ALPACKA NYTT NR 3 / SOMMAR 2011
FRÅN SVENSKA ALPACKAFÖRENINGEN
Ordförande har ordet
Arbetsgrupper rapporterar
Så har årets högtidsperiod för alpackaägare fått full fart. Fölningen och de nyfödda fölen är en oemotståndlig del i alpackaägandet. Väntan, ibland timme för timme, på att fölet skall visa sig. De spännande momenten innan fölet har rest sig, börjat dia och satt full fart på stapplande ben. Men också stunderna när vi varje dag väger våra föl och ser om det idag blev 2-4 hekto till. Men oron för att något skall gå fel finns också. Själva har vi i år upplevt en dramatisk livmoderomvridning med lyckligt slut tack vare en duktig veterinär. Det är i sådana stunder man värdesätter kontakter med duktiga alpackaägare. För visst är det så, att när det oväntade inträffar då känner man sig ensam och sekunderna blir riktigt långa.
Hälsogruppen förmedlar rapport från
Alpackaföreningens största utmaning är att aktivt förmedla kunskap, ge råd och bli en plattform för den dialog som jag tror att vi alla behöver. Då känns det skönt att vi lanserat en hemsida med en kapacitet som vi är stolta över. Och till detta fått en duktig och engagerad webbredaktör. Nu kan vi agera med större tyngd, flexibilitet och tempo när tekniken fallit på plats. Vi vill via hemsidan, Alpacka Nytt och utbildningar bli ett professionellt nav inom svensk alpackanäring. Därför vädjar vi återigen om tips, råd, kunskap, bilder och intressanta förebilder, länkar, hemsidor i och utanför Sverige som vi kan hjälpa till att förmedla. Du är alltid välkommen att kontakta oss i styrelsen. Men lägg två namn på minnet, webbredaktören Nadine Olsson vowwen@hotmail.com och vår nya koordinator för Alpacka Nytt, Åsa Svensson asahelen@telia.com. Nu är det dags för lite sommaruppehåll i föreningsarbetet. Men redan i augusti är det full fart med Fleece-show och utbildning. Parallellt pågår arbetet med nästa års alpackautställning och en hel del till som årsmötet beslutade om. En trevlig sommar önskar Ulf Åberg Ordförande ulf@continuum.se
Hälsovården för Kameldjur Undvik kortisonpreparat vid behandling av dräktiga alpackor! Det har funnits en hel del rykten bland alpackaägare och veterinärer om att dräktiga alpackor har kastat efter att de blivit behandlade med preparat som innehållit kortison även om dosen varit mycket låg. Minst tre svenska alpackaägare har berättat om att de haft ston som har kastat i anslutning till behandling med kortison. Om behandlingen varit utlösande eller bidragande orsak till kastningarna kan inte sägas med säkerhet. När vi inte kunde hitta någon utförlig skriftlig information från tillförlitliga källor om detta sände vi ut frågan vidare till våra veterinära kontakter utomlands. Efter att ha fått svar från kollegor på Oregon State University, Universitetet i Bern och ledande engelska alpackaveterinärer vill vi sprida informationen vi fått. På Colorado State University gjordes ett försök där tre dräktiga alpackor behandlades med kortisonhaltig ögonsalva. När de behandlades under tidig dräktighet hände ingenting, men när de sedan behandlades en gång till under den senare delen av dräktigheten kastade alla tre. Försöket publicerades aldrig, och det är därför inte lätt att hitta skriftlig dokumentation om det. Det är oklart varför alpackor är så känsliga för kortison, vilka doser de tål och under vilken del av dräktigheten ston löper störst risk att kasta, men rådet måste vara att undvika all användning av kortisonpreparat till dräktiga alpackaston. På Universitetet i Bern är rådet att så långt som möjligt undvika kortisonpreparat även till alpackor som inte är dräktiga (inkl hingstar och valacker). De använder kortison bara vid extrema nödfall/ akutfall där alpackans liv annars (och ändå) står i fara. Karin Lindqvist Frisk Veterinär
Ullgruppen Alpackaföreningens första Ull-utställning kommer äga rum den 1-2:e september med domare Vicki Agar. Varken alpacka eller ägare behöver närvara. Sadelullen delas in i färgklasser och ålder och bedöms efter ett schema med tio olika kriterier. Läs mer på Alpackaföreningens hemsida. www.alpackaforeningen.se Skriv eller ring gärna till mig om ni har frågor! Tel 0152-42008 Ulla-Lena från ull-gruppen Nästa nummer av Alpacka Nytt kommer ut till hösten Temat i detta nummer blir ULL. Svenska Alpackaföreningen är rikstäckande. Den är ideell och medlemsstyrd. Föreningen arbetar med utbildning, rådgivning, seriös avel och god djurhållning. Vidare med relationer mellan alpackaägare samt svensk och internationell expertis och arrangerar utställningar.
Det nyfödda fölet
Vikt och flaskmatning
Av Madeleine Kihlberg
Att väga fölen och notera vikten varje dag under åtminstone de första två veckorna, är i mitt tycke det allra bästa verktyget för att avgöra om fölet får tillräckligt med mat.
Den här artikeln är på intet vis, veterinära råd eller absoluta sanningar, utan en samling erfarenheter och iakttagelser som jag har gjort. De råd som ges är givna utifrån att de fungerat hos oss under ett antal år.
Vanligt är att fölet inte går upp under sitt första dygn, i sällsynta fall kan det hända att fölet förlorar lite vikt. När två dygn har gått ska vikten ha gått upp annars har du förmodligen ett föl som inte får tillräckligt med mat. Föl går normalt upp 100 g per dygn och en del uppåt 4 -500 g.
Torka...torka....torka Jag tycker fortfarande att varje födsel är dramatisk och ingen är den andra riktigt lik. Fölet kan ligga en stund på sidan och kippa efter andan, sprattla med benen och röra halsen fram och tillbaka. Plocka bort all hinnor som ev. sitter kvar på kropp och huvud. Ganska snart strävar fölet efter att inta det som på engelska kallas 'cushing position' m a o det lägger sig med benen under sig och huvudet upp på karakteristiskt alpackavis. Detta är ett bra tecken. Ett föl som visar mindre aktivitet, snörvlar eller har svårt med andning brukar jag massera med en frotté-handduk över rygg och bröstkorg och upp på halsen och så småningom vända upp i denna position. Ge stöd åt hals och huvud så det hålls uppe. Använd handduken och torka, torka, torka......det kan gå åt många handdukar...alpackaföl tar tid att få torra. Torkningen verkar fungera bra för att få igång cirkulation och är viktig speciellt om det är kallt ute eller regnar. Ett nyfött föl har inte riktigt utvecklat 'termostaten' som reglerar kroppstemperaturen och likväl som det kan bli nedkylt kan det också bli för varmt. Fölet har inte vett att gå in i skuggan en het sommardag. Se till att skydda fölet från kraftig sol och regn. Sätt på ett täcke om det är kyligt. Är fölet fortfarande fuktigt kan du lägga en tunn kökshandduk under täcket för att suga upp fukten och sen ta bort den efter någon timme. Ta tempen om du misstänker att fölet blivit nedkylt. Normaltemp hos en alpacka ligger mellan 38 och 39 grader. Skulle fölet ha en temp som ligger under 38 grader och verkar slö kan du ta en hårtork och blåsa den torr och fortsätta blåsa en bra stund. Flytta runt hårtorken hela tiden så du inte bränner fölet. Kolla temperaturen igen, var glad om den blivit normal och sätt på ett täcke.
Får fölet mat? De flesta föl är snabba (oftast inom en timme) uppe på benen och börjar leta mat från mamma och säkert i fler än 90 % av fallen fungerar allt fint. Ibland kan man se att fölet verkligen fått mjölk i sig, på mjölkmustaschen. Att det står och diar och har sin lilla svans uppböjd över ryggen, tror många är ett tecken på att allt är väl, men så är det inte. Vad man ser, är att fölet gör som det ska, men om det får mjölk vet man inte. Den första mjölken, råmjölken eller colostrum, är livsviktig för den nyfödde eftersom den enkelt uttryckt innehåller fölets immunförsvar för de första månaderna. Att ha någon typ av råmjölk eller råmjölksersättning hemma rekommenderas starkt. Fölet kan bara ta upp effekten av råmjölken under de första 24 timmarna, förmågan avtar och vissa säger, att det är väldigt viktigt att få den första råmjölken under de första fyra timmarna. Skulle fölet verka lite trött och inte riktigt benägen att stå upp och söka mat kan man ta lite flytande glykos på ett finger och stryka av mot tandköttet på fölet som en sorts 'kick start'. Man kan också prova att ge lite råmjölksersättning via flaska. Tänk på att vätskan ska hålla kroppstemperatur och får inte vara uppvärmd i mikron (förstör antikroppar som fölet behöver).
En grov tumregel som jag fick höra under vår första fölningssäsong var att fölen ska fördubbla sin födelsevikt första månaden. Skulle du behöva ge mjölkersättning finns Pontus Lammnäring på Granngården. Blanda ut den efter recept för getkillingar, getens mjölk ligger närmare alpackans än vad kons eller fårets gör. En liten alpacka behöver ca 10% av sin kroppsvikt i mjölkersättning. Ett föl på 7 kg behöver alltså ca 7 dl (700 g) utblandad ersättning per dygn och man får portionera ut den på 6 matningstillfällen under de första två veckorna och sen gå ner allt eftersom. Definitivt en heltidssysselsättning att ha flaskföl så låt oss hoppas att mamma har mjölk. Ibland kan stoet ha dålig mjölkproduktion och man blir tvungen att komplettera med flaska och då får man känna sig fram till hur mycket. Ett föl som får för mycket mjölkersättning får ofelbart diarré, dra då genast ner på mängden. Använd viktuppgången som en guide till hur mycket eller litet du ska ge. När du flaskmatar ska du hålla flaskan i en höjd som gör att fölet får ungefär samma position på halsen som det har när det diar från mamma, alltså med halsen lågt och nacken uppböjd i en ganska skarp vinkel..
Kiss och bajs I alpackafölets tarmsystem finns träck som ska ut under det första dygnet. Om jag inte har sett fölet gå på toa och bajsa ut det, under denna tid ger jag rutinmässigt ett lavemang med hjälp av en 60 ml. spruta. Ljummet vatten och lite olivolja, sammanlagt max 30 ml till ett nyfött föl. Sätt olja på pipen och för mycket försiktigt in en liten bit av den i analöppningen och tryck försiktigt och långsamt in vätskan....håll emot med ett finger när du drar ut pipen och släpp fölet. Normalt sett brukar det inte ta lång stund innan resultatet visar sig. Iaktta mor och barn och notera ifall fölet är aktivt, äter med jämna mellanrum och att toalettbesöken går bra. Ett föl som plötsligt ligger ner mer än vanligt eller står på toa frekvent utan att något händer, kan ha förstoppning. Förmodligen får fölet magknip till slut, lägger sig hellre än att stå upp och slutar äta som det ska. Detta tillstånd är inget som ordnar sig själv utan det bästa är att agera genast. Lavemang hjälper för det allra mesta men har förstoppningen pågått ett tag innan du upptäcker den, räcker det inte alltid med ett lavemang. Ibland kan stoppet sitta längre in i tarmsystemet och då kan man ge paraffinolja via munnen. Paraffinolja finns att köpa på apoteket och jag har gett samma dosering som rekommenderas till hund, 10 ml per 10 kg kroppsvikt. Ge det med en liten spruta som du för in i mungipan och ge lite i taget så att fölet får tid att svälja. Lite pilligt och oftast inte uppskattat av ”patienten” men kan göra stor nytta.
Lär dig vad som är normalt beteende Skulle ett föl verka slött och ligga mer än vanligt och kanske bli liggande mer än en gång när resten av flocken flyttar sig finns det anledning att undersöka saken. Ta tempen, den bör inte vara över 39 grader. Nu är alpackor enligt sakkunskapen inte väldigt feber-benägna och kan ha allvarliga infektioner ändå. Ring och prata med din veterinär om du tycker att fölets beteende ger dig anledning till oro.
Vad kan gå fel under dräktigheten?
Problem i anslutning till fölningen Kvarbliven efterbörd är mycket ovanligt hos alpackor, men man ska alltid vara observant efter fölningen och kontrollera att placentan ser hel ut. Om delar av placenta sitter kvar i livmodern kan stoet få livmoderinflammation. Veterinär bör tillkallas om placentan inte kommit ut inom 24 timmar. I första hand får stoet hormoner för att stimulera att den lossnar. Antibiotika och antiinflammatorisk behandling är bara motiverat vid påverkat allmäntillstånd med feber och fula flytningar.
Av Leg.vet. Renée Båge Avdelningen för reproduktion, Institutionen för kliniska vetenskaper, SLU
Alpackans förlossning Normal fölning I förra numret av Alpacka Nytt berättade jag om problem relaterade till alpackans dräktighet, och nu går vi vidare till själva förlossningen. Dräktigheten är som sagt i genomsnitt 345 dagar lång, men det händer att ston går upp till en månad längre utan att något onormalt ligger bakom. Förlossningen sker oftast dagtid. Första stadiet är den sk öppningsfasen då de mjuka förlossningsvägarna vidgas och fostret intar sin position i förlossningskanalen. Denna fas är lite diffus och kan variera i längd, allt ifrån enstaka timmar upp till ett dygn. När vattnet går inleds andra stadiet, utdrivningsfasen, då fostret föds fram, vilket tar mellan 30 minuter och 2 timmar. Förstföderskor tar ofta lite längre tid på sig än de som fött förut, både under öppnings- och utdrivningsfasen. Tredje stadiet, efterbördsfasen, innebär att placenta släpper och kommer ut inom 4-6 timmar efter förlossningen. Stoet har rödbruna, luktfria flytningar i upp till 10 dagar. Det hör till livmoderns naturliga rening efter fölningen. Förlossningsproblem Förlossningen går i de flesta fall bra utan att man behöver ingripa, och man ska inte ingripa ifall det inte är nödvändigt i värsta fall kan man orsaka problem! Vanligaste anledningen till att det går fel är att fostret ligger i fel läge eller att stoet fått livmoderomvridning. I båda fallen krävs det att man ingriper tidigt för att kunna rädda livet på både fölet och stoet, och det är viktigt att känna till den normala förlossningens förlopp för att veta när det är dags att tillkalla hjälp. En rutinerad djurägare kan ibland själv rätta till enkla fellägen, men vid svårare fellägen eller vid livmoderomvridning ska veterinär tillkallas. Veterinären har, förutom medicinskt kunnande och förlossningsinstrument, ytterligare hjälpmedel i form av smärtlindring och värkhämmande eller värkstimulerande läkemedel som djurägaren inte har tillgång till. Lämpliga hållpunkter är att tillkalla hjälp om öppningsfasen hållit på i 4-6 timmar utan att förlossningen fortskrider, samt om fosterdelar syns men fostret inte föds fram inom 30-45 minuter. Grundläggande principer vid förlossningshjälp är att arbeta med god hygien och att använda mycket glidslem för att underlätta lägesrättning och framdragning av fölet samt för att undvika att skador uppstår i förlossningsvägarna Svenska Alpackaföreningen: www.alpackaforeningen.se Plusgiro nr. 30 47 93-3
Organisationsnummer: 868401-2522
Ordförande: V ordförande: Kassör: Sekreterare: Webbansvarig:
Ulf Åberg Hans Sternerup Hans Sternerup Catrin Åsén Nadine Olsson
0415-150 51 0505-313 67 0505-313 67 0611-710 73 073-831 81 87
Livmoderframfall hör som tur är inte heller till vanligheterna, men det kan ibland bli följden efter en svår förlossning. Om man behövt arbeta länge inuti livmodern vid lägesrättning av fölet eller om man gett mycket draghjälp kan livmodern krängas ut och in och ”följa med” fölet ut. Veterinär ska genast tillkallas för att föra in livmodern igen. Medan man väntar på veterinär ska stoet hållas lugnt så att inte livmodern tar skada. Det är viktigt att livmodern hålles ren och fuktig. Man kan lägga plast eller fuktig lakansduk om livmodern och gärna hålla upp den så den inte tynger ner eller hänger i marken. Precis som vid förlossningshjälp är det viktigt att det finns tillräckligt med folk på plats för att hålla i stoet och underlätta arbetet. Det brukar gå bra att få stoet dräktigt igen efter livmoderframfall.
Kursweekend med Jay Holland och Vicki Agard. Favorit i repris, även för Dig som deltog förra året… En helg i Norra Sverige, 27-28 augusti. En helg i Södra Sverige, 3-4 september Alpackans Betéende med Jay Holland, 1 dag Ullkurs med Vicki Agar, 1 dag Anmäl dig snarast men senast den 31 juli till info@alpackaforeningen.se. Ange namn och kontaktuppgifter samt önskade kursdatum Läs mer - www.alpackaforeningen.se info@alpackaforeningen.se
Alpacka Nytt Copyright © alpackanytt
ulf@continuum.se hans.sternerup@telia.com hans.sternerup@telia.com catrin@alpackor.se vowwen@hotmail.com
Redaktion: Åsa Svensson asahelen@telia.com Bitte Åberg bitte@continuum.se