Prototyp, Folkhögskoleveteranen...

Folkhögskole Veteranen

Islamofobi och andra spöken

Björn Grip

Rädslan för islam och dess imamers förmenta ambitioner att skapa en teokratiskt styrd värld tar sig allt fler uttryck. För någon tid sedan, fredagen den 10 februari, disputerade Sameh Egyptson på sin avhandling Global politisk islam?:

Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige. Avhandlingens tes är att Islamiska förbundet är agenter för Muslimska brödraskapet och att deras ambition är att skapa ett muslimskt världsherravälde.

Avhandlingen blev till slut godkänd med röstsiffrorna 2-1 i betygsnämnden efter två och en halv timmes överläggning och dessförinnan en fyra timmars lång disputation inför

ett auditorium på mer än 200 deltagare.

Kritiken mot avhandlingen var mördande, skriver Aftonbladet (10/2), som var en av flera riksmedia som bevakade evenemanget. Tidningen citerar bland annat islamologen och religionsvetaren Torsten Jansson som var den avvikande rösten i betygsnämnden:

Per-Ola Jansson braxnaspoj@gmail.com

Tore Mellberg (layout) tore.mellberg@gmail.com

Föreningens postadress ”Folkhögskoleveteranen"

"c/o Björn Grip bjorngrip@hotmail.com

Sturegatan 9B 070-540 95 79

614 32 Söderköping

Kassör

Kent Jonelind kent.jonelind@gmail.com

Marielundsvägen 7 070-550 37 59”

824 31 HudiksvalL

Medlemskap

Medlem i föreningen blir du genom att betala in medlemsavgiften 250 kr per år till Folkhögskolans Veteranförening

plusgirokonto 400 28 34-2

Glöm inte att ange namn och adress!

”Brist på precision, otydliga definitioner av bärande begrepp. Texten är full av politiska värderingar. Det blir ensidigt och missvisande”, kritiserar Jansson avhandlingen (Jansson motiverar sig i en läsvärd längre kulturartikel i Expressen 14/2 -23).

Även DN bevakade disputationen. Man beskriver många kritiska inlägg, bland annat idéhistorikern Andreas Önnerfors vid Linnéuniversitetet, som kallar avhandlingen för en skandal, som inte borde tagits upp för prövning.

Jag har inte läst Egyptsons avhandling, men kan konstatera att den är kontroversiell och att även professionella religionsvetare är djupt oeniga. Doktorandens teser om muslimska brödraskapets ambitioner liksom kopplingen mellan islamiska förbundet och muslimska” ”brödraskapet är långt ifrån självklara. Dessutom svåra att leda i bevis.

Men avhandlingen kommer med all säkerhet att användas som slagträ gentemot islam och organisationer som har kontakt med muslimska organisationer.

Samma dag som disputationen ägde rum publicerade DN en insändare av Kjell O Lejon, professor i religionsvetenskap vid Linköpings Universitet i ett annat men närbesläktat ämne, där man kan misstänka att islamofobi spökar.

Islamofobi och andra spöken, forts

Avveckla alla skattebidrag till studieförbundet Ibn Rushd, är rubriken på insändaren.

Motivet till den rubricerade uppma- ningen skulle vara studieförbundets koppling till Islamiska förbundet, som i sin tur påstås vara Muslimska brödraskapets trojanska häst i Sverige.

Jag är inte naiv och jag tycker det är bra att det görs ordentliga utredningar när det finns misstankar om oegentligt hanterande av statsbidrag och allmänna medel över huvudtaget. Jag anser även att det behövs en säkerhetstjänst.

Det sker emellertid inte sällan misstag när säkerhetsorgan gör efterforskningar.Dessa misstag beror på slentrianföre- ställningar om vilka som är säkerhetsris- ker. Det vet jag av egen erfarenhet.

Bona folkhögskola och dess rektor Herman Schmid var föremål för SÄPO:s intresse från skolans tillblivelse 1984 fram tills dess Bonas koppling till vpk/vänsterpartiet avslutades 1998. Så småningom fick vi på skolan upprättelse och en ursäkt.

Herman tilldömdes till och med ekonomisk kompensation.

Beträffande Ibn Rushd gjordes en utredning av statsvetarprofessorn Erik Amnå för ett par år sedan, om dess för- menta ”penningtvätt” av statsbidrag till Islamiska förbundet. Hans slutsats var att detta inte var fallet.

Hans bedömning var att studieförbundet gör viktiga insatser för folkbildningen och integreringen av framför allt unga människor med muslimskt ursprung i det svenska samhället.

Schmid var

Jag noterar också att det nya röd-gröna styret i Göteborg, där misstankarna mot studieförbundet fick fäste under tidigare styre, nu beslutat att åter behandla Ibn Rushd som andra studieförbund när det gäller samarbete och stöd.

Jag minns en föreläsning för några år sedan av islamologen professor Jan Hjärpe. En av hans teser var att mus-limer som flytt till Västeuropa är en nyckelgrupp när det gäller att överbrygga motsättningar mellan olika kulturer, motsättningar som riskerar att leda till religionskrig mellan den kristet/sekulära västvärlden och den islamska kultursfären.

De muslimer som flytt till Västeuropa försöker i de allra flesta fall integrera sig i våra samhällen.

Det är min erfarenhet i kontakter med flyktingungdomar. En väg till integration är genom folkbildning.

Studieförbundet Ibn Rushd och Kista folkhögskola är exempel på hur engagerade människor med kontakter i den muslimska världen

försöker skapa

förutsättningar för integration. Detta misstänkliggörs politiskt och är ett led i politiska ambitioner att begränsa flyktinginvandringen.

För mig är det inte långsökt att göra en parallell i dagens debatt om islam med framväxten av arbetarrörelsen och dess organisationer för mer än hundra år sedan.

Dåtidens etablissemang hade samma fruktan och misstänksamhet gentemot den proletära massan som idag mobiliseras gentemot islam.

Då misstroddes den självorganisering som arbetarrörelsen genomförde, inte minst dess bildningsambitioner. ABF, Hola och Brunnsvik är exempel på bildningsinstitutioner som länge fick kämpa i motvind innan deras existens och verksamhet erkändes.

Jag är hoppfull och vill tro att vi kommer att få se motsvarande erkännande av Ibn Rushd i sinom tid. Men det kräver att vi som tror på integration genom folkbildning inte blir nervösa när Magnus Ranstorp och andra säkerhetsagenter brännmärker organisationen.

PS: Med denna ordförandekrönika tackar jag för mig. Min tid som ordförande är över efter årsmötet, som vi genomför den 11 maj på Sankt Elisabets folkhögskola i Göteborg.

Sammantaget blev det 28 krönikor om jag räknat rätt. Det har varit roligt att skriva. Hoppas det varit tankeväckande att läsa.

”Bona folkhögskola och dess rektor Herman

föremål för SÄPO:s intresse från skolans tillblivelse 1984”

”Med denna ordförandekrönika tackar jag för mig. Sammantaget blev det 28 krönikor.”

Stewe Claeson in memoriam

Rapport från årsmötet i Göteborg

Anna Ekström ny ordförande i RIO

Förre utbildningsministern

Anna Ekström valdes tilli ny ordförande i RIO - Rörelsefolkhögskolornas IntresseOrganisation.

Anna efterträder Stefan Attefall på ordförandeposten, som avtackades i samband med årsmötet.

Uppmaningen att fortsatt slå vakt om svensk folkbildning och folkhögskola framfördes tillsammans med gratulationer till det nya landshövdingeuppdraget.

Om Anna Ekström

Anna Ekström är utbildad jurist. Mellan 2019 och 2022 var hon utbildningsminister. Hon var gymnasie- och kunskapslyftsminister åren 2016–2019 och dessförinnan Skolverkets generaldirektör 2011–2016. Till Skolverket kom hon från Saco, där hon var ordförande

Tack till redaktionen!

Björn Grip

Anna betonade i sitt installationstal vikten av svensk folkhögskola som en egen skolform, och givna plats i utbildningssytemet.

Hon betonade vikten av att företrädare för svensk folkhögskola på alla nivåer, aktivt deltar i opinionsbildning och försvarar folkhögskolans existens!

Vi återkommer med en längre intervju med Anna i nästa nummer av tidningen. 2001-2011. Vid sidan av detta uppdrag var hon bland annat ledamot i styrelsen för Uppsala universitet, Arbetsmarknadsstyrelsen och Europafacket.

Mellan 1997 och 2001 var Anna statssekreterare i näringsdepartementet och planeringschef i

Statsrådsberedningen. Innan dess hade hon jobbat som jurist, bl.a. på Arbetsdomstolen (1992–1995).

För många är hon kanske mest känd som tvåa i STVs På spåret, tillsammans med Göran Hägglund 2016.

Urban Lundin, Tore Mellberg och P-O Jansson har aviserat att man kommer att sluta producera Folkhögskoleveteranen. Urban har hållit på i 10 år, Tore nästan lika länge. Jag vet ännu inte om det går att övertala någon/några av dem.

Oavsett vill jag från styrelsens sida framföra vårt varma tack. Utan tidningen hade vi knappast haft medlemmar.

Nya redaktörer för Folkhögskoleveteranen!

Urban Lundin

Det nummer du just nu läser blir mitt näst sista som redaktör för Veteranen. Efter att ha varit medlem i redaktionskommittén i tio år har både gången och tankegången blivit segare. Och som bekant ska man ju sluta när man står på topp!

Mina bröder i värvet, Tore Mellberg och Per-Ola Jansson passar också på att lämna sina

skor mitt på planen. De behöver nu fyllas av andra fötter!

Om du är intresserad av att tillsammans med andra bilda en ny redaktionskommitté, så anmäler du ditt intresse till vår ordförande Björn Grip, bjorngrip@ hotmail.com.

Jag lovar att du får ett intressant uppdrag. För egen del har jag lärt mig massor under de här tio åren.

Självklart ställer jag upp med råd och dåd vid behov

och folkbildningen

”Folkhögskolepartiet” har varit ett begrepp under många decennier. Det har bestått av riksdagsledamöter, till vänster och i mitten av svensk politik, som genom åren trott på och uttalat stöd för folkbildningen.

Dess inflytande har minskat genom åren, och nu har vi, genom SD:s framgångar, också fått ett starkt folkhögskolekritiskt parti. SD ogillar de invandrarvänliga och multikulturella dragen hos folkbildningen. Genom Tidöavtalet har de fått möjlighet att trycka på i dessa frågor.

Här nedan följer en redigerad intervju med Jonas Andersson (SD) och deras förhållande till folkbildningen, genomförd av Torvald Åkesson, före detta handläggare på Folkbildningsrådet.

I ert senaste budgetförslag

ville ni dra ned på anslagen till folkbildningen med 1,175 miljarder. Utbildningsminister Mats Persson säger i en intervju att det inte blir några förändringar i budgeten. Vad tänker du om det?

– Man kan se hur vi ser på den frågan genom hur vi har budgeterat tidigare i riksdagen.

I Tidöavtalet står det att folkbildningsväsendet ska effektiviseras när översynen av området genomförs.

– Man får ha lite tålamod, SD är en garant för att det ska genomföras.

Hur ser du på Christer Nylanders utredning? Är där något i hans uppdrag där ni vill förekomma?

– Det kan jag inte kommentera innan vi har diskuterat det med våra samarbetspartier.

Jag noterade att du twittrade Altingets artikel om att Tidöpartierna är överens om att dra tillbaka propositionen om demokrativillkoren. Menar du där att det finns en överenskommelse mellan Tidöpartierna om att det ska bli skarpare demokrativillkor än de som finns i propositionen?

– Jag vill inte föregå samtalen, men det är ingen hemlighet att när propositionen kom så var vår ingång att det behöver göras mer än vad som föreslogs i den.

Det är ändå en ganska markant skillnad mellan din beskrivning och den som ansvarig minister Jakob Forssmed (KD) ger, när det gäller orsaken till att ni tänker dra tillbaka propositionen?

– Vi har inte samtalat färdigt med våra samarbetspartier än om tillbakadragandet. Vi är olika partier med olika ingångar, och vi i SD kommer ta med våra ingångar in i förhandlingarna.

Propositionens

förslag gick ju ut på att samma demokrativillkor som föreslogs för stöd ur Allmänna arvsfonden skulle gälla all statlig bidragsgivning? Men en del styrs via förordningar, Allmänna arvsfonden och trossamfunden via lag. Vill ni ha fler lagar?

– Min uppfattning är att det i praktiken inte gäller folkbildningen när Folkbildningsrådet som inte är en riktig myndighet i dagsläget har ansvar för bidragsfördelningen.

- De har en modell där studieförbunden granskar och följer upp sig själva, vilket har inneburit återkommande stora problem. Det riskerar att göra skarpare demokrativillkor verkningslösa.

-I propositionen öppnar man för att det kan skilja sig åt vad gäller utformningen av de demokrativillkor som ska regleras i förordningar, där statsbidraget till folkbildningen är ett sådant. Det är ytterligare en risk för att förslaget i propositionen kommer att vara otillräckliga gällande folkbildningen

”Vi är olika partier med olika ingångar, och vi i SD kommer ta med våra ingångar in i förhandlingarna.”

Mångfald & Pluralism

Per-Ola Jansson

För de flesta som upplevt en folkhögskola, eller ”folkhögskolan”, är det lätt att uppleva atmosfären som avvikande från andra ”rum” där det pågår någon form av pedagogisk verksamhet. Stewe Claesons numera berömda påstående att en folkhögskola är hundlik är mycket träffande.

En hund kan se ut nästan hur som helst, men man inser i ögonblicket att det man observerar är en hund.

Så är folkhögskolan, den kan ”se ut” hur som helst, men där finns något som är omisskännligt. En hunds utseende kan man lätt beskriva, svårare kanske att beskriva hur den beter sig när man går den till mötes.

En folkhögskola kan alltså se ut hur som helst; men hur ska man beskriva det omisskännliga? Ja, det är svårt. Man måste göra flera besök för att få kläm på vad det är som förenar dem, i det som är skolformens väsen.

en blir huvudmän för denna nya skolform för vuxna.

Eleven är besutten, man måste klara av sköta jorden och skogen. Det gäller kunskaper i yrket som att plantera och så, dränera och lagra, gödsla och sköta bokföringen. Det är en nyttovärld som formar den unge folkhögskoleeleven.

Sedan tillkommer andra bildningsbehov i det snabbt växande industrisamhällets nya arbetsgrupperingar. Folkrörelserna manar till kamp för snabba samhällsförändringar.

Politiska och religiösa lidelser blommar och skolformen blir kontroversiell i sin strävan mot en fullskalig demokrati.

vår tids främste företrädare för folkhögskolan som bildningsinstitution”

Från början, på Karl XV:s tid, skapas den präktiga skolan, den som allmogen behöver för att arvingarna skall hänga med i svängarna i de stora samhällsförändringarna som dramatiskt äger rum. Att lära sig läsa, skriva och räkna precis som folkskolebarnen, givetvis. Men också att utveckla sin myndighet och redbarhet, att våga höja rösten.

Kommun och landsting kräver grundläggande kunskaper hos den manliga befolkningen i hur politik utövas i den gryende demokratin.

Landsting-

Gösta Vestlund, vår tids kanske främste företrädare för folkhögskolan som bildningsinstitution, skildrar i sin självbiografi hur brokig skaran av studerande är decennierna efter det första världskriget, både på Svenska kyrkans folkhögskola i Sigtuna, där han var både elev och sedan lärare, och på arbetarrörelsens folkhögskola Brunnsvik, där Gösta var lärare en tid.

andra socialister, rektorn djupt kristen men ändå med en framtoning som sekulär filosof, andra naturromantiker, rentav mystiker.

Men alla dessa, oftast starka personligheter, kunde samarbeta och tillsamman skapa en folkhögskolemiljö där huvudmannen var den fackliga rörelsens främste företrädare, Landsorganisationen.

Dessa exempel är kanske inte typiska för den kommande utvecklingen inom framförallt de rörelsedrivna folkhögskolorna. Men pluralismen, eller mångfalden, står ändå där att finna hos nästan alla folkhögskolorna.

”På Stensund, Frisksportens folkhögskola, erbjöds de studerande kruska till frukost och vinterbad i havet”

På Stensund, Frisksportens folkhögskola, erbjöds de studerande kruska till frukost och vinterbad i havet efter gymnastikpassen; men inte som tvång, andra alternativ stod till buds.

Båda skolorna var starkt profilerade i samklang med huvudmännens egenart.

På Sigtuna mötte Gösta unga storstadsflickor som på föräldrarnas initiativ ”vågade” sig på ett folkhögskoleår i ett internat med kristen profil, men som utvecklade kamratskap med arbetslösa, kanske anarkistiska eller kommunistiska, hamnarbetare från Göteborg.

På Brunnsvik var lärarkåren brokig. Någon var esoterisk buddist,

De frikyrkliga skolornas morgonsamlingar kunde (kan) man avstå från om man hellre vill ta en morgonpromenad. Strängast, eller där de studerande var anpassade i konformism, var och är säkerligen nykterhetsrörelsens folkhögskolor. Studierna får inte ”stupa på supa”. Totalförbud, alltså.

Under Göstas tid på SÖ uppstod den avgörande diskussionen om folkhögskolans framtid i samband med de dramatiska förändring-

”Gösta Vestlund,

Mångfald & Pluralism, forts

Per-Ola Jansson

arna inom ungdomsskolan som planerades i Stellan Arvidssons kommande grundskola, och senare tillkomna gymnasiereformer.

Enligt Gösta Vestlund lyckades han tillsammans med Allan Degerman genom idogt arbete övertyga både ledningen på SÖ och en majoritet i riksdagens utbildningsutskott att acceptera att folkhögskolans uppdrag inte var omedelbart jämförbart med obligatoriets skolplaner och betygsnormer. Folkhögskolan var främst ett utskott på folkrörelseträdet, trots att landstingsfolkhögskolorna var betydande till antalet.

Detta möjliggjorde givetvis en fortsatt profilering av både gamla och tillkommande folkhögskolor.

Den stora expansion som ägt rum sedan Folkbildningsrådets tillkomst 1991 har helt utgjorts av nya rörelsefolkhögskolor och avknoppningar från etablerade, internatdrivna folkhögskolor.

Enligt skolminister Göran Perssons stolta devis om att från 1 juli 1991 är det upp till folkrörelserna att visa upp sin ”mogenhet” genom att alldeles på egen hand, i samverkan i det nyskapade Folkbildningsrådet, utvärdera och leva upp till statens förväntningar som de anges i statsbidragsvillkoren.

Många har upplevt att de äldre folkrörelserna har minskat sitt

intresse för sina folkhögskolor samtidigt som antalet sökande till de långa kurserna ökat, både till de behörighetsgivande och de profilerade kurserna.

Det är först på senare tid som gränsdragningsproblem mellan de krav på allmän medborgerlig bildning, som traditionellt obligatorium för skolorna, utmanats av ökad profilering, vars främsta exempel är folkbildningsverksamhet med muslimsk profilering. Det gäller både studieförbundet Ibn Rushd och några (?) folkhögskolor.

Terrorforskaren Magnus Ranstorp har gått till storms mot folkbildningens sätt att redovisa verksamheten via sitt eget kontrollorgan, Folkbildningsrådet. Misstanke har funnits att statsbidragen använts till huvudmannens profilering och inte till den direkta kursverksamheten.

Den avgående socialdemokratiska regeringen tillsatte en enmansutredning med uppgift att lägga eventuella förslag på ändringar av statsbidragsvillkoren och lämna en översyn av Folkbildningsrådets sätt att fungera.

Genom Tidöavtalet är regeringen beroende av Sverigedemokraternas sedan länge kända kritik mot den svenska folkbildningens profilering, främst då mot den som folkhögskolorna står för.

Den avgående socialdemokratiska regeringen tillsatte en enmansutredning med uppgift att lägga eventuella förslag på ändringar av statsbidragsvillkoren och lämna en översyn av Folkbildningsrådets sätt att fungera.

I skrivande stund upplevs bland

många som troligt att den pågående utredningen tillskrivs förändrade eller ytterligare utredningsdirektiv.

På Stensund arbetade jag i 24 år, de sista tio som rektor. I antologin Nya Folkhögskoleminnen beskriver jag den dynamik som Vattenbruket medförde.

Skolans ekologiska satsningar infogade ännu en grupp av studerande till internatet; baltiska, ryska, polska och amerikanska collegestudenter i terminslånga kurser.

(Folkhögskole)hunden växte, blev stor och rasblandningen ännu mer komplex. I den ingick nu allmänkursare, behandlingsassistenter, friskvårdare, fritidsledare, båtbyggare – och så de multinationella vattenekologiska specialisterna med college eller universitetsbakgrund.

Hela skolan deltog i fredagsforum och sedan i den gemensamma gympan. Under några år på 90-ta-let arrangerade jag och lärarna ett ”kvällsuniversitet” som bestod av valfria teman.

Jag ledde en grupp som läste och samtalade om Sven-Eric Liedmans I skuggan av framtiden. En av de ivrigaste i gruppen var en blivande båtbyggare. Vi hade blivit ännu mer folkhögskola till brädden fylld av frihet, jämlikhet och solidaritet.

Vov, vov!

”Skolans ekologiska satsningar infogade ännu en grupp av studerande till internatet;”

”Folkhögskolehunden växte, blev stor och rasblandningen ännu mer komplex”

Landet Runt, Folkhögskolans Dag

Nedmonteringen av svensk folkhögskola fortsätter!

SD:s aversion mot folkbildning och folkhögskola är väl dokumenterad. Den minnesgode minns säkert den famösa riksdagsmotionen med syfte att stänga ner skolformen folkhögskola, SD:s budgetmotioner har konsekvent haft kraftigt sänkta anslag –senast 1 miljard – till folkbildningen.

När den nya regeringen la sin absolut första budget förra året i november, så ven SD:s domptörspiska över Finansdepartementet, och anslaget till folkhögskola sänktes med 500 miljoner. Man riktade ett Alexanderhugg mot en tidigare införd satsning på yrkesutbildningar. En satsning, som utvärderingar visat sig vara framgångsrik.

I Vårbudgeten, som lämnas till Riksdagen den 17 april, aviserar regeringen och SD en rejäl satsning på Vuxenutbildning. Genom satsning på ökad kompetensförsörjning vill man få bukt med hög arbetslöshet och missmatchning på arbetsmarknaden.

Det är enkelt att dela analysen, att utbildning är vägen till arbete, och att satsningar på vuxenutbildning därför är både klokt och nödvändigt

Förhoppningen väcktes nu om att medel kommer återföras till

folkhögskolan. Medel som hade varit välkomna för en redan hårt ansträngd folkhögskola. Det hade också varit klokt. Utvärderingar och utredningar om yrkesutbildning på folkhögskola visar på goda resultat, nöjda deltagare och snabbt inträde på arbetsmarknaden efter genomgången utbildning.

Tyvärr blir det inte så. Istället väljer regeringen att göra den här satsningen inom Komvux, som tillförs 400 miljoner, och 70 miljoner till

Yrkeshögskoleutbildningar. Alltså strax under de 500 miljonerna man skar från folkhögskolorna 2022.

Markeringen kunde inte varit tydligare, folkhögskolan är varken prioriterad eller aktad! Inte med en endaste stavelse nämns ordet folkhögskola i presentationen av satsningen. Det är minst sagt uppseendeväckande att en 150-årig aktör inom svensk vuxenutbildning inte tillmäts betydelse i den nödvändiga och riktiga satsningen!

partiets sida.

Man måste fråga sig; Varför låter sig regeringspartierna dompteras av SD? Framför allt KD och L, som historiskt stått på barrikaderna för svensk folkhögskola.

Är ni verkligen beredda att fortsätta vandringen på det sluttande plan som stödet för folkhögskolan befinner sig på? Det sluttande plan som kommer försämra förutsättningarna för skolornas verksamhet, och på sikt menar jag, faktiskt hotar folkhögskolans existens!

av SD?”

Inom parentes ställer jag visst hopp till förre riksdagsledamoten Christer Nylander (L), som är utsedd att utreda Folkbildningen. Måtte det nu bara inte petas i utredningsdirektiven!!

Detta är ännu en signal om att regeringens, och framför allt SD:s, negativa syn på folkhögskolan är oeftergivlig!.

Det som skett, dels i höstbudgeten och nu i vårbudgeten är som sagt inte förvånande, och helt i linje med SD:s viljeinriktning kring folkhögskola och folkbildning. Den viljeinriktning som konsekvent manifesterats både nationellt och regionalt från

Vid sidan av min uppmaning till KD och L, uppmanar jag folkhögskolevänner över landet; Budkavlen går, Rid i Natt! Upp till kamp för Folkhögskolan!

Tommy Fogelberg

”Varför låter sig regengspartierna dompteras

”Regeringens och SD:s negativa syn på folkhögskolan

är oeftergivlig!?”

Fra Syvende Far i Huset (7) Minnesböckerna

Jag tror verkligen att Nya Folkhögskoleminnen nått många läsare.

En av anledningarna till denna ”tro” är att jag fått flera telefonsamtal, ett e-postbrev och ett vykort(!) med frågan varför inte jag är med i boken själv och berättar om mitt långa folkhögskoleliv.

Som om jag inte gjort det med (s)krönikor som denna sedan 2007…

När jag ser efter i dessa ca trettio korta betraktelser över folkhögskolan finner jag en hel del just minnesbilder ur mitt personliga folkhögskoleliv, dvs från mitt liv – för mitt liv är så intimt sammankopplat med folkhögskolan att jag sannerligen kan skriva under på att folkhögskolearbete för mig varit, inte ett jobb, utan ett sätt att leva.

Men en av dem som frågade (e-postskrivaren) ställde den mycket specifika frågan varför jag valde folkhögskola som arbetsområde. Tja, så här i 80-årsåldern kan jag väl tillåta mig ett slags kommentar om det (även om det just nu känns osedvanligt självupptaget med tanke på allt från Ukrainakrig till klimatkata-

strofer, inflation och allt okunnigare regeringar).

Så, i alla fall, detta korta inslag i min personliga livsväv. Det är mitt i 60-talet. Jag har min dåliga studentekonomi och en sommars latinstudier att tacka för mitt makalösa folkhögskoleäventyr.

1963 började jag läsa på Göteborgs universitet: dels Konsthistoria (som ämnet hette den gången), dels, och samtidigt, Nordiska språk. Jag fick tidigt veta att om jag ville fortsätta läsa över den s k tvåbetygsnivån måste jag ha latin med i studentbetyget.

Men jag hade ju studerat på en nyligen startad linje med mycket kulturhistoria och filosofi, en linje som försvann efter några

år. Nu skulle jag således bli tvungen att komplettera med latin. Universitetet ordnade en intensivsommar då man läste in hela gymnasiekursen i latin på tre månader. Och så gjorde jag just det.

Vi var en liten grupp men av de tio som började var vi, om jag minns rätt, bara två som fick godkänt betyg i latin, dels jag, dels en trivsam värmlänning.

Och så började jag läsa Praktisk filosofi, drog till Berlin ett tag och när jag återkom i början av hösten 1966 var jag helt utfattig och funderade i tåget hem på om jag skulle knäcka lite extra på posten eller i hamnen, för att när jag steg ner på perrongen möta den där värmlänningen

och när jag frågade vad han gjorde, sa han att han arbetat en tid på folkhögskola men nu ville ha tjänstledigt för att lissa i engelska, men inte kunde få ledigt om han inte hittade en vikarie. Och då pekade jag på mig.

Hösten 1966 kom jag således, alldeles oförberedd till Färgelanda folkhögskola och med en massa uppgifter från praktiska filosofikursen som skulle lösas, logik, logistik, knepigt för en konsthistoriker, men den datanörd jag träffat på kursen gav mig övningsuppgifter…

Vad folkhögskola var hade jag inte en aning om, och jag har under hela mitt liv frågat mig när jag begrep vad det var eller hur man förklarar något så märkligt som folkbildningens inre värden…

Men jag har ju tidigare berättat att jag alltid fört dagbok, så här ett kort utdrag ur den dagbok jag då förde:

Dalsländska Färgelanda. Man kan ännu ta rälsbussen genom detta lilla landskap. Jag svänger med min lånade väska in från den obetydliga centrumbebyggelsens genomfartsväg förbi en vit byggnad med ett par småbutiker utan att jag har en aning om att just här börjar de närmaste fyrtio, femtio

”Hösten 1966 kom jag således, alldeles oförberedd till Färgelanda folkhögskola”

Stewe Claeson

Fra Syvende Far i Huset (7) Minnesböckerna

åren av mitt liv. Just denna dag blir jag 24 år gammal.

Folkhögskolans nytillträdde rektor, Lars Kellgren, bjuder på te. I huvudet rör sig en massa ettor och nollor, eftersom det sista Kent Flood gjorde innan jag lämnade lägenheten i Landala var att försöka förklara för mig vad kretslogik innebar, han skrev in ett problem i min dagbok för mig att lösa första kvällen i Färgelanda, men han kunde ju inte veta

att rektorn och en av lärarna och dennes starkt göteborgsdialektala hustru skulle bjuda på te.

Jag kommer aldrig att komma tillbaka till kretslogiken. Detta är september 1966. Mest pratar vi vid bordet i den jättelika rektorsbostaden om att någon mördat Sydafrikas apartheidledare Verwoerd.

Jag frågar oskuldsfullt hur gammal skolan är och hur många vi är, och vi är inte många, sex lärare

Besök på Kista folkhögskola

Onsdag 29:e mars 2023, 10 - 15.30

Vår värd under dagen är Åke Larsson bitr. rektor

10.00 Välkommen och fika.

Skolan bjuder på lunch och fika.

Programpunkter 10.30- 15.30 med avbrott för lunch 12.00-13.00

• Profil - “att vara eller att göra”

• Att utföra uppdragetfolkhögskolan som växthus.

• Bråda dagar - efter regeringsskiftet

• Att kroka arm - “en renässans för folkbildningen”

• Projekt - en viktig och nödvändig del Avslutning - fika

Välkomna!

och några som kommer för att ha sång och gymnastik

Men den nytillträdde rektorn hör att jag just fått ett uppdrag att skapa ett signalsystem med ettor och nollor, och ber mig göra höstens schema för årskurs ett och två.

Det första jag gör i svensk folkhögskola är att lägga schema för en verksamhet jag inte sett, ämnen jag bara hört talas om, lärare jag aldrig mött och lokaler jag bara fått en kort rundvandring genom. Det första jag gör i svensk folkhögskola är att organisera något jag inte har en aning om.

Anmälan till Björn Grip, bjorngrip@hotmail.com, senast måndagen den 27/3.

Det går smidigt att ta sig till Kista med SL-tåg från centralen.

Skolans adress är Kista Torg 7 och skolan ligger nära avstigningsplatsen i Kista.

”Det första jag gör i svensk folkhögskola

är att organisera något jag inte har en aning om”.