Klävar & Timotej 2/2016 by Kustmedia OLD

KLÖVAR & TIMOTEJ Österbottens Kötts informationstidning

2 • 2016

Förmedlar smågrisar i ur och skur

Nytt dikostall

Köttets ursprung

Julskinkans väg…

Innehåll Ledare: vd Tom Åstrand ........................................................ 3 Grillfester sommaren 2016 .................................................... 4–5 Personal: Emma Rasivirta och Christoffer Ingo ................. 6 Ursprungsmärkning av förädlade produkter införs ......... 7 Nya stallet vid YA ................................................................... 8–9 Dikoresa..................................................................................... 10–11 Arbetsdag med Kai Puiras ..................................................... 12-13 Julskinkans väg ....................................................................... 14-15

Ta fram kalendern!

Köttakademin

Svinaktuellt .............................................................................. 15 Nya lastningsregler ................................................................ 16–17 Liharalli ..................................................................................... 18 Nya gårdsskyltar .................................................................... 19 Nötaktuellt................................................................................ 19 Niilo Grev del 2 ........................................................................ 20–21

Lue lisää järkivalinnasta.

Hälsningar från A-Foder ........................................................ 22-23

9.–10.2.2017 Postadress: PB 173, 65101 VASA Besöksadress: Flygfältsvägen 2 Tel. (06) 323 9411 Fax (06) 312 9449 www.osterbottenskott.fi Ansvarig utgivare: Andelslaget Österbottens Kött Adress: PB 173, 65101 VASA Besöksadress: Flygfältsvägen 2, Vasa Tel: (06) 323 9411 Fax: (06) 312 9449 Internet: www.osterbottenskott.fi Chefredaktör:Tom Åstrand / Österbottens Kött Ombrytning: Heidi Hjerpe / Kustmedia Ab Oy Upplaga: 600 st Tryck: Fram 2016 Pärmbild: Foto: Lisbeth Bäck/Kustmedia Ab ISSN 1798-7539 (Print) ISSN 2342-5644 (Online)

Badhotell Sani KALAJOKI

Österbottens Kött Postadress: PB 173 65101 Vasa växel: 06-323 9411 fax: 06-312 9449 www.osterbottenskott.fi

Nya e-postadresser Personalen vid ÖK har nya e-postadresser. Det är: fornamn.efternamn@atria.com

Ledare

Flera positiva signaler nu

ästa läsare, för första gången på flera år finns det flera konkreta och positiva marknadssignaler som talar för att producentpriserna är på väg att svänga uppåt även på den finländska marknaden. Inför grillsäsongen i maj månad började de europeiska producentpriserna stiga till följd av en rekordhög export till Asien samtidigt som den europeiska svinproduktionen bromsade in. Till detta kan fogas statsrådets principbeslut gällande offentlig upphandling av livsmedel- och måltidstjänster samt jord- och skogsbruksministeriets beredning av ny lagstiftning gällande ursprungsmärkning av mjölk och kött i olika livsmedelsprodukter. Då finns det för närvarande många åtgärder som på kort sikt inverkar gynnsamt på efterfråga av inhemskt kött.

viktiga kriterier vid köp av nöt-, svin-, eller fjäderfäkött. Betydelsen av matens ursprung blir allt viktigare för den finländska konsumenten – 80 procent av de tillfrågade anser att den inhemska köttproduktionen är mycket viktig. Utmaningen är att få konsumenten att ta med sig denna övertygelse ända in till butikshyllan – verkligheten är ändå tyvärr att priset sist och slutligen påverkar mest. Denna kategori av medvetna konsumenter är en utmärkt målgrupp för Atrias koncept kring gårdsmärkt kött. Den för branschen unika satsningen på spårbart inhemskt kött är sannolikt till stora delar ännu okänd för de flesta konsumenter. Nu har vi alla ett ansvar att lyfta fram våra producenter och deras arbete för inhemskt kött av högsta kvalitet.

Det europeiska prisrallyt till trots har uppgången hittills inte kommit finländska köttproducenter till godo. Detta är inte acceptabelt med beaktande av att våra producenter upprätthåller en köttproduktion i världsklass när det handlar om livsmedelskvalitet och djurens välfärd. Enligt TNs Gallups senaste konsumentundersökning anser den finländska konsumenten att färskhet, livsmedelssäkerhet och garanterat inhemskt är

Utöver detta har köttet, både som proteinkälla och produkt, fått nya utmanare i form av vegetabiliska proteinprodukter som tävlar om konsumenternas köpkraft. Intresset för alternativa proteinkällor har på kort tid vuxit sig stort bland konsumenterna och sannolikt är det frågan om en trend som kommit för att stanna. Kött är ändå fortsättningsvis vår viktigaste proteinkälla och därför bör köttbranschen aktivt bevaka dessa nya mattrender och ta vara på varje möjlig-

het som finns till att utveckla nya likaså trendsättande köttprodukter. De positiva marknadssignalerna kring producentprisernas utveckling överskuggas till en del av rapporterna om afrikanska svinpestens fortsatta utbredning i Baltikum och i Ryssland. Risken att sjukdomen sprider sig till Finland är överhängande. Ett ASF-utbrott i Finland skulle med stor sannolikhet innebära ett inkomstbortfall för landets smågris- och slaktsvinsproducenter på tiotals miljoner euro. Med anledning av detta införde Atria Svin restriktivare biosäkerhetsanvisningar vilka gäller från och med 1 oktober 2016. Inom ÖK:s verksamhetsområde har biosäkerheten alltid haft hög prioritet och de flesta gårdarna har sina lastningsrutiner på en erkänt hög nivå sedan tidigare. I förberedelserna och genomförandet av de nya biosäkerhetsföreskrifterna har producenternas och djurbilschaufförer hjälp och råd har varit av stor betydelse. Jag vill rikta ett stort tack till ÖK:s producenter, chaufförer och personal för ett gott samarbete kring det gemensamma ansvaret för biosäkerheten inom ÖK.

Tom Åstrand

Verkställande direktör

I kulisserna då..

ÖK bjuder in till fest! En arbetsgrupp vid ÖK, med Emma Rasivirta i spetsen, planerar de årliga festerna och förberedelser pågår långt innan festkvällarna. Datum fastställs, programaktörer bokas, ballonger och mat beställs, möten hålls med värdföreningar, inbjudan framställs, lottervinster ordnas, anmälningar tas emot, saker kollas upp och så vidare. ÖK personalen anländer tidigt till festplatsen och hjälps åt med att ställa i ordning. Hela personalen deltar också vid festerna, även de

Grillfesterna för producentfamiljer, medlemmar och vänner av ÖK är populärare än någonsin. I somras kom 730 personer till Forsby och 320 besökare till Molpe. Festernas nuvarande koncept är omtyckt av både vuxna och barn. God mat och roliga aktiviteter för barnen väger tungt liksom möjligheten att träffa vänner och bekanta. Arrangemang i den här omfattningen kräver sitt. Välkommen med på en resa bakom kulisserna där bilderna är blandade från årets fester i Forsby och i Molpe. Och ja - Välkommen på fest igen 2017!

som har semester då. När festkvällen är slut återstår jobb med att plocka ihop, redovisa och summera. För alla kostnader vid grillfesterna står Andelslaget Österbottens Kött, ungefär 45 000 euro årligen. Medarrangörer är A-Foder och Atria. ÖK samarbetar med föreningar om lokal och servering, för närvarande Forsby Bollklubb i Pedersöre och Molpe UF i Korsnäs.

Så långt som det är möjligt serveras lokalproducerade livsmedel.

Julia Backgren och Linda Holm från Molpe UF.

Och så kommer gästerna… Kjell-Göran Paxal med fru Lise-Lott och en av deras döttrar.

Från vänster Mikael Wentjärvi, Jerker Gåsström och Dani Viklund med fru Maarit.

Elin Härmälä, aktiv inom Forsby Bollklubb, och en av de femton funktionärerna under kvällen. ÖK samarbetar kring Nasse och Rosa med 4Hföreningarna i Pedersöre och Korsnäs.

Ola Sandberg. Långt över tusen ballonger ska blåsas upp.

Musiker Dennis Rönngård har varit med tio år.- Ingen sommar utan ÖKfest, säger han.

Petra GästgivarsLundberg från Hopsis har en del att packa upp till barnens aktiviteter. Från Forsby kom hon hem klockan 01:30.

ÖK bjuder på maten. I år beställdes 1500 biffar, 1860 korvar och 1000 wilhelmbiffar.

Svinproducent Jari Smulter med sönerna Lukas och Oskari. Till höger pappa Clas, som blev ÖKproducent 1966.

Utdrag ur förvaltningsrådets ordförande Ola Sandbergs tal vid Grillfesterna:

K:s grillfester har blivit ett begrepp för såväl ung som gammal. Ett efterlängtat avbrott i den ofta arbetsfyllda vardagen på gården. Trots det kärva läget görs ett fint och viktigt arbete på ÖK:s medlemsgårdar och de invägda mängderna svin- och nötkött som körs till Atria för vidareförädling ligger över fjolårets nivåer. ÖK:s producenter har alltid legat i framkant då det gäller att ta till sig nya produktionsmetoder och för att denna utveckling skall fortsätta storsatsar ÖK under nästa höst och vinter på utbildningsdagar inom alla produktionsgrenar. Atrias satsningar på spårbarhet från jord till bord ligger rätt i tiden då konsumenternas intresse för matens ursprung tycks öka. Många ÖK-producenters namn har redan kunnat läsas på förpackningarna av smörgåspålägg och köttfärs. Atrias satsningar på den nya styckningslinjen i Nurmo, nötslakteriet i Kauhajoki, förvärvet av Kaivon liha i Åbo samt A-foders uppköp av Altias foderverksamhet visar med all önskvärd tydlighet att Atria fullt och fast tror på framtiden den finska köttproduktionen. Dessa investeringar gör också att vi som medlemmar i och ägare av Andelslaget Österbottens kött kan vara förvissade om att vår arbetsinsats uppskattas. Tveka inte att ta kontakt med ÖK:s personal och förtroendevalda. God mat – bättre humör!

Omväxlande jobb och bra ”schack” Emma Rasivirta är fast anställd på kontoret vid Österbottens Kött sedan ett år tillbaka men började redan 2014 som sommarjobbare. Emma är 24 år, hemma från Nedervetil men bor sedan fem år tillbaka i Vasa. Efter studenten började hon studera företagsekonomi vid Vasa yrkeshögskola och fick sommarjobb på ÖK sommaren 2014. Efter det fortsatte hon på deltid samtidigt som hon slutförde sina studier. Under studietiden var hon också utbyteselev i Tyskland ett halvår, där hon studerade och reste runt.

Administrativa uppgifter Sedan ungefär ett år är hon fastanställd med administrativa uppgifter på ÖK. – Jag sköter främst djurlikvider men även andra saker som marknadsföring, hemsidor, en del översättningsjobb och A-Net. Bland annat, säger hon. A-Net är en elektronisk tjänst för ÖK:s producenter och via den görs slakt- och djurförmedlingsanmälningar. Vidare kontrolleras avhämtningstider, vikt, klass och avräkningsuppgifter via A-Net. – Jag trivs bra här. Vi är ett bra ”schack” och mina arbetsuppgifter är varierande.

Spelar innebandy På fritiden spelar hon innebandy.

Emma Rasivirta, personal på ÖK. – Ett snabbt spel där det händer något hela tiden på spelplanen. Det passar mig. Man behöver liksom inte vänta på bollen utan det är bara att hämta den, skrattar hon. I år spelar hennes lag SB Vaasa i divisionen ett vilket innebär resor till matcherna landet över. De tränar innebandy tre gånger per vecka, har fysikträning en gång per vecka + matcher. – Så det är mest innebandy på fritiden, säger hon.

Översätter en del Hon kommer inte själv från en jordbrukarfamilj men hennes mormor hade fähus. Vid det här laget är hon ändå rätt bekant med branschen och med en del av producenterna. – Jag översätter en del artiklar från finska till svenska och då lär jag mig mycket om olika saker på samma gång. Text och foto:

Lisbeth Bäck/Kustmedia Ab

Lärorik praktik med bra gäng! Christoffer Ingo från Veikars var praktikant vid ÖK:s kontor i somras, från mitten av maj till slutet av augusti. Han studerar företagsekonomi, med inriktning på ekonomiförvaltning, vid Novia i Vasa. Han är 22 år och inne på sitt tredje och nästsista studieår. Varför sökte du praktikplats vid ÖK? – Jag är intresserad av branschen och arbetar delvis som produktionsansvarig på familjens fårgård i Miekka. Ser mig själv ha ett lantbruksrelaterat arbete i framtiden och ville se en annan sida av näringen än det konkreta arbetet på en gård. På ÖK hjälpte han till inom administrationen, främst med djurlikviderna. Men också med annat, till exempel vid Grillfesterna. – Ett intressant arbete där jag fick ha kontakt med producenterna. Annars trivdes jag också väldigt bra i arbetslaget vid ÖK. Ett bra gäng! Christoffer Ingo studerar och jobbar även på familjens fårgård i Miekka.

Text: Lisbeth Bäck/Kustmedia Ab Foto: Kustmedia Ab/Pia Backman-Nord

Ursprungsmärkning av förädlade produkter införs Som lantbrukare och förtroendevald i flertalet producentorganisationer, har Tomas Långgård i Övermalax varit delaktig i arbetet för ursprungsmärkning av finländskt kött. Arbetet har gått framåt och efter årsskiftet kommer konsumenterna att se ytterligare resultatet av det. Tomas har jobbat med att bygga upp sin svinfarm sedan 2001 och driver sedan 2012 även Westfarm med tre andra delägare. Han är vice ordförande i ÖSP, styrelsemedlem i SLC och i ÖK samt invald i Metsäliittos fullmäktige och MTK:s svin – och köttutskott.

Nya krav – Inom producentorganisationerna har vi länge arbetat för en bättre ursprungsmärkning och nu börjar vi se resultatet av det. Idag är det ett krav från EU att mjölk och nötkött ska ursprungsmärkas, men Finland har gått steget längre och tillämpar samma regler även på ägg och svinkött, berättar Tomas. Efter årsskiftet kommer ytterligare förbättringar att ske – senast under vårvintern måste även alla i Finland förädlade produkter, såsom pålägg och korv, ursprungsmärkas. – Flera av de mindre aktörerna i branschen har motsatt sig förändringen,

Atria-gruppen erbjuder producenterna möjlighet att få sitt kött gårdsmärkt. Det ger kunderna ett mervärde, ökad tilltro till inhemskt producerat kött och på sikt även mervärde åt producenten.

Tomas Långgård är styrelsemedlem i ÖSP, ÖK och i SLC. Tack vare producentorganisationernas arbete för en bättre ursprungsmärkning, kommer nu även förädlade köttprodukter att omfattas av kraven i Finland.

vilket i sig säger en del om hur de valt att vilseleda konsumenterna genom att sälja utländskt producerat kött som endast styckats och förpackats i Finland.

Tvåårig testperiod De största aktörerna på området, Atria och HK Scan har accepterat de nya kraven och för att de nya reglerna ska kunna tillämpas har jord- och skogsbruksministeriet ansökt om undantagslov från EU. – Frankrike har gjort det samma och vi har kopierat deras modell. Fler länder kommer att följa efter. De nya reglerna tillämpas först under en tvåårig testperiod. Tomas drar paralleller till vinproduktionen i Europa. – Det första som anges på vinflaskan är ursprungslandet, medan det sällan finns desto mer information om vilka tillsatser vinet innehåller. Då det gäller köttprodukter är det tvärtom. Alla ingredienser finns listade – men köttets ursprungsland kan många gånger vara odeklarerat på förpackningen. Det är helt på sin plats med de kommande förbättringarna, säger Tomas.

Gårdsmärkning – ett steg längre Eftersom Finland har hårdare djurskyddslagstiftning än många andra länder, är det viktigt att konsumenterna får information om var köttet verkligen producerats. – Överlag är kvaliteten högre här och i rättvisans namn bör det också framkomma, eftersom tilltron till inhemsk produktion är stark. Atria-gruppen har valt att gå steget längre och även gårdsmärka sitt kött. – Det är frivilligt från både Atrias och gårdarnas sida – själv gick jag med i spårmärkningen i sommar, berättar Tomas. Producenterna får inget extra för sitt deltagande och för slakteriets del innebär det ett merarbete i förädlingsprocessen. Fler och fler går ändå in för spårmärkning och det enda tilläggskravet på gårdarna är att partierna ska omfatta ett visst antal djur. Text och foto:

Anna Sand/Kustmedia Ab

Lyckat samarbete mellan ÖK och Yrkesakademin

Från vänster Anders Grannas, Emil Svens, Kim Tarvonen och Ulf Hagner. Vid intervjutillfället i början av oktober var grunden för stålstommen klar. - Nu börjas det byggas uppåt. Vi har grävt färdigt, säger Grannas.

YA:s enhet för naturbruk investerar i nytt stall för dikoproduktion vid Kungsgården i Gamla Vasa. Bygget ska, enligt planerna, stå klart vid årsskiftet och i januari 2017 flyttar djuren in. YA sökte i tidigt skede samarbete med Österbottens Kött.

Yrkesakademin i Österbotten, YA, som drivs av Svenska Österbottens förbund för utbildning och kultur, Söfuk, har cirka 2200 studerande inom ungdoms- och vuxenutbildning. Knappt 200 studerar

Dikostallet blir drygt 750 kvadratmeter. Vid YA finns även anläggning för 320 slaktsvin och 120 hektar åkermark där det odlas vall och spannmål.

på linjerna inom naturbruk: lantbruk, trädgård, skog och pälsdjur. Vid skolområdet i Gamla Vasa, Kungsgården, har man inom ramen för studierna, haft ladugård med mjölkproduktion i långa tider och den befintliga anläggningen uppfördes 1987. Nu investeras i en ny ladugård och den här gången för en dikobesättning.

Grunderna i djurskötsel Ulf Hagner berättar att behovet av renovering av fähuset varit på tapeten länge och under tiden har beslutet om att sadla om till dikoanläggning vuxit fram. Han är förman för jordbruket, ansvarig för skollägenheten och kommer att vara den som långt ansvarar för dikostallet. – I skolan lär vi ut grunderna, dett gäller även praktisk djurskötsel, fortsätter Anders Grannas, utbildningschef för naturbruk. Och via IA – inlärning i arbetet - och praktik på gårdarna får våra studerande bekanta sig med stordrift, spetskompetens och till exempel slutuppfödning.

ÖK naturlig mentor – För oss är ÖK en naturlig samarbetspartner både vad gäller deras kunnande och know how liksom vid anskaffning av rekryteringsdjur samt avsättning för kalvar genom deras förmedlingsverksamhet. Via ÖK får vi också tillgång till konkreta råd och fortbildning för vår personal som ska sköta dikostallet, säger Grannas.

– ÖK har en viktig roll i projektet. Vid YA finns djurvana men inriktningen är ny och vi är tacksamma över ÖK:s mentorskap och råd i praktiska saker, som val av ras och så vidare, tillägger Hagner.

Näringen behöver det här Nötanskaffningschef Kim Tarvonen vid ÖK ser mycket positivt på YA:s satsning på en rationell köttenhet. – Näringen behöver det här och behöver det just nu. Nationellt sett är behovet stort av ökad dikoproduktion då antalet mjölkgårdar visar nedåtgående trend. Ska vi ha vettig användning av vår åkermark behöver vi nöt. Därför är det bra och nödvändigt med utbildning och fortbildning inom dikoproduktion, säger Kim Tarvonen. Med tanke på att ÖK för närvarande gör en satsning på dikoproduktion och -anläggningsinvesteringar stöder vi varandra i båda riktningarna. Anders Grannas och Ulf Hagner håller med. – Vi utvecklar vår verksamhet inom i takt med övriga branschutvecklingen. Grannas poängterar också att vuxenutbildning utgör en viktig del av YA:s verksamhet. – Till exempel inom lantrbruk har vi skräddarsydda paket med tanke på generationsväxlingar. Hela landsbygdsföretagarutbildningen är mycket mångsidig, genom valbara studier erbjuds även möjlighet till arbete inom teknik eller jordbyggnad som exempel.

Modern anläggning Den nya ladugården blir en modern anläggning som mäter cirka 50 meter lång och 15 meter bred. Kall lösdrift med djup ströbädd, tre väggar, foderbord på långsidan, högt till tak och fönster både i taket och på gavlarna. Djuren ska trivas, stallet ska vara lättskött och YA satsar extra mycket på säkerhet och arbetarskydd. Eftersom stallet ska brukas i undervisningssyfte är utrymme per djur tilltaget till skillnad från en vanlig gård där det inte rör sig så mycket folk. Det här stallet har inte sociala utrymmen, då sådana redan finns på området och det gamla fähuset, som hade utrymme för 30 mjölkande kor plus ungdjur, står kvar som foderlager. Anläggningen är planerad för ett femtiotal djur och för ritningarna svarar Marko Lappalainen vid Nautakasvattamot.fi

Klart vid årsskiftet Enligt tidtabellen ska bygget stå klart vid årsskiftet och under januari 2017 flyttar djuren in. – Elinstallationer och vvs-arbeten utförs i samarbete med skolans utbildningar och KE Constructions, Emil Svens från Vörå, är huvudentreprenör. – Som det ser ut i dag planerar vi att ha rasen Charolais i stallet och på sikt är visionen också att ha en mindre grupp djur till slutuppfödning. Men vi startar så här, avslutar Ulf Hagner. Text och foto:

Lisbeth Bäck/Kustmedia Ab

Anläggningen är planerad för ett femtiotal djur och för ritningarna svarar Marko Lappalainen vid Nautakasvattamot.fi

Goda exempel

gav nya intryck på dikoresa – En mycket bra dag. Vi ska ordna fler dikoresor framöver. Vi vill se mera av goda exempel och kostnadseffektiv produktion, säger ÖK:s Kim Tarvonen. Österbottens Kött ordnade resa för sina producenter till Kalajoki och Piippola den 11 oktober 2016. Tema för dagen var dikoproduktion och gårdsbesök till två dikoproducenter: Tuura Mty i Kalajoki och Toni Jakonen i Piippola.

Intresset var stort och knappt 50 personer deltog i ÖK:s dikoresa. Kim Tarvonen var nöjd över den geografiska fördelningen och den brokiga gruppen deltagare: etablerade dikoproducenter, spannmålsodlare, svin- och mjölkproducenter, studerande och andra som planerar, eller har intresse av dikoproduktion. – Det var jämn påstigning på bussen från Kronoby till Karleby och morgonen därpå började telefonen gå varm med frågor, funderingar och reflektioner från deltagarna, säger han.

Jobbar för nytt ”tänk” ÖK, liksom hela Atria Nöt, fokuserar för närvarande på att öka dikoproduktionen i Finland. – Orsaken är att framtidsprognosen för mjölkgårdar visar nedåtgående trend. I Finland härstammar 80 procent av allt nötkött från mjölkgårdar och för att bibehålla nötköttsproduktion på önskad nivå är det viktigt att dikoproduktionen ökar, säger nötanskaffningschef Kim Tarvonen. – Vi jobbar hårt för att ta fram ett nytt ”tänk” inom dikoproduktion och förbättrad lönsamhet inom näringen. En konkret åtgärd är att se till byggoch investeringskostnaderna, utveckla smarta och kostnadseffektiva lösningar för etablering eller utbyggnad. Ett led i arbetet var dikoresan, att besöka producenter som framgångsrikt utvecklat sina gårdar och där man lyckats kombinera en fungerande och kostnadseffektiv bygglösning.

Toni Jakonen bygger sin anläggning i moduler. Nu har han två moduler med omkring 200 djur sammanlagt.

Finlands mest kostnadseffektiva stall Tuura Mty i Kalajoki har över 600 dikor och säljer kalvar till slutuppfödning. Vad gäller kostnadseffektivitet har det drivits till sin spets här. Byggkostnaderna har minimerats och det pratas om att Tuura byggt dikoanläggning till Finlands lägsta kostnad. – Men, påpekar Tarvonen. Gården är mycket funktionell och djuren är välmående. Produktionen är bra och kalvtillväxten god. Däremot är till exempel stallet inte fasadmålat och gårdsplanen inte asfalterad, exemplifierar han. Gården är uppbyggd i början av 2000-talet. Produktionen är uppdelad i två grupper. En sinavdelning med liggbås, skrapgång och foderbord. När det är dags för kalv-

ning flyttas djuret till ett annat utrymme. Där kalvar kon och stannar under hela diperioden tills avvänjning. Efter det omformas kalvningsutrymmet till kalvgömma, som är avstängt för korna.

Bygger anläggning i moduler Toni Jakonen i Piippola har cirka 200 dikor efter att ha färdigställt ett stallbygge till nu i höst. – Jakonen har satsat också på det estetiska kring knutarna, till en högre byggkostnad än Tuura:s men avsevärt billigare än vad anläggningarnas prisbild är här i våra trakter, säger Tarvonen. Till skillnad från Tuura har Jakonen inte en speciell sinavdelning utan djuren vistas i samma utrymme, där det också finns kalvboxar, hela tiden.

Deltagare i dikoresan. ÖK stod för programplanering och kostnader. Ett fint mervärde för medlemmar och producenter. Jakonen bygger ut sin anläggning i moduler. I höst har en ny del byggts, nästa sommar bygger han ytterligare en till och själv tänker han sig fem eller tio moduler i framtiden.

Långsiktighet och framgång Båda gårdarna har långsiktigt och framgångsrikt utvecklat sin verksamhet och har lyckats kombinera en fungerande lönsamhet och kostnadseffektiv bygglösning. – Grundtanken för båda gårdarna är djurstall med liggbås som har sandbotten, skrapgång och foderbord. – Sandbotten, förtydligar Tarvonen. Det var nog inte många av oss som, före resan, trodde att det var smart. Så fel vi hade. Det fungerar utmärkt, är ett naturligt och billigt material. Putsning av båsen sker en gång per dag. Tuura fyller

på sand två gånger i året och Jakonen varannan månad. – Vi såg inte ett smutsigt djur och det är ingen självklarhet i ett dikostall även om man gör sitt yttersta. Det fungerade verkligen bra och är en av de konkreta aha-upplevelserna som många av oss fick under dagen, säger Kim. – Att byggkostnaderna kan minskas såg vi också nu. Djuren på gårdarna vi besökte var rena, friska och välmående.

ÖK utvecklar egna koncept Med på resan var byggplaneraren Christer Lindqvist. Kim Tarvonen berättar att nästa steg i processen är att Lindqvist ska konstruera ritningar för dikostall. – Konceptlösningar där priset på paketet också fastställs, förklarar Tarvonen. Vi gör olika alternativ som intresserade antingen kan använda sig av rakt av, välja

Under dagen diskuterades bygglösningar, djurmaterial och former för framtida dikoproduktion. till vissa delar eller få tips ifrån. Vi ser det rationellt och bra att kunna erbjuda färdigtänkta modeller, i stället för att krutet ska uppfinnas på nytt vid varje investering. – Den 14 december anordnar vi en allmän informationsdag om dikoproduktion vid Norrvalla där Christer Lindqvist ska presentera olika modeller. Under dagen kommer det också att pratas om finansiering och investeringsplanering. Tarvonen berättar att Atria Nöt gått ett steg längre när det gäller konceptstall för slutuppfödning. – Det är att erbjuda ritningar, pris och dessutom entreprenör. Systemet har visat sig vara säkert, bra – och billigare. I det här skedet jobbar vi enbart fram ritningar. Finns efterfråga kan vi utveckla med att erbjuda entreprenör som bygger till fast pris. Text:

Lisbeth Bäck/Kustmedia Ab Från Tuura Mty. Till höger ses liggbåsen med sandbotten. En ypperlig lösning och rena djur.

Foto:

Joni Staffas/ÖK

Ut med förmedlingsbilen En vanlig arbetsdag för Nasstrans chaufför Kai Puiras inleds med väckning mellan tre och fyra på natten. Första lastningen sker klockan sju, utom på torsdagar när de första grisarna lastas klockan sex. Den här dagen ska grisar förmedlas från Storfors Svin till dels bröderna Johan och Tommy Ehrs och dels till Johan Granfors, båda gårdarna i Vörå. Därefter kör Puiras till Nurmo och tvättar bilen. Hemkomsten till Oravais varierar liksom antalet lastningar per dag. – I det här arbetet ska man tycka om både djur och människor, säger han.

Text och foto:

Lisbeth Bäck/ Kustmedia Ab

06:30 vid ÖK:s kontor. Resan startade ungefär en timme tidigare i Oravais för Kai Puiras, som i regel har väckning ”någonting på tre”, säger han.

Han brukar lämna post, listor, till ÖK när han passerar på måndagar. Första lastningen sker hos producenterna klockan sju. Utom på torsdagar när det är klockan sex.

Vid ankomsten till Storfors Svin 06:52 fylls bilen först med nytt spån. Sedan ska den fyllas med 256 förmedlingsdjur som ska transporteras till Tommy och Johan Ehrs svingård i Vörå.

Producent Christer Storfors har förberett för biosäkerheten, med nya regler för dagen, och kalkar enligt föreskrifterna. Det viktiga härefter är att chauffören inte ska sätta sin fot i svingården. Allt för att minimera risken för smittosjukdomar.

Sergej föser ut djuren. Att lasta 250 grisar tar en timme i anspråk. Den här morgonen går allt bra.

Han är noga med att meddela sin ankomst till producenterna. Han ringer alltid på förhand. ”Puiras jär gomåro” säger han när han ringer upp Ehrs. Ankomsten dit är klockan 08:58. Bilen rymmer 320 förmedlingsdjur och ibland transporteras även suggor. Optimala vikten på en förmedlingsgris är 27 kilogram.

Uppdraget är utfört 09:27 och Tommy Ehrs kvitterar.

Tjugo grisar per gång tas in i bilen. Sedan kollas vikten på vågen i bilen. Både Puiras och Sergej antecknar manuellt i små rutiga häften.

Djuren anländer till sin nya anläggning. Vid Ehrs har generationsväxling skett och Puiras säger att han också träffar producenter han servar i tredje generation ibland.

Puiras kör förmedlingsbilen fyra dagar per vecka. På fredagar trafikerar Markus Kackur. Nassabs förmedlingsbil rul�lar ungefär 90 000 kilometer per år så Puiras ser en hel del landsväg.

När lastningen är klar matas uppgifterna in i datorn i bilen. Klockan är 07:50. Kai Puiras uppger att det finns ett femtontal gårdar där han hämtar förmedlingsdjur regelbundet. - Förr i tiden var det femton ställen per dag att åka till, men då var det endast ett tiotal som skulle hämtas per gård.

Han har arbetat med djurtransport i 25 års tid med början 1987, men också arbetat med annat emellanåt. Sedan drygt ett år är han tillbaka inom ÖK som chaufför åt Nasstrans Ab. Tidigare körde han bland annat åt Bröderna Långqvist i Malax. Han är från Härmä men bosatt sedan länge i Oravais. Till familjen hör fru och tre vuxna barn.

Ankomst till ÖK:s kontor 10:15. Kaffe och några ord med Peter Backlund innan resan fortsätter för andra lastningen i Malax. Backlund förser chaufförerna med arbetsschema och uppgifter kring förmedlingstransporterna. På fredagar sänds nästa veckas körturer ut. Ibland blir det ändringar och ibland inte. Så här långt är undertecknad med. Kai Puiras fortsätter till Malax där han ska fylla bilen igen. Tack för en intressant förmiddag.

Julskinkans väg… Ingen jul utan julskinka – tycker många människor. Den ska stekas i ugn eller rökas och servereras på julaftonen, om man inte har som tradition att tillreda den kvällen före och ha ”dopp i grytan”. Men – julskinkans väg börjar långt före den ligger färdig på faten…

Lotta Storfors med en kulting, som är fem dagar gammal.

Mats Krooks i Vörå månar om djurens välbefinnande. Han trivs med sitt arbete och här ses han i en av boxarna med en grupp slaktsvin.

Karita Taxell sköter om ÖK-producenternas skinkbeställningar. Det har hon gjort i närmare fyrtio år.

Lotta och Christer Storfors i Malax är en av de största svinproducenterna inom ÖK:s verksamhetsområde. Atria har uppmärksammat gården för goda resultat fem gånger, även 2016 med en produktion på över 30 avvanda grisar under föregående år, 2015. Goda produktionsresultat grundar sig på många olika faktorer och de nämner den danska genetiken som en av de främsta. De sköter själva avel och är självförsörjande på rekryteringsdjur. Som bäst investerar de i en tillbyggnad om 3000 kvadratmeter, som bland annat möjliggör 2000 fler smågrisplatser. Besättningen suggor är 1000 och varje vecka grisar 44–45 suggor. På årsbas handlar det om cirka 30 000 smågrisar och smågrisleveranser om 500–600 grisar levereras varje vecka året om. Genom avtal med några ÖK-gårdar har de avsättning för alla djur. Ett mellangårdsavtal är undertecknat av mottagaren Mats Krooks i Vörå.

Till Mats Krooks gård i Vörå kommer förmedlingsgrisar från Storfors i Malax när de väger omkring 27 kilogram. Mats Krooks, som har plats för 2 000 slaktsvin, började med slaktsvinsuppfödning 1998 och generationsväxling inom familjen skedde två år före det. Det var givet att han skulle bli bonde och med sig i bagaget har han både husbyggar- och lantbruksexamen. Numera är hans produkter gårdsmärkta och han tycker det är trevligt när han får höra av bekanta att de sett gårdens namn på köttpaket i någon affär. Här växer och frodas Storfors smågrisar av bra mat och skötsel i ungefär tre månader. Då väger de cirka 90 kilogram och levereras till Atrias slakteri i Nurmo. Nytt för i år är att producenter som har gårdsmärkta produkter har kunnat lämna in beställning på julskinka från egna djur i retur från slakteriet. Hos familjen Krooks: Ulrika, Mats och de fyra barnen är julskinka given på julafton.

ÖK:s medlemmar och producenter ges möjlighet att beställa julskinkor från Atria via andelslaget. Karita Taxell har varit anställd vid ÖK fyrtio år i år och nästan lika många år har hon koordinerat julpaketsbeställningarna. I november skickar hon ut beställningsblankett. Producenterna kan sköta sin beställning elektroniskt. Numera sker leverans till ÖK:s fryslager vid kontoret på Flygfältsvägen vid en Öppet Husdag före jul eller till beställarens närbutik. I november sänds årets beställningsblankett ut och beställningarna görs elektroniskt. Där kan man, utöver rå, färdiglagade eller rökt skinka i olika viktklass, även beställa olika slags delikatesslådor. Vanligt kött kan producenterna beställa via ÖK året om.

Svin Aktuellt Johan Snickars i Malax är en erkänt duktig kock. Han är också ÖK-producent och driver dikoproduktion. ”Jag föredrar gråsaltad skinka med ben. I regel är det större skinkor så att tina den i kylskåp eller källare tar ett par dagar i anspråk. För bästa saftighet föredrar jag standardtillagning i stekpåse och i ugn. Min regel är svag värme och lång tid, 90-100 grader och stekning minst en timme per kilogram. När den är klar ska innertemperaturen vara 75 grader. Viktigt att griskött inte är rött inuti men temperaturen stiger också flera grader efter att man tagit ut den ur ugnen så ta hellre ut den för tidigt än för sent. Viktigt är också att stektermometern sticks ner i den tjockaste delen av skinkan, inte nära benet. När den är klar tar jag bort svålen, låter den svalna och blandar äggula, god senap och eventuellt lite socker (beror på senapen) till griljering. Penslar blandningen över skinkan, strör ströbröd över och gräddar ytterligare en stund i ett par hundra grader tills den fått fin färg. Julskinkan är efter det klar, och hos oss är det 23.12 på kvällen. Då äter vi av den första gången och doppar rågbröd i skinkspadet. På julafton finns både skinka och lutfisk på bordet. Sås till skinkan gör jag av skinkspad, grädde och eventuellt avredning. Gråsaltade skinkor brukar vara ganska stora så de senaste åren har jag, när den är klar, skurit den i bitar och vacuumförpackar en del. Efter julafton äter vi den helst kall, med sås eller på smörgås. Och på smörgåsen vill jag också ha min hemlagade senap med honung och konjak. Jo. Jag tycker om julskinka” Foto: Anna Sand/Kustmedia Ab

Som redan sagts: Julskinkan är för många människor den stora favoriten på julbordet och så här god ser en färdigstekt julskinka från Atria ut. Foto: Atria Text och foto:

Lisbeth Bäck/Kustmedia Ab

vinanskaffningen för det första nio månaderna visar positiva siffror och med 135 032 stycken (12,01 miljoner kilogram) slaktsvin inkörda till slakteriet ligger vi nu 12,4 procent över fjolårets mängder. Budgeten för nästa år är uppgjord och den visar fortsatt positiv utveckling på svinanskaffningen mängdmässigt tills nästa år. Suggorna har det slaktats 2 640 stycken av vilket följer identiskt fjolårets mängder så när som på en sugga. Den jämna utslaktningen och den även ökade smågrismängden visar att produktiviteten ute på gårdarna ökat markant på smågrisgårdarna mot fjolåret. Medelvikten på slaktsvinen visar 89 kilogram för de första nio månaderna. Jämförelsevis med samma period på 2015 ligger vi 0,5 kilogram över. Suggorna har legat på 181,4 kilogram i medelvikt som är jämförbart med fjolårets slaktvikter. Smågrisbalansen på ÖK:s område har de senaste veckorna visat ett litet underskott och trenden håller i sig året ut. Under det första nio månaderna har vi förmedlat 117 524 stycken smågrisar och det är 3,5 procent mera än samma period ifjol. Kinamuren gav till slut vika och Atria fick exporttillstånd till Kina efter många års förhandlingar. För Atrias och ÖK:s del betyder detta framöver att vi inte är lika pressade av den europeiska prisnivån som tidigare gällande exportpriser. Vi får ett annat förhandlingsläge med exporten, då den fram tills nu främst gått ut i Europa och med dess prisnivå. Traditionerna i Kina är också den att delikatesser kan bestå av grishuvuden eller fötter vilka idag används i mindre utsträckning i Finland. Mindre attraktiva delar i Finland kan således exporteras vidare, även förstås värdedelar har varit av intresse för Kina. Detaljerna är ännu inte alla klara men första provpartierna går på export här inom kort till Kina och från och med 2017 borde det ha kört igång ordentligt. Det är främst utveckling av detaljstorlekar och styckningsförfarande som är aktuellt nu i ett tidigt skede för att till mötes gå Kinas intresse.

Daniel Klockars

Anskaffningschef Svin

Nya lastningsrutiner för svin Lastningsrutinerna ändades från och med 1.10 2016. Med tanke på rådande ASF-sjukdomsläget i östra Europa och Baltikum har Atria Svin tagit fram nya anvisningar gällande lastningsrutinerna för svin. Under sommaren har rapporter inkommit om ASF-smittans utbredning samt att sjukdomen konstaterats i helt nya regioner. I augusti fick Polen sitt första konstaterade fall av ASF. Oron för att smittan sprids till de nordiska länderna är befogad. Förbättrade rutiner för en ökad biosäkerhet motverkar även riskerna för smittospridningar av andra djursjukdomar mellan svinstallen. Vi har alla ett ansvar att arbeta för en kontinuerlig hög biosäkerhet.

Lastningstillägg för gårdar där lastningsrutinerna uppfyller kraven på biosäkerhet:

Biosäkerhetens huvudpunkter:

Lastningsbryggor

1. Ej tillåtet för djurbilens chaufför att gå in i svinstallets avdelningar. 2. Vid svinstallets ytterdörr skall finnas betongplatta eller lastningsbrygga. 3. Producenten ansvarar för att betongplattan/lastnings bryggan tvättas och kalkas inför varje ny lastning. 4. Djurbilens chaufför har rätt att hjälpa till med lastningen från lastningskorridorer/utrymmen. 5. Chauffören är skyldig att byta stövlar och arbetskläder före vistelse i lastningsutrymmen. 6. Producenten ansvarar för att lastningskorridorer/ utrymmen tvättas och desinficeras. 7. Före lastning påbörjas ska chauffören kontrollera att lastningsutrymmena är tvättade.

Exempel 1

Svinstall som saknar avgränsade lastningskorridorer och –utrymmen, och där lastningen sker direkt från produktionsutrymmena, krävs lastningsbryggor eller betongplattor i anslutning till lastningsdörren som djurbilens lastningsramp kan sättas på för en säker lastning.

Anlitande av hjälpkarl vid lastning av Slaktsvin och smågrisar Om det i samband med nya biosäkerhetsföreskrifter finns behov av hjälpkarl vid lastning av slaktsvin eller smågrisar skall producenten beställa denna tjänst i samband med att slaktanmälan görs till ÖK. ÖK:s slaktplanering meddelar om behovet av hjälpkarl vidare till djurbilen. Från och med 1.10.2016 faktureras producenten för de kostnader som uppstår vid anlitandet av hjälpkarl såsom löne- och resekostnader till och från gården. Timlönen är 30€/timme inklusive moms för aktuellt arbete samt kilometerersättning á 0,53 €/km inklusive moms.

Från och med 1.10.2016 inför ÖK ett lastningstillägg för de svingårdar där lastningsrutinerna uppfyller kraven enligt de nya biosäkerhetsföreskrifterna. Lastningstillägget är 0,01 euro/kg för slaktsvin och 0,10 euro/kg för suggor. För smågrisproducenter betalas tillägget via suggslakten. Från och med 1.10.2016 utbetalas lastningstillägget efter det att djurbilens chaufför bekräftat till ÖK att gårdens lastningsrutiner följer anvisningarna för biosäkerhet. Lastningstillägget är därefter i kraft tills vidare.

Lastningsområdet är ett tydligt avgränsat område avskilt med port, till exempel vid svinhusets huvudgång. Utanför dörren gjuts en tillräckligt stor betongplatta som ger utrymme åt både djurbilens lastningsramp och chauffören. På båda sidor finns ca 1,5-2 meter höga väggar som ger vindskydd vid lastningen. Betongplattans storlek: 2,65 m x 2,20 m. Den här lastningsbryggan har i tiderna byggts för lastning med sidoränna, därför är den ”vindfångsaktig”. Förbättringar i denna modell skulle vara att byta dörrens gångjärn till andra sidan och att ta bort väggen som lämnat kvar från vindfånget. Området tvättas och desinficeras noga före och efter varje lastning, strö boss/torrdesinficera så att underlaget inte är halt.

Exempel 2 De nya lastningsförändringarna fick gården att söka en lösning för att få lastningen att löpa smidigt. Vid varje avdelnings ytterdörr gjöts en betongplatta. På sidorna lagade man väggar av fanerskivor som bl.a. ger skydd från vinden. Kostnad: ca 200 – 300 €/platta. Mått: Väggen som lämnar bakom svinhusets dörr: 120 cm bred, vänstra sidan 150 cm bred, höjd 120 cm. Öppningen 270 cm bred, platta/tröskel 5 cm, platta/mark 50 cm. Tidigare har man lastat med sidoränna, förändringen möjliggör lastning bakifrån.

Vid ytterdörren gjuts en lastningsbrygga i betong. På båda sidor vindskydd av filmfanér. Kostnad 200-300 euro per brygga.

Exempel 3 Den här lastningsbryggan är byggd år 2005. Svinhusets ytterdörr är 120 cm bred (tvådelad). Chauffören kan justera den mindre dörren så att han kan vara gömd från svinen, till vänster sett från bilden. Lastningsbryggans bredd är 220 cm. Bryggan har gjutits lite snett så att djurbilen enklare slipper fram. Chauffören går inte in i svinhuset. Producenten för svinen till tröskeln och därifrån styr chauffören svinen in i bilen. Förbättringsförslag: mera rum för chauffören där han kan ”gömma sig” för svinen.

Lastningsutrymme

För svinen lugnt i små grupper till bilen. Styr djuren till lastningsutrymmets dörr och låt chauffören ta över därifrån. Svinen rör sig bäst i små grupper. Styr svinen bakifrån med en skiva. 1. Välj och märk svinen i god tid. 2. Börja flytta svinen till lastningsutrymmet en halv timme före slaktbilens ankomst. Hantera djuren lugnt! 3. Ordna så att bilen kan köra nära lastningsutrymmet. Se till att belysningen är bra i lastningsutrymmet och vid bryggan. Om det är mörkt har chauffören på belys ningen i bilen. Svinen går gärna från ett dunkelt last ningsutrymme till ett ljust. Ta i beaktande att stora skillnader i ljussättningen och reflektioner skrämmer svinen. 4. Stäng av fläkten, draget kan försvåra flyttningen av djur. Övertryck i lastningsutrymmet gör lastningen enklare. 5. Strö tillräcklig med boss i lastningsutrymmet och på bryggan. Det bekanta och tilltalande materialet un derlättar förflyttningen av gruppen. Se till att hela vä gen fram till bilen är fri och så torr som möjligt. Kor ridoren och lastningsbryggan ska vara jämn och ha täta väggar. Lutningen får vara högst 15 grader. När alla djur är lastade för chauffören kvittot till svinhusets ingång. Chauffören använder skilda skor vid lastningen och i bilens hytt. Gå inte ut med skor som används i svinhuset. Tvätta och desinficera lastningsutrymmet/-området direkt efter lastningen. Kontrollera om det fallit gödsel eller boss från bilen. Flytta materialet som fallit till gödselplattan eller till avskilt område och blanda i byggnadskalk. Strö kalk även på marken vid lastningsplatsen. Vid behov vänligen kontakta anskaffningschef Daniel Klockars för mera information och gårdsvis rådgivning gällande de nya biosäkerhetsanvisningarna.

Förberedelser in för lastning, tatuering och sortering Ett avskilt lastningsutrymme/-område är ett krav för biosäkerheten och underlättar förflyttningen av djur och förberedelserna inför avhämtningar. Djurflödet från lastningsutrymmet/-området ska vara enkelriktat – bort från svinhuset, svin ska aldrig gå tillbaka till båsen från lastningsutrymmet eller -området, förutom när chauffören sänder tillbaka transportodugliga svin.

Vi påminner även om att det är producentens ansvar att kontrollera att alla slaktsvin anmälda till slakt är tatuerade. Otatuerade slaktsvin får inte lastas på djurbilen. Tatueringen av slaktsvinen bör även ske i så god tid före avhämtningen att tatueringsfärgen torkat, detta för att underlätta identifieringen vid ankomsten till slakteriet samt rengöringen av djurbilen. Slaktsvinsproducenten ansvarar för att slaktsvinen är färdigt sorterade inför lastning.

Sammanställning:

Lisbeth Bäck/ Kustmedia Ab utgående från texter och bilder av Eskelä/Tirkkonen och Klockars

A-Liharalli 2016 – gemenskap och motorcyklar

A-Liharalli är en motorcykelresa som ordnas för Atrias producenter. Alla kör med egna motorcyklar och i år räknades till ett fyrtiotal motorcyklar och omkring 65 deltagare. I år var det trettonde Liharalli och många resenärer har varit med från start, vilket vittnar om att resan är omtyckt och något för producenterna att se fram emot under vinterhalvåret. Deltagare i Atrias Liharalli kommer från hela Finland och besöksmål under åren har varit olika delar av Finland, Åland, Sverige, Norge, Baltikum och Tyskland. Nästa år planeras resan gå till södra Sverige och Danmark. Central person för arrangemangen är Harri Rosenberg från Atria-Chick.

Andra resan för oss Vi deltog i resan för andra gången. Ifjol var vi till norra delarna av Norge och i år blev det södra Norges tur. Vi körde med en Harley Davidson Electra Glide av årsmodell 2008. Att köra i grupper

om fyra, fem cyklar, som vi gjorde, gör det lätt att pausa, tanka och välja väg. Övernattningar skedde på hotell och dagarna avslutades med middag på hotellet. Det är roligt att bekanta sig med andra producenter, få höra deras berättelser om arbetet på gården och deras livssituation.

Mäktiga Gaustatoppen Årets resa, 10 juli - 16 juli, inleddes i Nådendal vid Finnlinks terminal. Det var roligt se bekanta ansikten från förra året. Följande morgon fortsatte resan från Kapellskär mot Drammen i Norge, cirka 700 kilometer och dagen därpå var det tidig väckning och start mot Gaustatoppen. Från Gaustatoppen, som är 1883 meter över havet, har man Norges mesta och största utsikt, mätt enligt areal är det 60 000 kvadratkilometer. Det är en sjättedel av Norges yta! För att nå toppen åker man tunnelbana. Först 860 meter rakt in i fjället och därefter byter man till ett ”pendeltåg” som åker uppåt 1 040 meter. Tunneln byggdes för att transportera både folk och utrustning vid byggandet av en radiostation på toppen år 1958 och tunnelbanan öppnades för turister år 2010.

Gaustatoppen ligger i Rjukan, känd för sin tungvattenanläggning som byggdes 1934 och som drevs av tyskarna under andra världskriget. Den saboterades flera gånger av motståndsrörelsen och de allierade.

Fina etapper Vår resa fortsatte över kalfjällen längs krokiga vägar med fin utsikt för att slutligen stanna i en liten stad vid Nordsjökusten som heter Flekkefjord. Där väntade oss gott sällskap och en god middag. En annan fin etapp som vi upplevde under resan var kustväg 44 mellan Flekkefjord och Egersund. En fröjd för ögat och själen att få sitta på motorcykeln och betrakta dessa fina landskapsvyer samtidigt som man intar naturens dofter och får massor med frisk luft. I Byglandsfjord hade vi vår traditionella grillkväll med hel grillad get på menyn. Följande etapp gick mellan Byglandsfjord och Askim och resans sista dag gick mellan Askim och Kapellskär - genom fina jordbrukslandskap och vackra ekskogar. A-Liharalli är en resa där man får ladda batterier inför kommande utmaningar och arbetsdagar på den egna gården. Nu efteråt känner vi igen många av namnen på de gårdsmärkta köttförpackningarna i butiken. Deras produkter köper vi gärna. Text och foto:

Barbro och Henrik Pott

ÖK-producenter från Pensala.

Skyltar för gårdsmärkning ÖK har börjat leverera skyltar för gårdsmärkning till svingårdar samt till nötgårdar med slutuppfödning och dikoproduktion. Det gäller ett sjuttiotal gårdar, de som meddelat och gett tillåtelse till att deras namn får användas på gårdsmärkta produkter. Gårdarna ska också uppfylla gällande krav för djurens välbefinnande och vara med i Naseva.

Aktuellt från nötanskaffningen

r 2016 har till stora delar förlöpt enligt förhandsprognoserna. Början av året präglades utav ett stort utbud av kalvar och allt efter året framskridit har överutbudet svängt till ett läge där efterfråga är större än utbudet. Under årets första halva hade vi förmedlat fler kalvar än under samma tid 2015, men efter sommarmånaderna ligger vi nu några procent efter fjolårets kalvmängder. Under hösten kommer kalvutbudet att öka igen. Slaktanskaffningen inom ÖK visar efter årets nio första månader +5 procents ökning jämfört med samma period 2015. Detta trots att vi på grund av knapp kalvtillgång i sommar och höst har balanserat upp med utslaktningstidpunkter. Därmed kan vi förvänta oss att vi även under årets slut kommer att anskaffa kött i stigande volymer jämfört med året innan. TNS-gallup presenterade i september resultatet från mjölkoch köttnötsgårdars framtidsplaner under åren 2016-2023. Undersökningen visar att antalet mjölkkor går ner med minst 26 000 de närmaste sex åren. Minskningen är ännu större ifall inte mjölkgårdars planerade investeringar blir verklighet. Samtidigt är intresse för att investera i slutuppfödning större än på länge. Här har vi alla ett ansvar med att styra upp investeringar så att vi inte hamnar i ett läge med stor obalans i kedjan. Skördeåret har varit ett av de mest utmanade genom tiderna. Speciellt har verksamhetsområdets norra delar fått regn i sällan uppmätta mängder. För många producenter stod det klart redan i juni att spannmålsskörden är förstörd. Det har i höst resulterat i ett halmrally från söder till norr. Lyckligtvis blev september väderleksmässigt en fin månad och halm utav bra kvalitet har gått att bärga. På köttmarknaden ser det ut som om den över tvååriga nedgången i producentpriser äntligen är över. Atria kunde i september göra en höjning på mjölkrastjurar. Försäljningen går fortsättningsvis bra och fryslagren är små. Det ger hopp om att det är frågan om en konjunktursvängning inom hela sektorn.

Ny gårdsskylt pryder nu infarten till Lena och Peter Hellströms nötgård i Kronoby. Kim Tarvonen från ÖK till höger.

Text:

Lisbeth Bäck/Kustmedia Ab Foto:

Under hösten och vintern kommer vi att ordna olika typ av evenemang, skolningar och möten till våra producenter. Speciellt vill jag lyfta fram ”Köttgårdens ekonomi och ledning” som är ett gemensamt utbildningsprogram för nöt- och svinproducenter. Anmäl dig på hela utbildningen eller enskilda dagar och utnyttja möjligheten att ta del av svenskspråkig skolning. God fortsättning på hösten!

Kim Tarvonen

Anskaffningschef Nöt

Peter Backlund/ÖK

Niilos minnesresa – del två Niilo Grev är Vasabon som en dag i våras steg in på ÖK:s kontor vid Flygfältsvägen. Under armen hade han en ÖK-keps och ÖK:s 75-årshistorik som han fått av en kamrat, en bonde. I boken hade han märkt ut på vilka bilder han själv förekommer. Och så började han berätta. I senaste nummer av Klövar&Timotej ingick första delen av ”Niilos egen ÖKresa”. Niilo Grev från Vasa var anställd på ÖK under 48 år, mellan 1940 och 1988. Han började som springpojke och under decenniernas gång axlade han många olika uppgifter inom företaget. Välkommen bästa läsare till del två av Niilos minnesresa.

En riktigt arg tjur… Niilo Grev minns tiden då han ibland jobbade med chaufförerna på fältet. – Det var Norrgård eller Nordin och jag som for ut med ”kräkbilen”. Till Vörå, Malax, Solf, Bennäs eller Gamla Karleby, räknar han upp. Nöt och svin samsades i samma last, fast avgränsade på lasset. – Ibland även får. I menförestider kunde vägarna vara i så dåligt skick att ÖK-bilen hamnade att parkera flera hundra meter från fähusen. Niilo minns en riktigt arg tjur. – Den vägde 500-600 kilogram. Vi lade en säck över huvudet på den, ett rep runt halsen och hamnade att gå flera hundra meter med den då vi inte kunde köra fram

ÖK fram till 1952 när den nya fastigheten togs i bruk.

Ryska fångar hjälpte oss

Niilo Grev delar med sig av sina minnen från ett långt yrkesverksamt liv som anställd åt ÖK. till gården. Vi tog granngubbarna till hjälp men tjuren lyckades lösgöra sig på vägen till bilen. Den var helt galen och jag minns att det tog en god stund innan vi fick fast den igen. Vi svor mycket den gången, skrattar han men blir allvarlig igen. – Det kunde uppstå riktigt farliga situationer. Arbetsdagarna var långa och det var inte ovanligt med motorstopp under bilfärden. – Vi använde trägas som bränsle i fordonen efter kriget. Ibland stannade bilen och då tog det en timme i anspråk att tömma ”gasbyttan”, putsa och fylla på med cocs med lasten fylld av djur. – Dessbättre var gästvänligheten stor bland bönderna så även om arbetsdagarna blev långa kom vi aldrig hem hungriga. Nästan alla frågade om vi hade bråttom eller tid med kaffe. En vanlig dag kunde vi dricka kaffe på uppemot tio ställen.

År 1945. ÖK-personalen hade eget fotbollslag. Niilo står andra från vänster.

Niilo Grev lutar sig tillbaka i fåtöljen. Nya minnen dyker upp och han berättar om de ryska fångarna från Gamla Vasa som kom och jobbade vid ÖK-fabriken i Vasa. – Året var 1942. Vi hade mycket arbete och dåvarande chefen Eugen Aschan såg hur vi slet i fabriken. ”Jag ska se om jag hittar karlar till er hjälp” sa han och lite senare meddelade han att det kommer två ryska fångar från Gamla Vasa till fabriken. En var från Polen och en från Moskva. Fångarna transporterades från och till Gamla Vasa varje dag och vid ÖK var de övervakade av en vakt med gevär. Fångarna var duktiga att arbeta och Aschan tyckte det var tokigt med så mycket körande fram och tillbaks till Gamla Vasa så han frågade militärkaptenen om fångarna kunde få bo vid ÖK-fabriken medan de arbetade där. Militärkaptenen sa att det går bra ifall det finns ett fängelserum som de kan vara i när de inte jobbar. Eugen Aschan frågade då snickaren Groop om stallet kunde byggas om till fängelse med nytt sågspån på golvet, nya fönster, vägg i spiltan och en låsbar dörr. Groop började på men var stressad med annat och bad fångarna stå för bygget. När de var färdiga kom militärkaptenen och en överste dit, granskade och godkände bygget. – De byggde alltså sitt eget fängelse, utbrister Niilo mitt i berättelsen. Gårdskarlen Lagerblom hade nyckeln. Han låste upp dörren varje morgon och låste in fångarna efter arbetsdagens slut. Men…Lagerblom hade också så fullt upp med annat så efter två veckor gav han nyckeln till fångarna. Det fungerade utmärkt. De låste in sig till kvällarna –

Niilo sköter leveranser mellan annat arbete.

finns två fångar hos oss. Hela ”porukka” skulle skickas tillbaka till Ryssland, inklusive våra medarbetare. Fångarna fick höra om det här och samma kväll lämnade de nyckeln i dörren och försvann. – Vi fick senare reda på att de tagit sig till Nykarleby. För en av våra chaufförer hade träffat en bonde som berättat att två män, på dålig finska, vid den här tidpunkten hade frågat om det fanns någon gammal båt de kunde få. Bonden hade gett dem en urbruktagen båt som de sjösatte med riktning mot Sverige. – Hur det gick för dem är det ingen som vet. Men sista dagen vid ÖK fick fångarna rätt i det som de befarade – att samtliga fångar som inte klarat av sitt uppdrag, utan låtit sig tillfångatas i Finland, efter två dagar i hemlandet sköts till döds.

Ryggen tog stryk Österbottens Kött blev Niilo Grevs arbetsplats under hela hans yrkesverksamma liv. Han pensionerades vid 60 år, efter att ha varit sjukskriven ett år för ryggproblem. – Läkaren sa att det inte fanns en chans att jag skulle klara av att arbeta till 65 och hans råd var att sluta. Ryggen, axlarna och nacken var slut. – Och jag vet varför, fortsätter han. – Vi bar allt kött, djurkroppar, på ryggen från slakthuset till styckavdelningen på andra våningen i fabriksbyggnaden. Det gjorde jag många gånger per dag i trettio års tid.

Nittio nästa år Året är 1965. Niilo Grev sprutsaltar julskinkor. – Inte för mycket. Inte för litet. Utan passligt salt ska det vara.

utom någon enstaka gång när de rymde på kvällsbesök till Gamla Vasa. – De var annars duktiga arbetare och skötte sig mycket väl vid ÖK, säger Niilo. – Och nu när jag tänker på dem minns jag deras blandning av vitlök och grisfett som de blandade ihop och

lät smälta i ugnen. Det använde de som smör på brödet.

Med riktning mot Sverige – Två år senare, hösten 1944, kom det ”herrar” till ÖK och sa att de hört att det År 1959. Niilo hälsar på vid fabriken i Bennäs.

Han stiger upp från stolen, går fram till bokhyllan och lyfter ner ljusstaken i tenn, som han fick av ÖK vid sin avgång 1988. – Ett fint minne, säger han och visar graveringen. Han har med intresse följt utvecklingen inom branschen och ser många fördelar i det som sker – fast en del saker var bättre förr, ler han. Ryggen, den värker, speciellt vid väderomslag men annars har han klarat sig bra tycker han. Pensionärslivet lever Niilo och fru Helly i Vasa. Vid villan i Sundom har de tillbringat mycket tid och dagliga promenader kring kvarteren i Vasa hör till dagsprogrammet. De har två barn, Timo och Kari, fyra barnbarn och två barnbarnsbarn. År 2017 fyller Niilo 90 år. Tack för dina minnen. Text:

Lisbeth Bäck/ Kustmedia Ab Foto:

Lisbeth Bäck och privata bilder Korvtillverkning vid ÖK.

Fodertråget fullt med megajoule? Energimåttet vid utfodring av grisar har ändrat enhet från foderenhet (fe) till megajoule (MJ). Det är hög tid att justera de egna tankegångarna enligt detta.

nligt definitionen motsvarar en foderenhet energimängden i ett kilogram korn. Detta faktum kvarstår trots att det är dags att säga adjö till foderenheten som mått. Enligt det nya energivärdet innehåller korn 9,59 eller 9,77 MJ, själva siffervärdet är alltså ungefär tio gånger så högt som motsvarande mängd enligt den gamla foderenheten. Det går dock inte att omvandla till megajoule med hjälp av någon konstant koefficient eftersom systemen har olika beräkningsgrunder.

Varför har korn två energivärden? I det nya systemet har varje foderråvara två energivärden; nettoenergi för

växande grisar respektive för fullvuxna grisar. Det nya energivärdesystemet tar i beaktande att en fullvuxen gris smälter fibrer effektivare än en växande gris. Fodrets energiinnehåll tas bättre tillvara i den vuxna grisens tjocktarm. Med nettoenergi avses enkelt uttryckt den energimängd som djuret kan ta till vara för att leva, växa och producera mjölk.

Ny måttstock även för protein När det gäller proteiner talar man fortfarande om smältbart råprotein (smb rp) [eller används ”SRP” på finlandssvenska?] men till skillnad från tidigare har även detta fått separata värden för växande och vuxna grisar. Enligt det nya systemet är smb rp till siffervärdet ungefär en tiondel av det gamla värdet. Som

proteinmätare används fortsättningsvis de smältbara aminosyror som är bekanta från det gamla systemet: lysin, treonin, metionin och cystein. Beräkningsgrunderna för både aminosyror och smb rp är dock annorlunda än i det gamla systemet och bör ej förväxlas med varandra.

Nya värdena märks i utfodringsplanerna A-Foders utfodringsplaner kommer så småningom att gå över till det nya energivärdesystemet för energivärden. A-Foders foder har redan i drygt ett års tid uppfyllt de krav som det nya systemet ställer. Den bekanta foderenheten har dock fortfarande använts parallellt. Under höstens lopp kommer det att dyka upp en mängd nya värden i utfodringsplanerna som är i enlighet med det nya systemet. I det utskrivna exemplet (se bilden) framgår även värdena enligt det gamla systemet. Vi hoppas detta ska göra det lättare att bli bekant med de nya energivärdena. De procenttal som lagrats i utfodraren framgår av utskriften precis som förr. A-Foders personal hjälper dig gärna att komma igång med det nya systemet, tag kontakt och fråga om det är något du undrar över!

Kimmo Kytölä utvecklingschef

Atria Sika

A-Rehu Oy Puh.: 040-5830546 S-posti: kimmo.kytola@atria.com AgroSoft WinOpti

Pvm 6/09-2016 Aika 15:06:36 Sivu 1 / 3

UTFODRINGSPLAN

För perioden: 300816–300817 Kund: A-Foder Ab AtriaSvin Tfn: 0204727325 E-post: akauppa@atria.com 60061 Atria Fax: 23. Slaktsvin: 3000

Slaktsvin under 55 kg

Slaktsvin över 55 kg

Slaktsvin Över 80 kg

Föda för växande svin Torrsubstans

51,9

56,3

61,0

Fukt

48,1

43,7

Råfiber, % / torrsubstans

4,3

4,5

Råprotein % / torrsubstans

19,3

17,7

16,3

fe, svin / torrsubstans

1,12

Smb rp, svin / fe

146

132

120

Smältbart lysin, svin / fe

9,5

8,2

7,2

Smältbart treonin, svin / fe

5,8

5,1

4,6

Smältbart Met+Cys, svin / fe

5,7

5,2

4,8

Kalcium / fe

9,3

7,7

6,5

Fosfor / fe

5,5

5,0

4,7

Tillsatta fytaser / fe

582

481

401

Smältbart fosfor F500 / fe

2,9

2,7

2,4

Natrium / fe

2,2

1,9

1,6

A-vitamin 1000ie / fe

6,6

5,4

4,5

D3-vitamin 1000ie / fe

1,4

1,2

1,0

E-vitamin 1000ie / fe

MJ NEväxande / torrsubstans

10,9

10,8

Smb rp v, svin / MJ NEv

15,2

13,7

12,4

SID Lysin / MJ NEv

1,00

0,88

0,77

SID Treonin / MJ NEv

0,65

0,58

0,52

SID Met+Cys / MJ NEv

0,62

0,57

0,53

Kalcium / MJ NEv

0,96

0,8

0,67

Fosfor / MJ NEv

0,56

0,52

0,48

Smältbart fosfor F500 / MJ NEv

0,30

0,027

0,25

Natrium / MJ NEv

0,23

0,20

0,17

A-vitamin / MJ NEv

676

561

470

D3-vitamin / MJ NEv

146

121

101

E-vitamin / MJ NEv

9,2

8,4

7,7

Utfodringsplanens övre del anger fodervärdet för slaktsvin i foderenheter. Den nedre delen anger motsvarande värden för samma foderblandning i megajoule.

Österbottens Kött Postadress: PB 173, 65101 VASA Besöksadress: Flygfältsvägen 2 Tel. (06) 323 9411 Fax (06) 312 9449 www.osterbottenskott.fi