Viktigt med högt i tak

En hyllning till det prestigelösa samarbetet

Kreativiteten uppstår när det finns tid och arbetsro. När det är högt i tak och plats för livliga diskussioner. Eftersom dynamiken i gruppen förändras hela tiden gör Erik Sandblom sitt bästa för att hänga med i svängarna.

Ibland kan Erik Sandblom sakna tiden som doktorand. Innan han ålades allt det administrativa arbetet som följer på karriären som professor i biologi. För den unga forskaren var arbetet en livsstil och något som upptog det mesta av hans vakna tid.

Numera måste han hantera sin forskning mer som ett vanligt jobb. Hemmet och familjen kräver hans uppmärksamhet och han behöver stänga av sin dator klockan fem.

Även om just det där med tiden är en sanning med modifikation. – Jag brinner fortfarande för mitt jobb och är definitivt en person som kan dra iväg ett mejl till en kollega mitt i natten, säger han.

Just nu är Erik Sandblom forskningsledare för fem-sex personer. Han handleder en grupp av ex-amensstudenter, doktorander och postdoktorer, plus att han samarbetar med andra forskare runt om i världen. Sedan i våras har han, som de flesta andra på universitetet, jobbat mycket hemifrån. – Min forskning handlar främst om hur fiskars fysiologi påverkas av förändringar i miljön. Vi tittar både på odlad och vildfångad fisk, berättar han.

Innan ”covidcirkusen”– som Erik Sandblom kallar det – drog igång hade gruppen en intensiv period av experimentellt arbete. Bland annat gjorde Erik och några kollegor en forskningsresa till Nya Zeeland och hann samla på sig massor av data. Den informationen har de nu kunnat bearbeta i lugn och ro.

– Utländska postdoktorer är ofta vana vid en mer protektionistisk arbetsmiljön, där alla kör sitt eget race. Inte att man samarbetar så mycket som vi gör. Ofta blir de överraskade av vårt virrvarr av inter-aktioner i gruppen.

Just nu är det väldigt bra klimat i forskningsgruppen, tycker han. Doktoranderna och postdoktorerna är inblandade i varandras studier och alla hjälper varandra. Det är ett givande och tagande som Erik Sandblom upplever som generöst. Hans egen roll är framförallt som bollplank för andras idéer och han älskar kollegornas kreativitet och entusiasm. – Olika personer är bra på skiftande saker, vilket jag tycker att vi bejakar och utnyttjar i gruppen. Det är härligt att se hur andra människor utvecklas, säger han.

Erik Sandblom återkommer ofta till

Rätt som det är kommer en ny person in i gruppen som kan något som vi andra kan applicera.

ERIK SANDBLOM

Erik Sandblom jobbar tillsammans med doktorand Morgen Roth.

det prestigelösa samarbetet, där ingen är rädd för att outa sina kunskapsluckor. Det brukar alltid finns någon annan i gruppen som kan fylla i med sin kompetens.

Själv föregår Erik Sandblom med gott exempel och erkänner glatt att han verkligen inte kan allt inom sitt område. Ju längre han har hållit på, desto mer ödmjuk har han blivit inför andras kunskaper.

– Rätt som det är kommer en ny person in i gruppen som kan något vi andra kan applicera. Det är bara att försöka hänga med på resan, säger han.

Erik Sandblom har svårt att sätta fingret på vad som gör en forskningsgrupp kreativ. Han tycker att en bra grupp kan se ut på många sätt. Det handlar mer om klimatet mellan forskarna och hur deras kom-petens kompletterar varandra.

På frågan om han tror att det är viktigt med en blandning, när det gäller kön, ålder och etnicitet i gruppen, blir han fundersam. För tillfället är mixen bra när det gäller personernas skiftande bakgrund, tycker han. Däremot skulle han gärna se att det var fler kvinnor i gruppen. – Tidigare har det varit flera kvinnliga masterstudenter med, men i nuläget är det bara en. Vem vet, det hade kanske blivit något annat om andra personer hade ingått i gruppen, säger han.

Det viktigaste när Erik Sandblom rekryterar personal är personens egenskaper och meriter. Men det betyder inte att han inte reflekterar över jämställdhetsaspekter och könsfördelningen i gruppen, försäkrar han. – Jag samarbetar även aktivt med många kvinnliga forskare vid andra universitet i olika projekt. Att sammansättningen ser ut som den gör just nu i vår grupp är mest en slump.

Text: Lotta Engelbrektson Foto: Johan Wingborg