Veronica Maggio

Efter femton år som artist tycks fortfarande ingenting kunna stoppa Veronica Maggio från att vara Sveriges popdrottning nummer ett. Med en pånyttfödd skaparlust, dubbelt albumsläpp och en miniturné som bland annat når Vara Konserthus är hon redo för 2022.

Under pandemin spelade Veronica på ett hotell och publiken såg konserten från sina hotellrum.

Och som vanligt händer det något hemskt. Det är titeln på Veronica Maggios senaste skiva. Något bakslag att tala om har hennes karriär i alla fall inte drabbats av, titeln till trots. Tvärtom. Spikrakt uppåt sedan det definitiva genombrottet med albumet Satan i gatan 2011. En miljard streams på Spotify, oräkneliga utmärkelser och ett utsålt Stockholms stadion 2016 där 40 000 händer höjde henne till skyarna har gjort henne till en av Sveriges i särklass största artister.

Veronica växte delvis upp i Toscana och det var där i en lokal sång- och danstrupp som hon gjorde debut som sångerska. Musikintresset var ständigt närvarande i hennes fortsatta uppväxt i Uppsala där hon gick musikklasser och på estetiskt gymnasium. Därefter följde några år av musikaliska projekt som hon i efterhand beskrivit som sökande och misslyckade. Hon bodde i Österrike och Oslo innan hon landande i Stockholm där hon till sist fick skivkontrakt 2005 och debuterade med singeln Dumpa mig året därpå.

Låttexter med vardagsrealism och kärlek Skrivandet har alltid varit centralt i Veronicas liv och 2017 gav hon ut en kombinerad notbok och självbiografi men det är musik och låttexter som är hennes huvudsakliga uttryckssätt. Hon samarbetar gärna med andra i sitt skapande och har genom åren skrivit musik tillsammans med bland andra Salem al Fakir, Christian Walz och Joakim Berg från Kent. Texterna är alltid hennes egna och kännetecknas av vardagsrealism och kärlekens upp- och nedgångar.

– Om jag hade varit lika svartsynt som mitt låtskrivarjag hade antagligen ingen orkat med mig. Alltid ett regnmoln över mig, alltid krossad, alltid ensam, alltid på fest och alltid inblandad i drama. Titeln Och som vanligt händer det något hemskt dök upp i mitt huvud och jag insåg att albumet är till de som gillar att stå där i regnet och tycka synd om sig själva. På en parkering med ett krossat hjärta i blöta skor eller gråtandes på en buss men ändå på väg till nästa drama.

Återvänder till konsertscenen 2019 kom albumet Fiender är tråkigt som resulterade i tre utsålda Gröna Lund där hon blåste bort Louis Armstrongs tidigare publikrekord. Sen: pandemi och graviditet.

–Efter vad som kändes som mer än tusen år utan spelningar, vaknade jag och kände: Vi måste få spela nu! Tydligen var alla lokaler uppbokade och det verkade omöjligt att hinna få ihop en turné. Jag sa att det måste

gå på något sätt och slutade aldrig tjata– och till slut gick det.

En kortare miniturné blixtbokades för december månad där Vara Konserthus var en av fyra utvalda svenska städer att få besök. Efter den ofrivilliga pausen som pandemin innebar var det till en början lite skakigt att återvända till scenen.

– Det går faktiskt skrämmande fort att känna sig helt värdelös på att stå på en scen. Känslan när jag gick upp inför 6 000 norrmän nyligen var helt sjuk men allt kom tillbaka ganska snabbt ändå. Vi hade så klart repat men publiken går liksom inte att föreställa sig. De måste vara där på riktigt, säger Veronica.

Van vid stora spelningar på arenor och festivaler blir decemberturnén en återgång till klubbarna och en mindre publik och scen, något som kräver en annan typ av förberedelser.

– Det kan ju vara väldigt stor skillnad ibland. Både när det kommer till scenografi, ljus och låtlista. På en festivalscen kan man inte få lika mycket kontakt med publiken och måste kanske ta i på ett annat sätt för att alla ska känna något. Sen läser man av publiken också. Alla klubbar eller festivaler är ju inte likadana. Man vet aldrig om publiken tål långa mellansnack och ballader eller om de bara vill dansa. Det är nog det roligaste, att man måste försöka hitta rätt varje gång.

Recept för en lyckad spelning Frågan är om det finns något självklart recept till en lyckad spelning oavsett storlek på scen. När Veronica själv står i publiken vet hon i alla fall vad som kännetecknar en bra konsert.

– Först och främst är det så klart musiken. Älskar jag den när jag går på någons konsert så räcker det långt. Sen måste det finnas en ambition hos artisten att vilja få publiken att minnas den där timmen på något sätt. Och sist men inte minst gillar jag att känna att artisten vill dela något med publiken. Att det inte bara är bandet som har kul ihop utan att artisten skapar en liten värld som man kan bli insläppt i. Det ska vara lite som en bra dejt. Tiden ska gå fort, det ska finnas massor att prata om och allt ska kännas nytt fast man gjort det så många gånger.