Martin Bergstrand

Foto: Saab

Omsättning på gång för det fasta sensorsystemet

Under de kommande åren kommer det svenska systemet med markbaserade sensorer för luft- och sjöövervakning att omsättas och moderniseras. Vilka förmågor och kapacitet det nya sensornätverket ska ha vet Högkvarterets materielområdesansvarige för sensorer vid Produktionsledningen, överstelöjtnant Martin Bergstrand mera om.

”Överstelöjtnant Mikael Reberg förde i nummer 3 2019 fram behovet av en ny sensorförmåga inom luftförsvaret för att bland annat kunna matcha de krav ett nytt robotsystem ställer. Jag tänkte som ett svar på Rebergs frågor berätta om det pågående arbetet med omsättningen av befintlig sensorkedja till ett nytt sensorsystem i egenskap av min roll som materielområdesansvarig för sensorer inom Produktionsledningen samt sekreterare i den Försvarsmaktsgemensamma sensorstudien. Orsaken till att nuvarande kedja behöver ersättas är främst att systemen närmar sig slutet på sin tekniska livslängd samt att hotbilds- och omvärldsutveckling ställer större krav på sensorförmågan både prestandamässigt och avseende överlevnad. Backar vi tillbaka till hösten 2014 fastställdes den Försvarsmaktsgemensamma sensorstudien vid Högkvarterets Ledningsstab. Ungefär vid samma tid levererades den parlamentariska luftförsvarsutredningen LFU 2040 och mellan dessa utredningar fanns en stor samstämmighet och synkronisering på sensorområdet.

Utöver förslag på koncept för nytt sensorsystem för luft och sjöövervakning, levererade studien ett antal faktorer som ett sensorsystem skall karaktäriseras av, alternativt påverkas av. Några av dessa tänkte jag kort beröra i denna artikel för att avslutningsvis berätta om det nuvarande arbetsläge och målbild för nytt sensorsystem.

Påverkansfaktorer och egenskaper Till att börja med skall sensorsystemet bestå av olika typer av sensorer med egenskaper som kompletterar varandra. Exempel på egenskaper kan vara passiva och aktiva, frekvensband, störresistens, upplösning, uppdateringshastighet med flera parametrar. I en alltmer digitaliserad och trådlös värld måste, med gällande lagstiftning och internationella regelverk, en mycket stor hänsyn tas till andra aktörers behov av frekvensspektrum. Tillgång till frekvenser utgör en stor ekonomisk potential och är därmed hårdvaluta. Förhoppningsvis kommer på sikt en lagändring till stånd som bättre matchar totalförsvarets behov. Högkvarteret bevakar kontinuerligt denna utveckling. Förmåga till tidig förvarning utgör en grundsten för att bland annat kunna reglera beredskap, men också öka sannolikheten att bekämpa mål.

Foto: Försvarsmakten

Överstelöjtnant Martin Bergstrand

tjänstgör vid Högkvarterets Produktionsledning, Resursproduktionsenheten Ledningssystemsavdelning (RPE LEDSYST) som materielområdesansvarig för sensorer. Han har en lång bakgrund inom taktikutveckling STRIL och Försvarsmaktsgemensam ledningssystem- och konceptutveckling. Tidigare FoT-ordförande för sensor- och signaturanpassning. Martin Bergstrand är också resande försvarsattaché till Förenade Arabemiraten.

Ett bra sätt är en upplyft antenn som idag representeras av den flygande spaningsradarn ASC 890 som därtill ger stora upptäcktsavstånd på låg höjd. En nackdel som Reberg framhåller är begränsningar i uthållighet. En markbunden sensor med lång räckvidd mot exempelvis ballistiska mål utgör en viktig delkomponent i ett nytt sensorsystem.

Bra utvecklingspotential En annan viktig komponent är sensorer med passiv inmätningsförmåga vilka kommer att utgöra ett mycket viktigt tillskott till de aktiva sensorerna och tvingar fram en taktikanpassning hos en angripare. Passiva sensorer ger en bra möjlighet till klassificering samt bidrar också till en bättre överlevnad för sensorsystemet. Inom STRIL är avsikten att tillföra egen ESM-förmåga i syfte att stödja skapandet av en aktuell luftlägesbild. Aktiva och passiva sensorer kompletterar varandra och ger tillsammans en mycket god lägesuppfattning.

Moderniseringen av det fasta sensorsystemet är en av Försvarsmaktens största investeringsobjekt fram till 2030 med en beräknad anskaffningskostnad på nästan 20 miljarder kronor.

Då befintlig radarkedja anskaffades var dessa moderna och de har tjänat luftförsvaret mycket väl sedan 1980-talet, men trots moderniseringar, når de snart slutet av sin tekniska livslängd. Då ett nytt sensorsystem utgör en mycket stor investering, innebär det att de nya sensorer vi anskaffar måste ha en bra utvecklingspotential. Avsikten är att framtida sensorsystem kontinuerligt skall kunna utvecklas i takt med nya hot och måltyper. Liknande utveckling återfinns inom StriC- och JAS-programmen. Befintlig sensorkedja dimensionerades utifrån radarmålareor på 5 respektive 20 kvadratmeter, medan vi med kommande sensorsystem dimensionerar mot de förekommande måltyper som gäller i framtiden.

Anskaffa med eftertanke Då det pågår anskaffning av sensorer inom både luftvärn och STRIL, är det viktigt att anskaffning sker med eftertanke. Mycket finns att vinna på en koordinering. Exempelvis vid anskaffning, utbildning och vidmakthållande och utveckling. En förutsättning för detta är förstås att det finns en kravöverensstämmelse i tillräckligt stor omfattning. Med modern AESA-teknologi (Aktivt Elektroniskt Skannande Antenn) är det i enklare att kunna harmonisera kraven eftersom den inbyggda flexibiliteten är högre. Teknologin är inte ny, den återfinns på PS 890 sedan slutet av 1990-talet, men marknadsförs nu på bred front i segmentet för markbundna sensorer. Utvecklingen inom markradarområdet går mycket snabbt. AESA-teknologin får allt större andel av marknaden och för oss användare innebär det stora fördelar i prestanda, flexibilitet och adaptivitet. Teknologin innebär bland annat att de traditionella gränserna mellan radardiscipliner som eldledningsradar och luftbevakningsradar mer eller mindre suddas ut.

Snabbare upptäckt Ett exempel på hur ny teknologi ger taktiska fördelar är måluppstart. I samband med att en AESA-radar detekterar ett nytt mål sker så kallade konfirmeringsbelysningar som bidrar till att avsevärt förkorta tiden för måluppstart. En traditionell radar ger enkelt uttryckt en träff per radarvarv och efter tre träffar sker etablering av målspår. En AESA-radar ger genom konfirmerings- och extrabelysningar en sekundsnabb etablering av ett målspår, vilket innebär stora fördelar i form av snabba reaktionstider och längre beslutstider. Ett exempel på ett befintligt system är luftvärnsrobotsystemet Falcon från Lockheed Martin. Effektorn utgörs av tyska roboten IRIS-T och sensorn är Saabs Giraffe 4A. Med en rotationshastighet på upptill 60 varv per minut och räckvidder väl över 30 mil kombineras egenskaper från båda disciplinerna i en och samma sensortyp. Det är därefter upp till oss operatörer att anpassa taktik, metodik och sensor för aktuellt taktiskt och stridstekniskt behov.

Första fasen av tre Ersättningen av befintlig sensorkedja till ett utvecklingsbart och hotbildsanpassat sensor¬system är inne i den första fasen om totalt tre. Det är en synnerligen omfattande omsättning där förmågan gradvis byggs upp över en lång period. Det exakta innehållet är belagt med sekretess, men delar taktas exempelvis med införandet av ny luftvärnsförmåga. Det finns en grundtanke att där så är möjligt i största möjliga mån samordna behoven av olika sensorer inom försvarsmakten. Målbilden är ett sensorsystem som kan utvecklas i takt med, eller helst något före hotbilds-utvecklingen, och som har förutsättningar att motstå bekämpning samt ge utmärkt underlag för bekämpning av angriparens plattformar oavsett om det är ballistiska robotar, kryssnings¬robotar, drönare, helikoptrar eller flygplan. Delar av systemet ger också underlag för kustnära sjöstrid. Sensorområdet går en synnerligen spännande tid till mötes!

I nästa nummer kommer chefen för Luftvärnets Stridsskola, överstelöjtnant Håkan Hörstedt exklusivt för Artilleri & Luftvärns läsare presentera hur luftvärnet vill arbeta för att interagera med den nya sensorkedjan i utvecklingen av ”Ledningssystem Luftvärn”.

Powerful Software Defined Radio Networking Solution

Covering all NATO mobile frequency bands

Multiple configurations for dismounted soldiers, land combat vehicles, maritime and airborne platforms

Advanced mobile ad hoc networking waveforms

Distributed services with no single point of failure and no reliance on GPS Robust, secured and immune Enables simultaneous data and video services along with multiple voice sessions Simple and intuitive operation Embedded IP routing services supporting network of networks Open and flexible architecture supporting future growth of capabilities and waveforms with interoperability to VOSS