Rurik Ahlberg till riksdagen 2015

K - Posti Ab Posti Green

Rurik Ahlberg TILL RIKSDAGEN

2

Rurik Ahlberg

TILL RIKSDAGEN

DU AVGÖR VEM SOM REPRESENTERAR DIG Carl Haglund Försvars- och idrottsminister

V

arje dag, någonstans fattas beslut som berör oss alla. I en förening, i en kommun, i regeringen och i riksdagen. Det är inte oväsentligt vem som är med och gör alla dessa beslut. Och vi kan alla påverka vem som besluter, vem som har inflytande. För österbottningarna gäller precis samma sak som för alla andra: det gäller att vara med där besluten fattas. SFP har i den sittande riksdagen haft fyra ledamöter från Österbotten och en av dem har dessutom fungerat som minister. Svenska riksdagsgruppen behöver fyra österbottningar också i framtiden. Det handlar nämligen om österbottningarnas och SFP:s inflytande i rikspolitiken. Ett inflytande som inte kommer av sig självt. Det kommer via ett aktivt valdeltagande i Österbotten och en röst på SFP. Tack vare en god representation kan vi påverka allt från utbildningsfrågor och vägpengar till vårdreformer och Kvarkentrafiken.

Vi skall vara med och forma politiken också de kommande fyra åren.

Den kommande valperioden bjuder på många viktiga frågor. Hur ska vården organiseras i framtiden? Ska vi ha kvar gymnasierna och våra yrkesutbildningsenheter? Blir det en ny färja som ska trafikera till Umeå? Skall kommunerna finnas kvar? Dessutom har vi den ekonomiska situationen där landskapet Österbotten i och för sig gått motströms och klarat sig hyfsat bra trots att det gått sämre i Finland. Det blir alltså en sällsynt viktig fyraårsperiod i riksdagen.

Ulla-Maj Wideroos Riksdagsledamot

I valrörelsen vill SFP som parti stå för ärlighet. Vi går inte in med orealistiska vallöften i tider då vi fördelar knapphet. Däremot lovar vi aktiva åtgärder för att skapa fler jobb i den privata sektorn och en sund och behövlig dos värderingar. För SFP är tolerans, frisinne och omsorg om de svagaste i samhället alltid i fokus. Samtidigt vill vi vara det internationella och nordiska partiet som öppnar våra dörrar ut i världen. Svenska folkpartiet är givetvis också partiet som varje dag på många plan gör avgörande insatser för att Finland också framöver skall vara ett land med två nationalspråk.

SFP bjuder i valet på en oerhört kunnig och dynamisk bukett med sexton namn. Det enda vi vet med säkerhet är att det blir mycket jämnt på listan och en spännande kamp om platserna i riksdagen. Så skall det också vara. Det ger just dig möjligheten att påverka vem som representerar Österbotten i riksdagen. Använd den möjligheten.

Redaktionsruta Utgivare: Österbottens framtid r.f.

Layout och ombrytning: Kustmedia Ab Upplaga: 22 000 Tryckeri: I-Print, Seinäjoki 2015

2

TILL RIKSDAGEN

Rurik Ahlberg

”Vi behöver igen en vision för ett Finland, där det lönar sig att anställa människor, där alla människor är lika värda oberoende av var de bor och vilket språk de talar och där makten är nära människorna.”

DITT ÖSTERBOTTEN

Ö

sterbotten är ett annorlunda landskap som vi skall vara stolta över. För mig är det självklart att Österbotten med sina språk, sin livliga företagsamhet, sina internationella bolag, pälsnäring och växthusodling, behöver starka språkrör i riksdagen. För det krävs kunskap och erfarenhet. Det krävs också mod och förmåga att bilda samarbetsnätverk.

För att nämna ett exempel så måste man samarbeta med många för att kunna förbättra riksåttan, det smala avsnittet mellan Vassor och Kärklax, eller för att få en ny färja mellan Vasa och Umeå.

När jag under det senaste halvåret diskuterat med människor, så har jag märkt att många är fundersamma. Med all orsak. Vårt fina land är på

nedåtgående och vi behöver en rejäl uppryckning av vårt nationella ledarskap. Vi behöver igen en vision för ett Finland, där det lönar sig att anställa människor, där alla människor är lika värda oberoende av var de bor och vilket språk de talar och där makten är nära människorna. Dessa tre punkter som borde vara självklara är inte självklara idag.

Jag vill bo i ett Finland där både svenskan och finskan är starka nationalspråk. Alla skall ha rätt till en högklassig utbildning. Jag vill bo i ett land som stöder de svagaste i samhället. Därför tycker jag att det är förhastat att flytta bort ansvaret för hemvård och elevvård från kommunerna, vilket den aktuella vårdreformen skulle innebära. Omsorgen om våra närmaste skall inte utlokaliseras till fjärran organ.

Och jag vill bo i ett land som ger företagen och

invånarna möjligheter att utveckla sig utan att miljö- eller andra myndigheter sätter käppar i hjulet.

Javisst, vi behöver reformer. Men vi behöver rättvisa sådana där inte människan enbart är en kugge i de storas maktspel. I dessa reformer skall Österbotten behandlas som ett, och ja, som Johan Häggman belyser i sin kolumn på sid 15, så tycker jag att Österbotten borde ha en form av större självstyre, eftersom regionen är så speciell.

Jag hoppas att Du vill stöda mig i detta arbete.

Rurik Ahlberg

3

Rurik Ahlberg

TILL RIKSDAGEN

”VI HAR TRON PÅ FRAMTIDEN. I ÖSTERBOTTEN HAR VI SÅ BRA FRAMÅTANDA SÅ VI TVEKADE INTE PÅ ATT SATSA.”

Kvalitetstryck med framtidstro Företagare Sven Jerkku i Närpes har tillsammans med kollegan Anders Juthman startat ett rykande färskt tryckeri.

Hemligheten bakom satsningen: snabb produktion, hög kvalitet, rätt upplaga i exakt det antal som behövs just vid beställning i fyrfärg.

Det var raka rör då kompanjonerna Jerkku och Juthman beslöt sig för att starta Botnia Press Point i Närpes. Jerkku som även äger en reklambyrå som han

driver tillsammans med sin fru, insåg att det skulle vara alldeles för stor satsning att ensam investera i en digital tryckpress, så i höstas kontaktade han Juthman som hade ett eget tryckeri, och föreslog att de skulle satsa tillsammans. Juthman var med på noterna och Botnia Press Point såg därmed dagens ljus. De trycker broschyrer, visitkort, postkort, affischer, med mera, i fyrfärg.

– Vår styrka är kvaliteten och att snabbt kunna leverera i regionen. Vi lirar i helt andra dimensioner nu, säger Jerkku.

Idag är det många som själva printar ut sina bilder, men det blir dyrare att göra det i längden eftersom färgkassetter och tryckpapper är så dyra. Dessutom kan en egen printer inte konkurrera med en digital tryckpress vad gäller kvaliteten.

Men för att starta eget måste man ha tålamod.

– Förr kunde man starta upp sitt företag och se vart det ledde. Idag måste man ha klart med allt från bokföring, prognoser, budgeter och marknadsplaner innan man börjar på, säger Jerkku, och understryker att då har han inte ens räknat med allt det praktiska görandet då man startar eget.

– Man måste verkligen vara en tusenkonstnär, säger han och får medhåll av Juthman.

Grundlön för småföretagare Nina Snygg är frisör och har varit egen företagare i 20 år. Liksom många andra småföretagare upplever hon att lönsamheten idag förhindras av momsen, alltså den konsumtionsskatt som läggs på tillfört värde på en vara. Småföretagarna har redan nått smärtgränsen, och nu måste det ske en förbättring.

Nina, som har sin frisörsalong ZikZag i Smedsby i Korsholm, älskar sitt jobb. Hon gillar att vara företagare, det är en livsstil för henne. Men under de tjugo år som hon varit egen företagare har verksamheten och lönsamheten blivit allt mera svår och krånglig.

Hon har inga anställda på sin frisörsalong, men tre har hyrstol, och Nina betalar moms på deras hyra. Dessutom blir det en hel del pusslande att som småföretagare försöka få ner momsen på inköpen av produkter. Nina säger att varje månad känner hon ett tryck för bröstet då hon oroar sig för att hon utöver momsen även skall klara av kostnader som till exempel hyra för salongen och pensionsförsäkringen.

Att ha en heltidsanställd kommer inte på fråga eftersom det inte skulle vara ekonomiskt möjligt.

– Jag har haft en timanställd. Då betalade jag visserligen sociala avgifter och försäk-

4

– Det är alltid roligt att komma till jobbet, trots att omständigheterna för oss småföretagare kunde vara mera gynnsamma, säger Nina Snygg.

ringar, men det gick eftersom det var fråga om timanställning, säger hon. År 2007 sänktes momsen på prov till 8 procent för att skapa fler arbetsplatser. Det här kunde småföretagarna glädjas åt under några år, för efter det chockhöjdes momsen till 24 procent.

– Det var tufft. Ena dagen var det väldigt billigt att klippa sig, nästa dag skulle vi tvingas ta ett skyhögt pris för att kompensera höjningen, och det kunde man ju inte göra, säger Nina.

Nina tror inte att momsen kommer att sänkas igen, men hon och företagskollegan och begravningsentreprenör Benita Ingman, har en idé om hur man kunde underlätta livet för småföretagarna.

– Småföretagare borde ha rätt att ta ut en grundlön från sina inkomster. Det skulle vara en minimilön som man kunde ta ut innan momsen räknas ut. Den skulle räknas på må-

nadsbasis och garantera oss en regelbunden och trygg inkomst, säger Nina och tillägger att som det är nu kan man inte lyfta någon lön alls under vissa månader.

– Vi har fastnat i ett ekorrhjul där inget går framåt. Alla avgifter höjs, men lönerna stampar på stället. Hur skall man då kunna främja konsumtionen och ta sig ut ur denna situation, frågar sig Nina.

– Som det är nu lönar det sig inte att jobba flitigt. Vissa månader kan man som småföretagare inte ens ta ut någon lön, eftersom momsen blir så hög. Skall det verkligen vara så att det inte lönar sig att arbeta?

Nina älskar dock sitt jobb och eftersom hon trivs så bra med sitt yrke har hon inga planer på att sadla om.

– Det är alltid roligt att komma till jobbet, trots att omständigheterna för oss småföretagare kunde vara mera gynnsamma, säger hon.

Rurik Ahlberg

Finland måste skära ner på T I L L R I onödig K S D Abyråkrati.

G E N Då börjar hjulen snurra igen.

– Vår styrka är kvaliteten och att snabbt kunna leverera i regionen, säger Sven Jerkku.

Diskussionen glider in på hur invecklat det är med allt pappersarbete då man startar eget, att det hämmar produktiviteten och kan ha en avskräckande effekt.

– Vi har ansökt om investeringsstöd från NMT-centralen och är tacksamma

för att möjligheten till stödet finns. Men om man skyr byråkrati börjar man inte på med den långdragna processen, vilket alla förlorar på, konstaterar Jerkku. Än så länge har kollegorna Jerkku och Juthman inga planer på att anställa någon.

Men ifall den dagen kommer, stöter man som egen företagare på nya problem.

– Att anställa är bland det svåraste som finns för en småföretagare. Varenda euro du förtjänar som företagare kostar dig som företagare istället 1,70 € per euro på grund av skatter och övriga sociala utgifter som du skall betala ut åt den anställda, säger Jerkku.

Han påpekar att skattepolitiken slår hårt mot småföretagare, eftersom samma regler gäller för dem som för de stora företagen. Och på tal om småskalighet: – Det talas mycket om företagsamhet och hur viktigt det är. Men i dessa reformtider, till exempel beträffande social -och hälsovårdslagen och kommunsam-

manslagningar, så finns det ingen som talar för mindre enheter, allt skall vara så stort som möjligt, säger Jerkku.

Han tillägger att det visserligen kan finnas fördelar med större enheter också, men han vill se fler argument för att det skulle vara det enda rätta alternativet.

Trots byråkratin och mastodonttänkandet är han positiv och tror på det lokala.

– Vi har tron på framtiden. I Österbotten har vi så bra framåtanda så vi tvekade inte på att satsa, säger Jerkku.

För stort ansvar på småföretagare Grönsaksodlarna Christer och Eivor Finne i Solf har inga fritidsproblem, det finns alltid jobb att utföra. Det kan man acceptera som egen företagare, men då man samtidigt borde sköta stora mängder pappersarbete, blir bördan stor. Är man småföretagare har man inte heller möjlighet att anställa någon för att hålla reda på all byråkrati, eftersom det skulle bli för dyrt.

Därutöver ska småföretagaren vara statens förlängda arm, utan ersättning, konstaterar Christer.

Finnes huvudsakliga produktionsinriktning är grönsaker på friland. Dessutom bedriver de traditionellt jordbruk med spannmål, lite skogsbruk och annat. De har ett brett sortiment i sin grönsaksodling, med upp till ett fyrtiotal olika grönsaker. Det är i huvudsak sallatsväxter sommartid och lagrade rotfrukter vintertid.

Finnes lilla företag har fyra personer sysselsatta på heltid, men på sommaren är de fler. För att få det att gå, jobbar de långa arbetsdagar.

– På vintern jobbar vi ungefär 10-12 timmar per dag, men på sommaren blir det mycket längre dagar och även jobb under helgerna eftersom det är högsäsong då och man måste passa på, säger Christer.

Någon sommarsemester blir det därför aldrig för familjen. Men förutom de utmaningar som alla småföretagare möter, måste en grönsaksodlare även tampas med mera oberäkneliga makter.

– Vädrets makter rår ingen på. Så det gäller att anpassa sig. Du kan göra allt rätt som företagare, men det är vädret som avgör hur det blir, säger Christer.

Christer säger att byråkratin är tung för en företagare. De perioder då man jobbar så gott som dygnet runt är det svårt att hitta tid för att göra allt det pappersarbete som krävs och som bara tycks öka.

– Många arbetsplatser har ju anställda för att sköta pappersarbetet. Men det har man inte möjlighet till som småföretagare. Å andra sidan kunde man anställa fler ifall det inte vore så mycket byråkrati kring det, säger han.

– Det ställs ett mycket stort ansvar på företagarna. Vi skall ta hand om allt från pensionspremier till socialskydds- och arbetslöshetsförsäkringar. Jag önskar att man kunde betala lönen direkt åt den anställda, så skulle staten ta hand om byråkratin som de ålagt oss att sköta, säger Christer. Eller egentligen borde väl arbetstagaren redovisa sina inkomster, det är ju nästan som att omyndigförklara dem genom att inte låta dem göra det själva? säger han.

Lönekostnaderna är den största utgiften.

Och många partikunder kräver hela tiden större mängder, vilket odlarna måste anpassa sig efter för att vara intressanta som leverantörer. Det kan vara svårt för en småföretagare att hänga med i de svängarna. Men Christer ser ändå med tillförsikt på framtiden.

– Mat skall vi ju ändå ha varje dag. Och visst har man märkt av trenden med att folk vill ha närproducerat. Det är ju bättre att pengarna stannar kvar i Finland, vilket folk tycks ha insett, säger han.

Det är dock svårt att konkurrera med de utländska låga priserna, men i och med en större medvetenhet väljer allt fler inhemskt.

Och det bör ännu upprepas: produkterna här är mycket rena och av högsta kvalitet.

Christer önskar att man under nästa riksdagsperiod skär ner på byråkratin för företagarna. Den byråkratiiver vi nu ser blir dyr för landet, för producenten och för företagarna,

anser han. Eller för att uttrycka det i klarspråk: mycket onödigt pappersvändande då man istället kunde jobba med annat.

– Nu lägger företagarna ner en hel del tid på att förmedla papper mellan olika instanser.

Att man sköter sina åtaganden kunde de kolla upp internt. Produktionen borde ju gynnas i stället, det skulle hela landet vinna på, säger Christer.

Christer Finne önskar att man under nästa riksdagsperiod skär ner på byråkratin för företagarna.

5

Rurik Ahlberg

Lyssna till din kropp

TILL RIKSDAGEN

Foto: Jessica Lindgren

I det hektiska samhälle vi har idag, är tempot uppskruvat till max. Föräldrar har stora krav på sig, och speciellt kvinnorna sätter ofta ribban mycket högt.

Det gäller att prestera, att vara lyckad.

Carina Granö-Träskelin vet vad hon talar om. Hon har själv varit där. Idag är hon VD för Wasa Wellness, ett må bra-center i Vasa. Dessutom är hon coach (ICF) diplomerad stress- och friskvårdsterapeut och qigonginstruktör, och försöker leva som hon lär, så gott det går.

– Många kvinnor, men även män, har en bild av sig att de måste vara perfekta. Att vara lyckad är en trend, konstaterar Carina.

Hon anser att det finns många orsaker till denna utveckling. Yrkeslivet är mycket kravfyllt, den tekniska utvecklingen har exploderat, bekräftelse sker via sociala medier, man är ständigt uppkopplad och nåbar. Det här samtidigt som våra kroppar befinner sig på samma stadie som den gjorde i begynnelsen.

– För bara knappt 50 år sedan tog vi i medeltal 8-9 andetag i minuten. Idag är vi uppe i 10-12, säger Carina.

En ytterligare orsak till varför vi stressar så idag, är alla de valmöjligheter nutidsmänniskan har. Val gör vi hela tiden, och att välja är stressande i sig.

– Idag finns det femton olika cornflakes-paket att välja mellan. Och det är den lätta biten. Till det tillkommer andra, stora och avgörande val som vi gör i livet.

Det är många som frågar sig hur de skall kunna veta att de gör de rätta valen då det finns så många möjligheter, säger Carina.

De tidigare generationerna hade hårda liv, fulla av prövningar. Deras stress kom av andra orsaker och tog andra former än för oss idag. Då fokuserade man på familjen, samhället, landet och ibland till och med på sin överlevnad. Idag överbelastas alla våra sinnen av intryck, men vår kropp är fortfarande likadan som den alltid har varit, och är helt enkelt inte programmerad för att ta emot alla dessa intryck.

– Till exempel ljudnivåerna idag är helt andra än de var för bara hundra år sedan, säger Carina. Att ständigt vara utsatt för brus och höga ljud är väldigt påfrestande och påverkar oss negativt.

Men hon ser att det upphaussade tempot håller på att svänga: folk är medvetna om vad de äter, hur deras kläder är tillverkade, vad de utsätter sina kroppar för.

Att vända på trenden kommer att ta tid, men medvetenheten finns, menar Carina.

– Vi skulle må bra av att bli bättre på att prioritera: måste jag gå på ett extra

6

zumbapass? Kan mötet skötas på annat sätt? Alltid då vi väljer något, så väljer vi nämligen bort något annat, säger hon.

Med bra planering kommer man långt.

Du kan till exempel packa barnens ryggsäckar redan kvällen innan, istället för att stressa på morgonen. Eller göra en lista på alla måsten och alla de tankar du har i huvudet: – Då du skriver ner de tankar eller måsten som snurrar, så slipper du hålla allt i huvudet, säger Carina.

Ett annat tips från Carina är så kal�lad vaken vila. Man måste se till att återhämta sig, annars orkar man inte. Återhämtningen behöver inte bestå av sömn, utan av att man bara sätter sig ner och pustar ut, handarbetar eller tar en promenad. Poängen är att ta en time out från alla måsten.

– Vi borde ta efter barnen. De kan vara i nuet. Vi vuxna borde träna oss på att ha tankarna och kroppen på samma ställe.

Att lära oss njuta av det som faktiskt är och hämta kraft därifrån, reflektera och uppleva mera, säger Carina.

Hon poängterar också hur viktigt det är med andningen, något som man ofta slarvar med då man är stressad. Ta till exempel några djupa andetag innan du stiger in genom dörren då du kommer från jobbet, så ger du ett lugnare intryck, vilket i sin tur förmedlas till barnen.

Hur gör man då när små tips för en mindre stressig tillvaro inte längre hjälper? Hur vet man att man kanske behöver professionell hjälp?

– Då man är inne i ekorrhjulet så förstår man inte det. Det är ofta omgivningen som reagerar först och ser att något är fel. Men som tumregel kan man säga att om man har ständigt återkommande huvudvärk, om känslorna inte är med, om man länge haft sömnproblem, så borde man söka hjälp, säger Carina.

Hon råder oss att lyssna till vår kropp, eftersom den berättar för oss hur det är ställt. Till exempel ryggont, magproblem, minnesluckor och hjärtklappning är typiska symtom då kroppen försöker tala om för oss att vi inte mår så bra.

– De som gått in i väggen brukar berätta om att kroppen sade ifrån först, konstaterar Carina.

Trots det ser hon positivt på framtiden, eftersom hon i sitt arbete märker att människor idag är måna om att ta hand om sig själva.

– Vi tycks vara villiga att satsa på välmående idag, vilket bådar gott, säger Carina.

Viktigt värna om den lokala hemservicen för äldre Hur kan samhället värna om de äldre och utveckla en sådan service som de behöver och som stöder deras välmående och hemmaboende? Svaret finns delvis i närheten till den lokala servicen, där kommun och anhöriga samarbetar.

Vår befolkning blir allt äldre, och det kräver en anpassning av samhället. Största delen av de äldre klarar sig utan regelbunden service, men vart efter man blir äldre så ökar antalet sjukdomar och funktionsförmågan blir sämre.

Socialdirektör Alice Backström berättar att servicestrukturen i Korsholm består av närståendevård, hemvård och effektiverat serviceboende samt närsjukhus/vårdhem.

Med närståendevård vårdas en person i hemmet med hjälp av en anhörig, oftast maka eller make. Hemvård består av både hemsjukvård och hemservice samt stödtjänster såsom matservice, klädvård, färdtjänst och dagverksamhet. Till effektiverat serviceboende flyttar personer först då alla hemvårdens insatser har prövats.

Hemservicen är indelad i olika hemservicedistrikt. Det finns en styrka i det lokala, man behöver till exempel inte köra så långa sträckor då verksamheten är indelad i olika områden, vilket ger smidigare service. Dessutom kan man samverka med anhöriga och andra möjliga samarbetspartners på ett effektivt sätt då man känner till de äldres nätverk och vilka möjligheter som finns.

Ett sätt att förlänga hemmaboendet för äldre, är nattpatruller. För de områden där det finns tillgång till hemservice även på natten kan de äldre bo hemma längre.

– Det ger klienterna flexibilitet.

Om man till exempel är kvällspigg kan man begära att få hjälp lite senare på kvällen, då man skall göra sina kvällbestyr och ta sin kvällsmedicin. Och om man behöver gå på toaletten eller få en blöja bytt mitt i natten, så ordnar även det sig, säger Mari-Sofi Herlin, hemserviceledare för södra och östra Korsholm.

Hon berättar att klienterna är mycket nöjda med systemet.

Nattpatrullen gör planerade besök men det finns även så kallade trygghetsalarm och dörrvaktsalarm för oväntade utryckningar, vilket ger trygghet åt både klienter och anhöriga.

En viktig aktör för de äldre är även frivilligverksamheten, som socialdirektör Alice Backström gärna lyfter fram.

– Det finns ett stort behov av frivilligverksamheter. De kan inte ersättas av samhället och är en otroligt fin resurs, säger Alice Backström.

Det finns många frågetecken kring den kommande social- och hälsovårdslagen, ifall den godkänns i sin nuvarande form. Hur skall man samverka inom de nya områdena, vart går pengarna, hur pass fri är man att fatta egna, lokala beslut, och hur blir det med samarbetet med frivilligorganisationerna? Och hur tryggar man närservicen inom ett stort område, och hur kan individen påverka inom detta?

Många är oroliga över hur det kommer att bli.

– Man måste inse att det handlar om människor och att det även bör fungera i ett närhetsperspektiv, säger Alice Backström.

Vår politik har hittills inte tillräckligt uppmärksammat den moderna problematiken som stressen i vårt samhälle utsätter människor för.

Pidron är livet!

GERTRUD STÅHLBERG, KERSTIN NORRMAN OCH PETER SAHLSTEN FRÅN KVEVLAX ÄR TRE GLADA OCH AKTIVA PENSIONÄRER SOM TYCKER ATT LIVET ÄR TOPPEN SÅ HÄR PÅ ÅLDERNS HÖST.

TILL RIKSDAGEN

Rurik Ahlberg

Lena Gammelgård

VISION ÖSTERBOTTEN

P

jäsen Folkets Dagblad på Wasa Teater har under vintern och våren roat folket i nejden med anekdoter ur det politiska livet i regionen. För övrigt har det varit rätt tunnsått med hjärtliga skratt i den politiska diskussionen. Man kunde i och för sig välja att skratta åt den kaotiska situation som råder ifall man lyckades bortse från att vi faktiskt nu står inför ett vägval där Österbottens framtid står på spel. Kommer vi i framtiden att ha ett Österbotten där det fortfarande finns förutsättningar att leva också utanför stadsgränserna, eller kommer resurserna att styras till städerna med risk för att landsbygden tynar bort?

Kerstin, Peter och Gertrud spelar pidro varje måndag i Kvevlax tillsammans med många andra glada pensionärer.

De är helt överens: det bästa med att vara pensionär är att få dricka morgonkaffet länge och i lugn och ro, och att inte alltid behöva vakna till en väckarklocka.

Finland är faktiskt det femtonde bästa landet att leva i för pensionärer. I alla fall om man får tro det välmåendeindex som HelpAge International-organisationen sammanställt. Man har mätt äldre människors uppehälle, hälsa och livskvalitet.

Då man träffar Gertrud, Kerstin och Peter kan man förstå varför våra pensionärer mår bra. Och listan blir lång då de ombeds räkna upp vad de gör om dagarna.

– Jag är ”farmor” i Kvevlax lågstadium två dagar i veckan, sen sköter jag mina barnbarn och min gamla mamma, går på kurser, spelar pidron och mycket annat, säger Kerstin.

Gertrud och Peter är inte sämre.

Det är promenader, vattenjumppa, frivilligarbete, pensionärsklubbsverksamhet, volleyboll och mycket annat. De tycker alla att det är viktigt att ha sysselsättning som pensionär, annars skulle tiden bli lång och humöret sjunka snabbt.

– Man måste hålla både fysiken och intellektet i skick, säger Peter.

De är överens om att den sociala samvaron är livsviktig, och att det finns en organiserad sådan. Trots att de alla kan finska, betonar de även vikten av att det finns socialt umgänge på svenska, speciellt med tanke på att det är många äldre som inte kan finska.

På frågan om vad som kunde vara bättre, säger de pensionen.

Men de tillägger att det beror på vem man jämför med. Det är även

stor skillnad på om man lever ensam och tvingas leva på endast en pension – då kan det bli knapert, konstaterar de. Detta gör att många inte deltar i olika aktiviteter, eftersom de inte har råd. Det kan i värsta fall leda till isolering, ensamhet och depression.

De äldre är en ovärderlig resurs vad gäller den frivilliga verksamheten i vårt land. Utan deras engagemang skulle mycket bli ogjort.

Enligt folkrörelsen ”Med ålderns rätt” som består av olika ålderdomsförbund, lever dagens pensionärer ett mycket aktivt liv. Nästan 70 procent av de som fyllt 65 år går regelbundet på kafé, restaurang eller dans. En tredjedel sysselsätter sig med att pyssla på sommarstugan eller gå på teater, en fjärdedel besöker konstutställningar, museer eller konserter, och en femtedel studerar.

Gertrud, Kerstin och Peter är tacksamma över att de har hälsan i behåll och ett så stort socialt umgänge. De har just avslutat ett pidropass tillsammans med Kvevlaxnejdens pensionärsklubb, och de tycker att det är lika roligt varje gång.

– Det är alltid lika spännande då korten delas ut: får jag ess eller treor eller fyror? Säger Gertrud.

– Vi har lottdragning om vem vi spelar med, det är kul och varierande. Dessutom dricker vi kaffe och äter bulla innan vi kör igång, säger Kerstin.

Trots att de gärna skulle se en del ändringar vad gäller pensionärernas situation, är de ett mycket nöjt gäng.

– Ungdomarna skulle bara veta hur bra vi har det, skrattar Gertrud och får medhåll av sina kamrater.

Samtidigt som resurskrävande, påtvingade kommunstrukturutredningar pågår i landet så sjösattes den synnerligen ogenomtänkta vårdreformen som på ett smärtsamt tydligt sätt visar vad man från statligt håll menar med att vi inom landet solidariskt skall dela på sjukvårds- och omsorgskostnaderna.

Landsbygdskommunerna, som genom målmedvetet arbete har slimmat sina organisationer och lyckats få en kostnadseffektiv serviceproduktion i jämförelse med städerna, skulle i den föreslagna finansieringsmodellen ha blivit de stora förlorarna. Landsbygdskommunerna förväntades subventionera servicen i städerna som hittills haft mera resurser och kunnat bygga ut en dyrare service. Att reformen nu fällts av grundlagsutskottet stärker tack och lov känslan av att vi trots allt lever i en rättsstat.

Det är nu upp till nästa riksdag och regering att riva upp, göra om och förhoppningsvis göra rätt då reformen skall omarbetas och förverkligas. För det arbetet behövs beslutsfattare som har kunskap och kapacitet att påverka arbetet.

Vid sidan om vårdreformen har den pågående kommunstrukturreformen sysselsatt en stor mängd statliga tjänstemän och politiker under en mycket lång tid. Trots det så står vi nu här med en lång rad frågetecken och frustrerade politiker och tjänstemän som inser att ingen hänsyn har tagits till de förslag och viljeyttringar som man fört fram under processens gång. Vi kunde idag ha haft en alternativ modell liknande den svenska landstingsmodellen att ta ställning till vid sidan om den nu föreslagna kommunstrukturreformen ifall man från statligt håll valt att lyssna på kommunernas önskemål. Om förnuftet segrar också i den här reformfrågan så har vår nästa riksdag och regering makten att låta landets regioner ordna sin förvaltning på det sätt som bäst motsvarar behoven och som på bästa sätt tar tillvara regionens styrkor och möjligheter.

Rurik Ahlberg har på ett klarsynt sätt lyft fram några av de konsekvenser som den föreslagna vårdreformen skulle ha inneburit. Konsekvenser av att beslutsfattandet flyttas långt bort från de som är beroende av servicen, långt bort från de som känner till invånarnas behov och långt bort från de som har kännedom om livsvillkoren i alla små byar. Möjligheten att påverka hur allas vår service skall se ut och produceras skulle plötsligt ha varit förbehållen endast de som bor i landets större städer och vi som råkar bo på fel ställe skulle endast ha fått finna oss i besluten och rätta verksamheten efter de förutsättningar som getts oss. Det känns onekligen oroväckande att det t.o.m. i Österbotten är så många som inte ser behovet av att göra arbetet för ett Österbotten där alla är delaktiga till gemensam sak. Jag omfattar bilden av ett Österbotten som kan och vill ta ansvar för sina invånare. Här finns ett tillräckligt stort befolkningsunderlag för att kostnadseffektivt kunna producera service på alla nivåer och här finns kreativitet och beredskap att göra de förvaltningsmässiga förändringar som behövs, men för att detta skall bli möjligt behöver vi påverkare som vågar och vill gå emot strömmen. Det behövs politiker som känner till landsbygdens villkor och som inser att lokalkännedom och närhet till beslutsfattande är en förutsättning för en kostnadseffektiv och fungerande serviceproduktion.

7

Rurik Ahlberg

TILL RIKSDAGEN

Från vänster i övre raden: Alina, Rurik, Anki och Amilia. I främre raden från vänster: Ester, Maija och Elis.

Mannen bakom kandidaten och hans familj Vem är Rurik Ahlberg?

– Korsholmare. 42 år. Nyfiken på att lära mig nya saker. Vill göra bra ifrån mig oavsett vad det gäller, har ett kvalitetstänkande som gör att jag inte brukar blanda ihop saker på ett ungefär.

– Jag är förälder. Det finns fem barn i familjen och familjen betyder mycket för mig.

Vilken är din bakgrund?

– Jag har en vanlig finlandssvensk bakgrund. Yngst av tre bröder. Min mamma kommer från Åbolands skärgård, min pappa från Borgå landskommun, som jag fortfarande kallar det. Jag är född i Helsingfors, uppvuxen i Sibbo och i vuxen ålder har jag bott i Åbo, St Petersburg, Helsingfors, Bryssel och i Österbotten. Jag har lång CV men i den har inte fått något gratis, så det har handlat om mycket jobb och en stor kunskapstörst.

8

När du var barn – vad ville du bli när du blir stor?

– Lokförare. Och i lågstadiet ändrade jag mig till författare.

Snäll?

– Ja, jag är nog ganska snäll.

Envis?

– Det tror jag också att jag är. Eller en del säger det.

Har du bra tålamod?

– Ett slags tålamod är bra. Jag är segare än de flesta i att förstå att det tar åratal för vissa saker att bli klara. Är du visionär?

– Både ja och nej. Jag är intresserad av framtiden och vad som kan tänkas hända då.

– Däremot skulle jag inte kunna ha det jobb jag har idag om jag inte tycker om att

lyssna på när människor pratar om både stora saker och små saker.

Du är kommundirektör i Korsholm.

Hur ser en vanlig dag ut?

– Varierande. Men kanske så här: Jag åker i regel till jobbet lite senare, till nio, eftersom jag ofta har kvällsmöten. Dagarna fylls med möten, läsande, skrivande. Höstarna är mera intensiva än vårarna. Vid fyra, femtiden hinner jag hem en stund om jag ska på möte på kvällen.

– Familjen har rätt krävande logistik med barnens hobbyer som just nu är ishockey, fotboll, piano, friidrott. Vi synkroniserar fem läsordningar varje vecka så jag deltar också i den ruljansen.

Anki Westergård, vem är Du då?

– Vasabo. Förlovad med Rurik. Mamma.

Levde i förskingringen, Helsingfors, ett tiotal år innan jag flyttade hemåt igen.

Tre examina i bagaget: journalist, statsvetare och examen i utvecklingspsykologi.

Anställd på YLE men just nu tjänstledig.

Tycker om mycket, till exempel att läsa och handarbeta. Mitt hjärta ömmar för utsatta barn i världen och jag har deltagit i flera välgörenhetsresor, bland annat till Lettland.

– Just nu handlar det mycket om familjen och det praktiska.

Hur träffades ni?

– Våra vägar korsades långt innan vi blev ett par. Vi har på flera sätt gemensam bakgrund och samma referensramar.

Har delvis studerat samma ämnen och haft jobbrelaterat samarbete under åren.

Fem barn – vad är viktigt för er i rollen som föräldrar?

– Att diskutera. Att fungera så att barnen känner sig trygga. Skapa lugn i yran.

Vi är en ny familj där det behövs dis-

TILL RIKSDAGEN kussioner om allt möjligt och om olika slags rutiner.

– Vi vill också introducera världen för barnen om man kan kalla det så.

Vidga deras vyer genom att resa eller ge dem chans till vidare cirklar inom sina hobbyer.

– Och så är det viktigt att vara ute i friskluften.

Ni har också två speciella katter – berätta!

– Våra katter är av rasen cornish rex. De heter Asla och Elsie. Jättesociala, gosiga och väldigt barnsliga till sinnet. Bättre kompisar kan man inte önska sig!

Elis, Ester, Amilia, Maija och Alina – vad säger ni om Rurik?

– Vi tycker om honom. Han lagar jättegod mat, men ibland misslyckas det. Svårt att säga någon favorit, så mycket som är bra.

– Han gillar glass och är inte morgonpigg alls.

– Och så är han ju kittlig.

Rurik, varför ställde du dig till förfogande i riksdagsvalet?

– En orsak är min övertygelse om att vi inte kan fortsätta som vi gör i det här landet.

– Jag har jobbat i riksdagshuset, om än inte som riksdagsledamot. Det finns inga färdiga mönster för hur saker ska skötas där och jag trivs bra i miljöer där man själv ska skapa mönstren. Jag har fått bra respons för det arbete jag gjort i riksdagen och i EU-parlamentet.

– Omgivningen och diskussionerna i Riksdagshuset är väldigt speciella. Det lockar mig.

Vad tycker du om Österbotten?

– Jag tycker mycket om Österbotten.

Människorna är rejäla och hjälper varandra. De sociala nätverken fungerar och man ställer upp. Enligt mig är det lätt att leva här i jämförelse med många andra platser i Finland. Jag gillar kulturen med att dricka kaffe och äta bulla, det skapar gemenskapskänsla.

Vad har Österbotten för nytta av Dig i riksdagen?

– Jag får saker gjorda. Jag har erfarenhet och vet hur jobbet sköts. Det finns saker som gäller Österbotten som jag anser att man inte kan kompromissa med som man gör idag.

– Det säregna i Österbotten, till exempel språken, landsbygd kontra stad och näringarna måste försvaras. Det finns ingen annan region som Österbotten.

Jag vill vara där och tydligt föra fram vår situation och våra behov.

– Därför har man nytta av mig i riksdagen.

Vad har du för motvikt till jobbet?

– Jag ger mig ut på löplänk ett par gånger i veckan vanligen. Det lugnar mig. Jag läser när tiden medger. Jag kopplar också av när jag åker till butiken och handlar mat.

Eller ser en ishockeymatch. Tycker om att göra helt vanliga saker, t.ex. vara på svärföräldrarnas sommarstuga i Köklot.

Vad vill du göra om du har tid Anki?

– Man har inte tid. Man tar sig tid. Om jag virkat något eller varit ut på springlänk kan någon kommentera ”det skulle jag också vilja göra om jag hade tid”.

– Men okej, jag skulle läsa mera, handarbeta mera, virka mera, resa mera, prata mera med våra två katter, springa mera...

Kuriosa vi inte vet om Dig Rurik?

– Jag har vunnit bronsmedalj i pingis från lag-FM för pojkar 13.

– Jag tycker om att göra mat och helst nya recept. Till vardags gör jag gärna långkok och grytor, sådant som sköter sig själv och räcker flera dagar. Praktiskt och inte ens dyrt.

– Jag har studerat ryska ett år på ett universitet i St Petersburg. Orsaken var att jag var nyfiken på den stora värld i öst som kändes så obekant. Jag lärde mig både språket och något om livet där, till exempel att det går att leva där så länge man är ensam och frisk men - den dagen du får barn och blir sjuk ska du inte vara där.

– Jag tycker om heavymusik och jag har blivit förhörd av milisen under Leninstadion i Moskva.

Vad då förhörd av milisen?

– Jag och mina två bröder besökte Music Peace festival i Moskva 1989 med 150 000 andra besökare. Det var den första heavyfestivalen i Sovjet. Människor var packade som sillar och plötsligt drogs jag och mina bröder ner i källaren efter att först ha blivit sparkade i magen. Du vet en sån där källare med droppande rör... Ganska snabbt förstod milisen att det var ett misstag. Det var någon annan de var ute efter. Tack och lov. Jag vet inte än i denna dag vad de var ute efter. Men det var skrämmande. Är Du en lycklig person?

– Ja, jag har fått ha ett fartfyllt liv och jag har en fin familj.

Text: Lisbeth Bäck/Kustmedia Ab Foto: Ann-Britt Pada

Rurik Ahlberg

Ruriks CV UTBILDNING Universitet: Politices licentiat, 2001, Åbo Akademi, Finland.

Avhandling ”Ekonomisk utveckling, civilt samhälle och politisk orientering - en studie av de ryska regionerna”.

Universitet: Politices magister, 1998, Åbo Akademi, Finland.

Avhandlingen ”Civilt samhälle och demokrati - en studie av de ryska regionerna” valdes till den bästa statsvetenskapliga avhandlingen i Finland det året.

Ryska: Pedagogicheskiy institut imeni Gertsena i St Petersburg 1994-95 Gymnasium: Sibbo Gymnasium 1991 ARBETSERFARENHET Assistent för riksdagsledamot Pehr Löv i Finlands riksdag, tyngdpunkt på handikappvård och Nordiska frågor, 1998-1999 Generalsekretare för svenska riksdagsgruppen i Finlands riksdag, allmän politisk bevakning med tyngdpunkt på social- och hälsovård, utbildning, budgetbehandling samt EU- och övriga ekonomiska frågor, 1999-2002 Specialmedarbetare för omsorgsminister Eva Biaudet, tyngdpunkt på barn- och äldreomsorg samt budgetbehandling, 2002-2003 Specialmedarbetare för andra finansminister Ulla-Maj Wideroos med tyngdpunkt på budget- och skattefrågor, 2003-2004 Medlem av ledningsgruppen för ”Utvecklingsprogrammet för det sociala området”, regeringens strategi för att förbättra socialvården, 2002-2003.

Medlem av statsrådets ledningsgrupp med uppgift att förbereda Finlands strategi i EU:s budgetförhandlingar för finansieringsperioden 2007-2013, 2003-2004.

Medlem av statsrådets arbetsgrupp med uppgift att utveckla en ny globaliseringsstrategi för Finland, 2004.

Specialmedarbetare för Europaparlamentariker Henrik Lax, tyngdpunkt på gräns-, visum- och miljöfrågor, 2004-2007 Kommundirektör i Korsholm maj 2007Medlem i arbetsutskottet och styrelsen för utvecklingsbolaget Vasaregionens utveckling 2009Ordförande för världsarvssekretariatet för Kvarkens skärgård 2012ÖVRIGT Grundare av det liberala nätverket Liberal Youth of the Baltic Sea, 1997 Europarådets resursperson för ryska medborgarorganisationer, 1996-1998 Kolumnist i Magma, 2010-2011 Kolumnist i Hufvudstadsbladet, 2013SPRÅKKUNSKAPER Svenska, finska, ryska, engelska, tyska, franska HOBBYER Familj, matlagning, historia, arkitektur, resor, läsning, joggning.

9

Rurik Ahlberg

TILL RIKSDAGEN

Utbildning på svenska ett fundament för vår identitet Filosofiedoktorn, emeritusprofessorn och sedan i maj 2014 pedagogie hedersdoktorn Håkan Andersson är en av de mer betydelsefulla aktörerna inom utbildningen i svenska Österbotten.

Han har under sina verksamma år arbetat flitigt för den svenska kulturen och bildningen i Finland, och många känner honom även som visionär och aktör inom universitetsvärlden.

– Framgången ligger i att målmedvetet bygga på det man har utifrån de premisser och förutsättningar som finns och samtidigt förstås veta, mot vilka mål man strävar, säger Håkan Andersson.

Att diskutera med Andersson är som att ha tillgång till ett oändligt uppslagsverk om utbildningsväsendets historia. Han delar gärna med sig av sin kunskap för den som vill stilla sin kunskapstörst, och i samband med de frågor man ställer får man inte sällan en lokalhistorisk, regional och nationell historielektion på köpet.

Andersson påpekar att vi skall vara stolta över vårt österbottniska utbildningsutbud, som målmedvetet arbetats fram i våra kommuner. Vi skall inte alltid

jämföra oss med andra, för det finns alltid de som är större och vackrare.

– Framgången ligger i att målmedvetet bygga på det man har utifrån de premisser och förutsättningar som finns och samtidigt förstås veta, mot vilka mål man strävar, säger han.

En av de frågor som under senare år stått Andersson nära är andan, eller själen, i dagens skola. Skolan är så mycket mer än undervisning och ger möjlighet till

Vi skall vara stolta över den svenska utbildningen, på samma sätt som finskspråkiga är stolta över den finska.

10

erfarenheter och upplevelser av stor betydelse för de unga. Det är minnen av olika slag, gemenskap, klasskamrater, kanske knäppa lärare, kanske fantastiska lärare.

– På det finlandssvenska planet innebär det här även en känsla av gemenskap som förenas av språket och kulturen, säger han.

Tidigare hade vårt språk och vår kulturidentitet något av en institutionell autonomi i vårt skolsystem. Idag är det ofta svårare att hävda en sådan position och olika varianter av tvåspråkiga lösningar dyker ofta upp.

Det finns mycket gott i tvåspråkigt samarbete tycker Andersson, men huvudsakligen i form av praktiska lösningar, exempelvis gemensamma utrymmen.

Han varnar dock för en utarmning av det svenska språket och vår kulturidentitet, ifall de tvåspråkiga lösningarna blir alltför dominerande.

– Vi måste också fråga oss själva: det språk du först hörde, de sagor som berättades för dig som liten och de vaggvisor som sjöngs – vilken betydelse har det arvet för kommande generationer? säger Andersson.

Andersson påpekar att om man en stark tillhörighetskänsla och en tydlig

TILL RIKSDAGEN

identitet är man bättre rustad för tvåspråkigt samarbete. Är dessa svagt utvecklade kan det vara svårare att upprätthålla en fruktbar, ömsesidig relation i samarbetet.

Förutom den finlandssvenska tillhörigheten, skall vi även värna om och uppskatta vår regionala tillhörighet. Om man ser detta ur ett utbildningsperspektiv så har vi österbottningar all anledning att räta på ryggen.

– Tänker man på Pedagogiska fakulteten och dess lärarutbildning så har vi ju därtill ett riksansvar. Detta är angeläget att lyfta fram och vi borde bli bättre på att framhålla detta, säger han.

Genom den högskoleutbildning som finns på svenska i Vasa, räknas regionen tillsammans med den finska utbildningen som en betydelsefull aktör i det akademiska Finland.

– Som studiestad har vi ett ansvar för synlighet och akademisk framtoning.

Trots vår relativa litenhet har vi vår givna universitetsmässiga uppgift på de vetenskapsområden som finns representerade i staden.

Han talar även om att all skola och utbildning har en kvalificerande och en integrerande funktion. Den förstnämnda innebär att utbildningen skall kvalificera de uppväxande generationerna för kommande arbetsuppgifter. Den senare innebär att skolan och utbildningen även måste ha en sammanhållande, integrerande uppgift. Vissa gemensamma värden måste inplanteras och föras vidare av skolan. Gud och fosterlandet brukade tidigare anföras som allmänt omfattade värdegrunder. Idag är situationen mer splittrad. En aktiverad diskussion kring de integrerande elementen i vår skola och därmed i vårt samhälle skulle säkert vara till gagn.

Ett annat tema som Andersson gärna tar upp till diskussion är den akademiska tillhörigheten. Som universitetsmänniska tillhör han primärt det universella vetenskapssamfundet. Han har dock förverkligat sitt uppdrag inom ett nationellt universitet, det vill säga Åbo Akademi som ett svenskt universitet i Finland, med ett speciellt ansvar för det svenska språket och svensk kultur- och samhällsutveckling.

– Därtill är Åbo Akademi, utöver sitt utbildningsmandat, något av en kulturinstitution med sina omfattande samlingar, sitt bibliotek, sina körer och utvecklade traditioner, framhåller Andersson.

Rurik Ahlberg

Christoffer Utter och Alexandra Nivukoski studerar företagsekonomi vid yrkeshögskolan Novia i Vasa.

Framtidens företagare?

Christoffer Utter från Kristinestad och Alexandra Nivukoski från Sundom är första årets studerande i företagsekonomi vid yrkeshögskolan Novia i Vasa.

De är nöjda med utbildningen och ser hoppfullt på framtiden.

Christoffer har inga problem med att klura ut var han skall jobba efter att han får sin tradenomexamen.

– Jag skall bli bokförare. Min pappa har en bokföringsfirma i Närpes, och där vill jag jobba sedan, säger han.

Alexandra har många jobbinriktningar som hon kunde tänka sig. Just därför har hon valt att studera företagsekonomi, eftersom det ger en sådan bred och mångsidig kunskap.

– Eftersom jag inte vet exakt vad jag vill jobba med, så är det här en bra bas. Det känns bra att studera något som jag kan ha nytta av resten av livet oavsett vad jag senare börjar jobba med, säger hon och tillägger att allt från ett eget kafé, en klädaffär till något inom musikbranschen intresserar.

Både Christoffer och Alexandra kan tänka sig att i framtiden bli egenföretagare. I deras klass går många vars föräldrar är företagare, och de vill

därför skaffa sig en utbildning så att de kan ta över familjeverksamheten en vacker dag.

Det finns många tänkbara arbetsplatser för en tradenom, och både Christoffer och Alexandra påpekar att utbildningen också funkar bra i Sverige – ett alternativ som de båda kan tänka sig någon gång i framtiden.

För Österbottens del är det viktigt att det utbildas nya generationer av företagare, eftersom en sådan stor del av landskapets framgång är beroende av just företagen. Inom företagsekonomi utrustas de studerande för framtiden genom att läsa bland annat företagsverksamhet och entreprenörskap, internationell handel, marknadsföring, juridik och redovisning.

– Om vi vill kan vi även ta kurser vid Hanken, så detta känns verkligen som en utbildning som man kan skräddarsy efter egna intressen, säger Alexandra.

11

Rurik Ahlberg

TILL RIKSDAGEN

SVENSKSPRÅKIGA JUNIORER I ÖSTERBOTTEN ÄR EN MYCKET AKTIV MÅLGRUPP. UNDER DE SENASTE ÅREN HAR ANTALET MEDLEMMAR BLAND ANNAT INOM FRIIDROTTEN ÖKAT, OCH FRAMGÅNGARNA HAR INTE LÅTIT VÄNTA PÅ SIG.

Junioridrotten mår bra – ÖID vill erbjuda verksamhet åt de yngre så att de kan röra på sig, berättar Johan Nordmyr

Österbottens idrottsdistrikt, eller ÖID, är en regional intresseorganisation för svensk- och tvåspråkiga idrottsföreningar som är verksamma i det svenska Österbotten. Från Karleby till Kristinestad bevakar ÖID den svenskspråkiga idrotten inom de fyra aktiva sektionerna friidrott, skidning, gymnastik och orientering.

– ÖID vill erbjuda verksamhet åt de yngre så att de kan röra på sig. Vi vill även stödja dem som vill satsa hårt på tävlingsidrotten och bli bra, berättar Johan Nordmyr som är ÖID:s distriktsträningschef inom friidrotten.

Den juniorverksamhet som ÖIDfriidrott bedriver riktar sig främst till 10-15-åringar, efter det är det många som fortsätter inom SFI, det vill säga Svenska Finlands Idrottsförbund. ÖID-friidrotten har rönt många framgångar under de senaste tio åren, både

nationella och internationella sådana.

Detta har resulterat i ett ökat intresse för junioridrotten: om någon äldre lyckas, så lockas även de yngre med.

– Det har varit FM-medaljörer, EMoch till och med VM-deltagande härifrån distriktet, konstaterar Johan och räknar upp några av dem: – David Söderberg från Vörå i slägga, Niclas Sandells från Pedersöre på medeldistans, Sandra Eriksson från Nykarleby på 3000 m hinder och Jonathan Åstrand från Närpes på 200 m, och många fler, säger Johan.

Johan tror att en av orsakerna till dessa framgångar kan vara kunniga tränare.

Han vill även lyfta upp föräldrarnas roll inom juniorverksamheten.

– Föräldrarnas roll är A och O. Dels att de ställer upp och skjutsar till träningar, men även ser till att barnet får mat, vila och har utrustning, säger Johan.

Små fotbollsproffs med vinnarskalle Snabba små ben, precisa passningar, målmedvetenhet och vinnarattityd. Det är träning i Fenniahallen i Vasa, där många fotbollsjuniorer trängs om utrymmena. Några av dem heter Ellen Wiik, Pamela Sundsten och Elsa Blomqvist och de spelar i ett lag med flickor födda -05 och -06.

En gång gjorde Pamela Sundsten 20 mål i rad på en match. Hon undrar om det kan vara något slags rekord? Hennes kompis Ellen tror att det kan vara det.

– Det var visst mot IF Kvarken, minns Pamela.

Hon och hennes lagkompisar i Vasa IFK tränar två gånger i veckan, och emellanåt har de match. Att spela fotis är jättekul tycker de, för då får man samtidigt vara med sina kompisar.

– Jag började spela eftersom mina kompisar spelade, säger Ellen.

Att ha en storasyster eller storebror som spelar tycks också vara en inkörsport för att själv börja spela.

Ellens pappa Peter Wiik, har tre fotbollsspelande barn. Han säger att de är en aktiv familj som alltid rört på sig. Men mycket skjutande blir det, givetvis.

– Jo, men jag brukar passa på att själv fara ut och springa medan de har träningar. På så sätt kan man kombinera det. Och att barnen rör på sig är definitivt värt allt skjutsande, säger han.

12

Ellen Wiik, Elsa Blomqvist och Pamela Sundsten gillar fotboll.

Också ishockey och redskapsgymnastik är hobbyer som barnen i familjens Wiik ägnar sig åt. All form av motion är bra, och att spela i ett lag har många fördelar.

– Lagsport ger många nya vänner, det är en lite annan upplevelse än vad man får inom de individuella grenarna, säger Wiik.

Bland föräldrarna syns även före detta fotbollsproffset Tomas Nygård. Båda hans

flickor spelar fotboll, men han förnekar att hans karriär som fotbollsproffs har något med intresset att göra.

– Det är något de själva bestämt. Vi tvingar inte heller iväg dem på träning, huvudsaken är att de tycker att det är roligt, säger han.

Tillbaka till treklövern Ellen, Pamela och Elsa. Pamela började spela fotboll som fyraåring, de två andra för något år sedan. Elsa

TILL RIKSDAGEN Att ha en hobby får inte bli en klassfråga. Alla barn, oberoende hemförhållanden, skall ha rätt att få röra på sig.

Dessutom är föräldrarna viktiga även vad gäller en annan aspekt.

– Många föräldrar har blivit goda tränare. De kanske börjar som hjälptränare, och lär sig sedan grenen sakta mak. Många tränare har börjat så, och sedan har de gått tränarkurs och fortsatt träna trots att barnen inte längre är aktiva inom föreningen, säger Johan.

Det som också kännetecknar den finlandssvenska idrottkulturen, och som är mycket unikt, är ett välfungerande samarbete.

– Vi är bra på att samarbeta mellan olika grenar inom friidrotten och andra idrotter. Dessutom har vi ett gott samarbete inom grenen, och vi kör med ett så kallat ”öppet klimat”, där vi delar med oss av goda tips och råd för att hjälpa varandra. Vi tror på att öppenhet föder mera framgång, säger Johan.

spelade i början i ett blandat lag tillsammans med pojkarna, men det gillade hon inte riktigt.

– De sköt ju höjdare hela tiden, konstaterar hon.

Att flickor spelar lika bra fotis som pojkar är en självklarhet. Men, konstaterar flickorna, de spelar på olika sätt. Bra med fotboll är förutom kompisarna, också att man får röra på sig och att man kan klå killarna i fotboll på rasten.

– Då vi spelar fotboll i skolan på rasterna så vinner nästan alltid det lag jag är på, konstaterar Pamela.

Och det är inte svårt att tro. Flickorna är skickliga, snabba och har en bra kamratanda. Men vad händer då de gånger då man till exempel missar ett mål eller förlorar en match?

– Då tänker man ”äsch, vi vinner ju nästa gång”, säger Pamela.

– Och så brukar vi tänka att vi ju ändå kämpat bra, tillägger Ellen.

Dags att släppa iväg flickorna att träna. Och ja, på frågan om vad de skall bli då de blir stora svarar de fotbollsproffs. Och idolen, det är Lionel Messi. Och för framtidens fotbollsknattar kan idolerna mycket väl komma att heta Pamela, Ellen eller Elsa.

Rurik Ahlberg

Låt sunda förnuftet styra fiskeriet Det är många lagar, paragrafer och oändligt med byråkrati som en yrkesfiskare skall behärska. Den nya fiskerilagstiftningen som är på kommande kan bli en ödesfråga för många yrkesfiskare. Vad kommer de nya lagarna att innebära, och kommer de att kunna tillämpas i praktiken?

Dessa frågor ställer sig fiskerikonsulent Leif Kaarto på Österbottens fiskarförbund. Han ser bland annat en fara med att den nya fiskerilagstiftningen åsidosätter många vattenägare, då det kommer att bli mera fritt fiske, speciellt vad gäller spinnfisket.

– Vattenägarna borde kunna ta betalt av de som fiskar, men nu är detta baserat på fisketrycket, och fördelas av fiskeområdena, säger Leif.

Detta betyder att många fiskar men få betalar fiskeavgifterna. Enligt Vilt- och Fiskeriinstitutet betalar endast var tionde som fiskar fiskevårdsavgiften.

Dessutom borde vattenägarna själva få bestämma om restaurering av de lokala fiskarnas lekområden, som beror bl.a. på landhöjning och vattenstånd. Detta får man inte bestämma själv över längre och byråkratin kring detta leder i värsta fall till att lekplatserna slutar fungera. De lokala aktörernas ”talkoanda” försvinner också, eftersom man inte får hjälpas åt att restaurera områdena.

Leif hoppas på att den nya fiskerilag-

stiftningen skall innehålla en stor dos sunt förnuft, att den går att tillämpa i verkligheten.

– Tidigare fanns det enbart minimimått på vissa fiskarter, nu skall även maximimått införas, säger han och undrar hur detta skall fungera i praktiken.

– Till exempel gösen skall vara minst 45 cm och max 70 cm, gäddan minst 45 cm max 90 cm. Är fisken utanför dessa mått skall den kastas tillbaka i sjön, säger Leif.

Det som han ser som positivt med den nya lagstiftningen är det nygamla förbudet om att man inte får fiska närmare än

krati och lagar inte omprövas och om inte en utbildning på svenska kan arrangeras i Österbotten där behovet är som störst, ser Leif en stor risk för att näringen på sikt dör ut i vårt landskap. Trots detta finns det en stor potential att kunna skapa många nya arbetsplatser inom näringen, både till lands och till havs, menar Leif.

Leif Kaarto.

50 meter från någon annans brygga med grovmaskiga nät. Men detta kunde även utvidgas till att gälla för handredskapsfiske, anser han.

Leif Kaarto, liksom många yrkesfiskare, undrar vad alla bestämmelser som dikteras från Helsingfors riktigt skall leda till på längre sikt. Som det är nu kan man undra hur det blir med nästa generation yrkesfiskare.

– Vem skall ta över fiskeriet då mastodontisk byråkrati sätter käppar i hjulet för de som kunde tänka sig en framtid som yrkesfiskare? Det talas för mycket om bestraffningar för det ena eller det andra.

Detta avskräcker folk från att söka sig till branschen, säger Leif.

Han efterlyser även svenskspråkig utbildning av yrkesfiskare. Idag finns det ingen sådan och i Österbotten finns både kunskap, en inhemsk fiskredskapsindustri och behov av utbildning på svenska för yrkesfiskare. Om de omständigheter som ålagts yrkesfiskarna i form av byrå-

Även sälarna är ett välkänt gissel för yrkesfiskarna i Kvarken. Till exempel de som fiskat sik har fått se sina intäkter halverade på grund av sälskyddsområden, och på grund av att sälen skrämmer iväg eller äter upp fångsten, och förstör näten.

– Det här är bortkastad energi och resurs. Siken leker men blir sälmat. Vi har så fina och fiskrika vatten här, men kan inte till fullo ta till vara denna resurs, säger Leif.

Och skarven då? Enligt Leif är vi dock ganska skonade från skarven i Österbotten än så länge, men den är ett ökande problem eftersom de äter mycket yngel. Därför är det viktigt att kunna reglera stammen vid behov.

Leif vill slutligen lyfta fram de lokala människorna som ägnar sig åt fiskevård och som planterar ut mycket fisk runt om i Österbotten.

– De gör en fantastisk insats för fiskerinäringen i trakten, säger han. Bland annat har man på lokalt håll räddat flera sikstammar från att dö ut. Ett exempel på detta är den s.k. ”malaxsiken” som lokala fiskare fiskat under leken under drygt 20 års tid, konstbefruktat rommen och sedan fört den till ett kläckeri för att sedan kunna plantera ut yngel följande sommar och höst. Likande åtgärder har gjorts också i Lappfjärd, Kyro älv, Nykarleby, Larsmo och i Karleby. Det mesta på talkobasis, berättar han.

I dag används nästan uteslutande lokala stammar vid fiskutplanteringar mellan Kristinestad och Karleby.

13

Rurik Ahlberg

TILL RIKSDAGEN

Flyktingar en fin resurs I Vörå kommun har man långvarig erfarenhet av att ta emot flyktingar.

Deras motto, att varje människa har sitt eget värde med rätt att leva ett värdefullt liv, är lika aktuellt idag som då verksamheten startade i början på 1990-talet.

Lisbeth Näsman är flyktingbyråchef på flyktingbyrån i Vörå kommun. Hon har tagit emot många flyktingar, och känner de flesta av dem. Eftersom många av de flyktingar som kommer till Vörå kommun är barn, ligger starkt fokus på dem.

– Barnets bästa styr vår verksamhet.

De får språkstudier inom skolsektorn i

endera svenska eller finska då de kommer hit, sedan börjar de integreras i vanlig klass, berättar Lisbeth.

De vuxna flyktingarna kommer endera som kvotflyktingar eller via familjeåterförening, och önskan är att få uppehållstillstånd. Även de vuxna går språkkurser, och man ser till att de som vill får en motiverande utbildning och en meningsfull fritid.

– Med lyckad integrering strävar vi också efter att de som kommer hit utbildar sig, får ett yrke och ett arbete. På detta sätt blir de ekonomiskt oberoende och lever som självständiga medborgare här, säger Lisbeth.

I ekonomiskt svaga tider, är det viktigt att vi bevarar vår medmänsklighet och hjälper de som behöver det.

Lisbeth påminner om att alla flyktingar är en värdefull resurs. Många har en god utbildning, som samhället borde ta till vara. Dessutom berikar de vår kultur genom sin kultur.

– Våra barn har en fin chans att lära sig om främmande kulturer i och med våra flyktingar. Det behövs kulturell kompetens idag i vår globaliserade värld, både inom olika branscher och då man reser.

Det här ökar förståelsen för varandra, säger Lisbeth.

Flyktingverksamheten inom Vörå kommun består av familjegrupphemmen Taberna, Stella och Stödis i Oravais

och Villa Miranda i Jakobstad. Dessutom finns eftervårdsverksamheten Lumina i Jakobstad, även den i Vörå kommuns regi.

Till flyktingverksamheten i Vörå kommun hör även familjeenheter i Oravais och Jakobstad, liksom en barnenhet för asylsökande barn. De asylsökande väntar på uppehållstillstånd, så att de kan stanna kvar i tryggheten i Finland.

Här började brödernas liv på nytt Tänk dig att du lever i ett land där det råder krig.

Du har ingen framtid, och ditt och din familjs liv är hotat av de många inbördes striderna. Tänk dig sedan att du kommer till ett land där det råder fred och där du erbjuds en framtid.

14

Både Ahmed och Muhammed Hussein minns den dag de kom till Finland från Etiopien.

Ahmed var cirka 10 år, och året var 2001. Muhammed kom ett år senare, då var han 19 år.

– Jag minns att jag tänkte att nu börjar min framtid, säger Muhammed.

Han såg sin chans och studerade flitigt och målmedvetet för att nå sina mål: att lära sig språket, få kompisar och skaffa sig ett jobb.

– Jag visste att jag ville jobba med integrering, att hjälpa flyktingar som kommer hit, säger han.

Sagt och gjort, Muhammed utbildade sig till ungdomsledare och jobbar idag inom Vörå kommun på familjegrupphem. Han ar dessutom gift sig och är stolt pappa till fem barn.

Hans lillebror Ahmed lärde även han sig språket snabbt, och gick sedan ut grundskolan på svenska. Efter det studerade han till merkonom vid Vasa yrkesinstitut. Han håller som bäst på att vidareutbilda sig till behörig specialhandledare för barn och unga, eftersom också han jobbar som handledare på ett familjegrupphem, och det vill han gärna fortsätta med.

Muhammed säger att han fått så mycket i Finland, att han gärna en dag – om det bara är möjligt – åker till Etiopien och hjälper till med att bygga upp samhället igen.

– Vi är alla lika, oavsett hudfärg eller var vi är födda. Då man möter en flykting skall man vara medveten om att hen har en bakgrund till varför hen flytt sitt eget land, säger Ahmed.

Bröderna nämner även demokrati som något som känns viktigt för dem. Att kunna rösta på den man vill är inte en självklarhet i alla delar av världen.

Både Ahmed och Muhammed betonar att de tycker att finländare är trevliga och att de gillar den respekt folk visar varandra. De stortrivs här, med andra ord. Eller som Muhammed uttrycker det: – Jag kommer avsluta mina dagar här på åldringshemmet i Oravais, för här har jag allt jag behöver!

Johan Häggman handläggare i bland annat minoritetsfrågor vid Europeiska Unionen i Bryssel

AUTONOMI GER EKONOMISK FRAMGÅNG

V

ad är det som gör att vissa regioner blir mera framgångsrika än andra i samma land?

Det finns en mängd faktorer som påverkar de olika regionernas ekonomi såsom näringsstruktur, utbildningsnivå, politiska förhållanden och geografiskt läge. Men en faktor som ofta förbises är att också språkförhållanden och graden av självbestämmande har betydelse. Flerspråkiga regioner med självstyre tenderar att vara framgångsrikare än genomsnittet.

De schweiziska nationalekonomerna har bland annat kommit fram till att flerspråkigheten bidrar med 9% till bruttonationalprodukten i Schweiz. Men de understryker dock att det inte är lätt att avgöra om det är flerspråkigheten eller autonomin som gör en region ekonomiskt framgångsrik.

Intressant jämförelsematerial erbjuder Italien och Spanien, ser man till bruttonationalprodukt per invånare i Italien år 2009 framstår de flerspråkiga regionerna, Sydtyrolen (tyska, italienska och ladinska) och Valle d’Aosta (franska och italienska) som rikast. Båda har en specialstatus med rejält utökad autonomi i jämförelse med det enspråkiga Lombardiet, som saknar specialstatus och kommer på tredje plats.

I Spanien är de tvåspråkiga regionerna Baskien och Navarra (spanska och baskiska) de mest välmående. Enligt spanska nationalekonomer

hänger det samman med Baskiens och Navarras ekonomiska autonomi, som möjliggör incitament för investeringar. Baskien och Navarra får behålla 97% av skatteintäkterna i regionen, medan Spaniens övriga regioner betalar allt till Madrid, som sedan fördelar intäkterna enligt behov.

Också i Finland är den enda regionen med självstyre, Åland, mycket välmående. Enspråkiga Åland följs av tvåspråkiga Nyland, Östra Nyland och Österbotten är det fjärde mest välmående landskapet. Svenskan i Ålands fall och tvåspråkigheten i de övriga regionerna kan tänkas bidra eftersom Sverige är landets största exportmarknad. Men självstyret är säkert en förklaring till att Åland är rikast både vad gäller BNP och hushållens disponibla inkomster.

En jämförelse mellan olika regioner i Europa visar en mångfald av politiska och ekonomiska lösningar. Uppenbart är att en modell, som i en region visar sig framgångsrik, inte direkt kan appliceras på en annan region. Men minoriteterna är i allmänhet överens om att en högre grad av självbestämmande gynnar både regionen och minoriteten.

Man kan bara spekulera i hur framgångsrikt Österbotten skulle vara om landskapet i högre grad än nu fick disponera sina tillgångar. Regionen är dynamisk med en företagsam befolkning, som säkert skulle gynnas av en högre grad av självstyre.

”Flerspråkiga regioner med självstyre tenderar att vara framgångsrikare än genomsnittet.”

15

Rurik Ahlberg

TILL RIKSDAGEN

Henrik Lax tidigare europaparlamentariker och riksdagsledamot

RURIK, EN VISIONÄR

D

et är svårt att tänka sig en person som skulle vara bättre lämpad för uppdraget som riksdagsledamot än Rurik Ahlberg.

Rurik är en visionär och en av landets skarpaste statsvetare. Det vet jag efter många års samarbete med honom. Han har en heltäckande personlig arbetserfarenhet av samtliga viktiga områden. Han kan rikspolitiken och den regionala problematiken inifrån som långvarig medarbetare i riksdagen och som ministermedarbetare i regeringen, samt givetvis under de senaste åren som kommundirektör.

Han är dessutom synnerligen väl insatt i beslutsfrågor i Ryssland efter att ha varit chefsmedarbetare i Europaparlamentet i tre år.

Rurik formulerade om min gamla dröm om ett blomstrande Östeuropa till verksamhetsidé för ett samarbetsnätverk inom parlamentet, med resultatet att EU nu har en utvecklingspolitisk strategi för Östersjöregionen.

Ruriks goda kunskaper i ryska och kännedom om Ryssland behövs nu mer än någonsin i Finland och i statsledningen. I Europaparlamentet ledde dessa kunskaper till en reformprocess av visumpolitiken som underlättar umgänget mellan folken i Europa.

Rurik är en visionär, han inte bara kan tänka i stora banor med anknytning till frågor som är avgörande för att vi skall komma till rätta i vår vardag – han gör det också. För mer än ett

decennium sedan såg han hur samhällsstrukturerna skulle komma i gungning och efterlyste lagfästa nya förvaltningslösningar som skulle befästa landets tvåspråkighet till att ge också den svenskspråkiga befolkningen garantier för att kunna få service på sitt eget språk inom bland annat vård och utbildning.

Han har hela tiden envetet sökt lösningar som kan trygga den svenska befolkningens kultur och autonomi, och han har länge varit en alltför ensam ropande röst.

Det är tryggt med en beslutsfattare vars ärliga uppsåt man aldrig behöver ifrågasätta.

Därför önskar jag Rurik och den österbottniska valkretsen lycka till i riksdagsvalet 2015.

Stöd min kampanj Att driva en kampanj är dyrt. Annonser, hemsidor, broschyrer kostar.

För att inte bli beroende av stora bidragsgivare behöver jag ditt bidrag.

Att vara kandidat skall inte bara vara till för de rika.

Genom att skicka ett sms till numret 16155 kan du skänka 10 euro eller 20 euro till min kampanj.

Skriv så här:

20E RURIK

Ersätt 20E med 10E för ett bidrag på 10 euro.

Mitt ödmjukaste tack för ditt bidrag.

Donationerna går till stödföreningen Österbottens framtid r.f.

16