ALPACKA NYTT NR 3 / JUNI 2010 FRÅN SVENSKA ALPACKAFÖRENINGEN
Vad är på gång.
Bild saknas
Ordförande har ordet. Årsmötet blev en härligt inspirerande träff. Intensiva, konstruktiva och positiva diskussioner. Allt varvat med god stämning och mycket skratt. Dessutom med uppmuntrande resultat - ökning av antalet medlemmar och en ytterligare förbättrad ekonomi. Nu går vi vidare med 2010. Arbetsgrupperna får en nyckelroll. Fem grupper med både erfarna och nyblivna alpackaägare. Varje grupp har tagit sig an 1-2 uppgifter som skall vara lösta innan nästa årsmöte. Vi arbetar med att utveckla Alpacka Nytt. Vår ambition är att erbjuda kunskap och inspiration som kan användas i vardagen. Temat denna gång är bete. En veterinärspalt är också en nyhet som skall bli återkommande. Vi använder oss i artiklarna av veterinär- och agrar expertis, rutinerade alpackaägare samt material från internationella systerorganisationer. Vi granskar material från andra mer etablerade djurslag. Vår förhoppning är att artiklarna skall engagera föreningens medlemmar så att vi hela tiden gemensamt kan utveckla våra kunskaper och råd. Allt får inte plats så titta in på hemsidan så finns det mer. Vi välkomnar alla uppslag och kommentarer. Ulf Åberg ordförande ulf@continuum.se
Kurser Utbildningsgruppen har tagit fram två spännande aktiviteter för medlemmar i Alpackaföreningen. Det ena är en kurs i Alpackakunskap, denna kommer genomföras vid två tillfällen och på två platser i Sverige. Den 2-3 oktober i norra Sverige och den 9-10 oktober i södra Sverige. Inbjudan med mera fakta kommer snart till alla medlemmar. Det andra är en fördjupad Ullkurs med mycket praktiska övningar i att utvärdera ullkvalitet. Denna gången med Vicki Agar personligen närvarande. Ullkursen kommer att ske någon gång i november. Mer information om hur du anmäler dig kommer.
Fölningssäsongen är i full gång. Gå in på föreningens hemsida och läs vår nypublicerade artikel om fölning. Många goda råd.
Nästa nummer av Alpacka Nytt kommer ut i slutet av september. Temat i detta nummer blir FODER ur flera perspektiv.
Utlysande av Logotyp-tävling Utklippt från Wikipedia En logotyp, (från engelskans logotype) ofta förkortat till logga, är en symbol eller grafisk bild som symboliserar ett företag, en organisation eller representerar ett varumärke . Svenska Alpackaföreningen är i behov av en logotyp, vi behöver flera förslag på hur denna logotyp ska se ut. Du, som medlem i Svenska Alpackaföreningen, har nu möjlighet att delta i tävlingen genom att skicka in ditt förslag. Förutom äran vinner du också en fin alpacka i keramik till ett värde av 1 500 kr, skapad av keramikern Maria Ericsson, Nälden i Jämtland. Ditt bidrag ska vara genomtänkt och enkelt, gärna i svart/vitt eftersom kostnaden för tryck blir lägre. Du mailar ditt bidrag till info@alpackaforeningen.se senast den 30/9. Tävlingsjury är Svenska Alpackaföreningens styrelse. Alla tävlingsbidrag presenteras på föreningens hemsida. Där går det bra att gå in och rösta, och på så vis hjälpa styrelsen att fatta beslut. Vinnaren i tävlingen annonseras i Alpacka Nytt Nr 6.
Tema: Bete för alpackor Alpackor är förhållandevis lätta att ha som betesdjur och ett perfekt val för dig som inte har så stora beteshagar.
Underhåll av bete För att dina hagar ska vara fina för dig att se på och bra betesmark för dina djur kan det behövas en viss insats.
Alpackan är en liten idisslare i den bemärkelsen att de äter lite i förhållande till sin storlek. De är också extremt bra på att ta till vara den näring som de får i sig, vilket förklarar den relativt lilla åtgången av foder.
Om du utrustar dig med en bra röjmaskin ett par bra arbetshandskar och en portion ihärdighet så ger du dina alpackor ett bra bete som grund för deras hälsa.
Det behövs lite planering då det gäller både storlek på bete och växtlighet, eftersom alpackorna kanske inte förmår beta av hagens yta. Tumregeln för storleken på betet är ungefär 10 djur per hektar, beroende på betets kvalitet. På ett frodigt hektar med fem djur kan dina hagar komma att behöva din hjälp. Det motsatta gäller om ditt hektar består av berg och sten och ett överflöd av buskar. Då kommer du kanske att behöva stödfodra genom sommaren.
Du kan slå av hundkex, tistlar, kardborrar och annat som inte är önskvärt i en alpackahage, så ofta som möjligt. Detta ger gräset bästa möjlighet att konkurrera om jordmånen. Nässlor dras med fördel upp eller, om så krävs, grävs upp med spade efter hand. De sprider sig med effektiva rotsystem och kan bli ett elände att bli av med, om de inte hålls efter. Blir det problem med för högt gräs, kanske det finns möjlighet att anlita en granne med slåtterbalk för att slå av det höga gräset.
Betets betydelse ur ett hälsoperspektiv För de flesta av oss är det en självklarhet att det finns ett samband mellan bra beteskvalitet och en god hälsa hos våra djur. Det finns en del grundläggande kunskap man måste ha för att våra djur ska må bra, klara av dräktigheter, föda friska föl och leva länge. I Anderna, alpackans ursprungsmiljö, består den huvudsakliga födan av Ischu-gräs. Detta gräs är hårt, kort och har låg proteinhalt. I Sverige och större delen av Europa, är gräset betydligt mjukare, har ett högre näringsvärde i fråga om sockerhalt, men lägre halter av mineraler. Vårt gräs har alltså ett högre energivärde än alpackans naturliga bete. En alpacka i Europa behöver inte ta lika många kliv för att få i sig samma mängd energi som i Anderna. Konsekvensen är att de lätt blir fetare, vilket påverkar både ullen negativt och bidrar till ”välfärdssjukdomar”. Alpackan väljer helst kort gräs före långt gräs och detta tillsammans med det övriga betyder en del arbete med åtminstone naturliga betesmarker. Förklaringen till att de väljer kort gräs, är att det är i den nedre tredjedelen av ett grässtrå som näringen finns.
Hur ett bra bete kan se ut Alpackor äter helst kort gräs av traditionella svenska grässorter. Troligtvis är gammalt insått gräs bäst, eftersom gräset då har slagit rot ordentligt och innehåller högre halter av mineraler. Vid insådd, planera noga så att du väljer grässorter med låg proteinhalt och utan till exempel alfalfa och lusern. De verkar föredra enbladiga växter och avvisar nässlor, tistlar (förutom blommorna som verkar vara en delikatess för många individer), klöver och i viss mån maskrosor. Mot dessa måste man föra en viss kamp, för att de inte ska ta över hagarna helt. En del växter i den svenska faunan är i varierande grad giftiga för alpackor. Ett fåtal kan vara direkt dödliga, varför det är viktigt att kontrollera i en noggrant utförd förteckning över dessa.
Man ska inte överdriva arbetet med betesmarken, men man bör tänka på att betet inte alltid sköter sig själv. Då och då kommer du att behöva hjälpa naturen på traven för att dina djur ska må bra. Rustad med kunskap och enkel utrustning är du väl förberedd och dina insatser behöver varken bli stora eller alltför arbetskrävande.
Ur veterinärens synvinkel Vi är tre veterinärer som kommer att skriva i Alpackanytts veterinärspalt; Karin Lindqvist-Frisk, Andrea Holmström och jag själv. Karin är får- och kameldjursveterinär hos Svenska Djurhälsovården och stationerad i Ängelholm. Hon har många års erfarenhet av praktiskt veterinärarbete med får och har sedan 2009 jobbat även med alpackor. Karin har nära kontakt med de schweiziska alpacka veterinärerna. Andrea är chefsveterinär för Svenska Djurhälsovårdens får-, get-, ren- och kameldjursverksamhet. Hon har många strängar på sin lyra och kan bl a smittskydds- och importfrågor i grunden. Jag jobbar med rådgivning och forskning om idisslare och kameldjur på SVA (Statens veterinärmedicinska anstalt). Infektionssjukdomar är det område som jag kan bäst.
Växter som vi inte skall bjuda våra alpackor på. Det bete som vi erbjuder våra alpackor är naturligt av de mest skilda slag. Från välputsade vallar till inbjudande naturbeten i skogsmiljö. Med den omsorg om djuren som präglar alpackaägare så väcks frågan - finns det något som växer i markerna som inte är bra eller till och med direkt farligt. Visst kan det vara så. Fakta om växter med risker för djur finns på SVA:s hemsida www.sva.se/djurhälsa/foder/giftigaväxter De grupperas i tre kategorier: Synnerligen giftiga växter (ca 30) - de som redan i små mängder leder till negativa effekter (t.ex. liljekonvalj, fingerborgsblomma, idegran, kabbleka och åkerfräken). Mindre giftiga växter (ca 45)- de som kan vara giftiga vid konsumtion av större mängder ( t.ex. ek, harsyra, renfana, revsmörblomma och svinmålla). Oönskade växter (ca 18) – de som av annan anledning än förgiftningsrisk eller med osäker giftighet är olämpliga (t.ex. baldersbrå, brännässla, hundkäx, kardborre och rölleka). SVA har också rekommendationer om vad som bör göras vid Akut förgiftning och hur man kan undvika förgiftning. Forts.
Vi tror att alpackan har kommit till Sverige för att stanna och vi vill på olika sätt jobba för att öka veterinärernas kunskap om dessa trevliga och fascinerande djur. Vi vill också öka den veterinära servicen och samarbetet med alpacka ägarna och det är utgångspunkten för Hälsovården för kameldjur (www.svdhv.org ) som startade 2009. Samarbetet med Alpackaföreningen är värdefullt för oss och vi uppskattar det seriösa och ambitiösa sätt som föreningen arbetar på. I Alpackanytt kommer vi att skriva kort om sjukdomar och hälsovård. Maila gärna förslag på frågor till Alpackanytt, som vidarebefordrar till oss. Hälsningar, Kerstin de Verdier
British Alpaca Society www.bas-uk.com/welfare/feeding vår systerorganisation i Storbritannien har en artikel om förgiftning som kan uppstå via växter. De har också en förteckning som inkluderar växter som är mer vanliga i trädgårdar såsom t.ex. rhododendron och buxbom. Det presenteras även hur växter kan påverka olika kroppsfunktioner. Det är naturligtvis svårt att skydda sig från allt, men SVA och British Alpaca Society ger bra råd om vad man praktiskt kan göra för att minimera risker.
Kontaktinfo Svenska Alpackaföreningen: www.alpackaforeningen.se info@alpackaforeningen.se Ordförande: V ordförande: Kassör: Sekreterare: Webbansvarig:
Ulf Åberg Fredrik Mannheimer Hans Sternerup Catrin Åsén Bitte Åberg
0176-22 50 09 0505-313 67
0415-150 51 ulf@continuum.se info@roslagensalpacka.se hans.sternerup@telia.com 0611-710 73 catrin@alpackor.se 0415-150 51 bitte@continuum.se