål. När vi ställ­ de Santiago, eller Santtu som han re­ dan döpts till, den här frågan kom sva­ ret genast. Han var frustrerad över kor­ ruptionen och bekymren i sitt eget land.

Han ville bidra till att göra det bättre, till att få det att fungera bättre. Men för att kunna dra sitt strå till stacken behöv­ de han lite vägkost. Och Finland verka­ de ha en fungerande modell. En hög ut­ bildningsnivå, ett fungerande skolsys­ tem och obefintligt korruption. Han vil­ le veta hur det här går ihop.

■■Det är bra att emellanåt påminna sig om hur bra vi har det. Hur bra vår sko­ la fungerar. Under hösten har diskussio­ nen om den nya läroplanen gått het, och många är oroliga för att vi kastar bort det vi har, att det här inte är rätt väg.

Själv är jag inte orolig. Jag tror att det är bra att vi ökar samverkan mellan hem och skola. Att eleverna får fokusera på större helheter, och att vi hellre än att fixera oss vid specifik kunskap, ser på lä­ randet som en process. En process som man kan lära sig, och som bär långt in i framtiden.

Tidning utgiven av: Förbundet Hem och Skola i Finland rf.

Santiago har redan på några få da­ gar blivit imponerad av hur väl indivi­ den beaktas i vår skola. Det är också en styrka.

■■Utbyte då – är det för alla? Alla kan in­ te åka utomlands för ett år för att lära sig nytt. Det passar inte alla, och det kos­ tar en hel del. Men utbyte på nära håll ger också mycket. Även om vårt land är litet skiljer sig olika delar mycket från varandra. Och även om Svenskfinland är ännu mindre, har vi också våra egna särdrag. Särdrag som vi kan lära oss av, och som vi kan dela med oss av.

Skolelever i Svenskfinland kan åka iväg på utbyte. Inom ramen för pro­ grammet Skolkontakt, som finansieras av Kulturfonden, kan en klass åka på ut­ byte till en annan skola. En klass från Korsholm kan komma till Kyrkslätt, el­ ler en från Helsingfors till exempelvis Mariehamn. Det här är en möjlighet att dels knyta kontakter som kan vara för li­ vet, men också att lära sig något nytt av varandra. De kan vara ett alternativ till en traditionell lägerskola. Kontakta oss på Hem och Skola så berättar vi mera.

Anders Adlercreutz ordförande för Hem och Skola

■■I början av september gav Undervisningsoch kulturministeriet ut nya motionsre­ kommendationer för barn under åtta år. Tre timmar ska de röra på sig varje dag, tidigare var rekommendationen två timmar. Också äldre barn ska röra på sig, precis som vi vux­ na. Vi vet det här, de flesta är medvetna om att det är farligt att sitta för mycket för bå­ de unga och gamla. Lyckligtvis har det här uppmärksammats i skolvärlden, allt fler har lektioner utomhus och allt fler tillåter att eleverna rör på sig under lektionen.

Men om det finns en strävan efter att barnen ska röra på sig mer måste de ock­ så få göra det under rasterna. I sin färska doktorsavhandling Koulupihan merkitys alakoulun oppilaille: lapsen ja ympäristön vastavuoroisen suhteen analyysi undersö­ ker Päivi Vesala skolgårdens betydelse för lågstadielever. Hon är själv lärare och har följt med sina egna elever under två år då skolans gård förnyades. Hon ville ta reda på om det räcker att en skolgård har en asfalt­ plan, en gunga, en klätterställning och en fotbollsplan.

Hon kommer fram till att skolgården har en otroligt stor betydelse för barnen. Där får de sinnesintryck, där får de hjälp att orka genom dagen – antingen genom att lugna ner sig eller röra på sig, där knyter de vän­ skapsband och där får de själva utnyttja och använda miljön, till exempel via föremål från naturen. Hon säger att barnen, de som använder gården, måste få vara med och ut­ forma den, komma med idéer och förverk­ liga dem. Gungorna och klätterställningar­ na – platserna, de har nämligen en djupa­ re betydelse än vad vi kanske tror. Vår iden­ titet skapas bland annat via de platser där vi vistas.

Vesala kommer fram till att den perfek­ ta skolgården inte finns eftersom barnen oavsett hittar på något att göra av gården, också om den bara består av en asfaltplan.

Det önskvärda är naturligtvis att där finns betydligt mer än det. Hon kallar skolgår­ den för skolans skatt, men den är på många håll och i många sammanhang något av en bortglömd skatt. Här finns saker att gö­ ra: att tillsammans med barnen fundera på hur skolgården kan utvecklas – och matsa­ len och korridorerna, där barnen också till­ bringar en stor del av sin tid. För att få bar­ nen att röra på sig mer måste vi vuxna ge dem möjligheterna att göra det. Vi måste lå­ ta dem springa, hoppa och testa – till och med kanske leva lite farligt ibland.

Malin wikström

Tryckeri: KSF Media, Vanda 2016.

Upplaga: 36 000.

Annonsförsäljning: Ky Lisbeth Lönn­qvist Kb,

Ansvarig utgivare: Anders Adlercreutz, förbundsordförande.

Redaktör: Malin Wikström, tfn 044-7835888.

Layout: Pia Ahlberg.

Pärmbild: Marcus Rosenlund.

Målgrupp: Föräldrar med barn i svenskspråkig skola.

Distribution: Delas ut i klassen och bärs hem av eleverna.

Sandbacka­vägen 8 D, 02200 Esbo.

Tfn 09 803 9553.

E-post: lisbeth.lonnqvist@kolumbus.fi Annonspris:

anders Adlercreutz ordförande

Micaela Romantschuk verksamhetsledare

maarit westerén informatör

1,50 e/spmm.

Kansliet: Förbundet Hem och Skola i Finland rf, Nylandsgatan 17 D, 00120 Hel­singfors. Tfn: 09 565 7770.

E-post: hemochskola@hemochskola.fi.

Malin wikström redaktör

Hem & skola

3

■■aktuellt

■■Gåkampen 2016 Kampanjen pågår mellan 10.9 och 19.11.

Målsättningen är att promenera sammanlagt 5 000 000 kilometer, alltså runt hela Östersjön.

Kampanjen ordnas av Folkhälsan, Hem och Skola, Svenska pensio­ närsförbundet, Marthaförbundet och Finlands Svenska Idrott.

Vem som helst kan när som helst under kampanjen registrera sig och lämna in sina kilometrar på www.gakampen.fi. På webben kan man också följa med hur kampanjen framskrider.

Gåfester ordnas runt om i Svenskfinland. 2.10 i Jakobstad, 8.10 i Vasa, 15.10 i Närpes, 20.10 i Åbo, 22.10 i Pargas, 26.10 i Mariehamn, 6.11 i Kyrkslätt och 9.11 i Karis.

”Det gäller för alla skolor, daghem och andra grupper att samla ihop kilometrar.”

■■Genom Gåkampen vill man sprida kunskap om Östersjön och uppmuntra deltagarna att ta hänsyn till havet. foto: Sofia Jernström

Gå för ett renare Östersjön Motionskampanjen Gåkampen är en virtuell vandring runt Östersjön som riktar sig till hela Svenskfinland. Målet är att både öka miljömedvetenheten och förbättra konditionen.

Avsikten med kampanjen är att under tio veckor vandra runt Ös­ tersjön virtuellt och lära sig mera om området, samtidigt som man motionerar tillsammans. Hem och Skola är en av de fem organi­ sationerna som ordnar kampan­ jen.

Kampanjen inleddes den 10 september med en så kallad Gå­ fest i Lillhoplax i Helsingfors.

Riksdagsledamot Eva Biaudet höll öppningstalet och berättade om sitt eget förhållande till Ös­ tersjön.

– Jag har alltid bott nära vatten och Östersjön är viktig för mig.

Hon berättade också att hon varje dag promenerar med si­ na två hundar och uppmanade deltagarna att rekrytera alla si­ na vänner och bekanta med i Gå­ kampen.

– Jag tror att Gåkampen kan bi­ dra till att vi alla blir mer med­ vetna om hur havet och Öster­ sjön mår. Alla steg går åt rätt rikt­ ning.

Donation är ett alternativ Gåkampen samarbetar med John Nurminens Stiftelse och med på

den första Gåfesten var också stif­ telsens ombudsman Annamari Arrakoski-Engardt.

– Mängden blågröna alger har minskat och vattnet har blivit klarare. Kedjan av Östersjöns be­ skyddare behöver nya händer, el­ ler i enlighet med temat, nya föt­ ter, säger hon.

Arrakoski-Engardt påpekade också vikten av mindre miljögär­ ningar såsom att promenera i stäl­ let för att åka bil eller buss. Förut­ om att bokföra motionskilome­ trar är det möjligt att bidra till Gå­ kampen genom att göra en liten donation till projektet Ett renare Östersjön.

Projektet drivs av John Nurmi­ nens Stiftelse och har som mål­ sättning att förhindra övergöd­ ningen av Östersjön. Stiftelsen själv uppskattar att den årliga fosforbelastningen i Östersjön har minskat med över 2 000 ton, med hjälp av projektet.

200 kilometer Efter en uppvärmning i positiv an­ da och ett inspirerande startskott tog sig deltagarna ut på rutten runt Lillhoplaxviken. Även om väderleksprognosen hade sett en aning dyster ut fanns aktiva med­ lemmar från alla medverkande organisationer med bland delta­ garna. Längs med rutten fick del­ tagarna svara på frågor om Öster­ sjön.

En av arrangörerna, Per Lind­

roos, avdelningschef för livsstils­ frågor på Folkhälsan, uppskattar att cirka hundra personer deltog i Gåfesten i Helsingfors. Det bety­ der att kampanjen samlade in cir­ ka 200 kilometer under den förs­ ta dagen.

– Jag har inte alls vågat speku­ lera kring antalet deltagare i he­ la kampanjen, jag har varit så fo­ kuserad på att vi ska få ihop till­ räckligt med kilometrar, säger Lindroos.

sjön ligger nära hjärtat.

– Det är ett kärt element. Var­ je sommar bedriver jag min fritid

där på något vis. Jag är rädd om mitt hav, säger Lindroos.

Laura Klingberg

Kärt element Det är inte första gången som Folk­ hälsan ordnar en kampanj för att uppmuntra barn och unga att rö­ ra på sig. Den här gången ordnas kampanjen i samarbete med flera organisationer med hela Svensk­ finland som målgrupp. Också mil­ jöskyddsaspekten är ny.

– Tanken att ordna kampan­ jen har funnits en längre tid och nu fanns det både krafter och re­ surser att ordna den, säger Per Lindroos.

Redan innan kampanjen offici­ ellt kom i gång hade över två tu­ sen personer anmält sig till Gå­ kampen.

– Det gäller för alla skolor, dag­ hem och andra grupper att samla ihop kilometrar.

Personligen har han som mål­ sättning att vandra minst fem ki­ lometer varje dag medan kam­ panjen pågår. Precis som Biaudet uppger också Lindroos att Öster­

201 7

WWW.LOMALINJA.FI/LEIRIKOULUT

4

Hem & skola ■■reportage

Lössen är här för att stanna Blotta tanken på sexbenta, blodsugande kryp som bor i håret är tillräckligt för att ge en rysningar. Huvudlusen är lyckligtvis inte farlig, men den låter sig inte heller vräkas hur lätt som helst.

■■Gnetter, lusägg, fotade i ett svepelektronmikroskop. foto: Ville Saarimaa

I det efterkrigstida Finland rasa­ de stammarna av huvudlöss. Or­ saken var ett nytt, effektivt insekt­ gift vid namn DDT, berättar Lena Huldén, som forskar i blodsugan­ de insekter och är docent vid agri­ kultur-forstvetenskapliga fakul­ teten vid Helsingfors universitet.

– Det var ett väldigt bekvämt sätt att bli av med lössen. Man gned bara in lite DDT i håret och så var det avklarat.

DDT förbjöds på 70-talet och ef­ ter det följde nya avlusningspre­ parat, som visserligen var mind­ re effektiva, men också mindre skadliga för människan och mil­ jön.

Problemet med de preparat som används i dag är att lössen delvis utvecklat resistens dem. Men en­ ligt Lena Huldén är det inte bara avsaknaden av effektiva lusme­ del som gör det besvärligt att få bukt med lössen. Det finns också en ekonomisk aspekt.

– Tyvärr har vi en lågkonjunk­ tur i det här landet. I och med att kommuner sparar och dagis­ grupper och skolklasser blir stör­ re, växer samtidigt risken för att lössen sprider sig. Lössen trivs där det finns mycket människor, säger Lena Huldén.

Dessutom kostar lusschampo mycket och risken finns att famil­

jer drar sig för att behandla lössen ordentligt och flera gånger enligt anvisning.

– Det är dyrt att behandla en fa­ milj på fem personer, det innebär att lössen hinner sprida sig innan man fått stopp på angreppet, sä­ ger Huldén. Är lössen här för att stanna?

– Tillsvidare, ja. Det skulle sä­ kert gå att utveckla bättre pre­ parat, men då behövs också mer pengar till forskning på det här området.

Stress över att få löss Från insektforskarens bord till en solig gård i Lundo. I trädgårds­

gungan sitter Loretta Saarimaa, som berättar att hennes barn har haft löss en gång. Det var äldsta dottern Nella som en dag kom hem från skolan med löss, och se­ dan fick lillasyster Enna dem ock­ så.

– Innan vi fick löss var jag väl­ digt rädd för dem. Vi använde ibland spray från apoteket som skulle förebygga lusangrepp, och det var helt enkelt någonting jag stressade över. Men när barnen sist och slutligen fick löss, och jag märkte att det var ganska en­ kelt att bli av med dem kändes det egentligen som en lättnad, säger Loretta Saarimaa.

Helt utan ansträngning blev de ändå inte av med lössen. Loretta Saarimaa tvättade barnens lakan och mössor, och behandlade bar­ nen med lusschampo.

Sedan gällde det att kamma sys­ tematiskt.

– Med Nella som är handikap­ pad var det lite extra besvärligt.

Men vi gned in balsam i håret så att luskammen gled smidigt och barnen fick se på film medan vi kammade. Och så kammade vi regelbundet under ett par veckors tid. Det är nog kammandet jag li­ tar på allra mest.

– Jämfört med till exempel magsjuka eller vattkoppor tyck­

Hem & skola

5

■■Barn leker gärna nära varandra, och därför sprids lössen lätt bland barn. Enna 4 år och Nella 11 år hoppar rep tillsammans. Mamma Loretta och pappa Ville vevar. foto: Pamela Friström

”Vi gned in balsam i håret så att luskammen gled smidigt och barnen fick se på film medan vi kammade. Och så kammade vi regelbundet under ett par veckors tid.”

er jag att lössen ändå var en enkel match, säger Loretta Saarimaa.

Stoppa epidemierna i tid I bland annat England och Dan­ mark har man introducerat na­ tionella avlusningsdagar då alla föräldrar uppmanas luskamma sina barn. Avsikten med kam­ panjen är att minska risken för epidemier och få föräldrar att uppmärksamma och våga prata om huvudlöss.

– Jag tycker att det skulle vara en strålande idé att importera till Finland. Det skulle säkert skingra tabun och rädslor kring löss, sär­ skilt om det marknadsfördes på

ett positivt, roligt sätt, med tillhö­ rande lusmaskot och allt, skrattar Loretta Saarimaa.

Lena Huldén tror att en kam­ panj knappast skulle lösa några större problem, men hon fram­ håller att det är klokt att göra lus­ kontroller när skolorna börjar på hösten, och på nytt i januari och februari.

– Huvudlöss är ett ganska stort problem och de ska skötas ordent­ ligt. De är obehagliga men sprider inte några sjukdomar, säger Hul­ dén.

Pamela Friström

■■tips för föräldrar Förbered dig på att det kan hända. Bekanta dig med skolhälsovårdarens anvisningar och köp hem lusschampo och en bra luskam.

Förvara en kopia av anvisningarna tillsammans med lusmedlet.

När lössen är ett faktum: Ta ett djupt andetag och slappna av. Det är inte hela världen.

Löss är ingenting att skämmas för. Låt skola och kompisar veta att ni har fått löss så att man får bukt med angreppen i tid.

Gör avlusningen till en trevlig stund. Slå på tv:n, poppa popcorn.

Borsta ut håret med en vanlig bors­te för att få bort tovor innan du börjar kamma. Lite balsam i håret gör det också lättare att kamma.

Kamma, kamma, kamma.

Sortera och förvara barnens bors­ tar och hårband i separata namnmärkta korgar. Gör samma sak med mössor och halsdukar.

Sätt en påminnelse i telefonen för att komma ihåg att göra regelbundna luskontroller, till exempel en gång i månaden.

Var omsorgsfull, men gå inte till överdrift.

6

Hem & skola ■■reportage

■■Elsa Åkesson, Hanna Mäkinen och Linnea Teivaanmäki går alla i ettan och spelar basket för Hyvinkään Ponteva på fritiden. foto: Anna Kujala

”Föräldrarna kan påverka kostnaderna”

Kostnaderna för idrottshobbyer har stigit och hobbyerna är mer tävlingsinriktade än förr.

Föräldrarna kan påverka den här utvecklingen, säger Georg Henrik Wrede, direktör vid undervisnings- och kulturministeriets ungdoms- och idrottspolitiska avdelning.

Kostnaderna för idrott i förening­ ar och framför allt tävlingsidrott har stigit sedan 2000-talets bör­ jan. Kari Puronaho, överlära­ re vid Haaga-Helia, har granskat kostnadsutvecklingen för 13 gre­ nar. Kostnaderna förklaras av fle­ ra faktorer.

Ju intensivare grenen utövas, desto dyrare. Föreningarna har gått in för flera träningspass per vecka och längre verksamhetspe­

rioder. Verksamheten har blivit professionellare: numera är det proffstränare, träningsläger och flera tävlingar än förr som gäller.

Enligt Puronaho har aktörer­ na inom föreningarna och kom­ munerna inte fäst tillräcklig upp­ märksamhet vid totalkostnader­ na. Dessa utgörs inte enbart av direkta kostnader, såsom klubb­ avgift eller utrustning, utan ock­ så av indirekta, såsom resekost­

Hem & skola

Av de grenar som fanns med i Puroahos granskning var ritt och konstükning dyrast, billigast var boboll och innebandy. I medel­ tal kostade idrotten fÜr 15 till 18üringar 2 440 euro fÜr hobbyid­ rottare och 7 541 euro fÜr tävlan­ de.

Enligt en färsk rapport frün Nuo­ ra, statens delegation fÜr ung­ domsärenden, är ungdomar i ül­ dern 15 till 29 ür beredda att betala i median 50 euro i münaden fÜr sin hobby, endast en femtedel var be­ redda att betala 100 euro. Nuo­ras och Puronahos siffror är inte di­ rekt jämfÜrbara, men ger en fing­ ervisning om att skillnaden mel­ lan det unga är beredda att betala och vad hobbyerna i själva verket kostar är stor. Media­nen fÜr hob­ byidrotten i Puronahos rapport är 200 euro i münaden och 600 euro fÜr tävlande.

Enligt Nuoras rapport blir billiga idrottsformer som är oberoende av plats och tid populärare. Ocksü an­ delen unga som motionerar Ükar.

Pü frügan varfÜr man inte rÜr pü sig angav 10 till 29-üringarna tidsbrist som främsta orsak.

Kostnaderna A men inte O

nader. Sammanlagt kan det bli en fÜr stor utgift fÜr familjen. – Ju intensivare idrotten utÜvas, desto svürare är det ocksü att fü fri­ villigarbetare att stÜda verksam­ heten.

Kari Puronaho poängterar att det inte är fel att satsa pü tävlings­ idrott, men att det jämsides bÜr fin­ nas alternativ fÜr dem som vill trä­ na ibland eller idka flera grenar.

Diskussionen kring kostnader­ na har lett till Ükad medvetenhet. – Münga grenfÜrbund, till exem­ pel inom ishockey, har tagit kost­ nadsfrügan pü allvar. Pü senare tid har man nästan bÜrjat konkurre­ ra med priserna. I tidningsannon­ serna har jag märkt att fÜreningar­ na bÜrjat sätta ut sina priser.

Det finns olika mÜjligheter att fü ekonomiskt understÜd fÜr bar­

nens hobbyer, till exempel via idrottsfÜreningen, grenfÜrbun­ det eller kommunen. – Det är fÜrstüs bra, fÜrutsatt att saken skÜts sü att det inte stämp­ lar och pekar ut �de fattiga�.

Stor variation Totalkostnaden fÜr organiserad idrott varierar mellan grenarna och även mellan olika lag inom samma fÜrening. Äldre ungdo­ mar har i regel hÜgre kostnader än yngre.

Kari Puronaho kom fram till att särskilt ishockeyn blivit dyra­ re. 2012 betalade en 15- till 18-ürig tävlingsspelare 12 697 euro per ür, medan en tävlande fotbollsspela­ re betalade 3 318 euro. År 2001 var samma kostnader 3 761 euro fÜr is­ hockey och 2 706 euro fÜr fotboll.

Georg Henrik Wrede, direktÜr vid Undervisnings- och kulturmi­ nisteriets ungdoms- och idrotts­ politiska avdelning, menar att det finns flera orsaker till att en ton­ üring slutar med en idrott. Han deltog i arbetsgruppen som fÜr ministeriet utredde barns hobby­ mÜjligheter. – Orsaken verkar vara dels kost­ naden, dels att det är svürt att ut­ Üva idrott som hobby. Det finns press pü tävlingsframgüng och det gür inte att komma med sena­ re i tonüren.

I praktiken finns ingen Üvre gräns fÜr vad en hobby kostar. – Folk har väldigt olika krav. En del tycker det gür bra med begag­ nade saker medan andra vill ha den dyraste utrustningen.

FÜräldrarna är i nyckelposition. – FÜreningen är medlemmar­ na, alltsü oftast fÜräldrarna. FÜr­ äldrarna borde avgÜra hur de vill delta och vad de vill understÜda.

Om det samhällspolitiska per­ spektivet är att främja hälsa ge­ nom att alla motionerar i nügon form, dü är inte toppidrotten vik­ tigast. – Men till exempel i OS-tider är det ju medaljerna som räknas.

Det handlar alltsü framfÜr allt om en värdediskussion. – Man kan püverka mycket även lokalt genom att fÜra fram saker: vad gÜr fÜreningarna och vad vill fÜräldrarna. Det finns stora mÜj­ ligheter att nätverka och püver­ ka, särskilt med tanke pü det kom­ mande kommunalvalet ‌ Anna Kujala Källor: Drop-out vai throw-out? Tutkimus lasten ja nuorten liikuntaharrastusten kustannuksista. Yhdenvertaiset mahdollisuudet harrastaa – painopisteenä harrastamisen hinta. Media hanskassa.

Lasten ja nuorten vapaa-aikatutkimus mediasta ja liikunnasta, 2016.

! ! ! "#$%&" ''""

7

8

Hem & skola ■■reportage

I FBK kan alla bidra – utan dyr utrustning I dagens läge, då barnens hobbyer ofta är väldigt dyra och tävlingsinriktade känns det befriande med en ”gammaldags” hobby som frivillig brandkår. I FBK är det inte den senaste, dyraste utrustningen som räknas.

– Ett par gummistövlar är i princip allt du behöver ha med dig hem­ ifrån, säger Jens Tegengren, kår­ chef för Grankulla FBK. Tegengren, 31, har varit FBK:are i mer än två tredjedelar av sitt liv.

För några år sedan valdes han till årets brandkårsungdomsledare i Finland.

– Fast i tioårsåldern var jag mest bara intresserad av pii-paa-bilar, säger Tegengren och skrattar.

Han får medhåll av en av junio­ rerna, nioåriga Mathias Ripatti som säger att det var intresset för brandbilarna som fick honom att börja i FBK. Vad är roligast för till­

fället, undrar jag?

– Att släcka och rökdyka!

Jag frågar kårchef Tegengren vilken sorts människa som läm­ par sig för FBK. – Verksamheten är så mång­ sidig, alla kan bidra till helhe­ ten. Man behöver inte höra till de där som klarar av att se blod och slamsor. Det finns så mycket an­ nat som man kan göra.

Enligt Tegengren är FBK inte värst prestationsorienterat, du behöver inte vara en tävlingsmän­ niska för att klara dig.

– Det är likgiltigt om du är tjock, smal, brud, karl, svart eller vit. Al­ la kan inte bli rökdykare eller lyf­ ta fyrtiofem kilo från bänken ar­ ton gånger. Men alla kan göra nå­ gonting.

En sak man noterar då man föl­ jer med övningarna som pågår på gården utanför är att det är unge­ fär lika många flickor som pojkar.

Tegengren bekräftar att flickorna

■■– När jag var tio år stod valet mellan handboll, scouting och FBK. Ingendera av de två förstnämnda sysslar jag med numera, säger Jens Tegengren. foto: Marcus Rosenlund

till och med är i majoritet under vissa övningar. Yrkesbrandmän­ nen är en annan femma, där är det sällsynt med kvinnor. Det be­ ror på att inträdesprovet till rädd­ ningsinstitutet är samma för kvinnor och män.

– Det är helt galet, säger Tegen­ gren. En stor del av tjejerna klarar inte av muskelkonditionskraven.

Det handlar ju inte om hur myck­ et man kan lyfta från bänken, det är det som finns mellan öronen som avgör. I Sverige där man inte stirrar sig blind på muskelstyrka har man betydligt fler tjejer som brandkårister.

Tolvåriga Ella Stenman som övar ute på gården har i alla fall inget problem med att hålla sam­

ma takt som killarna.

– Jag började när jag var åtta el­ ler nio, och det var så roligt så jag bara fortsatte. Det är också bra att kunna första hjälpen om någon­ ting händer. Det bästa med FBK är första hjälpen-övningarna och rökdykningarna.

Att flickor deltar har inte va­ rit någon självklarhet i Grankul­ la FBK. – Flickorna välkomnades in­ te med i ungdomsverksamheten innan 60- eller 70-talet. Före det hette det gossavdelningen helt enkelt, och det var egentligen ing­ en som frågade varför.

Något som jag alltid har undrat: hur känns det att rädda liv?

– Det är aldrig någonting man

” Det är likgiltigt om du är tjock, smal, brud, karl, svart eller vit.” väntar på förstås, att det sker en stor olycka. Men att bidra till att rädda någon, det är en höjdpunkt i karriären att vara med om att gö­ ra någonting så konkret. Och när det handlar om utryckningar så ser man resultaten snabbt. Det är trevligt om man tycker om ac­ tion.

Marcus Rosenlund

Hem & skola

9

■■läslust

Läsambassadören tipsar

■■recept Ugnspannkaka med äpple

Katarina von Numers-Ekman är förälder, modersmåls­ lärare, barnboksförfattare och läsambassadör. Här tipsar hon om tre böcker för olika åldrar.

Pannkaka passar bra som mellan­mål. Den går bra att laga dagen innan och bara värmas upp följande dag. Perfekt tillbehör är en hemlagad sylt eller bär som rörs ihop med lite socker.

Ingredienser: 3 ½ dl mjöl 2 tsk socker ½ salt 2 ägg ¾ l mjölk 1 stort rivet äpple ca 1 ½ dl

Bilderbok

Mellanåldern

Ungdom

■■Djur som ingen sett utom vi, text av Ulf Stark och illustratio­ ner av Linda Bondestam (Förla­ get, 2016).

Djur som ingen sett utom vi, Starks och Bondestams fjärde ge­ mensamma bok, är en poetisk och inspirerande bok om okända djur som Eskaloppen, Smygeln och Vadfisken som all känner sig lite utanför och annorlunda. En per­ fekt bok att njuta av tillsammans under högläsningsstunden.

■■Potatisens dröm, text av Anni­ ka Sandelin och illustrationer av Karoliina Pertamo (Schildts & Söderströms, 2016).

Potatisens dröm är en härlig bok med rimmade dikter om allt mellan himmel och jord där kna­ sig humor varvas med stort allvar.

Möt den hopplöst såsiga Ann Slar­ velin, gå på disco med strumpor­ na eller läs om den vandrande pin­ nes funderingar. Lämpar sig för människor i de flesta åldrar.

■■En i laget, antologi (Gilla Böck­ er, 2016).

En i laget är en antologi för unga läsare med korta noveller som al­ la på något sätt handlar om fot­ boll. Ibland är spelet i fokus, men lika ofta är det andra aspekter av livet som lyfts fram. Ibland är per­ spektivet trevligt överraskande, som när det inte är stjärnspelar­ na, utan fotbollsdomaren som är den dyrkade idolen. Bland de fjor­ ton författarna finns kända namn som Johanna Nilsson, Gunnar Ar­ delius och Åke Ewardson.

Gör så här: ■■Blanda mjöl, socker och salt i en skål.

■■Vispa ägg och mjölk tillsammans.

■■Riv äpplet och rör ner det i mjölkblandingen.

■■Rör ner mjölkblandningen lite i sänder.

■■Rör smeten smidig.

■■Låt svälla ungefär en timme.

■■Häll smeten i smord form eller långpanna.

TEATER TAIMINE turnéteater för barn och ungdom Tove Appelgrens nyskrivna pjäs

Svea & Finn En fartfylld komedi om vad som verkligen är finast med Finland 100 år.

Premiär 09.02.2017

Åk. 1-6

Regi Tove Appelgren

I alla roller CG Wentzel och Oskar Silén

Beställningar och förfrågningar 040 685 3939, info@taimine.fi, www.taimine.fi

■■Tips! Varför inte byta ut äpplet mot spenat? Kom då ihåg att inte lägga socker i smeten.

Foto: Karin Lindroos

■■Grädda i 250 grader i ca 20 minu-

ter (eller tills den fått vacker färg).

Recept: UngMartha

10 Hem & skola ■■reportage

Mobilen lämnas på dagis i Jakobstad Mobiltelefoner i skolor fortsätter att väcka debatt.

Telefonerna kan ses som ett hjälpmedel och arbetsredskap, men också som en trygghet på vägen till och från skolan. Frågan är hur man ska förhålla sig till användningen av mobilen under skoltid. I Oxhamns skola i Jakobstad har man inrättat ett mobildagis.

Det är fjärde året Peter Lindqvist jobbar som rektor på Oxhamns skola och han säger att mobil­ dagiset uppstod ur behovet av att begränsa mobilanvändningen då han kom till skolan.

– De starka eleverna skulle sä­ kert klara av att ha mobilen nära till hands, men de svaga lider ge­ nom att de inte kan koncentrera sig, säger Peter.

Dessutom finns det elkänsliga och därför ska mobiltelefonerna vara på flygplansläge även då den är inlämnad.

– Det är för att visa respekt för den svages väl som alla elever lämnar in telefonerna i början av lektionen, säger Peter.

Första året var det någon som ifrågasatte systemet, men nu vet alla vad som gäller. Och mobilda­ gis är inte heller så svartvitt som det låter här.

Mobilparkering Vi går in till textilslöjden, som lig­ ger i byggnaden intill huvudbygg­ naden, och kollar läget med mo­ biltelefonerna. Inne i textilsalen sitter elever från årskurs 7D, 7E och 7F tillsammans med sin lära­ re. Musik är på i bakgrunden, men den skruvas ner då vi kommer in. I mitten på bordet ligger alla mobi­ ler samlade på en grön filt.

inte fram på lektionen ändå. Of­ ta utgår skolor från att alla elever har en telefon, men så är det inte alltid, det kan lärarna inte utgå i från då de planerar undervisning­ en. I den här gruppen har de börjat med medier och journalistik och kommer att få använda kameran i mobilen då de kommer in på te­ mat bild och foto, men annars be­ hövs telefonen väldigt sällan.

Prata mera, pilla mindre

■■Mobilparkering är bättre än mobildagis, tycker eleverna i åk 7 i textilslöjd. foto: Åsa Broo

Vad tycker ni om mobildagis?

Edvin Blomqvist från 7E tyck­ er det är dåligt.

– Det är för hårt. Det ska vara mjukt för telefonerna, säger han.

Jeremia Hjulfors, Makke Korkea-Aho och de andra i klassen håller med.

Det är inte regeln i sig som är för hård utan det faktum att lådorna är för hårda. Man märker att ele­ verna är rädda om sina telefoner och att de hellre placerar dem på en fleecefilt än i en låda. Risken finns annars att man får skråmor eller sprickor i glaset på sin tele­ fon. Fatema Qorbani från 7D vet, för hon har själv fått en spricka i

sin telefon då någon annan slängt sin telefon i lådan på hennes.

Mobiltelefonerna kan dock an­ vändas i undervisningen med lä­ rarens tillåtelse.

– Vill man söka efter några emo­ jis för sitt arbete, så är det bara att fråga, säger läraren Kerstin Fagerudd.

Kerstin berättar att köket är en frizon för mobiler hemma hos dem, och det respekteras också av barnens kompisar. Det är bra att ha ordningsregler som alla kän­ ner till och följer. Kanske borde även vuxna ibland lämna in tele­ fonerna för att bli mera effektiva och närvarande.

– Man får vara lite krånglig då det gäller hur och när man använ­ der telefonerna både på jobbet och hemma, påminner Kerstin.

Undervisning utan mobiler Vi går vidare till ett klassrum för svenska och litteratur, där Markus Haglund startar varje lek­ tion med att samla in mobilerna i en orange låda. Han börjar ock­ så med att sätta sin egen telefon i lådan, men då enbart på ljudlös ifall han behöver ha kontakt med rektorn eller någon annan lärare.

– Gömmer någon sin telefon i väskan så blir den där.

Men några telefoner kommer

Både hemma och i skolan borde man prata mera om vad som är okej att göra med mobilerna. Man frågar först innan man pub­licerar bilder på klasskompisar på sociala medier, även om det är på privata konton. Det gäller också föräldrar som tar bilder på sina barn, påmin­ ner Markus. Det visar sig att föräld­ rarna till åttorna i den här klassen inte alltid frågar sina barn.

– Ni är egna individer och borde vara med och bestämma vilka bil­ der av er som sprids på nätet, sä­ ger Markus.

Peter Lindqvist påpekar slutli­ gen att det går att resonera med eleverna bara man kan motive­ ra och förklara varför man gör på ett visst sätt. I årskurs 6 till exem­ pel samlas inte mobilerna in. Det behövs helt enkelt inte, de hålls i väskan då.

Den nya läroplanen och den di­ gitala kompetensen har inte gett orsak att ändra på mobildagisets existens under lektionerna. Det finns annan teknisk utrustning att använda.

– Telefonerna finns ju också till­ gängliga vid behov och så ska det vara. Det här är ju ett mellansteg för oss. Målet är ju att se mobilen som ett arbetsredskap. Men där är vi inte ännu, säger Peter. Åsa Broo

av

PREMIÄR 10.11.2016

EN MEDRYCKANDE FANTASIFYLLD VIRVELVIND FÖR HELA FAMILJEN!

ABOSVENSKATEATER.FI

Hem & skola

11

Olikasyn på mobiler i skolan För att skapa arbetsro och garantera att eleverna känner sig trygga i skolan, kan lärare begränsa mobilanvändningen under skoltid.

Utbildningsstyrelsen har i Utar­ betande av ordningsregler (Jär­ jestyssääntöjen laatiminen 2016) kommit med anvisningar om att man kan reglera användning­ en av mobiler i undervisningssi­ tuationer, men inte helt och hål­ let förbjuda att eleverna tar med sig mobilerna till skolan. ”I en­ skilda fall kan man dock ingripa i användningen av mobila enhe­ ter under raster, ifall enheten an­ vänds till exempel i syfte att mob­ ba eller trakassera.” (2016:20) Justitiekanslern tog ställning till mobilanvändningen i sko­ lorna 2014, och det beslutet har funge­rat som grund för Utbild­ ningsstyrelsen dokument.

Fri användning under rasterna En rundringning till några skolor visar att inställningen till mobil­ telefoner i skolan är varierande.

I Sjundeå lågstadieskola får eleverna använda sina mobiltele­ foner under lektionstid i under­ visningen, säger rektor Katarina Lodenius. Orsaken är bland annat att de inte har pekplattor åt alla elever. De flesta elever i sko­ lan har dessutom mobiltelefoner, även om Lodenius inte har några procent för exakt hur många. För­ utom under lektioner får elever­ na använda mobilerna fritt på ras­ terna.

– Visst tycker jag att man kunde använda rasten till att röra på sig mera, säger Lodenius som själv undervisar i årskurs 1 och 2.

Nya ordningsregler diskuteras I Norsen säger rektor Ann-Britt Bonns att eleverna får använda mobiltelefonerna både i under­ visningen och på rasterna. Visst diskuteras problematiken och man får ibland i efterhand be­ handla olovlig filmning, men lös­ ningen är inte att alla sätter bort telefonerna, menar Bonns.

Bonns upplever det inte som någon stor sak att man sneglar på telefonen, för att kolla klockan.

Det gör vuxna också. Enskilda elever kan få sätta undan telefo­ nen för en period om det blir pro­ blem. Önskemål har kommit från föräldrar och nya ordningsreg­ ler har diskuterats med ele­verna första terminsveckan i skolan, de reglerna ska nu sammanställas.

Klassresa till Åland!

I Sibbo stängs telefonerna av Rektor Anna-Karin Brunberg i Boxby skola i Sibbo berättar att de skrivit nya ordningsregler för an­ vändningen av mobiler i skolan.

– Telefonerna stängs av då ele­ verna kommer till skolan och finns sedan i väskan eller pulpeten.

Man ska inte heller ha den i fick­ an. Det här är helt nytt för i höst, men faktum är att det är eleverna själva som fått bestämma.

– Kloka elever som vi har, så blev det så här. Tidigare år har rektorn via lärarna förstått att det ringts en del och på eftis hade det också varit problem. Om elever­ na eventuellt behöver ringa så får de använda skolans telefoner el­ ler då knäppa på sin egen. Skolan har fått mycket tack, och respon­ sen på föräldramötet var mycket positiv, betonar Brunberg. Åsa Broo

Upplev spännande äventyr på klassresan till Åland! Paddla kajak, klättra i berg, spela äventyrsgolf och ta del av Ålands intressanta historia – ett härligt gemensamt äventyr för hela klassen.

A

Grundpaket 2 dagar från 80 € /person

5

Tel. 018-28 040. www.alandsresor.fi

A NM ENA D V H N A ÅLA Beställ vår katalog på ZZZ DODQGVUHVRU ¿ VY NDWDORJ

Läs mer på www.alandsresor.fi/skolresor

201

KOM MED PÅ ETT MAGISKT OCH ROLIGT ÄVENTYR, FÖR BÅDE SMÅ OCH STORA!

Klassresa till Åland!

Nu är det dags att boka årets klassresa till Åland.

Allt ni behöver göra är att kontakta oss så hjälper vi er med allt från båtresan, boende i alla olika prisklasser, måltider och de roliga programpunkterna som gör resan extra minnesvärd.

Nånstans i Österlandet på en fattig bakgata leker den sorglösa Aladdin. Varför arbeta när man får allt man drömmer om med hjälp av magi?! "Ge mig ett palats prytt av guld och ädelstenar!"

"Ska bli, herre", svarar genast lampans ande.

Wasa Teaters "Aladdin och den magiska lampan" utgår från sagan i "Tusen och en natt", och blir en föreställning fylld av fart, musik, humor och mystik.

Paketförslag från 59 € per person

Priset inkluderar båtresor t/r Åbo–Mariehamn, övernattning med frukost samt middag på ankomstdagen.

PREMIÄR 15.3.2017

STORA SCENEN Hamngatan 7, 22100 Mariehamn • www.alandhotels.fi tel. 018 15 555 • info@alandhotels.fi

WASA TEATERS BILJETTKASSA | SANDÖGATAN 7 | 06-3209330 | ÖPPEN TI–LÖ KL 12-14.30 & 15-17 BILJETTER OCKSÅ FRÅN STUDIOTICKET, NETTICKET.FI | WWW.WASATEATER.FI

12 Hem & skola ■■kolumn

Hur ska vi prata om våra misslyckanden?

Försäkringsbolaget, för allt du bryr dig om www.folksam.fi

Visste du att Arbis har många familje-, barn- och ungdomskurser?

Cirkus 1–29.10, lördag kl. 10.00–11.30 (25 €) Musik med Garageband (Mac) 1–29.11, tisadag kl. 18.30–20.00 (17 €) Teaterklubb för 8–12-åringar 8.9–6.4, tors. kl. 15.00–16.30 (37 €/termin) Hygienpass 15.10 eller 4.3, lördag kl. 10.00–13.00 (25 €) Bygg en drönare eller ett modellflygplan 6.9–11.4, tisdag kl. 16.00–17.45 (37 €/termin)

Halloweenparty för lågstadiebarn på höstlovet 21.10, fredag kl. 10.00–13.45 (20 €)

Hantverk för 9–12-åringar 5–9.6, mån–fre kl. 10.00–14.15 (50 €) På biblioteket finns en barn-och ungdomsavdelning med både klassiker och nya böcker och tidningar. Där finns också leksaker och spel för de allra yngsta.

Välkommen!

■■Jag har tänkt mycket på hur jag talar med mina barn om olika slags svårigheter jag möter. Hur ska jag på ett lämpligt och förståeligt sätt berätta för dem om mina egna misslyck­ anden, om mina känslor av otillräcklighet och brister? Och kanske framför allt: hur ska jag närma mig den här diskus­ sionen utan att mina barn ska bli oroliga för mig och börja stressa för hur pappa hanterar sitt liv?

Det är en skör balans, men jag tycker att det är viktigt att vuxna för sådana diskussioner med barn och unga. Inte ba­ ra för att de ska få se att man som förälder och vuxen kan va­ ra öppen och sårbar, utan också för att de ska få upp ögonen för att alla kämpar med liknande känslor och svårigheter, oberoende av hurdant intryck man får av dem man ser om­ kring sig.

■■Det gläder mig när mina barn pratar med mig om saker de misslyckats med – och tolka mig rätt nu: jag blir inte glad för att de misslyckas i sig, men för att de vågar och kan prata om det. Alltid är det inte lätt, och ibland har det skett under tå­ rar och/eller skrik, men jag uppmuntrar dem att hitta ord för det de känner.

Orsaken till att jag skriver det här just nu är att ett av mina barn nyligen uttryckte frustration över svårigheter att hänga med i ett visst ämne i skolan. Hen berättade lite grann om det, jag lyssnade en stund och sa sedan något allmänt om att alla har det svårt ibland. Jag märkte dock att hen inte godtog mina första – och, det ska medges, ganska ytliga – kommen­ tarer och råd. Så jag försökte fråga lite mer, gräva lite mer under ytan. Då lade jag märke till att det hen berättade om dolde en stor rädsla för misslyckande, och utan att jag hade förutsett det ledde diskussionen naturligt in på hur man ska hantera alla de känslor som uppstår då man misslyckas med något.

”En av de saker som är sammankopplade med misslyckanden är känslor av skam. Det här är något jag vill ändra på. Jag misslyckas med saker hundra gånger i månaden.”

■■En av de saker som är sammankopplade med misslyckan­ den är känslor av skam. Det här är något jag vill ändra på. Jag misslyckas med saker hundra gånger i månaden. Jag miss­ lyckas med att vara respektfull mot mina medmänniskor, jag misslyckas i arbetslivet, jag misslyckas med att vara en bra partner, jag misslyckas som författare, jag misslyckas med att vara en politiskt aktiv och välinformerad medborgare i vårt land.

Alla de här typerna av misslyckanden framstår för mig som något högst normalt och allmänmänskligt. Ändå är det sällan jag hör människor prata om vad de har misslyckats med, vad de tror att det har berott på, och hur de hanterar det för att sedan kunna gå vidare och förhoppningsvis i framti­ den lyckas där de tidigare har misslyckats. Kanske andra inte känner ett lika stort behov av att analysera sitt beteende som jag gör (jag måste medge att dylika tankar ibland upptar allt­ för mycket av min tid).

Jag vet att det både för föräldrar och barn är svårt att med­ ge att man har misslyckats, men insikten att man inte är en­ sam om det som är tungt och svårt nås enbart genom att pra­ ta om det. Skammen ska inte tigas ihjäl, utan tvingas bort genom att belysas i empatiska ord.

Mathias Rosenlund Skribenten är författare, litteraturkritiker och förälder

Sturegatan 2, tfn (09) 310 494 94, www.hel.fi/arbis ilmonet.fi

DIN TID ÄR NU. AVLÄGG EN EXAMEN Utveckla din kompetens, skaffa en behörighet, avlägg en yrkesexamen. Våra utbildningar är anpassade för vuxna och att passa in i vardagspusslet. Det är din tid nu.

Vi erbjuder bl.a. följande utbildningar: ( ( ( (

Merkonom Barnledare Närvårdare Ledare för skolgång och morgon- och eftermiddagsverksamhet ( Visuell marknadsförare ( Ekofrisör ( Yrkesexamen inom mediebranschen

G A D I K Ö S AN c-ansok /fb

cum.fi i t k a r p . w ww

Läs mer om våra vuxenutbildningar, kortkurser och tjänster på vår hemsida prakticum.fi/vuxna.

Kom ihåg att vi även skräddarsyr utbildningar och fortbildningar enligt kundens behov. Ta kontakt så hjälper vi er skapa en bra lösning för ert behov.

Våra aktuella kortkurser och föreläsningar hittar du alltid på prakticum.fi/kurser

20160823_hemochskola.indd 1

24/08/16 13:57

&EVROYPXYV Tp 0MPPE0YGOER Ett smakprov på höstens utbud. Öppna daghemmet FamiljeLuckan

FamiljeLuckan ¿QQV WLOO I|U GLJ VRP lU KHPPD PHG EDUQ nU +lU NDQ GX WUlIID DQGUD L VDPPD OLYVVLWXDWLRQ RFK In VW|G L GLWW I|UlOGUDVNDS VDPWLGLJW VRP EDUQHQ NDQ OHND GHOWD L ROLND NXOWXUDNWLYLWHWHU RFK |YD VLQD VRFLDOD IlUGLJKHWHU 3n SODWV ¿QQV DOOWLG WYn OHGDUH , VDPDUEHWH PHG %DUQDYnUGVI|UHQLQJHQ )|U PHU LQIRUPDWLRQ NRQWDNWD 0DULD 2VWURZ VDNNXQQLJ LQRP EDUQ RFK IDPLOMH DUEHWH WHO H SRVW PDULD RVWURZ#EYLI ¿ Öppet Öppet varje torsdag från kl. 9.00-13.00.

Lördagsgodis

/|UGDJVJRGLV LQQHKnOOHU ROLND DNWLYLWHU I|U EDUQ RFK YX[QD 'H lU DYJLIWVIULD RFK DUUDQJHUDV L VDPDUEHWH PHG ROLND RUJDQLVDWLRQHU I|UHQLQJDU RFK SULYDWD DNW|UHU 3n NRPPDQGH lU EODQG DQQDW )lUJH[SORVLRQ PHG )LOLSSD +HOOD 0XOWLFXOWXXUDO IDPLO\ FDIp PHG U\VND GUDPDYHUNVWlGHU RFK 5LPMDP

Hösten 2016 / Saftsalongerna är professionell scenkonst riktad till ung publik. Efter föreställningen bjuder vi på saft, kex samt grönsaksaOWHUQDWLY 3ULV HXUR I|U EDUQ YX[HQSULVHW YDULHUDU HQOLJW LQN|SVSODWV %LOMHWWHU YLD OLSSXSLVWH ¿ ToraBellas MagishoW / 24.9 kl. 13 /lQJG FD PLQ cOGHU nU

Alfons och MÃ¥llgan med Barnens Estrad / 8.10 kl. 13 /lQJG FD PLQ nOGHU nU

BOKKLUBBEN B.O.B.

% 2 % lU HQ ERNURERW VRP lOVNDU OLWWHUDWXU % 2 % EHK|YHU HU KMlOS -X ÀHU EDUQ VRP OlVHU GHVWR ElWWUH PnU % 2 % 'HW lU JUDWLV DWW YDUD PHG L ERNNOXEEHQ $OOD E|FNHU VRP EDUQ OlVHU DOOD EHUlWWHOVHU EDUQ KLWWDU Sn RFK DOOD ELOGHU VRP EDUQ LOOXVWUHUDU RFK YLOO GHOD PHG VLJ DY NRPPHU YL DWW OlJJD XSS Sn % 2 % V KHPVLGD %RNNOXEEHQ lU KHOW JUDWLV , VDPPDUEHWH PHG 6KLOGWV V|GHUVWU|PV )|U PHU LQIRUPDWLRQ VH KWWS OLOODOXFNDQ À

Mina och Kåge / 5.11 kl. 13 på Annegården /lQJG FD PLQXWHU nOGHU nU Mina och Kåge är gratis, man anmäler sitt intresse till EDUQNXOWXU#OXFNDQ ¿

Detta och mycket mycket mer! $GUHVV 6LPRQVJDWDQ +HOVLQJIRUV OLOODOXFNDQ À Barnkulturen på Facebook: facebook.com/barnkultur

(IX ¿RPERH WWZI R

Ni missar väl inte höstens nya satsningar för barn och vuxna på LillaLuckan, Simonsgatan 9, i Helsingfors. Vi arbetar aktivt för att erbjuda vår unga publik ett så brett utbud av kulturevenemang som möjligt. Välkomna in på vår hemsida LillaLuckan eller på facebook och ta er en titt på vad hösten har att erbjuda.

WOE FEVROYPXYVG IRXVIX M W XER

BARNKULTUR FÖR STORA OCH SMÅ...

14 Hem & skola â– â– reportage

Lünga skolresor trots kort avstünd Enligt lagen für ett barns skolresa ta max tvü och en halv timme per dag, med väntetider inräknade, i klasserna 1 till 6. FÜr de barn som bor lüngt ifrün skolan kan skol­resorna naturligt nog bli lünga, men i vissa fall kan ocksü de som har ett relativt kort avstünd till skolan fü lünga skolresor.

Mitt intresse fÜr skolskjutsarna väcktes när de egna barnens skol­ resa kunde ta upp till en timme ena vägen, trots att vi bor endast sex kilometer frün skolan. Hur tänker man i min hemkommun Ingü och i grannkommunen Rase­ borg kring vad som är rimlig res­ tid dü skolskjutsarna planeras?

Merja Olkinuora, bildnings­ chef i Ingü, konstaterar att det finns elva reguljära linjer i kom­ munen, vilket säger nügot om ut­ maningarna med att pussla ihop skolskjutsarna i en liten, men geo­ grafiskt vidsträckt kommun.

Alla finsksprükiga elever skjut­ sas till exempel till Merituulen koulu i Ingü centrum, oberoen­ de av var i kommunen de bor. De svensksprükiga eleverna skjutsas till tre olika skolor. – I Ingü räknar vi att en timmes enkelresa är maxtid fÜr eleverna i klasserna 1 till 6. Bland annat BarÜsundseleverna, vars bysko­ la drogs in fÜr nügra ür sedan, hÜr till dem med längst restid. Skol­ skjutsarna fÜr eleverna i klass 7 och uppüt skÜts av Lojo stad, ef­ tersom Ingüeleverna fortsätter sin skolgüng där och där kan resorna inklusive väntetider bli längre.

Längre resor i Raseborg I Raseborg har man fattat beslut om att flera mindre skolor ska

■■lagen Lag om grundläggande utbildning, § 32: • En elev i den grundläggande utbildningen har rätt till gratis skolskjuts om vägen är längre än 5 kilometer. • Elevens dagliga skolresa für, med väntetider inberäknade, ta hÜgst tvü och en halv timme i ansprük. • FÜr elever som fyllt 13 ür när läsüret bÜrjar är gränsen tre timmar.

�När en skola stängs kan nügra elever fü en skolresa pü en timme enkel väg. �

■■Trots att man bor bara sex kilometer frün skolan kan skolresan med skolskjuts bli lüng.  foto: Sophie Kawecki

stänga under de närmaste üren.

Det innebär att münga fler elever än i dag kommer att behÜva skol­ skjuts. – En del für längre skolresa, andra kortare, konstaterar Robert Nyman, bildningsdirektÜr i Raseborg. När en skola stängs kan nügra elever fü en skolresa pü en timme enkel väg, men det är än­ dü inom lagens gränser. Vi fÜl­ jer lagen och kommunens rikt­ linjer. Om kommunen vill infÜ­ ra andra direktiv krävs det poli­ tisk vilja att se Üver detta. Det är alltid lätt att infÜra fÜrbättring­ ar under ekonomiskt goda tider,

men när pengarna är slut sü müste man tänka annorlunda och det är utmanande att tvingas dra in ser­ vice. Tjänstemännens uppdrag är att planera skolskjutsarna sü att de blir sü kostnadseffektiva som mÜjligt med restider inom lagens gränser. Vi kan inte gÜra subjek­ tiva bedÜmningar frün elev till elev, fÜr dü müste vi gÜra det fÜr alla elever.

Politisk vilja och pengar krävs Merja Olkinuora säger att Ingü fat­ tat det politiska beslutet att Ingü­ barnen i fÜrskolan och klasserna 1 till 4 für gratis skolskjuts om skol­

vägen är längre än tre kilometer, vilket är mer fÜrdelaktigt än vad lagen fÜreskriver. De som inte har rätt till skolskjuts kan ocksü üka med mot betalning, om det finns plats pü linjen. Familjer som valt en annan skola üt sina barn än den anvisade skolan ska själva skjutsa barnen till skolan. – Men om det gür en rutt som deras barn kan använda sig av für de üka med gratis, om skolvägen är sü lüng att de har rätt till skol­ skjuts. Ett südant principbeslut har kommunen gjort.

Samtalen med tjänstemännen visar att lagens maxgränser är

en realitet ocksü i sÜdra Finland, trots fÜrhüllandevis korta avstünd mellan hem och skola. Den lünga skolresan i den egna familjens fall für främst fÜrklaras med otur – vi rükar bo i bÜrjan/slutet av en rutt som gür en lüng omväg till och frün skolan. Tjänstemännen har inte mÜjlighet att ta hänsyn till vad som subjektivt skulle passa just vür familj bäst. Det behÜvs po­ litisk vilja och pengar i kassan fÜr att restiderna fÜr alla elever ska bli rimliga i proportion till avstündet mellan hem och skola.

Sophie Kawecki

Är du en fÜrälder med barn i lügstadieüldern? Känns vardagen stundvis utmanande? Skulle du vilja upptäcka och utforska styrkor hos dig själv, dina barn och din familj som helhet? Vill du utveckla din fÜrmüga att vara medvetet närvarande och hitta smü stunder som ger vardagen en guldkant?

$ (( % 0( ", ! % ! 0 0 *%"0 ## )0 '.!0 0 0 0 * 0 /,& 0) %0 ! 0 " ! ! 0 - % -0) !0

0 0 0 0 0

Folkhälsan inleder forskningsprojektet

Styrka, glädje och medkänsla i Helsingfors och Åboland. Vi sÜker nu fÜräldrar till vüra grupper i Positivt FÜräldraskap. Positivt FÜräldraskap handlar om att Üka barns, fÜräldrars och familjers välbefinnande genom konkreta vetenskapligt baserade verktyg.

Du är hjärtligt välkommen med – vi ser fram emot att träffa just dig!

Blev du nyfiken kan du läsa mer om projektet pü: www.folkhalsan.fi/gladje

se ocksĂĽ folkhalsan.fi

HĂ–STENS STORA FAMILJEĂ„VENTYR REDAN 10.000 SĂ…LDA BILJETTER!

Utnyttja familjepaketet

av Robert Louis Stevenson, dramatiserad av Bryony Lavery RegissĂśr: Paul Garrington Rekommenderas frĂĽn 7 ĂĽr och uppĂĽt

ON TO FR LĂ– TI ON TO FR

28.9 29.9 30.9 1.10 4.10 5.10 6.10 7.10

kl. kl. kl. kl. kl. kl. kl. kl.

18 12 12 13 18 18 12 18

LĂ– TI ON TO FR LĂ– MĂ… ON

8.10 11.10 12.10 13.10 14.10 15.10 17.10 19.10

kl. kl. kl. kl. kl. kl. kl. kl.

18 12 18 18 18 13 18 18

TO FR LĂ– TI ON TO FR LĂ–

20.10 21.10 22.10 25.10 26.10 27.10 28.10 29.10

kl. kl. kl. kl. kl. kl. kl. kl.

12 18 13 18 12 18 18 13

TI ON TO FR MĂ… TI ON TO

1.11 2.11 3.11 4.11 7.11 8.11 9.11 10.11

kl. kl. kl. kl. kl. kl. kl. kl.

18 12 12 18 18 12 12 18

FR LĂ– ON TO FR LĂ– TI MĂ…

11.11 12.11 7.12 8.12 9.12 10.12 20.12 26.12

kl. kl. kl. kl. kl. kl. kl. kl.

18 13 18 18 18 13 18 13

TI ON

27.12 28.12

kl. 18 kl. 12

Rätt till ändringar fÜrbehülles

Boka biljetter via Svenska Teatern eller lippu.fi Svenska Teaterns biljettkassa är Ăśppen mĂĽndag–lĂśrdag kl. 12–18 samt 1 h innan fĂśreställningen bĂśrjar, tel. (09) 6162 1411 *UXSSERNQLQJ RFK LQIR P§QGDJČ‚IUHGDJ NO Č‚ WHO Č? /LSSXSLVWH P§QGDJČ‚V¸QGDJ NO Č‚ WHO â‚Ź/min+lsa)

svenskateatern.fi

16 Hem & skola ■■intervju

”Läsarna vill bara ha mer” Hängivna läsare som vill läsa mer än författaren hinner skriva, det har Carina WolffBrandt. Hon har under årens lopp träffat många av sina fans, och det har lett till nya historier.

Det är en hängiven lyssnarska­ ra som får träffa Carina WolffBrandt när hon besöker Drum­ sö lågstadieskola och berättar om sitt författarskap för en grupp två­ or.

– Jag har en osynlig byrå inne i mitt huvud, med olika lådor, en för färger, en för intressanta luk­ ter, en för hur folk går …

Med detaljrikedom och lustiga anekdoter får hon hela gruppen att andäktigt följa med hur pro­ cessen bakom en bok kan se ut.

Barnen har läst En hunds memoarer, och det är speciellt den som är föremål för diskussionen.

Carina Wolff-Brandt har besökt många av de finlandssvenska sko­ lorna under åren, över 150 lågsta­ dier, och hon trivs med att träffa sina läsare.

– Jag har så ljuvliga läsare, de vill bara ha mer, fler böcker, men jag hinner inte komma ut med en ny barnbok varje år.

Blod och benrangel Carina Wolff-Brandt debuterade 1992 med en skärgårdshistorik, därefter kom två barnböcker på förlaget Söderströms, men 2011, i och med boken Strandsatta – Kvinnoöden från Finska viken till Ishavet, grundade hon det egna förla­ get Vingpennan.

– Det har varit min lycka att jag grundade eget, förlagen är inte jätteduktiga på marknadsföring.

Det betyder också att jag gör allt själv, jag kan till exempel välja il­ lustratör själv. Nackdelen är att det tar av min skrivtid.

Böckerna om familjen Johans­ son har lästs av många finlands­ svenska barn, och det var på ett skolbesök som idén till böckerna om Kalle Knaster föddes.

– Det var några tuffa pojkar i femman som undrade om jag inte kan skriva en bok till. Vad ska den handla om då, frågade jag. De ville att den skulle handla om spöken, sjörövare, blod och benrangel. Re­ dan i bilen på väg hem såg jag Kal­ le Knaster framför mig.

Analog verklighet Redan i ett tidigt skede visste Cari­ na Wolff-Brandt hurudana böcker hon ville skriva.

– Jag bestämde mig för att inte skriva om problem hemma, skils­ mässor och sådant som på sjut­ tiotalet var ett måste. Barnen ska somna med ett leende på läppar­ na efter att ha läst mina böcker, jag

vill skriva böcker om glada barn som gör glada saker. Tillsvidare använder barnen i mina böcker inte mobiler och datorer.

Carina Wolff-Brandt bor en del av året i Frankrike, hon älskar historia och gamla slott, och det är främst de miljöerna som inspi­ rerar henne. I höst kommer en ny bok, Aksakovs grav, en spökhisto­ ria som hon har skrivit tillsam­ mans med Gudrun Wessnert. I Sverige kommer den ut på Lava förlag.

– Det är en historia som är väl­ digt djup och tragisk när den nys­ tas upp. Det har varit en fantastisk process att jobba tillsammans, vi är båda jätteintresserade av histo­ ria. Vi har skrivit den tillsammans, varannat kapitel, men när vi visade manuset för förlaget som beställde boken kunde de inte se att den var skriven av två olika personer.

Aksakovs grav är en mellanål­ dersbok, men det betyder inte alls att Carina Wolff-Brandt kommer att överge de yngre läsarna.

– Mitt barnbarn är nu ett och jag har planer på att skriva för små­ barn, men först måste jag måste bli bekant med henne.

Gemensam lässtund behövs Att locka barn att läsa är drivkraf­ ten.

– Mitt mål är att få barn som inte läser att fastna på läskroken. För­ äldrar har mejlat mig och skrivit att mina böcker har lett till mira­ kel – barnet har läst en bok till!

Vad har du för tips för att få barn att läsa?

– Om ett barn säger ”den här boken vill jag ha” ska man inte sä­ ga saker i stil med att ”du har re­ dan läst den i skolan”. Man ska i så fall lämna bort godis och annat och låta barnet köpa boken. Det att ett barn har läst en bok i sko­ lan är inte samma sak som att ha den. Man ska inte heller sluta lä­ sa högt för sina barn bara för att barnet kan läsa själv. Det behövs en gemensam stund utan läsplat­ tor och telefoner.

I Drumsö lågstadium avslutar Carina Wolff-Brandt med att ge ett tips åt eleverna.

– Oberoende av vad ni tänker göra när ni blir stora är det jätte­ viktigt att läsa böcker. Världen vi lever i är krånglig, men ju bättre man kan ord – de korta och de svå­ ra – desto mer förstår man av värl­ den.

Malin Wikström

■■profil Namn: Carina Wolff-Brandt. Ålder: 55.

Familj: Gift, har två döttrar och ett barnbarn.

Gör: Är författare på heltid.

Hobbyer: Trädgårdsarbete, Frankrike, golf, skärgården.

Inspireras av: Gamla miljöer, historia, barns funderingar, teaterkulisser.

”Världen vi lever i är krånglig, men ju bättre man kan ord – de korta och de svåra – desto mer förstår man av världen.”

■■Carina Wolff-Brandt har besökt många klassrum runtom i Svenskfinland, och träffar gärna sina unga – och lite äldre – läsare. foto: Malin Wikström