Kemisternas egen hustomte

– Fråga mig inte vad jag kan göra, förklara istället vad du vill ha, säger Lars Nordvall. Han är förste instrumentmakare på institutionen för kemi och molekylärbiologi och hjälper till med det mesta som forskarna inte klarar själva.

En dinosaurie – eller kanske en hustomte?

– Jag är nog lite av båda. Jag har jobbat här i 32 år och när jag går i pension finns inga instrumentmakare kvar på institutionen. I början bestod arbetet till stor del av att tillverka ny utrustning. Men sedan 25 år tillbaka kopplas alltmer apparatur ihop med datorer, vilket inneburit mindre jobb i verkstan och mer arbete med IT-support. Allt jag kan inom det området har jag lärt mig av IT-gurun Bruno Källebring.

Om det forskaren vill ha inte finns på marknaden ställer Lars Nordvall dock fortfarande upp och tillverkar det som efterfrågas. Ett exempel är en box som ser ut som en fiskelåda men som är något helt annat.

– Det är en apparat som får provrör att både rulla runt och åka upp och ner. De motsvarigheter som finns ute på marknaden är stora som bord men den här lilla lådan är lätt att ta med sig.

Forskarens behov kan också handla om mindre saker som när Lars Nordvall nyligen svarvade till en särskilt rundad topp på ett föremål som används för att skjuta elektroner.

Annars handlar mycket om reparationer.

– När något behöver lagas beger jag mig till forskarens arbetsplats, undersöker vad som hänt och tar med mig det som gått sönder. I det fall garantin fortfarande gäller tar jag kontakt med serviceteknikern och förklarar vad som behöver göras – det underlättar och sparar tid både för teknikern och för forskarna.

Just för tillfället ägnar sig dock Lars Nordvall snarare åt att skrota än att reparera.

– Vi ska ju snart flytta till nybygget Natrium och allt kan man inte ta med.

I sin verkstad har Lars Nordvall det mesta som kan vara till nytta, från minsta skruvar och muttrar till en stor verkstadssvarv. Men han har också ett annat rum, fullt av kablar, sladdar och reservdelar till datorer. Ibland händer det att någon pryl försvinner.

– Det är oftast på sommaren. Då har någon cyklande verktygstjuv varit framme och lånat en u-ringnyckel och sedan glömt hänga tillbaka den.

En stor del av Lars Nordvalls arbetsdag går åt till annat än att reparera och fixa. Han är nämligen fackligt engagerad i Seko och huvudarbetsmiljöombud.

– Så det blir många möten, kanske en MBL-förhandling eller ett sammanträde med Centrala arbetsmiljökommittén, som ska hinnas med mellan varven.

Just som GU Journalen ska lämna verkstaden tittar en intresserad person in. Det är Martin Ott, professor i molekylär cellbiologi, som är på jakt efter en liten tunn o-ring.

Lars Nordvall drar genast fram två lådor och har snart hittat en som passar –även om den är lite tjock.

– Om det bara gäller småsaker hjälper jag alla, oavsett institution. Men det är klart att om det handlar om något större, som att göra en poster, får den som kommer från en annan institution betala en mindre avgift. Men man kan alltid mejla eller skriva upp en fråga på den tavla jag har intill dörren, jag tar tag i det mesta.

Text: Eva Lundgren

Foto: Johan Wingborg