Nyheter
70 procent arbetar över – endast ett fåtal får betalt Hets med alla nya system, digitalisering, administration, anslag och att ständigt vara tillgänglig för studenter. Inte konstigt att den betalda arbetstiden inte räcker till för landets universitetslärare. Men nu får det vara nog med obetalt övertidsarbete, skriker en ny rapport från SULF. Två lärare vid GU pekar på att det i grunden är ett nationellt problem som man borde åtgärda. RAPPORTEN Nu får det vara
nog – om det gränslösa, obetalda arbetet i akademin tar avstamp i pandemin och hur landets universitetslärare över en natt fick kasta sin kursplanering i papperskorgen och leverera en ny undervisningsform online. Resultatet visar att närmare 70 procent av lärarna jobbade mer än sin ordinarie arbetstid och att de allra flesta (77 procent) inte fick betalt för det. Mats Persson, lärare vid juridiska institutionen, berättar att han visserligen var mycket trött under pandemin men att det handlade om ett undantagstillstånd där man som samhällsmedborgare måste bjuda till. – Det är såklart bra att man
4
GUJOURNALEN NOVEMBER 2021
säger att det får vara nog nu, men det har kunnat sägas länge. Det stora problemet är att det under lång tid successivt puttats in nya arbetsuppgifter, små saker som det är svårt att säga nej till. Ladok 3 är det senaste exemplet, där rapporteringen gått över från administrationen till lärarna. Det betyder inte att administrationen rullar tummarna, de är drabbade av samma problem. Vi måste börja diskutera vad vi ska använda våra resurser till för vi är på väg någonstans som inte är bra, säger Mats Persson som uppskattar att han arbetar mellan 50 och 60 timmar i veckan. Kristina Alstam, lärare på institutionen för socialt arbete, framhåller också hur ökade administrativa rapporteringskrav i takt med en ökad digitalisering spillt ner på lärarna. – LÄROPLATTFORMAR, Ladok,
plagiatkontroll, lokalbokning, personaladministration, forskningsansökningar, individuella studieplaner – allt görs inom olika digitala arbetssystem som du som lärare ansvarar för. I det digitala problemet ligger också mejlen vilken hon beskriver som ett fullkomligt svart hål som upptar en stor del av ens arbetsdag. – Det finns en förväntan på
Lärplattformar, Ladok, plagiatkontroll, lokalbokning, personal administration, forskningsansökningar, individuella studieplaner ... KRISTINA ALSTAM
tillgänglighet från framför allt studenterna. Det är lättare att kasta sig på mejlen och fråga läraren än att titta efter i lärplattformen där informationen finns. Det finns också en kollegial norm om att försöka svara relativt snabbt och man vill inte låta en kollega hänga i en fråga. ATT ATTITYDEN HOS studenterna
har förändrats vittnar också Mats Persson om. – En minoritet, men ändå tillräckligt stor, vill ha någon form av individuell behandling. Och svaren på 90 procent av deras frågor finns i studieanvisningen. Det är ett tydligt exempel som ryms i frågan om vad vi ska använda våra resurser till. Universitetsledningen bör klargöra att studenter har en skyldighet att ta till sig information och att lärare inte ska svara på sådana frågor. Han vill inte säga att studenterna är sämre än förr, generellt tycker han att de är flitigare och bättre på att göra som de blir instruerade. – Men essensen av universitetsstudier är ändå nästa steg: hur tar vi oss an ett problem som vi inte har lösningen på? Där får de ofta svårt. De vill helst ha en manual. Studenterna är också många, kanske för många?
