Växtpressen nr 2, november 2013 by Yara Sverige

Växtpressen Nr 2 • november 2013 • Årgång 42

Tema: Fosfor

sid 8–17

Succé för YaraMila Raps Bor behövs i raps och betor sid 6–7

sid 3–5

Ledaren

Resurseffektiv produktion - på frivillig väg! Den 3 oktober träffades miljö ministrarna från länderna kring Östersjön i Köpenhamn och skrev under nya mål för att minska näringsbelastningen till Östersjön. Sveriges mål för kväve minskades från drygt 20 000 till 9 240 ton och målet för fosfor ökades från 290 till 530 ton. Det sista målet får väl tyvärr betraktas som omöjligt att nå eftersom vi släpper ut 430 ton. Vi skall alltså minska med 100 ton mer än vad som släpps ut. Detta förklarar Miljö departementet med att även historiska utsläpp ingår i modellberäkningarna. LRF efterlyser naturligtvis en förkla ring till vad som förväntas av Sveriges bönder. Hur som helst är fosformålet fruktansvärt tufft, troligen omöjligt. Det finns nu många som ropar på lagstiftning, obligatoriska växtnäringsbalanser, gödselskatt med mera. I Sverige har vi med stor framgång hittills arbetat med kunskapsöverföring och delaktighet på frivillig basis. Jordbruksverket driver Greppa Näringen som fokuserar på

bästa lantbrukarpraxis där en effektiv produktion kombineras med lågt växtnäringsläckage. LRF stöder såväl detta som Odling i Balans, där även Yara är en av många intressenter. LRF har också varit initiativtagare till EU-projektet Baltic Deal. Vi anser att den absolut bästa vägen framåt är att fortsätta driva den svenska modellen med frivillig het, delaktighet och kunskaps överföring. Lagstiftning och tvång flyttar ansvaret från företag och lantbruk till myndigheter och politiker. Detta skapar fastlåsningar och suboptimering. Det har lantbruket inte råd med. Svenska bönder, och andra bönder runt Östersjön, är duktiga företagare som både vill och kan kombinera hög produktion med låga växtnäringsförluster. Detta är bra för miljön, samtidigt som det är bäst för odlingsekonomin. Vi på Yara tror på en miljödriven utveckling där fokus ligger på optimal användning av växtnäring.

Vår produktutveckling, våra rekommendationer och våra hjälpmedel som Yara N-Sensor, syftar till bästa möjliga växtnäringsutnyttjande och därmed också till låga växtnäringsförluster. Vi är övertygade om att det är fullt möjligt att kombinera resurseffektiv, lönsam produktion med stor hänsyn till miljön och inte minst till Östersjön.

Mogens Erlingson Strategi och affärsutveckling

Växtpressen nr 2 • november 2013 • Årgång 42

Innehåll TEMA: FOSFOR

8–17

Succé för YaraMila Raps

Bor behövs i raps och betor

Stor uppslutning vid internationell P-konferens

arkens P – både rikedom M och risk P-TraP fångar fosfor i Finland

Höstvete – från stagnation till nytt sting

Lägre N-insats – högre skörd

Per-Arne har grepp om markens mineralisering

Ökad produktion och konsumtion av spannmål

Strukturkalk kan minska P-förluster 14

Nytt centrum för minskat P-läckage invigt

©Yara AB Box 516, 261 24 Landskrona Tel: 0418-761 00 Fax: 0418-583 46 E-post: yara.sverige@yara.com Internet: www.yara.se Redaktör: Inger Hyltén-Cavallius Redaktionskommitté: Anders Anderson, Gunilla Frostgård, Inger Hyltén-Cavallius, Hans Jonsson, www.hansjonsson.se, Jens Blomquist, Agraria Ord & Jord Layout: Charlotta Behrens, Lime AB Tryck: Norra Skåne Offset Tryckt på papper som uppfyller miljökraven för ISO 14001. ISSN 0346-4989 Omslagsfoto: Yara

Succé för YaraMila Raps Under flera år har det inte funnits gödselmedel som är speciellt anpassade för oljeväxter. När det nya gödslingskonceptet YaraMila Raps introducerades 2012 visade det sig att efterfrågan var stor. Många hektar höstraps gödslades med produkten redan samma år och hösten 2013 har användningen ökat ytterligare. Försöken visar att NPK på hösten ökar kväveupptaget och ger starkare plantor och högre skördepotential. Av Gunilla Frostgård, Yara

YaraMila Raps är anpassad efter oljeväxternas behov och används redan av många oljeväxtodlare.

är lönsamheten för att odla oljeväxter försämrades i slutet av 90-talet minskade efterfrågan på dåtidens rapsprodukter (Svavelsalpeter och NPK 20-3-5

Svavel Bor). Dessa produkter för svann då från marknaden. Sedan dess har odlarna varit hänvisade till att använda spannmålsgödselmedel även till vår- och höstoljeväxter.

Trots att rapsodlingen sedan flera år åter ökat i omfattning, har det inte funnits någon speciell produkt som varit anpassad just till oljeväxter. Såväl höst- som våroljeväxter är ju mycket

Ökat N-upptag med YaraMila Raps i höstoljeväxter – Bjärred, Skåne 2012-2013 Stadium 14, 21 oktober 2012

Upptaget kväve (kg/ha) 120 100 80 60

40 20 YaraMila Raps

Sulfan

0 Sulfan

YaraMila Raps

Höstgödsling (60N)

Redan på hösten syntes skillnader mellan leden i försöken. Handsensormätningar visade att det led som gödslats med YaraMila Raps hade tagit upp ca 10 kg mer kväve än det som fått Sulfan. Upptaget kväve (kg/ha) 120

Stadium 51, 24 april 2013

100

97 86

80 60 40 20 Sulfan YaraMila Raps

0 Sulfan Sulfan Sulfan

YaraMila Raps Höstgödsling (60N) Vårgödsling 1 (80N) Sulfan Vårgödsling 2 (60N) Sulfan

Skillnaderna i kväveupptag fanns kvar på våren. Upptaget kväve (kg/ha)

Stadium 53, 4 maj 2013

180 160

161 145

140 120 100 Sulfan Sulfan Sulfan YaraMila Raps

Sulfan

YaraMila Raps Höstgödsling (60N) Sulfan Vårgödsling 1 (80N) Sulfan Vårgödsling 2 (60N)

Vid vårens andra sensormäting hade skillnaden i kväveupptag ökat ytterligare. En annan positiv effekt av att gödsla med YaraMila Raps var att grödan var kraftigare och hade kommit längre i sin utveckling. Detta syntes tydligt vid tiden för blomning, där NPKleden gick i blom några dagar tidigare än NS-leden.

känsliga för näringsbrister. Tillväxten på hösten är viktig och grödan behöver gödslas balanserat redan från sådd. P och K är viktiga för rotutveckling och övervintring. Svavelbehovet är ungefär dubbelt så stort som för spannmål och dessutom kan grödorna drabbas av borbrist (se artikel sid 6–7). Raps för inte bort speciellt mycket kalium med fröskörden, men detta näringsämne tas upp i stora mängder i bladverk och stjälk, så behovet är större än för en spannmålsgröda.

Höstutvecklingen viktig Ett av de viktigaste målen vid odling av höstraps är att skapa ett riktigt bra bestånd redan på hösten. Vi har lärt oss

att ju bättre rapsen utvecklas på hösten, desto högre blir skördepotentialen. Och ju mer kväve som tas upp redan på hösten, desto mindre behöver tillföras på våren. Odlingssäkerheten ökar liksom möjligheten till en god över vintring. Svensk Raps kväveförsök har visat att vi totalt sett kan spara kväve på våren genom att lägga en grundgiva på ca 60 kg N på hösten. Eftersom nu NPK-gödslingen ger ett högre kväveupptag i grödan kommer kväve effektiviteten att öka, vilket är positivt för såväl odlingsekonomi som miljö. Försöksserien fortsätter Försöksserien med YaraMila Raps har lagts ut även hösten 2013 och kommer att upprepas ytterligare minst ett år till. Hösten 2013 finns 8 försök på olika platser i landet. Handsensormätningar har utförts under oktober. När denna artikel skrivs har mätning endast gjorts på en plats, men denna visar tydligt på ett högre kväveupptag vid NPK-gödsling jämfört med Sulfan. /

Skörderesultat Bjärred 2013 (P-AL-tal 2, pH 6,7)

6300

Många odlare väljer YaraMila Raps Under flera år har det i försök visats att NPK gynnar rapsens utveckling. Det stora svavelbehovet har också varit ett diskussionsämne och det har inte gått att tillgodose rapsens behov med tidigare produkter. Att efterfrågan på en ny och anpassad rapsprodukt var stor visade sig i förra årets användning av YaraMila Raps. Uppskattningsvis gödslades över 20 000 hektar med produkten redan hösten 2012. Många odlare valde också att gödsla höstrapsen första gången på våren med produkten. Givetvis gödslades även våroljeväxter. Denna säsong har försäljningen ökat ytterligare och ännu fler hektar har fått YaraMila Raps vid sådd.

Skörd (kg/ha)

Specialgödselmedel för oljeväxter Moderna sorter av oljeväxter har en stor skördepotential, men för att kunna uppnå höga skördar krävs balans mellan näringsämnena. YaraMila Raps har tagits fram för att speciellt tillfredsställa oljeväxternas behov. Den innehåller 17 % N, 4,6 % P, 10 % K, 4 % S, 1,2 % Mg, samt 0,15 % B. Rekommendationerna säger att produkten kan användas till höst gödsling om jordarna ligger i klass IVa eller hög klass III. Vid lägre fosfor innehåll i marken rekommenderas att YaraMila Raps används såväl på hösten som vid första vårgödslingen. YaraMila Raps kan också användas till våroljeväxter.

redan nu uppmärksamma följande viktiga positiva effekter av att gödsla med en anpassad NPK-produkt: • Större kväveupptag på hösten • Högre skörd • Tidigare mognad Kväveupptaget mättes i de olika leden med hjälp av Yara Handsensor en gång på hösten och vid två tillfällen på våren (se foto och figurer). I samtliga försök visade mätningarna att kväveupptaget var högre redan på hösten när rapsen gödslats med YaraMila Raps jämfört med Sulfan. I bilderna och diagrammen visas ett exempel från Bjärred i Skåne där skillnaden mellan leden var ca 10 kg på hösten och vid första vårmätningen. Vid andra mätningen på våren hade skillnaden ökat ytterligare. De bättre bestånden resulterade så småningom i en högre skörd.

Ny försöksserie visar positiva resultat Hösten 2012 startade en försöksserie i höstraps där olika gödslingsstrategier jämfördes. Eftersom försöken bara legat under en säsong drar vi inga långtgående slutsatser, men vi kan

Bättre utveckling ledde till att skörden i genomsnitt var högre för YaraMila Raps än för Sulfan. YaraMila Raps både höst och vår gav högst skörd. Den genomsnittliga skördeökningen (6 försök 2013) var något lägre än i Bjärred. Störst var skördeökningen i Trelleborg, med 350 kg extra för YaraMila Raps på hösten och 560 kg då YaraMila Raps användes både höst och vår.

+400

6200 6100 +140

6000 5900

5800 5700 5600

Sulfan Sulfan Sulfan

YaraMila Raps Sulfan Sulfan

YaraMila Raps YaraMila Raps Sulfan

Höstgödsling (60N) Vårgödsling 1 (80N) Vårgödsling 2 (60N)

Bor behövs i raps och betor Många höstrapsfält i Sydsverige led av borbrist under månadsskiftet april/maj 2013. En situation som har blivit allt vanligare. Ett ökat antal observationer av borbrister i sockerbetor har också kommit in på senare år. Det kan därför vara lönande att fundera över bortillförsel till betorna och rapsen till våren. Av Inger Hyltén-Cavallius, Yara

ur ser rådgivarna på bor-situationen? Växtpressen frågade Nils Yngveson, HIR Malmöhus. – Det är ofta svårt att i fält se på oljeväxterna om de lider av borbrist, men däremot ser vi varje år kraftiga brister i de upptagna sockerbetorna, så kallad hjärtröta, berättar Nils. Betor och oljeväxter är ungefär lika känsliga och det gör att HIR-rådgivarna förmodar att bristerna även ökar i oljeväxter: – Om ökningen beror på en faktisk minskning av borhalterna i marken eller om det beror på att vi tar större

skördar idag, vet vi inte. Man kan också spekulera i om klimatet har ändrats och att vårarna har blivit torrare. Risken för brist är störst på mull fattiga, lätta jordar med högt pH, men det är ibland svårt att förutse vilka jordar som drabbas. Vädret har stor betydelse och under en torr vår, som 2013, ökar risken avsevärt. – Det är tveksamt om man har så stor nytta av borvärdena på markkartan, framförallt om det är torrt väder, påpekar Nils. Han menar vidare, att det är bättre att bladgödsla förebyggande om man haft borbrister tidigare

Hjärtröta i sockerbetor var tidigare relativt sällsynt förekommande. Vid kraftig brist kan skörden halveras. I tillväxtpunkten dör bladen och en röta sprider sig i betan.

år och om vädret är torrt. Vilken strategi som slutligen är bäst får man resonera sig fram till för det aktuella fältet. Det finns enligt Nils flera fördelar med bladgödsling: – Eftersom det också är vanligt med mangabrister när det är torrt, behövs ofta ett bladgödselmedel som innehåller flera närings ämnen, till exempel Brassitrel Pro eller en liknande produkt. Det Nils Yngveson säger stämmer också väl med andra rapporter. Exempelvis berättade vi i Växtpressen nr 1, 2011 om hur borbristerna i sockerbetor var alarmerande många 2009 och 2010.

Även i oljeväxter kan tillväxtpunkten skadas och en röta bildas i stjälken. Den största skadan orsakad av borbrist är dock en sämre frösättning.

Bra att veta om bor! Bor är lättrörligt i marken… I marken förekommer bor i regel som en negativt laddad jon. Detta innebär att bor inte lika lätt ”fastnar” i jorden som många andra näringsämnen utan i stället riskerar att utlakas, speciellt i sura och sandiga jordar. Men vid högt pH binds det så hårt att man kan få borbrist.

En kombination av bor- och manganbrist i raps. Oberservera bladen med uppvikta, skedliknande, bladkanter och med brunfärgad kant, symptom på borbrist. Vid kraftig borbrist kan huvudskottet dö. Foto: HIR Malmöhus Grundgödsla med bor Huvudregeln är att undvika att brister överhuvudtaget uppstår. Det gör man genom att se till att bor finns i tillräcklig mängd redan vid tillväxtstart och genom att bladgödsla förebyggande då risken för borbrist är stor, t. ex. om det är torrt. Sedan i fjol finns YaraMila Raps till oljeväxter. En giva på 50–60 kg N som YaraMila Raps på hösten tillför grödan bor, motsvarande vad en skörd på 5 ton raps per hektar behöver. YaraMila Raps har varit efterlängtad och användningen ökar stadigt, se artikeln på sidan 3-5. Men fort farande finns många oljeväxtfält som inte har gödslats med bor på åratal. Till sockerbetor finns sedan länge ProBeta, som förutom NPKS och natrium, även innehåller bor och mangan. Alla använder dock inte ProBeta och uppskattningsvis får bara en tredjedel av alla fält bor vid tillväxtstart. Förebygg med Brassitrel Pro Raps, inte minst höstraps, har som bekant en snabb tillväxt på våren. Under denna utvecklingsfas kan plantan inte alltid ta upp tillräckligt med näring ur jorden och skördesänkande näringsobalanser kan uppstå. Torka, som våren 2013, kan försvåra upptaget ytterligare. För att förhindra att bor- och andra brister uppstår rekommenderar vi att man strax före stjälksträckningen

bladgödslar med Brassitrel Pro, en blandprodukt som är speciellt sammansatt för att passa oljeväxter. En behandling med 3 liter Brassitrel Pro ger ett bra tillskott av bor samt dessutom anpassade mängder mangan, magnesium, kalcium och molybden. /

…men svårrörligt i växten Växten tar upp bor som oladdad borsyra. Upptaget sker huvudsakligen passivt, d.v.s. bor följer med vattenflödet in i rötterna och vidare in i växten utan att växten behöver förbruka energi. Någon omfördelning av bor från äldre till yngre blad sker bara i liten omfattning. Det gör att brist först uppstår på de yngsta bladen och i tillväxtpunkterna. Livsnödvändigt Växternas behov av bor är litet, men livsnödvändigt. Sockerbetor och olje växter är mer borkänsliga än de flesta andra grödor. En av de första effekterna på borbrist sker under jord. Rötternas cellmembran förändras så att förmågan att ta upp framförallt fosfor, kalium och klor försämras. Bor är också ett viktigt ämne för växternas skottillväxt. Celldelningen hämmas och i svåra bristsituationer kan skotten helt dö. Ett exempel är hjärtröta i sockerbetor. Brist i raps påverkar övervintring och frösättning I raps gulnar de yngsta bladen i spetsen och på kanterna, där de sedan vissnar. Ibland kan man också se att blad blir typiskt skedformade. Vid stark brist blir plantorna sammantryckta och stjälken förtjockad och får längsgående sår och sprickor. I raps leder brist till svag och ojämn blomning samt sämre befruktning och därmed färre antal frö. Bor har också betydelse för rapsens övervintring. En god tillgång ger dessutom en ökad motståndskraft mot klumprotsjuka, Verticillium och bomullsmögel.

– Vi ser varje år kraftiga borbrister i sockerbetor, säger Nils Yngveson, HIR Malmöhus. Foto: HIR Malmöhus

Hjärtröta i betor Brist ses först i tillväxtpunkten. Nybildningen av celler i betnacken störs. De yngre bladen gulnar först, sedan mörknar de och dör. Så småningom upp kommer en torröta som sprider sig ner i roten, så kallad hjärtröta.

Tema: FosFor

Fosfor är ett viktigt produktionsmedel för att jordens växande befolkning ska kunna mättas i framtiden. Men i för stora mängder och på fel ställen är fosfor också ett miljöproblem. Detta diskuterades vid en välbesökt fosfor-konferens i Uppsala i september 2013. Av Gunilla Frostgård, Yara

Den stora fosforkonferensen i Uppsala i september 2013 (7th International Phosphorus Workshop) samlades forskare från hela världen för att ta del av de senaste rönen kring P-effektivitet, minskade förluster och recirkulation.

Stor uppslutning vid internationell P-konferens M ånga forskare världen runt arbetar med projekt som syftar till att öka resurs utnyttjandet och minska negativ miljöpåverkan av fosfor från jordbruksmark. Cirka 130 av dessa forskare från 25 länder samlades 9–13 september i Uppsala för att dela med sig av sina rön och diskutera framtidens utmaningar. SLU var värd för den välarrangerade konferensen ”7th International Phosphorus Workshop”, som bjöd på intressanta föredrag, en posterutställ ning, diskussioner samt några spännande exkursioner med studiebesök. Fängslande föredrag Föredragen delades in i olika ämnesområden. • Hantering av fosforfrågan i

framtiden (växande befolkning, klimatförändring). • Transportvägar från mark till vatten. • Miljöövervakning, modellering och riskbedömning av fosforflöden. • Anpassning av stall- och mineral gödseltillförsel efter markens innehåll och grödans behov. • Metoder för att minska fosforförlusterna till vattenmiljön. • Spridning av budskap och metoder för minskade fosforförluster i praktisk odling. På konferenshemsidan http://wwwconference.slu.se/ipw7/index.html finns föredragen samt en bok med samman fattning av föredrag och postrar. Fler munnar att mätta Jordens befolkning växer och om alla

människor ska kunna äta sig mätta behöver livsmedelsproduktionen öka. Fosforn spelar en viktig roll för att kunna producera mat. Den holländske forskaren Oscar Schoumans, underströk hur viktigt det är att öka växtnäringseffektiviteten i växtodling och djurproduktion samt att recirkulera P från samhället i större utsträck ning. Samtidigt måste vi ta ansvar för att minska P-läckaget för att uppnå långsiktig hållbarhet i lantbruket. Stallgödsel-P måste fördelas Att fosforgödslingen minskat på rena växtodlingsgårdar var flera talare överens om, samtidigt som det i många områden med intensiv djurproduktion finns ett stort lokalt eller regionalt överskott av fosfor. En svår nöt att

knäcka är hur den växtnäring som produceras på djurgårdar ska kunna användas mer resurseffektivt. I många länder, däribland Sverige, är P-balansen på djurgårdarna positiv medan den är negativ på slättens växtodlingsgårdar. Obalansen resulterar i P-anrikning på gårdar med omfattande djurhåll ning, vilket ökar risken för förluster. Konferensens inledningstalare, Andrew Sharpley (USA), lyfte denna fråga och väckte tankar kring bland annat teknik för att utvinna fosfor ur stallgödsel för att underlätta transport. Tillsatser för att påverka fosforns tillgänglighet i stallgödseln och att minska stallgödselns fosforinnehåll genom foderstaten var andra förslag. Sura rotexudat löser fosfor Markens P-reserver är stora, men det mesta av fosforn är hårt bunden och inte växttillgänglig. Olika växter, arter och sorter har dock varierande förmåga att ta upp fosfor från marken. Detta beror dels på att rotsystemen ser olika ut, men också på växters olika förmåga att utsöndra rotexudat och enzymer som kan lösa bunden fosfor. Några forskare, bland annat Paul Withers från Storbritannien, framhöll möjligheten att förädla på dessa egenskaper och att utnyttja växters och mikroorganismers förmågor för att öka möjligheten att utnyttja markfosforn. Detta skulle kunna öka fosfortill gången också på fosforfattiga jordar. Problem och möjligheter Hur olika jordar med olika ursprung och växtnäringsstatus förlorar fosfor togs också upp. På sidorna 10–12 ger lektorn vid SLU, Helena Aronsson, en inblick i hur fosforförluster uppstår och hur de påverkas av de komplexa sambanden i marken. Men det finns också botemedel mot P-förluster. Man vet faktiskt en hel del om vilka effekter som skulle kunna uppnås. I Finland har Yara medverkat till att ta fram en metod där gips används för att hålla fosforn kvar i marken. Det kan du läsa mer om på sidan 13. Inom miljöövervakningsprogram finns långa mätserier från avrinningsområden världen över. Det gäller dock att ha tålamod, eftersom det ofta tar tid att se effekter av vidtagna åtgärder. I de

Under konferensen ordnades fyra olika studiebesök. Under den ena resan studerades praktiskt tillämpade åtgärder för att minska fosforläckaget. På bilden en fosfordamm. Foto: Faruk Djodjic, SLU svenska mätserierna från jordbruksdominerade avrinningsområden ser man nu, efter 20 år, nedåtgående trender för fosforkoncentrationer. På sidorna 14–15 skriver Jens Blomquist, Agraria Ord & Jord, om dessa och om hur strukturkalkning kan förhindra P-förluster. Hur Nordkalk arbetar med information kring struktur kalkning i Project Born berättar Lars Wadmark om på sidorna 16–17. Yara medfinansiär Yara, Nordkalk, Stiftelsen Svensk Växtnäringsforskning, Formas och Uppsala vattencentrum var med och finansierade konferensen. Yara deltog också med en monter. Där presenterades vår syn på hur praktiska åtgärder kan vara till hjälp och ge både lönsamhet till lantbrukarna och minskar miljöpåverkan. De intresserade besökarna fick Yaras så kallade ”Position paper” för en renare Östersjö. En huvudpunkt i detta är vikten av ett långsiktigt hållbart lantbruk, både lönsamhets- och miljömässigt. Följande praktiska åtgärder tas upp: • Förbättrad/bibehållen markstruktur • Balanserad gödsling efter grödans behov • Val av gödselmedel

• Placering • Redskap för precisionsodling • Effektiv användning av stallgödsel Många posters Posterutställningen var omfattande. Yaras fosforexpert Andres Rangel visade i sin poster resultatet från ett 50-årigt försök i Tyskland med olika kombinationer av stall- och mineralgödsel. Högst skördar och förbättrad bördighet på en sandjord med bl.a. potatis och råg fick man om stallgödsel kompletterades med mineralgödsel, här NK eller NPK. Ett viktigt budskap var att först använda stallgödseln och sedan välja mineral gödsel utifrån vad som saknas. /

Många sidor om P i Växtpressen • Sid 8–9:

Sammanfattning – P-konferens, 7th International Phosphorus Workshop

• Sid 10–12: Markens P – både rikedom och risk • Sid 13:

P-TraP fångar fosfor i Finland

• Sid 14–15: Strukturkalk kan minska P-förlust • Sid 16–17: Nytt centrum för minskat P-läckage invigt

Tema: FosFor

Markens P

– både rikedom och risk

Fosfor är ett tveeggat svärd – livsnödvändigt för växter och djur, men bidrar samtidigt till övergödning av sjöar och hav. Risken för läckage ökar när jordens bindningsställen mättas, men markens transportvägar har också stor betydelse för hur stort läckaget slutligen blir. För att motverka P-förluster är grundreceptet balans mellan till- och bortförsel samt en jämnare fördelning mellan djur- och växtodlingsgårdar. Av Helena Aronsson, SLU

osfor är en ändlig resurs som blir allt knappare. Markens fosforförråd är därför ett kapital att förvalta. En del av fosforn fanns där från början och en del har byggts in under många år av odling. Om förrådet är stort kan det komma till nytta genom att behovet av inköpt mineral- och stallgödsel till dagens grödor minskar. Komplicerade samband Problemet är att P-förrådet läcker lite. Läckaget är så pass litet att det inte har någon betydelse för produktionen, men det ger negativa effekter i omgivningen. Läckaget styrs av biologiska, kemiska och fysiska processer som är svåra för markens brukare att både överblicka och att påverka. Inte ens de världsledande forskarna på

området verkar kunna ge klara besked om hur riskerna på bästa möjliga sätt kan bedömas och hur effektiva olika åtgärder är på olika jordar. Kvar att lära om läckage Trots att vi idag vet ganska mycket om fosforns bindning, frigörelse och transport i olika typer av jordar finns det fortfarande mycket kvar att lära om fosforns förlustvägar och om olika motåtgärder, i alla fall om man frågar en markforskare. Men det handlar inte bara om att förstå hur allt fungerar utan lika mycket om att identifiera vilket minimum av information som krävs för att bedöma risken utifrån den kunskap som finns idag. Beslutstöden ska fungera, men inte vara så avancerade att underlagen

de kräver är alltför komplicerade, eller rent av omöjliga att ta fram. Jämnare fördelning krävs Hur man på bästa sätt kan utnyttja markens fosfor för grödornas försörj ning och minska risken för negativ miljöpåverkan, var något som skapade mycket diskussion under IPW7- konferensen i Uppsala (läs mer om konferensen på sid 8–9). Runtom i världen finns regioner med intensiv animalieproduktion som efter hand skapat ett markförråd av fosfor som är, eller börjar bli, problematiskt. Samtidigt finns jordar med brist på fosfor, där fosforbalansen av olika skäl varit negativ under en längre tid. Det finns alltså ett övergripande behov av att fördela fosforn mer jämnt

I många delar av världen koncentreras fosforn till djurgårdar. Där byggs fosforpoolen upp med risk för läckage. Växtodlings gårdarna däremot, tär på förråden. Foto: Jens Blomquist

P i marken

– förråd, frigörelse och bindning Den mängd fosfor som finns i marken kan handla om 1000-3000 kilo per hektar. Den största delen av denna fosfor är bunden till markens mineral och en mindre del till organiskt material, medan markvätskan innehåller mycket små mängder. Till markvätskan frigörs fosforn långsamt i form av fosfat och blir då tillgänglig för växterna (figuren).

Växtupptag 10–20 kg/ha

Mikrober och jämvikt styr Fosforn i det organiska materialet frigörs i samband med markmikrobernas ned brytning – fosfor mineraliseras alltså precis som kväve ur markens mull. Frigörelse av fosfor bunden till markens mineralpartiklar, t.ex. lera eller järn- och aluminium hydroxider, styrs till stor del av kemiska jämviktsprocesser. Det betyder att när koncentrationen av löst fosfor (fosfater) i markvätskan minskar genom växtupptag driver det på frigörelse av nytt fosfat. pH en nyckel Markens pH påverkar i hög grad fosforns frigörelse och likaså ämnen som utsöndras via växternas rötter, t.ex. enzymer. Växter med mykorrhiza (symbios med svamp) har ett särskilt effektivt utnyttjande av fosfor i marken. Förlust är inte grödproblem Till följd av markens fosforbindande förmåga är koncentrationen av löst fosfor i markvätskan alltid förhållandevis låg. Det gör att de läckageförluster som sker – i medeltal 0,5 kilo fosfor per hektar och år – inte är av ekonomisk betydelse eller orsakar problem för grödornas fosfortillgång. P ställer till i vatten Däremot är mängden tillräcklig för att bidra till övergödning av vat tenmiljön. För en sjö anses halten av fosfor vara hög när den ligger över 0,03–0,05 mg per liter. Årsmedelhalterna av fosfor i det avrinnande vattnet från åkermark varierar mellan 0,06 och 0,3 mg per liter. Därmed ligger de ofta lägre än avloppsreningsverkens krav på fosforhalter hos utgående vatten, som ofta är 0,3 mg per liter. Fosfor förloras även från åkermark i partikelbunden form och hamnar så småningom i bäckarnas och dikenas sediment, där den på sikt kan övergå i löst form.

över åkerarealer inom regioner och länder. Dessutom krävs strategier i den mindre skalan för att skapa uthålliga odlingssystem, där grödor och växtföljder utvecklas med avse ende på effektivt fosforutnyttjande. En jämnare P-fördelning mellan djur- och växtodlingsgårdar samt en balanserad P-gödsling i både stor och liten skala är alltså ett grundrecept för att minska risken med fosfor på drift. P-överskott på djurgårdar För svenska gårdar inom Greppa Näringen visar växtnäringsbalanser på växtodlingsgårdarna att man i medeltal tar bort mer fosfor med skördade produkter än vad man tillför med gödsel. Här skapas ett underskott som

betyder att marken långsamt utarmas på fosfor. För djurgårdarna är situa tionen den motsatta. Här finns ett Ren växtodling fosforöverskott, men P-utnyttjandet har trots allt ökat under åren och P-överskotten har minskat. Bindningsplatser mättade Problemet på dessa djurgårdar, som är kopplat till stora överskott i växtnäringsbalanser och ökande förråd av fosfor i marken, är att jordpartiklarnas bindningsställen för fosfor långsamt fylls upp. Ju fler bindningsställen som mättas med fosfor, desto större mängder av fosfat kommer att frigöras till markvätskan. Det kallas att den kemiska jäm vikten förskjuts och mer om detta

Marken innehåller tonvis med fosfor bundet till mark partiklarna, men bara en liten del är löst i markvätskan. Där kan det tas upp av växten, men kan också utlakas med vatten som flödar genom marken. Erosion på markytan eller ned genom stora porer är en viktig förlustväg för den partikelbundna fosforn. Källa: Lars Bergström och Sigrun Dahlin, Växtnärings hushållning i svenska odlings system. Fosfor i jorden totalt 100-3000 kg/ha, varav cirka 1 % är tillgängligt för det enskilda årets gröda.

Fosfor i marklösningen < 1 kg/ha

Förmågan att binda fosfor hos en jord hänger bl.a. på hur många bindnings ställen det finns på jordpartiklarna. Jordar som är rika på järn och aluminium har stor kapacitet att binda fosfor och P-mättas därför långsamt. Foto: Jens Blomquist

Genom sprickor och porer kan fosfor i markvätskan snabbt ledas bort och hamna i vattendrag. Det blir en expressväg när fosforn tar snabbaste vägen ut utan att komma i närkontakt med jordens bindningsställen. Foto: Jens Blomquist

På kuperade fält kan erosionen bli betydande också på en lerjord med begränsad infiltrationsförmåga. Den partikelbundna fosforn som är knuten till leraggregaten kan då förloras till näraliggande vattendrag. Foto: Jens Blomquist

går att läsa i faktarutan på sid 11. Studier av matjordsprover har visat att när ca 25–30 procent av bindningsställena är mättade börjar frigörelsen av fosfat att accelerera. Det ökar påtagligt risken för läckage. Hur mycket fosfor en jord kan binda innan den börjar närma sig en sådan mättnadsgrad varierar med olika jordars egenskaper. Hur många bindningsställen som finns varierar alltså med typen av jord. Jordar som är rika på järn och aluminium har exempelvis stor bindningskapacitet och mättas därför långsamt. P-AL skvallrar om risk Mättnad eller inte mättnad är alltså inte helt okomplicerat. Men en enkel indikator för att bedöma risken för P-läckage kopplat till stora markförråd är P-AL-talet där de högre fosforklasserna kan innebära ökad risk för läckage. För en jord med stor bindningskapacitet i både matjord och alv kan det emellertid även vid stora förråd i matjorden finnas en god marginal innan fosformättnadsgraden i hela profilen är så hög att det finns en reell risk för stort läckage. Att årligen ligga på fosforöverskott kommer även på en sådan jord att innebära en risk på sikt, men kanske inte just idag. Ett mått på fosformättnadsgraden är alltså ett viktigt komplement till fosforförrådet. Analyser av mängden aluminium och järn med

AL-metoden kan användas för att beräkna en ungefärlig mättnadsgrad. Sprickor ger expresstransport Det finns ytterligare minst en faktor som har stor betydelse för fosforläckagerisken, och som helt kan överskugga markens kemiska egenskaper. Det är vattnets transportvägar ned genom profilen eller på markytan. För lerjordar med snabba transportvägar genom porer och sprickor kan fosfor som finns i matjordens markvätska mycket snabbt passera ut i vattenmiljön utan att komma i kontakt med bindningsställen. Det blir en slags expressväg för P-transporter. Partiklar med bunden fosfor transporteras också i stor utsträckning genom sådana makro porer. Det kallas inre erosion. En annan typ av erosion är den som sker på markytan, t.ex. under snösmältning

eller vid kraftig nederbörd. På sluttande fält av vissa jordtyper är detta den viktigaste förlustvägen för fosfor. P-giva kan avgöra enskilt år För en riskbedömning vad gäller fosforförluster gäller det alltså att ta hänsyn både till markens innehåll av fosfor och graden av fosformättnad, men också flödesvägarna genom marken och på markytan. Ett stort fosforförråd som fortsätter att öka innebär för alla jordar en risk på lång sikt. Fosforförlusten ett enskilt år kan däremot vara kopplad till enstaka givor av mineral- eller stallgödsel, snarare än till markens fosforinnehåll eller mättnadsgrad. Det gäller särskilt för jordar med snabba flödesvägar t.ex. i samband med stor nederbörd. På dessa jordar – ofta lerjordar – är det viktigt att undvika gödsling under blöta höstar samt att bruka ned gödseln för god markkontakt. /

Ur jordens stora fosforreserver läcker det endast lite, mot svarande ca 0,5 kilo P per hektar och år. Ur växtproduktions synpunkt är det inga mängder som stör, men när fosforn når omgivande vattenmiljö blir den ett problem. Foto: Jens Blomquist

Tema: Fosfor

P-TraP fångar fosfor i Finland I Finland har Yara och några samarbetspartners tagit fram en metod för att minska jordbrukets fosforförluster till Östersjön. Metoden heter P-TraP och går ut på att sprida gips på åkrarna. Resultaten är mycket lovande och stor skaliga försök visar på cirka 60 procent lägre fosforförluster. Av Inger Hyltén-Cavallius, Yara

n förutsättning för att metoden ska fungera är att det finns stora mängder gips och att den är ren från tungmetaller. Och gips av god kvalitet finns det gott om vid Yaras fosforgruva i Siilinjärvi. Gipsen är en biprodukt som uppstår när råfosfat från gruvan behandlas med svavelsyra för att kunna användas som fosforråvara i NPK-produktionen.

vattendrag genom att vattnet blir mycket klarare. Detta kommer sig av att jordaggregaten hålls samman bättre och mindre ler lossnar från dem. För jordbruk nära Östersjön De försök som hittills gjorts visar inte

någon påverkan varken på skörd eller på grödans upptag av olika närings ämnen. Men ytterligare studier ska göras på kalium och magnesium. Finland har ett politiskt åtagande att sänka fosforutlakningen till Östersjön med 330 ton per år enligt höstens överenskommelse mellan miljöminist rarna kring Östersjön. Metoden, som är tänkt för lerjordar med höga fosfor halter i nära anslutning till Östersjön, har en potential att minska utsläppen med cirka 70 ton vilket motsvarar drygt 20 procent av åtagandet. /

Minskad jorderosion De största fosforförlusterna från åkermark sker då regn sköljer bort fosforhaltiga lerpartiklar. Partiklarna hamnar i vattendragen och kommer så småningom ut i Östersjön där fosforn sedan bidrar till övergödningen. Genom att förhindra jorderosion kan fosforförlusterna således minska. Gips består av kalciumsulfat och har ingen påverkan på jordens pH. Genom att tillföra gips till åkermark ökar den elektriska konduktiviteten, d.v.s. saltkoncentrationen, i marken. Det gynnar lerpartiklarnas aggregering i jordar som naturligt har en låg salthalt, vilket de flesta jordar i Norden har. Aggregaten blir helt enkelt stabilare efter gipsinblandningen. Omedelbar effekt Spridning på hösten är mest effektiv eftersom 90 procent av fosforförlusterna sker under vinterhalvåret när jorden många gånger är bar och utsatt för erosion. Mellan 3 och 6 ton gips sprids vart tredje eller vart fjärde år med kalkspridare och nedbrukas till plogdjup. Effekten syns ofta omedelbart i vattenpölar och

Effekten syns direkt efter gipsspridning. Den nedre vattenpölen har klart vatten tack vare gipsbehandling medan den övre har lerigt vatten. Foto: Sakari Alasuutari

Tema: FosFor

Strukturkalk kan minska P-förluster I det undersökta avrinningsområdet i Västmanland strukturkalkades 90 procent av arealen. Det kan ha samband med minskade fosforförluster i de manuella vattenprovtagningarna. Foto: Jens Blomquist

Strukturkalk stabiliserar ler aggregaten. Om aggregaten inte bryts ner stannar fosforn som sitter på lerytorna kvar i jorden. Detta kan vara förklar ingen till minskade fosfor förluster efter strukturkalkning i ett område i Västmanland. Av Jens Blomquist, Agraria Ord & Jord

osfor i marken är en säker tillgång för den som brukar jorden. På ekonomispråk är fosfor en dold reserv i balans räkningen och på växtodlingsspråk en stark resurs i odlingen. I marken gör fosforn nytta och bidrar till grödorna växtnäringsförsörjning.

Fånga P i fält Men fosfor som lämnar fälten kan orsaka övergödda hav och algblom ning. Av det skälet gäller det att fånga upp fosfor på glid redan i fält och inte förlora den till omgivande vattenmiljö. Strukturkalkning är en åtgärd som kan ha effekt på fosforförlusterna genom att leraggregaten stabiliseras och därmed inte släpper ifrån sig fosfor. Det visar undersökningar i ett pilotprojekt inom Greppa Näringen som mäter fosforförlusterna från ett flackt avrinningsområde i Västmanland sedan snart 20 år tillbaka. Två decennier av mätningar Området ligger nära Mälaren och jordarten består till största delen av styv lera. Mätningarna i området startade redan 1993 och därför finns en lång tidsserie över 20 så kallade agrohydrologiska år som sträcker sig

från den 1 juli ett år till den 30 juni året efter. Provtagningen i det grävda öppna dike som avvattnar områdets drygt 300 hektar lerjord sker på två sätt. 1. Prover tas manuellt var 14:e dag sedan starten 1993. 2. Flödesproportionella prover tas ut kontinuerligt sedan november 2007. I figuren visas transporten av totalfosfor från områdets jordar enligt den manuella provtagningen. Kombination av åtgärder Mätningarna visar en stor va riation över tid. Som mest skiljer det en faktor 10 mellan de enskilda åren. Men de senaste tre åren kan man skönja att P-förlusterna blivit lägre. Det är i bästa fall inte en ren tillfällighet. Inom Greppa Näringen samverkar nä mligen lantbrukare, forskare, rådgivare och myndigheter sedan 2007 för

Tema: Fosfor att minska P-förlusterna i området. Av det skälet sattes en rad åtgärder in under åren 2009 och 2010. – Diket rensades, det etablerades skyddszoner på 7 procent av åkermarken och 90 procent av åkermarken strukturkalkades. Dessutom minskade höstbearbetningen från 7 procent 2009 till 2 procent 2010, berättar Lovisa Stjernman Forsberg vid SLU i Uppsala. Nettot som mäts De minskade P-förlusterna efter 2010 i figuren menar Lovisa Stjernman Forsberg är ett resultat av de åtgärder som sattes in. Strukturkalkningen genomfördes i störst omfattning och hade troligen störst effekt enligt Lovisa, men hon är samtidigt noggrann med att påpeka att det inte

går att särskilja effekterna av de olika åtgärderna från varandra. – Det vi kan mäta är netto resultatet av samtliga åtgärder. De första två agrohydrologiska åren efter strukturkalkningen mättes en markant nedgång i P-förluster. Dock noterades under det senaste året 2012/13 en uppgång jämfört med de föregående två åren. En orsak kan vara den blöta hösten 2012. Jordbearbetning på blöt jord kan ha påverkat markstrukturen negativt och därmed förkortat kalkningens effekter. Värt att notera är också att fosforminskningen inte var lika tydlig i de flödesproportionella mätningarna. De flödesproportionella proverna har dock inte en lika lång tidsserie att jämföra med. /

Kalk påverkar aggregat och P

I gränsen mellan jord och vatten gäller det att fånga upp fosfor som är på glid i tillvaron så att den inte förloras till vattendragen. Foto: Jens Blomquist

Fosforförluster från jordbruksmark sker huvudsakligen som löst fosfat (-PO4) eller som s.k. partikelbunden fosfor (PP), knuten till lerpartiklar. På lerjordar, som i det undersökta området i Västmanland, dominerar normalt de partikel bundna fosforförlusterna. Grundidén med att strukturkalka en lerjord är att göra ler aggregaten stabilare. Ett aggregat som kan motstå påfrest ningar i form av vattenmättnad och mekanisk påverkan bryts inte ner. I och med att aggregatet inte löses upp förloras därmed heller inte fosfor från lerytorna. Reaktionen mellan ler och kalk sker på 3 sätt. 1. Basutbyte – kalciumjonen tränger undan andra joner och tar plats på lerytorna. 2. Murbruksbildning – bryggor av kalciumkarbonat binder samman ler, samma reaktion som vid murning. 3. Puzzolanreaktion – leraggregatens kisel och aluminium löses upp vid det höga pH som råder och nya mineral bildas som stabiliserar jorden. Bränd (CaO) och släckt (Ca(OH)2) kalk har båda struktureffekt och ger samtliga tre reaktioner på sikt. Vanlig jordbrukskalk i form av kalksten som kross eller mjöl (CaCO3) har mycket lägre löslighet i markvätskan och ger inte struktureffekten – där sker bara basutbytet (1) men inte murbruksbildning (2) och puzzolanreaktion (3).

P-förluster har mätts under 20 år 2,50

Förlust (kg P/ha)

2,00 1,50 1,00 0,50 0,00

93/

94/

95/

96/

97/

98/

99/

00/

01/

02/

03/

04/

05/

06/

07/

09 9/10 9/10 0/11 1/12 2/13 0 4-0 1 1 1 9 93/

08/

Figuren visar transporten av total-P vid den manuella prov tagningen som sker var 14:e dag i det öppna dike som avvattnar området. De gula staplarna representerar P-transporten under de första 17 agrohydrologiska åren, 1993/94–2009/10. Den röda stapeln visar medeltalet för dessa första 17 år. De blå staplarna visar P-transporten under de tre senaste agrohydrologiska åren efter att åtgärder sattes under 2009–2010 där bl.a. 90 procent av åkerarealen strukturkalkades hösten 2010.

Tema: Fosfor

Nytt centrum för minskat P-läckage invigt Vid Bornsjön mellan Stockholm och Södertälje invigdes Project Born i september 2013. Bornsjön är reservvattentäkt för huvudstaden och därmed en lämplig miljö för att visa åtgärder som minskar fosforläckage från jordbruksmark till vatten. Av Lars Wadmark, Nordkalk

Sveriges havs- och vattenambassadör Lisa Emelia Svensson invignings talade när Project Born sjösattes den 12 september 2013. Foto: Eva Feldt

samband med att LOVA-stöden kom under hösten 2009 noterades att effekten av olika åtgärder för att minska fosforläckaget varierade stort. Uppgiften att ta reda på vilken åtgärd det skulle satsas på var inte lätt. I princip alla åtgärder som minskade fosfor- eller kväveläckage till vattendrag var möjliga att söka stöd för. Flera nivåer av infobehov Inom Nordkalk såg vi då att behovet av information var stort på många olika nivåer i samhället: • Politiker, myndigheter och länsstyrelser – som beslutar om stöd och styrning. • Rådgivare, konsulter och säljare – som ger råd eller säljer.

Jordlabbet visar kalkfilterdike och olika givor av strukturkalk. Foto: Eva Feldt

• Lantbrukare och markägare – som utför och betalar. Redan samma höst kläcktes idén om en informationscentral av Henrik Nordholm samt artikelförfattaren Lars Wadmark från Nordkalk i samtal med Gunnar Schön från Stockholm Vatten. Vi såg framför oss en nationell och internationell informationsplats om åtgärder för att minska fosforläckaget till våra sjöar och hav. Invigning 12 september Nu har idén blivit verklighet. Den 12 september invigde Lisa Emelia Svensson, Sveriges havs- och vatten ambassadör, Project Born. Vid invigningen deltog ett 60-tal personer varav många var svenska och

utländska forskare som även deltog i fosforkonferensen, 7th International Phosphorus Workshop. Mer om konferensen går att läsa på sidorna 8–9. Reservvatten i Bornsjön Project Born med utställning och demonstrationer ligger vid Bornsjön, mellan Stockholm och Södertälje. Bornsjön är Stockholms reservvattentäkt som ska kunna försörja huvudstaden med rent vatten. Av den anledningen är man inom Stockholm Vatten angelägen att hålla hög kvalitet på vattentäkten. Projektet och utställningen är ett samarbete mellan Stockholm Vatten och Nordkalk och har delfinansierats av BSAP-fonden (Nordiska Investerings

Tema: Fosfor

Project Born Plats: Bergaholm, 7 km NO Södertälje, nära Bornsjön Utställning: ca 500 kvadratmeter, öppen för allmänheten Visningsområde: drygt 13 hektar Stationer: under tak och under bar himmel Special: jordlabb och även möjlighet att se åtgärderna i fält. Guidning: via www.projectborn.se kan grupper anmäla sig

I fält finns en demonstration av olika givor med strukturkalk samt diken med och utan återfyllnad med kalk.

Projekttid: beräknas pågå i minst 5 år.

banken). Project Born syftar till att öka kunskapsnivån och informera om strukturkalkning och kalkfilterdik ning som metoder att minska läckage av fosfor till våra sjöar och hav. Filterdiken stoppar P Försök med strukturkalkning av jordbruksmark har visat på en minsk ning av fosforläckage på 50 procent, samtidigt som strukturkalkningen gett skördeökningar på upp mot 15 procent. Vid anläggning av kalkfilterdiken har minskningen av fosforläckaget uppgått till hela 80 procent. Samtidigt som detta är kloka miljöåtgärder ökar de skörden, förbättrar näringsupptaget samt minskar dieselåtgången vilket tillsammans är unikt. Kalkning är en av de viktigaste åtgärderna inom jordbruket för att minska övergöd ningen till våra vattendrag. Metoderna som visas vid Project Born är inte bara aktuella i Sverige och i Östersjö området, utan även på andra platser i världen där man har liknande problem. Internationell spridning Eftersom det är en angelägenhet för alla länder runt Östersjön att minska sina fosforläckage, har utställningen gjorts med engelsk text för att även sprida informationen internationellt. Det finns också en webbsida www.projectborn.se som förutom på engelska även kommer att ha text på finska, polska och tyska. Webbsidan kommer att ge fördjupad kunskap på vissa områden, men framför allt visa försök och resultat efterhand som de kommer in. /

När kalkfilterdiken anläggs fräser man in strukturkalk i återfyllnadsjorden. Denna åter fyllnad blir porös (handen t h) och fungerar som ett litet reningsverk som binder fosfor när vattnet passerar på väg ner till dräneringsrören. Foto: Anna Thynell och Jens Blomquist

Projektet Höstvete mot nya höjder kan ge ny näring till höstveteodling och sätta fokus på produktionsfrågorna i Sverige.

Höstvete

– från stagnation till nytt sting

Samarbetsprojektet Höstvete mot nya höjder arbetar på tre fronter för att lyfta blågul höstveteodling. Lantbrukar intervjuer, kunskapssammanställning och omvärldsanalys ska ge svenskt höstvete en vitamininjektion. Av Jens Blomquist, Agraria Ord & Jord

vensk höstveteodling har sackat efter. I en dansk rapport som jämförde skördeutvecklingen i olika länder i Europa hamnade de svenska höstveteskördarna i strykklass. De blågula höstveteskördarna hade tappat tempo allra mest.

Finansiering Höstvete mot nya höjder är ett samarbetsprojekt. Fyra organisationer finansierar projektet. Lantmännens Forskningsstiftelse och Stiftelsen Lantbruksforskning är huvudfinansiärer. LRF och Yara bidrar också, men med mindre summor.

Linje utan lutning Detta var tråkig läsning från grannlandet, men hur man än vänder och vrider på siffrorna så är trendlinjen som sammanfattar rikets medelskörd i höstvete under de senaste 20–25 åren lika platt som en nordamerikansk prärie. Många i branschen har noterat samma sak och oroat sig i det offentliga eller i det tysta. Men något samlat grepp för att förstå orsakerna och förslå en offensiv väg framåt har ingen tagit. Åtminstone inte fram till nu. En kylskåpsinventering Sedan ett år tillbaka arbetar en grupp med frågan om stagnerande svenska höstveteskördar i projektet Höstvete mot nya höjder. Spindeln i nätet är Helena Elmquist som till vardags är verksamhetsledare inom Odling i Balans. Övriga centrala drivmotorer är Johan Arvidsson, SLU, Anders Krafft, VäxtRåd och Per-Göran Andersson vid Hushållningssällskapet Malmöhus. Redan från start var man överens om att inte springa i väg och utföra nya fältförsök på någon specialfråga. Ansatsen var i stället bred och förutsättningslös. – Avstampet gjorde vi utifrån frågorna – ”vad kan och vet vi”,

men också i ”vad kan och vet vi inte”, berättar Helena Elmquist. Med den ansatsen kan man likna projektet vid en inventering av kylskåpet för att vad som finns och vad som måste handlas hem. Program i 3-punktslyften Projektet har arbetat på tre fronter. – Djupintervjuer med lantbrukare, en kunskapssammanfattning och en omvärldsanalys, sammanfattar Helena Elmquist 3-punktsprogrammet. I djupintervjuerna har 32 lantbrukare berättat om när, vad, var och hur de odlar höstvete. Av lantbrukarna finns 8 i respektive Mälardalen, Västergötland, Östergötland och Skåne. De 8 lantbrukarna med liknande förutsättningar var i intervjuerna dessutom indelade i plus- respektive normalgårdar efter deras historiska höstveteskörd för åren 2008–2012. Förutom det rent kon kreta kring höstvetet har lantbrukarna också fått lägga ut texten kring lite mer långsiktiga strategier och prioriteringar. Höstveteskrift i pipeline I kunskapssammanställningen har experter fått i uppdrag att sammanfatta läget på ett antal olika områden

för höstveteodling. Det handlar om växtföljder, förfrukter, jordbearbetning, etablering, växtskydd, ogräs, markpackning, dränering, bevattning, odlingsmaterial, gödsling och kalkning. – Uppdraget är att sammanfatta kunskap utifrån forskning i Sverige och andra länder och peka ut kunskaps luckorna, förklarar Helena Elmquist. Allt klokt som gjorts och tänkts samlas nu i en höstveteskrift. Det blir en SLU-publikation som blir fritt tillgänglig och sannolikt en efterlängtad läsning för många kunskapstörs tande. Publikationen beräknas bli klar till slutseminariet 28 januari 2014. Fler med samma bekymmer Den tredje delen i projektet går ut att på att sondera terrängen i andra länder i en omvärldsanalys. – Vi är inte ensamma om problemet, säger Helena Elmquist. En rad länder inom och utanför Europa dras med samma bekymmer. Därför finns det anledning att undersöka hur några stora höstveteodlande länder i Europa attackerar problemet med stagnerande skördar utifrån sina förutsättningar. Hur man gått tillväga i Storbritannien har gruppen redan kartlagt och på tur står bl.a. Danmark, Frankrike och Tyskland. Management är centralt Resultaten från projektet ska redo visas vid seminariet 28 januari 2014. Då får alla intresserade stilla sin nyfikenhet. Mycket arbete och sammanställning återstår. – Men min helhetsbild är ändå redan nu att management på gården och hur den speglas i etableringen av höstvete är en central fråga, säger Helena Elmquist. Den vill hon gärna arbeta vidare med i nya projekt. Men först ska Höstvete mot nya höjder lotsas i hamn och slutredovisas. /

Välkommen till slutseminarium Slutredovisningen av Höstvete mot nya höjder sker i Linköping den 28 januari på Arenabolaget, Konsistoriegatan 7. Dit är alla välkomna. Anmälan till seminariet görs på www.odlingibalans.com Deltagaravgift är 600 kr.

Lägre N-insats – högre skörd Plusgårdarna utnyttjar kvävet bättre. Med 157 kilo N per hektar plockade man hem 7,4 ton per hektar mot normalgårdarnas 6,4 ton efter 162 kilo N i insats per hektar.

n del av projekt Höstvete mot nya höjder bestod av djup intervjuer av 32 lantbrukare i 16 gårdspar. Hälften representerade plusgårdar med en högre historisk veteskörd och den andra hälften normalgårdar med en för området mera normal höstveteskörd (se sid 18). Bättre utväxling på plusgårdar De historiska skördarna för åren 2008–2012 visade att plusgårdarna har bättre utväxling på sitt kväve. Plusgårdarna gödslade med157 kilo N och plockade hem 7,4 ton per hektar. Normalgårdarna spred 162 kilo N på sina fält, men tröskade 1 ton mindre, 6,4 ton per hektar (tabell 1). – Plusgårdarna lägger mindre N per ton skörd, d.v.s. man får ut mer skörd

per kilo insatt kväve, sammanfattar PerGöran Andersson vid Hushållningssällskapet Malmöhus, som är en av dem som gjort djupintervjuerna i projektet. P med precision En annan intressant observation gjordes med avseende på P-status i jordarna. En gruppering av skördarna i förhållande till P-AL-klass indikerar att fosfor är viktigt också i höstvete. Gårdarna med mer än 25 procent av arealen i P-AL-klass I och II hade en avkastning på 6,2 ton per hektar, medan gårdar med mer än 50 procent i klass III låg nästan ett ton högre i avkastning (tabell 2). Visserligen hade plusgårdarna i genomsnitt aningen högre P-status i jordarna, men det tror inte Per-Göran Andersson är skälet till den stora spridningen i avkastning. – P-AL-klassen är uppenbarligen i sig en viktig faktor och det verkar som om vi ska ligga i klass III i höstvete. Inomfältsvariationen var mycket stor både med avseende på P-AL och pH-värde. För både fosfor och kalk förordar Per-Göran Andersson precisionsgödsling och precisionskalkning. – Tekniken finns, men alltför få använder den.

Tabell 1. Mer kärna per kilo N på plusgård Skörd – t/ha

N-giva – kg/ha

kg N/ton skörd

kg skörd/kg N

Plusgårdar

7,4

157

Normalgårdar

6,4

162

Tabell 2. P-AL-klass ger utslag >25 % i klass I och II

> 50 % i klass III

> 25 % i klass IV och V

Avkastning, ton/ha

6,2

7,1

7,4

Antal odlare

Per-Arne har grepp om markens mineralisering

Per- Arne Mårstad diskuterar skillnader mellan nollruta och gödslat fält med Charlotta Norén från HS Skaraborg, som utförde mätningarna med Yara Handsensor i Västra Götaland och Örebro län 2013.

En grödanpassad kvävegiva ger både hög skörd och låg kväveutlakning. Hänsyn måste alltid tas till markens kväve leverans, vilket många gånger kan vara en svår bedömning. Men med hjälp av noll- och maxrutor, mätningar med Yara Handsensor och ett gott odlaröga har Per-Arne Mårstad nu bra grepp om markens mineraliseringsnivå. Därigenom har han bra stöd i besluten kring kvävekompletteringen i höstvete. Av Carl-Magnus Olsson, Yara

er-Arne Mårstad är en hängiven lantbrukare på Mårstad gård utanför Kumla. Växtodlingen på gården omfattar havre, höstvete, vårvete och oljeväxter. De senaste åren har kväveoptimering varit ett viktigt fokusområde för Per-Arne. Han har investerat i en Yara N-Sensor, vilket medfört att han nu kan variera kvävegödslingen

till gårdens samtliga grödor och på så sätt få högre skörd och mindre kväveförlust. Men han nöjer sig inte med det utan betonar med eftertryck: – Vi måste bli ännu bättre på att anpassa kvävegödslingen! Det gäller att försöka få bättre grepp om markens naturliga kvävemineralisering. – En dålig mineralisering är en

klar skördetjuv, menar Per-Arne. Och så var fallet 2013. Efter en kall vinter var våren och försommaren torr vilket gjorde att markens egen minera lisering inte kom igång. Kvävet som grödan kunde ta upp bestod därför främst av tillfört mineralgödselkväve. Markens kväveleverens Markens mineraliseringspotential och årsmånen är två faktorer som påverkar den optimala kvävegivan. Genom att bedöma upptaget från en nollruta under flera år får man svar på om fältets mineraliseringspotential är låg, medel eller hög. Ett fält med låg mineralisering behöver oftast mer kväve för att nå optimal skörd. Årsmånens påverkan på kväve mineraliseringen bestäms genom att a) Följa resultaten från Jordbruksverkets mätningar i nollrutor, det vill säga ogödslade rutor i fält (se figur).

Kväveupptag i höstvete hos Per-Arne Mårstad 2013 Gödslingsvarianter

150

Maxruta Upptaget kväve kg N/ha

b) Prenumerera på Yara N-Prognos och studera kväveupptaget i närliggande fält. (Du kan registrera dig för en prenumeration på www.yara.se) Jordbruksverket och Yara mäter kväveupptaget med Yara Handsensor (kg N/ha) och mängden upptaget kväve i det gödslade fältet jämförs med den upptagna mängden i en ogödslad nollruta. Därigenom får man reda på om tillfört kväve är upptaget av grödan, eller om det fortfarande finns kväve kvar i markprofilen. Man får också besked på hur mycket kväve marken har levererat genom mätresultatet i nollrutan.

100 Fältets gödsling 50 Nollruta 0 15 april

1 maj

15 maj

1 juni

15 juni

Fältets gödsling

Mätning i noll- och maxruta För att bättre kunna bedöma mineralisering och kväveupptag, hade Jordbruksverket 2013 totalt 35 nollrutor fördelade på fyra regioner i landet. Resultaten från mätningar med Yara Handsensor förmedlades varje vecka via telefon eller e-post. Några av dessa nollrutor var i år placerade i Per-Arnes höstvete, vårvete och vårkorn. Utöver nollrutor anlade Per-Arne även en maxruta som fick 70 kg N per ha extra. Iden med maxrutan är att se om extra kväve får plats i grödan. Kväveupptaget i fält och nollruta Generellt kan man kan konstatera att upptaget kväve från nollrutan (röd linje i figur) i höstvete hos Per-Arne var lågt 2013. Fram till sista mätningen var upptaget från nollrutan bara ca 30 kg N per ha, vilket enbart den givna förfrukten var planerad att leverera. Fram till stråskjutningen fanns det fortfarande gödselkväve kvar i marken som grödan ännu inte tagit upp (grön linje). Därmed fanns det vid denna tidpunkt inget behov av en kvävekomplettering. Men vid nästa mättillfälle den 3 juni, visade mätningarna att det visserligen fortfarande fanns gödselkväve kvar i marken, men inte tillräckligt för att tillgodose den förväntade skörden. För att undvika ett underskott av kväve längre fram bestämde sig Per-Arne för att kompletteringsgödsla med 52 kg N/ha. Per-Arne följde även Yara N-Prognos där mätningar av kväveupptag utfördes i försök med kvävestegar från 0 till 280 kg N per ha. Mätningarna gjordes på 15 platser i landet och resultaten skickades ut med Yaras digitala nyhetsbrev. Ett försök fanns

Tidigt kväve 46 N, 21 april bestockning

Huvudgiva 60 N, 25 maj stråskjutning

Axgångsgiva 52 N, 7 juni axet vidgas

Extra gödsling + 70 N, ca 5 maj i maxruta

Figuren visar att anläggande av noll- och maxrutor i kombination med löpande kvävemätningar med Yara Handsensor kan ge ett bra underlag för årsmånsanpassad kvävegödsling i höstvete. Linjerna anger mängd upptaget kväve för tre gödslingsvarianter: 1) Fältets gödsling 2) Maxruta = fältets gödsling + 70 kg N/ha 3) Nollruta = inget tillfört kväve. Vid stråskjutningen i slutet av maj, ökade kväveupptaget kraftigt i det gödslade fältet. Grödan i maxrutan signalerade om en förmåga att ta upp ytterligare kväve utöver den kvävenivå som fältet gödslades med. En slutsats som var till stöd för Per-Arnes kompletteringsgödsling. Mätning utfördes vid fyra tillfällen med Yara Handsensor 6 maj: bestockning, stadium 23 (huvudskott och tre sidoskott) 20 maj: stråskjutning, stadium 30 (bladslidorna förlängs) 3 juni: axet vidgas, stadium 41 (flaggbladets slida utväxande) 17 juni: axgång, stadium 59 (hela axet ur holk) Källa mätvärden: Jordbruksverket.

på Nybble utanför Örebro, det vill säga ganska nära Per-Arnes gård. Mätningarna därifrån bekräftade att markens mineralisering var svag 2013 och att kompletteringsbehovet därmed var större än ett normalår. Anpassad kvävegiva Per-Arne ser två stora fördelar med nollrutan. – Jag kan se förfruktseffekten både tidigt och sent under säsongen och jämföra med mitt gödslade fält! Det gav Per-Arne god vägledning 2013 vilket resulterade i att han kompletteringsgödslade den 7 juni med ca 50 kg N/ha som Axan. En insats han är mycket nöjd med. /

En nollruta är en bra ruta! Enklast anläggs en nollruta genom att en presenning läggs ut vid varje gödslingstillfälle. Grödans kväveupptag kan mätas med Yara Handsensor (anges i kg N/ha) vilket ger ett värde på markens mineralisering, dvs. markens naturliga N-levereras till grödan. Mängden kväve som grödan har tillgång till är summan av denna minerali sering och tillfört kväve. Genom att mäta upptaget i det gödslade fältet runt nollrutan och jämföra de uppmätta kvävemängderna, vet man hur mycket kväve som finns kvar i marken. Man kan då lättare bedöma om en komplettering ska göras eller ej. Även utan hjälp av mätresultat från Yara Handsensor kan man ha god nytta av en nollruta genom att följa upptaget visuellt och på så sätt få bättre kunskap om fältets förmåga att leverera kväve.

Ökad produktion och konsumtion av spannmål Gödselpriserna har sjunkit jämfört med föregående år. Detta beror framförallt på ett ökat utbud av mineralgödsel. Samtidigt krävs en rekordskörd av spannmål för att den ska räcka till för att möta den ökade konsumtionen.

får en någorlunda snäll vinter kan vi förvänta en stor skörd av spann mål och oljeväxter i Sverige 2014.

Av Mogens Erlingson, Yara

en svenska skörden av spannmål 2013 blev enligt Jordbruksverket 4,9 miljoner ton. Detta är i nivå med 5-årssnittet trots att arealen höstsäd var cirka 25 % lägre än föregående år. Skörden av oljeväxter blev cirka 0,31 miljoner ton, vilket är något mindre än förra året, men 11 % över 5-årssnittet. Glädjande är att större delen av årets skörd gjordes under torra och fina väderförhållanden, låga torknings kostnader och gott om tid för höstsådd. Det torra, varma vädret har fortsatt hela hösten och det har höstsåtts på stora arealer. Det finns bedömningar på cirka 85 000 hektar höstraps och det kan mycket väl bli bortåt 400 000 hektar höstsäd. Så bara vi

Kraftig produktionsökning 2500

Konsumtion

Lagerläget

Produktion

90 80 Dagar

Miljoner ton

2400 2300 2200

50 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013E 2014F

Diagram 1. Konsumtion och produktion av spannmål globalt enligt USAs jordbruksdepartement (USDA), september 2013. Produktionen ökar kraftigt och konsumtionen följer efter.

71 DAGARS LAGER

2100 2000

Spannmål - motorn för gödselproducenterna Världens konsumtion av spannmål ökar med stabila 2 % per år, under förutsättning att det finns tillräckligt med spannmål i marknaden. I diagram 1 kan vi se att konsumtionen sjönk med cirka 1 % under förra året, en otillräcklig världsskörd gav en minskad konsumtion och höga spannmålspriser. Under 2013 har priserna på spann mål och oljeväxter sjunkit allteftersom marknaden intecknat en bra skörd, vilket det också blev. Produktionen har på nytt hunnit i fatt och gått om konsumtionen. Världslagret är nu uppe i 71 dagars konsumtion (diagram 2). Inte särskilt högt men inte heller så lågt att marknaden blir nervös. Priset på vete på börsen i Chicago toppade i november förra året, därefter har priserna sjunkit fram till mitten av september i år (december 2014 kontrakt). Men sedan har de åter börjat stiga. I skrivande stund i början av november kan man konstatera att priskurvan pekar uppåt och det finns

2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013E 2014F

Diagram 2. Världens lager av spannmål mot svarar 71 dagars konsumtion enligt USDAs prognos i september 2013.

grund för en försiktig optimism. Även priserna i Europa, Matif, har stigit under oktober. I detta marknadsläge får man olika prognoser beroende på vem man lyssnar till. Det finns de som tror på en nedgång, andra som tror på uppgång, och många som tror på en variation kring dagens prisnivå. Men om man tittar på världens konsumtionsökning av spannmål så är det bara att konstatera: skörden 2014 måste bli rekordstor för att möta marknadens behov av spannmål. Om inte – då blir det brist. Jag förväntar mig att detta ger stöd till att spannmåls priserna hålls på en hyggligt bra nivå. FN-organisationen FAO (Food and Agriculture Organisation) varnade i början av oktober för att sjunkande lager av vete gör att till exempel ogynnsamt väder kan resultera i en snabb ökning av efterfrågan och prisuppgång på vete (Finacial Times, 3 okt. 2013). Varför kan rapporter om ogynnsamt väder ge ökad efterfrågan? Denna typ av information skapar osäkerhet. Många vill säkra sig mot osäkerhet, detta gäller livsmedelsföretag som vill vara säkra på att ha råvara till ett bra pris, såväl som lantbrukare som vill säkra sin inkomst. Dessutom finns det finansiella aktörer som ser möjligheten att tjäna pengar på marknadens prisfluktuationer. En sak är helt säker, det blir som vanligt spännande att följa marknads utvecklingen för spannmål. Sänkta kvävepriser När gödselförsäljningen startade sommaren 2013 så var priserna betydligt lägre jämfört med ett år tidigare, se diagram 3. Ett kg kväve kostade i juli cirka 9:25 vilket kan jämföras med 10:35 i juli 2012. En prissänkning på cirka 1:00 krona per kg kväve eller 10 %. Spannmålspriset har sjunkit under perioden och det finns naturligtvis en koppling mellan spannmålspris och gödselpris. Men huvudorsaken till ett

sänkt gödselpris är denna gång inte ett sänkt spannmålspris. Det är ökad gödselproduktion som är huvud orsaken. Marknaden på gödsel har svängt från att vara driven av en stark efterfrågan på gödsel till att vara styrd av att utbudet är större än efterfrågan. När balansen mellan utbud och efterfrågan förändras så förändras prisbilden - marknadskrafterna fungerar!

höga för att kunna producera med positiva bidrag. Detta innebär att man i dagens marknadssituation kan anta att priset på urea är på, eller mycket nära, ett prisgolv.

Kina har stor inverkan Kina är ett jätteland, med mer än 1 miljard människor. Kina är också världens största producent av urea. Urea är den globalt största kväveprodukten och den är därigenom starkt prisstyrande för alla kvävegödselmedel. I diagram 4 ser vi Kinas export av urea. Under 2011 exporterade Kina 3,5–4 miljoner ton urea, under 2012 ökade exporten till nästan 7 miljoner ton. Av dessa 7 miljoner ton exporterades i stort sett hela volymen under andra halvåret. 2013 har Kina redan under årets 9 första månader exporterat 5,5 miljoner ton, cirka 3 miljon ton mer än vid samma tid föregående år. Ökningen i exporten är möjlig tack vare en kraftig produktionsökning av urea, nya fabriker och effektivare utnyttjande av gamla. Dessutom har priset på energi i form av kol sjunkit i Kina, vilket medfört att kineserna sänkt sina exportpriser. Under hösten har priserna på urea varit så låga att producenter i bland annat Ukraina stoppat sin produktion. Deras gaspriser har varit för

Priserna sjönk i oktober Vanligtvis är gödselpriserna som lägst under sommaren och högst i vårbruket då merparten förbrukas. I månadsskiftet september – oktober i år sjönk priserna. Ett kilo kväve kostar efter denna nedgång strax under 9 kronor. En mycket ovanlig utveckling, men detta kan hända när marknadssituationen förändras. Kina exporterade mer än förväntat och dessutom sjönk energipriserna i Kina. Ny produktions kapacitet startades upp i Algeriet, m.fl. Priserna vände uppåt Rapporter om begränsade exportlager och höjda ureapriser i Kina, att Indien började köpa m.m, gjorde att marknaden piggnade till. Priserna på urea ökade med 20–25 USD/ton på några dagar. Analytikernas prognoser säger att priserna kommer att öka något under sista delen av 2013 och fram till vårbruket 2014. Detta sätter naturligtvis fart på lantbrukarnas inköp. Nya spelregler för kalium Marknaden på kalium har varit styrd av ett fåtal stora aktörer. En kanadensisk kartell med PCS i spetsen, och BPC, en kartell mellan Ryssland och Vitryssland, har varit de dominerande aktörerna. De har anpassat sin produk-

Gödselpriserna har sjunkit Urea fob Svarta havet (Kväve) MOP fob Vancouver (Kalium)

1200

DAP fob Tampa (Fosfor)

2011 2012 2013

8000 7000 6000

800

5000

600

4000

kt produkt

USD/ton

Satsa på en bra skörd av god kvalitet Det kommer att fortsatt att vara goda priser och stor efterfrågan på spannmål, priser som gör att världens lantbrukare kommer att satsa på sina grödor för att få en hög skörd av bra kvalitet. Samtidigt ser det ut att vara gott om mineralgödsel på marknaden, vilket redan har resulterat i lägre gödselpriser. Med sänkta priser förväntar vi att marknaden tar fart, det är många som ska ha gödsel före vårbruket 2014. Det kan hända mycket från det att denna artikel författades tills den är tryckt och innan det är vårbruk. Men allt tyder just nu på att vi kommer att fortsätta att se bra spannmålspriser inför nästa års skörd. Lycka till med nästa års skörd! /

Kina ökar urea exporten

1000

400

3000 2000

200

1000 0

Jan-06

tion för att hålla stabila priser. I juli bestämde sig ryska Uralkali för att gå ur kartellen med vitryska Belaruskali. Ett beslut som skakade om och fick dramatiska effekter på aktiekurserna för kaliföretagen. Detta resulterade i att alla i marknaden förväntade sänkta priser på kalium. Alla som inte behövde kalium omedelbart slutade att köpa. Priserna har gått ned något, men inte så mycket som det spekulerats i. Vad händer framöver? Exporten av kalium är mycket viktig för Vitrysslands ekonomi och det pågår just nu en politisk kamp mellan Ryssland och Vitryssland. Yara har inga egna kaliumgruvor, vi köper allt vårt kalium på världsmarknaden.

Jan-07

Jan-08

Jan-09

Jan-10

Jan-11

Jan-12

Jan-13

Diagram 3. Den globala prisutvecklingen för kväve (blå linje), fosfor (grön linje) och kalium (orange linje) som urea, DAP och MOP. Källa: Internationella publikationer

Jan

Feb Mar Apr Maj Juni Juli

Aug Sep

Oct

Nov Dec

Diagram 4. Kina har under 2013 ökat sin export kraftigt jämfört med föregående år. Exporten till och med september 2013 var 5,5 miljoner ton jämfört med 2,5 miljon ton 2012, en ökning med 3 miljoner ton. Källa: Internationella publikationer

Yara AB Box 516 261 24 LANDSKRONA