Demokratilektion på Mbiziskolan i Zimbabwe Det är lugnt och högtidligt när barnen lägger sina röstsedlar i lerkrukorna som är Mbiziskolans valurnor. Skolan ligger i Zimbabwes huvudstad Harare. – Det här är jätteviktigt för oss. World’s Children’s Prize är en lektion i demokrati, säger Vernon Muzorori, 12 år. Besök de olika Global Vote-stationerna vid fria och demokratiska val!
Global Vote-ordförande förklarar vallokalen öppnad – Klockan är nu arton minuter över två, och härmed förklarar jag den här vallokalen öppnad! Vi börjar med att försegla våra valurnor, säger Tinotenda Tongogara, 11 år, med stark röst och sätter fast lock på krukorna så att ingen ska kunna plocka ur eller lägga i röstsedlar utan att det märks. Sedan släpps de första eleverna in i vallokalen och röstningen är igång. – Jag är Global Voteordförande idag och mitt ansvar är att se till att allt fungerar här inne i vallokalen. Och hittills går det bra! Alla verkar förberedda. Innan valet har vi först läst noga i tidningen Globen. Både på lektionerna här i skolan, men också i Girl Child Networks tjejklubb där jag är med. Sedan har vi pratat mycket om vad vi lärt oss, både om
barnets rättigheter och om kandidaterna. Och vi känner igen oss i många av berät telserna. Många barn i Zimbabwe tvingas också att arbeta till exempel. Globen är jättebra! Jag älskar den tidningen! säger Tinotenda.
19
Valpolisen vinkar in en röstare i taget i vallokalen.
Ordningspoliser – Okej, nu kan du gå in i vallokalen, säger Panashe Makamba, 12 år, och släpper in den elev som står på tur i den långa, långa kön av skolkompisar som ska rösta. Panashe är en av dagens tre ordningspoliser, och han tar hand om insläppet. – Vi kontrollerar köerna så att det inte blir bråk och oordning. Det är viktigt att det är ordning för annars kan allt bli förstört och då får vi ju inget valresultat. När vuxna röstar i sina val är det ofta bråk och oordning. Då blir det väldigt svårt att få ett rättvist och riktigt valresultat. Men inte i vårt val! säger Panashe. – Jag hjälper dom som behöver det vid valbåsen och valurnorna. Och ser till att alla vet vart dom ska och så, säger Munyaradzi Mazhangara, 13 år. – Jag visar vägen ut ur vallokalen, och kontrollerar att alla som röstat har bläck på fingret, säger Tanaka Murungweni, 12 år.
20
Panashe Makamba, 12 år, Munyaradzi Mazhangara, 13 år, och Tanaka Murungweni, 12 år, är ordningspoliser under Global Vote.
Valförrättare 1 – röstlängden – Vi frågar alla som skall rösta vad dom heter, och sedan stryker vi namnet på röstlängden. Finns inte namnet på listan får den personen inte rösta. Vi frågar också efter namnen för att vara säkra på att ingen röstar mer än en gång. Det är viktigt för att det ska kunna bli ett rättvist och riktigt resultat, säger Everjoy Dumbu, 11 år.
Pamela Madhibha, 10 år, Belinda Makawa, 12 år, och Everjoy Dumbu, 11 år, är valförättare.
Skanneransvarig – Jag ber alla som ska rösta att sticka in båda sina händer i skannern. I en skanner kan man se om det finns bläck på fingrarna, och om det gör det får den personen inte rösta eftersom det betyder att han eller hon redan har röstat. Just den här skannern har jag gjort själv. Först klippte jag av toppen och ena sidan av ett mjölkpaket. Sedan täckte jag hålet på sidan med plastfolie. Färdigt! säger Monica Masvavike, 11 år och skrattar.
Rumbidzai Gondora, 11 år, Chantel Mhembere, 11 år, och Paidamoyo Mukwinya, 11 år, förklarar hur man ska kryssa den kandidat man röstar på.
Valförrättare 3 – röstsedlar Tsitsidzashe Chikanga, 11 år, ansvarar för att alla som röstat doppar sitt finger i bläck.
Monica Masvavike, 11 år, har gjort sin skanner för att avslöja valfusk själv.
Valförättare 2 – bläckmärkning – Jag ser till att alla som röstar doppar sitt finger i bläck, så att ingen kan rösta mer än en gång. Nu när vi lär oss alla dom här stegen i Global Vote, kommer vi veta hur fria och demokratiska val går till när vi blir vuxna, säger Tsitsidzashe Chikanga, 11 år.
– Välj din kandidat och sätt krysset på rätt ställe. Gör du mer än ett kryss kommer din röstsedel inte att räknas! säger Paidamoyo Mukwinya, 11 år, och räcker över röstsedeln till en av skolkompisarna i kön. – Dom flesta har redan full koll och är väl förberedda. Och det är viktigt att vara förberedd, att man vet vem man röstar på och varför. Det här gäller ju oss och våra rättigheter! säger Chantel Mhembere, 11 år.
21
Valobservatörer Snett bakom valförrättarna står två tjejer och följer uppmärksamt hela valproceduren. – Vi för noggranna anteckningar om allt som sker här inne i vallokalen. Anteckningarna blir sedan dokument över vad som faktiskt hände här idag. Det är viktigt att någon övervakar demokratiska val för annars är det väldigt lätt att det sker fusk, och då är valet inte rättvist och resultatet blir fel, säger Nyaradzo Muduve, 12 år.
Valobservatörerna Kimberly Nhika, 13 år och Nyaradzo Muduve, 12 år
Rutendo James Chakala, 11 år, Drusilla Tapah, 11 år, och Ashton Masona, 11 år, representerar kandidaterna i valet.
Kandidatrepresentanter Vid ett bord i vallokalen sitter representanter för valets tre kandidater 2011 och kan ge information till väljare som är osäkra in i det sista. – Jag tycker Monira är fantastisk! Tänk vad många barn som skadats av syraattacker i Bangladesh som hon har hjälpt. Hon är min hjälte! säger Drusilla Tapah, 11 år. – Cecilia är också fantastisk! Hon kämpar för barn som drabbas av trafficking och barnarbete. Jag tänker bli som henne när jag blir stor. Jag vill också ge utsatta barn möjlighet att gå i skolan, trygghet och kärlek! förklarar Rutendo James Chakala, 11 år. – Murhabazi är en man som hjälper och skyddar barn som tvingas vara soldater och slavar. Han är en väldigt spe22
ciell och annorlunda man. Alla vuxna män borde vara som honom. Jag vill bli sån när jag blir vuxen, säger Ashton Masona, 11 år. ”Motståndarkandidaten” Drusilla ser nöjd ut när hon hör det: – Bra! För här i Zimbabwe utnyttjar också många män barn. Barnen utsätts för våldtäkter och människohandel. Killar som Murhabazi behövs verkligen här också! säger Drusilla.
Avslutningsfest! När Mbiziskolans Global Vote Day börjar lida mot sitt slut samlas alla på skolgården för att fira barnets rättigheter och att valdagen gått så bra. En del av eleverna har tagit på sig danskostymer och uppträder för de andra.
Röstande
På väg ut ur vallokalen måste man visa upp fingret med bläckmärket för valpolisen i dörren för att få komma ut. Ingen med bläckmärke kan komma tillbaka och rösta en gång till.
TE X T: ANDRE AS LÖNN FOTO: JOHAN B JERKE
Omöjligt att fuska!
– Jag har varit med i Global Vote idag och det kändes fantastiskt att få rösta på människor som kämpar för oss. För utsatta barn i hela världen. Genom att rösta stöttar vi kandidaterna i deras arbete, och på det sättet känns det som om vi hjälper till. Och jag tycker det är helt rätt att vi barn får vara med och hjälpa till när det gäller riktigt viktiga saker! Det är också jätteviktigt att vara med i Global Vote av en annan anledning. Nu vet vi barn hur ett demokratiskt val ska gå till, och det kommer vi att komma ihåg även när vi blir vuxna. World’s Children’s Prize är en enda stor lektion i demokrati! säger Vernon Muzorori, 12 år.
23
Tanaka drömmer om att bli priskandidat – Jag fick en speciell känsla, nästan som en dröm, när jag röstade i Global Vote idag. Jag såg framför mig hur jag en dag blir en kandidat som man kan rösta på för att jag kämpar för utsatta barn. Den drömmen tänker jag verkligen försöka förverkliga, säger Tanaka, 15 år, från Zimbabwe. Hon är föräldralös och blev själv utsatt för övergrepp när hon var liten.
T
anaka växte upp till sammans med sin mamma och mormor, eftersom hennes pappa dog redan innan Tanaka föddes. Mamma och mormor arbeta de på en tobaksfarm, och det var där de bodde alla tre. När de vuxna arbetade ute på fäl ten gick Tanaka i förskolan tillsammans med de andra barnen. Så småningom börja de hon skolan och de hade all tid mat att äta. – Det var en jättebra tid. En normal tid. Mamma och mormor älskade mig och tog hand om mig, säger Tanaka. Men när hon fyllde sju år blev hennes mamma allvar ligt sjuk, och allting föränd rades. Tanaka lägger sin röst i Global Vote. Hon vill hjälpa andra barn som fått sina rättigheter kränkta och drömmer om att en dag själv bli kandidat till World’s Children’s Prize.
24
– Jag försökte hjälpa mam ma så mycket jag kunde. Jag hämtade vatten och lagade mat till henne, men ingen ting hjälpte. Hon bara låg där. Jag var så orolig att jag inte ens kunde sova. Mamma dog
Tanaka fick svårt att koncen trera sig i skolan. Eftersom hennes mamma inte orkade arbeta, tvingades Tanaka att sluta skolan. De hade inte råd att låta henne gå kvar där. Efter flera månaders sjukdom dog Tanakas mamma i sömnen. – Jag var ledsen och bara skrek och grät. Jag saknade mamma så mycket. Eftersom mormor började bli för gam mal och trött för att arbeta förstod jag att ingenting skul le bli som förut. Blev ännu värre
Efter begravningen lyckades mormor få tag på Tanakas farbror som lovade att ta hand om henne. – Jag blev förvånad och orolig eftersom min farbror hade kastat ut mamma från vårt hem när pappa dog. Varför ville han nu ta hand om mig? Jag ville inget hellre än att stanna kvar hos mor mor, men det gick inte.
Så kränks tjejers rätt i Zimbabwe
Vännerna i den säkra byn är som en familj. Här äter de frukost tillsammans.
Till en början blev livet hos Tanakas farbror mycket bätt re än vad hon hade trott. Hon fick mat och kläder och kun de gå i skolan. Men det vara de inte så länge. – En dag anklagade dom mig för att sprida lögner om familjen. Min farbror sa att jag berättat för andra att hans familj var dålig och inte behandlade mig väl. Trots att det inte alls var sant, blev han plötsligt helt annorlunda mot mig. Han sa att familjen all tid hade tyckt illa om min
mamma och att dom tyckte precis lika illa om mig. Jag fick mindre mat och dom vägrade att betala mina skol avgifter, så jag måste sluta skolan igen. Min farbrors egna barn fick bra mat och kunde gå i skolan. Jag tänkte att livet inte kunde bli värre eller mer orättvist än så här. Men jag hade fel. – Min halvbror som var 26 år hade druckit öl på en bar hela kvällen och var full när han kom hem. Jag vaknade av att han var inne i rummet där
jag sov och han skällde ut mig för att maten inte stod på bordet. Han band en tygtrasa för min mun och drog av mina kläder. Jag var bara nio år och fattade ingenting. Efteråt sa han att han skulle döda mig om jag berättade för någon om vad som hänt. Girl Child Network
Tidigt nästa morgon gav han sig iväg och Tanaka blev ensam hemma i flera dagar. Hon var livrädd och hoppa des och bad att det inte skulle
Tanakas lista över hur tjejers rättigheter kränks i Zimbabwe: Ingen utbildning Om en tjej förlorar sina föräldrar tvingas hon oftast sluta skolan eftersom det nästan aldrig finns någon som är villig att betala för hennes utbildning. Blir utnyttjade Tjejer som är föräldralösa hamnar ofta på gatan där de tvingas sälja sig själva för att överleva. Människohandel Fattiga tjejer luras från byn till stan i tron att de ska få ett bra liv, men blir istället tvingade till hårt arbete ute på fälten eller till prostitution. Tjejerna förs ofta till grannländerna Botswana och Sydafrika. Barnäktenskap Fattiga familjer kan tjäna pengar på en liten flicka genom att sälja henne som brud till en vuxen man. Ibland för bara två säckar majs.
Helgstädning
– På helgerna städar vi alltid inne i våra hus, och sopar ute på gården. Vi tvättar även våra kläder. Men framförallt har vi tid att leka och bara ha det roligt!
25
hända igen. Men det hjälpte inte. En tid senare blev hon utnyttjad av sin halvbror igen. Först vågade Tanaka inte berätta för någon eftersom hon var rädd att bli dödad. Men en dag träffade hon en kompis från skolan som var med i Girl Child Networks, GCN:s, tjejklubb. Utan att veta vad Tanaka hade råkat ut för, berättade hon om en annan tjej på skolan som hade blivit utsatt för över grepp och om hur hon hade fått hjälp av GCN. – Då kunde jag inte hålla mig utan berättade alltihop. Jag ville också få hjälp. Eftersom jag inte vågade berätta för farmor, gjorde min kompis det istället. Hennes farmor blev först rasande för att Tanaka hade berättat om vad som hänt för
”Dom andra tjejerna i den säkra byn har varit med om liknande saker som jag och förstår mig precis. Dom är som mina systrar och jag känner mig älskad.”
en kompis. Men när ryktet började gå bland grannarna om vad som hänt, lät farmor sig övertygas om att ta Tanaka till Girl Child Network där hon skulle kunna vara i säkerhet. GCN tog hand om Tanaka. Först fick hon komma till sjukhuset för vård, och sedan fick hon flytta in i en säker by för utsatta tjejer. Hennes halv bror arresterades och ham nade i fängelse. – Det kändes så skönt att vara i den säkra byn. Som om jag hade kommit hem. Äntligen hade jag människor omkring mig som brydde sig om mig. Dom andra tjejerna i byn hade varit med om lik nande saker och förstod mig precis. Dom blev mina syst rar och bymammorna blev mina nya mammor. Jag kände mig älskad. Gillar Globen
Älskar dans
– Jag älskar att dansa! Jag var så lycklig när vi firade vår Global Vote med sång och dans, för våra sånger handlar om att vi tjejer också har rättigheter! säger Tanaka.
26
Efter ett tag kunde Tanaka börja i skolan igen och gick med i Girl Child Networks tjejklubb, som träffas varje onsdag efter lunchrasten och pratar om tjejers rättigheter. – Vi läser ofta tidningen
Globen i tjejklubben, och där har jag lärt mig att det som hände mig när jag blev utnyttjad, händer barn i hela världen. Det är väldigt sorg ligt. Samtidigt känner jag
Tanaka, 15 ÄLSKAR: Att leka, spela volleyboll, dansa och sjunga. HATAR: Att tjejer blir utnyttjade. BÄSTA SOM HÄNT: När GCN räddade mig och lät mig bo i den säkra byn för tjejer. VÄRSTA SOM HÄNT: Att jag blev utsatt för övergrepp. VILL BLI: Läkare och rädda tjejer och kämpa för deras rättigheter. DRÖM: Att alla tjejer får ha det bra och en chans att göra viktiga saker i livet, som att bli läkare.
kämpa för utsatta barn. Det är min dröm! Global Vote
För Tanaka är det inte bara berättelserna i Globen som inspirerar och ger kraft utan även att delta i Global Vote. – När jag röstade idag kän des det som om jag fritt kun de säga vad jag tycker. Jag kunde uttrycka min åsikt helt och hållet. Och min åsikt är att barnets rättigheter måste respekteras överallt på hela jorden! Sedan var det helt underbart att en så viktig dag för oss barn som Global Vote, hände precis här i min by, vid mitt hus. Det är nästan för bra för att vara sant!
Girl Child Network 2007 fick Betty Makoni World’s Children’s Prize för sin långa kamp för att flickor i Zimbabwe ska skyddas från övergrepp och ges samma möjligheter i livet som pojkar. Genom organisationen Girl Child Network (GCN) har Betty byggt tre säkra byar för speciellt utsatta flickor, och startat 500 tjejklubbar med 30 000 medlemmar, främst på landsbygden och i fattiga kåkstäder. Betty räddar flickor undan barnarbete, tvångsäktenskap, misshandel, trafficking och övergrepp. Hon ger flickorna mat, kläder, sjukvård, ett hem, möjlighet att gå i skolan och trygghet. Framförallt ger hon flickorna mod att kräva sina rättigheter. Tiotusentals flickor har fått ett bättre liv genom Bettys arbete. Läs mer på www.worldschildrensprize.org
På helgerna har tjejerna i den säkra byn mycket roligt tillsammans. Men de hinner även spela volleyboll och leka lite varje kväll.
TE X T: ANDRE AS LÖNN FOTO: JOHAN B JERKE
mig inte lika ensam när jag vet det. Vi tjejer som bor här i byn stöttar varandra, och jag känner precis likadant för alla dom utsatta barnen i Globen också. Jag tycker Globen är otroligt viktig, eftersom det är en tidning där barn får en chans att berätta sin historia och ge råd till andra barn om svåra och viktiga saker. Det känns som om vi som läser blir kompisar med dom som berättar, och att vi på något sätt faktiskt gör livet lättare för varandra. Och att läsa om kandidaterna ger mig kraft och inspiration att orka satsa hårt i skolan, för att sedan själv bli en per son som satsar sitt liv för att
27
06.00 En ny dag börjar – Vi vaknar nästan alltid av oss själva, men vår bymamma kollar också så att alla kommit upp, precis som en vanlig mamma skulle göra. Sedan bäddar vi våra sängar och går och tvättar oss och borstar tänderna.
Tanakas 06.15 Lagar majsgröt – Varje morgon går jag till kökshuset och lagar frukost till allihop. Oftast blir det majsgröten bota. Eftersom jag är äldst är det jag som är storasyster och tar hand om dom andra tjejerna. När vi ätit färdigt diskar alla sin egen tallrik. Den enda som slipper är vår yngsta tjej som bara är sex år. Hon behöver aldrig diska eller laga mat, vi andra hjälper henne med det.
28
06.45 Skolväg med sång – När vi har bytt om till skoluniform går vi till skolan tillsammans. Det tar ungefär 45 minuter. Ofta pratar och sjunger vi hela vägen för att det inte ska kännas så långt!
07.30 – 16.00 Lektioner – Girl Child Network betalar våra skolavgifter, uniformer, böcker, allt! Annars hade jag inte kunnat gå i skolan. Första rasten är klockan tio och då äter vi lunchen som vår bymamma har lagat kvällen innan. Om det finns tid innan lektionerna börjar igen, om det så bara är två minuter, passar jag på att spela volleyboll och leka med mina klasskompisar! Inte bara med dom som bor i den säkra byn, utan med alla. Och jag blir behandlad precis som alla andra och det är jätteskönt. Jag tror det beror på att alla tjejerna är med i Girl Child Networks tjejklubb på skolan. Vi träffas varje onsdag och pratar om flickors rättigheter och om vad tjejer kan råka ut för. Alla förstår vad som har hänt mig och dom andra tjejerna som bor i den säkra byn.
dag i den säkra byn 17.00 Middag – När vi kommer hem byter vi om till andra kläder, och går in till kökshuset där bymamman väntar med middagen. All mat är god här, men min favorit är majsgröten sadza och grönsaker. – Någon av våra två bymammor är här dygnet runt. Dom är precis som vanliga mammor som frågar hur skoldagen har varit och om hur vi mår och så där. Tjejerna som bor här är mina systrar och vi tar hand om varandra. Vi är en familj. Så även om min halvbror har släppts ut ur fängelset, känner jag mig trygg här, säger Tanaka.
Idag har bymamman Tagoma lagat sadza med kött, grönsaker och ris.
29
Tanaka hänger försiktigt sina nytvättade strumpor. Taggtråden är ett bra klädstreck, men hon måste hänga strumporna mellan taggarna.
19.00 Läxor – Vi går vi till huset som vi kallar för biblioteket och gör våra läxor. Vi går i olika klasser och årskurser så vi har olika läxor, men vi hjälper alltid varandra. 18.00 Vardagssysslor och lek – Tjejer med ”disktjänst” diskar efter maten, och den som har ”sadzatjänst” lagar sadzan som vi äter till kvällsmat senare på kvällen. När vi är klara tvättar vi våra skoluniformer och strumpor om det behövs inför nästa dag. På vardagarna har vi oftast inte så mycket tid att leka, men vi försöker alltid spela lite volleyboll varje dag. När det är helg leker vi och sjunger och dansar massor och jag älskar det!
21.00 Sängdags – Alla bor i samma hus förutom vår minsta tjej som sover inne hos bymamman. Vi ligger ofta och pratar länge innan vi somnar. Berättar hemligheter och så. Vi litar på varandra helt och hållet. Tjejerna är mina systar, min familj. Jag älskar dom! 30
Global Vote i tjejernas säkra by
Valbås av gummiträd
Vi gjorde valbåsen!
K
ön är lång till de två val båsen under Mupangaraträdet i tjejernas säkra by i Chihota, Zimbabwe. För ett par dagar sedan gick Forward och hans kompisar ut och högg ner två stora gummi träd och samlade gräs för att tillverka valbåsen. När de kom till tjejernas säkra by grävde de djupa hål i marken där de körde ner pålarna som de gjort av gummiträden. Sedan band de upp gräs på pålarna med hjälp av bark remsor från Musasa-trädet. Valbåsen blev till slut väldigt fina, men Forward är inte
helt nöjd … – Det blev väl ganska bra, men jag hade hoppats att båsen skulle bli mycket vack rare. För mig är det viktigt att allt är så vackert det bara kan bli när det är Global Vote, eftersom det här är en så betydelsefull dag för oss barn. Allt måste vara perfekt! säger Forward Takawira, 16 år.
Från vänster till höger: Misheck Mureverwi, 15 år, Trymore Munemo, 15 år, Faith Mudyiwa, 15 år, Godknows Chinyangu, 16 år, Forward Tahawira, 16 år.
31
Killar röstar i tjejernas by ”Idag röstade jag här i Girl Child Networks säkra by för utsatta tjejer. Jag tycker byn är en superbra plats att ha en Global Vote på. Det kan väl inte vara bättre än att få rösta för våra rättigheter på en plats som skyddar barnets rättigheter? Global Vote och GCN:s tjejbyar är liksom samma sak! GCN kämpar för flickors rättigheter och jag stöttar verkligen den kampen. Det är viktigt att tjejer och killar har samma rättigheter. Förr var det inte alls så. Då gick dom flesta tjejer inte i skolan till exempel. Förr tyckte vi killar också att vi var bättre, starkare och intelligentare än tjejer. Otroligt löjligt eftersom det inte alls stämmer! Vi är alla lika mycket värda, oavsett om vi är kil-
32
lar eller tjejer. Så tycker jag och alla mina kompisar. Det är tack vare GCN:s kamp som det ändå har blivit mycket bättre för tjejer i Zimbabwe. Efter röstningen sjöng vi och dansade och firade vår Global Vote. Man måste fira en sån här dag för det är en viktig dag. Vi har fått visa vårt stöd för dom som kämpar för våra rättigheter och våra rättigheter är det viktigaste som finns. Vi är ju framtidens vuxna ledare och om vi behandlas dåligt och utan respekt, är risken stor att vi också blir dåliga ledare som kommer att behandla barn och andra människor dåligt. Då blir det inte alls någon bra framtid.” Anesu Tomondo, 15 år, Manyairaskolan
Tjejklubben och ”Jag är med i skolans tjejklubb. Det var där jag läste Globen och förberedde mig inför Global Vote. Tjejklubben är en plats där vi flickor har en chans att göra
våra röster hörda och prata om saker som är viktiga för oss. Något som kan vara svårt i det vanliga klassrummet. För här i Zimbabwe är inte killar och tjejer jämlika. Det är mycket lättare för killar att göra sin röst hörd. Folk lyssnar på dom. Oss är det nästan ingen som lyssnar på. Det här är inte alls bra eftersom vi alla är lika värda och
biga som har hänt tjejerna i den säkra byn lika gärna hända mig. När jag läser Globen förstår jag att det inte bara är här i Zimbabwe som tjejer behandlas dåligt. Det händer i hela världen. Många utnyttjas, får inte gå i skolan och blir tvingade att gifta sig trots att dom bara är barn och mycket annat. Det gör mig så
Global Vote ger mod! borde behandlas på samma sätt. Men här har vi inte samma rättigheter, och det är därför tjejklubbarna är så viktiga. Klubbarna ger oss kunskap och styrka så att vi vågar höja våra röster. Det är precis samma sak med tid-
ningen Globen och Global Vote, som ger barn i hela världen kunskap, styrka och mod att kräva att barnets rättigheter respekteras! Jag blev så glad när jag läste i Globen om människor som själva var utsatta som barn, men som har orkat gå
vidare och som vuxna nu hjälper barn som har det svårt. Sån vill jag också bli när jag blir stor!” Heather Samuriwo, 14 år, Manyairaskolan
Alla tjejers by Varje lördag är det Tjejklubb i den säkra byn och då kommer ungefär 100 tjejer från skolan och byarna runt omkring. Tillsammans lär de sig om sina rättigheter, spelar teater, skriver dikter som de sedan läser upp, spelar volleyboll, sjunger och dansar. – Den här byn tillhör naturligtvis tjejerna som bor här. Men inte bara. Den tillhör alla flickor, för det här är en by som gör tjejer starkare. Det här är vår plats, säger Faith Mudyiwa, 15 år, ansvarig för dagens Global Vote, samt president för Manyaira skolans tjejklubb.
TE X T: ANDRE AS LÖNN FOTO: JOHAN B JERKE
”Jag bor inte själv i den säkra byn, men det här är en mycket viktig plats. Här bor tjejer som har utsatts för det värsta du kan tänka dig. Dom är som mina systrar. Vi hör ihop och måste stötta varandra. Eftersom flickor är väldigt sårbara här kan det job-
arg! Men jag blir glad av att läsa Globen också eftersom jag ser att det finns dom som kämpar för att alla tjejer ska ha det bra. Och en dag tror jag faktiskt att det kommer bli så. Berättelserna i Globen ger mig hopp om det! När jag blir vuxen vill jag bli ledare för Girl Child Network och gå främst i kampen för tjejers rättigheter här i Zimbabwe!” Tnokozile Mapfumo, 14 år, Manyairaskolan
Tjejer behandlas illa i hela världen
33