VSSL JAVA COFFEE GRINDER

VSSL SÄTTER GULDKANT PÅ JAKTEN

Ofta är det sakerna som man kanske egentligen inte behöver som gör allra mest för att verkligen förgylla tillvaron. Sällan eller aldrig har denna devis varit lika sann som i fallet med VSSL Java Coffee Grinder. Visst – det funkar väl att fixa till kaffeslurken med lite hett vatten och ett par skedar snabbkaffe istället för att avnjuta ljuva droppar av nymalet kaffe sprunget ur en portabel kaffekvarn som andas lyx redan när du tittar på den. Men tänk dig noga för, det är de där små genvägarna i livet som gör att du till slut raglar omkring med analklåda och begynnande hemorrojder för att du inte unnar dig den fluffiga upplevelsen av kvalitetspapper mot stussen istället för det där sträva pappret som ingen blir glad av.

VSSL, som uttalas Vessel, är en kanadesisk tillverkare av funktionell utrustning för den kvalitetsmedvetna vildmarksentusiasten.

Prylarna består av stöttåliga och vattentäta rör i aluminium som är utformade för allt från överlevnadsutrustning och första-hjälpen till en fältplunta och i det här fallet en kaffekvarn. Det första som slår mig redan när jag lyfter produkten ur förpackningen är finishen och vikten. Inte så att den blir för tung att ha med ut, men det här är verkligen en pryl som ingjuter tungt förtroende direkt ur förpackningen. Tänk känslan första gången du körde en egen unboxing av en iPhone så förstår du...

På Megafaunas hemsida som du klickar dig in på via www.megafauna.se kan vi läsa följande om produkten: VSSL JAVA är en premium, ultra-tålig, portabel kaffekvarn för vildmarksentusiasten som inte tummar på kaffekvaliteten i fält. Eller för att citera kanadensarna själva: "Engineered for folks who give a damn about their coffee."

Ett par veckor innan pressläggningen av den här artikeln var delar av redaktionen inbjudna till Norge för några dagars vildrensjakt. Ett perfekt tillfälle att kunna testa en ny produkt i en miljö som ändå känns värdig för ändamålet.

En vacker morgon klev jag upp lite tidigare för att rigga brasan till det stundande kaffekoket. Innan hade jag läst om 50 unika malningsinställningar och ett kvarnverk i rostfritt stål. Då jag tycker det är lite fegt att läsa bruksanvisningen började jag testet med att helt sonika använda den till att tända brasan. Ingen minns en fegis och dessutom låg morgondaggen kvar över allting inklusive både eldstaden och tändveden jag placerat ut redan kvällen innan.

Som tur var är VSSL Java rentav intuitiv att använda då den egentligen bara består av tre olika moduler; ett lock med tryckknapp och en inbyggd vev med transportsäkring/ hake, huvuddelen av röret i fancy militärt graderad aluminium som inhyser kammaren för de omalda kaffebönorna samt den viktiga kvarnmekanismen, och sist men också minst, behållaren för det nymalda pulvret.

Under locket hittade jag en inställningsratt graderad från 1–8 med mellansteg. Med ledning av de föredömligt pedagogiskt ritade symbolerna förstod jag att högre siffra innebar grövre flakes. Helt ointresserad av något finlir i bästa cappuccino- eller espressostil gick jag direkt för en sjua. För att citera en mer namnkunnig jägare och kaffekonnässör ska kokkaffe vara svart och rivigt.

Jag tog ett redigt tag om veven, som jag först lossat ur transportsäkingen som också knäcker extra som karbinhake, och började veva för glatta livet. Som i väsentligt skilda sammanhang gick det nästan lite snabbare än jag trott och fokus skiftades snabbt till den stundande koppen kokkaffe istället...

Om jag minns rätt körde jag två omgångar med bönor för att inte riskera en blaskig slutprodukt, och här har jag faktiskt ett tips från coachen till dig som också vill kunna köra dubbelt utan att behöva ha med en påse lösa bönor i packningen på ditt nästa jaktäventyr. Först toppar du upp kvarnen med bönor och trycker dit locket – sedan fyller du även behållaren där det färdiga granulatet ska hamna. De bönorna kan du sedan tömma ut hela i kåsan för mellanlagring när du väl på plats ute i terränglådan börjar med att mala de andra bönorna innan du upprepar proceduren för att få ytterligare cirka 20 gram nymalet kaffe av vald malningsgrad.

Hur kaffet smakade? Helt fantastiskt. Det roliga är att jag även nu när jag skriver detta efter ett par veckor, kan dra mig till minnes exakt hur ljuvligt välsmakande det svarta gulder virvlade runt i gommen och kittlade smaklökarna innan jag förnöjt svalde ned de livgivande dropparna på gårdstundet framför fåboden där i en dalgång i norska fjällen.

Vän av ordning skulle kunna inflika att jag högst sannolikt hade kommit åt ungefär samma slutprodukt med antingen en el- eller batteridriven kaffekvarn, men förutom att jag nu hädanefter slipper hela mankemanget med batterier och klumpiga mackapärer så vill jag bestämt hävda att själva ritualen med att mala sina egna kaffebönor är av yttersta vikt för hela upplevelsen. Och jag kan då rakt inte tänka mig ett värdigare sätt att mala bönorna på än detta.

Lyx ska nu en gång för alla inte vara billig, och priset på strax under femtonhundra kronor känns inte i överkant givet den släta, matta, ja, närmast borstade finishen på det militärt graderade aluminumet och känslan i malningsmekanismen, som i kraft av dubbla rostfria kullager, osökt får en att tänka på precisionen i ett schweiziskt kvalitetsurverk.

Den praktiska förvaringspåsen och den där härliga känslan av att ha en snudd på onödig pryl med dig ut i skogen, vars enda syfte är att bokstavligt talat sätta guldkant på livet, ja, den får du på köpet med VSSL Java...