40 / ARKITEKTEN / 11 / NOVEMBER 2012
ARKITEKTEN / 11 / NOVEMBER 2012 / 41
Saya planerar för
FREDEN De vill bidra till att lösa Israel-Palestinakonflikten med hjälp av traditionella arkitektverktyg. Saya Design for Change är kontoret som visualiserar fredsfördrag och driver det kontroversiella förslaget att dela Jerusalem. Text och foto: Rebecka Gordan.
42 / ARKITEKTEN / 11 / NOVEMBER 2012
S
olen gassar över det stenbelagda torget framför Damaskusporten. Här intill Jerusalems gamla stadskärna gick den barriär som med murar, stängsel och ingenmansland delade staden fram till sexdagarskriget 1967. Sedan dess ser Israel den östra huvudsakligt palestinskt befolkade delen som sin. Palestinska myndigheter, liksom FN:s säkerhetsråd och generalförsamling, kallar det ockupation. Jag har stämt träff med två israeliska arkitekter som jobbar för fred i regionen med designredskap som skisser och planer. Vi har tänkt gå en promenad, men fastnar där vid porten, ståendes en timme. Så blir det när man pratar om världens kanske svåraste konflikt. Yehuda Greenfield-Gilat och Karen Lee Bar-Sinai gjorde sitt exjobb tillsammans på arkitekturskolan i Haifa. Året var 2003 och den ökända israeliska separationsbarriären hade just börjat byggas i utkanten av östra Jerusalem efter en tid av ökat våld. De två arkitektstudenterna och deras dåvarande kursare Aya Shapira ville protestera, men samtidigt bidra med något produktivt. Vilket ledde dem till frågan som ingen arkitekt verkade ha tagit i före dem. – Om ett fredsavtal skrivs under och ska implementeras i Jerusalem, då måste staden delas i två. Men hur i helsike gör du det? Hur delar du en stad utan att förstöra den? Det var då vi bestämde oss för använda de verktyg vi hade för att försöka få till fred i den här regionen, säger Yehuda. att föreslå en gränsdragning genom Jerusalem är kontroversiellt. Från officiellt israeliskt håll finns inte ens frågan om delning, och många palestinier anser att hela staden ska tillhöra dem. Men de mer liberala inser att det måste till kompromisser om det någonsin ska bli fred. Och enligt Karen Lee och Yehuda kräver freden två självständiga stater – vilka båda kommer att vilja ha Jerusalem som huvudstad. Det är också ett konstaterande som återfinns i många av de propåer som tagits fram de senaste decennierna för Jerusalem. Men när de unga arkitekterna började läsa igenom dem blev de förvånade över hur få som faktiskt innehöll spatiala förslag. Och de kartor som fanns var ofta oklara och motsättningsfulla. – Vi såg ett stort gap mellan planerna och verkligheten. Eftersom det är en markkonflikt så måste lös-
ningen också handla om marken. Därför tyckte vi att det var nödvändigt att få in arkitekturfrågorna i diskussionen, förklarar Karen Lee. Men det som kändes självklart för dem föll inte i god jord hos deras handledare. Han avrådde dem från att välja ämnet, sade att arkitekter ska riva murar och inte bygga dem, att man inte ska blanda arkitektur och politik. – Det var rent hyckleri. Arkitektur är alltid en politisk handling. Vi hade svårt att övertyga honom att vi skulle få göra projektet, och några år senare visade det sig att han planerat en hel stadsdel för bosättare i östra Jerusalem. Vi skulle aldrig göra något sådant, säger Yehuda. Det kontor de två startade 2006 som fick namnet Saya Design for Change arbetar också uteslutande med projekt som kan bidra till fred och försoning. Och den första satsningen, med designlösningar för en framtida gränsdragning genom Jerusalem, ser de som sin mest grundläggande. som en utveckling av projektet har de i samarbete med palestinska planerare utformat en designbilaga som utgår ifrån Genève-initiativet, ett välkänt fredsfördrag från 2003 utarbetat av israeliska och palestinska frivilligorganisationer. Propån föreslår en tvåstatslösning och delning av Jerusalem och beskrivs ofta av oberoende experter som en trovärdig lösning på konflikten. Sayas tillägg fokuserar på ett antal utvalda nyckelplatser och syftar till att skapa en så hänsynsfull och diskret delning som möjligt. Dessutom uppmärksammar arkitekterna att gränsen också måste rymma välfungerande övergångar som underlättar flöden och kontakt mellan de två framtida huvudstäderna. – Båda sidor behöver sin självständighet, sina slutgiltiga gränser. Så frågan handlar inte om delningen i sig utan om hur den manifesterar sig i stadsrummet. Höga murar, taggtråd, stängsel och patruller, det är den bilden människor har och det skrämmer dem. Så vad vi ser är en designutmaning, säger Yehuda. En av fokuspunkterna i bilagan är Road 60. Istället för att stadens viktigaste motorled går på den israeliska sidan – vilket ofta föreslås – har Saya ritat upp hur en barriär skulle kunna placeras i mitten av vägen på ett närmast osynligt vis med en något högre refug och en rad av buskar. Över den kopplar en gångbro samman de två sidorna.
>>>
ARKITEKTEN / 11 / NOVEMBER 2012 / 43
Cameras
Incorporating Security Measures into the Barrier Iron fence (300 cm)
Earth barrier or water ditch
Border trench Infrustructure
Car
Rapid bus system
Barrier
Light rail
Car Sensory detector cable
Ovan: Förslag till sammanlänkande gångbro med passkontroller på båda sidor över Jerusalems viktigaste motorled Road 60. Till höger illustreras hur den föreslagna barriären mitt i vägen skulle kunna se ut om den utformades som en diskret refug med buskar istället för en hög mur med taggtråd.
Sidewalk
44 / ARKITEKTEN / 11 / NOVEMBER 2012
Koncept för entréhall för Jaffaporten in till Jerusalems gamla stadskärna, före och efter.
Saya Design for Change Fredsinriktat israeliskt arkitektkontor som initierades 2006 av Yehuda Greenfield-Gilat och
Ett annat förslag för ingång till Gamla stan genom Jaffaporten.
– Våra städer är fulla av naturliga skiljelinjer i form av träd, branter och byggnader som inte uppfattas som obehagliga. Vi menar att gränsen kan se ut som vilket grönområde eller offentlig möbel som helst, säger Karen Lee.
Karen Lee Bar-Sinai, med examina från Harvard University respektive London School of Economics samt arkitekturskolan i Haifa. Namnet Saya hyllar den gemensamma vännen och kursaren Aya Shapira som de inledde arbetet med men som omkom i tsunamin i Thailand 2004. Saya har kontor i Tel Aviv och Jerusalem och har förutom grundarna två anställda.
vi promenerar bort till Jaffaporten, den ingång flest turister använder till Gamla stan. Med Klagomuren, Klippmoskén och Uppståndelsekyrkan är stadsdelen central för både judar, muslimer och kristna och ett populärt turistmål. Saya har också ägnat mycket arbete åt det ringmursomgärdade området som de menar borde bli en slags fristående stat, ungefär som Vatikanen. Idén är inte ny, men enligt Karen Lee och Yehuda är de först med att visa hur det rumsligt kan gå till. Saya föreslår att stadskärnan och ett antal andra religiöst och turistmässigt viktiga platser ska bilda ett slags nät som förslagsvis styrs av en kommitté där Israel, Palestina samt en tredje part är representerade. Ingångarna till dessa betydelsefulla områden får inte förstöras av kameror, stängsel och säkerhetspersonal, tycker de två arkitekterna. De har därför gjort planer och renderingar av diskreta och välkomnande besökscentrer som placeras en bit bort för säkerhets- och passkontroller. De boende, som idag både är kristna, judar och muslimer, får specialingångar och passerkort är det tänkt. Och under den gångväg som leder fram till Jaffaporten finns ett perfekt tomrum som skulle kunna rymma en sådan ankomsthall.
en annan del av designbilagan fokuserar på den befolkningsmässigt blandade stadsdelen Abu Tor som ligger strax söder om Gamla stan. Här har Saya gått ett steg längre i utformningen av gränsen som inte bara ska smälta in utan också tillföra båda sidor något positivt. Barriären skulle exempelvis kunna vara en promenadstig i två nivåer eller ett kulturhus som kan nyttjas av grannskapen växelvis. Tillsammans med palestinska arkitekter gjorde Saya dessutom en undersökning i stadsdelen som visade att Genève-initiativets gränsdragning innebär att ett stort antal palestinska hushåll skulle hamna på den israeliska sidan och därmed tvingas flytta. Det blev utgångspunkten för ett nytt gränsförslag som skulle matcha verkliga boendemönster och ägarförhållanden. På frågan om den nya gränslinjen skulle stämma med situationen idag svarar Karen Lee och Yehuda att den nog inte skulle det. Det pågår en ständig rörelse med israeliska bosättare som flyttar in i palestinska stadsdelar. Men även om det sker förändringar menar de två att det viktiga med deras förslag är att den dagen blandade stadsdelar ska delas måste man ta hänsyn till de verkliga förhållandena på marken. Det är helt enkelt mycket viktigare än historiska gränsförslag. Vad bosättarna har för agenda är ingen hemlighet. Men att Jerusalems stad står för liknande, men mer sofistikerade, markstrategier är nog mindre känt. Till exempel deklareras områden som nationalparker på
ARKITEKTEN / 11 / NOVEMBER 2012 / 45
Jerusalem lever till stor del på sin turism, och delas staden är det viktigt att besökare fortfarande kan röra sig fritt. Saya anser att Gamla stan, som har boende och besöksmål från tre religioner, borde vara en fristående regim sammankopplad med andra nyckelturistplatser i staden.
den östra sidan för att förhindra palestinska nybyggen, förklarar de två och tillägger att det inte är en slump att den nya tvärbanan dragits längs den gamla så kallade gröna linjen där staden en gång var delad. På så sätt försvåras en ny separation. Landskapsarkitektur och planering används alltså som politiska verktyg i en rå maktkamp där den israeliska sidan är den starkare. saya jobbar i en komplicerad kontext med svåra utmaningar och starkt kritiska röster. Från israeliskt håll är säkerheten den huvudsakliga källan till oro. Många frågar sig hur Sayas diskreta barriär ska kunna förhindra terrorattacker och självmordsbombare och säger att de tar faran in i stadens mitt. Svaret de två arkitekterna ger är att moderna smarta säkerhetsmetoder där underrättelseverksamhet och övervakning står i fokus kan fungera minst lika bra som en hög mur med taggtråd och buffertzoner. Den hetaste debatten rör Gamla stan – många menar att ett gemensamt styre inte kan fungera. Men Saya ser ingen annan lösning med tanke på platsens betydelse för båda sidor. En annan anmärkning är att turistindustrin kommer att skadas. Här understryker kontoret hur viktigt det är att en framtida barriär rymmer humana och smidiga övergångar och att de båda sidorna ser turismen som ett gemensamt projekt. ”Tänker ni kasta det palestinska folket i fattigdom?” Så säger ytterligare kritiker som menar att en delning
skulle betyda att många palestinier förlorar sitt uppehälle och tillgången till offentlig service. Detta eftersom många arbetstillfällen såväl som specialistsjukhus finns på den västra sidan. Med den utbredda skepsisen mot en gränsdragning kommer förstås ett motstånd mot Saya som kontor och det arkitektarbete de genomför. – Personligen är det förstås inte kul att behöva argumentera för delning av en stad. Det sätter dig i en position där dina egna kallar dig förrädare, att du ger allt till araberna, att du gör det här för att få uppmärksamhet, säger Yehuda. Och från palestinskt håll kommer också skepsis, tillägger han. – Många är misstänksamma. De tror att vi försöker få till ett bättre avtal för Israel i hemlighet. Jag frågar Yehuda hur det känns att möta all den här kritiken, men han vill inte riktigt svara på den frågan. – Jag lägger inte mycket tid på att tänka på hur det känns. Det här är en viktig debatt och vi är stolta över att vara en del av den. före intervjun har jag mejlat de två arkitekterna och bett dem att bjuda med sina palestinska samarbetspartner till vårt samtal. De återkom och sade att de frågat, men att ingen ville framträda i en artikel tillsammans med dem. – Att exponeras med israeliska arkitekter är väldigt känsligt. Det finns en stor rörelse i det palestinska
”Många är misstänksamma. De tror att vi försöker få till ett bättre avtal för Israel i hemlighet.”
>>>
46 / ARKITEKTEN / 11 / NOVEMBER 2012
Förslag till barriär i form av en promenadstig i två nivåer.
Många skäl till konflikt De senaste decennierna har ett flertal initiativ tagits för att få till ett fredsavtal mellan israeliska och palestinska myndigheter. Huvudfrågor har varit staden Jerusalem, gränser, flyktingars rätt att återvända och vatten. Mellan 1948 och 1967 kontrollerades den östra huvudsakligt palestinskt befolkade delen av Jerusalem av Jordanien.
samhället som är emot en normalisering med Israel så länge ockupationen pågår, vilket betyder att de riskerar sitt rykte, förklarar Karen Lee när vi slagit oss ner på ett kafé i närheten. De berättar att de i nio av tio projekt ändå samarbetar med palestinska kollegor, som emellertid oftast väljer att inte framträda med namn i de färdiga rapporterna. Men klart är att en lösning för Jerusalem måste vara ömsesidig. – Och det är inte bara symboliskt, palestinska arkitekter känner sin sida av staden bättre än vi. De har andra svar och insikter, så det är helt nödvändigt att vi arbetar ihop, säger Yehuda. – Vi ser det som vår mission att få de två professionella sidorna att mötas och tillsammans planera bättre stadsrum. Då visar vi att freden är möjlig, tilllägger Karen Lee. De kallar sitt fredsfokuserade arbete resolution planning. Resolution betyder föresats, en uttalad vilja att förändra någonting. Tanken är att deras visualiseringar och studier ska få beslutsfattare och policyskrivare att i större utsträckning ta hänsyn till verkliga demografiska förhållanden, den byggda miljön och det offentliga rummet när de skriver sina fördrag. Och trots allt är Sayas arkitekter inte ensamma i sin syn på vägen till fred. år 2008 lade Israels dåvarande premiärminister Ehud Olmert fram ett förslag till nya gränsdragningar för den palestinska myndighetens president Mah-
Förslag för gränsbarriär genom stadsdelen Abu Tor. Den publika byggnaden fungerar som en plattform sammanlänkad av trappor och hissar. Publika utrymmen som biosalonger eller samlingslokaler ska kunna nyttjas av båda sidorna växelvis.
moud Abbas. Visserligen nåddes ingen överenskommelse, men att Sayas material ändå fanns med bland de kartor Olmert visade Abbas tycker de två känns fantastiskt. – Nyligen läste vi en New York Times-artikel om freden som kunde ha blivit. Så vi kontaktade reportern som intervjuat Olmert och han bekräftade att ja, det var våra illustrationer han fått se. Det visar att våra planer kommer till rätt händer. Att vi inte alltid känner till hur de används ligger i sakens natur, säger Yehuda. Deras verksamhet har inte bara Jerusalem i fokus, de har även arbetat med strategiskt viktiga områden och gränser runt om i Israel och de palestinska territorierna, liksom ett antal andra platser med liknande problematik, som gränsen mellan Iran och Irak, Cyperns delade huvudstad Nicosia och irländska Belfast. Arbetet finansieras av olika fredsorienterade frivilligorganisationer liksom ett flertal regeringar, bland annat Schweiz, Danmarks, Sveriges, Finlands och USA:s. Idag har Saya utformat en mängd översiktsplaner, kartor, scenarier och förslag till policydokument – men också skrivit debattartiklar i urbantidskrifter och föreläst för arkitektstudenter hemma och utomlands. – Världen törstar efter bra idéer och är villig att betala för dem. Vår planeringsmodell är inte bara en vädjan om fred utan också en uppmaning till arkitektkåren att ta en aktivare roll för förändring. Det är vårt professionella ansvar, avslutar Yehuda.
ARKITEKTEN / 11 / NOVEMBER 2012 / 47
Saya Design for Change arbetar med visualiseringar av fredspropåer för Israel-Palestina-konflikten. Här har Genevé-initiativets föreslagna gränsdragning ritats upp.