ALPACKA NYTT NR 1 / VINTER 2012
FRÅN SVENSKA ALPACKAFÖRENINGEN
Ordförande har ordet.
Arbetsgrupper rapporterar
Ett nytt år känns så här i början som något extra. Förhoppningar, utmaningar finns där, kanske också kryddat med lite löften. I grunden finns den optimism som vi känner för alpackans framtid i Sverige. Även om vi inte vet det exakta antalet så ger vår inventering en tydlig indikation. Imponerande 76 % har svarat att de äger 1025 alpackor. Adderar vi lite kunskap om några av de som inte svarat så finns skäl att tro att antalet är ca 1500. Men visst skulle det kännas bra om ytterligare några valde att berätta om sina besättningar. Formuläret hittar du på hemsidan och det är definitivt inte för sent att svara. Ett avslutat år innebär att årsmötet står för dörren. Den 25 februari är det dags. Platsen är även i år Marieborg nära Norrköping. Logistiskt välplacerad i Sverige med bra kommunikationer. Ambitionen är att kombinera det viktiga årsmötet med kvalitativ utbildning. I år med tema födsel och hur man tar hand om nyfödda alpackaföl. Talare är Karin Mueller - en veterinär med mycket högt anseende. Och jag hoppas att du noterat att seminariepaket inklusive lunch och två gånger kaffe kostar 200 kronor. Föreningens goda ekonomi gör det möjligt att subventionera seminariet. Och missa inte kvällen och middagen – det finns alla skäl att tro att det blir den härliga stämning som vi minns från tidigare år. Hemsidan har blivit ett viktigt nav i föreningens verksamhet. Nu har vi lanserat Kunskapsbanken som är en plattform för oss alla att förmedla vardagliga erfarenheter från hantering av våra alpackor. Varmt välkommen med Ditt bidrag. Banken blir precis så värdefull som vi hoppas på, om berättelser kommer kontinuerligt från våra medlemmar. På tur står att på hemsidan addera en plattform för diskussion och mer kommer. Nästa viktiga arrangemang är utställningen. Vi återvänder till Tenhult som visade sig vara en utomordentlig arena. Dagen är den 21 april och information kommer du att få löpande via vår hemsida, mail eller post. Förarbetet pågår för fullt och vi satsar på att krydda utställningen med mer att se, uppleva och handla.
Utställningsgruppen
Ulf Åberg Ordförande
Arbetet med vår utställning av alpackor på Riddersbergs ridanläggning vid Tenhults Naturbruksgymnasium utanför Jönköping, lördagen den 21 april, går nu in i en intensiv fas. Domare för utställningen är Mary-Jo Smith från Bozdown Farm i England. Alla handlingarna för utställningen kan laddas ner från hemsidan: anmälningsblanketter, djurägarintyg, hälsoföreskrifter, utställningsregler, annonsering i programbladet liksom sista anmälningsdag. Välkomna till utställningen och gör gärna reklam för den bland släkt vänner och kunder så att vi får ännu större publik denna gång. Följ den aktuella informationen på vår hemsida.
Gruppen för Avel o Hälsa Avelsgruppen har under hösten diskuterat med Finska Alpackaföreningen (Alpakkakasvattajat ry.) kring ett samarbete i registreringsfrågan. De har tagit fram ett register som bygger på DNA-registrering. På årsmötet hoppas vi kunna presentera mer detaljer kring hur vi kan gå vidare i samarbetet. Hälsogruppen för diskussioner med Svenska Djurhälsovården kring fortsatt utveckling av Hälsoprogrammet. Det handlar bl a om besättningskontroller och omvärldsbevakning.
Utbildningsgruppen Grundkurs i alpackautvärdering Välkommen till en tvådagarskurs i alpackabedömning/utvärdring En dag handlar om fiber och en dag om exteriör. Vi får lära oss att skilja på positiva och negativa egenskaper hos alpackans fiber och exteriör (huacaya). Det här är bra kunskaper för dig som är intresserad av avel eller bara vill lära dig mer om alpackor. Kursledare är Liz Barlow, alpackadomare från England. Liz har bedömt både huacaya och suri sen 2003 och har hållit på med alpackor sen 1999. Kursen hålls alltså på engelska. Tid: 19-20 maj Plats: Angermanna Alpacka utanför Härnösand, www.alpackor.se Kostnad: prel. 2 500 kr inklusive kursdokumentation och lunch båda dagarna. Max antal deltagare är 12 st. Anmälan senast 1 mars. Den är bindande och består av ett mail (info@alpackaforeningen.se) eller telefonsamtal (Catrin Åsén, 070-619 77 03) samt bokningsavgift på 500 kr. Bokningsavgift (återbetalas inte) och kursavgift sätts in på föreningens plusgiro 30 47 93-3. Resterande kursavgift 2000 kr betalas senast den 1 maj.
Alpackainventering Under hösten skickades enkät ut till föreningens alla medlemmar Inventeringen visar att det finns åtminstone 1025 alpackor i Sverige. 76 % av våra medlemmar har svarat. Troligtvis finns det ytterligare några hundra alpackor till i Sverige. Så här fördelar sig antalet: Vuxna ston äldre än 2 år: 411 Ungston 12-24 mån: 93 Juniorston upp till 12 mån: 116 Vuxna hingstar: 183 Unghingstar 12-24 mån: 66 Juniorhingstar: 54 Valacker 91 Suri: 11
Bild sid 1 – Alpackapojke i nysnö, Foto: Ulrika Westblom Bild sid 2 – Läs om Gilga och Marina på sid 4 Foto: Marie Kallin
. Svenska Alpackaföreningen är rikstäckande. Den är ideell och medlemsstyrd. Föreningen arbetar med utbildning, rådgivning, seriös avel och god djurhållning. Vidare med relationer mellan alpackaägare samt svensk och internationell expertis och arrangerar utställningar.
Träning av föl Av Jay Holland Pure Alpacas, England
Många alpackaägare oroar sig för träningen av sina föl. Ofta därför att man inte vet hur man ska göra eller när man ska göra det. Förberedande träning Jag börjar allra tidigast då fölet är 3-4 dagar gammalt. Metoden kan dock användas ända fram tills fölet är två månader gammalt. Arbeta med fölet i en mindre kvadratisk fålla (ca 2 x 2 m). Det är viktigt att fållan är liten. Om fållan är större blir det oundvikligen så att du måste jaga fölet eller tränga det mot en hörna, för att fånga det. På så vis lär du det istället att bli rädd för dig. Låt stoet stå vid sidan så att ingen av dem blir stressade. Stå vid fölets sida, med näsan pekande åt samma håll som fölets. Lägg ett rep eller ett band runt fölet, så att det hänger som en båge runt fölets bog, Bild 1. Använd bandet för att ge fölet en liten nätt signal, några små lätta ryck med bandet, detta hjälper fölet att komma i balans och stå stilla. Först då detta inträffar ska du börja röra vid fölet, försiktigt på halsen med baksidan av fingrarna. Hela denna procedur bör inte ta mer än en halv till en minut. Nu har fölet lärt sig att stå still intill dig och litar på att du inte grabbar tag i eller håller fast det.
Om du står på djurets ena sida och arbetar på djurets motsatta sida kommer du, liksom djuret att ha lättare för att hålla balansen. Detta förbereder dem också för alla de gånger vi kommer att titta på och visa upp deras ull. Om fölet någon gång reagerar häftigt när du trycker någonstans på dess kropp, gå tillbaka till situationen som de kände sig trygga i, börja om, men ta det långsammare. Grimträning För att börja grimträna föreslår jag följande moment; Se till att det blir så lätt som möjligt för alpackan att få på grimman. Förbered grimman genom att sätta nackremmen, den som går runt nacken på alpackan, i första hålet så att du gör en tillfällig stor nosring, Bild 2. För nosringen framför alpackan väldigt långsamt så att alpackan kan se den komma. Placera nosringen över nosryggen. När nosringen väl ligger på nosen, dra den upp mot alpackans ögon, så att den ligger på den hårda delen av nosbenet. När du tar av nosringen så gör det långsamt, uppåt och utåt, så att grimman inte drar över nosen. När alpackan väl har accepterat att få den här vida nosringen på och av så är det dags att sätta på grimman riktigt. Se till att nosöppningen är så vid som möjligt. När grimman skall på, håll den i 90 grader så att den vida delen av nosbandet förblir stort. Om du sätter tummen vid sidoringen så hjälper det till att hålla den öppen, Bild 3, 4
Nu kommer vi till den svåra delen: Stå på vänster sida om alpackan. 1 För in grimman över nosen, dra den mot dig själv, så att den sitter ordentligt på nosen upp emot alpackans ögon. 2 Tag spännet i höger hand. 3 För vänster hand under hakan och ge dig själv Som en del i arbetet med fölet använder jag också ”Tellington nackremmen, tag den i höger handen Touch”(T-touch) som har en lugnande effekt på alpackan. 4 Spänn fast grimman Grunden i T-touch är att massera huden mycket mjukt och lätt med fingrarna i cirkelrörelser. För in fingrarna ända in till Att ta av grimman på rätt sätt gör att alpackan inte ger sig huden och massera lätt i medsols rörelser. Kom ihåg att iväg förrän du anser att det är OK. Då undviker du att få en andas lugnt själv. På så vis tror man att det frigörs alpacka som rusar iväg och sliter sig ur grimman eller ännu neurotransmittorer såsom serotonin, som lugnar alpackan. värre drar iväg över hagen med grimman halvt fastsatt och får panik av grimskaftet som hänger och slänger. Efter att ha börjat med att beröra nacken, bör du arbeta dig upp mot huvudet, över nosbenet, under hakan och runt Så för att ta av grimman: (Bild 5-10) bakhuvudet, helt enkelt de platser som kommer att beröras 1 Spänn upp spännet på sidan av en framtida grimma. 2 Tag spännet och den långa ändan av nackremmen i höger Undvik att lägga handen över huvudet, vandra med händerna hand. under huvudet i stället. Repet eller bandet är allt som behövs 3 Låt din vänstra hand glida mot den första ringen i för att hålla fölet i balans och hålla det still. Du ska inte nosbandet behöva ta tag i fölet för att hindra det från att flytta på sig. 4 Släpp spännet men håll kvar den långa remmen med höger Släpp sedan fölet, den här proceduren ska inte heller ha tagit hand, se bild 5 mer än en halv till en minut. 5 Låt nosbandet glida upp och över nosen men håll i på båda sidor så att alpackan håller balansen. Träna inte varje dag. Fölet behöver tid att ta in vad det lärt 6 Släpp nackremmen. sig. Högst 2-3 gånger i veckan och bara ett par minuter åt gången Det här är några enkla råd om hur du får din alpacka att stå eller tills det blir rastlöst. stilla när du sätter på och tar av grimman. Hinner du inte träna djuret så ofta är det ingen katastrof, det glömmer inte lektionen du gett. Fortsättningen av träning. Jag börjar inte lära fölet att gå i grimma med grimskaft förrän Nästa gång börjar du på samma sätt. Upprepa de första efter avvänjning. Det är inte känslomässigt moget för det. stegen, fortsätt sedan med att göra cirkulära rörelser med din Det finns heller ingen anledning att föra bort fölet från sin handflata längs djurets kropp. mamma, det skapar bara stress och gör dem båda upprörda
Terapidjur
Alpackor och lamor tycks ha en känsla för andras behov. De är utmärkta terapidjur eftersom de är intuitiva och nyfikna på människor och nya omgivningar.
Av Marie Kallin Hälsingedalens Alpackor Att vi människor i alla tider mått bra i umgänget med våra djur är allmänt känt. Men att använda dem till djurunderstödd aktivitet och behandling är något helt nytt här i Sverige. Andra länder som USA, Tyskland och Holland ligger ljusår före oss. Men nu börjar man även i Sverige att förstå värdet av att använda sig av djur inom olika områden.
Alpackor och lamor har en mycket mild karaktär. De lyser upp dagen för äldre, sjuka, barn eller de som behöver sakta ner från sitt hektiska liv.
Det är vetenskapligt bevisat att patienter som får träffa och umgås med djur visar bättre reaktioner på läkemedel och det har även en positiv effekt på blodtryck och hjärtfrekvens. Det är även vetenskapligt bevisat att stresshormonet kortisol sjunker och ”må bra” hormonet oxytocin stiger när vi umgås med djur.
Att utbilda sin alpacka eller lama till terapi kräver att man känner sitt djur. Som alpacka/lamaägare vet man vilka personligheter man har i sin flock. Djuret ska vara naturligt nyfiket och klara av olika situationer utan att stressa igång. De får under inga omständigheter ha tendens till att sparkas
Att lamor och alpackor kan vara en tillgång inom olika områden kanske är svårt för den novise att förstå. De flesta har bara kommit i kontakt med dessa djur via djurparker. Vi som äger dessa djur och umgås med dem dagligen vet förstås att det besitter ofantligt mycket fler kvaliteér än bara ull. Att möta en lama kan ge en känslomässig hiss. När människor får besök av en lama glömmer de sina bekymmer för en stund och riktar sina sinnen på något annat. Ett möte som gärna resulterar i viljan att mötas igen. På grund av sin storlek och fredliga yttre har lamor en mycket stark inverkan på vissa människor. Både vuxna och barn fascineras av den trygghet och det lugn en lama inger. Men för vissa kan det kanske kännas bättre att träffa en söt liten alpacka istället. Alpackan har samma inverkan på människor men vissa människor kanske upplever laman alldeles för stor och umgås då hellre med en alpacka. Alpackan väcker inte känslan av trygghet som en lama gör men den väcker andra känslor i oss.Vår känsla för omhändertagande och vår vilja att beskydda. De lär oss om hur vi måste stressa ner för att kunna umgås med dem. Att vi måste kunna hantera vårt humör och våra rörelser på ett lugn och behagligt sätt för att alpackan skall vilja umgås med oss.
Alla alpackor och lamor kan inte bli terapidjur då deras naturliga instinkt är att fly obehagliga situationer.
Under utbildningen tränas de i möten med olika människor, okända hundar, gå i trappor, åka hiss, inte backa tillbaka för rullstolar och rollatorer. De ska lugnt och behagligt följa dig och att lita på sin ägare är A & O. Vid varje träningstillfälle ska en utomstående person (som inte känner dig och djuret) svara på frågor på ett särskilt papper som man som djurägaren har med sig. Där ska den utomstående personen skriva in sitt omdöme om hur det hela gick, hur stressat verkade djuret, hur var samarbetet mellan ägare och djur. Efter avslutad träning genomgår man en sorts ceremoni då man får sitt certifikat. I Sverige har vi ingen sån här utbildning för våra alpackor och lamor. Finland har det sen några år tillbaka och det är därifrån vi köpt våra. Vi har idag Marina, en certifierad terapialpacka samt Gilga, en certifierad terapilama. Vi har snart haft dem 1 år och jag kan ärligt säga att det är en stor skillnad mellan dessa 2 individer. Gilga, laman, han klarar galant stora folksamlingar och är lika lugn i alla situationer. Marina, alpackan, är tränad på samma sätt som Gilga men hon känns ändå inte lika avslappnad som han i dessa situationer. Marina passar bättre när det är få människor och det optimala är barn. När vi är ute på uppdrag med djuren jobbar de max 30 minuter, det räcker. För trots att de är tränade för det så tar det på deras krafter. Det är jobbigt med nya miljöer och människor. Men att djuren påverkar människorna de möter får man bevis för gång på gång. Vi besökte ett äldreboende och hade då endast laman med oss. Vi gick omkring bland de äldre och en kvinna sträckte ut handen och frågade om hon fick mata honom. Jag gav henne godis och Gilga åt ur hennes hand. Inget konstigt, tyckte jag! Men efteråt berättade personalen för mig att just denna kvinna inte pratade. Men hon pratade med mig och Gilga och det är sådana här solskenshistorier som får en att somna gott efter avklarat uppdrag.
Nästa nummer av Alpacka Nytt – vår Temat i detta nummer blir Avel, Ett alltid lika aktuellt ämne då våren spirar.
Svenska Alpackaföreningen: www.alpackaforeningen.se Plusgiro nr. 30 47 93-3
Organisationsnummer: 868401-2522
Ordförande: V ordförande: Kassör: Sekreterare: Webbansvarig:
Ulf Åberg Hans Sternerup Hans Sternerup Catrin Åsén Nadine Olsson
0415-150 51 0505-313 67 0505-313 67 0611-710 73 073-831 81 87
info@alpackaforeningen.se
Alpacka Nytt Copyright © alpackanytt
ulf@continuum.se hans.sternerup@telia.com hans.sternerup@telia.com catrin@alpackor.se vowwen@hotmail.com
Redaktion: Åsa Svensson asahelen@telia.com Bitte Åberg bitte@continuum.se