Innehåll Anders Svensson

Vice ordföranden, överste Anders Svensson har ordet: Individen i centrum när värnpliktsutbildning blir vardag

Hösten är här och med den det som nu allt mer blir vardag för Försvarsmaktens förband, värnpliktsutbildningen (rekryter). Som tidigare sagts är det kring denna verksamhet som allt just nu snurrar. Jag vill nog påstå att detta har blivit tyngdpunkten i förbandsverksamheten. Vi har lätt för att fastna i utmaningar, olika vapensystem och tekniska framsteg. Men i slutändan är det ändå individen som vi ska se till att få ut maximal effekt av våra vapensystem för att uppnå en stridsteknisk-, taktisk- och i slutänden operativ effekt. Det är människan som fattar besluten och tillser att systemen och materielen är optimerade för att lösa uppgiften. Det är därför värnpliktsutbildningen är navet och kärnan i den dagliga förbandsverksamheten. Det är ur denna utbildning vi vaskar fram framtidens chefer och specialister både de kontinuerligt anställda men även de tidvis tjänstgörande. De senaste som tidigare kallade reservofficerare.

Viktiga ambassadörer

De värnpliktiga fyller även en annan viktig funktion. De visar och beskriver för världen utanför Försvarsmakten vilken bra utbildning de får för att lösa det svåraste av uppdrag – försvar av vårt land vid väpnat angrepp. Det är kanske detta som är den viktigaste delen, ambassadörskapet. Genom att vi genomför en utbildning med hög kvalitet, mot en tydlig målsättning och med en värdegrund som lever och efterlevs så kommer ambassadörskapet byggas och med det bidra till en positiv samhällssyn på Försvarsmakten och därmed och också en växande försvarsvilja. I detta måste alla hjälpa till. En ledare i denna tidskrift kan ju inte undgå att lyfta frågan om materiel och teknik. Kanske inte nödvändigtvis i detalj. Det jag vill lyfta i denna ledare är vikten av att vi tillsammans; industrin, FMV och Försvarsmakten arbetar fokuserat mot en gemensam målbild för att optimera de ingående förbandsklossarna i kommande uppbyggande av arméns brigader och planerade division. Då tänker jag naturligtvis på de bekämpningssystem med tillhörande stödsystem som nu skall byggas upp för att möjliggöra brigadernas strid inom divisions ram.

Hur optimerar vi brigadens förband?

Detta är ett arbete som pågått en längre tid men som nu kommer accelerera i samband med Försvarsmaktens tillväxt och krav på leveranser av efterfrågad förmåga. Häri ligger frågan på hur framtida division- och artilleriförmåga skall formas och ledas. Hur vi materiellt omsätter äldre materiel i de nu skapade brigadluftvärnkompanierna samt naturligtvis hur de leds och vilka sensorer som möjliggör bekämpning. Allt detta för att optimera förbandsklossarna i brigaderna och divisionen. Det är vårt ansvar. Jag vill också passa på att påminna er alla medlemmar om att delta i kommande klubbmöten. På annan plats i denna tidskrift hittar ni tidpunkter och mer information om ämne och platser för kommande träffar i Halmstad, Stockholm och Boden. Nu önskar jag att ni fortsätter att ge energi i debatter och diskussioner som gör våra funktioner starka och uthålliga på riktigt!