Utdrag ur Kungliga Artilleriets historia

Boken om Kungliga Artilleriet är klar att tryckas

”Kungliga artilleriet - svenska artilleriets utveckling under 1800-och 1900-talen” är den sista i serien om det svenska artilleriet, som ges ut av Artilleriets historiekommitté. Boken omfattar cirtka 200 sidor och innehåller bland annat texter av Stig A Fransson, Eric Granefelt (krigsorganisationerna under 1800- och 1900-talen), Sven R Holmberg (taktiska och stridstekniska uppträdanden under 1800- och 1900-talen). Boken avslutas av ett kapitel som Artilleri-Tidskrift fått möjligheten att publicera ett utdrag av, nämligen utvecklingen av det svenska artilleriet från slutet av 1900-talet. Skribenten är förre chefen för A 9, Kjell Forssmark.

År 1990 blev ett ödesår för vårt artilleri konstaterar den pensionerade översten Kjell Forssmark som skrivit det avslutande kapitlet i artilleriets historiekommittés avslutande bok om artilleriets utveckling fram till år 2010. Artilleri-Tidskrift har fått förmånen att publicera ett utdrag. Kapitlet i sin helhet kan du ta del av på Artilleriklubbens hemsida med start den första november. Från att artilleriet som truppslag under 1970- och 80 talen upplevt en renässans kom under 1990-talet politiska avvecklingsbeslut slag i slag. Bakgrunden var Berlinmurens fall i november 1989 som en inledning på Warszawapaktens sammanbrott och Sovjetunionensupplösning 1990. En ny säkerhetsordning skapades därmed i Europa. Kalla krigets invasionsscenario blev inte längre trovärdigt.

Händelseutvecklingen 1990 var så snabb och så dramatisk att osäkerhet kom att prägla omvärlden både politiskt och militärt. I Sverige blev den politiska viljan att behålla ett invasionsförsvar allt svagare och nya direktiv gavs till Försvarsmakten: ”begränsa resurserna till beredskapskraven, men säkerställ möjligheterna till återtagning”. Utifrån dessa direktiv genomfördes projektet ”islossning”, som i sin förlängning blev en näst intill total avveckling av vårt artilleri. Materiel såldes, skänktes bort eller skrotades. Alla artilleriets pjäser, utom haub 77 B, drabbades. Materielavvecklingen följdes av förbandsindragningar

RMA-konceptet föds

Den politiska inriktningen blev att skapa en försvarsmakt med målsättningen att medverka under ”FN-fl agg” i internationella konfl ikter. Det nationella försvaret skulle utformas för att möta ett ”inre hot”. Överste Kjell Forsmark har skrivit kapitlet om 1900-talet. AT publicerar här ett utdrag.

Ett bantat, men effektivare, hemvärn skull utgöra grunden.

Försvarsledningen ”sjösatte” projektet RMA (Revolution in Military Affairs) efter amerikansk modell. Det blev konceptet som skulle utforma vår framtida försvarsmakt. Projekthorisonten fastställdes till år 2010. Manövertänkande och uppdragstaktik skulle utgöra grunden för militär verksamhet. Framtidsarbetet skulle präglas av visionen att skapa ett nätverksbaserat försvar (NBF) där verkanssystem sammankopplas med beslutsfunktionen och sensorer oavsett organisationstillhörighet eller hierarkisk nivå.

ÖB angav 1999 hur ominriktning till ”Försvarsmakt ny” skulle ske. Det innebar bl a att skapa ett försvarsgemensamt artillerisystem. Systemet skulle ha förmåga att med autonom pjäs utföra precisionsbekämpning på avstånd upp till 80 km, insatser skulle även kunna ske mot rörliga mål såväl till lands som till sjöss. Mot den bakgrunden avvecklades kustartilleriet år 2000 och ersattes samma år av amfibiekåren.

33 bataljoner bantade till fyra

Med försvarsbeslutet 1992 påbörjades avvecklingen av artilleriet. Alla kaderorganiserade fältregementen drogs in. Av 33 fältbataljoner återstår 2010 endast fyra bataljoner. Fem av sex utbildningsregementen avvecklades. Svea Artilleriregemente A 1 (bildat 1794) och Norrlands Artilleriregemente A 4 (bildat 1893) avvecklades 1998. Wendes Artilleriregemente A 3 (bildat 1794), Gotlands Artilleriregemente A 7 (bildat som Gotlands Artillerikår 1887) och Norrlands Artilleriregemente A 8 (med sina rötter i Bodens-Karlborgs Artilleriregemente bildat 1902) avvecklades år 2000. Truppslagets yngsta regemente, Bergslagens Artilleriregemente A9 överlevde stålbadet. 1997 avvecklades ArtC i Kristinehamn och ArtSS organiserades från 1998 åter som en självständig enhet. Genom försvarsbeslut blev ArtSS år 2000 en del av A 9 som numera benämnes ”Artilleriregementet”. År 2005 omlokaliserades regementet från Kristinehamn till Boden. Regementet innefattar, förutom ArtSS, fyra fältbataljoner haub 77 B. 2010 påbörjar Artilleriregementet att sätta upp ”91. artilleribataljonen”. Denskall innefatta ca 300 soldater och bestå av fem kompanier, ett stabskompani, ett sensorkompani och tre pjäskompanier. Bataljonen kommer att tillföras det nya artillerisystemet ARCHER och specialiseras på bekämpning med artilleri, granatkastare och flyg (Close Air Support).

Kortare insatstider kräver datorisering

Krav på kortare insatstider och större precision i beräkningsprocedurer kom att medföra en utveckling av artillericentralinstrumentet (Ci) 720. Instrumentet är i historisk mening artilleriets första datorstöd. Det anskaffades under 1960-talet till bandkanonsystemet.

Beräkningsmetodiken byggde på analog teknik. Digitalteknik fanns i USA, men var för dyr i sin tillämpning. Ci 720 följdes upp under 1970-talet med Ci 723 och Ci 729 för systemen haub F, resp haub 77 A.

Ci 729 kapacitet kom att bli stilbildande i arbetet med SkjutRArt och Grk under 1980-talet. Systemen med 10,5 cm haub och 12 cm granatkastare använde fortfarande grafisk beräkningsmateriel vilket motiverade en utveckling av en skjutelementräknare, SKER. Under utvecklingsarbetets gång tillfördes krav efter krav, vilket försenade slutprodukten men SKER blev i sin slutversion ett universalcentralinstrument. Det infördes under 1980- och 90-talen med tråd- och radioansluten pjäspresentationsenhet (PPE).

Under 1980- och 90 talen infördes bland annat (för förbättrad geodetisk inmätning) snabbgyrokompass 735, positionsinstrument POS 1 och POS 2 (även som riktinstrument) samt eldledningslaser. För att snabba upp hanteringen av information infördes datarapporteringscentral DART till nya truppradion Ra 180/480 och för att utföra artilleribekämpning, artillerilokaliseringsradarn ARTHUR, ett samprojekt med Norge. Bandkanon 1 tillverkades endast i 26 exemplar som alla användes inom artilleribataljonernai Norrland, vid Bodens Artilleriregemente och senare vid Norrbottens Regemente. Dessa organiserades i två bataljoner om tolv kanoner vardera till slutet av 1980-talet.

Artillerihistorikern och initiativtagaren till ”Artilleriets historiekommitté”, Jonas Hedberg, en genuin artillerist sade: – Nu är förutsättningarna uppenbara ge artilleriet chansen. Han citerade ett år före sin bortgång kung Gustav Wasa: ”Låt artilleriet göra jobbet, det är bäst för oss och värst för fienden”!

Ammunitionsutveckling

Artilleriets ammunitionsportfölj är en värdemätare på kapaciteten. Den första operativa ammunitionen, avsedd för indirekt eld, för verkan mot pansrade mål blev STRIX till 12 cm granatkastare med en maximal räckvidd på ca 7 km. Granaten har en avancerad IR-målsökare och korrigeras i slutfasen för direktträff i målet. Verkan är tillräcklig för att slå ut en modern stridsvagn. STRIX har levererats till svenska och schweiziska försvaret och var ett samprojekt mellan dåvarande Bofors Weapons och SAAB Bofors Dynamics.

Granaten BONUS (15,5 cm), som utvecklades av dåvarande AB Bofors i samarbete med franska företaget GIAT, blev artilleriets första ammunition verksam mot pansar. BONUS innehåller två substridsdelar (projektilbildande RSVladding ) som söker av målområdet. Vid måldetektering initieras ”RSV-projektilen” på ca 150 meters höjd. Projektilen går med en hastighet av ca 2000 m /sek mot målet och penetrerar taket på stridsvagnar eller andra pansrade fordon.

Det senaste utvecklingsprojektet inom området intelligent artilleriammunition är granaten EXCALIBUR. Dåvarande AB Bofors startade 1992 upp ett revolutionerande framtidsprojekt TCM (Trajectory Correctable Munition). USA-företaget Raytheon Missiles Systems blev 1999 samarbetspartner i projektet. Slutprodukten är granaten EXCALIBUR med kaliber 15,5 cm.

Granaten, som i huvusak har utvecklats av Bofors fick amerikanska arméns pris ”Top 10 Inventions of 2007”. Motiveringen var de framgångar som uppnåtts vid artilleriinsatser med Excalibur i Irak och Afghanistan. En enda EXCALIBUR krävs för att på någon meter när träffa ett punktmål. Med konventionell ammunition krävs flera hundra ostyrda granater för att nå samma effekt. EXCALIBUR är historisk. Den är den internationellt första artillerigranaten som efter avfyring styrs till målet som en robot.

Artilleridemonstratorprojektet

Överbefälhavarens ominriktningsdirektiv 1999 medförde att demonstratorprogrammet ”Artdemo” kom att genomföras under åren 1999 – 2003. Projektet syftade till att öka kunskapen om skjutning med långa skottvidder och att utveckla en ny stridsteknik för det framtida stridsfältet. Parallellt med Artdemo fortsatte BAE Systems Bofors att, som ett samprojekt med Norge, utveckla det blivande artillerisystemet 08. ARCHER. De sex första systemen (pjäs och ammunitionshanteringsutrustning) är inplanerade att levereras till Sverige under hösten 2011. Optionen för Sverige av 24 pjässystem ARCHER med upp till sex gånger högre kapacitet än ”förfäderna” leder, mot bakgrund av vad som hänt vårt artilleri, till skrönan om fågeln Fenix.