Fortsatt väg mot  exibel insats

Ett utdrag ur Anders Carells anförande vid Artilleriklubbens årsmöte:

Fortsatt väg mot  exibel insats

”Den svenska arméns vision kan sammanfattas med Ständigt tillgängliga förband för graderad verkan nationellt och internationellt – en väg mot  exibel insats. Detta är något som framgår av Arméns utvecklingsplan som tagits fram under de senast åren.

I planen föreslås en rad åtgärder avseende organisation, produktion, materielförsörjning och ut nytt jan de av Arméförband, allt med det övergripande syftet att öka insatsförbandens tillgänglighet och förmåga att lösa komplexa uppgifter. Föreslagna åtgärder bidrar alltså till att nå det av ÖB angivna strategiska målet – att öka Försvarsmaktens uteffekt – i ett nationellt och i ett internationellt perspektiv. Mer övning behövs

Dagens och morgondagens troliga insatsmiljöer, insatsernas komplexitet i övrigt samt höga beredskapskrav sammantaget ställer höga kvalitativa krav på våra insatsförband. Förbandens soldater och of cerare behöver, förutom relevant utrustning, i ännu högre grad än under invasionsförsvarets tid kvalitativ och kvantitativ utbildning, övning och samträning. Ett gemensamt krav för insatsförbanden är förmåga att verka över hela kon iktskalan, från förtroendeskapande och kon iktförebyggande åtgärder, skydd av humanitära insatser, visa närvaro för att upprätthålla territoriell integritet via fredsbevarande till kvali cerad väpnad strid inom ramen för en fredsframtvingande internationell operation eller försvar av territoriet. Alla insatsförband måste ha förmåga att tidigt verka i en hög hotmiljö men också kunna hantera såväl ökad som minskad hotbild. Huvuddelen av våra förband måste ges förmågan att föra väpnad strid såväl utanför som på det svenska territoriet samt att de måste kunna genomföra insatser såväl nationellt autonomt som inom ramen för internationell samverkan.

Soldaten, markstridens ”kärna”, ska alltid stå i centrum vid all verksamhet, och soldatens förutsättningar att lösa sina uppgifter kommer kontinuerligt att förbättras.

Olika förbandstyper

Idag bidrar Försvarsmakten till  era långvariga insatser, så kallade ”rotationsmissioner”, men de förband som sätts samman  nns inte i vår insatsorganisation. Förbanden ser olika ut i varje missionsområde, och förändras också innehållsmässigt mellan rotations perioderna

Anders Carell.

Anders Carell, tidigare ordförande för Artilleriklubben är en av dem som tagit fram markstridskrafterna nya utvecklingsplan och berättade öppenhjärtigt om innehållet i samband med årsmötet. inom samma mission. Personalen rekryteras bland annat genom annonser i våra dagstidningar, och soldater och befäl med mycket olika kunskapsnivåer och erfarenhetsbakgrund snabbutbildas som bäst till ”acceptabel grundnivå” innan insats. Detta förhållande måste förändras!

Ett av utvecklingsplanens bärande element är ett nytt koncept för utbildning, beredskap och insats. Konceptet bygger på att våra insatsförband kaderorganiseras och att hela förbandet, i regel en bataljon, utbildas tillsammans under ungefär ett år (två terminer). Efter termin två, och efter avslutande övningar i brigadstridsgrupps ram, hempermitteras soldaterna vid de förbandsenheter som inte krävs för internationell beredskap och/eller internationell insats. Dessa välutbildade soldater och förband har förmågan att inom ramen för sin beredskapstid, som kan variera från något dygn till några år, lösa nationella uppgifter. De hempermitterade soldaterna utgör också bas för kompletterande rekrytering såväl till förband med internationella uppgifter som till hemvärnsförband.

Tredje terminen – frivillig

Efter termin två anställs förbandsenheter ur varje insatsförband, från enstaka pluton upp till ett eller två kompanier, för en frivillig tredje termin. Vid vissa av dessa förband anställs därefter soldater för att kunna upprätthålla snabbinsatsförmåga, även internationellt. Vid andra förband kontrakteras soldater för att kunna upprätthålla internationell beredskap, dock utan krav på snabbinsats. De anställda och huvuddelen av de kontrakterade förbanden som skapats i och med treterminssystemet, planeras för rotation under, alternativt i anslutning till, sin kontraktsperiod. Fler uppgifter, än i tidigare system, löses alltså med förband som utbildats och tränats sammanhållna under längre tid, och därmed uppnått en högre grad av duglighet.

Efter anställnings perioden övergår de tidigare anställda enheterna till nationell beredskap i likhet med de andra, efter termin två, hempermitterade enheterna, tills dess att personalomsättning sker.

Under året som gått (2006) har en rad viktiga beslut fattats av Försvarsmaktens ledning, beslut som är en förutsättning för att våra visioner ska bli verklighet. Besluten innebär bland annat att arméns insatsförband nu kaderorganiseras och att kopplingen mellan anställda respektive kontrakterade enheter, företrädesvis för internationell beredskap, och insatsförbanden tydliggörs. För att möjliggöra fortsatt utveckling mot målet att absoluta merparten av alla internationella insatser ska ske med de samtränade insatsförband som utbildas i treterminssystemet, kommer hela armén (undantaget vissa delar för högvaktstjänstgöring) gå in i samma utbildningsrytm från 2008.

Bättre ledning

Under Försvarsmaktens insatschef kommer arméinspektören (AI) att ansvara för att leda insatser med markstridsförband – nationellt och internationellt – men också som kravställare ansvara för Arméförbandens utveckling. Genom det förändrade ansvarsförhållandet ska de operativa kraven som viktigaste styrmedel för utvecklingen av Försvarsmaktens förmågor

och insatsförband bli tydligare. I sin nya roll kommer AI stödjas av en kompetent stab, Armétaktiska staben. Staben kan beskrivas som en sammanslagning av dagens ATK, förstärkt med funktioner från dagens operativa stab, och de delar ur dagens Arméavdelning som arbetar med utvecklings- och krigsförbandsrelaterade frågor. I början av november 2007 är målet att ATS i sin helhet  nns samgrupperad på Lidingövägen 24.

Bekämpningsförmåga

Inom området close air support (CAS) har under 2006  era viktiga steg tagits. Det har handlat om allt från utbildning av piloter och forward air controller-personal (Fac), tillståndsprövning av skjutfält, revidering av SäkI, kravställning och beställning av materiel exempelvis laserbelysare till eldledningsobservationsinstrument (EOI). Inom detta område sätter vi stort hopp till samarbete med våra norska kollegor, som ligger före i spåret och genomför kvalitetssäkrat utbildning. Redan sensommaren 2006 deltog två svenska elever (som AT rapporterat om under 2007) i den norska baskursen. Målet är att i en snar framtid även få vår nationella utbildning internationellt kvalitetssäkrad. Under det närmaste året påbörjas utvecklingen av ett nytt lätt förbandskoncept. Konceptet bygger på en kärna av lättrörliga, luft-

transportabla enheter med ett splitterskyddat, modulärt uppbyggt, enhetsfordon och denna kärna ska inom rimlig tid kunna förstärkas med något tyngre enheter som framförallt allt har förmåga till be kämpning, rörlighet, skydd och uthållighet. Mot denna bakgrund kommer de mekaniserade bataljonerna redan nu utvecklas mot en modulär förbandsstruktur, innehållande såväl tunga, medeltunga som lätta enheter.

Utvecklingen av vår förmåga till indirekt bekämpning i nära realtid på bataljonsnivå anser jag bör fullföljas genom anskaffning av ny splitterskyddad granatkastare samt genom att fullfölja utvecklingen av precisionsammunitionen Excalibur och autonomt artillerisystem, uppgradering av Haubits 77B till Archersystemet.

Tre nya karriärer

Vid sidan om vårt arbete med Arméns utvecklingsplan pågår ett omfattande arbete med att reformera Försvarsmaktens personalförsörjningssystem.

Under året som gått har det, i samverkan med arbets tagar organisationerna, fattats beslut om ett förändrat befälssystem med, utifrån en gemensam kunskapsbas, differentierade karriärer. I detta nya system talar vi om tre olika karriärer.

Den gemensamma kunskapsbasen bygger huvudsakligen på genomförd grundutbildning. Utgående från den gemensamma basen sker fortsatt utveckling inom eget funktionsområde, genom tjänstgöring eller en kombination av tjänstgöring och utbildning alternativt genom fortsatt utveckling vid of cersprogrammet.

Valet av karriärväg kommer att påverka den initiala utbildningens längd. Karriärvägarna utgår ifrån en i huvudsak praktiskt orienterad eller en i huvudsak teoretiskt orienterad initial of cersutbildning med den gemensamma basen som grund. Tillsammans tillgodoser utbildningarna Försvarsmaktens grundläggande behov av såväl specialist- som chefs- och stabskompetenser på olika nivåer.