Utsikten

Från mitt fönster har jag förmånen att se ut mot en mysig liten skogsdunge i vilken jag kan se årstiderna skifta. På vintern, när trädens grenar är kala och vädret är klart, kan jag se berg ståta i horisonten. Under de få timmar av dagsljus som dygnet erbjuder tycker mina ögon att det är tacksamt att jag kan lyfta blicken från skärmen och låta den landa en bra bit bort mellan grenarna som antingen

FACKFÖRBUNDET ST GÖTEBORGS UNIVERSITET gnistrar av snö eller droppar av regn. Det dröjer dock inte länge förrän ljuset släcks och det enda som dröjer sig kvar i fönstret är en spegelbild av mig själv i ett djupt mörker.

När det närmar sig vår så kommer så småningom solens strålar krypandes runt hörnet på huset och bjuder på fantastiska solnedgångar. Annedalskyrkans topp tornar upp sig men skyms alltmer av träd som slår ut i blom. Min kompis ekorren börjar gena över grenarna och sätter sig ofta för att mumsa på något gott, mitt i mitt blickfång.

På sommaren kommer rådjuren fram men också en och annan servicetekniker som traskar förbi för att undersöka ventilationen som tagit semester. Då och då passerar någon i slänten nedanför för att rasta sin hund. Solen dyker upp tidigare i fönstret och dröjer sig kvar längre. Den stannar uppe så pass länge att den inte längre hinner gå ner innan det är dags att gå hem. Kväll känns som dag.

När så hösten kommer så tappar träden sina tjocka lövverk och cirkeln börjar om igen. Det är en ynnest att få se en glimt av naturens förändringar under året som går uppe i mitt hörn av Medicinareberget.

Viktoria Tössberg

Utbildningshandläggare vid institutionen för biomedicin