Spaning 14 15 2009

Avsändare: Västmanlands läns museum, Slottet, 722 11 Västerås.

14–15/2009 • Tema samlare – Samlingen och ansamlingen. Tidlösa dyrgripar. Blommande plåt.

Värde 50:-

14 –15/2009

TEMA samlare

Värde 50:-

tidskriften spaning

Vi hjälper dig spana Spaning är en tidskrift om kulturarvet i Västmanland, som det såg ut igår och som det ser ut idag. Spaning vill vara till hjälp och inspiration för alla som på olika sätt arbetar med att göra kulturarvet tillgängligt, känt och levande i Västmanland, samtidigt som vi bjuder på kunskap, inspiration och tips till alla dom som intresserar sig för kulturarvet till vardags. Spaning ges ut av Västmanlands läns museum och Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening.

< Omslagsbild framsidan: Montage Care of Haus Foto: Lasse Fredriksson Baksidan: Textilier i länsmuseets magasin i Hallstahammar. Foto: Lasse Fredriksson.

TEMA SAMLARE

innehåll

3

> Det viktigaste just nu Ledaren. Att samla är mänskligt.

Av Carl-Magnus Gagge

Västmanlands Hembygdsförbund OCH Fornminnesförening www.hembygd.se/vastmanland

4 6 9 14 16 18

> Spegeln Farao hade en dröm.

22 26

Ivan bibehållaren. Av Jan Å Johansson

30 32 34 38 42 44 48

Blommande plåt. Av Elisabeth Westerdahl

50 52

> Ur litteraturen Gå sitt namn. Av Kerstin Norborg > Ur samlingarna Samlingen om dig.

Av Eva Fägerborg

Vår uppgift är att fördjupa kunskapen om det västmanländska kulturarvet, förmedla och väcka opinion, öka insikten om det förflutna och berika perspektiven på samtiden och framtiden. Museet skall vara en plats där man kan ta del av vad som sker i samhället.

I länets 10 kommuner bedriver länsmuseet en bred verksamhet med inriktning på samarbete i olika nätverk och förmedling av kulturarvet. Vi satsar på förnyelse och utveckling av verksamheten.

54

> Från föreningarna Samla, lära, veta.

Om samlarföreningen Misteln i Västerås.

Av essess

Arbetet i hela länet innebär samarbete och samverkan med kommuner, hembygds­ föreningar, lokala entreprenörer och aktörer. Länsmuseets roll är att vara en resurs, knyta samman idéer och initiativ samt göra historien synlig i sin rätta miljö.

Samlingen och ansamlingen. Om tingen i tillvaron. Av Johan Redin

Berätta för oss

Hembygdsförbundets uppgift är att främja hembygdskunskap, kulturminnesvård och hembygdsvård.

Du tronar på minnen. Av Ann Österberg Frimärket från Munga. Värde: 562 miljarder/kilo.

Tidlösa dyrgripar. Av Jan Larsson 2 500 planscher varav cirka 500 dubbletter och 500 skolkartor.

Av Håkan Wåhlstedt

Fyra samlare Janina Wallenius letar mönster, färger, former Michael Berglund upplever barndomsminnen Didrik Eriksson gillar sin hobby = livsstil Margaret Eriksson har grodor från golv till tak

Förbundet är samarbetsorgan för hembygdsföreningarna i regionen och skall stödja föreningarna i sin verksamhet. Förbundet skall tillvarata rörelsens intressen på regional nivå och samarbeta med museer, kulturminnesvårdande organ och andra organisationer.

Genom att gå med som enskild medlem i Västmanlands Hembygdsförbund får du Årsboken som Länsmuseet och Förbundet ger ut. Spaning, Länsmuseets och Hembygdsförbundets tidskrift som utkommer med ett–två nummer per år. Erbjudande om att deltaga i temadagar, kurser i olika ämnen och medlemsresor inom och utom länet.

Ordförande i föreningen är Ulla-Britt Holmér och vice ordförande är Ola Wässman.

Föreningen har kansli på Länsmuseet. Adress: Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening, Slottet, 722 11 Västerås. Telefon 021-15 61 20. Fax 021-13 20 76.

Kontaktperson: Konsulent Ann Österberg, ann.osterberg@ltv.se

Hör gärna av dig till redaktionen med insändare och åsikter om tidningen. Skicka gärna in material eller uppslag som du tycker vi borde ta upp. Vi läser allt med stort intresse.

Skriv till Tidskriften Spaning, Slottet, 722 11 Västerås eller e-posta till spaning@ltv.se

Samla med ögon och öron. Av Ann Österberg Ledtrådar till Jenny *1910†2006. Av Linda Rydberg

Västmanlands läns museum www.vastmanlandslansmuseum.se

Galenskap och finkultur. Av Marcus Persson > E xperten Skräp eller fynd. Av Tapio Hurtta > Utflykten Hitta din samling. Av Sanna Henriksdotter > S panaren Konsten att försonas med Ekorrdjävulen.

En anti-samlares bekännelser. Av Susanne Eriksson

1 notiser 1 Rapport från framtiden 2 Aktuellt 3 Kurserbjudande 4 Utställningar

4 Pris och beröm 5 Industrihistoria 5 Från Hembygdsförsäkringen 6 Nya böcker 11 Redaktionsruta

Västmanlands läns museum har utställningar, kafé, butik, kontor, arkiv och bibliotek i Västerås slott. Rikssalen används för program och olika arrangemang. På WestmannaArvet i Hallstahammar finns museets föremålsarkiv, negativarkiv, vård- och registreringslokaler samt verkstäder.

Västmanlands läns museum Slottet, 722 11 Västerås. Telefon 021-15 61 00. Fax 021-13 20 76.

E-post: lansmuseet@ltv.se Utställningar, museibutik och café är öppna tisdag–onsdag kl 12–16, torsdag kl 12–20 samt fredag–söndag kl 12–16.

WestmannaArvet Besöksadress: Industrigatan 3–5, Hallstahammar.

Visningar och besök efter överenskommelse. Telefon 021-15 61 00. Fax 0220-247 51.

TEMA SAMLARE

DET V IKT IGASTE JUST NU

Att samla är mänskligt I detta nummer av Spaning vill vi skapa ett möte mellan enskilda människors samlande och museernas samlande.

Varför samlar man? Vilka är det som samlar? Vad har samlats? Vad berättar samlingarna? Är det skillnad på mäns och kvinnors samlande?

De flesta människor samlar på något. Det är saker som man inte vill slänga. Det kan vara föremål som bara kan vara bra att ha, eller som är fina och väcker minnen.

Det mer systematiska samlandet kan se väldigt olika ut.

Samlandet kan ha börjat mer eller mindre slumpartat, kanske genom en gåva från någon eller utifrån något som man fastnat för på en loppmarknad. Sedan blir samlandet en passion där samlaren hela tiden söker efter det som saknas i samlingen. En del söker det unika och enda av sin sort. Andra vill ha den största eller det mest fulländade.

Det ekonomiska värdet är sällan det viktigaste. Föremålen berättar om en annan tid eller plats. Ett gott hantverk kan ha betydelse. Många samlar på det som är lätt att hitta och inte kostar så mycket. Samlandet är ofta också ett sätt att söka och få ny kunskap. Samlaren vill veta mer och känner glädje.

Samlandet blir då något som ger mening och berikar livet.

Länsmuseets samlande går tillbaka till den tid då Västmanlands Fornminnesförening bildades år 1861.

Originalen: föremål, byggnader, landskap, fotografier och arkivhandlingar, inget annat är mer laddat och slagkraftigt när vi skall illustrera och förmedla historia och berättelser.

På museerna vill vi berätta om liv, en människas liv eller ett helt samhälles liv. Vilka tolkningar gör vi? Vi sorterar och klassificerar samlingarna ofta utifrån den plats och socken föremålet kommer ifrån. Men vad händer när föremålet inte har en berättelse? Vad skulle hända om vi använde andra kriterier än de vedertagna?

Utifrån ett inköpt dödsbo har tre konstnärer närmat sig museernas metoder. Gör de andra tolkningar än vad museets personal skulle göra? Vad berättar tingen egentligen om våra liv? I en tid när det materiella värderas så högt, när vi formar vår identitet med hjälp av våra kläder och föremål.

Carl-Magnus Gagge, Landsantikvarie/Länsmuseichef Foto: Lasse Fredriksson

3

SPEGELN

Farao hade en dröm.

Han såg sju kor, vackra och feta stiga upp ur floden. Sedan såg han sju andra kor, fula och magra stiga upp ur floden, och de fula och magra korna åto upp de sju vackra och feta korna.

I en annan dröm såg han sju ax, frodiga och vackra, växa på samma strå.

Sedan såg han sju andra ax skjuta upp, tunna och svedda av östanvinden.

Och de tunna axen uppslukade de sju frodiga och fulla axen. Därefter vaknade Farao.

Då sände Farao och lät kalla Josef till sig.

Då sade Josef till Farao: ”Faraos drömmar hava en och samma betydelse; vad Gud ämnar göra det har han förkunnat för Farao.”

Må man under dessa kommande goda år samla in allt som kan tjäna till föda och hopföra säd under Faraos vård i städerna, föra att tjäna till föda, och må man sedan förvara den, så att dessa födoämnen finnas att tillgå för landet under de sju hungerår som skola komma över Egyptens land.

Så skall landet icke behöva förgås genom hungersnöden.

Ur Första Moseboken, kap 41, verserna 1–7, 14, 25, 35 och 36

Silon i Västerås. Foto: Åke V Larsson

4

SPEGELN

Foto: Holger Edström

Målhammars gård, spannmålsmagasin. Foto: Magnus Henriksson, VLM

Silon i Västerås. Foto: Andreas Hansen

5

SPEGELN

Barnen fullkomligt dränks i små plastfigurer som följer med ”på köpet”. Foto. Lasse Fredriksson.

6

SPEGELN

Samlingen och ansamlingen Om tingen i tillvaron Av Johan Redin

Hur många har inte varit med om att stå med huvudet före i bråten på vinden eller källaren för att finna just det där som aldrig finns när man väl behöver det.

Jag är nog inte ensam om att känna en inre tillfredsställelse efter att nästan ha halverat förrådet och prydligt slängt alla saker i återvinningsstationens olika bestämda fack. Men jag är nog inte heller helt ensam om att på återvinnings­stationen – när jag nu väl har slängt allt – med en lätt förtvivlan åtrå saker som andra har slängt: ”Åh titta, hur kan någon slänga en sådan fin och sällsynt gammal…” Ibland får jag känslan att det skulle vara möjligt att bära hem lika mycket som jag slänger. Hur som helst så är det bara att stålsätta sig och styra hemåt mot ett liv som nu är några föremål mindre. Tror jag.

Det dröjer inte alltför länge innan jag är där igen och gallrar bland tingen. Varifrån kommer egentligen alla dessa saker? Hur har vi kunnat samla på oss allt detta? Det är frågor som jag ställer så gott som varje gång när det är dags att rensa. Förundrad inför alla dessa fragment av ens liv blir jag till en slags arkeolog som gräver sig igenom familjens olika epoker, misslyckade julklappar och tillfälliga intressen.

Man kan se sig själv genom tingen, men också genom att sortera och slänga.

I dag går det knappt ens att köpa en tidning utan att det är någon sak som följer med ”på köpet”. Barnen fullkomligt dränks i små plastfigurer, bilar, hästar, klistermärken, hår­spännen och dylikt. Dvd-film tillsammans med kvällstidningen och stegräknare tillsammans med livsstilsmagasinen.

Järn­­­åldern, stenåldern och nu alltså plaståldern. Det är inte konstigt att vi börjar spekulera i hur framtidens arkeologi egentligen kommer att se ut. Det tar mer än tusen år för ett plastobjekt att vittra sönder. Av allt det vi inte har lyckats att ta hand om eller återvinna kommer det säkerligen att finnas mängder av märkliga föremål att gräva fram, objekt som kanske också kommer att resultera i mängder av teorier kring dess fantastiska syften. Tänk om någon om tusen år förmår att väcka liv i en Tamagotchi, vilka olika religiösa, ideologiska eller sociala syften går det inte läsa in i den? >>> 7

SPEGELN

Längs våra landsvägar sitter skyltar med texten ”loppis”, ”fynd” och så vidare.

Byggnaden på bilden ligger längs gamla E4 mellan Uppsala och Gävle. Foto: Lönnbacka fotograferna Överallt finns det pinaler, ting, don, grejer, saker, objekt, föremål och prylar. Längs våra landsvägar sitter efter var och varannan kilometer handtextade skyltar med ”loppis”, ”antikt”, ”fynd”, och så vidare. Antalet ting per innevånare verkar multipliceras för varje kommande generation, vi återvinner och tillverkar hela tiden nytt. Ett populärt tv-program som Antikrundan har även fått oss att inse det ekonomiska värdet i saker som vi kanske ansett vara vulgära eller gammal­modiga. När Knut Knutson håller sin konstpaus efter frågan – ”Och vad kan det finnas för värde i den här då?” – är det nog många som sneglar på den där gamla byrån som tillhört farmor eller kommer att tänka på den där fula gamla ljusstaken i garaget.

Tingens ständiga ekonomiska förskjutning gäller inte bara rokoko och allmoge. Även nya till synes oansenliga ting ökar i sitt värde. På auktionssajter som eBay går plastfigurer som tillhört McDonalds ”Happy Meal”, Pez-figurer, rymdleksaker, suddgummin och annat märkligt, för overkliga priser. Nostalgin verkar vara en styrande faktor i dagens privata investeringar i kulturarvet. Återkomsten av tidigare stilfenomen inom mode och design tycks ske allt hastigare: femtiotal, sextiotal, sjuttiotal, åttiotal… sedan om igen.

8

Tingen finns inte bara där runt om oss. Vi har naturligtvis relationer till dem. Men idag lever vi förmodligen med tingen på ett sätt som människorna säkert inte gjorde förr i världen.

Hela västvärlden har blivit till en samlarkultur, vare sig vi vill det eller inte. Det handlar i grund och botten om olika former av sortering. Jag är övertygad om att det i så gott som varje hushåll finns någon form av samling. Det finns förstås aktiva samlare som jagar frimärken, böcker, mynt, konst och så vidare. Men det finns också ”passiva” eller omedvetna samlare som kanske äger tjugo par skor, femton avlagda gamla mobiltelefoner eller varför inte hundra dvdfilmer, utan att för den delen kalla sig samlare. En medveten samling har ofta någon form av systematik eller övergripande idé, den har sina inre ordningar och strukturer. En omedveten samling har däremot ingen särskild riktning, det är snarare en ansamling av saker som först blir imponerande vid anblicken av objekten sida vid sida. Det handlar bara om att ta fram dem från sina olika skrymslen och gruppera dem.

Så nästa gång du står där med bråten upp till knäna, varför inte göra små tematiska högar? Lägg upp sakerna i små arrangemang på en avskild yta och vips har du ett litet museum. Släck i taket och placera en spotlight och tingen kommer åter att avge en air av exklusivitet och charm.

SPEGELN

Du tronar på minnen Av Ann Österberg. Foto: Lasse Fredriksson

Västmanlands läns museum har idag cirka 60 000 nummer i föremålskatalogen.

Till detta kommer 450 000 fotografier, 350 hyllmeter bibliotek och 450 hyllmeter arkivhandlingar. Det är resultatet av närmare 150 års samlarmödor som samsas om utrymme i magasin och arkiv.

Hur har samlingen kommit till? Är den slumpmässigt hopkommen eller har samlandet styrts av speciella önskemål?

– för att få svar på frågan får vi gå till källorna i arkivet.

Västmanlands Fornminnesförening bildades den 4 juni 1861. Initiativtagare var Rickard Dybeck, prästson från Odensvi, fornforskare, publicist samt författare till texten till Du gamla du fria.

I september samma år tillsattes en styrelse och föreningen antog sina första stadgar. Samtidigt överlämnades också det första föremålet i föreningens vård, en spännbuckla i brons.

I stadgarna beskrevs utförligt att föreningens uppgift var att samla och vilka objekt som var av intresse. Det stadgades också att varje föreningsmedlem var skyldig att söka efter lämningar och fornföremål och att lämna föremålen eller uppgifter om lämningarna till föreningen.

Efter tio års verksamhet fanns det inte mer än tiotalet föremål i föreningens vård. Betydligt fler böcker och skriftliga berättelser om lämningar hade däremot samlats in. Samlingarna förvarades till en början i Västerås allmänna läroverks bibliotek, där man också höll sina sammanträden.

Det första inköpet till samlingen skedde år 1866 då styrelsen beslutade att köpa 6 stycken mynt funna i Gideonsberg.

Det första aktiva insamlandet i större skala skedde under fem somrar på sent 1870- och tidigt 1880-tal. Då sände föreningen ut några unga män i länet med uppgift att köpa eller tigga antikviteter. Dessa inköps- och insamlingsresor tillförde samlingarna mer än 400 föremål, både fornsaker och allmogeföremål. >>>

> En spännbuckla i brons, det första föremålet som samlades in år 1861, finns fortfarande kvar i samlingen.

Foto: Susanne Granlund

9

SPEGELN

”Föremålssamlingen i Västmanlands läns museum har till största delen bildats av föremål som människor skänkt med förhoppning om att de skall bevaras till eftervärlden.”

10

SPEGELN

År 1877, då föreningen hade fått lokaler i Hospitalskyrkan och för första gången fått möjlighet att visa samlingarna för besökare, började samlingen växa snabbare. Första året skänktes mer än 80 föremål. Någon gallring av det som togs emot gjordes däremot aldrig. Ordföranden, Domprosten Linder, uttryckte sig enligt ett protokoll ”enär föreningen ännu befunne sig på det stadium där själva samlandet är så gott som en huvudsak hade någon gallring av inlämnade föremål ännu ej ansetts lämplig. Man borde för övrigt alltid ihågkomma att ofta nog skenbart obetydliga fornsaker kunde, sammanställda med andra fynd, vara av stort värde.”

Samlingen katalogiserades och numrerades inte förrän år 1880. Förteckningen som finns bevarad upptar 513 nummer. Ett stort inköp kunde föreningen göra. Det var år 1891 då man köpte 380 stenåldersföremål samlade av borgmästare Lundberg i Sala. År 1899 valdes apotekaren Axel Ekholm till föreningens samlingsvårdare. Han ordnade om utställningen i museet och ställde samman en förteckning över samlingarna, som trycktes i årsboken för år 1900. I förteckningen delas samlingen in i 1 490 nummer. Där finns en klar dominans av stenföremål och mynt. Det fanns mer än ett tusen forntidsföremål och drygt 300 föremål från historisk tid, inberäknat över 100 pergament, böcker eller handskrifter.

Efter sekelskiftet 1900 inleddes en intensiv period i föreningens tillvaro. År 1915 antog föreningen nya stadgar som innebar en mer allmänt kulturhistorisk inriktning.

Samma år uppdrog årsmötet åt styrelsen att verka för att skapa ett museum med byggnader från Västmanland.

Sommaren 1916 inledde föreningen ett samarbete med Västmanlands Hemslöjdsförening och dess föreståndarinna Olga Anderzon, som valdes in i föreningens styrelse.

Hemslöjdsföreningen arrangerade det året en utställning i Västerås som visade omkring 6 000 föremål inlånade från de flesta socknar i länet. Den innehöll en mycket stor avdelning med äldre textilier. Olga Anderzon fick i uppdrag att köpa föremål från utställningen till Fornminnesföreningen för en summa av 150 kronor. Kvittot på inköpen finns bevarat och visar att det dyraste föremålet hon köpte var en rya för vilken hon betalade hela 70 kronor.

I samband med sina resor i länet samlade Olga Anderzon in en stor mängd prover av äldre tyger. Förutom en bit av tyget noterade hon även varifrån provet kom och vad tyget använts till. Tygproverna, över 1 500 stycken, finns i museets samling. Olga Anderzon var medlem i föreningens styrelse till år 1960. Hon kom att genom åren köpa in eller förmedla inköp av ett stort antal föremål till samlingarna. >>>

11

SPEGELN

Många olika sorters föremål finns i Länsmuseets magasin i Hallstahammar.

Länsmuseichef Carl-Magnus Gagge betraktar en akvarell av Ferdinand Boberg. År 1917 anställdes Sven T Kjellberg för att katalogisera och vårda föreningens samlingar. Han var föreningens förste museiutbildade tjänsteman och kom att arbeta för Fornminnesföreningen fram till år 1926. Under den perioden kom verksamheten att koncentreras på uppbyggandet av Vallby Friluftsmuseum. Donationer av byggnader och kontanta medel söktes och kom in från många olika håll liksom gåvor till inköp av inredning och inventarier till byggnaderna. Länets allmogekultur och i viss mån högreståndskultur var i fokus för insamlandet eftersom byggnaderna behövde möbleras och inredas.

Under Kjellbergs första år i Västerås, kom han i kontakt med Nils Nygren. Nygren arbetade då i sin mors, Ida Nygren, antikvitetsaffär, som levererade en del värdefulla ting till museet. Nils Nygren kom att arbeta för föreningen större delen av sitt liv. Han startade år 1920 som vaktmästare och slutade då han pensionerades 1960. Nygren bedrev under alla år ett omfattande insamlingsarbete för föreningen. Det var många föremål och, framför allt, uppteckningar om sägner, seder och bruk som han såg till att föra till samlingarna.

Sven T. Kjellberg efterträddes år 1931 av Sven Drakenberg. År 1934 inrättades landsantikvarietjänsterna i landet och Drakenberg blev länets förste landsantikvarie. Han fick i och med det många nya arbetsuppgifter. Den arkeologiska 12

verksamheten ökade, kyrkorestaureringar skulle bevakas och länets äldre byggnader skulle inventeras. Samlingarnas vård upptog en allt mindre del av tjänsten. Ett överhängande problem var också bristen på förvaringslokaler för samlingarna Först år 1958 anställdes ytterligare en i facket utbildad person, Henry Simonsson.

1966 kunde museet öppna nya utställningar i ombyggda lokaler i Västerås slott. Samtidigt som utställningarna ordnades om gjordes en ordentlig genomgång av samlingarna och katalogiseringen kompletterades. Då genomfördes det första medvetna försöket att styra insamlandet för att få samlingarna mer representativa och allsidiga. Efter upprop i pressen skänktes bland annat dräkter, tillbehör för bergsbruket och stämplade järnstycken.

Föremålssamlingen i Västmanlands läns museum har till största delen bildats av föremål som människor skänkt med förhoppning om att de ska bevaras för eftervärlden. Först på 1960-talet inleddes en mer målinriktad insamling för att bredda föremålsbeståndet. Kärva ekonomiska villkor har hela tiden påverkat möjligheterna att förvärva speciella objekt. År 1971 då det fanns cirka 40 000 föremål i samlingarna, skrev Henry Simonsson att det ”allt för ofta går föremål museet förbi för att man inte har råd att köpa in sådant som borde komma till museet.”

SPEGELN

Instruktion för insamling

Ur Fornminnesföreningens första stadgar från 1861. § 6 ”Föremål för föreningens verksamhet är: 1. Fasta minnesmärken såsom a) Ättehögar, Gravkullar Skeppshögar, Tingshögar, Offerhögar. b) Gamla Stensättningar, Grafkretsar, Skeppssättningar, Treuddar, Offerkaster och Tingskretsar, Bautastenar, Runstenar, Runinskrifter, Ringarstenar, Grundmurar efter kyrkor, kloster, slott och fästen, Stenläggningar efter förlagda vägar samt c) I berg inhuggna Rågångsmärken, Elfqvarnar, Jättegrytor m.m.

2. Fornsaker a) av vanlig sten. Hamrar, mejslar, yxor med eller utan hål, pilar, knivar, urnor eller gravkrukor, dopfuntar m.m. b) metaller; såsom svärd, spjut, pilar, hjelmar, sporrar, sadeltyg, smycken, rökelsekar, mynt. c) av ben eller glas m.m. bilder, kammar, perlor, målade glasrutor och annat. d) av trä. Bilder och bildverk i kyrkor, gamla dryckeskärl, runstavar, runböcker m.m. e) av tyg eller läder. Gamla Folkdräkter, korkåpor, altarkläder.

Slutligen varjehanda saker såsom gamla musikinstrument, taflor, handskrifter, permbref, dessutom äldre så kallade skillingsvisor m.m.

AUgSBURGSKA KONSTSKÅPET

Redan på 1500-talet började europeiska furstar ställa i ordning salar där de kunde visa ovanliga föremål. De stävade efter att på en liten yta visa hela världen i alla dess skepnader.

Under 1600-talet började man istället samla föremålen i så kallade konstskåp. Skåp med mängder av lådor med innehåll av naturalier, tekniska nymodigheter, konstnärliga skildringar och praktiskt användbara föremål. Ett av de bäst bevarade konstskåpen, det Augsburgska konstskåpet, finns i Museum Gustavianum i Uppsala.

Den som vill studera skåpet och dess innehåll kan göra det på Internet. På www.gustavianum.uu.se finns en länk till en virtuell presentation av konstskåpets inre.

§ 10 ”Varje ledamot är förbunden att söka uppspåra och till föreningens samlingsvårdare överlämna förekommande i § 6 nämnde forn­ saker vare sig jordfynd eller annat. Dessa vilka alltid böra åtföljas av noggranna och säkra uppgifter på stället der de funnits förtecknas genast, uppvisas vid påföljande sammanträde och förvaras jämte föreningens övriga samlingar i Westerås elementarläroverks bibliotek. Avlämnaren ersätts efter omständigheterna.”

Foto: Bo Gyllander. Uppsala universitets konstsamlingar.

3. Folkligt. Folklivet samt fortfarande överlämnade muntliga överlämningar hos allmogen a) utseende, lynne och andra dithörande egenheter b) gamla bruk och hemseder c) folkspråkets synnerliga ord och talesätt vartill och höra namn på naturföremål såsom på djur stenar, växter, berg, skogar, vatten, holmar, vikar, sund även som på inhägnader.

Slutligen d) sägner, sagor, visor, däribland vallvisor, lekar och danser med deras melodier hornlåtar samt ordstäv och gåtor.

13

SPEGELN

14

SPEGELN

Frimärket från Munga, värde:

562 miljarder kr/kilo På jullovet år 1885 var den 14-årige Georg Wilhelm Backman, hos sin mormor på Munga Gård i Västmanland. Han hade hört om en frimärkshandlare som betalade upp till 7 kronor för gamla frimärken med valörerna 3 och 24 skilling banco.

Georg Wilhelm fick lov att gå igenom de gamla brev mormodern sparat av brevväxlingen med sin bortgångne make Wilhelm Sillén och ta bort frimärkena från kuverten.

Där hittade han minst ett 3 skilling banco-märke. När jullovet var slut tog han med sig sitt fynd och sålde det till frimärkshandlaren i Stockholm för 7 kronor.

Den gula treskillingen köptes av en anonym samlare vid en auktion i Zürich den 8 november 1996. Priset var 15 miljoner kronor vilket gör frimärket till världens mest värdefulla frimärke. Frimärket är också världens mest värdefulla föremål per vikt eller volym. Dess värde är närmast ofattbara 562 miljarder kronor per kilo.

Sedan den dagen har frimärkets väg kantats av kunglig­ heter, krigsskadestånd, snabba flykter undan rättvisan, rättegångar, anklagelser om förfalskning och vetenskapliga undersökningar. Det är ett frimärke med historia.

Historien om den gula treskillingen har publiceras i en bok ”Den Gula Treskillingen” av Lars Fimmerstad. Boken avslöjar nya fakta om frimärket och är resultatet av ett flerårigt sökande efter fakta om frimärket och dess många excentriska ägare på olika platser runt om i Sverige och internationellt. Under projektets gång hittades även många hittills okända bilder från frimärkets historia.

Boken är en så kallad coffeetable bok i läderomslag utgiven i 25 000 exemplar på svenska, engelska, franska och tyska. Den består av 186 sidor med 216 fotografier och säljs via Internet på frimärkets officiella hemsida www.treskillingyellow.com Argumentor, 2004 ISBN 91-975456-1-9

Frimärket är ett gult feltryck av det ursprungligt gröna 3 skilling banco frimärket. Feltrycket tros ha inträffat 1857 vid tryckningen av en ny upplaga av ett annat frimärke, det gula 8 skilling banco. En av de hundra tryckklichéerna i ramen gick sönder och måste bytas. Av misstag ersattes den med en kliché från den tidigare produktionen av 3 skilling banco. Misstaget upptäcktes troligen snabbt och trycktes förmodligen endast i ett enda ark med en gul treskilling och det är från detta ark som ett enda exemplar av den gula treskillingen har överlevt.

15

SPEGELN

Tidlösa dyrgripar Av Jan Larsson. Foto: Västerås stadsbibliotek

Västerås stiftsbibliotek, idag en del av stadsbiblioteket, har sitt ursprung i domkyrkans medeltida boksamling. Samlingen, som omnämns för första gången år 1317, innehöll främst böcker för gudstjänstfirande och för den undervisning som bedrevs i anslutning till kyrkan. Boksamlingens öden under senare medeltid och reformationstid är till stora delar okända.

Kvar i biblioteket finns en tryckt volym, skänkt till domkyrkan i slutet av 1400-talet. Bland bokens tidigare ägare märks Clemens Ryting, som var lektor vid dominikan­ konventet i Stockholm och en av den svenska medeltidens största boksamlare.

Johannes Rudbeckius biskopstid, 1619–1646, innebar en uppgång för skolundervisningen i Västerås. Sveriges första gymnasium grundades här år 1623. En utökning av bibliotekets samlingar ingick som en naturlig del i biskopens planer för djäknarnas och prästernas utbildning. Böcker och hand­skrifter skänktes både av biskopen och hans efterföljare och av andra personer inom och utom kyrkans värld.

Stiftets prästerskap ålades att vid befordringar skänka någon bok till biblioteket. Likaså förväntades sterbhuset efter avlidna präster skänka någon bok ur prästens boksamling.

Den pågående nykatalogiseringen av boksamlingarna med noteringar om tidigare bokägare visar att så ofta blev fallet.

Bland de världsliga donatorerna på 1600-talet märks underståthållaren i Stockholm Lars Grubbe. ”Om himlakropparnas rörelser” av Nicolaus Copernicus i original­ utgåvan från 1543 ingick i Grubbes donation. Indirekt har biblioteket fått ta del av de krigsbyten, som fördes till Sverige i samband med stormaktstidens krig på den europeiska kontinenten.

16

1700-talet var den stora donationsperioden i bibliotekets historia. Flera av den tidens boksamlare med lokal anknytning återfinns bland donatorerna. Den främsta var köpmannen och bruksägaren i Västerås Abraham Abrahamsson Hülphers, som i slutet av 1700-talet skänkte sin stora handskrifts- och småtryckssamling till stiftsbiblioteket. Handskriftsmaterialet utgörs främst av dagböcker och korrespondens från Hülphers resor i Sverige under mitten av 1700-talet, anteckningar och brev om svenska kyrkoorglar och genealogiska uppteckningar.

Detta material är fortfarande av stor betydelse för forskning i svensk musikhistoria, topografi och personhistoria.

Biblioteket fick under 1700-talet också ta emot böcker och handskrifter, som tillhört hovmannen och språk- och arkivforskaren Johan Gabriel Sparwenfeld i Romfartuna, en ivrig samlare av böcker och handskrifter. I denna donation ingick bland annat fyra handskrifter, som Sparwenfeld på 1680-talet fört med sig från Ryssland och som fortfarande är av intresse för ryska historiker. Lagmannen i Dalarna Per Sernskiöld och hans bror landshövdingen Samuel Sernskiöld skänkte utgåvor av antika författares verk och några handskrifter bland annat Olaus Petri Svenska krönika från 1500-talet. Även i början av 1800-talet erhöll biblioteket några stora boksamlingar bland annat efter biskoparna Lars Benzelstierna i Västerås och Carl Fredrik Muhrbeck i Visby. I deras samlingar ingår naturligtvis mycket teologisk litteratur men även de humanistiska ämnena är företrädda.

Från 1900-talet finns i biblioteket böcker ur samlingar som tillhört biskopen Nils Lövgren och tidningsmannen och politikern Anders Pers.

SPEGELN

Copernicus, Nicolaus 1473–1543, polsk astronom.

Hans stora livsverk var teorin om universums byggnad och himlakropparnas rörelser. År 1543 lät han trycka sitt stora verk De revolutionibus orbium coelestium libri VI (’Sex böcker om de himmelska kretsloppen’).

På bilden visas en sida ur den första upplagan av boken.

Bibliotek En på visst sätt ordnad samling av böcker, tidskrifter, handskrifter eller andra dokument. Ur Nationalencyklopedin De tidigaste uppgifterna om en boksamling i Västerås är från mitten av 1200-talet. Av ett bevarat testamente från denna tid framgår att bröderna i det nygrundade dominikanklostret eller konventet haft tillgång till böcker. I Uppsala universitetsbibliotek finns en volym från klosterbiblioteket bevarad.

WEBBTIPS

På http://www.mdh.se/hst/forskning/HAS/digitbooks kan du se och bläddra i några av de äldsta volymerna.

17

SPEGELN

w w w .s k o lp la

n sc h e r. se

2 500 planscher varav cirka 500 dubbletter och 500 skolkartor Av Håkan Wåhlstedt

Min morfar samlade på gamla skolplanscher. I slutet av sextiotalet och början av sjuttiotalet, när många byskolor lades ned och skolmaterial brändes eller kördes till soptippen, förbarmade han sig över skolplanscherna, vilka väckte många minnen från hans egen skoltid.

Jag fick följa med på flera skolauktioner och morfars samling växte och växte till över tusen stycken olika. Han använde själv uttrycket ”blodad tand”. Min morfar som visserligen levt ett aktivt liv som lantbrukare och snickare, men ändå tillbakadraget, uppmärksammades i såväl tidningar som radio för sin säregna samling. Samtidigt som han bidrog till en kulturgärning blev nästan samlandet som en ”drog”. Ju mer man samlar ju mer beroende blir man av att fortsätta…

Tyvärr gick min morfar bort redan i mitten på sjuttio­ talet. Hans samling stod sedan orörd i över trettio år.

Flertalet år i mitt gamla pojkrum hos mina föräldrar då min mor ärvt samlingen.

Här om året fick jag för mig att sortera upp samlingen och om möjligt komplettera den. Min morfars önskan var att samlingen skulle hållas samman och inte splittras. Jag hade någon gång lånat ut planscher till olika utställningar, men mestadels hade samlingen bara stått och samlat damm.

Genom det ”nya mediet webben” kan man exempelvis på blocket.se och auktionssajten tradera.com, nå gamla skolvaktmästare och andra som har planscher som min morfar inte hade. Jag uppslukades av glädjen att kunna få 18

tag i planscher som min morfar saknade. Jag fick också nya kunskaper om skolplanschernas värld. Samtidigt ramlade jag på några stora partier som gjorde att samlingen växte ytterligare, inte minst vad gäller dubbletter. Samlingen består nu av cirka 2 500 planscher varav cirka 500 dubbletter och cirka 500 skolkartor.

Tillsammans med Västerås folkhögskola har cirka 1 500 olika planscher fotograferats och ett särskilt skolplanschmuseum skapats på www.skolplanscher.se. Detta invigdes den 15 januari i år, samma dag som min morfar skulle ha fyllt 100 år, av dåvarande landshövding Mats Svegfors. Efter bara några månader hade museet haft över 10 000 besökare och uppmärksammats i olika medier.

Många hör av sig och vill skänka, byta, köpa eller sälja planscher. Samlingen och hemsidan har blivit ett slags nav för skolplanschälskare över hela landet och delvis utomlands.

Upptäckten av gamla planscher jag inte visste fanns, såväl svenska som utländska verkar outsinlig.

På detta sätt sprids minnet av de gamla fina planscherna och min morfar hedras, samtidigt som jag får uppleva såväl den lättsamma sötman i samlandet, likväl som den maniska tillfredsställelsen av att samlingen aldrig blir komplett, den kan hela tiden kompletteras. >>>

SPEGELN

19

SPEGELN

20

SPEGELN

21

SPEGELN

Ivan bibehållaren Text och foto: Jan Å Johansson

Hemma hos Ivan Magnusson finns en riktig guldgruva. Åtminstone om man är intresserad av lantbruksmaskiner och redskap vilket han samlar på. Men det finns också mycket annat att se i Ivans privata museum – nostalgi att leende nicka igenkännande åt.

Mycket är av märket Westerås gjuteri och mekaniska verkstad vars grundare föddes exakt på året 100 år innan Ivan föddes. Det är som en tanke…

Ivan är en bestämd man men med glimten i ögat och pondus som få. Jag hade sökt honom per telefon en tid utan att få svar. På det säger han att den som vill nå honom måste vara uppe i tid och ringa för sedan är han upptagen resten av dagen. Och vid ett besök på hans gård i Vångsta utanför Västerås förstår jag varför. Här är fullt av mekaniska prylar och verktyg men framför allt saker som har med jordbruket, som det var förr, att göra.

– Jag började samla prylar redan 1955 men då blev det mest små skyltar och så.

Han visar på en vägg där skyltar från olika verkstäder och fabriksmärken i både järn och mässing hänger prydligt uppradade. Fast det hela började egentligen med att några kamrater, som kände till hans intresse för jordbruksmaskiner, gav honom några planscher som föreställde Olivertraktorer och maskiner dragna av hästar av samma märke.

– Ja, de drev nog med mig. Kanske de ville vara elaka men de sådde i alla fall ett frö.

Intresset att samla på så många olika saker kanske går hand i hand med att Ivan haft så många olika yrken.

– Jag har bland annat varit stenläggare, kört traktor på jordbruk och handlat med skrot. Jag har väl aldrig haft något riktigt arbete, skojar han.

22

Men att samla på saker har kanske gått i arv, då fadern också hade intresse av att bibehålla gamla grejer, som Ivan uttrycker det. Men av alla saker han har på gården är det de från Westerås gjuteri och mekaniska verkstad på Munkängarna som intresserar honom mest. Företaget bildades i maj 1874 av Oscar Fredrik Wikman vilken i folkmun kallades Gud Fader.

– Ja, och det är inte så konstigt då det var han som styrde hela Västerås. Han var en driftig karl från Hallstahammar, där han hade startat en pliggfabrik. Du vet, de tillverkade pliggar till skor.

Hur som helst var det Oscar Fredrik Wikman som i kamp med Örebro såg till att ASEA hamnade i Västerås.

– Han sålde verkstäderna till ASEA och startade ett nytt bolag i Morgongåva vilket fick namnet Westerås lantbruksmaskiner.

Ivan visar en vacker bok som egentligen är en katalog – Illustrerad katalog – i vilken det finns mycket intressant läsning. Här kan man till exempel se att en rakapparat utan rakor och rakhufvuden kostade 35 kronor. Han visar också dokument över aktieägarna och en kalkyl över tillverkning av en slåttermaskin. Här diskuteras att man normalt skulle behöva ta 500 kronor för maskinen men kom överens om 450 kronor. ”Gud Fader” avled i november 1909.

– Då stannade alla maskiner i ASEA och hela Västerås sörjde, säger Ivan. >>>

SPEGELN

– Jag har fått mycket hjälp av lantbrukare – jag talar med bönder på bönders vis. På söndagarna åker jag omkring – han har en gammal SAAB V4 av 1973-års modell – och letar ute på gårdar och i lador i Västerås med omnejd men också i stora delar av Mellansverige.

23

SPEGELN

Alla saker han fått ihop i sitt privata museum har han fått eller köpt av bönder.

– Jag har fått mycket hjälp av lantbrukare – jag talar med bönder på bönders vis. På söndagarna åker jag omkring – han har en gammal SAAB V4 av 1973-års modell – och letar ute på gårdar och i lador i Västerås med omnejd men också i stora delar av mellansverige. Du vet, man kallar mig för landstrykare, säger Ivan och ler.

DET FINNS MER: Ivan Magnusson. Telefon 070-550 44 79.

Andra Fordonssamlingar i Västmanland:

Han berättar om en episod då han var på en gård och en man med gevär i hand kom ut på farstubron och undrade vad Ivan var för en skum figur.

– Han pekade på mig med bössan och så sade han att jag skulle komma närmare för han hörde så dåligt. Då svarade jag att ”skjuter du illa också” och han ställde ned geväret som var en riktigt gammal Remington, skrattar Ivan vid minnet.

Bil och teknikhistoriska samlingarna i Köping År 1998 öppnade Teknikhistoriska museet som visar det allra främsta i fordonsväg. Bugatti 35 B Grand Prix från 1929, Bentley 1931 och Mercedes SSK 1929, för att bara nämna några.

Där finns många fina fordon och automobilia i massor. Öppet alla dagar, maj–september kl 10–18. Öppet för förbokade grupper hela året.

Adress: Glasgatan 19 , Box 2053, 731 02 Köping.

Telefon: 0221-206 00

De blev i alla fall så att de började språkas vid och allt löste sig fredligt. Gården i Vångsta köpte han för att ha ett ställe att leka på som han säger. Och nu när han är pensionär har det blivit tid över för att renovera sakerna. Men han tar också emot besök på helgerna.

– Många är fundersamma över hur man kan samla på så mycket men jag visar mer än gärna upp det jag har. Det brukar väl komma uppemot 150 personer per år för att titta.

Jag tycker att många av mina saker skulle vara på museum, men det verkar inte vara något större intresse för det.

Traktormuseet i Sala I Öja 4 km söder om Sala finns en privat samling av ett 60-tal traktorer från 1925 och framåt och ett 40-tal stationära motorer som använts inom jordbruk. Den äldsta motorn är från slutet av 1800-talet. Även kördugliga motorer varav den äldsta från 1897 finns att beskåda. Fordonen är omsorgsfullt renoverade till funktionsdugligt skick och målade i originalfärger. Öppet efter överenskommelse sommartid.

Adress: Kumlaby Norrby 733 92 Sala.

Telefon: 0224-101 39, 070-344 02 90.

Själv tycker han inte det är så konstigt att han samlar på det han gör.

– Alla samlar väl på något och jag är glad att kunna ge liv åt kulturen.

Eks Vagnmuseum I Eks vagnsmuseum finns en av landets förnämsta samlingar av vagnar och seldon från ekipagetidens glansdagar mellan åren 1840 och 1920. Eks Vagnsmuseum håller öppet mellan maj och september, endast för grupper som beställer i förväg.

Adress: Åkesta gård, 730 50 Skultuna. Telefon: 021-33 13 00.

Ivan Magnusson började samla på prylar redan 1955. Genom åren har samlingen växt rejält och har blivit till ett helt museum av främst jordbruksredskap.

24

Denna reservdelskatalog visar reservdelar till en hästslåttermaskin.

SPEGELN

Detta är en smörjbutt vari man blandade sniglar och olja för att använda som smörjmedel.

Ivan kallar detta för ett fattigmans väggur. Det liknar vid en första anblick ett vanligt väggur men när man öppnar uppenbarar sig ett vanligt väckarur innanför luckan.

Ivan tar till vara på det mesta. Mässingskranar som förmodligen skulle gått ett tragiskt öde till mötes är i dag något som efterfrågas.

25

SPEGELN

Fyra samlare Janina letar mönster, färger, former Micke upplever barndomsminnen Didrik gillar sin hobby = livsstil Margaret har grodor från golv till tak

26

Foto: Anette Berglinn

SPEGELN

Världsproduktionen av plast var 1950 omkring 1,5 miljoner ton. Numera är vi uppe i 260 miljoner ton. Varje svensk konsumerar idag cirka 100 kg plast per år. Efter att ha gjort sin tjänst hamnar varje år många miljoner ton plast som drivande skräpberg i världshaven.

Foto: Anette Berglinn

Janina letar mönster, färger, former Jag samlar på plastpåsar.

Redan i tidig ålder började jag samla då var det på väldigt många olika saker. Så småningom fastnade jag vid pås­samlandet som jag hållit fast vid även nu när jag blivit äldre.

Det går i släkten att samla på något, så det var nog därför jag fick det här intresset. Min påssamling har blivit väldigt stor, eftersom att jag ärvt en del av min mor, som också var en samlare en gång i tiden.

Målet med min samling är att jag vill få tag i påsar från hela världen, påsar som har olika mönster, färger

och former. Jag samlar inte på vilka påsar som helst utan det ska vara påsar som betyder något och som ser lite annorlunda ut. En påse för mig ska helst vara färgglad eller ha något roligt mönster, men den kan även vara enfärgad och ha en annorlunda figur som gör den speciell.

I min samling så finns det påsar från båtar, från andra länder och från olika kläd­butiker. Påsar är väldigt fina på olika sätt, dom kan beskriva ens personlighet och visa vad man gillar och inte gillar. När jag tittar på en påse kollar jag alltid på handtagen först och sedan hur påsen ser ut.

Det viktigaste av allt är att handtagen inte är skrynkliga.

Jag har många favoriter bland min samling, dom jag gillar bäst kommer från min mors gamla samling. Det är påsar som kommer ifrån affärer som inte ens finns kvar.

27

SPEGELN

Foto: Privat

Micke upplever barndomsminnen Jag samlar för att det är intressant ur ett historiskt perspektiv och för att det är kul att uppleva barndoms­minnen igen. År 1978 fick jag mitt första TV-spel, det var ett Luxorspel.

Favoritspelet på Luxor blev "Sonarsökning" och jag vet inte hur många timmar jag lade ner på detta fantastiska spel. Våra släktingar från Danmark kom på besök en sommar och imponansfaktorn var total. 1981 fick jag en Casioräknare med både datumräknare och minisynth. Jag undrar hur många gånger jag räknade ut hur många dagar gammal jag eller en kompis var? Hur som helst var den fantastisk och jag har på senare dagar lyckats hitta en i kanonskick på eBay :-) Samma år blev jag också blivit intresserad av datorer, hängde mycket i radioaffärerna och knappade på både ABC80 och VIC20.

Mitt samlande har gått upp och ner i omgångar, men jag började samla mer seriöst år 2005. Nu har jag tusentals föremål, det är svårt att veta exakt.

Samlingen har nog växt lite för mycket på sista tiden.

Jag har varit tvungen att hyra extra förråd för att få plats.

Under de senaste månaderna har jag försökt sälja ut allt som inte hör till Atari eller Sinclair. Att samlarsuget har gått ned beror också på att vi flyttar till ett hus. När vi

väl kommit på plats och fått ordning på allt, så kommer väl samlandet igång igen. Men då blir det bara Sinclair/ Atari – tror jag...

Det finns flera intressanta objekt i min samling, men den som sticker ut mest är förmodligen ett spel som heter Pengo som hör till Atari 2600. Den europeiska versionen är väldigt ovanlig och det finns ungefär 10 kända exemplar i världen. Jag hittade spelet på Tradera och det var en del i en liten samling från en videobutik. Spelet låg i ett hyr­ fodral med svenska instruktioner, vilket förmodligen gör spelet helt unikt då inga andra av dessa spel har kvar sina fodral.

> Pengo är ett av alla de spel som kom till flera olika datorer och tv-spel men i princip släpptes det aldrig i Europa. Den amerikanska versionen har en silver­färgad etikett och är ganska vanlig men den med svart etikett räknas till ett av de ovanligaste spelen över huvud taget. Med stor sannolikhet är det en ”provserie” som bara funnits till uthyrning och inte till försäljning. Foto: Privat

< Leksaken som kommer tillbaka när man slänger den.

Kallas jojo på svenska och är ursprungligen ett amerikanskt varunamn, nämligen yoyo.

Fanns redan under antiken, men nämns inte i Sverige förrän på 1830-talet.

Foto: Anette Berglinn

28

SPEGELN

Foto: Anette Berglinn

Margaret har grodor från golv till tak Jag har alltid samlat på grodor för att jag tycker att dom är söta och ser glada ut. När jag var liten började jag samla levande grodor från bäcken som jag sedan lade i mammas akvarium. Men det enda dom gjorde var att äta upp mammas fiskar, så då fick jag lov att ge upp detta med levande grodor.

För många år sedan fick jag en överkörd platt groda på en pappskiva i present av min mamma och hennes gubbe.

Då min son fick syn på den utbrast han – vilken jävla tur att du inte samlar på älgar.

Det var inte förrän mina barn blev stora som mitt nästan sjukliga intresse för grodor tog över. Nu har jag cirka 6 500 grodor. Hemma har jag ett helt rum med grodor från golv till tak, uppe i taket och överallt. Min man är expert på att bygga hyllor. Det som är det bästa med att samla en speciell sak är att jag slipper få presenter av nära och kära som jag inte vill ha. Alla försöker hitta någon groda jag inte har Alla mina grodor har sin historia. Jag har en uppstoppad groda som skickades till Sverige från Brasilien år 1938. Jag undrar om den sorten fortfarande finns kvar i Brasilien.

Jag brukar tänka att det enda hopplösa här i livet är en groda utan ben. Allting annat finns det mer eller mindre bra lösningar på.

I naturen finns det 21 700 kända arter av grodor i familjen Ranidae (äkta grodor). I konsumtionssamhället finns det säkert tiotusentals varianter. Kanske fler. Och ingen av dem kan det grodor kan: andas genom huden. Foto: Anette Berglinn

Didrik gillar sin hobby = livsstil Jag cyklar väldigt ofta, BMX är en stor del av min fritid. Jag tycker att det är roligt och utmanande; det är mer en livsstil än en hobby. Det började när jag fick en kullagerjojo av min pappa för några år sedan. Det är en tornado-jojo med kullager, den är isärtagbar och en ganska bra nybörjar-jojo. Jag började lära mig att använda den och efter ett tag kunde jag göra en del trix. År 2006 började jag samla jojoar. Under en runda på ett loppis upptäckte jag att det gick att köpa begagnade jojoar, ofta till ett ganska bra pris. Varje gång jag såg en jojo som såg intressant ut köpte jag den till min, till en början, lilla samling. Nu har samlingen växt till 78 stycken. Den billigaste har jag betalat en krona för och den dyraste kostade 840 kronor.

Jag samlar för att det är roligt och en utmaning att hitta nya som jag inte har. Jag gillar alla olika modeller, färger och former, men framför allt är det roligt och avkopplande att leka och trixa med en jojo. Foto: Rojne Eriksson

SPEGELN

< Plåtbricka från sent 1840–50-tal. > Från vänster: Plåtvas från sekelskiftet 1900.

Kaffekanna i plåt från 1830-40-tal.

Teburk med lås från sent 1700-tal.

30

SPEGELN

Blommande plåt Av Elisabeth Westerdahl. Foto: Lasse Fredriksson

Att samla gamla tryckta plåtburkar är i dag en världsomspännande hobby.

De som vill bli ägare till de verkliga rariteterna kan tvingas betala flera tusen kronor.

Annat var det på 1970-talet – då kunde de köpas för några tior per styck.

Som det magiska genombrottsåret för tryckta svenska plåtaskar räknas Stockholmsutställningen 1897. Då lanserade dansken Emil Nissens på ”Malmö Chokolad- och konfektfabriks AB” sina kungapastiller i askar som i dag är mycket begärliga bland samlarna. Under varumärket Mazetti kom sedan sötsakerna i röda, strama stjärnburkar som också pryddes med gamla kungaporträtt. När innehållet var uppätet blev de kakburkar på spiselhyllan.

Vid sekelskiftet 1900 gjorde också choklad- och konfektyrindustrin sitt verkliga genombrott. Cloetta blev den allvar­ ligaste konkurrenten. Burkarna blev påkostade och allt mer konstnärliga. Jenny Nyström och Einar Nerman hör till de erkänt stora konstnärer som gjorde förlagor till flera av de

litografiska tryck som pryder burkarna. När Gevalia fick sitt stora nya kafferosteri 1914 kom de verkliga skrytburkarna, bland annat den eftertraktade tomteburken utförd i relief.

Färggranna plåtburkar var användbara till allt från te, kaffe, choklad och kakor till snus, tobak, tomtebrus, kryddor, nålar, rakblad och huvudvärkstabletten albyl. Ju mindre sliten en ask är, desto högre är samlarvärdet. I Sverige betalas dessutom svensktillverkade askar och burkar bäst.

I liten, liten stil tryckte de flesta plåtfirmorna sitt namn någonstans i kanten på burken. Örebros bleckemballage­ fabrik, Hugo Brusewitz bleckvarufabrik i Göteborg samt Bleckvarufabriken i Lund (PLM:s föregångare) hör till de mest åtråvärda.

31

SPEGELN

Samla med

ögon och öron Av Ann Österberg. Foto: Anette Berglinn

Att vissa saker är skrymmande, dyrbara eller svåra att få tag på är inget avskräckande för samlaren. Det finns samlare av nästan alla slags föremål och företeelser.

Allt behöver däremot inte kosta stora pengar eller ta mycket plats i skåp och lådor.

Anette Berglinn har varit fågelskådare sedan ungdomen. Hon kunde notera sin 300:e fågel samma år som hon fyllde 50 men det var efter att verkligen ha flackat landet runt för att få in de sista 19 arterna.

Nummer 300 var en Rödhuvad Törnskata som visade sig den 6 november på en ö i St:a Annas skärgård.

Många människor samlar på upplevelser. Det kan röra sig om att ha sett många sorters fåglar eller ha besökt ett stort antal länder eller huvudstäder eller att bara ha upplevt så många olika saker som möjligt.

Fågelskådarna har en sammanslutning, Club 300. I den klubben får bara de ingå som har sett 300 fågelarter eller fler.

För att få räkna en art så måste vissa regler vara uppfyllda.

Grundregeln är att man ska ha sett arten så väl att man kunnat göra en säker bestämning. Kan en säker bestämning göras på lätet så räcker det med att ha hört den. Observationerna måste rapporteras in och bli godkända av Sveriges Ornitologiska Förening: Raritetskommitén (RK).

I Sverigelistan fanns i december 2007 inte mindre än 488 arter upptagna. Listan rymmer både arter som häckar i landet naturligt, sådana som planterats in och bildat frihäckande och självreproducerande bestånd och arter som har påträffats i Sverige minst en gång.

32

Det finns även andra listor, andra sätt att föra bok och räkning för fågelskådare. Ädellistan, landskapslistan, årslistan, världslistan och flera andra.

Den svenska 100-klubben är en förening som kan bestå av högst 100 personer. Medlemmarna har det gemensamt är att de har besökt minst 100 FN-länder och betalat inträdesavgiften i klubben, vilket är 100 USD. För att ett land skall räknas så skall besöket bestå av en längre vistelse med övernattning. Undantag för övernattningsregeln medges för mikroländer, som till exempel San Marino och Vatikanstaten.

Sällskapet har som mål att träffas en till två gånger per år och strävar efter att arrangera gemensamma resor och aktiviteter.

Det går till och med att samla på ljud. Sture Wärlinder i Norrtälje har en stor samling inspelade ljud, framför allt läten från landsbygden. Idag är samlingen uppe i omkring 1 500 olika inspelningar. Det är främst utrotningshotade ljud Sture samlar på. En ljudinspelning av någon som utför ett arbete säger mycket om hantverket som ger upphov till ljudet. Att skriva på en gammaldags skrivmaskin så att det låter kan väl de flesta göra men att skriva så att det låter som när en skicklig maskinskrivare skriver är svårare.

Att höra någon kärna smör i en träkärna säger mycket om vilken intensitet och uthållighet som krävs för arbetet.

Det finns ljud som inte går att samla in längre säger Sture eftersom ingen vet exakt hur handgreppen som formar de rätta ljuden ska utföras.

FN – en samling länder...

SPEGELN

Nio skäl till att behålla prylarna Karen Kingston som skrivit boken ”Rensa i röran med Feng Shui” radar upp följande orsaker till varför människor har så svårt att göra av med saker.

1 Kan vara bra att ha utifall att… Vittnar om bristande tilltro till framtiden.

2 Identitet. Du upplever att ägodelarna är starkt förknippade med vem du är.

3 Status. Vissa människor skaffar sig saker och andra yttre tecken på välstånd för att kompensera en låg självkänsla.

4 Trygghet. Ägodelar ger en känsla av trygghet och kontroll.

5 Nedärvd prylfixering. Vi tar över beteenden efter våra föräldrar. Den som är uppväxt i fattigdom kan bära på en rädsla att nöden ska komma tillbaka.

6 Föreställningen att mer är bättre. Vi tror att vi behöver flera varianter av till exempel samma köksredskap.

7 Snålhet. Har man betalt för prylen så har man.

8 Undvika tomhet. Ägodelarna håller dig sysselsatt.

Det är lättare att hålla på med sina prylar än att ta itu med sina känslor. Ensamhet och rädsla för närhet är de känslor som är vanligast att försöka hålla undan.

9 Tvångsmässigt samlande. Människor som aldrig törs kasta ett kvitto, en plastpåse eller en tidning behöver terapeutisk hjälp. De bär på en förlamande rädsla att en katastrof kan inträffa om de slänger något.

Några ovanliga samlarområden Telefonkataloger. Claes Olson-kataloger. Huskataloger.

Dagstidningar. Elhandborrmaskiner. Gamla elektriska mät­instrument. Blåslampor. Blåljus och sirener. Sitsar till lantbruks­maskiner. Fotogenapparater. Brödrostar. Råttfällor.

Bärplockare. Rakblad. Rakbladsvässare. Militära kikare.

Träspadar. Musmattor. Gem. Porslinsskor. Sockiplast.

Barngrammofoner. Hundskattemärken. Rigelloflaskor.

Findus-förpackningar. Våtservetter. Lotter. Regnrockar.

Rörpinnar till färg.

WEbBTIPS

www.club300.se, www.club100.se, www.samlaren.org

Julklappstips

Fågelsång 150 svenska fåglar och deras läten.

Text: Jan Pedersen. Ljud Lars Svensson.

Illustration: Jony Eriksson.

Foto: Jari Peltomäki och Markus Varesvuo.

Förlag: Max Ström.

33

SPEGELN

34

SPEGELN

Ledtrådar till Jenny Av Linda Rydberg. Foto: Nanna de Wilde, Kristina Stark och Terese Bolander

*1910 † 2006

Jenny *1910 †2006 är ett konstprojekt med utgångspunkt i ett dödsbo som konstnärerna Terese Bolander, Kristina Stark och Nanna de Wilde köpte av organisationen ”Hela Människan RIA” i november 2006.

Konstnärerna kände inte Jenny, som levde mellan 1910 och 2006, utan har genom hennes dödsbo försökt att lära känna och skapa ett porträtt av henne. De började med att systematiskt gå igenom och fotografera alla hennes tillhörigheter: möbler, porslin, kläder, mediciner, böcker, plastförpackningar… Bilderna publicerades löpande i ett arkiv på Internet och på så sätt gjorde konstnärerna det möjligt för alla att ta del av minnet över Jenny.

I olika arkiv, på museer, i bergrum och i privata förråd samlas dokument, saker och minnen som ger oss nycklar till hur enskilda människor och hela samhällen har levt.

De frågor och tankar som väcktes hos konstnärerna bakom projektet Jenny *1910 †2006 har många likheter med hur forskare och museipersonal till exempel arkivarier, pedagoger och utställningsformgivare arbetar med våra nationella arkiv. Frågor som även vi själva ställer oss kring våra familjeklenoder: Vad kan man berätta om en person man aldrig känt genom hennes saker? Hur är förhållandet mellan sanning och fiktion i ett sådan berättelse? >>>

Dödsboet.

DET FINNS MER: På hemsidan för Jenny *1910 †2006 www.dodsbo.com finns uttalanden av de tre konstnärerna: Nanna ”… jag känner en sorg över att lära känna en människa i efterhand.”

Terese ”Först är det ingenting sedan är det något sen är det ingenting igen.”

Kristina ”Det blir så tydligt att hon har funnits men också att hon nu är död.”

< Arkivsida från hemsidan www.dodsbo.com 35

SPEGELN

Ur installationen ”Att komma nära din själ”, drömbok III. Av: Nanna de Wilde.

36

SPEGELN

11 februari 1994 Hon hör något som smäller i spisen 14 februari 1994 Hon hittar kristallen och klockan 17 februari 1994 Hon köper en TV

Ur installationen ”Och så vidare”. Av: Kristina Stark

I Bolanders, Starks och de Wildes konstnärliga under­ sökande har det gestaltande förhållningssättet varit centralt och de gemensamma nyckelfrågorna har varit: Hur kan man porträttera en okänd avliden genom hennes saker?

Och hur färgas porträttet av den som skapar det? Arkivet på www.dodsbo.com är ett konstverk, ett minnesmärke över Jenny och det århundrade som hon levt i. Men hemsidan skildrar även en konstnärlig process. Det tog konstnärerna två och ett halvt år att med 4 529 fotografier dokumentera alla Jennys tillhörigheter. Parallellt med dokumentationen har konstnärerna valt ut och arbetat vidare på olika spår bland Jennys saker. Jenny var intresserad av spiritism således gick de i seans för att komma i kontakt med henne, en astrolog ställde hennes horoskop. De har intervjuat en filosof och en arkeolog. En läkarstudent tecknade hennes medicinska porträtt genom de läkemedel som fanns kvar och optiker Gustav Levin har genom att studera hennes glasögon skrivit ett eget porträtt av henne som avslutas:

13 mars 1994

Det är blåsigt och slaskigt

26 mars 1994

Hon bär upp vinterklänningarna på vinden och bär ner sommarklänningarna

28 mars 1994

Hon städar sängen

29 mars 1994

Snöslask

8 april 1994

Det är kallt och soligt

9 april 1994

Snön är nästan helt borta

12 april 1994

Hon tvättar kaklet ovanför spisen

18 april 1994

Hon gör rent sopskåpet och ugnsfönstret

19 april 1994

Margaretha hälsar på

23 april 1994

Hon går till kyrkogården

24 april 1994

Hon plockar blåsippor

25 april 1994

Hon städar på balkongen och sätter upp markiserna

29 april 1994

Hon sätter vitsippor på graven

30 april 1994

Det regnar och är kallt

Utdrag ur texten från videoverket ”En film”. Av: Terese Bolander

”Lägger man alla glasögonen bredvid varandra så kan man föreställa sig att hon som använde dem brydde sig om sitt utseende. En färgstark kvinna som klädde i brunt och guld.

Dessutom vet vi att hon hade cirka 60 mm mellan pupillerna.”

Bolander, Stark och de Wilde har även skapat varsitt separat konstverk utifrån Jennys dödsbo, verk som lämnat fotodokumentationens sakliga form. Genom djupdykningar i Jennys värld tar vi del av konstnärernas egna tolkningar och i deras installationer och videoverk ställs vi inför nya frågor, om Jenny, vår gemensamma historia och vårt eget liv.

I juni 2009 skänktes dödsboet tillbaka till samma organisation som det köptes av och den 5 december 2009 invigdes utställningen Jenny *1910 †2006 på länsmuseet.

I utställningen presenterar konstnärerna arkivet, tre nya konstverk och en katalog med intervjuer, dokumentation och texter från arbetsprocessen publiceras.

37

SPEGELN

Galenskap och finkultur Av Marcus Persson

I John Fowles berömda thriller ”Samlaren” från 1964, är huvudpersonen Frederick Clegg en samlare av stora mått – en onormal, för att inte säga sjuklig person, med smak för såväl fjärilar som kvinnor. Temat går igen i många filmer och böcker där samlandet beskrivs som en originell, udda, avvikande, och i vissa fall även sjuklig handling. Ett annat exempel är den animerade filmen ”Toy Story 2” där Woody, en av leksakerna, blir kidnappad av en galen samlare som behöver honom för att göra sin samling komplett.

Det finns berättelser om samlare och samlingar från alla tider och kulturer men det privata samlandet har aldrig varit så vanligt som det är idag. Det har hävdats att ungefär var tredje person i USA inte bara samlar på någonting utan även är beredd att definiera sig som samlare. Vare sig det handlar om samlande på enklaste hobbynivå eller den allra mest finkulturella konnässörsnivå så har samlandet formligen exploderat under de senaste decennierna.

Den tidigaste forskningen som bedrivits om samlandet gjordes vid de historiska och arkeologiska institutionerna före 1930-talet och behandlade samlingar och föremål utifrån ett finkulturellt perspektiv. Inom denna typ av forskning märks främst antropologiska, historiska, arkeologiska och konstvetenskapliga studier som var ämnade att klassificera och typologisera samlingar till olika tidsperioder,

38

stilar och konstarter. Samlingen eller föremålet var det främsta studieobjektet. Sällan söktes svaret på varför samlaren samlade eller hur samlingsprocessen såg ut.

Under 1900-talets första decennier utvecklades den psykoanalytiska forskningen med Sigmund Freud som huvudsaklig inspirationskälla. Tvärtemot den traditionella samlarforskningen som sätter föremålen och samlingen i centrum var den psykoanalytiska forskningsansatsens främsta fråga varför människor samlar. Samlarprocessen kom att studeras företrädesvis som en ersättning för andra mer sexuellt inriktade drifter. Det lekfulla samlandet betraktas som en trygghetsfaktor men trots det får det utvecklade och mogna samlandet närmast karaktären av en sjukdom – något ohälsosamt som utvecklats ur individens egna bekymmersamma barndom och livshistoria. >>>

39

Foto: Kentaroo Tryman/bildarkivet.se

SPEGELN

Foto: Stig Johansson

SPEGELN

Samlingar, mer eller mindre medvetet uppbyggda, finns att hitta nästan överallt.

Här är en interiörbild tagen 1958 i det Rudbeckianska gravvalvet under Västerås Domkyrka.

40

SPEGELN

Under senare år har konsumtionsforskare studerat samlandet. Det var genom konsumtionsforskningens intresse för massproducerade ting som forskningen för första gången började betrakta icke finkulturella "samlingar" som just samlingar. Samlandet har i dagens samhälle spridit sig utåt och nedåt i samhällsklasserna och samlingsföremål som till exempel pennor, affischer, burkar, bokmärken, dockor och tekniska leksaker har kommit att bli högvilt på de nya samlarmarknader som uppstått. Ett annat massproducerat högvilt är serier som exempelvis Kalle Anka och Musse Pigg, vilket inte minst Sveriges egen storsamlare Lasse Åberg ger exempel på.

Att dagens konsumtionsforskare och ekonomer börjar visa allt större intresse för samlandet är inte så konstigt då det är en växande marknad och ett försäljningsknep (genom att begränsa en utgåva skapas en konstruerad efterfrågan) som används allt flitigare.

Den sista forskningsinriktningen som ska nämnas är den språkvetenskapliga. Efter 1960-talet började litteraturoch språkforskare intressera sig för samlandet. Samlingar och samlare analyseras här utifrån de berättelser som samlaren förmedlar via sin samling, medvetet som omedvetet.

Samlandet handlar utifrån detta perspektiv i mångt och mycket om att läsa och tolka ting och samlingar utifrån berättelser; samhälleliga liksom individuella – men det handlar även om att läsa samlaren. Som berättelse är samlingen utsatt för en historisk manipulation; tingen har tagits bort från sitt ursprungliga sammanhang och placerats in i ett nytt, bestämt av samlaren. Samlaren och samlingen är bägge del av en helhetsberättelse som, även om den berättas av samlaren, handlar lika mycket om denne själv som det samhälle han eller hon lever i. Även om dessa huvudfåror inom samlarforskningen har utvecklats i olika tidsperioder, så har de aldrig lyckats ersätta varandra. Istället har de fortsatt att existera och frodas parallellt. Detta har gjort samlandet till ett fenomen rikt på förklaringar, som likt en kameleont tar sig olika uttryck i olika miljöer.

Trots ett stort antal vetenskapliga försök att förstå och förklara samlandet fortsätter det att vara ett mång­ fasetterat och svårfångat fenomen. Ironiskt nog verkar det som om samma forskningsansatser som försökt förklara samlarfenomenet, även bidragit till att skapa dess komplexa och motsägelsefulla karaktär – på gott och ont.

Musei Wormiani Historia, frontstycket från boken Museum Wormianum som handlar om Ole Worms (1588–1654) ”kabinett av underligheter”. Ole Worm var runforskare, lärare vid universitetet i Köpenhamn, författare, samlare med mera.

DET FINNS MER

På http://www.lu.se/o.o.i.s?id=12588&postid=27188 kan du ladda ner Marcus Perssons doktorsavhandling i sociologi vid Lunds universitet. Avhandlingen heter ”Mellan människor och ting. En interaktionistisk analys av samlandet”.

Ekonomen Russel W Belk behandlar samlandet som en speciell form av konsumtion i sin bok ”Collecting in a Consumer Society”. Där menar Belk att endast de som passionerat samlar på objekt efter ett eget givet system kan kallas samlare. På följdfrågan varför man samlar svarar Belk psykologiserande att det handlar om kontroll, ägande och status. Återigen är det föremålen som står i blickfånget men med tydlig förankring i subjektet.

41

Skräp eller fynd Av Tapio Hurtta. Foto: Lasse Fredriksson

När jag för 30 år sedan började i auktionsvärlden bestod köparna av handlare samt äldre personer som av nostalgiska skäl ville omge sig med 1800-talsföremål de mindes från sin barndom. De som hade turen att komma över ett sommarhus ville att det gamla torpet skulle ha en ålderdomlig prägel. De köpte för en billig slant pinnstolar, utdragssoffor och enkla gåramålningar som med åren steg i pris.

42

EXPERTEN

När nu dessa föremål återvänder till auktionerna, sedan ägarna dött, ja då finns inte längre några svenska intressenter.

De enkla träsofforna och stolarna köps istället för småsummor av finska handlare som kan ta ut det fem – tiodubbla i sitt hemland där mycket förstördes under andra världskriget.

Polen och de baltiska länderna hade under sovjettiden inga möjligheter att följa det mode som utvecklades i övriga västvärlden. Det är handlare från dessa länder som nu tar hand om de stilmöbler som blev så populära under första halvan av 1900-talet, men i dag föraktas av svensken.

Ungdomsstilen i dag är IKEA:s ”köp och släng”. Men det finns en grupp i 30–50 årsåldern som vill förstärka sin sociala ställning genom att gå egna vägar. De fokuserar på 1950–60och 70-talsdesign som därigenom har stigit i pris.

En regelbunden besökargrupp är idag de som samlar på specifika objekt som kaffe- eller äggkoppar, tändsticksaskar med mera, en lättsam och billig hobby som inte kräver så mycket kunskap. En annan grupp är de händiga som köper trasiga möbler, renoverar och säljer dem vidare, kanske för att på så sätt finansiera en del av ett eget samlande. Visningarna inför auktionen fyller också en social funktion. Man träffar likasinnade och umgås över en kopp kaffe.

Kunskap är däremot mycket viktig när man samlar på vissa typer av antikviteter så som äldre vapen, mynt, frimärken och udda bruksföremål. Kunskapen förvärvar den här gruppen genom litteraturen och museibesök. De lär sig vem som har tillverkat föremålet, var eventuella stämplar sitter och hur de tekniskt är uppbyggda. Prisbilden får de snart klart för sig genom att regelbundet gå på auktioner.

Där bevakar de också denna marknad genom att uppträda som ”underbidder” – vilket innebär att de driver upp budgivningen till närheten av det pris de anser att tingen representerar om de inte själva är presumtiva köpare. Detta kan de också göra på föremål de vet att en icke närvarande vän samlar på. Men här krävs numera försiktighet sen Internet gjort entré. Vännen kan via det medlet redan ha lagt ett bud på ”sitt” föremål. Vissa samlare är beredda att betala ett ovanligt högt pris för att komma över ett föremål som saknas i samlingen. Det skapar ofta sensation i pressen.

Antikhandlarna reste förr land och rike runt för att hitta åtråvärda objekt. De stod i en klunga och en av dem skötte budgivningen – sen gjorde de upp sinsemellan genom en ”efterauktion” och delade på mellanskillnaden. Detta förekommer fortfarande men nu via Internet. Det är till nackdel för såväl säljare som auktionister men är svårt att komma åt. Inför kvalitetsauktionerna måste därför en allt krympande skara auktionister bli allt kunnigare och noga ta reda på den internationella prisnivån inför en auktion.

Vi rekommenderar sen säljaren ett bevakningsbelopp som objektet inte bör understiga.

Tålmodiga och kunniga samlare kan finansiera sin hobby genom fyndköp av föremål de inte åtrår. Här tre exempel ur verkligheten: På 1980-talet såldes ett par ljusstakar i mässing stämplade Skultuna bruk. De var cirka 20 cm höga och värderade till 250 kronor vilket är det normala priset för dylika. Men de visade sig vara ur en provserie och så otroligt sällsynta att flera samlare till varje pris ville bli ägare av dem. De klubbades för 22 000 kronor – alltså ett sensationellt överpris!

En äldre man i 80-årsåldern med ett förflutet i antikbranschen besökte i våras ett loppis. Vid ett bord föll hans blick på vad han tyckte var en 30 cm hög kryddburk i blått och rött med skuren akantusbård. ”Vad kostar den?” Tio kronor, sa försäljerskan.” ”Då tar jag den!”

När han hade betalat hörde han kvinnan säga till sin granne. ”Nu sålde jag äntligen den där fula burken!” Vid närmare undersökning visade sig detta vara en s.k. skedstock i vilken man på 1700-talet förvarade skedar. Den lämnades till auktion och samlare runt om i landet bjöd även i det här fallet över varandra. Slutpriset blev 10 000 kronor.

Auktionisten måste också vid ett hembesök förstå vad som går att sälja och vad som ofta måste slängas i ett dödsbo.

I samband med en källarröjning fann vi nyligen en trasig plåt­leksak – en motorcykel från 1950-talet. Den saknade framhjul och hade trasigt styre men vi tog den till auktionen och satte utropet till 500 kronor. Två samlare bjöd över varandra under tio minuter och priset för denna reservdel blev 10 500 kronor!

Sensmoral: Förakta och släng aldrig något utan att först tala med en kunnig auktionist.

LINDBERG VS. Leonardo Den stora vasen med dekor av Stig Lindberg är tillverkad vid Gustafsbergs studio vilket framgår av symbolen med ett G och en hand på undersidan. I studion gjordes unika objekt i liten upplaga och vasen värderas till 11 000 kronor. Den lilla vasen är av märket Leonardo. Värde 65 kronor.

DET FINNS MER

Auktionsbyrån Effecta har en hemsida på www.byraneffecta.se.

Där kan du läsa om kommande auktioner, se bilder på föremålen som ska auktioneras ut och lämna bud via Internet.

43

1

Foto: Fredrik Reuterh채ll, VKL

Foto: Clifford Shirley, VKL

4

Foto: Jan Gustafson, VKL

2

44

3

Foto: Bengt Stahre

UTFLYKTEN

Hitta din samling Av Sanna Henriksdotter

Vad gör man med en stor föremålssamling? Många samlare väljer att visa upp sina saker genom att skapa ett museum där samlingen kan ställas ut och därmed ge möjlighet till besökare att se föremålen. I detta nummer av Spaning har vi valt att presentera tio samlingar, där vissa är privata, som finns runt om i länet och som är väl värda en utflykt. > 1. Myrbergs Verkstad

> 3. Arboga bryggerimuseum

Besöksadress: Norberg, nära Karlbergs hembygdsgård Förvaltare: Myrbergs verkstadssällskap Öppet: Lördagar 12–16 mellan juni och augusti, men öppet för bokade grupper hela året Kontakt: 0223-210 69 (för visning), myrbergs@telia.com GPS-koordinater: N 60º 03.636’ E 015º 54.699’

Besöksadress: Skandiagatan, Arboga Förvaltare: Arboga museum Öppet: juni-augusti, men öppet för bokade grupper hela året Kontakt: 0589-142 10, arbogamuseum@telia.com GPS-koordinater: N 59º 24.032’ E 015º 49.897’

Vill du åka i en T-ford från 1926? På Myrbergs verkstad har du chansen att uppleva äkta veteranbilar. Myrbergs verkstadssällskap byggde i början av 1990-talet upp en rekonstruktion av en tidigare bilverkstad från sekelskiftet 1900, och visar sedan dess en utställning av gamla bilar.

> 2. Västerås Flygmuseum Besöksadress: Hässlögatan 16, Västerås Förvaltare: Västerås Flygande Museum, Swedish Veteran Wing, F1 kamratförening, Vallentuna Aviatörförening, Hässlögymnasiets aktiva elever och Hässlö Flygförening Öppet: Sön 12–16, öppet för bokade grupper även andra dagar Kontakt: 021-14 60 55, runedomaas@tele2.se GPS-koordinater: N 59º 35.696’ E 016º 37.541’ Museet är det enda flygmuseet i Sverige som har veteranplan som fortfarande fungerar att flyga med. Vissa dagar kan man som besökare få se planen uppe i luften – varje vår arrangeras evenemanget RollOut då alla planen rullas ut och visas upp. Många plan har varit i militärt bruk, men här finns också civila plan. Om man vill uppleva känslan att flyga själv finns en flygsimulator på museet där man kan prova på att vara pilot tillsammans med en instruktör.

”Det kommer efter som Arbogaöl” är ett bevingat uttryck från Arboga, staden som är känd för sin ölframställning.

Vill du uppleva hur man producerade öl förr? På Arboga Bryggerimuseum kan man gå guidade visningar och följa ölets tillverkningsprocess. Museet finns inrymt i bryggeriets gamla kornmagasin och är Sveriges enda bevarade bryggeri i trä och därmed en industrihistorisk sevärdhet. På bottenvåningen finns en mindre fotoutställning och ett bryggeribibliotek.

> 4. Skolmuseet Besöksadress: Kyrkvägen, vid församlingshemmet Lindgården, Fagersta Förvaltare: Fagersta/Västanfors hembygdsförening Öppet: april-oktober andra söndagen i månaden, men öppet för bokade grupper hela året Kontakt: 0223-175 78 GPS-koordinater: N 59º 59.474’ E 015º 48.380’ I Klockarbergsskolan, Fagerstas första skolhus, kan både barn och vuxna resa tillbaka i tiden och uppleva hur det var att gå i skolan förr. Skolhuset är från 1853 och byggdes av brukspatronens folk och bergsmän. Inredningen är från 1920-talet och visar en dåtida skolmiljö med läseböcker, planscher, annat undervisningsmaterial och rottingen som var ett straffredskap.

45

UTFLYKTEN

> 5. Jazzens museum

> 8. Bellmanmuseet

Besöksadress: Strömsholm Förvaltare: Stiftelsen Jazzens museum Öppet: maj-augusti, men öppet för bokade grupper hela året Kontakt: info@jazzmuseum.com GPS-koordinater: N 59º 31.938’ E 016º 14.627’

Besöksadress: Herrgårdsallén 1, Kolsva Förvaltare: Privat Öppet: juni–augusti, men har också öppet vissa helger samt för bokade grupper hela året Kontakt: 08-570 100 89, susanne.lindback@comhem.se GPS-koordinater: N 59º 35.809’ E 015º 50.065’

I Strömsholm finns en liten pärla om man är intresserad av jazzmusik. Här finns Europas första jazzmuseum! Museet började som en privat samling men har nu vuxit tack vare donerade och deponerade föremål. Samlingarna består av nästan 8 000 föremål med bland annat bilder, instrument, kläder, affischer, filmer, autografer samt större delen av Charlie Normans musikaliska kvarlåtenskap. På museet kan man också hitta spännande kuriosa som Simon Brehms bas och cykel, Lasse Gullins piano och ett första utkast till kompositionen Sommarvals. Ett särskilt rum är tillägnat Alice Babs.

Museet arrangerar även utomhuskonserter sommartid och här finns också en restaurang med creolsk mat.

Bellmanmuseet i Kolsva öppnade i september 2009 och är ett helt nytt museum i Västmanlands län. Här visar en privat samlare upp en stor samling föremål från Bellman själv, exempelvis hans dödsmask, samt ting från Bellmans tid. Museet har inrett rum med typiska 1700-talsmiljöer: möbler, speglar, porslin, instrument och kläder är original från tiden. Museet ligger beläget i den gamla Kvarnen från 1883, mitt i Kolsva.

Museet innehåller även ett person- och lokalhistoriskt arkiv med skrifter och artiklar om Bellman, samt ett eget 1700-talsbibliotek.

> 6. Motorcykelmuseet Gyllene Hjulet

> 9. Kustas 1800-tals våning

Besöksadress: Bruksgatan, Surahammar Förvaltare: Motorcykelhistoriska klubben Öppet: maj–september, men öppet för bokade grupper hela året Kontakt: info2@mcmuseum.se GPS-koordinater: N 59º 42.542’ E 016º 12.875’

Besöksadress: Kusta säteri, Västerås Förvaltare: Elisabeth Westerdahl Öppet: För bokade grupper hela året Kontakt: 021-200 94 GPS-koordinater: N 59º 33.791’ E 016º 43.341’

I början av 1980-talet provade samlaren Bosse Ericsson att ställa ut sina motorcyklar i en övergiven byggnad i Surahammar. Motorcykelmuseet Gyllene Hjulet har nu varit ett etablerat museum i över 20 år. Nu finns här också fler föremål: alla som har en gammal motorcykel är välkomna att ställa ut den permanent eller under en viss tid. På museet har man dessutom möjligheten att se en kopia av Sveriges första bil som drevs med förbränningsmotor och som byggdes i Surahammar 1897 samt en VABIS av 1903 års modell.

Maj Westerdahl, hustru till Kustas tidigare ägare Thure Westerdahl, räddade på 1950-talet de vid tiden så föraktade 1800-talsmöblerna och textilierna som fanns på Kusta säteri från förgänglighet. Huvudbyggnadens övervåning inreddes med allt detta och den högst levande miljön visas ännu för förbeställda grupper.

> 7. Glasmuseet Besöksadress: Skuggan, Tärna (14 km söder om Sala) Förvaltare: Privat, Ulla och Stig Johansson Öppet: maj-augusti Kontakt: 0224-261 11, glasmuseet@hotmail.com GPS-koordinater: N 59º 50.056’ E 016º 44.040’ Två privata samlare har skapat Glasmuseet strax utanför Sala. Samlingen består av ungefär 2 000 föremål, främst press- och vardagsglas, men här finns inte bara glas utan också klänningar, hattar, damskor, broderade dukar, vävnader, spetsar, plåtburkar och annan kuriosa.

46

> 10. Galleri Astley Besöksadress: Uttersberg, Skinnskatteberg Förvaltare: Privat Öppet: måndag-fredag 10.00-18.00, lördag-söndag 11.00-17.00 Kontakt: 0222-321 20, 0222-320 44 GPS-koordinater: N 59º 44.768’ E 015º 39.687’ Ett unikt konstgalleri med annorlunda och spännande utställningar! Här finner besökaren konstutställningar med ständigt nya verk, ofta inlånade från privata samlare eller museer. Mellan museet och galleriet kan man besöka skulpturparken och här finns också en konstgrafisk verkstad.

Tidigare har man bland annat visat äldre indonesiska textilier samt handinbundna böcker.

Foto: Ann Österberg

5

8 Foto: Clifford Shirley, VKL

9 Foto: Stig Johansson

Foto: Ann Österberg

Foto: VKL

Foto: Fredrik Reuterhäll, VKL

UTFLYKTEN

10

7 6

SPANAREN

Konsten att försonas med Ekorrdjävulen En anti-samlares bekännelser Av Susanne Eriksson

Jag bekänner omedelbart. Samlandet är inte något för mig. Jag är en anti-samlare.

Jag äger intet av någon sort i en tillräcklig mängd som skulle kunna karaktäriseras som en samling. Dock är bokhyllan tämligen välfylld.

Hos mig återfinns inga äggkoppar prydligt och systematiskt ordnade. Men ett relikskrin… med minnesfragment från särskilda stunder i livet bevarade i form av meningslösa obegripligheter; ett skrynkligt kvitto, en torr kvist schersmin, ett fågelben i blekaste vitt … ja mycket ryms i detta träskrin med formen av en strandskata.

från att ”bara vara” till att de faktiskt genomgår en fullständig metamorfos och blir en samling? Är det möjligt att upprätta ett sorts neutrala kriterier för en mängd likartade föremål som kommit i ens väg så att dessa ändå förblir en icke-samling? Kan Förvaltaren framhärda i all evighet, förneka Samlarens ansvarstyngda uppdrag?

Och ändå, trots som det förefaller ett envist avståndstagande i det privata, finns för mig få andra områden inom professionen vilka kan mäta sig i intensitet, nyfikenhet och engagemang som en museisamling. Fascinationen kring att konstverken och föremålen kapslar in tid, förflyttas från ett sammanhang till ett annat. Där andra relationer mellan uttryck och ting upprättas, nya tideräkningar skapas. För några decennier sedan fördes en livfull diskussion inom konsthantverksfältet – där jag då verkade – huruvida en museisamling utgjorde resultatet av en objektiv metod att dokumentera exempelvis en epok eller en stil. Antagonisterna å sin sida hävdade att samlingen fick sitt verkliga värde just genom det subjektiva och slumpmässiga urvalet. Och att detta – såsom jag minns det – därför utgjorde den grundläggande och väsentliga förutsättningen för professionellt samlande över tid.

Det var nog då, under det tidiga 1980-talet, som jag för första gången blev riktigt medveten om den sprängkraft och den dynamik vilken innefattas i en museisamling.

Sedan någon tid tillbaka har jag, på ett för mig påtagligt intressant vis skärskådat de egna relationerna till såväl samlandet som fenomen som mitt privata, möjligtvis en smula halsstarriga, avståndstagande till anhopningar av saker i allmänhet och samlingar i synnerhet. I korthet; under det senaste halvåret har jag packat ihop mitt hem och flyttat detsamma till Västerås (24 flyttkartonger, tillsammans med diverse möbler och annat totalt 13,5 m3), blivit ansvarig för en rik och omfattande konstsamling (cirka 8 400 konstverk), författat en katalogtext där den aktuelle konstnären visserligen envist hävdar att han inte är en samlare men författaren skulle hävda motsatsen. Samt, medverkat i ett lättsamt lunchprogram i Länsmuseets regi – mitt i utställningen kring Samlaren och samlingar. Och nu så detta uppdrag; några tusen tecken till Spaning. På samma tema. Att samla.

Men om man nu inte har förmånen att arbeta exempelvis i ett museum kan man undra; uppstår dessa frågor oavsett, dessa tvivel och ifrågasättanden kring samlingars varande och uppkomst? Om man likt den konstnär, vars ”förpackningsflärpar” illustrerar artikeln, på fullaste allvar hävdar att han inte är Samlaren utan istället den mer beskedlige Förvaltaren. Vad kan då identifieras som Samlarens nålsöga; punkten där anhopningarna av likartade föremål övergår 48

Slutsatsen kan knappast bli något annat än att hur befriad från såväl ha-begär som systematiska och ackumulerande behov man än tror sig vara tycks Ekorrdjävulen göra sig påmind. Och till dig som ännu inte stiftat bekantskap med denna krabat kan det berättas att den egentliga Ekorrdjävulen är titeln på en ”sparbössa” i porslin skapad av möbelformgivaren Mats Theselius. Ett slutet kärl, med endast en smal springa upptill, där ingenting som stoppas i någonsin mer blir åtkomligt med mindre än att kärlet krossas. Ett finfint samlarobjekt från 1990-talet – just ett sådant objekt som man så gärna skulle vilja ha i sin ägo...

Foto: Rob Vanstone

SPANAREN

Delar av Andrew Cowies fl채rpsamling.

49

UR LI TTERATUREN

Gå sitt namn Av Kerstin Norborg

”Vad blir det av allt vårt sparande, dokumenterande? Vad är det för mening med att dokumentera sig när allting ändå ska försvinna? Vad står den för egentligen, vår längtan att bli ihågkomna, att få finnas kvar? Det är några av de frågor jag hade med mig när jag började skriva Gå sitt namn, en pjäs som tagit sin utgångspunkt i den ofantliga mängd brev, dagböcker, bilder, protokoll som finns samlad i arkiven runt om i länet. Nu efteråt tänker jag att dokumenterandet kanske inte först och främst handlar om att få finnas kvar i ett efteråt. Utan snarare om att vi genom att spara, skriva ner, återberätta, blir mer närvarande i det liv vi lever här och nu.”

Axel: – Ja det... det finns en historia om den här trädgården.

Ellen (avvaktande): – Jaha.

Axel: – Den handlar om två barn … här!... en bror och en syster.

Eller, egentligen är de inte syskon, de har vuxit upp tillsammans bara, men nu ska föräldrarna skiljas, och då skiljer man ju också på barnen, tar med sig sitt eget barn, flyttar från huset. Ännu är det ett par veckor tills flytten ska ske, det är vårvinter och barnen – det är en flicka och en pojke – leker i trädgården, huset är fortfarande i gott skick, de har bott här sedan de var två och tre.

Ellen: – Hur har du fått tag på den historien?

Axel: – Jag samlar det som kommer i min väg. Ska jag fortsätta?

(Ellen nickar)

50

Axel: – Jo, de ska alltså skiljas och, jag vet inte vem av dem som hittar på det men de bestämmer sig för att leka begravning.

De gräver ner ett par pappersdockor de fått i julklapp, en pojke och en flicka i vinterkläder och skridskor. De har var sin liten metallspade, en blå och en röd, och det är fortfarande svårt att gräva, tjälen har just börjat gå ur jorden. Men de kämpar på, gräver ner dem så gott det går nedanför sovrums­fönstret, täcker dem med jord och snö. När de är klara med detta kilar flickan in i huset.

Ellen (lite för sig själv): – Hon kommer ut med ett pärlhalsband.

Axel: – Ja. Hon har gjort det själv. Då springer pojken och hämtar en lastbil. De gräver ner dessa leksaker också.

De säger ingenting, gör det bara. Så fort de är klara, springer pojken in i huset, kommer ut med något nytt.

Och flickan vill inte vara sämre. De gräver ner mer och mer.

Ellen: – Till slut kommer flickan ut med sitt munspel.

Axel: – Ja hon…har du hört den här historien förut?

éns samling Foto:Från Karl-Fred rik Ols

I projektet Kreativa Möten stimuleras skapande verksamheter utifrån arkiv. Författare, filmare, skådespelare och konstnärer gestaltar på olika sätt vår närmaste historia. Dagböcker, brev, historiska filmer och fotografier är utgångspunkter för teater­ föreställningar och en utställning. Temat är vår längtan att få finnas kvar och bli ihågkomna. Kerstin Norborgs manus Gå sitt namn är skrivet inom projektet som ett led i samarbetet mellan Västmanlands läns museum, Teater Västmanland, Film i Västmanland, Gottsunda Dans & Teater i Uppsala och Kista Teater.

Foto: Leif Hansen

KREATIVA MÖTEN < Kerstin Norborg f. 1961 är verksam som författare på heltid. Hon inledde sin författarbana som poet. År 2001 gjorde hon en uppmärksammad romandebut som blev nominerad till Augustpriset samma år. Kerstin Norborg är också verksam som kritiker och har tidigare arbetat som journalist och teatermusiker.

51

Foto: Exil

UR SAMLINGARNA

52

UR SAMLINGARNA

Samlingen om dig Av Eva Fägerborg

I Samdok har de svenska kulturhistoriska museerna ett samarbetsorgan för undersökningar och insamling i det samtida samhället. Genom en bred och kvalitativ utforskning av vår egen tid vill Samdok bidra till en fördjupad förståelse för människors liv och villkor.

Arbetet bedrivs med många olika metoder som ger ett varierat och rikhaltigt material – etnologiskt fältarbete med intervjuer, beskrivningar, fotodokumentation, insamling av föremål och dokument, men även minnesinsamlingar och skrivupprop, film och ljud och på senare år också insamling via webben.

Samdok bildades 1977 med det primära syftet att stärka föremålsinsamlingen från det samtida samhället. Analyser av museisamlingar hade visat en skev tidsmässig och social fördelning, där bristerna var uppenbara framför allt vad gäller 1900-talets massproducerade vardagsföremål. Ganska snart kom uppgiften att vidgas från föremålsinsamling till en både bredare och djupare satsning på samtidsdokumentation av människors liv, där föremålen utgör en av flera materialkategorier som behövs för att kunna belysa olika frågor och företeelser.

Samdok består av ett åttiotal medlemsmuseer som samarbetar i sju arbetsgrupper (pooler) kring olika ämnesområden: poolen för Fritid och hemliv, Lokala och regionala rum, Naturbruk, Samhälle och politik, Samiskt liv, Tillverkning och tjänster samt Kulturmötesgruppen. Museerna väljer vilken eller vilka pool/er de vill delta i och varje museum genomför och bekostar sina egna undersökningar. Innehåll, frågeställningar, metoder och resultat diskuteras gemensamt, i poolerna och på Samdoks större gemensamma möten. < Västmanlands läns museum genomförde ett samtidsinriktat dokumentationsprojekt som gick ut på att dokumentera graffitikulturen i Västerås och Västmanland. Under projektet som pågick mellan 2004–2008 samlades ett omfattande material in till museet. Här en målning av ”Exil” från Djuphamnen i Västerås omkring 1992–93.

Verksamheten koordineras av Samdoksekretariatet vid Nordiska museet, bland annat genom konferenser, tidningen Samtid & museer och andra publikationer, webbplatsen och Samdokregistret, onlinedatabasen över museernas samtidsundersökningar. För de övergripande riktlinjerna svarar Samdokrådet med representanter för läns-, central- och kommunala museer.

Internationellt tillförde Samdok nya perspektiv på museernas samlande. För trettio år sedan sågs inte det samtida samhället som ett självklart undersöknings- och insamlingsfält för museerna, så det nya svenska sättet att arbeta väckte stort intresse. Numera arbetar många museer runtom i världen med samtidsfrågor och samtidsinsamling.

I en globaliserad värld med många transnationella sociala rum och sammanhang växer behovet av en ökad dialog och samarbeten över gränserna. Därför har det internationella samarbetet på senare år stått högt på Samdoks dagordning. Trettioårsjubileet 2007 firades med en inter­ nationell konferens, Connecting Collecting, som även blev avstampen för ett internationellt nätverk, CollectingNet. Målet är att nätverket ska omvandlas till en ny kommitté inom den internationella museiorganisationen ICOM för att ge insamlingsfrågorna en institutionaliserad världs­ omfattande plattform.

DET FINNS MER

www.nordiskamuseet.se klicka vidare till Om museet, Samdoksekretariatet

53

FRÅN FÖRENINGARNA

Samla, lära, veta

Om samlarföreningen Misteln i Västerås Av essess

Samlarföreningen Misteln är en förening för personer med samlarintresse. Föreningen startade för mer än 50 år sedan, år 1957 och har idag ett 80-tal medlemmar. Bland dem som var med och startade föreningen fanns Ragnar Sjöman och Tore Klang. Tore är fortfarande med, numera som hedersmedlem, ett epitet han delar med Arne Rydell.

SAMLA-LÄRA-VETA är föreningens valspråk och målsättningen är att berika livet genom att få ökad kunskap om alla ting som omger oss. Bland föreningens medlemmar finns personer med vitt skilda intressen för antika saker.

Här finns samlare av mineraler/stenar, frimärken, mynt, medaljer, manschettknappar, vapen, telefoner, radioapparater, kameror, nautica, glas, porslin, ja allt som man kan tänka sig att samla.

Innehållet i aktiviteterna har en stor bredd, Som ett exempel på detta kan nämnas att föreningen gjort besök hos BoGrönt, Göran Lindqvist Trädgårdscenter i Hökåsen och Rolf Carvenius skapelse Jazzens Museum i Strömsholm.

Dessutom ska de få veta mer om renovering av fönster hos Aros Kultur & Byggnadsvård på Vallby. Till julfesten med gröt och skinka m.m. medverkar Tage Berggren med ”Människor, djur och natur i Bäverdalen”.

Medlemmarna träffas en gång per månad. Ibland för att göra utflykter till museer, samlare, mässor och liknande.

Där emellan för att lyssna till föredragshållare som har intressanta ämnen att behandla. Senaste året har medlemmarna bland annat besökt Polismuseet, auktionsbyrån Effecta där Tapio Hurtta berättade om auktioner och sin verksamhet och Porslinsmuseet i Himmeta där Stig Börje Paulsson har samlat porslin från Rörstrand och Gustavsberg.

De har också fått en presentation av Västerås Domkyrkas konst och konsthantverk av Lars Segerklev. Vid årsmötet i februari medverkade Hasse Carlsson från Badelunda Hembygdsförening med programmet ”I Runornas Värld”.

Programmet för det kommande året innehåller ett besök i Domkyrkan där Berit Lundqvist ska visa och berätta om kyrkans textilier. På årsmötet i februari kommer en av medlemmarna att visa bilder från det gamla Västerås. I mars planeras ett besök på Täljstenen i Sala där Ivan Aguélis konst finns samlad. För april planeras besök i ”Katedralen på slätten”, Romfartuna Kyrka. I maj går turen till Wirsbo, för besök hos Svegfors Antik och Wirsbo Konsthall.

Juni avslutar vårprogrammet med en resa till Bygdemuseet i Nässelbo, Möklinta. Där visar Per Arne Lindberg sina samlingar av maskiner och miljöer från förr. Bland annat finns där en lanthandel, ett kafé, skomakeriverkstad, traktorer och andra maskiner.

Nio medlemmar i Misteln deltog i länsmuseets samlar­ utställning som pågick från mars till augusti i år och föreningen medverkade också vid den samlardag som anordnades den 16 juni. Höstprogrammet inleddes med ett besök i Kumla Kyrka där Fil dr Bob Engelbertsson berättade om Albertus Pictor och de målningar som han och hans medhjälpare utförde, bland annat i Kumla, för mer än 500 år sedan.

54

Medlemskap i föreningen kostar 150 kronor per år.

Tycker Du att det vi berättat här låter intressant eller vill Du veta mer? Kontakta då ordföranden Stig Johansson på telefon 021-14 28 08 eller Stig Sahlqvist på telefon 021-14 88 29 så får Du mer information.

FRÅN FÖRENINGARNA

BOKTIPS

Jan Törnkvist En gång i livet – 40 listor 401 tips Nordstedts förlag. Utgiven år 2008 ISBN: 978-91-518-5075-7 Är du en sån människa som vill vara med om allt, som samlar erfarenheter, som vill leva ett rikt liv – då är det här boken för dig. Eller en perfekt present till din bästa kompis!

Krogar, barer, vägar, tågresor, städer, stränder, nattklubbar, hotell, öar, gömställen, fester, korallrev, promenader, caféer, mötesplatser och mycket, mycket annat. Allt förknippat med upplevelser utöver det vanliga. Grejer man bara måste göra åtminstone en gång i livet. Vad har du på din egen lista?

Jan Törnqvist har jobbat som journalist i 43 år och besökt ett hundratal länder. Han har flytt undan den kinesiska maffian i Hongkong, han har lirat boll med Pelé i Brasilien, han har erbjudits att låna en fru från Grönland. Han har sett det värsta i världen. Och det bästa. Det är de bästa tipsen han har samlat i boken. Den kan ses som en guide till ett rikare liv. 300 sidor med 401 tips om det som gör livet intressant, spännande och berikande. Även om du bara får vara med om det en gång i livet. Har du sett norrskenet? Hört näktergalen sjunga på Berkeley Square i London? Tagit en Singapore Sling i baren på Raffels i Singapore? Vandrat på Kinesiska muren? Hur många poäng ger du upplevelsen? Från 1 till 7 möjliga.

Resa. Uppleva. Känna. Leva. Glädje och lust i att upptäcka resmål, krogar och mycket, mycket annat. En glädje som bara växer, en lust som aldrig dör. Nu åker vi! Att samla poäng är bara en lek. Att samla på upplevelser är på riktigt!

Foto: Nils-Erik Johansson

En samlare, en story Text: Anders Boström Foto: Patrick Degerman Formgivning: Ola Lundqvist, Hugin & Munin Kulturinformation Förlag Samlarboken.se. Utgiven år 2008 ISBN: 978-91-633-3534-1 Världen är full av samlare och varje pryl bär sin egen historia.

Med den utgångspunkten har författaren letat samlare över hela landet för att berätta deras story.

Vi möter mopedsamlaren som hittade sitt originalobjekt efter en källaröversvämning, vi hälsar på hos borrmaskin­ samlaren som inte vågar provköra sin oanvända pjäs från 1975 eftersom den då inte längre är oanvänd och vi träffar transistor­ radiosamlaren som kunde sluta cirkeln när han till slut kom över radion som allt började med.

Vi söker också svar på frågan varför svenskar tycker det är så roligt att samla på gamla saker och om det verkligen stämmer som de säger – att samlare är lyckligare än andra.

55

Not iser

notiser RAPPORT FRÅN FRAMTIDEN Länsmuseet och Konstmuseet i nya lokaler – en ny kulturscen hösten 2010 Nu gör Västerås stad tillsammans med Landstinget Västmanland en gemensam satsning på en ny kulturscen för vår region. Hösten 2010 flyttar Västmanlands läns museum och Västerås konstmuseum till gemensamma lokaler på Karlsgatan i Västerås.

Efter ett flerårigt arbete med att utreda bästa möjliga läge är det klart att den gamla anrika industribyggnaden (fd. Mimerverkstaden) på Karlsgatan, blir mötesplatsen för 2000-talets kultur- och konstupplevelser i vår region.

Ombyggnaden av lokalerna pågår för fullt och till hösten 2010 öppnas dörrarna för allmänheten.

Du som vill veta mer om de nya lokalerna och den fleråriga process som föregått beslutet kan läsa om det på länsmuseets hemsida: www.vastmanlandslansmuseum.se Där finns en rapport från lokalut­ redningen och en planritning över de framtida nya lokalerna.

1

NOTISER

Befintliga museilokaler i Västerås slott och fd. Rådhuset har betydande brister vad gäller funktion, tillgänglighet, arbetsmiljö och säkerhet. Den nya kulturscenen erbjuder ökad tillgänglighet till utställningar, samlingar, arkiv, verksamheter och lokaler. Två museer tillsammans ger en mer omfattande verksamhet, vilket leder till ökad attraktionskraft med möjligheter till ökad kvalitet och bärighet i café och museibutik. De nya lokalerna kommer också att ha en ökad säkerhet för samlingarna vad gäller såväl klimat som stöld. Samverkan mellan de båda museerna kommer att leda till att samordningsvinster uppnås, vilket innebär kvalitetsutveckling och ett effektivare utnyttjande av lokalerna.

För det nya museihuset har en gemensam verksamhetsidé formulerats i följande punkter: • Ny kulturscen för konst och kulturarv i regionen • Öppen och tillgänglig mötesplats för alla • Inbjudande med närhet till musei­ personalen • Aktiviteter synliga för besökaren genom planlösningens utformning • Nå nya målgrupper

• Ny scen med gränsöverskridande verksamhet i nära samverkan med andra kulturformer och uttryck • Nya samverkansformer med näringsliv och andra aktörer • Företag och föreningar använder museet för möten, konferenser och fester • Museerma blir en stark attraktion för Västerås och Västmanlands län • Museibutik och café viktiga för att höja museernas attraktivitet Kulturstrategi för Västmanland Landstinget i Västmanland har påbörjat ett arbete med att ta fram en regional kulturstrategi för länet. Syftet med arbetet är att kartlägga och synliggöra länets styrkor och svagheter på kultur­ området. Kulturstrategin kommer, förutom att utgöra ett samlande dokument för länets kultur, även ge ett underlag vid kommande förhandling med staten kring den sk. portföljmodellen, som innebär att den regionala nivån kommer att få större inflytande över fördelningen av medel till kultursektorn.

Efter ett brett förankringsarbete i länet beräknas kulturstrategin vara klar till halvårsskiftet 2011. Projektledare hos Landstinget är Camilla Blomqvist, camilla.i.blomqvist@ltv.se.

n ot iser

AKTUELLT Järnrutten – en resa i järnets Bergslagen Hur kan man bäst samla ihop och presentera de speciella små besöksmålen, de kulturhistoriska platserna, sevärdheterna, de glömda ruinerna, de personliga företagarna som jobbar med besöksnäring och de ideella föreningarna som arbetar med sina miljöer i Bergslagen?

Ekomuseum Bergslagen, Järnriket Gästrikland och Husbyringen har tagit fram en gemensam Webbplats för att få fler att upptäcka regionen.

Läs mer på: www.jarnrutten.se Kalklinbanan mellan Forsby och Köping nära rivning Rivningen av den industrihistoriskt intressanta Kalklinbanan mellan Forsby och Köping närmar sig snabbt.

Det konstaterade styrelsen för Kalklinbanans Vänner när ordföranden KG Källerfors och vice ordföranden Göran Magnusson rapporterade från ett möte med länsråden vid Sörmlands och Västmanlands länsstyrelser och Nordkalk AB, som är ägare till linbanan.

Företrädarna för länsstyrelserna och Nordkalk AB lämnade vid mötet i Köping det dystra beskedet att medel saknas för bevarande och drift. De avvisade också stöd för vänföreningens senaste förslag om en konsultstudie för eventuellt bildande av ”Kalklinbanans Utvecklings AB”.

Styrelsen tvingas konstatera att trots ett stort riksintresse i form av bl.a. ekonomiskt stöd från Riksantikvarieämbetet och stora arbetsinsatser från ideella krafter tycks Kalklinbanans öde vara beseglat. Föreningens styrelse diskuterar nu i första hand det negativa beskedets effekter på pågående EU-stödda projekt som den nystartade skulpturparken vid Kalkbrottsutsikten vid Forsby och nästa sommars planerade mobila konstutställning i linbanan.

Historien om Viksängs bostadsområde Kulturföreningen Vi i Viksäng kommer att under de närmaste åren att arbeta med en historik om Viksängs bostadsområde i Västerås. Föreningen söker personer som är intresserade av att forska i historien och efterlyser också individer som bara har något att berätta om Viksäng. En grupp på facebook har skapats. Det finns en gästbok där besökarna kan skriva, berätta eller lägga ut bilder och filmklipp. Det går också bra att skicka material direkt till e-postadressen via hemsidan: www.viksang.se Målet är att det i slutändan skall bli en bok. På facebook lägger föreningen också ut uppgifter om aktuella arrangemang. http://www.facebook.com/ group.php?gid=148304946501 Pilotprojekt utvecklar arbetet med turismen Sveriges hembygdsförbund (SHF) har anställt en konsulent för hembygds­ turism. Ingrid Ekholm förbereder nu en satsning på hembygdsturism som SHF planerar för i samband med en ny hemsida. Den tidigare Hembygdsguiden skall ersättas med en bättre marknadsföring av föreningarnas sevärdheter och aktiviteter. Stor vikt kommer att läggas vid bildmaterialet och det är länet och regionen som kommer att lyftas fram. Viktigt är att utveckla en bra regional samverkan, mellan föreningarna och mellan hembygdsrörelsen och andra parter som kommun, länsstyrelse och näringsliv.

För att utveckla en modell har SHF startat ett pilotprojekt med Västmanlands Hembygdsförbund. Inventering av föreningarnas verksamhet i länet pågår och stor vikt kommer att läggas på tillgängligheten. SHF och hembygdsförbundet i länet har i en skrivelse bett om namn och e-postadress till en kontaktperson, som ansvarar för turism i varje förening i Västmanland.

Tanken är att bygga ett diskussions­ forum för utbyte av erfarenheter och samverkan i frågor gällande kulturturism.

Om informationen inte nått ut till alla som är berörda, vill vi här meddela att vi tacksamt tar emot namn och e-postadress till en av föreningen utvald person för medverkan i projektet.

Det går bra att meddela projektansvarig, Ingrid Ekholm, via e-post ingrid.ekholm@hembygd.se eller ringa 08-34 55 11.

Utvecklingsprojekt i Riddarhyttan Statens Kulturråd har beviljat Västmanlands läns museum ett utvecklingsbidrag för museets arbete ”att finna nya, moderna sätt att förmedla kunskap om kulturarvet”. I ett brett samarbetsprojekt kommer länsmuseet att arbeta med att tillgängliggöra olika typer av historiskt material som t.ex. arkivhandlingar, bilder, berättelser, litteratur och ljud. Annorlunda gestaltningsformer kommer att prövas i syfte att göra det immateriella kulturarvet tillgängligt på ett berörande sätt.

Projektet kommer att genomföras i samarbete med Riddarhyttans intresseoch hembygdsförening, Teatermaskinen och Mälardalens högskola.

ARTY – en ny kulturtidskrift Kulturstiftelsen ARTY har gett ut det första numret av kulturmagasinet ARTY, ett magasin där kultur möter näringsliv. Tidskriften är ett samarbete mellan kulturstiftelsen ARTY och Västmanlands läns museum, Teater Västmanland, Västerås konstmuseum, Västerås stads kultur-, idrotts- och fritidsnämnd, Västmanlandsmusiken, Västerås kulturcentrum och Västerås stadsbibliotek. Genom att lyfta fram alla former av kultursamarbeten vill magasinet ARTY inspirera till att använda kultur i arbetsliv och före­ tagande. Samarbetet mellan kultur och näringsliv skall ge staden/länet, näringslivet och kulturlivet ny kraft.

Magasinet utkommer med två nummer per år och så långt upplagan räcker kan den hämtas hos de medverkande kulturinstitutionerna.

NOTISER

2

Not iser

Modernismen i Västmanland Länsmuseet och länsstyrelsen har under hösten 2009 inlett ett flerårigt projekt där länets moderna kulturarv uppmärksammas. Det handlar om tiden från 1930 då funktionalismen gjorde sitt intåg i landet, fram till 1970-talet och det storskaliga miljonprogrammet.

Tidsperioden har varit av stor vikt för länets framväxt och har lämnat avtryck i form av många spännande fysiska miljöer. Nu är det hög tid att kartlägga länets moderna historia och att se till att modernismens kulturvärden och kvaliteter inte går förlorade.

Sverige – det nya matlandet Ett regeringsuppdrag. Mat på tapeten!

Nu satsar man från flera håll på lokal livsmedelsproduktion med ledord som mat som kultur, lokal variation och identitet, den nordiska mattraditionen, traditionella förädlings- och förvarings­ metoder, beskrivande språkutveckling med mera. Alla som arbetar med eller vill börja arbeta med mattraditioner inom hembygdsrörelsen bör se om det finns stöd att söka!

Hösten 2007 beslutade regeringen om en treårig livsmedelsstrategi för Sverige. Satsningen riktas till kompetenshöjning och tillväxt samt mat med mervärden såsom ekologisk, lokal och småskalig produktion. Regeringen sätter nu höga mål för en ökad produktion, förädling och export av livsmedel.

Jordbruksverket, Visit Sweden och Exportrådet har fått uppdraget. En viktig part i arbetet är också de 63 Leaderkontoren. Det är även avsatt forskningsmedel till dessa frågor via Vinnova och Formas. Från och med 2010 ska 26 miljoner öronmärkas inom ramen för Landsbygds­programmet och Livsmedelsstrategin.

Prioriterade områden är: • Sverige som matland, öka medvetenheten om den svenska maten • Nya produkter och processer inom förädling

3

NOTISER

• Utveckling av nya logistiklösningar • Öka tillgången på ekologiska produkter • Klimatsmart mat och minskade utsläpp kopplat till livsmedel Ministerrådet driver sedan 2006 projektet Ny Nordisk Mat. Projektet förlängs med en ny period 2010–2014 med en budget på 15 miljoner danska kronor. Inriktningen är lokal livsmedels­ produktion, turism och att kommunicera de unika kvaliteterna och möjligheterna i nordisk mattradition.

Mer information hos Jordbruksverket: www.jordbruksverket.se och genom Landsbygdsprogrammet: http://www.sjv.se/amnesomraden/ mojligheterpalandsbygden/ landsbygdsprogrammet KRUT – kreativ utveckling KRUT är ett samarbetsprojekt mellan regionerna Östergötland, Örebro, Västmanland, Uppsala, Sörmland och södra Småland med stöd av EU:s regionala fond. Målet är att skapa en hållbar utveckling inom den kreativa sektorn och stötta de kreativa entreprenörerna i nätverksskapande.

Därigenom synliggörs sektorns betydelse för samhällsekonomin och hur den bidrar till en regions attraktivitet och tillväxt. Sektorn omfattar turism, rekreation, media, konst, design, kulturarv samt information. Den utgör en viktig del av näringslivet och består också av verksamheter som stöttar skapandet.

Projektet KRUT pågår från 2008 till och med 2010. Under den perioden ska KRUT kartlägga, analysera och beskriva den kreativa sektorn i de medverkande regionerna. Målet är att skapa en plattform och aktiva mötesplatser för utveckling, innovationer och tillväxt. Kontaktperson för Västmanlands län är Ann Lystedt.

Du når henne på tel 0706-56 66 33 eller e-post: ann.lystedt@teknikbyn.se

KURSERBJUDANDE Samlade minnen – om att skapa egna minneslådor Berättandet är ett behov hos oss alla.

Varje människa sitter på en skatt av historier och det kan vara en stor upplevelse att höra sig själv och andra berätta. Genom att berätta kan man nå förståelse både för sig själv och för andra, vilket också kan ge ökad självkänsla. Berättandet och lyssnandet ger våra upplevelser mening och sammanhang. En minneslåda kan väcka berättarlusten och skapa goda samtal mellan vårdgivare och vård­ tagare. Att titta på föremål och få berätta om dessa kan stimulera till hågkomst och vara minnesträning.

Västmanlands läns museum erbjuder personal inom åldringsvård och omsorg handledning och tips på hur man själv kan skapa egna minneslådor till sin arbetsplats. Under en kurskväll presenteras bland annat teman och innehåll för lådorna och tips på var man kan hitta föremål. Även efter kursen kommer deltagarna att få stöd och hjälp med material i samband med skapandet av minneslådor. Kursen genomförs vid tre tillfällen och sker i samarbete med Fagersta kommun och Hallstahammars kommun.

Tid och plats: • Västmanlands läns museum, torsdag 21 januari kl 17.30–19.30 • Fagersta bruksmuseum, torsdag 4 februari kl 17.30–19.30 • Hallstahammars bibliotek, torsdag 18 februari kl 17.30–19.30 Kostnad: 150 kr inkl kaffe och smörgås samt kursmaterial.

Anmälan För information och anmälan kontakta Anna Bratås, Västmanlands läns museum, telefon 021-15 61 04 eller via e-post anna.bratas@ltv.se

n ot iser

UTSTÄLLNINGAR Smal Västmanlands läns museum Västerås slott 7 november till 31 januari 2010 Vem bestämmer hur Du ser ut? Den frågan är genomgående i utställningen Smal. Ett fyrtiotal ungdomar har undersökt utseendefixeringen i vårt samhälle och jakten på evig ungdomlig skönhet som ställer omöjliga krav. Hur kan dagens skönhetsideal ha ett sådant grepp om våra tankar? De har även tittat på skönhet ur ett historiskt perspektiv och hur idealen har förändrats över tid.

Ungdomarna kommer från Malmö, Norrköping, Stockholm och Östersund och har arbetat med utställningen i studiecirkelform under drygt ett halvår.

Utställningen Smal är producerad av Arbetets museum i samarbete med ungdomar, Sensus, föreningen Smal och Unna design med stöd av Arvsfonden.

Västmanlands läns museum har byggt på med en egen del där ungdomar från Västerås deltar.

Jenny *1910 † 2006 Västmanlands läns museum Västerås slott 5 december till 31 januari 2010 Kan man porträttera en okänd person via hennes saker? Tre konstnärer under­ sökte detta genom att dokumentera ett komplett dödsbo efter en för dem okänd kvinna. Med olika metoder utifrån ett konstnärligt perspektiv försökte de få en person att framträda. Utställningen är resultatet. Konstnärerna är Terese Bolander, Kristina Stark och Nanna de Wilde. I utställningen presenterar konstnärerna sitt dokumentations­ material i ett digitalt arkiv sina egna separata konstverk och en katalog med intervjuer, dokumentation och texter om arbetsprocessen. Information om konstprojektet finns på: www.dodsbo.com

PRIS OCH BERÖM Hembygdsförbundets förtjänstdiplom 2009 Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening delar varje år ut diplom till person/er som inom någon av hembygdsföreningarna gjort sig förtjänt eller som med annan lokal anknytning inom länet utfört en kultur­ gärning utöver det vanliga. Följande personer fick ta emot förtjänstdiplomen som delades ut vid årsmötet på Klackbergsgården i Norberg den 25 april 2009: Knut Barr är en eldsjäl och föreningsmänniska som alltid har mycket på gång. Han har varit redaktör för Särimner, Kungsörs hembygdsförenings årsskrift, i mer än tjugo år. Han har också bland annat engagerat sig som styrelseledamot i Kungsörs hembygdsförening, Lokalhistoriska Sällskapet i norra Södermanland och Kalk­ linbanans vänner.

Knut Barr har de tre senaste åren ägnat all sin kraft åt att vara redaktör och författare till boken ”Kungariket Kungsör”, som gavs ut av Lokalhistoriska Sällskapet hösten 2008. Med sina rika kunskaper om Kungsörs historia från forntid till nutid har han åstadkommit den mest fakta- och bildrika bok om Kungsör som är gjord, en insats som är långt utöver det vanliga.

Bengt Sörberg har under många år haft ett brinnande intresse för Kungsudden i Kungsör, dess historia och byggnader.

Han har samlat byggnadsritningar och skisser från arkiv runtom i landet. På eget initiativ och i samråd med Kungsörs hembygdsförening har han skapat en modell över hur Kungsudden såg ut från och med att Gustav Vasa började byggnationen år 1538 och fram till den brand som år 1822 ödelade största delen av gårdens byggnader.

Under de senaste tre åren har Bengt Sörberg tillsammans med modellbyggare, färdigställt modellen i skala 1:50. Han har också visat modellen för besökare och berättat om områdets rika historia.

Olle Nilson har i många år aktivt deltagit i arbetet i Enåkers Hembygdsförening, bland annat med att samla in fotografier, göra inspelningar och intervjuer med ortens invånare. Han har dessutom utfört en betydande kulturgärning genom sin forskning, dokumentation och publicering av böcker. I böckerna ”Alla tiders Kroksbo” och ”Postadress Runhällen” berättar han om Kroksbo i Enåker respektive hela Enåkers socken under slutet av 1800-talet och 1900-talet.

I ”Inte för ro skull” har Olle Nilson dokumenterat huddungebon Trösk-Eriks dagbok 1857–1901, och kommenterat dagboken och tiden den skildrar. ”Tegelriket” skildrar tegelindustrin Heby- Salaområdet, ”När trängen förgyllde silverstaden” berättar om Sala som militärstad. Den senaste boken ”Tämligen snäll och foglig” behandlar vård och vakt på Salberga sjukhus 1930–97.

Lennart Öst, tidigare fotohandlare och fotograf i Arboga, har i mer än femton års tid lagt ner ett oerhört arbete på att systematisera och ordna Hembygds­ föreningen Arboga Minnes stora fotoarkiv. Långt innan den digitala tekniken blev vanlig ställde han i ordning mörkrum och reproateljé hemma i sin källare. Gamla glasplåtar och storbilds­ negativ fotograferades av och kopierades.

Dessutom såg han till så att bilderna identifierades och att uppgifterna om dem registrerades och senare digitaliserades så att de blev sökbara. Lennart Öst har med sitt arbete räddat många tusen bilder från det svunna Arboga åt eftervärlden. Lennart har även skrivit artiklar i Arboga Minnes årsbok och satt ihop ett flertal bildspel bland annat på teman som ”Arboga som industristad”, ”Kamerans historia” och ”Hjälmare Kanal”.

NOTISER

4

Not iser

Under många år har Ragnar Wahlfeldt engagerat sig på flera sätt i arbetet i Fagersta/Västanfors hembygdsförening.

Han är en flitig hembygdsforskare och har gjort flera skrifter i ämnen som hör till Fagerstas historia. Det han främst gjort sig bemärkt för är insatsen som skolhistoriker. Redan under sin tjänstgöringstid i Fagerstas skolor, som lärare, rektor och skolchef åren 1947–1990 började han samla material från de byskolor som lades ner. År 1986 startade en grupp under Ragnar Wahlfeldts ledning det mödosamma arbetet med att återskapa Västanfors första skolmiljö i Fagerstas första skolhus, Klockarbergsskolan.

Byggnaden renoverades invändigt och sakta växte ett skolmuseum fram.

Sedan dess har Ragnar arbetat med skolmuseet på olika sätt. Samlingarna har kompletterats, vårdats och inte minst visats. När hembygdsföreningen arrangerar gammeldags skoldag för nutidens elever har Ragnar ofta deltagit, i rollen som sträng skolinspektör.

Vuxengrupperna har han för det mesta guidat själv. En kunnigare guide kan ingen ha önskat.

Hembygdsförbundets verksamhetspris 2009 Verksamhetspriset utgörs av ett Diplom och en penningsumma om 2000 kronor, vilket tilldelas en hembygdsförning som har gjort en insats som bidrar till att stärka och bevara intresset för kulturmiljöer i länet. 2009 års pris delades ut till Föreningen Norbergs Folkminnesarkiv med motiveringen: Med små medel, stor uppfinningsrikedom och mycket energi har Föreningen Norbergs Folkminnesarkiv i samarbete med Släktforskarföreningen Engelbrekt på relativt kort tid skapat en gemensam plattform för släkt och bygdeforskning i Norbergs Bergslag.

5

NOTISER

Tillsammans, med gemensamma personella och andra resurser, har de två föreningarna skapat en träffpunkt i släktforskarlokalen där även de som vill forska i Folkminnesarkivets samlingar är välkomna. Hemsidan för Forskningscenter Norbergs Bergslag innehåller både arkivförteckningar över de arkiv som förvaras i Folkminnes­­ arkivet och information om släkt­ forskarföreningens aktiviteter. Detta samarbete underlättar för forskaren och inbjuder till forskning utanför gängse ramar, något som i hög grad bidrar och kommer att bidra till att stärka och bevara intresset för kulturmiljöer i länet.

industrihistoria Mälardalens industrihistoria Mälardalsrådets kulturutskott har valt att starta ett projekt rörande regionens industrihistoria. Syftet med det industr­ihistoriska projektet är att stärka besöksnäringen, att kommunernas invånare och besökare ska lära känna industrihistorien i Mälardalen och att materialet ska kunna användas i bl.a. skolundervisningen. Inom ramen för projektet har utskottet fattat beslut om att låta göra en inventering/sammanställning av industrihistorien i Mälardalen. Regionens länsmuseer deltog i ett första inledande möte i oktober.

FRÅN HEMBYGDSFÖRSÄKRINGEN Vinterskadesäker hembygdsgård Risken för vattenskador är extra stor vintertid, många skador beror på att ledningssystem för varm- och kallvatten fryser. Tillräcklig grundvärme och aktiv tillsyn av hembygdsgården är extra viktigt under vintermånaderna.

Om hembygdsgården inte används vintertid är det bra att stänga av vattnet och tömma ledningssystemet.

Nedan följer några goda råd för att förhindra skador både på och i byggnaderna.

• Kontrollera takbeklädnaden så att den står emot regn och snö.

• Rensa hängrännor från löv/skräp och led bort vattnet från stuprör.

• Rensa grunden från organiskt material.

• Töm utvändiga utkastare och tag bort slang och snabbkoppling.

• Kontrollera att synliga vatten­ ledningsrör och kopplingar är hela.

• Se till att skarvar och fogar i våtrumsbeklädnad är täta och hela.

• Ventilera mot fukt och mögel – låt innerdörrar, skåp och lådor stå öppna. Öppna upp husets luftventiler.

Hör av er till försäkringskansliet för mer råd och tips för att skadeförebygga!

Hembygdsförsäkringen Box 25, 432 03 Träslövsläge Telefon 0200-22 00 55 (mottagaren betalar) Hemsida: hembygdsforsakringen@hembygd.se

n ot iser

NYA BÖCKER En folklig historia.

Historieskrivningen i studieförbund och hembygdsrörelse Författare: Samuel Edquist 474 sidor.

ISBN 978-91-89140-63-9 Det sägs ibland att svenskar är historielösa. Men vad innebär det egentligen att vara intresserad av historia?

Måste det handla om krig, kungar och omvälvningar? Om man med historia även menar släktforskning, lokalhistoria, industrihistoria eller vardagens kulturhistoria, kan man knappast säga att svenskar är historielösa. Tiotusentals svenskar ägnar en stor tid av sin fritid åt sådana historiska studier, på egen hand eller tillsammans med andra.

Samuel Edquist har undersökt hur svenskarna sysslat med historia i svensk folkbildning – i studieförbundens och hembygdsföreningarnas studiecirklar – från tidigt 1900-tal och fram till våra dagar. Vad är det för historia man intresserat sig för? Är det den ”stora” historien om krig och politik, eller är det den ”lilla” och konkreta historien om bygder, arbetsplatser ­ eller kulturella seder? Vilken ideologisk betydelse har dessa historiska studier haft?

Berättelsen om det förflutna formar människors idéer och tankar om samtiden. Sätten att ägna sig åt historien speglar också övergripande skiften i samhället. Hur inverkar vår tids trender, präglade av ekonomiska tänkesätt och försök att stärka bygders ”varumärken”, på folkbildningen och dess historiestudier?

Goda exempel I en ny skrift från Västmanlands läns museum och Länsstyrelsen i Västmanlands län berättas om hur äldre byggnader i länet används på nya sätt.

Husen kan ses som inspiration och goda exempel för hur en gammal byggnad kan få en ny funktion via ett entreprenörskap och företagande, samtidigt som den behåller sitt kulturhistoriska värde. Boken finns tillgänglig och kan laddas ner från länsmuseets hemsida: http://www.vastmanlandslansmuseum.se/ filer/pdf/goda_ex_low.pdf Gå över ån Under 2008–2009 har Västmanlands läns museum och Västerås Konst­ museum drivit det pedagogiska pilotprojektet Gå Över Ån. Projektet initierades för att utveckla en ny pedagogisk modell som museerna kunde använda för att arbeta med elever 13–19 år ute i det offentliga rummet. Under en månads tid gestaltade högstadieelever från S:t Ilians Skola olika platser i Västerås innerstad genom att skapa ljudkonstverk, handledda av konstnären Åsa Stjerna.

Läs mer om hur man kan arbeta med det offentliga rummet, offentlig konst och lärande i rapporten Gå Över Ån.

Dvd-skiva medföljer.

Boken finns att köpa i musei­ butiken på Västerås slott. Den kan också beställas på telefon 021-15 61 00 eller via e-post: lansmuseet@ltv.se Vid beställning tillkommer fraktkostnad.

Rapporten finns också tillgänglig och kan laddas ner från länsmuseets hemsida: http://www.vastmanlandslansmuseum.se/ filer/Bilder/Ga_over_an/rapport.pdf

Ny lärarhandledning från länsmuseet!

Krampen. Ryssläger i Sverige under andra världskriget Läs om de sovjetiska soldaterna som levde i Sverige under andra världskriget.

Västmanlands läns museum och journalisten Hans Lundgren har i många år sökt och samlat minnen och fakta om de så kallade rysslägren i Sverige.

Krampen. Ryssläger i Sverige under andra världskriget blev resultatet och den kom ut i slutet av 2008.

Nu finns också en lärarhandledning baserad på boken. Den riktar sig till lärare i högstadiet och gymnasiet, som tillsammans med sina elever vill arbeta vidare med Sveriges historia vid tiden kring andra världskriget och samtidigt dra paralleller till dagens Sverige.

Boken och lärarhandledningen finns att köpa i länsmuseets butik på Västerås Slott.

Priset för boken, inkl moms, är 230 kr. Lärarhandledningen kostar 40 kr. Boken kan också beställas på telefon 021-15 61 00 eller fax nummer 021-13 20 76 samt via e-post: lansmuseet@ltv.se Vid beställning tillkommer fraktkostnad.

Svedvi under 1900-talet 192 sidor, illustrerad.

Utgiven 2008 av Svedvi Berg Hembygdsförening.

Boken är ett resultat av arbetet i en studiecirkel som startade 2002. Den innehåller en samling berättelser från landsbygden utanför tätorten Hallstahammar, berättade av de som var med.

Där ingår sägner och historier samt skildringar av hur människor levde i bygden. Bokens läsare får ta del av hur en bygd med livaktiga kulturella inslag förändrats och att socknens kulturella centrum flyttades till den växande industriorten Hallstahammar.

Skriften berättar om ett århundrade, som började traditionellt och där utvecklingen tog fart under perioden efter andra världskriget.

NOTISER

6

Not iser

Vid Svartåns mynning Här har man bott i 4 000 år 30 sidor, rikt illustrerad.

Utgiven 2008 av Riksantikvarieämbetet.

Utifrån resultaten från två arkeologiska undersökningar, vid Eriksborg och Nordanby i Västerås, har Riksantikvarie­ ämbetet skrivit ner berättelsen.

Människornas val av boplats styrdes utifrån sin tids förutsättningar. De har varit föränderliga. Det som en gång var avgörande för val av boplats, t.ex. närheten till havet, har också gjort att man valde att lämna platsen när vattnet drog sig tillbaka genom landhöjningen.

Platserna har varit obebodda under långa perioder, men med tiden har nya förutsättningar skapats. Nordanby och Eriksborg blev med tiden platser som man återvände till.

Brandchefens dotter Eller berättelsen om slottet med de hemliga rummen Författare: Lehna Torne 164 sidor, utgiven 2009.

ISBN 978-91-633-4378-0 Boken berättar om hur det var att som brandchefens dotter växa upp på 1950-talet bland brandmän, brandbilar och annat spännande runt omkring Västerås brandstation. Boken innehåller även en faktaruta om brandstationen och autentiska bilder från tiden.

Tårtgeneralen Författare: Filip Hammar & Fredrik Wikingsson 224 sidor, utgiven 2009.

1984 utser Jan Guillou Köping till Sveriges tråkigaste stad. Medan bygden lamslås och ett helt land skrattar bestämmer sig den nyinflyttade Hasse P för att motbevisa Stockholmsdjävlarna.

Hans idé är lika galen som genial. Han tänker bygga världens längsta smörgås­ tårta. Köping ska in i Guinness Rekordbok.

7

NOTISER

Berättelsen om Hasse P handlar även om det som sjuder under ytan i vilken svensk småstad som helst: kåta amerikanska basketstjärnor, sjuka tandhalsar och 83-åriga bordellmammor från Rumänien. Med Tårtgeneralen har Filip och Fredrik skrivit en djupt gripande och samtidigt oavbrutet underhållande roman. Det handlar om oskuldens sista år 1985, om en man som skräms av förändringen och betalar ett högt pris för sin strävan att stanna tiden.

Amatörfotografernas värld Nordiska museets och Skansens årsbok 2009 Redaktörer: Anette Rosengren och Christina Westergren 288 sidor, illustrerad, utgiven 2009.

Amatörer har oftast fotograferat för privat bruk, för att minnas eller för att uttrycka sig med en speciell teknik.

Ibland ligger amatörernas fotografi mycket nära de professionellas även om de verkar under andra villkor.

Samtidigt berättar amatörfotografer om kärleken till familj, barn och vänner på ett sätt som yrkesfotografer sällan gör. De bevarar händelser och ögonblick, de skapar bildberättelser om sig själva och sin värld.

Utgångspunkten för Fataburen 2009 är de omfattande samlingar av amatör­fotografi som finns i Nordiska museets arkiv – 1900-talets bilder sparade i fotoalbum och lådor eller på hårddiskar. Bokens författare är forskare och museimän som alla på något sätt har studerat och arbetat med dessa samlingar. Sex längre artiklar ger historiska tillbakablickar och nya perspektiv på amatörfotografi. I en rad kortare artiklar presenteras enskilda personer som fotograferat under olika tider och med olika avsikter och förutsättningar. Idag talar deras bilder till alla.

Den svenska fårskötselns äldre historia – några kapitel ur Ull och Ylle Av Sven T Kjellberg 144 sidor, några illustrationer.

Utgiven 2009 av Kungl. Skogs och lantbruksakademien Det finns bara en bok som ger en gedigen översikt över den svenska fårskötselns och ullhanteringens historia. Det är Ull och Ylle. Ur den återges här i nytryck de fem kapitel som behandlar fårskötselns historia i Sverige. Författare till Ull och Ylle var forskaren och museimannen Sven T. Kjellberg, som när han gav ut boken 1943 skapade en verklig fårhistorisk klassiker.

Pila-Britta En barnmorskas levnadshistoria Författare: Margareta Machl och Kerstin Rännar 64 sidor, illustrerad.

Utgiven av Medinhistoriska Sällskapet Westmannia.

Hilda Pihlgren, alias Pila-Britta, arbetade som barnmorska i Västerås åren 1899–1943. Hon var en yrkeskvinna med en stor arbets- och livs­ glädje och med ett stort medmänskligt engagemang. 60 år efter sin död lever ännu minnet och berättelserna om henne hos många. Pila-Britta hade en stor arbetskapacitet och kunde därför ge mycket till många i Västerås.

Förutom sitt yrke med oreglerad arbetstid så var hon engagerad i flera sociala sammanhang, såsom eldbegängelseföreningen och föreningen för kvinnors rösträtt.

n ot iser

Kusta och dess grannar 1625–1900 Författare: Elisabeth Westerdahl 164 sidor, illustrerad, utgiven 2008.

Skriften är ett resultat av decenniers forskning i olika arkiv. Den återger till stor del tidigare opublicerat material om människor som verkade i socknarna Irsta, Kärrbo och Ängsö under fyra sekler och avslöjar hur starkt knutna gårdsägarna var till varandra genom släktskap och markbyten.

Kvinnornas ägarroll samt deras ansvar för gårdarna lyfts fram. Genom utdrag ur en 1600-talskvinnas unika brevsamling växer också en levande bild fram av de eländiga levnadsförhållanden som drabbade den svenska allmogen på grund av krig, sjukdomar och missväxt. Jämförelser mellan äldre kartor ger också en intressant bild av hur snabbt torpbebyggelsen förändrats genom tiderna.

Enskild väg Kusta En västmanländsk herrgårdsresa genom 1900-talet Författare: Elisabeth Westerdahl 306 sidor, mycket rikt illustrerad, utgiven 2009.

Boken är en resa genom hela 1900-talet.

Seklets första ägarpar Rikard och Anna Westerdahl beskriver i minnesanteckningar och bevarade brev hur livet flyter fram på gården. Släktingar, grannar och vänner kommer på besök, rader av lantbrukselever passerar revy och ett tiotal medarbetare ger sin syn på arbetet och ett liv med många barn i små hus utan el och vatten.

Efter andra världskriget ändras förutsättningarna inom jordbruket radikalt. Då är det sonen Thure Westerdahl som står för ansvaret med en ständigt krympande medarbetarskara.

Hustrun Maj Westerdahl tar som sin uppgift att rädda släktens efterlämnade 1800-talsinventarier. I huvudbyggnaden ordnar hon tillsammans med IrstaBadelunda husmodersförening tema­ utställningar kring föremål från medlemmarnas hem. Då dessa visas för allmänheten, ger det genklang bland besökarna som får upp ögonen för en svunnen livsstil och ett kulturarv som länge har varit föraktat.

Den rikt illustrerade boken inleds med ett sammandrag av gårdens äldre historia som utgavs 2008 under titeln ”Kusta och dess grannar 1625–1900”.

Utgångspunkten för 1900-talsresan är ett mycket personligt och människonära källmaterial. Boken kan därför berätta om vardagsliv och människors villkor på en av de stora gårdarna runt Västerås, något som alltför sällan dokumenteras och som nu har blivit tillgängligt i bokform. Båda böckerna är ett resultat av decenniers fritidsforskning och intervjuer. Författaren är lantmästare, delägare i Kusta och har även arbetat som frilansjournalist.

Boken kan köpas i länsmuseets butik i Västerås slott telefon 021-15 61 00, direkt hos författaren Elisabeth Westerdahl telefon 021-200 94 eller hos Lars Brandt, Irsta hembygdsförning telefon 021-201 74.

Brukskamrerens Wirsbo Författare: Bengt Antonsson 326 sidor, rikt illustrerad med cirka 180 bilder, utgiven 2009.

Brukskamrerens Wirsbo berättar historien om brukssamhället Virsbo och dess invånare genom tiderna.

Författaren Bengt Antonsson var förmodligen en av de sista med titeln brukskamrer. Sedan pensioneringen för 15 år sedan har Bengt Antonsson ansvarat för Wirsbos historiska arkiv.

Bokens läsare får ingående redo­ görelser för brukets kommunikationer, dess olika verksamheter och om brukets ägare. Till detta kommer ett antal mycket värdefulla inblickar i arbete och liv hos bergsmän, landsbönder, smältsmeder, lantarbetare, industri­ arbetare, fattighjon och andra grupper.

En del av boken handlar om samhälle och boende, om invandringen, bebyggelsen, skolor, social omsorg och föreningsliv. I dryga 20-talet bilagor ges detaljerade uppgifter om olika områden i brukets historia.

Boken är ett imponerande resultat av många års forskning och under­ sökande Källorna till boken är i första hand hämtade ur handlingar i Wirsbos historiska arkiv, ur litteratur om bruket och från nedtecknade berättelser. Åtskilliga kontakter har tagits med personer med egna erfarenheter och berättelser om livet på bruket. Förutom rikligt med både gamla och nytagna bilder så innehåller boken också några unika kartor och ritningar. Boken kan köpas i länsmuseets butik i Västerås slott telefon 021-15 61 00 eller direkt av författaren under adress: bengt.virsbo@telia.com

NOTISER

8

Not iser

De byggde i Skiljebo En bildberättelse utgiven av Badelunda hembygdsförening.

168 sidor, mycket rikt illustrerad, utgiven 2009.

Ångkraftverket i Västerås – en världsunik reservkraftanläggning – med många sidospår Författare: Karl Axel Jacobsson Mycket rikt illustrerad, utgiven 2009

Under 1930- och 1940-talen tog utbyggnaden av Skiljebo fart. Egnahemsvillor byggdes, sidovägar och ledningar drogs på båda sidorna av Stockholmsvägen i Gryta och Lundbyskogen. Det var främst arbetare på ASEA och Metallverken som för en rimlig kostnad kunde förverkliga drömmen om ett eget hus för familjen.

Området Skiljebo låg i utkanten av den gamla bondesocknen Badelunda och gränsade till Västerås stad.

Befolkningen mer än fördubblades i socknen under perioden 1930 till 1945.

Den snabba utvecklingen kom att ställa stora krav på utbyggnad av skola och övrig infrastruktur. Nybyggarna fick ta ett eget ansvar för det framväxande egnahemssamhället och de organiserade sig i olika egnahemsföreningar. Skiljebo tvångsinkorporerades tillsammans med Badelunda församling till Västerås stad nyårsnatten 1945/46.

Det är det vardagliga livet som skildras i boken. Föreningslivet har sin givna plats och där inte minst Sportklubben hade en stor verksamhet.

Om skolverksamheten finns en hel del berättelser och musiklivet i Skiljebo var omfattande. Stadsdelens pulsåder, Stockholmsvägen, presenteras ingående med affärer, verkstäder, kiosker och caférörelser.

Boken är ett imponerande resultat av en studiecirkel som startades av hembygdsföreningen 2006. De cirka 15 deltagarna är barn till områdets nybyggare. De har samlat in fotografier och minnen. Första resultatet blev fotoutställningar och programkvällar på Skiljebo bibliotek. Studiecirkeln har sedan jobbat vidare med bild- och faktainsamling vilket har lett fram till utgivningen av boken. Bengt Wallén från Badelunda hembygdsförening har varit koordinator för projektet.

Boken handlar om ett reservkraftverk, byggt i olika etapper från 1915–1959 och som betytt mycket för att vi skulle ha en säker elförsörjning i landet.

Anläggningen var bemannad dygnet runt, alltid beredd att starta upp vid plötsligt energibortfall eller vattenbrist i de stora norrlandsälvarna.

Kraftverket är välbevarat och boken berättar om hela processen, från att kol eller olja kom till hamnen – till att elenergin lämnade verket på utgående kraftledning. Turbinhallen kan visa ångteknikens hela utveckling från 1910- till 1950-talet, från 7 MW till 65MW:s ångturbingeneratorer.

Unika är också tornpannorna, som var egenkonstruerade i Västerås och var speciellt kända för att snabbt komma upp i full effekt. Turbinerna och pannorna uppnådde olika världs- och europarekord, vilket gjorde att det internationella intresset var stort med många studiebesök från hela världen.

Boken handlar också om allt annat som skedde inom det stängda kraftverks­ området. Där tillverkades kraftlednings­ stolpar för 400 kV ledningarna som drogs genom landet, där fanns en bilverkstad, Vattenfalls centralförråd och företagets lärlingsutbildning.

Från Ångkraftverket kom också från år 1954 den första kraftvärmen i Västerås.

9

NOTISER

Det medeltida Dalarna & Västmanland En arkeologisk guidebok Författare: Jonas M Nordin 256 sidor, utgiven av Historiska Media 2009 Guideboken till det medeltida Dalarna och Västmanland berättar om de båda landskapen utifrån ett arkeologiskt perspektiv. Arkeologen Jonas M Nordin ger en bild av hur Dalarna och Västmanland såg ut under medeltiden och visar på det ovanliga och intressanta i just dessa landskap.

Få områden bär på samma breda kulturhistoria som Dalarna och Västmanland. Längs Västmanlands mälarstränder, mellan runstenar och gravfält, byggdes några av de stora gods som låg till grund för riket Sverige. Här bildades också några av landets viktigaste städer. I Bergslagen mellan Dalarna och Västmanland uppstod den första vågen av industrialisering som bidrog till det samhälle vi ser idag. Redan under tidig medeltid byggdes hyttor och bröts gruvor.

I området finns också världens bäst bevarade medeltida trähusbestånd.

Boken är femte delen i Historiska Medias serie om Sveriges medeltida landskap. Tidigare utgivna är Det medeltida Västergötland, Det medeltida Östergötland, Det medeltida Skåne och Det medeltida Småland. Liksom övriga böcker i serien är denna bok rikt illustrerad med foton på borgar, ruiner, kyrkor och föremål samt rekonstruktioner.

n ot iser

Kungariket Kungsör Författare: Knut Barr 298 sidor, rikt illustrerad Utgiven 2008 av Lokalhistoriska sällskapet i norra Södermanland, Årsbok 2009 Särimner 2008 Detta är en bok om hela Kungsörs kommun, från förhistoria till nutid på 1900-talet. Boken inleds med ett allmänt kapitel som sätter in Kungsörsbygden i sitt sammanhang utifrån förhistoria, natur, kommunalt styre och militär indelning. Vi får också läsa om några välkända personer och tidningarna i Kungsör. Därefter ägnas ett kapitel åt Kungsgården och kungamakten, där byggnadernas placering, form och funktion blir uppenbara liksom livet på kungsgården.

I avsnittet ”Kungsör, de många transportvägarnas knutpunkt” ges en intressant bild av platsens betydelse för transporterna på både sjö och land, med häst, båt, tåg, bil och linbana.

Boken avslutas med ett kapitel om alla offentliga inrättningar, som rätts­ väsende, bad, brandväsende, el, vatten och avlopp, sjuk- och hälsovård samt fattigvård och åldringsvård. Till detta kommer också texter om skolorna, om telefonnätet, postväsendet samt nykterhet och sedlighet.

Författaren Knut Barr har gjort ett mycket imponerande arbete. Med stor noggrannhet och engagemang har han under flera år samlat material. Det rika bildmaterialet, kartor, ritningar och äldre bilder kompletterat med nya, gör att innehållet på ett tydligt sätt förmedlas med igenkännande hos läsaren.

Y som i Yxhult Ytong och Mexi från Hällabrottet/ Yxhult och Kvarntorp Författare: Linda Gustafsson 64 sidor, Örebro läns museum 2009 Skriften är en introduktion till två moderna byggnadsmaterial, lättbetong och kalksandsten. Utgångspunkten är Yxhults stenhuggeri AB, senare Ytong AB och Yxhult AB. Företaget med säte i Hällabrottet, strax öster om Kumla i Närke, utvecklades från ett stenhuggeri till att bli en av landets främsta producenter av lättbetong (Ytong) och kalksandsten (Mexi). Lättbetongen blev ett ofta använt konstruktionsmaterial i bostads­byggandet. Den gick att anpassa till såväl 1930- och 1940-talens funktionalism som till de senare rekordårens långa produktionsserier inom byggandet. Kalksandstenen blev som underhållsfritt fasadmaterial särskilt populär under 1960- och 1970-talen.

En historisk bakgrund ges till Ytongens och Mexins tillkomst, utveckling och användning. Tillverkningen presenteras steg för steg liksom de båda byggmaterialens tekniska egenskaper. Ett kapitel lämnar detaljerade anvisningar för identifiering och datering. Skriften har en tydlig struktur, är rikt illustrerad och har en tilltalande grafisk form.

Kärnkraft retro Daedalus 2008. 176 sidor, Tekniska museet årsbok årgång 76.

Temat är kärnkraft, historiskt tillbaka­ blickande utifrån olika infallsvinklingar.

I mer än 50 år har kärnkraften satt sin prägel på Sverige. I boken står tidsanda, brytpunkter och kulturarv i centrum, men elektricitet och energi finns också med. En rad författare skriver engagerat om kärnkraften som arkitektur och estetik, om minnen från folkomröstningen 1980 och om optimistisk tidsanda på 1950-talet. Här finns också den spännande berättelsen om hur platsen för Sveriges första kärnreaktor blev en eftersökt experimentscen för teater och balett.

Arbete pågår – i tankens mönster och kroppens miljöer Redaktörer: Anders Houltz, Brita Lundström, Lars Magnusson, Mats Morell, Marie Nisser, Eva Silvén 299 sidor, Uppsala 2008 Den här boken är tillägnad Maths Isacson, professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet. Boken handlar om arbete och är en vänbok till Maths Isacson på hans sextioårsdag.

Arbete pågår hela tiden i någon form. Men vad är arbete? Arbetet har olika betydelse för människor och synen på arbete har förändrats över tid. Trots detta så finns det tydliga och starka bilder av vad arbete är. Arbete är både något immateriellt och materiellt.

Arbetet är ett förhållningssätt och en kulturell norm, men också något ytterst påtagligt och konkret.

Forskare från ett antal vetenskaps­ områden har i boken samlat sig kring dessa frågor. Texterna handlar såväl om arbetets fysiska miljöer som de idémässiga tankemönstren, som t.ex. synen på arbetet och människors förväntningar på yrkeslivet. Boken visar på en mångfald av vetenskapliga metoder och analysnivåer. Från detaljerade studier av arbetets villkor och landskap till mer övergripande politisk-ekonomiska analyser. Tanken har varit att vrida och vända på begreppen och med utgångspunkt i respektive författares eget område bidra med nya perspektiv.

Bokens många exempel och skilda perspektiv visar på möjligheterna och det stora värdet av att olika vetenskaps­ områden samarbetar. Vinsterna är stora för alla parter. Detta gäller inte minst förmedlingen, där helt nya förutsättningar skapas för att visa på helheter och nya sammanhang.

NOTISER

10

Postadress: Tidskriften Spaning, Västmanlands läns museum, Slottet, 722 11 Västerås.

Besöksadress: Länsmuseet, Slottet, Västerås.

Redaktörer: Ann Österberg, konsulent för Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening.

Telefon 021-15 61 20. E-post ann.osterberg@ltv.se Carl-Magnus Gagge, landsantikvarie/länsmuseichef, Västmanlands läns museum.

E-post carl-magnus.gagge@ltv.se Elisabeth Westerdahl, lantmästare och antikskribent, Kusta. Telefon 021-200 94.

Ingrid Eriksson, Västmanlands läns museum. E-post ingrid.eriksson@ltv.se Huvudmän för tidskriften: Västmanlands läns museum och Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening.

Ansvarig utgivare: Carl-Magnus Gagge, telefon 021-15 61 15. E-post carl-magnus.gagge@ltv.se Medverkande skribenter Utöver redaktionen medverkar: Michael Berglund, samlare Didrik Eriksson, samlare.

Margaret Eriksson, samlare Susanne Eriksson, museichef, Västerås Konstmuseum Essess, samlarföreningen Misteln Eva Fägerborg, Samdoksekretariatet, Nordiska museet Sanna Henriksdotter, Västmanlands läns museum Tapio Hurtta, auktionsbyrån Effecta i Västerås Jan Å Johansson, journalist Jan Larsson, bibliotekarie, Västerås stadsbibliotek Kerstin Norborg, författare Marcus Persson, fil.doktor sociologi Johan Redin, fil.dr, Södertörns högskola Linda Rydberg, Västmanlands läns museum Janina Wallenius, samlare Håkan Wåhlstedt, egen företagare Foto: Där inget annat nämns, Västmanlands läns museum.

Layout och redigering: Care of Haus/Lisa Fremleson Lång, Malin Jansson Korrektur: Ann Österberg och Carl-Magnus Gagge Annonsfakta och bokning: Kontakta redaktionen.

Distribution: Tidningen ingår i medlemskapet i Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening men sprids gratis på skolor, studieförbund, bibliotek, kommunala kulturkanslier, museer och vårdinrättningar i länet.

Om du saknar Spaning på din arbetsplats, kontakta redaktörerna.

Prenumerationer: Privatpersoner kan prenumerera på Spaning, och får då tidskriften sänd direkt hem.

Ring, skriv eller e-posta din adress till spaning@ltv.se.

Tryck: Edita Västerås.

Upplaga: 5 000 exemplar Utgivning: 1–2 ggr per år ISSN: 1651-2774 Material och bidrag: Tidskriften Spaning, Slottet 722 11, Västerås.

Eller: spaning@ltv.se. För ej beställt material ansvaras ej.

För signerade artiklar ansvarar författarna.

11

REDAKTIONSRUTA

tidskriften spaning

Vi hjälper dig spana Spaning är en tidskrift om kulturarvet i Västmanland, som det såg ut igår och som det ser ut idag. Spaning vill vara till hjälp och inspiration för alla som på olika sätt arbetar med att göra kulturarvet tillgängligt, känt och levande i Västmanland, samtidigt som vi bjuder på kunskap, inspiration och tips till alla dom som intresserar sig för kulturarvet till vardags. Spaning ges ut av Västmanlands läns museum och Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening.

< Omslagsbild framsidan: Montage Care of Haus Foto: Lasse Fredriksson Baksidan: Textilier i länsmuseets magasin i Hallstahammar. Foto: Lasse Fredriksson.

TEMA SAMLARE

innehåll

3

> Det viktigaste just nu Ledaren. Att samla är mänskligt.

Av Carl-Magnus Gagge

Västmanlands Hembygdsförbund OCH Fornminnesförening www.hembygd.se/vastmanland

4 6 9 14 16 18

> Spegeln Farao hade en dröm.

22 26

Ivan bibehållaren. Av Jan Å Johansson

30 32 34 38 42 44 48

Blommande plåt. Av Elisabeth Westerdahl

50 52

> Ur litteraturen Gå sitt namn. Av Kerstin Norborg > Ur samlingarna Samlingen om dig.

Av Eva Fägerborg

Vår uppgift är att fördjupa kunskapen om det västmanländska kulturarvet, förmedla och väcka opinion, öka insikten om det förflutna och berika perspektiven på samtiden och framtiden. Museet skall vara en plats där man kan ta del av vad som sker i samhället.

I länets 10 kommuner bedriver länsmuseet en bred verksamhet med inriktning på samarbete i olika nätverk och förmedling av kulturarvet. Vi satsar på förnyelse och utveckling av verksamheten.

54

> Från föreningarna Samla, lära, veta.

Om samlarföreningen Misteln i Västerås.

Av essess

Arbetet i hela länet innebär samarbete och samverkan med kommuner, hembygds­ föreningar, lokala entreprenörer och aktörer. Länsmuseets roll är att vara en resurs, knyta samman idéer och initiativ samt göra historien synlig i sin rätta miljö.

Samlingen och ansamlingen. Om tingen i tillvaron. Av Johan Redin

Berätta för oss

Hembygdsförbundets uppgift är att främja hembygdskunskap, kulturminnesvård och hembygdsvård.

Du tronar på minnen. Av Ann Österberg Frimärket från Munga. Värde: 562 miljarder/kilo.

Tidlösa dyrgripar. Av Jan Larsson 2 500 planscher varav cirka 500 dubbletter och 500 skolkartor.

Av Håkan Wåhlstedt

Fyra samlare Janina Wallenius letar mönster, färger, former Michael Berglund upplever barndomsminnen Didrik Eriksson gillar sin hobby = livsstil Margaret Eriksson har grodor från golv till tak

Förbundet är samarbetsorgan för hembygdsföreningarna i regionen och skall stödja föreningarna i sin verksamhet. Förbundet skall tillvarata rörelsens intressen på regional nivå och samarbeta med museer, kulturminnesvårdande organ och andra organisationer.

Genom att gå med som enskild medlem i Västmanlands Hembygdsförbund får du Årsboken som Länsmuseet och Förbundet ger ut. Spaning, Länsmuseets och Hembygdsförbundets tidskrift som utkommer med ett–två nummer per år. Erbjudande om att deltaga i temadagar, kurser i olika ämnen och medlemsresor inom och utom länet.

Ordförande i föreningen är Ulla-Britt Holmér och vice ordförande är Ola Wässman.

Föreningen har kansli på Länsmuseet. Adress: Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening, Slottet, 722 11 Västerås. Telefon 021-15 61 20. Fax 021-13 20 76.

Kontaktperson: Konsulent Ann Österberg, ann.osterberg@ltv.se

Hör gärna av dig till redaktionen med insändare och åsikter om tidningen. Skicka gärna in material eller uppslag som du tycker vi borde ta upp. Vi läser allt med stort intresse.

Skriv till Tidskriften Spaning, Slottet, 722 11 Västerås eller e-posta till spaning@ltv.se

Samla med ögon och öron. Av Ann Österberg Ledtrådar till Jenny *1910†2006. Av Linda Rydberg

Västmanlands läns museum www.vastmanlandslansmuseum.se

Galenskap och finkultur. Av Marcus Persson > E xperten Skräp eller fynd. Av Tapio Hurtta > Utflykten Hitta din samling. Av Sanna Henriksdotter > S panaren Konsten att försonas med Ekorrdjävulen.

En anti-samlares bekännelser. Av Susanne Eriksson

1 notiser 1 Rapport från framtiden 2 Aktuellt 3 Kurserbjudande 4 Utställningar

4 Pris och beröm 5 Industrihistoria 5 Från Hembygdsförsäkringen 6 Nya böcker 11 Redaktionsruta

Västmanlands läns museum har utställningar, kafé, butik, kontor, arkiv och bibliotek i Västerås slott. Rikssalen används för program och olika arrangemang. På WestmannaArvet i Hallstahammar finns museets föremålsarkiv, negativarkiv, vård- och registreringslokaler samt verkstäder.

Västmanlands läns museum Slottet, 722 11 Västerås. Telefon 021-15 61 00. Fax 021-13 20 76.

E-post: lansmuseet@ltv.se Utställningar, museibutik och café är öppna tisdag–onsdag kl 12–16, torsdag kl 12–20 samt fredag–söndag kl 12–16.

WestmannaArvet Besöksadress: Industrigatan 3–5, Hallstahammar.

Visningar och besök efter överenskommelse. Telefon 021-15 61 00. Fax 0220-247 51.

TEMA SAMLARE

Avsändare: Västmanlands läns museum, Slottet, 722 11 Västerås.

14–15/2009 • Tema samlare – Samlingen och ansamlingen. Tidlösa dyrgripar. Blommande plåt.

Värde 50:-

14 –15/2009

TEMA samlare

Värde 50:-