Sv Globen kambodja by World's Children's Prize

NOMINERAD • Sidorna 67–91

Somaly Mam – Din dotter är försvunnen Somaly. Hon var inte i skolan när jag skulle hämta henne. Jag vet inte var hon är! Somaly kan knappt andas. Det är hennes livvakt som ringer och Somaly är rädd för att det värsta har hänt. Familjen lever under ständiga dödshot. Somalys kamp för de tusentals flickor som säljs som slavar i Kambodja, har givit henne många fiender. Vad har de gjort med hennes älskade dotter Champa?

olisen börjar genast leta efter Champa, som är 14 år, bland de kriminella gängen på huvud staden Phnom Penhs bor deller. Det är där många av Somalys fiender finns. Runt om i landet letar hennes medarbetare dag och natt.

När Champa har varit för svunnen i fyra dygn, ringer polisen och säger att man har spårat henne till den nor ra delen av landet, på grän sen till Thailand. Ett område som är känt för slavhandel med unga flickor. Somaly åker dit direkt. När hon

vietn am

laos

nd il a a h t Angkor Vat

Kambodja Phnom Penh

il Th a

Somaly Mam nomineras till WCPRC 2008 för sin långa och ofta farliga kamp för att rädda flickor, som säljs som slavar till och på bordellerna i Kambodja. Somaly, själv såld till en bordell som barn, vill att flickorna som varit slavar ska få samma möjligheter i livet som andra. Genom organisationen AFESIP har hon byggt tre säkra hem för flickorna som de räddar ur slaveri. Där får de mat, sjukvård, ett hem, chans att gå i skolan och senare även yrkesutbildning. Framför allt ger Somaly flickorna trygghet, värme och kärlek. 3 000 tjejer som tidigare var slavar, har fått ett bättre liv tack vare Somaly. Hon och AFESIP för flickornas talan i Kambodja genom att ständigt uppmana regeringen och olika organisationer att ta hand om landets flickor. Somaly får ständigt nya dödshot. 2006 blev hennes 14-åriga dotter kidnappad, våldtagen och såld till en bordell. Somaly skulle straffas för sin kamp för flickors rättigheter.

 TEXT: ANDRE AS LÖNN FOTO : PAUL BLOMGREN

VARFÖR NOMINERAS SOMALY?

iken 67

67-91Kambodja_sve,eng,port_korra67 67

07-11-07 14.08.27

kommer fram har polisen hittat Champa på en bordell. Kidnapparna har först våldtagit henne och sedan sålt henne till bordellen. Kidnappningen av Champa var en fasansfull upplevelse för Somaly. – Jag kunde inte sluta gråta när jag kramade henne. Hon var drogad och kände inte alls igen mig. Jag tog hennes vackra ansikte mellan mina händer och bad henne om förlåtelse, om och om igen. Det gjorde så ont.

67-91Kambodja_sve,eng,port_korra68 68

07-11-07 14.08.11

Mina fiender hade hämnats på mig genom att göra min älskade dotter illa. Hon hade tvingats uppleva samma fruktansvärda övergrepp som jag själv utsatts för i så många år. Inga föräldrar Somalys egen berättelse börjar i de skogsklädda bergen i östra Kambodja. Hon växte upp i en liten by utan sin mamma och pappa. Ingen visste vart de hade tagit vägen. Folket i byn tog hand om Somaly. Det fanns alltid mat och en plats för henne att sova i någon familjs hem. – Men när vi skulle gå och lägga oss såg jag dom andra barnen ligga tätt bredvid sina mammor. Själv låg jag ensam och frös. Jag kände mig så övergiven. En dag när Somaly var nio år kom en man till byn för

att köpa trä som han skulle sälja nere på låglandet. Någon i byn berättade att mannen kom från samma stad som Somalys pappa. – Han sa att han kände mina släktingar och jag blev glad när han frågade om jag ville följa med honom. Jag hoppades att jag skulle hitta min pappa där nere i staden. Ingenting blev som Somaly hade tänkt sig. Någon pappa kunde hon inte hitta, och mannen som Somaly börjat kalla för morfar var inte snäll längre. – Han var inte gift och hade inga barn, så han behövde någon som hjälpte honom med allt i hemmet. Han behövde också hjälp med att tjäna pengar till sprit. Jag blev hans slav. Varje morgon klockan tre måste jag gå upp för att hämta vatten nere i floden. Vattnet sålde jag till olika

restauranger som serverade soppa till frukost. Somaly gick med de tunga vattenhinkarna i flera timmar. När hon var klar diskade hon på en av restaurangerna innan hon sprang hem och gjorde lunch till morfar. Resten av dagen arbetade hon för grannar som behövde hjälp i risfälten. – Efter det gick jag varje kväll till ett ställe i stan som gjorde nudlar. Där malde jag riskorn till mjöl med en tung stenkvarn. Jag var aldrig hemma före klockan tolv på natten. Om Somaly kom hem med pengar så att det räckte till morfars sprit, var han ganska nöjd. Om inte blev han tokig. – Han band mig, piskade mig med en rotting och sparkade mig som en galning.

Såld första gången En dag när Somaly var tolv år sa morfar till henne att gå och hämta fotogen till lampan hos kvarterets handelsman. – Jag kände handelsmannen väl. Han brukade vara snäll och ge mig godis. Men den här gången slog han till mig hårt i ansiktet, slet av mig kläderna och våldtog mig. Efteråt sa han att han skulle döda mig om jag berättade för någon. Han sa också att morfar var skyldig honom en massa pengar. Nu förstår jag att morfar hade betalat av sin skuld genom att låta mannen våldta mig. Det var första gången jag blev såld. – På kvällen la jag mig under ett stort mangoträd och grät. Jag hade ont överallt och jag kände mig förvirrad och smutsig. Jag fattade inte vad som hade

GLOBEN_0746_SV_s069 69

07-10-17 12.50.01

blev jag slagen och våld tagen av bordellens ägare. Sedan låste han in mig i ett litet rum. Innan han gick sa han: ”Gör som jag säger, eller så kommer jag att slå och våldta dig varje dag!” Somaly drömde hela tiden om att rymma och vid ett tillfälle lyckades hon. Men de hittade henne och som straff blev hon fastbunden, slagen och utnyttjad av olika män i över en vecka. – Dom lyckades knäcka mig. Jag hade förlorat, säger Somaly. Befriar första flickan Somaly höll sig för sig själv och försökte bara överleva. Men så hände något som skulle förändra hennes liv.

hänt. Eftersom jag inte hade någon att prata med försökte jag prata med trädet. Såld igen När Somaly var femton år sa morfar en dag att de skul le resa till huvudstaden Phnom Penh för att hälsa på hans släkting. Men hon blev

– En dag kom en ny flicka. Hon var bara tio år. Hon var mörk i hyn och väldigt smal. Det var precis som om det var jag själv som hade klivit in genom dörren. Jag kände att den här lilla flick an inte skulle få bli förstörd som jag hade blivit. Hon kunde fortfarande få ett bra liv. Jag gav snabbt pengarna jag hade till flickan. Ägarna och vakterna var inte där och jag lyckades släppa ut henne. Hon var fri. När ägarna upptäckte att flickan rymt, skulle alla tje jer straffas. – Men då sa jag att det var jag som hade befriat henne. Dom blev vansinniga och slog mig i flera timmar. Sedan låste dom in mig i en

lurad. Huset som morfar tog henne till var inte hans släk tings utan en bordell. Han hade sålt henne. Igen. – När jag fattade vad det var för plats jag hade ham nat på försökte jag göra så mycket motstånd jag bara kunde. Jag vägrade ta emot några ”kunder”. Som straff

Somaly pratar med en ung tjej och hennes mamma. Somaly berättar att AFESIP finns där om familjerna behöver hjälp.

GLOBEN_0746_SV_s070 70

07-10-17 12.50.06

liten trång bur för att visa dom andra hur det går för någon som är olydig. Räddade alla! Åren gick. Somaly hade blivit så svårt misshandlad att hon inte längre hade självförtroendet eller modet att fly. Till slut litade ägarna så mycket på henne att hon fick lämna bordellen med sina kunder. Hon kom alltid tillbaka med pengarna. Ett tag hade hon en rik amerikansk kund som ville att de skulle gifta sig, men hon ville inte. Hon var rädd för att han

skulle sälja henne i USA. Innan mannen reste hem gav han Somaly 3 000 dollar så att hon skulle kunna börja ett nytt liv. Det var otroligt mycket pengar. Somaly hade haft råd att både köpa ett hus och starta en liten affär. – Men jag visste att dom andra tjejerna på bordellen led precis lika mycket som jag. Ända sedan jag hjälpte den första lilla fl ickan att fly,

Somaly leker med en liten tjej i ett fattigt område. AFESIP håller extra koll på de små flickorna eftersom risken är stor att de snart kommer säljas till bordeller.

Mörkrädd – Jag hatar att vara ensam i mörkret. Då kommer alla hemska minnen tillbaka. Jag älskar att vara ute och leka med tjejerna på risfälten. När vi spelar fotboll, fiskar och fångar krabbor tillsammans känner jag mig levande igen, säger Somaly.

hade jag drömt om att befria dom andra också. Så jag gav ägaren pengarna och han gick med på att frige alla tio fl ickorna! Det kändes fantastiskt att se tjejerna som fria människor! Första räden Sedan träffade Somaly en fransk biståndsarbetare som hette Pierre. Han uppmuntrade henne att börja ett nytt

AFESI P Så här arbetar Somalys organisation AFESIP:

• De besöker bordellerna för att hjälpa flickorna som tvingas arbeta där och för att upptäcka flickor under 18 år som sålts som slavar. • De genomför räder mot bordellerna tillsammans med polisen för att befria flickorna man upptäckt. • De hjälper flickorna att polisanmäla dem som har sålt, ägt och utnyttjat dem. Man ser också till att flickorna får advokat vid rättegångar. • De ger de räddade flickorna ett hem, mat, sjukvård, psykologisk hjälp, chans att gå i grundskolan och att sedan få en yrkesutbildning till sömmerska eller frisör. • De hjälper flickorna att flytta tillbaka till sina familjer om det är möjligt. • De hjälper flickorna att starta ett nytt liv med hjälp av den yrkesutbildning de får. De ger flickorna den utrustning de behöver. AFESIP besöker varje tjej i minst tre år för att se till att allt går bra. • De har en hjälptelefon dit tjejerna kan kan ringa dygnet runt. – Viktigast är att vi ger flickorna ömhet och kärlek. Ingenting är viktigare än det. Då kan dom flesta bli starka tjejer och klara sig själva trots allt dom varit med om, säger Somaly.

67-91Kambodja_sve,eng,port_korra71 71

07-10-22 16.09.13

liv. Han sa att hon skulle klara det. De gifte sig och efter åtta år var Somaly äntligen fri. Men hela tiden tänkte hon på alla de tusen tals flickor som fortfarande var kvar på bordellerna. Varje natt såg hon framför sig hur de små flickorna utsattes för fruktansvärda övergrepp. Somalys dröm var att rädda alla tjejerna ur slaveriet. – Jag pratade med Pierre om mina drömmar och vi bestämde oss för att starta organisationen AFESIP (Aktion för kvinnor i en svår situation) för att hjälpa tjejerna i Kambodja. Somaly började besöka bordellerna i Phnom Penh. Hon undervisade tjejerna i hälsovård och hur man skyddar sig mot aids. De flickor som var sjuka tog hon till sjukhuset. Ägarna ville ha friska tjejer och lät Somaly komma på besök ofta. Vad de inte visste var att hon också alltid höll utkik efter flickor som var under arton år och som hade blivit sålda som slavar. Snart gjorde AFESIP sin för sta räd tillsammans med

polisen för att rädda en av tjejerna som Somaly hade upptäckt. Det var en nerdro gad liten flicka på fjorton år som hette Srey. Somaly och Pierre tog hand om Srey hemma hos sig. Med tiden blev det fler och fler tjejer som bodde i deras hus. De fick använda alla sina priva ta pengar. Somaly kontakta de alla biståndsorganisatio ner hon kunde komma på och bad dem hjälpa henne med pengar för att rädda flickorna. Efter ett år, 1997, fick Somaly äntligen hjälp och kunde öppna ett litet center där hon kunde ta hand om tjejerna som blev räddade. Värt att dö för Nu har det gått elva år sedan starten och över 3 000 flickor som tidigare var slavar har fått ett bättre liv tack vare Somalys och AFESIP:s hårda arbete. Idag har man tre säkra hem där det bor 150 räddade tjejer. Numera arbetar AFESIP även i Thailand, Vietnam och Laos. Men Somaly har många fiender och lever under ständigt dödshot.

– Det enda som egentligen gör mig riktigt glad är att se flickorna leka och skratta igen. Då blir jag också lycklig! säger Somaly.

Hon får hotfulla telefonsam tal mitt i nätterna, bilar för följer henne och AFESIP:s hem för de räddade tjejerna bombhotas. Någon brände ner hennes hus och Somaly tvingas alltid ha livvakter. Med jämna mellanrum tvingas hon åka utomlands när det blir för farligt att stanna i Kambodja. – Det sägs att slavhandeln med flickor ger mer pengar än droghandel. Bordell ägare, maffian, vissa poliser, domare och högt uppsatta politiker tjänar mycket pengar på handeln med flickor. Därför är det svårt och farligt att stoppa den. Vissa tror att minst 20 000 flickor under arton år fortfarande är fast som slavar i Kambodja. Somaly slutar inte att kämpa för deras rättigheter. – Jag höll på att ge upp när min dotter Champa blev kidnappad och såld till en bordell. Men då sa hon helt lugnt att jag måste fortsätta. Champa sa att hon hade mig och skulle klara sig trots allt. Men hon undrade hur det skulle gå för alla dom andra tjejerna om jag slutade. Det

hon sa fick mig att orka fort sätta. Flickorna kallar mig för mamma och jag känner verkligen att dom är mina döttrar. Jag älskar dom. Flickorna och jag har lika dana upplevelser så jag vet vad det är dom behöver. Trygghet, närhet och kärlek. Hur skulle jag någonsin kunna svika eller överge dom? Jag vet att jag kan bli mördad när som helst, men att kämpa för att tjejerna ska få en bra framtid är något som jag är beredd att dö för. 

67-91Kambodja_sve,eng,port_korra72 72

07-11-07 14.07.41

Kambodja hårt drabbat Från 1963 och 30 år framåt, rasade blodiga krig i Kambodja som förstörde hus, vägar, åkrar och människor: I samband med USA:s krig i Vietnam (1959–1975), drabbades även grannlandet Kambodja. Mellan åren 1969–1973 fällde USA över 500 000 ton bomber över Kambodja. Delar av landet totalförstördes och hundratusentals människor dödades. Mellan 1975–1979 tog Kambodjas kommunistparti, Röda Khmererna, makten i landet. Ledaren hette Pol Pot. Under den perioden dog närmare 2 miljoner människor av svält, tvångsarbete, tortyr och mord. Även barn dödades. Tusentals människor försvann spårlöst. – Många säger att min pappa fördes bort av Röda Khmererna och försvann, men det är ingen som vet säkert, säger Somaly. Röda Khmerernas brott mot Kambodjas folk räknas som ett av de värsta folkmorden i mänsklighetens historia. (Läs mer om folkmord på www.childrensworld.org)

Krig och våld har gjort att Kambodja idag är ett av världens fattigaste länder. En tredjedel av landets befolkning har mindre än 1 dollar (6.50 kronor) om dagen att leva av. Nästan hälften (45%) av Kambodjas barn är undernärda. – Krig och våld har inte bara gjort Kambodja mycket fattigt, utan även förstört människor. Många har förlorat känslan för vad som är rätt och fel. Människor har blivit brutala och tänker mest på sin egen överlevnad. En annan människas liv är inte så mycket värt. Jag tror det är därför som så många familjer säljer sina egna döttrar som slavar till bordeller. Att det är flickorna som drabbas beror på att en flicka är mindre värd än en pojke i Kambodja. En flicka ses ofta som en slav som både familjen och andra vuxna kan utnyttja. Vi kämpar för att flickor och pojkar ska ha samma värde, säger Somaly.

GLOBEN_0746_SV_s073 73

07-10-17 12.50.23

Sreypao

såldes som slav När Sreypao var sju år, blev hon såld som slav till en bordell av sin egen mamma. Det var början till en lång mardröm. – Jag tror jag hade dött om Somaly inte hade hjälpt mig. Hon räddade mitt liv och jag älskar henne för det. Somaly är min nya mamma, säger Sreypao.

–

är är en! Kom och gräv här! Skynda dig! Sreypao springer så fort hon kan till tjejerna som ligger på knä i risfältet en bit bort. Idag är det hon som har det tunga järnspettet

som behövs för att gräva fram krabborna ur hålorna långt ner i leran. Under regnperioden är Sreypao och de andra tjejerna, som bor på Somalys hem för räddade fl ickor, ute på krabbjakt nästan varje eftermiddag. Sreypao ser klorna sticka fram ur leran. Hon stöter kraftigt, men försiktigt, med spettet runt krabban, så att den inte ska skadas. Sedan sticker hon blixtsnabbt ner handen i leran.

Sreypao, 16 Bor: På Somalys hem för räddade flickor. Älskar: Livet! Hatar: Att det går att köpa och sälja människor. Värsta som hänt: Att bli såld till en bordell som slav. Bästa som hänt: När Somaly och AFESIP räddade mig. Ser upp till: Somaly! Hon räddade mitt liv! Vill bli: Som Somaly och rädda flickor ur slaveri.

GLOBEN_0746_SV_s074 74

07-10-17 12.50.30

Ofta hungrig – Pappa dog när jag var ett år. Mamma försökte ta hand om mig och mina fem syskon. Det var inte lätt för henne. Jag är den äldsta dottern så jag fick hjälpa till mycket. Laga mat, diska, ta hand om småsyskon och sånt där. Jag arbetade i grannarnas risfält för att tjäna lite extra pengar. Vi var ofta hungriga. Ibland åt vi en gång om dagen, ibland åt vi ingenting alls, minns Sreypao. En dag när hon var sju år kom en kvinna och en man

och hälsade på. Sreypao hade aldrig sett dem förut. Paret sa att de kunde hjälpa familjen genom att ge Sreypao arbete som hembiträde hos deras släkting i huvudstaden Phnom Penh. – Till slut gick mamma med på det och jag också. Jag ville hjälpa till för jag visste ju att vi behövde alla pengar vi kunde få. Sreypao blev orolig när de närmade sig Phnom Penh. Hon hade aldrig varit i en stor stad förut. Kvinnan och mannen var snälla och sa att det inte var något att vara rädd för. ”Vi dödar dig!” Men så fort de hade stigit innanför dörren till ett hus i stan förändrades mannen och kvinnan. – Dom slängde in mig i ett

 TEXT: ANDRE AS LÖNN FOTO : PAUL BLOMGREN

– Den var inte så dålig va? ropar hon och hoppar upp och viftar med krabban så nära kompisarnas ansikten hon kan. Sreypao skrattar. Men under lång tid fanns det inget skratt i hennes liv.

litet rum och låste dörren. Jag blev rädd och började gråta. Jag fattade ingenting och ropade: ”Varför låser ni in mig? Jag skulle ju komma hit och arbeta som hembi-

Fortsättning på sid 77

GLOBEN_0746_SV_s075 75

07-10-17 12.50.38

Vad behövs för en lyckad krabbjakt?

 TEXT: ANDRE AS LÖNN FOTO : PAUL BLOMGREN

… och kompisar!

Världens största tempel!

Ett järnspett …

Det buddistiska templet på Khemas t-shirt heter Angkor Vat och ligger i nordvästra Kambodja. Det byggdes på 1100-talet och är världens största religiösa byggnad. Alla i Kambodja är väldigt stolta över templet. Angkor Vat är till och med avbildat på landets flagga och sedlar! Ibland åker tjejerna som Somaly och AFESIP räddat på utflykt till Angkor Vat.

…en spann…

Sreypaos garderob Tjejerna på Somalys hem har var sitt skåp i sovsalen där de har alla sina saker. I Sreypaos skåp finns:

– Sedan har jag ju alla mina kläder i skåpet förstås. Jag älskar kläder!

En skolväska med böcker och pennor. En tvål. En schampoflaska. En tandborste. En tandkräm. En tallrik och en sked. En kudde. Den färgglada stråmattan som hon sover på, står lutad mot väggen i ena hörnet av rummet eftersom den inte får plats i skåpet. 76

GLOBEN_0746_SV_s076 76

07-10-17 12.50.48

träde!” Då sa dom: ”Sluta ropa! Om du inte är tyst dödar vi dig!” Jag var livrädd och ville få komma hem igen. Dagarna gick utan att Sreypao blev utsläppt. Hon fick vatten men ingen mat. När det hade gått en vecka kom mannen in till henne och sa: ”Ta hand om en kund”. – Jag sa att jag inte visste vad det betydde. Att jag trodde att jag hade kommit till huset för att städa och diska. Då blev mannen rasande och skickade in fyra män i rummet. Dom slet av mig kläderna och slog mig med bälten och elkablar över hela kroppen. Sedan gjorde dom mig fruktansvärt illa. Då visste jag inte vad det var. Nu vet jag att dom våldtog mig. Jag grät och bad dom att sluta. Till slut svimmade jag.

Skoluniformen …

Skorpioner och spindlar – Jag vaknade av att dom hällde vatten över mig och frågade om jag tänkte ”ta hand om en kund”. När jag sa att jag fortfarande inte förstod vad det betydde låste dom in mig i ett annat rum. Rummet var fullt av spindlar, skorpioner och andra giftiga djur. Efter några dagar hade jag sår överallt och blev väldigt sjuk. Jag grät och ropade på mamma, men dom sa bara: ”Det är ingen idé, hon hör dig inte. Hon kommer inte att hjälpa dig!”. Jag fattade inte alls vad som hände. Dom släppte inte ut mig ens när jag behövde gå på toaletten. Till slut kunde jag inte hålla mig längre. Jag var tvungen att göra det i kläderna eller på golvet. När männen såg vad som hänt blev dom vansinniga och skrek: ”Varför sa du

… de traditionella kläderna som vi har när vi syr och väver. Det är flickorna som bor på Somalys hem för lite äldre tjejer som har gjort kläderna. Dom ska bli sömmerskor och är jätteduktiga!

inte till?”. Jag blev straffad. Dom slog och piskade mig igen. Gav upp – Till slut gav jag upp. Jag klarade inte att få mer stryk och gick med på det dom bad mig om. Men ingenting blev bättre, tvärtom. Att ”ta hand om kunder” visade sig vara samma sak. Våldtäkt och misshandel. Fast hela nätterna och av många olika män. Ganska snart kändes det som om mina känslor förstördes på något sätt. Som om jag var död. Så småningom såldes Sreypao vidare till andra bordeller. En kväll när hon var elva år, och hade varit slav på olika bordeller i över fyra år, fattade hon ett beslut. – En ny ”kund” väntade när jag kände att jag inte skulle klara av det. Inte en

gång till. Jag skulle fly, till vilket pris som helst. Även om det innebar att dom skulle döda mig. Flykten Sreypao frågade om hon kunde få köpa en kaka i affären runt hörnet innan nästa kund. De gick med på det, men två män följde med som vakter. – Då sa jag att om dom var rädda för att jag skulle fly, kanske det var bättre att dom gick och handlade medan jag stod och väntade vid bordellen. Männen trodde aldrig att jag skulle våga sticka. Men så fort dom vände ryggen till sprang jag allt vad jag orkade. När jag vände mig om såg jag att dom hade upptäckt mig och följde efter. Jag grät och hjärtat bultade.

Mina träningskläder …

… och mina favoritkläder. Jag har fått skjortan och byxorna av Somaly. Det är det finaste jag äger!

GLOBEN_0746_SV_s077 77

07-10-17 12.50.55

Tillsammans. Tjejerna går aldrig ut ensamma, utan tar hand om varandra så att ingenting ska hända. – Jag sneglade bakåt och sprang rakt in i ett par som var ute och gick. Dom såg att jag grät och frågade vad som hade hänt. Jag förklarade så gott jag kunde och dom sa att dom kunde hjälpa mig. Jag fick snabbt hoppa upp på deras motorcykel. Jag var otroligt rädd för att jag skulle bli såld igen. Men paret arbetade på AFESIP och dom hade varit ute på sin vanliga nattvandring i

Tom Yambuljong Koriander till krabbsoppan.

parken för att leta efter tjejer som behövde hjälp! Räddningen – När vi kom fram till AFESIP var alla jättesnälla mot mig och jag förstod att jag var räddad. Somaly kramade mig och sa att allting skulle ordna sig. Jag litade

på henne direkt. Det kändes som om hon förstod precis vad jag hade varit med om. Jag fick en tvål och nya rena kläder. En läkare undersökte mig och sedan fick jag träffa en psykolog. Det kändes så skönt att få berätta om allt hemskt som hade hänt.

Husmamman Sochenda hjälper Sreypao att laga soppan.

Efter fyra månader undrade Somaly om inte Sreypao hade lust att flytta till hennes hem ute på landsbygden och börja i skolan. – Jag blev överlycklig. Tänk att få slippa Phnom Penh med alla hemska minnen. Och jag hade ju aldrig fått chansen att gå i skolan. Dagen då jag klev in i klassrummet var den lyckligaste i mitt liv. Nu har Sreypao bott på Somalys hem för räddade fl ickor i snart fem år. – Jag känner mig helt trygg här. Somaly, vår husmamma och alla andra på AFESIP ger oss mycket kärlek. Vi tjejer är som en familj och vi tar hand om varandra. Ibland pratar vi om allt det hemska som har hänt. Varje torsdag kommer det en psykolog hit och hjälper oss också. Men oftast försöker vi göra roliga saker och tänka på allt bra som kan hända i framtiden.

GLOBEN_0746_SV_s078 78

07-10-17 12.51.05

Somaly min nya mamma! – Jag är säker på att min mamma visste att hon sålde mig till en bordell. Hon skickade ut mig ur rummet när mannen och kvinnan kom så att jag inte skulle höra vad dom sa. Jag vet inte hur mycket pengar hon fick för mig. Visst var mamma fattig men jag förstår ändå inte hur man kan sälja sitt eget barn. AFESIP har hjälpt mig att träffa

Lika värda Själv vill Sreypao kämpa för tjejers rättigheter i framtiden. Precis som Somaly vill hon göra det genom att berätta sin egen historia. – Om allt det här ska få ett slut måste killar ändra sig. Något är fel när män kan tänka sig att utnyttja fl ickor och kvinnor, så som dom gjorde mot mig. Har dom inget hjärta? Skulle dom vilja att deras egna döttrar, systrar, fruar eller mammor behandlades så? Killar måste börja se på tjejer på ett annat sätt. Dom måste förstå att vi är lika mycket värda och ska behandlas med respekt! Jag

mamma ett par gånger. Men jag är fortfarande arg på henne och vill aldrig bo där igen. Egentligen skulle jag vilja att hon åkte i fängelse, men jag kan inte anmäla henne. Hon är ju ändå min egen mamma. Fast nu är Somaly min nya mamma! Hon älskar mig och säger att hon ska hjälpa mig att nå mina drömmar.

– Första dagen i skolan var den bästa dagen i mitt liv! säger Sreypao.

vill prata på skolor om vad jag råkat ut för. Om killar får höra min historia kanske dom tänker sig för och börjar behandla tjejer på ett

bättre sätt. Det är svårt att berätta för andra om allt det hemska som jag har upplevt, men Somaly hjälper mig att våga! 

151

räddade flickor på tre hem – När jag känner mig ledsen och trött åker jag ut till tjejerna på hemmet där Sreypao bor. Flickorna ger mig kraft och lust att kämpa vidare. Jag älskar dom! Vi är bra för varandra, säger Somaly. Hemmet är för de yngsta tjejerna som räddas från slaveri. Det bor 39 flickor där nu. Den yngsta är bara sju år. När flickorna har gått färdigt grundskolan flyttar de flesta till något av Somalys två andra hem för lite äldre tjejer. Där kan de gå i AFESIP:s yrkesskolor och utbilda sig till att bli sömmerskor eller frisörer. De kan även läsa matematik och khmer, språket man talar i Kambodja. – Jag vill börja i frisörskolan, säger Sreypao. Totalt bor det just nu 151 räddade flickor på de tre hemmen.

– Om någon av oss behöver hjälp eller till exempel har lust att åka på en picknick, kan vi skriva ett brev och lägga det i den hemliga lådan. Det är bara Somaly som har nyckeln till den. Hon läser alla brev. Eftersom Somaly har varit med om samma saker som vi förstår hon hur vi känner och vad vi behöver. Jag har skrivit ett brev och bett att min lillasyster ska få bo här. Jag är rädd att mamma ska sälja henne. Somaly har lovat att hon ska få komma hit och jag är så otroligt glad för det. Nyckeln till tjejernas drömmar …

GLOBEN_0746_SV_s079 79

07-10-17 12.51.11

En dag på Som a – God morgon flickor! Har ni sovit gott? Det är fortfarande mörkt ute när husmamman Sochenda väcker tjejerna i det vackra trähuset byggt på pålar …

05.30

05.00 Morgongymnastik De som är morgonpigga försöker få liv i de andra. Alla byter om från pyjamas till gympakläder, släpar sig ner för trappan och ställer upp sig på gården. Sedan är det dags för hård morgongymnastik i minst en halvtimme varje morgon.

Duschning Efter träningen duschar alla och borstar tänderna.

06.30 Till skolan Alla byter om till skoluniform. – Vi hjälper alltid varandra när vi ska till skolan. Särkilt vi som är lite äldre ser till att dom yngre tjejernas uniformer sitter rätt och att dom inte har glömt sina böcker, säger Sreypao.

07.00 06.00

 TEXT: ANDRE AS LÖNN FOTO : PAUL BLOMGREN

Frukost Innan frukosten går tjejerna till sina skåp i sovsalen och hämtar sina tallrikar och skedar. – Idag får vi ris och bönor, men min favoritfrukost är fisk och grönsaker. Maten är jättegod här och jag är aldrig hungrig, säger Srey Moch, 11 år. Efter frukosten diskar alla sin tallrik och sked.

Lektioner – Jag älskar att vara i skolan. Jag koncentrerar mig på att lära mig saker inför framtiden och har inte tid att tänka på allt hemskt som har hänt. Eftersom jag förlorade många skolår när jag var slav på bordellen, började jag inte skolan förrän jag var elva år. Nu går jag i femte klass trots att jag är sexton. Om inte AFESIP hade betalat för min uniform och mina böcker hade jag aldrig haft råd att gå i skolan, säger Sreypao.

12.00

13.00

Siesta Dags för vila. Det är skönt att kunna klättra upp i huset och lägga sig och läsa eller sova när det är som varmast ute.

Städning Flickorna turas om att städa huset och trädgården. Några hjälper till att förbereda maten. De som behöver får chans till extraundervisning med en lärare från AFESIP.

11.00 Lunch Alla tjejer går hem från skolan och äter lunch. 80

GLOBEN_0746_SV_s080 80

07-10-17 12.51.19

m alys hem för räddade tjejer 14.00

17.00

Middag

Vävning Varje eftermiddag lär sig tjejerna att väva och sy på maskin. – När jag flyttar härifrån skulle jag vilja gå på AFESIP:s sömmerskeutbildning. Jag skulle vilja bli riktigt duktig på att väva så att jag kan försörja mig på det när jag blir vuxen, säger Chitra, 13 år.

18.00

20.00

Läxläsning De flesta spelar fotboll, leker kurragömma och går på krabbjakt i risfälten. Andra tvättar sina kläder, duschar och gör läxorna. Klockan 18.30 slås generatorn på så att hemmet får elektricitet. Det gör att tjejerna slipper sitta och göra läxorna i mörkret trots att de bor långt ute på landsbygden, där det ofta inte finns någon el. – Vi hjälper varandra med läxorna. Om det är något man inte förstår så är det alltid någon annan som kan förklara. Jag vill bli läkare när jag blir stor så jag vet att jag måste plugga hårt, säger Leng, 11 år (vänster) som sitter och pluggar naturvetenskap tillsammans med Sopheap, 12 år.

Film Time! Somaly vill att tjejerna ska titta på TV ibland så att de vet vad som händer runt omkring dem, både i Kambodja och ute i världen. – Men jag gillar mest att kolla på roliga filmer så att man får skratta mycket! säger Sreypao.

24.00 21.00 Dags att sova under världens längsta (?) myggnät Alla hämtar sina stråmattor och rullar ut mattorna bredvid varandra i två rader på golvet. Sedan fäller ett par tjejer ner de två enorma myggnäten över sovplatserna. Näten är över tio meter långa och skyddar flickorna från att bli sjuka i malaria. Strax innan generatorn stängs av och ljuset släcks kommer husmamman Sochenda och säger god natt. – Det gör hon varje kväll. Hon bryr sig verkligen om hur vi har det, som en riktig mamma, säger Sreypao.

Skräcktimmen … Då och då händer det att någon av tjejerna vaknar ur sin sköna sömn av att något stryker henne på benet eller över håret. Om hon tittar upp då, ser hon rätt in i ett par stora stirrande ögon och hör ett fasansfullt skratt… – Ibland när dom andra har somnat ordentligt, smiter jag ut och sminkar mig och förvandlas till husets eget lilla spöke! Jag smyger tillbaka in igen och väljer ut ett lämpligt offer. Först tar jag försiktigt tag i hennes fot… Sedan drar jag ut henne ur myggnätet med full kraft, samtidigt som jag vrålar allt vad jag orkar. Alla vaknar och springer runt, runt i rummet och skriker. Jag älskar att klä ut mig och om det vore möjligt skulle jag vilja vara med i en riktig teatergrupp någon gång i framtiden. Det är min dröm, säger Kanha, 19 år.

GLOBEN_0746_SV_s081 81

07-10-17 12.51.29

 TEXT: ANDRE AS LÖNN FOTO : PAUL BLOMGREN

Pojkar mer älskade

– Jag blev jätteledsen när min bror fick börja skolan, medan jag måste stanna hemma och arbeta, berättar Ly, 13 år, som lever på ett av Somalys hem för räddade flickor. ”

är i Kambodja måste vi tjejer arbeta mycket mer hemma än pojkarna. Redan i 5-års åldern måste vi börja diska, laga mat, sy, städa, arbeta på risfälten och ta hand om våra småsyskon så att föräldrarna kan gå och arbeta. Killarna behöver aldrig göra sånt där. Det enda dom gör är att leka! När föräldrarna ber sina barn att hjälpa till, och pojken inte vill, är det ingen fara. Han slipper. Men om fl ickan vägrar skulle dom bli otroligt arga. Jag tycker det är orättvist och blir arg när jag tänker på det. Killarna borde hjälpa tjejerna. Om vi hjälpte varandra skulle allt gå mycket fortare och då skulle vi tjejer också få mer fritid. Vi gillar ju också att leka! Sonen till skolan Om en familj är fattig och föräldrarna måste välja mellan att skicka sin son eller sin dotter till skolan, väljer dom nästan alltid att skicka

sonen. Så var det för mig. Jag blev jätteledsen när min bror fick börja skolan medan jag tvingades stanna hemma och arbeta. Föräldrarna tror att sonen får ett bättre arbete och kan försörja familjen senare i livet. Dom tror att dottern bara kan vara hemma och hjälpa till i huset. Men jag tror absolut att vi kan göra samma saker som killarna om vi bara får chansen. Vi kan också arbeta på kontor och vara chefer! Men om vi ska kunna få ett bra liv är det viktigt att vi får gå i skolan precis som killarna. Jag älskar att gå i skolan! Här på centret pratar vi ofta med varandra om att livet är svårare för oss tjejer än för killarna. Jag hoppas att allt det här ska ändra sig så att vi tjejer får det bättre i framtiden. Men jag tror att det kommer ta tid eftersom alla familjer i Kambodja verkar älska sina söner mer än sina döttrar. Jag förstår inte varför.” 

Tjejer lever farligt – Jag hatar att vara rädd bara för att jag är tjej, säger Oudom, 15 år, som lever på ett av Somalys hem för räddade flickor.

”

i tjejer lever mycket farligare än killarna i Kambodja. Om vi rör oss utanför hemmet kan vi råka riktigt illa ut. Vi kan bli våldtagna, kidnappade och sålda till bordeller och bli utnyttjade av vuxna på alla

möjliga sätt. Därför är det många tjejer som inte vill, eller vågar, skaffa sig ett arbete utanför hemmet. Jag känner precis likadant och jag hatar att känna så. Vi tjejer skulle få röra oss helt fritt utan att vara rädda

tycker jag. Det borde vara allas rättighet! Här på Somalys center tar vi hand om varandra så att inget hemskt ska hända någon av oss. Vi går aldrig hemifrån ensamma, utan är alltid många tjejer tillsammans. Om någon av mina kompisar skulle råka illa ut skulle jag göra allt för att stötta och hjälpa henne.”

67-91Kambodja_sve,eng,port_korra82 82

07-10-22 16.10.36

Vad används en krama till? Krama är ett traditionellt tygstycke som är väldigt vanligt i Kambodja. Här visar Chitra, 13 år, några av alla de sätt man kan använda tyget på!

Hålla svetten borta från ögonen … … eller bara för att det är snyggt!

För att skydda huvudet mot solen… … och mot vinden. Som halsduk …

… schal …

När man köper auberginer …

När man går till buddisttemplet...

… eller meloner på marknaden!

… klänning …

… och kjol!

GLOBEN_0746_SV_s083 83

07-10-17 12.51.46

Synoun fick ett nytt liv – Jag hölls fången som slav på en bordell i Thailand i över ett år och jag trodde att mitt liv var slut. Men Somaly och AFESIP har gett mig ett nytt liv. Nu har jag min egen frisersalong och kan ta hand om mig själv, säger Synoun.

 TEXT: ANDRE AS LÖNN FOTO : PAUL BLOMGREN

”

ag växte upp i en fattig by på landsbygden här i Kambodja. En av våra grannar brukade åka till Thailand för att köpa och sälja saker. Det var lätt att tjäna pengar där sa hon. En dag berättade kvinnan att hon kände en man i Thailand som kunde fi xa ett jobb till mig på en textilfabrik. Familjen behövde verkligen pengar så jag hängde med. Men jag blev lurad. Mannen tog mig inte

till en fabrik utan till en bordell. Jag var bara 16 år då, men när jag låstes in kändes det som om mitt liv redan var slut. Det var så fruktansvärt på bordellen att jag gav upp hoppet om att någonsin kunna komma därifrån. Som tur var hade jag fel. När det hade gått ett år stormade polisen bordellen och vi befriades och skickades hem igen.

Fattig familj När jag kom hem sa mamma att jag aldrig någonsin fick lämna byn igen. Att jag bara fick röra mig i närheten så att inget hemskt skulle hända. Men det var inte så lätt. Familjen var fortfarande fattig och det gick inte att tjäna några pengar där vi bodde. Hur skulle vi överleva om jag inte gav mig iväg och sökte arbete? Pappa var hela tiden orolig för min säkerhet. En dag berättade han att han hade hört talas om en organisation i Phnom Penh som hjälpte fl ickor som blivit sålda till bordeller. Kanske dom kunde hjälpa oss. Pappa ringde dit och det dröjde inte länge förrän två

personer från AFESIP kom och hämtade mig. Dom var oroliga för att min lillasyster Samnang också skulle råka illa ut, så dom frågade om inte hon också kunde få följa med. Våra föräldrar gick så klart med på det och jag blev överlycklig eftersom jag älskar min lillasyster. Snygga frisyrer Vi var ganska nervösa när vi kom fram till Phnom Penh. Men Somaly kramade om

GLOBEN_0746_SV_s084 84

07-10-17 12.51.55

Synoun, 23 Bor: Tillsammans med min lillasyster. Älskar: Min familj. Hatar: Slavhandel. Värsta som hänt: Att bli kidnappad och såld som slav i Thailand. Bästa som hänt: Att få utbildning till frisör och hjälp att starta egen salong. Ser upp till: Somaly. Vill bli: En framgångsrik frisör. Dröm: Att få se andra länder.

oss och alla andra var också väldigt snälla. Till slut slappnade vi av. Efter ett par dagar kom några tjejer som gick på AFESIP:s frisörutbildning och visade hur man klippte snygga frisyrer och gjorde vackra naglar. Då kände jag direkt att det var det där jag ville göra i framtiden. Samtidigt som jag började på frisörutbildningen började min syster lära sig sy och väva. Jag älskade verkligen utbildningen. Jag hade praktik hos olika frisörer och hela tiden drömde jag om att öppna en egen salong och klara mig själv. Men jag hade dåligt självförtroende. Somaly och personalen stöttade mig och gav mig mycket kärlek. Dom sa att jag visst skulle klara det!

Egen salong! Efter ett år kände jag mig redo. AFESIP bad mig hitta en bra plats där jag kunde öppna min salong. Jag visste att det inte var någon idé i min hemby eftersom ingen skulle ha råd att gå till frisören och klippa sig. Men i staden som bara låg en halvtimme med mopedtaxi från

På salongen ”Synouns Moderna Frisyrer” kan du bli klippt, permanenta både håret och ögonfransarna, förlänga håret, njuta av ansiktsmassage och snygga till dina naglar med manikyr! Hårförlängning är väldigt populärt bland Synouns kunder och det kostar 3 000 real (5 kronor).

byn, hittade jag en bra lokal där jag både kunde bo och arbeta. Några från AFESIP åkte dit och när dom hade godkänt platsen hjälpte dom mig att komma igång. Dom gav mig allting: saxar, kammar, hårtorkar, skåp, schampo… allting! Det kändes helt otroligt. Min lillasyster öppnade sin syateljé i samma lokal. Vi kan dela på 85

GLOBEN_0746_SV_s085 85

07-10-17 12.52.06

Systerkärlek – Det är tryggt att bo tillsammans med min lillasyster. Mamma och pappa är otroligt glada över att vi har det så bra nu. Dom kommer ofta hit och vi brukar hälsa på hemma i byn nästan varje vecka, säger Synoun.

hyran och få sällskap av varandra. AFESIP besökte oss ofta i början för att se hur det gick, att vi klarade oss och att folk i stan behandlade oss väl. Det kändes skönt. En dag tittade Somaly in i salongen och jag gjorde hen-

nes naglar riktigt fi na. Det var en bra dag! Hon bad mig ringa så fort jag behövde något. Det är en otrolig trygghet att veta att Somaly fi nns där om vi behöver hjälp. Hon eller någon annan ur personalen kom-

Rättvist Mode

mer fortfarande hit då och då för att se att allt är okej. Om AFESIP inte hade hjälpt mig hade jag aldrig kunnat få det liv som jag har idag. Jag hade aldrig haft råd att utbilda mig till frisör eller starta upp en

egen salong på egen hand. Även om det inte alltid är så lätt, är det fantastiskt att ha en yrkesutbildning och ett riktigt arbete. Nu klarar jag mig själv och kan till och med hjälpa min familj. Underbart!” 

En del tjejer som går AFESIP:s frisör- eller sömmerskeutbildning har svårt att få arbete när de är klara. Det beror på den höga arbetslösheten i Kambodja, men också på att många av flickorna inte blir accepterade när de återvänder ut i samhället. De anses ibland som ”smutsiga” och folk väljer att köpa sina kläder eller klippa sitt hår någon annanstans istället. För att hjälpa de här tjejerna startade AFESIP 2003 ”Fair Fashion” – Rättvist Mode. Tjejerna tillverkar kläder som säljs både i Kambodja och utomlands. De får löner som de kan leva på och arbetsplatsen är säker. Flickorna blir bemötta med respekt och de kan inte tvingas att arbeta övertid. På Fair Fashion är barnarbete självklart förbjudet. Något som inte alls är självklart i Kambodja där nästan hälften av alla barn arbetar. Pengarna som Fair Fashion tjänar på klädförsäljningen går till att rädda fler tjejer ur slaveri. Just nu arbetar 30 tjejer på Fair Fashion i Kambodja. 2004 startades Fair Fashion även i Vietnam.

GLOBEN_0746_SV_s086 86

07-10-17 12.52.16

Syna räddar slavar När Syna var 13 år lurades hon från sin by i Vietnam till Kambodjas huvudstad Phnom Penh. Där blev hon såld som slav på en bordell. Idag gör hon det som alla tjejer som blivit räddade av Somaly drömmer om …

yna håller ögonen öppna när hon går genom bordellens mörka korridorer. Bakom varje stängd plåtdörr hon passerar, vet hon att det kan finnas flickor som inte är äldre än sju år som hålls fångna som sexslavar. Hon vet vilka hemska övergrepp de utsätts för och hur mycket de lider. Under tre år var Syna själv inlåst och blev utnyttjad av män. Nu arbetar hon som socialarbetare på bordellerna för AFESIP. I ett litet rum längst in på bordellen väntar tio tjejer på Syna. De blir jätteglada när hon kommer.

– Hej! Vad roligt att se er igen! Hur har ni det? undrar Syna och kramar en efter en. De sätter sig i en ring på golvet och börjar prata. Först är det mycket skämt och skratt men sedan blir det allvarligare. Flera berättar att deras ”kunder” slår dem och att de har svårt att skydda sig. En tjej som är tunn och svag kommer senare än de andra. Hon är svårt sjuk och Syna blir orolig för henne. – Du måste komma ner till AFESIP-kliniken så att vi kan hjälpa dig. Lovar du det? Tjejen nickar och säger att hon ska försöka komma.

Syna påminner tjejerna om att det bästa sättet för dem att skydda sig mot sjukdomen aids är att använda kondom. Hon förklarar också hur viktigt det är att de tvättar sig noga så att de håller sig friska. Hon delar ut gratis kondomer, tandkräm, tandborstar och tvål till alla. Flicka blev spetsad Efter besöket är Syna trött. Mörkret, de små rummen och den obehagliga lukten gör att hon nästan alltid mår illa. Alla fruktansvärda minnen från det lilla rummet kommer tillbaka. – Om jag hade mindre än

– Om jag upptäcker någon flicka som blivit utsatt för slavhandel anmäler jag det till polisen, som befriar flickan. Även om arbetet gör att jag ofta mår dåligt på grund av alla gamla minnen är det värt det. Varje gång en flicka räddas ur slaveriet blir jag otroligt lycklig, säger Syna.

tio män på en dag blev jag slagen av bordellägaren. Ofta fick jag ingen mat som straff. Och det gick inte att fly hur mycket jag än längtade efter frihet. Bordellen var byggd på pålar mitt ute i vattnet och den enda chansen att ta sig in eller ut var på en smal välbevakad brygga. Runt bordellen hade ägarna kört ner vassa träpålar och järnstänger i flodbottnen. En gång lyckades en tjej såga sönder gallret till sitt lilla fönster och sedan hoppade hon ut. Flickan blev spetsad. – Jag drömde hela tiden 87

GLOBEN_0746_SV_s087 87

07-10-17 12.52.25

om att få slippa ut ur mitt fängelse och efter ett år trodde jag att drömmen skulle bli sann. Polisen stormade bordellen och tog med oss ner till stationen. Men det dröjde inte länge förrän kvinnan som ägde bordellen kom och betalade poliserna. Istället för att rädda oss körde dom tillbaka oss till bordellen igen. Jag skrek att jag

var kidnappad och att jag ville tillbaks till Vietnam, men det var ingen som brydde sig, minns Syna. Så en dag, tre år senare, stormade polisen bordellen igen. Men den här gången var det annorlunda. Poliserna gjorde räden tillsammans med AFESIP för att rädda tjejerna. – Det var totalt overkligt!

Synas två uppdrag 1. Att ta hand om de tjejer som tvingas sälja sig på bordellerna för att överleva. Framför allt att rädda dem från hiv och aids. 2. Att rädda barn som blivit kidnappade och sålda som slavar.

Jag vågade inte tro på att jag var fri! ”Inga slavar längre!” – Somaly kom fram till mig eftersom hon såg att jag var rädd. Hon kramade om mig, strök mig över håret och sa: ”Hur är det min dotter? Var inte rädd. Allt kommer att ordna sig.” En sådan värme hade jag inte känt på otroligt länge. Det kommer jag aldrig glömma, säger Syna. Synas mamma letade efter Syna i tre år. De tycker mycket om varandra och här hjälper Syna sin mamma med matlagningen.

Hon fick bo på Somalys hem för räddade flickor och gick på AFESIP:s sömmerskeskola. – Sen frågade Somaly om jag fortfarande kunde vietnamesiska, eftersom hon behövde någon som kunde prata med alla flickorna som förts till Kambodja från Vietnam. Jag var rädd, men tackade ja på en gång! Somaly hade gett mig så mycket värme och kärlek, till och med räddat mitt liv. Nu kändes det som om jag hade chansen att få betala tillbaka lite genom att hjälpa andra tjejer som hade det svårt. Syna fick gå kurser i engel-

GLOBEN_0746_SV_s088 88

07-10-17 12.52.33

 TEXT: ANDRE AS LÖNN FOTO : PAUL BLOMGREN

ska, psykologi och samtalsterapi. Framför allt hjälpte Somaly henne med självförtroendet, som var dåligt efter den långa tiden som slav. – Jag minns att hon sa: ”Det är ingen fara Syna. Nu är vi starka. Vi är inga slavar längre!” Hon förklarade för mig att jag hade rättigheter, att jag skulle vara stark och våga. Och det hjälpte! Räddat 14 tjejer – Nu har jag arbetat som socialarbetare i snart sex år. Tillsammans med minst en socialarbetare till, besöker jag ungefär tre bordeller varje dag och försöker hjälpa tjejerna där att ta hand om sig själva. Mycket handlar om att lära fl ickorna hur dom ska skydda sig mot hiv och aids. Sedan lyssnar jag på deras problem. Jag är deras vän. För är det något

man behöver när man tvingas arbeta på en bordell så är det vänskap. Ingenting kan vara mer ensamt. Man behöver närhet och värme och det försöker jag ge. Varje gång berättar jag för tjejerna att AFESIP är beredda att hjälpa dom att få en utbildning och ett annat liv. Men ofta har fl ickorna råkat ut för så mycket hemskt att dom helt har tappat självförtroendet. Tjejerna skäms och tror inte att dom duger till något annat. Dom tror att deras liv redan är förstört. Det var samma för mig. Innan Somaly hjälpte mig hade jag aldrig trott att jag ens skulle våga se andra människor i ögonen igen. Eftersom tjejerna vet att jag har varit med om samma saker som dom, kan dom se att det faktiskt är möjligt även för oss att få ett nytt liv. – Men min allra viktigaste

uppgift på bordellerna är att leta efter fl ickor som är under arton år. Flickor som har blivit utsatta för slavhandel. Om jag upptäcker någon meddelar vi det till polisen, som kan göra ett tillslag mot bordellen och befria fl ickan. Sedan tar vi hand om henne. Jag har upptäckt och anmält fjorton minderåriga fl ickor som har blivit utsatta för slavhandel. Allihop har fått ett nytt liv tack vare AFESIP. Även om arbetet gör att jag ofta mår dåligt på grund av alla gamla minnen är det värt det. Varje gång någon räddas ur slaveriet blir jag otroligt lycklig! Men allra lyckligast skulle jag vara om inte en enda fl icka i hela världen behövde uppleva det som jag upplevde. Alla är värda något bättre. 

Syna, 23 Bor: Med min familj i Phnom Penh. Älskar: Frihet. Hatar: När vuxna gör barn illa och kränker deras rättigheter. Värsta som hänt: Att jag var slav och inte kunde göra något åt det. Bästa som hänt: Att Somaly och AFESIP gav mig ett nytt liv. Ser upp till: Somaly så klart! Hon är en otroligt modig kvinna. Dröm: Att AFESIP ska överleva eftersom det finns tusentals barn som behöver vår hjälp.

GLOBEN_0746_SV_s089 89

07-10-17 12.52.44

Familjeliv – Jag letade efter Syna varje dag i över tre år. Först hemma i Vietnam och sedan i Kambodja, eftersom jag hade fått tips om att många vietnamesiska flickor blev kidnappade och sålda i Phnom Penh. Jag hade ett foto av Syna och

Syna och lillebror Tang, 12 år, hjälper mamma att förbereda maten.

gick runt i byarna och städerna och knackade dörr och frågade om någon hade sett min älskade dotter. Jag kan inte beskriva hur lättad jag blev den dagen när jag äntligen såg hennes bild på polisstationen och förstod att AFESIP

– Jag älskar Syna och är otroligt stolt över det hon gör, säger mamma Chou.

hade tagit hand om henne. Jag kände att AFESIP kunde ge Syna ett nytt liv och därför beslöt vi att stanna här istället för att åka hem. Nu bor vi tillsammans hela familjen igen och jag är så tacksam för det! Jag älskar Syna och är otroligt stolt

över det hon gör. Utan Somaly och AFESIP är jag säker på att hon hade dött, säger Synas mamma Chou. Om det är möjligt vill alltid AFESIP att tjejerna ska återvända till sina familjer och få ett normalt liv igen.

är slavhandel De allra flesta tjejer som Somaly hjälper har råkat ut för ”trafficking”. Det är handel med människor, som gör dem till slavar. Över 1,2 miljoner barn i världen är utsatta för trafficking, vilket gör att de bland annat förnekas rätten att leva med sina föräldrar, rätten till skydd mot våld och över-

grepp, rätten att gå i skolan och rätten att leka. Slavhandel med flickor pågår i hela Sydostasien. Tusentals flickor från Vietnam säljs i Kambodja och flickor från Kambodja, Laos, Burma och Malaysia förs ofta till Thailand. Thailändska och kinesiska flickor smugglas över grän-

sen till bland annat Kambodja. Somaly hjälper alla För Somaly spelar det ingen roll var flickorna kommer ifrån. På de tre hemmen i Kambodja bor det just nu både kambodjanska och vietnamesiska tjejer. AFESIP ser till att flickorna

från Vietnam, Thailand och Kina får komma hem igen när de är redo för det. Men bara om man vet att tjejerna får det bra när de återvänder. AFESIP har center även i Vietnam, Thailand och Laos.

GLOBEN_0746_SV_s090 90

07-10-17 12.52.56

rots att världens länder, även Kambodja, har lagar som förbjuder diskriminering av flickor, behandlas de ofta sämre. Många flickor utsätts för övergrepp, trafficking och den allra värsta formen av barnarbete, som slaveri på bordell. Mer än 2 miljoner barn, de flesta flickor, utnyttjas i sexhandeln. Flickor (och pojkar) som inte får lära sig att läsa och räkna, är lättare att lura och utnyttja. 65 miljoner flickor går inte i skolan. Av 150 miljoner barn som slutar skolan före årskurs fem är 100 miljoner flickor. Av 875 miljoner vuxna i världen, som inte kan

läsa och skriva, är nästan 600 miljoner kvinnor. I hela världen får oftast kvinnor sämre betalt än män, även när de har samma arbetsuppgifter. Trots att kvinnor utför två tredjedelar av allt arbete i världen, tjänar de bara en tiondel av världens inkomster. Män har mer makt, både inom politik och ekonomi, eftersom de oftare är chefer och ledare. Att tjejer behandlas sämre än killar strider mot FN:s Barnkonvention. Där sägs att alla har samma värde och ska ges samma möjligheter i livet, oavsett om du föds till pojke eller flicka.

Sju socialarbetare AFESIP:s sju socialarbetare i Phnom Penh arbetar i sju distrikt. De besöker bordeller, parker och andra ställen där flickor som tvingas sälja sig själva behöver hjälp. – Bara i mitt distrikt finns det 65 bordeller. Jag besöker varje bordell en gång i månaden, berättar Syna. Att så många bordellägare släpper in Syna och de andra socialarbetarna beror på att AFESIP hjälper ”deras” tjejer att hålla sig friska. Framför allt hjälper de tjejerna att skydda sig mot hiv genom att dela ut gratis kondomer.

100 av Somalys tjejer har dött i aids F

yra av tio tjejer som tvingas sälja sig själva i Kambodja tros vara hiv-smittade. – När tjejerna kommer till oss får dom besöka vår klinik. Där förklarar vi om hiv och aids och berättar att dom kan testa sig om dom vill. Men vi tvingar aldrig någon. Om en tjej väljer att testa sig, och det visar sig att hon är smittad, gör vi allt för att hon ska få rätt medicin och sjukvård. Men framför allt stöttar vi henne eftersom det är en stor sorg att få reda på att man är dödssjuk. Då behöver man mycket ömhet och kärlek. Jag eller någon annan på AFESIP följer alltid med flickorna till sjukhuset så att dom inte ska känna sig ensamma. Går tjejerna dit själva kan dom bli mycket dåligt behandlade. Läkarna och sjuksystrarna säger ofta att flickorna är ”dåliga” och ”smutsiga”. – Vi tar hand om tjejerna ända till slutet. Ett av våra hem för räddade tjejer är uppkallat efter den första av våra flickor som dog i aids. Hon hette Tomdy och jag kommer aldrig att glömma henne. Sedan dess har över hundra av våra tjejer dött i aids, berättar Somaly.

 TEXT: ANDRE AS LÖNN FOTO : PAUL BLOMGREN

Tjejer behandlas sämre i hela världen

Älskar frihet! – Jag älskar frihet! Det finns inget värre än att bli inlåst och utnyttjad. Därför brukar jag alltid säga till barn att inte lita på någon som dom inte känner. Att dom inte ska bli lockade att följa med människor som säger att dom kan få det bättre någon annanstans. Det kan gå otroligt illa. Jag vet eftersom det hände mig, säger Syna.

Syna med barnet till en av flickorna på en bordell.

GLOBEN_0746_SV_s091 91

07-10-17 12.53.04