Dags för renovering av Arthur

Major Stefan Hansson Materialsystemansvarig inom Försvarsmakten för funktionen Indirekt eld. Major Hansson gjorde värnplikten på A 4 och tillhör A 9 som grundförband. Stefan Hansson

Renovering av ARTHUR-systemet har nu startat efter flera års diskussioner och utvecklingsarbete. Även om mycket jobb återstår innan Försvarsmaktens nya system rullar in på kaserngården på A 9 i Boden innebär det att man även framgent kommer att ha en mycket god förmåga att lokalisera artilleri, granatkastare och raketer.

– Utan att skämmas skulle jag vilja påstå att vi troligen får världens bäst presterande sensor inom sitt område, säger major Stefan Hansson, materielsystemansvarig för Arthur inom Försvarsmakten som i denna text utförligt ger en beskrivning av kommande renoveringsarbete.

Artillerilokaliseringsradarstationen ARTHUR (ARTtillery Hunting Radar) har börjat nå slutet av sin tekniska livslängd både vad gäller radarsystem och bandvagn och behovet av en renovering har blivit allt mer påtaglig och nödvändig. Hur kommer det då sig att ett system som levererades så sent som mellan 1999-2001 redan kan vara uttjänt och i behov av en ersättare och vad gör vi för att åtgärda det?

Levererades under kalla kriget

ARTHUR utvecklades och levererades till Försvarsmakten i skuggan av kalla kriget med syfte att användas för artilleribekämpning (abek) för landets försvar. 14 kompletta system köptes och skulle fördelas på befintliga artilleriregementen. Den driftprofil som systemet dimensionerades för innebar varken att ingå i beredskap för internationella insatser eller att leasas ut till andra länder för insatser i internationella operationer världen över.

Men ARTHUR´s prestanda i kombination med att systemet är litet och kompakt i jämförelse med konkurrenterna, samt omgiven av en förhållandevis liten organisation har inneburit att det internationella ekot inte låtit vänta på sig.

Artillerilokalisering är en efterfrågad förmåga på de moderna konfliktarenorna inte bara för lokalisering av artilleri, granatkastare och raketer utan även för lokalisering av skjutande rebell- och terroristenheter, varning till egna förband för inkommande indirekt bekämpning och underrättelseinhämntning (ISTAR1)

1 Intelligence, Surveillance, Target Acquisition and Reconnaissance

ARTHURS profil dimensionerades inte för att ingå i beredskap för internationella insatser eller att leasas ut till andra länder för insatser i internationella operationer.

Ökat slitage

Självklart innebär både ny tillämpning av systemen och det frekventa nyttjandet utomlands ett högre slitage. Detta tillsammans med att vi själva utbildat och övat i högre utsträckning än planerat har medfört att reservdelar och utbytesenheter helt enkelt börjar ta slut. Vi tvingas till att välja mellan dyra återanskaffningar eller felkoncentrering vilket i sin tur leder till att vi i slutändan har färre system att omsätta. Vissa komponenter kan dessutom inte längre anskaffas utan nyutveckling.

Då radarsystemet är hårt integrerat med bandvagnen är det heller inte tekniskt möjligt att byta ut bäraren och på så sätt livstidsförlänga systemet. Många av de skador som uppstår beror till stor del på vibrationer från bandvagnen. Exempel på detta är att vibrationsskador upptäckts vid grundtillsyn på den flexibla vågledaren vilket inneburit risk för mikrovågsläckage i personalutrymmet med påföljande användarförbud som följd.

Rutinmässiga underhållsåtgärder och avhjälpande punktinsatser blir på sikt inte ekonomiskt försvarbara och vi tvingas hålla ett högre antal radarvagnar i drift för att säkerställa taktisk och teknisk tillgänglighet och därmed är vi inne i en negativ spiral som vi inte kommer ur utan att renovera våra system.

Nytt system med ny bärare

Vad görs då åt denna negativa trend? Med tanke på den hårda integreringen med bandvagnen och att renovering, modifiering och nyutveckling av gammal teknik inte är kostnadseffektiv anskaffas helt enkelt en ny systemlösning på en ny bärare. Du kan jämföra detta med en gammal PC; din dator går sönder och du lämnar in den på lagning. Prislappen för reparation blir dyrare än att köpa en ny dator med ny teknik, högre prestanda och ny funktionalitet även om du bara avser använda den för samma ändamål som tidigare.

Av de pengar som leasingekontrakt inbringat har allt, plus lite till, återinvesterats på

utveckling av radarsystemet. Leverantören Saab Microwave Systems, numera Saab Electronic Defence, har kontinuerligt förbättrat konceptet inte bara för att behålla sin konkurrenskraft internationellt utan framför allt kopplat mot att kunna erbjuda Försvarsmakten möjlighet att vid kommande renovering/modifiering anskaffa en modern artilleriradarförmåga med utökad kapacitet. Den senaste version av Arthur kallas Modell C och har redan exporterats till flera länder. Detta innebär att vi nu har en färdigutvecklad produkt till en mycket ringa utvecklingskostnad för Försvarsmakten. Att köpa befintliga lösningar på marknaden eller ”över disk” som det populärt heter är också i linje med Försvarsmaktens strategi för materielanskaffning som implementerades 2007. Den innebär att i första hand se om det finns system inom Försvarsmakten som kan anpassas för att lösa insatsförbandens behov, i andra hand att köpa färdigutvecklade och gärna beprövade produkter på marknaden, och i tredje hand utveckla tillsammans med andra länder för att dela på utvecklingskostnaderna. Endast som sista utväg skall vi utveckla själva i egen regi. Tankar på renovering av ARTHUR har vad jag känner till funnits sedan 2005 och då skulle systemet integreras på Splitterskyddad Enhetsplattform (SEP) men med avbrutet SEP-projekt och ständig omplanering har renoveringsarbetet haltat och stundtals nästan helt avbrutits. Den kommande renoveringen är att vidmakthålla artillerilokaliseringsförmågan intill minst 2025. Även om själva innebörden av ordet renovera endast betyder att återställa och inte utöka förmågan så kommer vi få en ökad prestanda i och med de nya systemen. Tillförsel av ballistiskt skydd för personal samt minskydd ökar skyddsförmågan. Systemet skall kunna integreras med Försvarsmaktens ledningsstödsystem, Stridsledning Bataljon (SLB). Systemet skall vara modulärt uppbyggt för att kunna hantera de olika komponenternas tekniska livslängd och skall inte vara beroende av bäraren i samma utsträckning som sin föregångare.

Förutom en min- och splitterskyddad bä-

rare med luftkonditionering och fjärrmanövrerad vapenplattform för självskydd så är det främst följande funktioner som förbättras: • Längre teknisk räckvidd upp till 60 km mot tidigare 40 km. • Högre precision i måluttag och eldledning. • Strömförsörjning, kylsystem och oberoende av bärare.

Sex till åtta system köps

Insatsorganisationen (IO14) är ännu inte fastställd men siktet är inställt på att köpa sex till åtta system till två artilleribataljoner.

Arthur ingår som sensorplattform i artillerilokaliseringsradarplutonen. Plutonen kommer att vara modulärt uppbyggd och modulariteten innebär att plutonen är skalbar och inte alltid löser ställda uppgifter med hel pluton utan endast med de delar som erfordras för tilldelad uppgift.

Plutonen kommer organisatoriskt att ingå i sensorkompaniet i varje artilleribataljon och skall ha förmågan att lösa sina uppgifter både nationellt och internationellt. Ingen personal kommer att finnas i själva radarmodulen utan placeras i framvagnen på bäraren. Radarmodulen kommer ha ISOgränsytor för bl a strömförsörjning och för att kunna fästas på andra bärare. Besättningen kommer att bestå av fyra personer, en gruppchef, två operatörer och en förare/skytt.

Projektet är indelat i tre faser med en inledande konceptstudiefas, en integrationsfas på vald bärare med anskaffning av prototyper och slutligen en anskaffningsfas med serieleverans. Fas ett sträcker sig 2010 ut, fas två pågår 2011-2013 . Den sista fasen inleds 2013 med slutleverans och driftsättning under 2014-2015. Anskaffning av bärare ingår inte i uppdraget att renovera ARTHURsystemen.

Flera tänkbara alternativ till bärare av

Flera alternativ till bärare av radarsystemet finns. Där terrängframkomlighet är dimensionerande kan detta vara en lösning.

radarsystemet finns, där terrängframkomlighet är ett dimensionerande krav då kravet på hög taktisk rörlighet i oländig terräng är avgörande. För självskydd är tanken att utrusta systemet med den norska fjärrstyrda vapenplattformen Protector.

Nordiskt samarbete

Arthur-systemen anskaffades tillsammans med Norge och även de norska vagnarna är i behov av renovering. Norge och Sverige har använt systemen väldigt olika och vi köpte inte heller likadana reservdelar i samma numerär. Försvarsmakten har förhoppningar om att kunna anskaffa Arthur Mod C i samarbete med Norge vilket medför stora vinster i att kunna ha gemensamma underhållslösningar, samutnyttja både gamla och nya reservdelar, genomföra gemensamma utbildningar och övningar samt gemensamt kunna delta vid internationella operationer. Inom ramen för memorandum of understanding (MOU) Indirekt Eld som undertecknades mellan Sverige och Norge 2007 så pågår arbetet med att upprätta Technical Agreement (TA) rörande Arthur. Devisen för Norgesamarbetet är ”Två länder – ett artillerisystem” och det gäller givetvis även för Arthur.

Det är inom TA Arthur som vi ser att formerna för samanskaffning sker och för övrig metod- och kravharmonisering så ser vi att TA utbildning/utveckling har huvudansvaret.

Gemensamma krav

Sverige och Norge har redan gemensamt utarbetat ett gemensamt kravdokument som ligger till grund för nuvarande beställning. Även Danmark var med och anskaffade Arthur men överväger nu att inte renovera systemen och i stället avveckla denna förmåga. Finland däremot har sedan länge haft intresse av att skaffa Arthur. Finland är också det land som varit mest involverad i övningar, skjutningar samt prov och försök med systemet utan att själv äga det.