ALPACKA NYTT NR 4 / SEPTEMBER 2010 FRÅN SVENSKA ALPACKAFÖRENINGEN
Ordförande har ordet. Signalerna är tydliga. Alpackorna i Sverige blir fler och fler. Och allt tyder på att detta bara är början på en tillväxt som redan skett i andra länder. Förklaringen är egentligen enkel. För oss är det självklart - vi som har förmånen att äga alpackor och förstår vad en alpacka tillför i glädje och trivsel. Det går inte heller att ta fel på den entusiasm som besökare visar när de får
Vad är på gång. Rapport från Ullgruppen Den planerade ullkursen i november är framflyttad till våren 2011. Fleece-show är ett koncept som har provats i flera andra länder och är väldigt populärt. Det innebär att enbart alpackans ull ställs ut och bedöms av domare. Ullgruppen har för avsikt att genomföra en sådan show hösten 2011.
närkontakt med alpackor. Medias allt intensivare rapportering om alpackor är en bekräftelse på att alpackor fascinerar och engagerar. Tillväxt i sig är självfallet intressant. Men betydligt viktigare är vår förmåga att hantera alpackor. Vi måste se till att djuren mår bra och får den omsorg i foder, vård, hantering som de förtjänar. Också de fysiska förutsättningarna som stall, vindskydd och inhägnad, som håller inkräktare borta, erfordras. Alpacka Nytt är ett led i en satsning på att förmedla inspirerande kunskap. Även föreningens hemsidan utvecklas för att förstärka denna kunskap. Men utmaningarna är fler. Med en än så länge relativt liten
Rapport från Avel och hälso-gruppen Alpackaföreningens avels- och hälsogrupp satsar nu på bred information om provtagningsregler för import av alpackor. Reglerna finns att läsa på vår hemsida med en bakgrundsinformation om regelverkets tillkomst. Originaltexten finns på Svensk Djurhälsovårds hemsida http://www.svdhv.org/nyhemsida/Kamel/kamel_import.html Gruppen kommer också under hösten att arbeta med ett förslag till ett avelsregister. Några stora och några små uppfödare kommer att bli kontaktade av gruppen för att de ska kunna lämna sina synpunkter på det kommande avelsregistret.
population blir avel en av våra viktigaste framtidsfrågor. Vi har redan kommit så långt att vi kan hantera tillväxt med egna djur. Men det är intressant att se att några av våra ledande alpackauppfödare nu satsar kraftfullt på att addera högkvalitativa djur från andra länder som förstärker vår egen
Nästa nummer av Alpacka Nytt kommer ut i januari 2011. Temat i detta nummer blir UTSTÄLLNING.
svenska bas. Kunskap om avel är grunden för en stark alpackastam. Det är viktigt att vi har förmågan att importera djur som tillför bra egenskaper till de vi redan har. Utställningar spelar en viktig roll. Domare, som med
Du har väl inte glömt vår Logotyp-tävling? Inlämningsperioden är förlängd till 31 oktober 2010. Maila ditt bidrag till Info@alpackaforeningen.se
internationell kunskap och överblick från fronten av utvecklingen, ger oss insikt om vad som är bra eller kan bli bättre. Det gäller oavsett om vi vill ha alpackor som kompisar i vardagen eller vill vara med i utmaningarna om djur av högsta kvalitet – ull, exteriör och mentalt stabila. Alpackaföreningen är en plattform för inspiration och kunskap. Alla är välkomna att vara aktiva i den dialog som betyder så mycket för oss alla som vill så mycket med våra alpackor. Ulf Åberg ordförande ulf@continuum.se
Vill du också annonsera i Alpacka Nytt? Här har du möjlighet att nå alla medlemmar i Svenska Alpackaföreningen via annons i bladet eller ett istoppsblad. Maila till info@alpackaforeningen.se för mer information. Bilden på sidan 1: Ett litet suri sto som föddes den 5 oktober 2009. Då var det kallt och skönt med täcke på.
Täcke i HamraAlpacka. Nu har vi ett lager av Täcke i HamraAlpacka. Det är framställt av finaste allpacka ull från medlemmarnas alpackor. Detta betyder att vi har ett alternativ till duntäcke för de som är allergiska mot dun och som blev upprörda när de i TV såg att duntäcken framställts från dun, plockade från levande fåglar. Eftersom ullen ”andas” svettas man inte. Svensk ull samt kardning och uppsyning i Småland gör produkten klimatvänlig. Vi tror att detta är ett projekt som förbättrar marknadsföringen av alpackor, eftersom vi nu har ökad avsättning för alpackaull i Sverige. Vi hoppas därför att ni alpackaägare ska främja svenska alpackatäcken och sälja alpackaull till oss. Om ni vill vara med i en marknadsundersökning så kan ni få ett Täcke i HamraAlpacka per familj för 3 000 kr inklusive moms. Frakt tillkommer. Listpriset är annars 4 500 inklusive moms. För mer information kontakta oss Carin och Lennart Ljungman www.hamralpaca.com eller telefon 0707283178.
Tema: Hö och foder Att välja hö till alpackor
Tidpunkten för skörd avgörande
Hö eller hösilage, även kallat grovfoder, är basen i en idisslares foderstat. Omsorgsfullt val av grovfoder ger en okomplicerad utfodring och en frisk alpacka.
Grovfodrets näringsinnehåll beror på när skörden sker. Efter axgång sjunker näringsvärdet snabbt. Alpackan äter bladet på gräset för där finns näringen. Du behöver ett spätt och bladigt hö som skördas tämligen tidigt i gräsets växtutveckling. Det spelar ingen roll om skörden kallas för första-, andra- eller tredjeskörd. Slutresultatet styrs av i vilket stadium gräset skördas. De flesta grovfoder som produceras idag har hästar i fokus. Det är för grovt för alpackan - gräset är för ”moget” med fibrer som alpackan inte kan tillgodogöra sig. Både proteinhalt och energiinnehåll är för lågt för att vara en bra grund i alpackans foderstat. Duktiga producenter av grovfoder för får förstår lättare vad en alpacka behöver. Ett hö för tackor, som behöver ett högvärdigt hö/hösilage, kan vara värt att leta efter.
Alpackan är en s.k. modifierad idisslare med tre magar istället för fyra som t. ex. får och kor. I denna artikel bekantar vi oss enbart med den första magen där balans och funktion är livsviktig för Alpackan. I alpackans första mage finns en 'soppa' som sjuder av mikroorganismer/bakterier som är specialister på att bryta ned grovfodret. Alpackan har en bakteriell nedbrytningsprocess. Andra däggdjur, inkl människan har en 'kemisk' process där magsyra bryter ned födan. Alpackan och mikroorganismerna har ett symbiotiskt förhållande. Det krävs att alpackans föda håller bakteriekulturen i balans för att bakterierna skall se till att alpackan får den näring och energi som krävs för att leva.
Neutral PH - balans i första magen PH-balansen i första magen skall vara ungefär neutral. Om du utfodrar med säd kommer de mikroorganismer som bryter ned stärkelse att gynnas. Det skapar en surare miljö som kan skada alpackan på sikt. Effekten blir att fibernedbrytande bakterier blir färre. Ofta medför detta att en idisslare äter mindre grovfoder än den bör - basen i en idisslares foderstat. Grovfodret är nyckeln till att balansen behålls. Detta gör man genom bra val av hö eller hösilage. Olika kategorier av djur har olika näringsbehov. Hingstar/valacker behöver en underhållsdiet medan avelsston är veritabla fabriker. Samtidigt som de underhåller sin egen kropp skall de producera mjölk till fölet vid sidan och skapa en ny liten alpacka inuti sig. Sto som används i avel behöver en diet rik på proteiner och energi. Hon kan få den största delen av sitt näringsbehov täckt av ett bra grovfoder. Bra grovfoder är: - smakligt - håller god hygienisk kvalitet - ge aldrig dammigt eller mögligt hö - näringsvärde som täcker alpackans behov.
Analysera Det enda sättet att ta reda på vad höet/silaget innehåller är att analysera. Medvetna foderproducenter analyserar självklart det foder de säljer. Producerar du ditt eget hö är det lätt att skicka prov för analys. Den hjälper dig att veta vad din foderstat behöver kompletteras med för att få friska välmående alpackor. Alpackans behov av råprotein i höet/silaget ser ut så här (% per kg torrsubstans): Underhållsdiet
ca 10 – 12 %
Tidig dräktighet
minst 12 %
Högdräktighet
14 – 16 %
Tidig digivning
14 – 16 %
Sen digivning
minst 12 %
Växande djur upp till 9 mån
14 -16 %
Växande djur 9 – 18 mån
minst 12 %
Fibrer är viktigt De flesta har säkert hört att alpackan behöver fibrer. Viss förvirring runt begreppet existerar och man kan tro att fibrerna behövs för tarmrörelser. En del sanning ligger i att det behövs en viss struktur i fodret men det behovet möts lätt av ett grovfoder som passar alpackan näringsmässigt. Alpackans verkliga behov är smältbara fibrer av hög näringsmässig kvalité som mikroorganismerna/bakterierna i första magen kan bryta ned till näring och energi. Gräs består av cellulosa, hemicellulosa och lignin. Alpackans mikroorganismer kan hantera cellulosa och hemicellulosa medan lignin inte går att bryta ned och innehåller ingen näring. Ju grövre gräset blir ju mer lignin innehåller det. Halm t ex består till hög del av lignin och är värdelös föda. Väldigt varmt väder under växtperioden ökar också innehållet av lignin.
Protein Proteiner är äggviteämnen och fungerar som byggstenar. De behövs i hög grad hos växande alpackor. Stoet som producerar mjölk (innehåller massor av protein) och har en ny alpacka på tillväxt har ett högt proteinbehov. Har du grovfoder med låg proteinhalt så komplettera med t ex lusern (hackad strå). Det håller en råproteinhalt på 15 % och är rikt på aminosyran lysin (nödvändig för växande djur). Observera att lusern inte är ett kraftfoder - energiinnehållet är inte högre än 8,5MJ/kg torrsubstans.
Energi När man pratar om kraftfoder är det som regel energitillskott som menas. Alla behöver energi för att andas, röra sig eller hålla värmen. Energi får vi genom kolhydrater och fett. Växande gräs har ett högt energiinnehåll. Oftast går en hög proteinhalt i grovfodret hand i hand med ett högt energivärde. Energivärdet mäts i MJ/kg torrsubstans. Och behovet är ca. 10 – 11 MJ/kg torrsubstans. Energi är bränsle - finns det inget bränsle spelar det ingen roll hur stor motor man har – människa eller alpacka. Plockar man bort all föda som innehåller energi (kolhydrater och fett) och bara äter proteiner förbrukar kroppen det överskottslager av energi som den lagrar som fett. Effekten blir en kropp som blir trött, frusen och kraftlös. Forts. på nästa sida
Skulle ditt foder ha ett lågt energivärde kan du komplettera foderstaten med energi/kraftfoder. Både växande djur och de flesta ston behöver kraftfoder även om man har ett bra grovfoder i botten. Försök hitta ett foder som har 'långsamma” kolhydrater och helst inte är helt sädesbaserat. Det är bättre att ta en del av energin ur smältbara fibrer.
Vitaminer och mineraler. Alpackan behöver mineraltillskott och har särskilt behov av selen och zink och inte att förglömma AD vitaminer. En bra idé är att ha mineraler/vitaminer för sig och inte blanda det med energi/kraftfoder. Det kan ju verka enkelt med ett ”allt-i-ett foder” men det blir besvärligt när olika djur har olika behov - hingstar behöver kanske inget kraftfoder alls men definitivt sina mineraler och vitaminer. Vissa ston kanske behöver väldigt lite kraftfoder men hela dosen mineraler och andra mer kraftfoder men normal giva mineraler och vitaminer. Källor: Jane Vaughan, Nutrition, Feeding alpacas to maximize their reproductive potential Robert Van Saun, Hepatic Lipidosis in Llamas and Alpacas Nancy Ihrlbeck, Basics of Alpaca Nutrition Nancy Ihrlbeck, Alpaca Protein Requirements, A comparative approach © Sv. Alpackaföreningen
Smittor finns även om de inte alltid märks Det finns alltid smittor Om vi tittar närmare på en flock alpackor så kommer vi att upptäcka att flocken alltid härbärgerar smittor; dvs smittsamma virus, bakterier, svamp, tarmparasiter, hudparasiter. Även om alla alpackorna ser friska och välmående ut så finns det alltid smittor i flocken. Alla alpackor som går tillsammans delar smittor, men alla behöver inte bli sjuka (kanske inte ens någon) eftersom detta har med varje alpackas egen motståndskraft att göra.
Märks bara på en del De flesta smittor märks inte men finns där ändå och lurar. Vi kan ta hudproblem som ett exempel! Antagligen beror de flesta hudproblemen hos alpackor på att de är smittade med skabb-kvalster, som är mikroskopiskt små spindeldjur som kan leva i eller ovanpå huden. När skabbkvalster finns i alpackaflocken så bär säkert alla alpackorna på dem, men bara vissa alpackor reagerar överkänsligt och får hudproblem.
Lätt att sprida vidare Den som köper eller lånar alpackor eller utrustning eller tjänster (klippning etc) till gården kommer lätt att också få skabb-kvalster med på köpet. Om man redan har skabbkvalster på sina alpackor så märks det inte, men om man har alpackor som är fria från skabbkvalster så kan kontakten (köpet/lånet/tjänsten) vara starten på hudproblem. Två gårdar som har mycket kontakt mellan sina alpackor (eller utrustning) har troligen samma smittor.
Vad göra? Som tur är behöver man inte bli av med alla smittor för att alpackorna ska vara friska och trivas! Man kan t ex acceptera ett visst mått av hudproblem om inte alpackorna verkar besvärade av det. Ibland blir dock smittor till ett problem och då kan det vara befogat att göra något. Om hudproblem förvärras så kan man klippa och såptvätta de drabbade alpackorna, behandla alla alpackorna med skabbdödande medel och städa stallet ordentligt och låta det stå tomt ett tag. Detta är ett koncept för att få bort skabbkvalster. Efter sådan behandling bör man tänka sig för innan man köper eller lånar alpackor eller utrustning från en annan gård. Antingen bör den gården också vara fri från skabb eller också bör man vidta åtgärder för att skydda sina egna alpackor. Annars är risken stor att skabbkvalster kommer tillbaka!
För varje smitta Det finns inga mirakelmetoder, utan varje smitta har sitt eget sätt att fungera; sin egen inkubationstid, smittväg, reservoar, osv. Det behövs därför ett specifikt koncept för varje smitta som är aktuell. På det sättet – med kunskap om hur en viss smitta fungerar - så kan man lura smittorna; hindra att de kommer in, få dem att försvinna och hindra att de kommer tillbaka. Termen ”biosäkerhet” innebär just detta, att man gör åtgärder för att inte djuren ska bli smittade och sjuka. Veterinär och djurägare bör samarbeta om detta; olika sorters kunskaper kompletterar varandra. Om många gårdar har samma strategi blir det mycket lättare. Då går det att köpa och låna djur av varandra utan att riskerna för smitta blir så stora.
Kerstin de Verdier Hälsovården för kameldjur/SVA
Kontaktinfo Svenska Alpackaföreningen: www.alpackaforeningen.se info@alpackaforeningen.se Plusgiro nr. 30 47 93-3 Ordförande: V ordförande: Kassör: Sekreterare: Webbansvarig:
Ulf Åberg Fredrik Mannheimer Hans Sternerup Catrin Åsén Bitte Åberg
0176-22 50 09 0505-313 67
0415-150 51 ulf@continuum.se info@roslagensalpacka.se hans.sternerup@telia.com 0611-710 73 catrin@alpackor.se 0415-150 51 bitte@continuum.se