5 minute read
Trött på obetald arbetstid
70 procent arbetar över
– endast ett fåtal får betalt
Hets med alla nya system, digitalisering, administration, anslag och att ständigt vara tillgänglig för studenter.
Inte konstigt att den betalda arbetstiden inte räcker till för landets universitetslärare. Men nu får det vara nog med obetalt övertidsarbete, skriker en ny rapport från SULF.
Två lärare vid GU pekar på att det i grunden är ett nationellt problem som man borde åtgärda.
RAPPORTEN Nu får det vara nog – om det gränslösa, obetalda arbetet i akademin tar avstamp i pandemin och hur landets universitetslärare över en natt fick kasta sin kursplanering i papperskorgen och leverera en ny undervisningsform online. Resultatet visar att närmare 70 procent av lärarna jobbade mer än sin ordinarie arbetstid och att de allra flesta (77 procent) inte fick betalt för det.
Mats Persson, lärare vid juridiska institutionen, berättar att han visserligen var mycket trött under pandemin men att det handlade om ett undantagstillstånd där man som samhällsmedborgare måste bjuda till. – Det är såklart bra att man säger att det får vara nog nu, men det har kunnat sägas länge. Det stora problemet är att det under lång tid successivt puttats in nya arbetsuppgifter, små saker som det är svårt att säga nej till. Ladok 3 är det senaste exemplet, där rapporteringen gått över från administrationen till lärarna. Det betyder inte att administrationen rullar tummarna, de är drabbade av samma problem. Vi måste börja diskutera vad vi ska använda våra resurser till för vi är på väg någonstans som inte är bra, säger Mats Persson som uppskattar att han arbetar mellan 50 och 60 timmar i veckan.
Kristina Alstam, lärare på institutionen för socialt arbete, framhåller också hur ökade administrativa rapporteringskrav i takt med en ökad digitalisering spillt ner på lärarna.
– LÄROPLATTFORMAR, Ladok, plagiatkontroll, lokalbokning, personaladministration, forskningsansökningar, individuella studieplaner – allt görs inom olika digitala arbetssystem som du som lärare ansvarar för.
I det digitala problemet ligger också mejlen vilken hon beskriver som ett fullkomligt svart hål som upptar en stor del av ens arbetsdag. – Det finns en förväntan på tillgänglighet från framför allt studenterna. Det är lättare att kasta sig på mejlen och fråga läraren än att titta efter i lärplattformen där informationen finns. Det finns också en kollegial norm om att försöka svara relativt snabbt och man vill inte låta en kollega hänga i en fråga.
KRISTINA ALSTAM ATT ATTITYDEN HOS studenterna har förändrats vittnar också Mats Persson om. – En minoritet, men ändå tillräckligt stor, vill ha någon form av individuell behandling. Och svaren på 90 procent av deras frågor finns i studieanvisningen. Det är ett tydligt exempel som ryms i frågan om vad vi ska använda våra resurser till. Universitetsledningen bör klargöra att studenter har en skyldighet att ta till sig information och att lärare inte ska svara på sådana frågor.
Han vill inte säga att studenterna är sämre än förr, generellt tycker han att de är flitigare och bättre på att göra som de blir instruerade. – Men essensen av universitetsstudier är ändå nästa steg: hur tar vi oss an ett problem som vi inte har lösningen på? Där får de ofta svårt. De vill helst ha en manual.
Studenterna är också många, kanske för många?
– Trots att man har ett produktivitetsavdrag på sig så överproducerar en majoritet av lärosätena studenter, vilket betyder att man inte får ersättning för alla. Och det är klart att det drabbar någon, i första ledet lärarna, säger Kristina Alstam. – Vi ska också ta hand om studenter med särskilt stöd, vilket vi heller inte ges extra tid för. Det är en mängd olika aspekter som trycker på lärarrollen.
URHOLKNINGEN AV basanslagen och fördelningen av forskningsmedel via externa anslag som söks i konkurrens är väldokumenterade problem. Enligt Sulf:s rapport behöver riksdag och regering se till att lärosätena tilldelas tillräckligt med medel så att forskare och lärare inte ska ”tvingas arbeta långt mer än sin ordinarie tid”. – För att tilldelas medel krävs genomtänkta ansökningar och det är rejält svårt att få till den tid som krävs för det. Det får ofta förläggas till söndagskvällar och helger. Vi är ett akademiskt lärosäte och vi bör och vill forska, vilket gagnar undervisningen, men våra förutsättningar för att på ett vettigt sätt ansöka om medel är inte precis enorma, säger Kristina Alstam.
Mats Persson säger att han inte kan bedöma vilket som är klokast för att göra svensk forskning mer internationellt konkurrensmässig – att dela ut forskningsmedel som basanslag eller att låta dem sökas i konkurrens. Men när man nu valt det senare, vilket förskjuter mycket av forskningsresurserna till en administrativ åtgärd, då borde man väl ha ett underlag som visar att ens tes är rätt? På ett seminarium om Sulf:s rapport ställde han just den frågan. – Svaret jag fick var att det finns ingenting som pekar på det, snarare motsatsen. Så återigen, vad vill vi använda våra resurser till? Vad vill vi att forskarna ska göra?
SOM PERSONAL BLIR det lätt att man riktar sin frustration uppåt mot närmsta ledningen, men problemen är i grunden av en mycket större strukturell art, menar Kristina Alstam. – En ledningsgrupp kan inte komma in med fladdrande caper och åtgärda detta, utan det handlar till syvende och sist om att det sedan 90-talet försvunnit en massa medel ur grundutbildningarna. Och de behöver återställas. Man kan skruva på mekaniken och rätta till små systemfel, men det här är i grund och botten en nationell fråga som man måste sätta sökljuset på.
MATS PERSSON ”DET ÄR VÄRLDENS bästa jobb. Problemet är att det ligger i helvetet”. Citatet är ett svar på frågan: ”Varför gnäller vi så mycket när vi gör det vi älskar?” Mats Persson, tycker att anekdoten som han hört från en kollega om än något överdriven sätter fingret på problematiken. – Det förklarar varför alla medarbetarundersökningar, trots att det klagas så mycket, visar att folk ändå trivs med sina jobb. I grund och botten älskar vi att undervisa och forska. Problemet är att vi får göra så mycket annat.
Text: Lars Nicklason Foto: Johan Wingborg
FAKTA
Nu får det vara nog – om det gränslösa, obetalda arbetet i akademin 89 procent av de medlemmar som besvarade enkäten (totalt 4 099) arbetade heltid under 2020. 68 procent av dessa arbetade mer än sin ordinarie arbetstid. Var fjärde arbetade tio timmar eller mer per vecka utöver ordinarie arbetstid. De främsta anledningarna till merarbete: digital omställning (70 procent), undervisning (63 procent) samt administration (58 procent). 70 procent av kvinnorna uppger att de arbetat mer än ordinarie arbetstid jämfört med 63 procent av männen. Detta skulle kunna bero på att kvinnor oftare tar större ansvar för undervisningsuppgifter medan män forskar i större utsträckning. 77 procent fick inte någon ersättning alls för sitt extra arbete. Bara 5 procent har fått betalt.
