14 minute read
GRABBARNA PÅ TOBO
by Vildmarken
Grabbarna på Tobo goes Scotland
Grabbarna på Tobo goes Scotlanddel 3
Återigen ringer klockan – för tidigt kan man tycka – efter några intensivt långa dagar med god jakt, god mat och mycket trevligt sällskap i goda vänners lag. I dag står det återigen jakt på schemat och frukost klockan 07.00 som Marinna förberett. Känslan som infunnit sig under dessa dagar som vi fått bo hemma hos Johan på Clune Lodge är obeskrivbar. Att dela med sig av det privata och inte bli inhyst på något guesthouse, hotell eller Bed & Breakfast, den är mycket värmande.
Under frukosten informerar Johan om upplägget för dagen. Vi ska jaga på tre ställen. Först ska vi upp i bergen och köra så kallad rough shooting på gamla torvmyrar blandat med berg och dalar. Johan berättar att här uppe finns det möjlighet att vi kan få grouse. Om det låter bekant så kanske ni känner igen fågeln från ”The Famous Grouse”, whiskyflaskans etikett. Efter det ska vi till en gård som ligger vid samma flod som Clune Lodge. Vi passerar snart fina broar och några lite besvärliga bäckar. I sådana lägen känns det tryggt att man sitter i en gammal beprövad engelsk fyrhjulsdriven bil. Återigen, vilka vyer! När vi kommer upp på toppen får vi berättat för oss att vi jagar samma vilt som i dalen med undantag av att även Red Grouse trivs här. Dave och hans vapendragare gör sig beredda med hundarna som ska söka av framför oss när vi ska gå från toppen till foten på dalen. Även här ställer vi upp oss på en linje som vi slaviskt ska försöka hålla när vi går ner i en ravin så att vi inte kommer in i varandras skjutfält. Denna form av jakt är mycket krävande vad gäller kondition och balans när man ska ta sig ner i raviner med hala, leriga och/eller steniga väggar.
Dave och vapenbrodern jobbar bra med sina hundar. Med visselpipan styr de de olika hundarna höger, vänster, fram, till och med bakåt. Det är en fröjd att se duktiga passionerade hundförare jobba med sina hundar. Hundarna gör ett fantastiskt jobb med att få upp både fågel och harar. Det man kan vara lite kritisk mot är väl att vi jägare under dagen inte riktigt har den explosiva förmågan att svinga med i de snabba situationerna som man hade önskat.
Pluggad pipa
När man går uppe på torvmossen och skall ner i de djupa ravinerna och sedan upp så spelar det ingen roll vad man har för kängor på sig, eller hur grova de är under. Olyckan är alltid nära, det är snarare frågan om när den ska ske. Under dessa dagar har jag jagat och fotat samt filmat parallellt och så även denna jakt. Och som sagt, när jag skulle ta mig upp från ravinen så halkar jag och faller, då händer det som inte får hända: Jag trycker in pipan i den leriga väggen. Detta resulterar, som ni kanske redan räknat ut, i en
”pluggad pipa”. Jag bryter vapnet, tar ur patronerna, plockar av pipan och tar ett djupt andetag. Jag försöker blåsa ur leran men den sitter… Där tog min kraft slut för denna såt.
Jonas lyckas skjuta en vit hare som en av hundarna lyckats stöta upp. Svingen satt och haren slog kullerbytta. Hunden apporterar haren och springer tillbaka till husse och sätter sig på höger sida och hundföraren får haren. Jakten fortsätter och vi lyckas skjuta några fåglar innan vi kommer fram till vägen där vi ska ställa om. Dave tar av min pipa och sköljer den i bäcken. Han skakar och blåser ur den. Snart landar nåt som ser ut som en hundskit vid hans fötter. Alla skrattar, men Dave berättar att det inte är helt ovanligt att detta händer.
Rough shooting
Vi går mot bilarna och några vattendrag senare kommer vi hem till Clune Lodge igen. Där väntar en välbehövlig lunch som Marinna har tillagat och i matsalen väntar även nybakt paj med en coleslaw-sallad och soppa. Vi pustar ut och försöker njuta en liten stund av den goda lunchen innan det är avresa till slutdestinationen för denna jaktresa, nämligen rough shooting längs River Findhorn. Återigen, på vägen till godset vi ska jaga på så blir vi häpna över landskapet. Arkitekturen på hus, broar, med mera. Det går inte att få nog. Tittar man en bit upp i höglandet så ser man inte topparna på grund av ömsom dimma, ömsom moln. Väl framme i denna sagolika miljö med alla höstens nyanser förbereder vi oss på att återigen gå på led, men innan detta så har vi en säkerhetsgenomgång.
I denna såt jagar vi fasan, hare och morkulla. Det är en mycket trevlig form av jakt, det händer saker hela tiden. Hundarna stöter upp fasaner, någon morkulla flyger förbi i hundra knyck. Det är inte lätt att hinna med att lyfta, hitta, svinga med och hinna trycka av innan man kommer in på jaktkamratens luftrum. Säkerheten är otroligt viktig att hålla strikt. Många morkullor och fasaner har flugit förbi… Och vad kan man då dra för slutsats av detta? Ja, kanske att övning ger färdighet och att det inte finns några genvägar. Jag tror att jag får införskaffa en skyttesimulator hemma och öva på
under hela året inför nästa jaktresa till Skottland, för det här vill jag uppleva igen.
Jag hade som sagt möjligheten att fota och filma under resan och har fått några riktigt bra bilder som bland annat fångade de fina vyerna – och även Fredrik som stod vid strandkanten och svingade efter fasanen som senare slog ner 90 meter längre bort. Även under denna jakt fick alla fälla vilt, även om det inte var några stora mängder. Under dagen har det fallit ett trettiotal fasaner, en handfull morkullor, några mindre fåglar samt harar och kaniner. Vi avslutar denna fantastiska dag med att åka tillbaka till utgångsplatsen för att hedra viltet som säljs till de lokala restaurangerna runt Tomatin.
Obligatorisk viltparad
Väl framme vid jaktstugan är det dags för den obligatoriska viltparaden för att hedra dagens fällda vilt, samt en skål med den lokala whiskyn. Vi får höra några fantastiska jakthistorier innan Johan säger att det är dags att tacka för oss för den här gången eftersom han har en tid att passa. Vi alla tackar för oss och sitter upp i Land Rovern. Vid korsningen svänger Johan höger och direkt vänster, vi rullar in på Tomatin Destilleri för en liten visning, samt en liten tid i shopen för att kunna köpa någon fin Highland-whisky.
Tomatin Destilleri är stort med flera lagerhus. Johan berättar att han har fat här som kommer buteljeras och få Clune Lodge-vapnet på etiketten – och bara det är ju värt en resa tillbaka. Självklart fick vi både lukta och smaka på flera olika whiskysorter så man hade en aning om vad man köpte med sig hem. Det kanske vore något för Systembolaget med…
Efter denna fina överraskning av Johan far vi vidare hem till Clune Lodge där Marinna förberett resans sista middag. Hon meddelar även hålltiderna för kvällen. Klockan 19.30 är det fördrink i loungen och 20.30 är middagen serverad i matsalen. Erik springer upp på sitt rum och tappar upp ett bad innan samlingen.
Vi kommer ner till en tänd brasa. Marinna häller upp husets röda och berättar om de olika fantastiska ostar och charkprodukter som hon har
hämtat från omgivande gods. Marinna hade även tagit rätt på laxrom från laxen som vi åt tidigare och saltat in den. Den presenteras på snitten vi får tillsammans med kronhjort, något som smakar fantastiskt gott efter denna jaktdag.
Familjär stämning
Det som slår mig när vi sitter framför brasan med vännerna är att vi sitter hemma hos Johan och inte på något hotell eller Bed & Breakfast. Det blir en oerhört fin familjär stämning som är svår att föreställa sig om man inte fått vara med om det. Det ligger en otroligt varm och behaglig känsla över hela Clune Lodge.
Efter otaliga jakthistorier påminner Marinna oss att vi ska inta den lilla matsalen. Middagen ska serveras. Marinna kommer in med tallrikarna och det doftar fantastiskt. Hon berättar att detta är hennes variant på Skottlands nationalrätt, haggis. Den består av fasan, risotto, parmesanflarn, sparris, samt en whiskysås. Jag har ätit haggis förut och den var inte ens i närheten av det vi ser på tallriken. Alla hugger in på maten och det är tyst en lång stund. Det är ett gott tecken, den var fantastisk. Till efterrätt får vi en pannacotta på jordgubbar toppad med honungskaka.
Efter denna fantastiska middag är det dags att röra sig in till salongen för att spela biljard, eller rättare sagt snooker, ett naturligt inslag är att få smaka på en god Tomatin. Dock står det en katt bland hermelinerna i form av en Dálvve från High Coast Distillery, undrar hur den kommit in här… Kvällen börjar lida mot sitt slut och det är dags att runda av. I morgon förmiddag flyger vi hem med privatjeten som står parkerad på Inverness.
Jaktresa utöver det vanliga
Ska man göra en liten summering av denna jaktresa så var det några fantastiska dagar ute i det skotska höglandet med goda vänner. Det var en ynnest att få bo hemma hos Johan med den gästvänligheten och med Marinna som stått för all god mat, jakterna på de olika godsen runt omkring i byn Tomatin och så vidare. Hit skulle jag verkligen vilja åka igen. Så hur bokar man? Och vad kostar det? Jag har fått många frågor av folk i min omgivning som har läst de två första reportagen. Ta kontakt med Johan på länken nedan så skräddarsyr han en jaktresa utöver det vanliga hemma på Clune Lodge!
Avslutningsvis vill jag rikta ett stort tack till just Johan som gjort denna fantastiska resa möjlig genom att förvärva torpet i Skottland. Delar av Grabbarna på Tobo, Fredrik, Jonas och Erik – denna resa får vi göra om någon dag!
www.clunelodge.com
SMIDIG EL-SUV FÖR DEN MEDVETNA JÄGAREN TYST I SKOG OCH MARK PÅ FYRA DRIVANDE HJUL
Intresset för elbilar ökar i samhället, både gällande familjebilar, transportbilar, sportbilar och bilar för skog och mark. En elbil är en naturlig del för många i dagens samhälle. De är enkla att köra och underhålla samt miljöhänsynen är stor, vilket blir viktigare för fler och fler förare. Valet av elbil hjälper jägaren att värna om naturen och sköta viltvården så humant som möjligt. En tyst bil som inte röjer jägaren vid transport är en uppskattad bonus som helt klart välkomnas av jägarkåren.
Förmågan att kunna lasta ordentligt och ta sig fram på skogsväg samt vända smidigt i skogsmiljö är viktig för en jägare. Det är oftast mer än två passagerare som skall med, ibland en hund och nästan alltid väldigt mycket packning. En bil som är tyst och inte gör avtryck i miljön är viktigt för både naturupplevelsen och jakten i sig. Dessa är oftast självklara egenskap för en modern jägare. Volkswagens ID.4 GTX är en smidig, lättlastad SUV med bra markfrigång, laddad med två smarta och starka elmotorer (en fram och en bak) samt effektiv fyrhjulsdrift.
El sedan 2013 och bilar sedan 1930
Volkswagen har haft med moderna elbilar i flottan sedan 2013, då med modellen e-up!. Produktionen med att göra bilar startade annars så tidigt som 1930 med projektet ”folkbilen” med Ferdinand Porsche i spetsen. Sedan dess har många uppskattade modeller sett dagens ljus och de kanske allra mest kända för dagens jägare är Amarok, Passat Alltrack och Tiguan som alla tre är mycket uppskattade.
Modern fyrhjulsdrift med dubbla motorer
Moderna tider kräver moderna lösningar, lägg till miljöfokus på detta perspektiv så har vi Volkswagen
ID.4 GTX. Det är en stor SUV i mellanklassen som erbjuder körglädje och koldioxidneutral körning.
Det är lätt att konstatera att ID.4 GTX är en mångsidig bil i alla avseenden – den har en stor kupé och ett rymligt bagageutrymme. Fyrhjulsdriften i ID.4
GTX har en helt ny uppbyggnad, och skiljer sig från tidigare modeller. Den består av två elmotorer som ger drivning på framaxeln respektive bakaxeln via en 1-stegad växellåda. Till skillnad från konventionell fyrhjulsdrift finns det ingen mekanisk förbindelse mellan axlarna. Det gör att man slipper ha en kardantunnel genom kupén, vilket ger extra ben- och eller lastutrymme. Tillsammans levererar de båda elmotorerna en maximal effekt upp till 299 hk och kan samarbeta för att ge bilen effektiv elektrisk fyrhjulsdrift. ID.4 GTX är en modern transportlösning och en konstruktion där elmotorns fördelar mekaniskt kommer till sin rätt.
Tar sig fram
Med modern och intelligent fyrhjulsdrift, i tillägg bra styrka och drivmoment tack vare elmotor lämpar sig ID.4 GTX väl som jaktbil. En jägares vardag innebär oftast att ta sig fram på gropiga, leriga och steniga skogsvägar. Det är inte ovanligt med transport genom exempelvis grus, vatten och lera eller djupa fåror efter exempelvis traktor eller skogsmaskiner.
Effektiv, dynamisk fyrhjulsdrift
Strategin för bilens fyrhjulsdrift hanteras av ett intelligent styrsystem som bestämmer hur det tillgängliga vridmomentet ska fördelas mellan de båda elmotorerna för att åstadkomma optimal balans mellan effektivitet, dynamik och körstabilitet. Detta märks verkligen på utmanande skogsvägar, då bilen effektivt tar sig fram.
Ett bra verktyg
Robin Andreasson, rådjurs- och älgjägare samt hundförare intygar trygghet och pålitlighet gällande bilar från Volkswagen. Denna jagande Göteborgare med taxen Doris och Jämten Häxa har testat ID.4 GTX i samband med en morgon i skogen.
- Jag har alltid haft bra bilar och de från Volkswagen har verkligen gjort jobbet för mig, de har alltid varit ett bra verktyg som är med hela vägen, förklarar han.
Jaktmässig körprofil
Ibland kräver situationen att bilen färdas på utmanande underlag, det kan vara leriga traktorspår, djupa gropar i vägbanan eller lös sand. Då är det bra att kunna justera hur bilen driver och uppför sig. Med körprofilväljaren på ID.4 GTX kan föraren ändra karaktär på elmotorerna, de reglerbara dämparna (tillval) och styrsystemet. Det finns fem olika lägen att välja mellan med olika justeringar. I körprofilen "Traction" är fyrhjulsdriften till och med permanent aktiverad upp till 20 km/h.
Lång räckvidd
Batteriet har en lagringskapacitet på upp till 77 kWh (netto), vilket räcker för en realistisk räckvidd på upp till 480 km (WLTP). Med en maximal laddningskapacitet på 125 kW går det snabbt att ladda batteriet.
Bromsenergiåtervinningen är en viktig faktor för energisnål körning. Via växelspaken väljer föraren om ID.4 GTX ska rulla fritt eller direkt. Beroende på vad föraren väljer kan systemet Eco Assistance på egen hand sköta hur bilen ska rulla fritt och använda energiåtervinningen så fort man närmar sig ett område där hastighetsgränsen är lägre.
Design för en ny era
Exteriören på ID.4 GTX utstrålar kraft och den strömlinjeformade karossen ger bilen mycket god aerodynamik. Exklusiva designdetaljer ger flaggskeppsmodellen en sportig men samtidigt tuff look.
Ny belysningsteknik
En bra jaktbil handlar inte enbart om att ta sig fram i svår terräng, färd till och från jaktmarken skall även den kunna utföras med hög säkerhet. En del av detta är att föraren sitter högt och ser bra, en annan är att bilen erbjuder effektiv belysning. De standardmonterade IQ.Light LED matrix-strålkastarna har intelligent helljusreglering. LED-belysning i luftintagsgrillen gör bilens ljussignatur extra tydlig när mörkret fallit. Dessutom är bilen utrustad med de innovativa 3D LED-baklyktorna.
Stort utrymme
Volkswagens elbilsplattform (MEB), som ID.4-versionerna är baserade på, möjliggör en helt ny layout ombord. De tekniska komponenterna tar väldigt lite plats, och hjulbasen är lång: hela 277 cm lång. Det gör att kupén blir lika rymlig som i en konventionell SUV i närmast högre fordonsklass – alltså riktigt rymlig.
Bagageutrymmet i ID.4 GTX har en volym på 543 liter och kan utökas till hela 1 575 om man fäller fram baksätet (med last till taket). Med tillvalet dragkrok kan denna toppmodell dra släp med en vikt på upp till 1 200 kg (bromsat, vid 12 % stigning).
- Jag har alltid funnit en effektiv slitvarg och ett bra lastfordon i Volkswagen och GTX är inget undantag förklarar Robin.
- Den är en mellan-SUV, men väldigt stor för att vara i den klassen. En hundbur för en mellanstor hund samt jaktpackning för 1-2 personer är inga problem alls, avslutar Robin Andreasson.
