Krönika Pekka Heino

Pekka Heino är nog mest förknippad med sitt arbete som programledare i ett antal SVT-program som Go’kväll, Gomorron Sverige och Vi i Femman. Idag ägnar sig Pekka åt det han vurmar för som att leda galor, moderera författarintervjuer och tipsa om kulturfavoriter vi bara inte får missa. Följ gärna @PekkaHeino på instagram och ta del av hans värld.

Det är mycket i världen som förändrats på grund av som avlöst varandra under tidigare vårvintrar, har sett helt annorlunda ut de två senaste åren. Om de ens ägt rum. Jag har själv haft förmånen att vara gäst på rätt många galor under ett par, tre decennier, men eftersom jag jobbat med tv så har jag inte riktigt kunna slappna av på just Kristallen. Betydligt roligare har det varit på Guldbaggen, för då vet man att det egentligen ursäkta, du som tar på dig något som bara är ”helt och rent”, stanna hellre hemma. Gala innebär galaklädsel. Punkt.

Tar tillfället i akt och ”outar” mig själv som smokingmissbrukare. Jag har inte en smoking, inte två, utan TRE smokingar i garderoben, varav en är helt paljettbeprydd. Detta, plus två kavajer som kan kombineras med smokingbyxa och lackskor. Överdrivet, kan tyckas, för hur många gånger om året har man användning för just smoking? Jag försvarar mig med att den även fungerar som arbetsplagg för en moderator, men den främsta anledningen är ändå att det är en viktig del av festen. (färdigknuten endast i nödfall) och skorna putsas. Och jag vet av erfarenhet att inget bygger upp stämningen bättre än att vara

lyckade varianter. Roligast tycker jag nog att det har varit, att se megakändisar sitta hemma och tacka för sina priser. Gärna uppklädda till tänderna i soffan och med en supportande partner bredvid, som spelar musik på mobilen – på allt högre volym när de tycker att tacktalet pågått länge nog. Humor.

Och apropå tacktal. Det är för mig helt obegripligt att så många, bevisligen begåvade människor, inte kan lägga ner lite energi på att få till ett bra tacktal. Och då menar jag inte ett tal, där en massa namn ska rabblas upp. Finns det något tråkigare att se och höra, när man suttit uppe halva natten för att följa Oscarsgalan live, än en chockad pristagare som blir fullständigt förlamad av rädsla för att glömma bort någon. För så är det ju, att har du tackat en, så måste du tacka alla. Så varför inte använda det gamla beprövade ”ingen nämnd, ingen glömd” och lägga lite energi på ett minnesvärt tal. Som tror jag att jag gör det privat. Nu vill jag hellre tacka alla som dans, ett teater- eller musikstycke. Alla som delar med sig av sin erfarenhet med oss andra. Jag kan inte föreställa mig en värld utan konst och jag tackar er.”

Läs och lär och gör er egen variant av ovanstående, alla ni kreatörer. Lämna rabblandet av namn därhän och tänk på att även medverkan på en prisgala kan vara en form av skapande. Och vi som tittar och lyssnar kommer att bli er oändligt tacksamma!