Hur fungerar ett storband?

Storband kan ses som jazzens motsvarighet till symfoniorkestern och består till största delen av blåsinstrument. Namnet kommer, som man kanske hör, av att orkestern är ovanligt stor. Definitionen av “storband” kan ibland ses som lite tvetydig, eftersom många större ensembler som ägnar sig åt jazzmusik väljer att kalla sig storband. Ett typiskt storband består dock av fyra sektioner – saxofoner, trumpeter, tromboner och en kompsektion med totalt 12–20 musiker.

Storband som genre utvecklades under 20-talet i USA när jazzen var väletablerad. Det är svårt att dra en gräns mellan just jazz och storband, det är genrer som går hand i hand. Från början var storbanden en del av dansunderhållningen på restauranger och klubbar och spelade musik som var enkel att dansa till. De främsta musikerna inom storbandsgenren under swingeran på 30- och 40talet var bland andra Duke Ellington, Count Basie och Fletcher Henderson.

Länge dominerades storbandsgenren av swing och dansant musik, men under slutet av 40-talet gjorde även den mer experimentella musiken entré i form av bebop med tongivande musiker som Charlie Parker och Dizzy Gillespie. Med åren har andra stilar tillkommit och latinamerikansk musik, funk, R&B med mera finns ibland på repertoaren.

Modern storbandsmusik kan ibland vara helt olik från swingen och snarare likna europeisk konstmusik, men oftast används fortfarande arrangeringstekniker som etablerade sig under 30-talet. Gemensamt för nästan all repertoar inom storbandsgenren, oavsett stil och tidsepok, är att stora delar av styckena är "genomkomponerade", det vill säga att allt som ska spelas är noterat, medan vissa partier utgörs av improviserade solon.

I Sverige finns tre professionella storband med heltidsanställda musiker –Bohuslän Big Band, Norrbotten Big Band och Gotland Big Band. Utöver det finns en lång lista på storband med både professionella och amatörmusiker. Storband är lite av en folkrörelse i Sverige och många städer har sitt eget storband.

Illustration: Moa Schulman 18

Kompsektion

Kompsektionen består vanligtvis av trummor, gitarr, piano, kontrabas eller elbas. Trummorna, tillsammans med övriga instrument, står för musikens puls, tydliggör kompositionens form, styr dynamiken, förstärker rytmiska figurer i blåset och bjuder på, många gånger, spektakulära "fills" och solon.

Sektionen består av fyra trumpeter. Var och en av blåssektionerna har en stämledare som leder sektionen med avseende på dynamik och frasering. I trumpetsektionen kallas denne för förstetrumpetare eller leadtrumpetare. Förstetrumpetaren leder inte bara trumpetarna utan är ofta med och styr hela bandets tolkning av arrangemangen.

Trombonsektion

Fyra tromboner ingår i sektionen varav tre är tenortromboner och en bastrombon. Det händer ibland att bastrombonisten också spelar tuba när det behövs. Trombonerna och trumpeterna, det vill säga brasset, använder sig av flera typer av sordiner för att variera klangen.

Saxofonsektion

Fem saxofoner ingår i standarduppsättningen för storband. Av dessa är två altsaxofoner, två tenorsaxofoner och en barytonsaxofon. Det är vanligt att saxofonisterna växlar med andra träblås som tvärflöjt, klarinett och basklarinett när arrangemangen så kräver. Förste altsaxofonisten och förste tenorsaxofonisten är de musiker ur denna grupp som troligtvis kommer att brista ut i solon. I de professionella banden spelar alla saxar improviserade solon, men generellt är det så att tenor 1 är en form av solosax.