På begravningen bjöds det ljummen Champis.

Tina var nog den mest levnadsglada person man överhuvudtaget kunde tänka sig. Där vilade aldrig några ledsamheter och väninnorna var överens – när Tina var med hände det alltid något kul.

v- t

Hon älskade livet och tyckte att ingen dag var värd att kastas bort på att ha tråkigt. En måndag var lika viktig som en lördag och detta budskap var hon noga med att föra fram vart helst hon kom. Tina brydde sig inte heller ett dugg om vad andra människor tyckte om henne. Antingen tyckte man om henne eller så gjorde man det inte.

Och det var många som tyckte om Tina. Som drogs till hennes karisma och levnadsglädje. Varifrån kom den där glädjen egentligen? De som kände henne riktigt väl visste att den inte var självklar. Hon hade upplevt sorger och besvikelser i livet som hon inte gärna talade om.

Tinas barndomsvänner visste också att det inte hade funnits utrymme för många skratt i hemmet när hon växte upp. Där var allvaret stort och hennes far hade tornat upp sig som den despot han a r var i familjen. Det visste bara ett fåtal om. va r et e t t tat –o oc h ha He H kr k ord för kä n älsk de d t v t Tina

När Tina fullkomligt oväntat rycktes bort mitt i livet – med ett leende på läpparna och ett glas champagne i handen – var chocken svår. Hennes sambo Sven var förkrossad och begravningen ordnades i sin helhet av Tinas föräldrar. Ingen av gästerna kände överhuvudtaget igen sin älskade Tina i ceremonin. Var det verkligen så här hon hade velat ta farväl?

Tinas öde är vanligare än man tror. Vi vet vad vi talar om eftersom döden är vår vardag. Vi möter den varje dag. Och vi vet att det som är oerhört mycket viktigare än döden är Livet. Det liv man levde.

Vi önskar därför inget hellre än sina anhöriga hur de vill ha det. Så att vi som tar hand om det sista avskedet kan göra allt på absolut bästa sätt.

V Vä l kom m och h ditt t sista a nä rmaste