Izložba reči - Utställning av ord by Zoran Boldorac

Izložba reči Utställning av ord

pesme dikter

GORDANA VLAJIĆ prevod översättning

ADOLF DAHL fotografije fotografier

ZORAN BOLDORAC

Izložba reči

Utställning av ord

Beograd, 2009.

Izložba reči

Utställning av ord

pesme

dikter

GORDANA VLAJIĆ prevod

översättning

ADOLF DAHL fotografije

fotografier

ZORAN BOLDORAC

sadržaj innehåll

IMENICE U NEGATIVU PORTRETI GLAGOLA

NEGATIVA SUBSTANTIV VERBPORTRÄTT

PRIDEVI DUGE EKSPOZICIJE

ADJEKTIV MED LÅNG EXPONERING

7 31 57

IMENICE U NEGATIVU

NEGATIVA SUBSTANTIV

Uputstvo za posmatranje reči…

Hur man betraktar ord

Naglas: …neka bude dan. Sedi uz prozor sa kojeg vidiš sunce. I bar jedno drvo. U odgovarajuću čašu od finog kristala, do pola naspi dobrog vina koje malo sladi (recimo, crni Berme). Pazi da ne bude previše rashlađeno. Onda na sto, spusti još jednu čašu. Za ljubav. I pusti muziku. Jačina? Taman tolika, da sagovorniku usnama dotakneš ušnu školjku, da te čuje kako izgovaraš . Tada počni da čitaš.

Att läsa högt: …låt dagen gry. Sätt dig vid ett fönster så du ser solen. Och minst ett träd. Häll upp vin i ett snyggt kristallglas, halva glaset, lite sött vin (kanske röd Bermet). Inte alltför kallt. Sedan ett glas till. För din kärlek. Och låt musiken spela. Hur högt? Bara så att dina läppar nuddar öronmusslan på din älskling, så han hör dig tala. Då börjar du att läsa.

… i u sebi: Neka bude noć. Uz lampu koja osvetljava samo strofe. Čitaj ne izgovarajući. Čitaj licem, očima, prstima. Neke reči pročitaj - disanjem. Ako nekoga probudiš, valja da vaše rime nadalje sanjate zajedno.

…och läsa tyst: Låt det bli mörkt. E enda lampa som belyser texten. Läs utan att säga något. Läs med ansiktet, med ögonen, med fingrarna. Några ord bör du – andas. Om du väcker någon får ni sedan lov att drömma era rim tillsammans.

Hetorijet

Hötorget

Hetorijet Pijačni trg Stokholm (Pazi sad, Mnogo je pa važno za suštinu Što sam u Švedskoj na nekom tamo pijačnom trgu Koliko god bio fascinantan Tako okićen prešareno odevenim Laponkama Zamrznutih osmeha). Pišem i pišem. I menjam. I pišem. Zašto to radim? Zadatak koji mi je dat ili sam ga iznudila? Ili izmislila. I pravim se važnom. I uposlenom. Da ne bih Dojila Ili Radila Za šalterom. Ne morate mi odgovoriti na ovo pitanje naročito zato što mi je iscurelo iz prstiju, a očima mu ne nalazim smisao dok se okrećem pred ovim ogledalom I posmatram Kako mi lepo stoji nova haljina Boje jorgovana Koju ću obući Baš večeras Za promociju novih reči.

Hötorget grönsaksmarknaden Stockholm (Observera nu. Det är mycket viktigt Att jag står på ett grönsakstorg i Sverige Fascinerande Prytt med brokigt klädda samekvinnor med frusna skratt). Jag skriver och skriver. Och ändrar. Och skriver. Varför gör jag det? Ett uppdrag jag fått eller tjatat mig till? Eller tänkt ut. Och gör mig viktig. Och idog. För att jag inte ska Amma Eller Stå Bakom disk. Ni behöver inte svara på den här frågan särskilt som den rann ur fingrarna på mig, jag ser inte meningen med den medan jag rör mig framför denna spegel Och ser Hur fint den passar mig, den nya klänningen, Syrenfärgad Som jag ska ta på mig Just i kväll För lanseringen av nya ord.

Ovo mora ponovo. Ovo ne liči ninašta.

Det här får jag göra om. Det ser eländigt ut

Nedoreči

Osagda ord

Zaustavljaju me Nedostajanja. Paraju me Nedosanja. Izgladnjuju me Nedoreči.

Jag blir hejdad av Otillräckligheter Jag blir sliten av Sömnlösheter Jag blir hungrig av det Osagda.

Samo me ponekad, Dok vetar Raspiruje arije Po mojim pustim nedrima, Samo me ponekad prene ushit. I tada mi se učini da znam.

Bara sällan, Medan vinden Sätter fart på arior I mitt öde inre Bara sällan blir jag hänförd Och då verkar det som om jag visste.

Da ćemo trajati duže od epitafa, Da će nas odabrati za barku. Da će nas plesati pesmama koje ću naučiti da pišem Prstima porinutim u znoj. U stihovima koje ću se usuditi da posvetim Mastilom nebledivim od stida. U proredima koje ćemo obremeniti disanjem, U tišinama koje ćeš naslutiti bojama, U mirisima koje ću čuti mojim očima boje čekanja.

Att vi ska leva längre än en epitaf, Att vi ska väljas ut till arken. Att vi ska dansa Dikter som jag ska lära mig att skriva Med fingrarna doppade i svett. I dikter som jag vågar dedicera Med bläck som inte bleknar utav skam I radavstånd som ges av andningen I tystnader du anar utav färgen, I dofter som jag hör med mina väntansfärgade ögon.

Habaju me pristojnosti. Arče me stvarnosti. Gutam reči od Nedoreči.

Anständigheter sliter mig. Verkligheten slösar bort mig Jag sväljer osagda ord

Postala sam pisac

Jag blev författare

Postala sam pisac. Naučila sam da nalazim reči. Ranije, dok sam bila žena, Reči su nalazile mene.

Jag blev författare. Lärde mig finna orden. Förr, när jag var kvinna hittade orden mig.

Reči svakakve: gubave, tuđe, kvrgave, gnojave. Bivalo je tu i tamo i mekoprhnih reči ali su ih nestrpljivo utrljavali u mene. A kasnije, dosta kasnije, mazali su mi kožu užeglim pluskvamperfektima i jalovim futurima. Rečima koje su udarale, zaudarale, koje su obećavale, lagale, koje bi me vređale, u tipičan niz ređele, šapatima koji bi šaptače napaljivali a mene nedovoljno rasanjivali.

Alla slags ord: spetälska, främmande, knotiga, variga här och där fanns också ömma ord men dem gned man otåligt in i mig. Och sedan, ganska mycket senare, beströk man min hud med härsken pluskvamperfekt och fruktlös futurum. Ord som slog, som dog, som lovade runt och höll tunt och missade mig och dissade mig med viskningar som brände viskarna men knappast fick mig riktigt vaken.

Srećna sam što postadoh pisac. Što umem sama da nalazim reči. Jer ranije… dok sam bila žena, reči su nalazile mene.

Vad glad jag är jag blev författare och kunde finna orden själv för innan fann orden mig, när jag var kvinna.

Jedan grad

En stad

Bio jednom jedan grad I u gradu mnogo kuća. U većini kuća četvrtast sto. Na stolovima mušeme. Na mušemama suve ruke Koje pridržavaju čela. Nabrana čela Tihih žena Koje strpljivo Čekaju sopstvenu smrt Pogledom u kojem se Jasno vidi jedino kare od mušema.

Det var en gång en stad och i staden många hus som regel har hus ett fyrkantigt bord på bordet en vaxduk på vaxduken håller sig torra händer för pannan. Fårade pannor, tysta kvinnor, som tålmodigt väntar på sin egen död med en blick där man ser endast en fyrkantig vaxduk.

Videla sam pesmu

Jag såg en dikt

Kada si prešao preko moga dvorišta Otisak tvoga tabana ostao je u travi. Polegao si je mladu, bosim stopalima. I videla sam pesmu.

När du korsade min gård fanns ditt fotspår kvar i gräset. dina bara fötter gjorde avtryck i det gröna. Och jag såg en dikt.

Kada si odlazio preskačući potok, Voda je obrisala potpis tvojih prstiju, Kojima si okrznuo obalu. Netaknutu. I videla sam tugu.

När du hoppade över bäcken och gick din väg, torkade vattnet av dina fingrars underskrift, varmed du snuddade stranden. Orörd. Och jag såg sorgen.

Razmišljanje

Funderingar

Ali To ti je sve Povezano sa vaginom Koja je neobožavana Pa samim tim i histerična Ne mogu da se setim sada Ko je to rekao Ali bio je mnogo pametan I bilo je mnogo davno Nekakav Plinije možda Stariji… mlađi… I onda ispada da si ti napuštena I odatle Iz utrobe Šikljaju svi tvoji kompleksi I to ti je ta poznata priča Od koje može da se postane čuven Jer je od toga zabolovala i Merilin Monro.

Men allt det där hör samman med vaginan som är respekterad och därmed även hysterisk. Jag kommer inte på just nu vem det var som sa det, men han var mycket klok och det var längesen han sa det. Någon Plinius kanske den äldre… den yngre… och du verkar övergiven och det får ditt komplex att spruta fram ur tarmarna och det är en välkänd visa som gör att människan kan bli kändis för det var ett lidande redan för Marilyn Monroe.

Za svetlo

För ljuset

Usrećuje me ovaj oktobar ovo lepo vreme, Pa izađem malko u dvorište, Izvalim se na zeleni ligeštul, Zatvorim oči i kao… … ja sam neko drugi… I kao, Ja sam negde drugde… … i kao… I tako malo skupim sunca na lice I u dušu I onda uđem u kuću I kao Živim dalje.

Jag blir glad över oktober denna vackra tid, så jag går ut på gården lite, vräker mig i gröna badenbadenstolen. Jag blundar, blir liksom… … någon annan… Och blir liksom någon annanstans… … och liksom… Jag samlar sol på kinden och i själen och går sen in i huset och liksom lever vidare.

A oko podneva, Čekaj da ti pričam, Oko podneva bude toliko toplo Da se skinem samo u kratke rukave I uzmem moj crveni ligeštul Shvataš… kupila sam na pijaci i zeleni i crveni I uzimam kad koji i razbijam monotoniju života.

Men vid middagstid, vänta så ska jag berätta för dig, runt tolv så stiger värmen så pass att jag tar av mig kortärm och tar min röda badenbaden. Du förstår… på torget köpte jag en grön och en röd och tar ibland den ena och spräcker livets leda

Uputstvo za čitanje

Läsanvisning

Izgovori. Slike, Kadrove. Oslušni ih. Dlan. Zumbul. Lice. Broj. Ključ. Most. Stomak. Doručak. Ručak. Šta ako ne izgovoriš večera? Nego reč iznenadnu. A ja je ne udahnem. Šta ako promolim glavu kroz vrata I kažem: Dođi. Usnama pokupi zrna ribizle sa mojih golih grudi.

Uttala. Bilder, tavlor. Lyssna av dem. Hand. Hyacint. Ansikte. Siffra. Nyckel. Bro. Mage. Frukost. Kost. Och om du inte säger kvällsmat? Utan något oväntat ord. Och jag inte andas in det. Och om jag sticker in huvudet genom dörren och säger: Kom! Plocka med läpparna vinbär från min nakna byst.

Obeleži me. Stavi u mene graničnik. Da osetim Da znaš Dokle si stigao. Prelistaj me. Uz pasuse i akcente. Reč je raskošna kao muzika. Oslušni je. Vokali otapaju dušu od smrzlih čamotinja koje čini rupe u knjigama i prozorima. I rupe u životima. Da. Uz reči se treba Voleti i ćutati.

Märk mig. Med en råsten. Så jag känner att du vet hur långt du kommit. Bläddra i mig. Med passager och accenter. Ordet är yppigt som musik. Lyssna. Vokalerna tar själen. Ingen frusen leda som slår hål i böcker och fönster. Livshål. Ja. Till orden ska man älska och tiga.

Izgovaram. Reči. Oslušni ih. Dlan. Zumbul. Lice. Broj. Ključ. Most. Stomak. Doručak. Ručak. Šta ako ne izgovorim večera? Nego konačno zavapim: INCEST! Reč iznenadnu. Izdahni je. Promaljam glavu kroz vrata I kažem: Idi. I zatvori ih s treskom. Ostavi zrna crnih ribizli po mojim golim grudima.

Jag säger. Orden. Lyssna av dem. Handflata. Hyacint. Ansikte. Siffra. Nyckel. Bro. Mage. Frukost. Lunch. Och om jag inte säger kvällsmat? Utan till slut ropar: INCEST! Ett plötsligt ord. Andas ut det. Jag sticker in huvudet genom dörren Och säger: Gå! Och stäng den ljudligt. Lämna svarta vinbär på min nakna byst.

Izgovaraš. Jauk. U gnevu. Ne čuješ.

Du ger ifrån dig. Ett stön. I ilska. Du hör inte.

Dlan. Zumbul. Lice. Broj. Ključ. Most. Stomak. Doručak. Ručak. Ne izgovaraš večera. Ječiš (kao da si ti izdat) Što će neko drugi pokupiti Zrna crnih ribizli sa mojih golih grudi. Ta te glad boli. A ne ključ. A ne most. Ni ohlađena večera.

Hand. Hyacint. Ansikte. Siffra Nyckel. Bro. Mage. Frukost. Kost. Du säger inte kvällsmat. Du stönar (som om du blivit sviken) att någon annan plockar svarta vinbär från min nakna byst Den hungern, den gör ont. Men inte nyckeln. Och inte bron. Ej heller kallnad kvällsmat.

Dvadeset tri aspekta

Tjugotre aspekter

U znaku dve žabe, Sandra i Leonarda, Beše taverna Botičelija i Da Vinčija. I desilo se da traju do večnosti Jer su varjače zamenili kistovima A tanke kore za pitu slikarskim platnima.

Två grodor, Sandro och Leonardo, var Botticellis och da Vincis tecken. Och det hände att de levde i evighet. De bytte sleven mot en pensel, och tunna pitadegar mot målarduk.

Meni se to nije dogodilo. Mada imam dvadeset tri aspekta, Što je za dva više od Getea, U nekoj tamo astrološkoj kući Koju za ciglo pedeset eura ume da vidi Slepa žena podno Avale.

Mig har detta inte hänt. Fast jag har tjugotre aspekter, två fler än Goethe, i något astrologiskt hus som en blind gumma nedanför Avala kan se för bara femtio euro.

Meni se to nije dogodilo. Ne umem da prepoznajem boje i ukuse. Ali, umem da ćutim I nosim sitan novac u ustima, Kao stari Grci Koji nemaše džepova.

Mig har detta inte hänt. Jag urskiljer inte färger, inte smaker. Men tiga kan jag och bära småpengar i munnen, som de gamla grekerna som inte hade fickor.

I umem da vidim Boru Stankovića i Griga I to istovremeno. Jer – ne retko Оnaj koji opisuje Ume da ushiti Jače od onog koji opasuje.

Och jag ser Bora Stanković och Grieg, på samma gång För – inte sällan kan beskrivning väcka mer entusiasm än förskrivning

Počelo je, zapravo, Od Botičelija i Da Vinčija, Tavernom Kod tri puža. A za dvadeset godina I ja ću čekati Godoa A svoja čvrsta bedra trampiću za tuđa sećanja.

Egentligen så började det, med Botticelli och da Vinci, med tavernan Tre sniglar. Och om tjugo år väntar även jag Godot och byter mina fasta lår mot andras minnen.

Za sećanja Na moja dvadeset tri aspekta, Za dva više od Getea. I biću velika kao Avala, Ispod koje će sedeti Žena Koja te je volela.

Mot minnen av mina tjugotre aspekter, två fler än Goethe. Och jag kommer att bli stor som Avala där en kvinna som älskade dig kommer sitta.

PORTRETI GLAGOLA

VERBPORTRÄTT

Zlatna prašina

Guldstoft

Ja sam zlatna prašina po štali. Čučim u bačvi da me ne Rasprši vetar. Obavijam svoj okot Na postelji od iluzija. Ne. Ja sam štala Po kojoj je zlatna prašina. Pravim slike od balege, Brabonjam reči. Zbog rime i pleve.

Jag är ladugårdens guldstoft Jag hukar i en tunna för att slippa att vinden blåser bort mig Jag sveper in min avkomma på en bädd av illusioner. Nej. Jag är en ladugård med guldstoft på. Jag gör bilder av lort, jag pruttar ord. För rim och agnars skull.

Dolaze sati

Det kommer stunder

Hoće da me odvedu Da me zaustave Traže me odasvud Kidaju po parče mog vremena Kojeg mi je ostalo Još taman toliko da mi ovlaš pokrije bedra.

Man vill föra bort mig hejda mig man söker mig överallt tar bit för bit min tid det som är kvar Precis så pass att det täcker låren

Hoće da me obuju Da me počešljaju Da me odenu i udenu Da me poslom zamaju Pa da me nasamarenu uteše Da ne osetim, da ne primetim

Man vill sko mig kamma mig klä mig och klå mig vifta med jobb och sedan trösta mig att jag inte ska känna, inte märka

Kako neminovno dolaze sati Koji će nas otkucavati Istim širinama i dužinama. A različitim aršinima. Tvojim od Adama onespokojenim damarima Mojim presahlim izvorima… (Pusti muziku i utaži me.)

Obönhörligt kommer timmar som tickar bort oss med samma bredd och längd men olika mått. Med din oroliga puls alltsen Adam mina uttorkade källor (sätt på musiken, lugna ner mig)

Evina oda

Evas ode

Više me ne kidaju tvoji poljupci posuti po tuđim laticama. Više me ne obaraju tvoji uzdasi ostavljeni na tuđim oblicima. Više me ne kidaš, više me ne obaraš. Žena sam. Najzad. Prevarena. Pre varena. Kao prevremeno svarena. Prva EVA Kao zаvarena. Pa odvarena. Kao – na pravdi ostavljena Kao konačno ostvarena. Najzad. Precizno izgovorena. Žena – probuđena i naučena. Da uživa u mirisima i kišama. Sama. Ne usamljena. Sama. Ne ostavljena. Ni muževljEVA, ni kraljEVA, Oslobođena. Od pridEVA. S bedrima od smeha i plećima od suza. Cela svoja. Sopstvenim rečima izgovorena. Pravim imenima Dozvana. Pronađena. Eva.

Dina kyssar bland andras kronblad stör mig inte mer. Dina suckar över andras former gör mig inte längre deppig. Du slutat slita och välta mig. Jag är kvinna. Till slut. Bedragen. Be. Dragen. För tidigt tagen. Den första EVA Som indragen och fördragen. Som – lämnad i rätt som slutligt vett. Till slut. Exakt sagt. En kvinna – väckt och lärd Att njuta dofter, regn. Ensam. Inte övergiven. Ensam. Inte alls på driven. Varken L-EVA eller R-EVA befriad att tr-EVA Med skrattlår och skuldror av tårar. Helt egen. Sagt med egna ord Med rätta ord Kallad. Framkallad. Eva.

Mađarska

Ungern

Jednom ću od ovog napraviti pesmu. Ili ratnu priču. Jonapotkivano – dobar dan Tašeg – molim Čokolom – ljubim ruke Sijo – cao, zdravo Servus – zdravo

En gång ska det här bli en dikt eller berättelse från kriget. Jonapotkigt – god dag Tascheg – ursäkta Tjokolom – kysser hand Sijo – hej då Servus – tjena

Prestani da me zoveš, kažeš. Ćuti tamo i sedi. Ovde su bombe.

Sluta ring mig säger du. Sitt lugnt och stilla. Här är bomber.

Viz – voda Jo regelt – dobro jutro Pilanot – minut, momenat Jo eso kat – laku noc Kenjir – hleb Edj, ket, harom, nedj, ut, hot, het, njolc, kilenc, tiz Ćirke (meko, kao curka) comb – batak Tizenedj – jedanaest Hus – dvanaest Nedjvon – 40

Viz – vatten. Jo regelt – god morgon Pilanot – ett ögonblick Jo eso kat – god natt Kenjir - bröd Edj, ket, harom, nedj, ut, hot, njolc, kilenc, tiz Tjirke (mjukt, som kyrkan) comb – lår Tizenedj – elva Hud – tolv Nedjvon – fyrtio

Pravili ste roštilj u našem dvorištu, kažeš. Ti, ona i još jedan mladi par. Slavite što ste živi. Ne kenjaj, Ne znaš ti šta je rat.

Ni grillade på vår gård säger du. Du, hon och ännu ett ungt par. Ni firar att ni lever. Prata inte skit, Du vet inte vad krig är.

Ksnm sepen – hvala lepo Sivešen – hvala, od srca Leđ siveš – imaj srca Saz – 100 Ezer – 1000

Ksnm sepen – tack så mycket Sivesjen – hjärtligt tack Led sivesj – ha hjärta Saz – 100 Ezer – 1000

Što plačeš, pitaš. Znaš li šta sam sve morao da pretrpim? Raširi noge pa da ti potpišem taj razvod. Visontlatašra - dovidjenja Ašvanj viz – kisela voda

Varför gråter du, frågar du Vet du allt jag fått tåla? Benen isär så skriver jag på skilsmässan. Visontlatasjra – adjö Asjvanj viz – mineralvatten

Žena koja se ne vajka

Kvinnan som ej klagar

Ljudi koji je dobro poznaju Misle da je požrtvovana Kćer, supruga i majka.

Folk som känner henne väl Tror hon är ett offer dotter, maka, mor.

Oni koji je ređe sreću Rekli bi da se ova Bogougodna i snishodljiva žena Nikada ne vajka.

Dom som träffar henne mera sällan skulle kunna tro att denna Gudi behagliga, spaka kvinna aldrig klagar.

Otuda su prolaznici duž glavnog šetališta, prevareni crvenim tačkama po njenoj haljini, u mrljama od krvi prepoznali kečap čudeći se da je i njoj, eto, fleka promakla.

Så de som går förbi längs stora promenaden luras av röda prickar på klänningen, blodfläckar liknar ju ketchup, de häpnar att hon missat en fläck.

Ljudi koji je dobro poznaju Nikada ne bi pomislili Da ga je zakopala pod rascvalim hrizantemama. Nakon što je primetila da su mu oči izgubile boju vedrog neba i da su zapravo neposebno mutne - poput jeftinog stakla.

Folk som känner henne väl Skulle aldrig tro att hon begravt honom under vissnade krysantemer. Sedan hon märkt att hans ögon förlorat sin himmelsblå färg och att de nog var bara grumliga – som billigt glas.

Ljudi koji je dobro poznaju Misle da je napaćena udovica i majka.

Folk som känner henne väl tror hon är en plågad änka och mor.

Posvete

Dedikationer

Reči za traženje i pronalaženje. Da douče i nauče da razluče: ispovest od istine, suze od mastila, ćutnju od tišine. …

Ord att söka och hitta att lära, separera bekännelse från sanning, tårar från bläck, tigande från tystnad. …

Došlo mi nebo u dvorište, Sišlo u granje, krošnje probušene i prazne.

Himlen kom till mig på gården ner bland grenarna tömda kronor, genomborrade

Poleglo mi leto po travi. …

Min sommar lagd i gräset …

Kada (Ako) Se vratim Učini Da Nam pas bude zdrav I Da nam trešnja procveta. …

När (om) jag kommer tillbaka Se till så hunden mår bra och körsbärsträden blommar …

Ne volim što moram Da brišem tvoje suze. Naš znoj. Kapi moje mokraće sa daske. Tvoje poruke iz mog mobilnog. Uklanjam tragove koje bi trebalo da utabavam. …

Vill inte torka dina tårar. Vår svett. kissdroppar från toans lock dina ord från mobilen jag avlägsnar spåren jag borde trampa ner …

Sve češće kada čujem muziku, biram odgovarajuću ariju za moju sahranu. I kao vidim kako moji prijatelji u mimohodu razigrano stepuju, iza kovčega. Vidim jedan veseo ispraćaj. I sve se manje plašim smrti. …

Allt oftare, när jag hör musik, väljer jag en lämplig aria för min begravning. och liksom ser mina vänner i kortegen steppa uppspelt bakom kistan. Jag ser ett livat sällskap och struntar alltmera i döden. …

Želim da zauvek zaspim, Onako kako se celi život trudim. Nasmejana Nadajući se da će mi konačno dosaditi pesma koju čekam …

Jag vill somna för gott precis som jag livet igenom har strävat leende hoppfull att dikten jag väntar till slut ska bli tråkig …

Ne znaš ti kako je Nositi tebe u grudima

Du vet inte hur det är att bära dig vid bröstet.

Susreti u pasusima

Avsnittsmöten

U koraku koji se ne usuđujem da zakoračim Ne može me niko zaustaviti. - Ne plaši se. Pokloniću ti utočište koje uspokojava. Van zidova i vremena.

I steg jag räds att ta kan ingen hejda mig. - Var inte rädd. Jag ska ge dig en lugnande tillflykt Utanför vägg och rum.

Čime da ti se obećam? - Prepiši nas, iz moga naručja, u naslove od sećanja. Zapisuj nas.

Vad ska jag lova dig med? - Skriv av oss, från min famn, till minnesrubriker och fantasistrofer. Anteckna oss.

Mada mislim da je to već urađeno. Mnogo pre.

Fast jag tror det redan blev gjort. Långt innan.

Misliš da živimo zapisano? - Znam.

Tror du vi lever antecknat? - Jag vet.

Neka te i nemam kako te imam, Imaću te kako nisam. Dok škripi sneg pod mojim bosim tabanima Kojim ti dotrčavam kao Zineida Jesenjinu. - Kad nas sanjam, čujem pesmu.

Låt gå jag inte har dig som jag har dig, Jag ska ha dig som jag inte är. Barfota går jag i knarrande snö med fötter som springer och möter likt Zineida Jesenjin. - När jag ser oss i drömmen, hör jag dikten

Ko mi može oduzeti misao? Moju jedinu misao o Tebi. - Umeš da si divno različita. Dok te srećem u novim pasusima Ponovo se zaljubljujem.

Vem kan ta ifrån mig tanken? Min enda tanke om Dig. - Du kan vara så underbart olik. När jag möter dig i nya avsnitt Förälskar jag mig en gång till

Zašto čitaš redove koje još nismo zapisali? Nauči da čekaš. - Čekam da se osušimo od tvojih suza. Da se onda dogodimo ponovo U novim noćima koje mogu razdaniti Ovim istim rečima Koje jedino želim da ti govorim: volim te volim te volim te.

Varför läser du rader vi ännu ej skrivit? Lär dig att vänta! - Jag väntar att tårarna dina ska torka. Att vi sedan träffas åter I nya nätter som jag kan gry med samma gamla ord de enda jag vill säga: jag älskar dig jag älskar dig jag älskar dig

Neizgovorena molitva

Outtalad bön

Sa usnama na tvojim Kapcima Čujem daleko. I vidim trajanje Duž prepona I istinu Do pazuha I Strah Od zuba. I vremena.

Med läpparna på dina Ögonlock Hör jag långt. Och ser varaktighet Längs ljumskarna Och sanning Till armhålan Och Fruktan För tänderna. Och tiden.

- Znam da zapisuješ. Želiš da ostanemo. Kao usud. Kao molitva.

- Jag vet att du antecknar. Du vill att vi stannar, blir lästa. Som en visshet. Som ett öde, som en bön

Zapisujem nas. I iznova pročitavam. Korakom. Disanjem. Ćutnjom.

Jag antecknar oss. Och läser på nytt. Jag går. Jag andas. Jag tiger.

Slika sa vratima na kojima ne škripi brava

Bild med dörr med välsmort lås

U noćima kada spavaju Ja uspevam Da dozovem De Sarasatea i Griga, I Kridense, I Edit Pjaf I gitare Paka i Rodriga. I onda Slušajući ih Oslonjena golim leđima O sopstvenu samoću Osećam žudnju Kako mi kvasi grlo. Kako mi kvasi prste Među butinama Pretvarajući naše disanje Pretvarajući naše uzimanje i davanje Pretvarajući naše grcaje U zatočene vokale. I ja pevam. Pevam i igram i okrećem se. Okrećem se toliko brzo Da mi moja svakodnevna istovetnost Promiče u obmani Kako mi se nešto dešava Kako više nisam tipična. Kako konačno menjam sebe. Menjam svoje dvorište. I muža. I predsednika. I stranu sveta. Zalazak za izlazak. Kraj za početak. Rađanje za umiranje. Mesec za Sunce. Trampim tonove za boje. I okrećem se i okrećem Odjednom plačući Što najzad osoljavam moje tuje Koje su počele da žute. Moje tuje pod mojim suzama Predgrađe pretvaraju u Sliku sa vratima na kojima ne škripi brava U dom od uglačanih crvenih cigala Odakle dopire tišina Raskošnog niza oktava. Zato tako često plačem. Zašto tako često plačem? Čim čujem glas. Ljudski. Topao. Znam zašto tako često plačem. Kada se pomere kazaljke na Sat za odlaske Kada se oglasi kukavica Pred sumrak neki tihi, ne olujni, I kada se čuje adadjo Ne možeš da pevaš

På natten när man sover hinner jag inkalla Grieg och de Sarasate, och Creedence och Edit Piaf Och Paks och Rodriguez gitarrer Och sedan lyssna på dem. Med den bara ryggen lutad mot den egna ensamheten känner jag åtrån den fuktar strupen, den fuktar fingrarna mellan låren förvandlar vår andning gör om vårt tagande och givande förvandlar våra stönanden till fjättrade vokaler. Jag sjunger. Sjunger och spelar och snurrar. Rör mig så snabbt att min dagliga leda snabbt försvinner, får mig tro att det händer mig något att jag upphör vara typisk. Ändrar mig till slut. Och byter bakgård. Och man. Och president. Och väderstreck. Nedgång mot uppgång. Avslut mot början. Födelse mot död. Måne mot sol. Jag kränger toner mot färger. Och vrider och vänder mig i plötslig gråt att jag saltar mina tujor som börjat gulna. Mina tujor i tårar förvandlar förorten till en bild med dörr med välsmort lås ett hus av välputsat tegel Var kommer tystnaden från lyxig rad av oktaver. Därför gråter jag ofta. Varför gråter jag ofta? Så snart jag hör en röst. Human och varm. Jag vet orsaken till att jag gråter så ofta. När man justerar visarna på Storklockan när göken hörs I skymningen, en tystgök, ingen stormgök, och när man hör adagiot kan man inte sjunga

Ne možeš da igraš Ne možeš više da plačeš Ne možeš više da se okrećeš. Ne možeš Sve i da hoćeš da veruješ Kako napuštaš sopstveno dvorište Zalivajući suzama tuje Oko Doma na čijim vratima ne škripi brava.

inte spela inte längre gråta inte längre snurra. Glöm att du kan allt trots att du vill tro du lämnar din egen trädgård och väter tujorna med tårar runt Huset med ett välsmort dörrlås

Niko ne sluti

Ingen anar

I niko Pod svodom nebeskim Ne sluti Da se Ona budna Po vasceli dan iskupljuje za primisli i snove u kojima čoveka sa kojim deli kašiku i krevet mrzi čistije od snežnobelog uštirkanog čaršava koji se kruti na februarskom mrazu.

Och ingen under himlapällen anar att hon är vaken hela dan dan i ända och köper friheten från dolda tankar eller drömmar där mannen som hon delar torrt och vått med är den hon hatar mer än snövitt lakan som hänger styvt och stelt i februarifrosten

Sudbinski terarijum

Ödesterrarium

Tek mnogo godina kasnije Saznala je. Stresajući grozdove crno-crvenih buba-grobarki Sa svojih kapaka, Sa svojih veštačkih zuba Otresajući ih sa skuta. Jedna se izdvojila Ni krupnija ni sitnija, Ni po čemu različita Osim po ovolišnom sićušnom sićušnom nabreklom penisu Koji je to biće što gmiže (može li to biti muškog roda) Koji je uperilo Ka ustima mog deteta Prelazeći svojim slabašnim nožicama Preko njene gole dojke Tek nabubrele Nedotaknute ni strašću ni radoznalošću. I šta ću… Majka sam. Ustadoh, Utreh bubu grobarku koja pade na leđa I tako koprcavu Zgnječih jeSa rečima mekim Kao za izložbu uglancanim Gizdavim: „Moram. Majka sam.“ Godinama pokušavam da Zaboravim zvuk. Gnječenja. Zgnječenja. Jer, buba grobarka nije jauknula Niti ciknula. Ona je Svega mi! - svinjski zaskvičala „…Iopetbiiii…“

Först många år senare fick hon veta det. Hon riste bort klasar av svart-röda asbaggar från ögonlocken. från tandprotesen från rocken. En tog sig loss varken större eller mindre inte alls speciell utom vad gäller den lilla, den pyttelilla svällande snoppen vad är det för kryp (kan det där vara av manligt kön) som styrde mot munnen på mitt barn och passerade på klena ben hennes nakna bröst knappt putande som lidelse och nyfikenhet ej drabbat. Vad gör man… Jag är ju mor. Jag reste mig. Asbaggen fick så han ramla på rygg sprattlade när jag mosade den – med milda ord som gjorda att visa polerade, flotta: »Jag måste. Jag är mor.« I åratal jag velat glömma ljudet. Krasandet Krossandet. För asbaggen varken kved eller kvad. allt var att den grymtade grisigt »…iiigen…«

PRIDEVI DUGE EKSPOZICIJE

ADJEKTIV MED LÅNG EXPONERING

On ne postoji

Han finns inte

Te besprekorne šake Koje se izmaknu kada treba da prihvate ženku s tovarom Zato i ostaju nežne. Takav muškarac ne postoji Koji prašta Tuđe zube na njenim sapima

De där otadliga nävarna som viker undan när de bör godta honan med sin börda därför är de också ömma. En sådan make finns inte som förlåter andras tänder på hennes länder

Prašta samo otac. Sećam se kada sam bila devojčica pa zakasnim i uđem u kuću zajapurena Raščupana I gledam u pod čekajući šamar. A otac kaže: Nemoj to više da ti se ponovi. I brzo se okrene da ne primetim nedoslednost.

Det förlåter bara fadern. Jag minns när jag som liten flicka kom försenad, rufsig röd om kinden Och tittade i golvet i väntan på en örfil. Då sa min far: Låt det inte hända en gång till. Och dolde snabbt sin inkonsekvens.

Muškarac ženki nikada ne prašta. Otuda prezirem priznanja. Poslednji oprost dobija se od oca. I prvi. Ni od sina, Ni od brata, A od Gospoda se čeka… Još se sećam majčine krvave slepoočnice Dok plače uz ragasto Dok plače uz priznanje Da je dekolte za kurve.

En karl förlåter aldrig honan. Därför hatar jag att erkänna. Den sista förlåtelsen får man från sin far. Och första. Varken från en son, eller en bror, från Gud – får man vänta på… Minns fortfarande mammas blodiga tinning när hon stod vid dörrkarmen och grät och erkände att hennes urringning passade horor.

Te krupne šake Koje se izmaknu kada treba da prihvate Ženu sa lepotom Zato i ostaju prazne. Takav muškarac ne postoji Koji prašta Tuđe zube na njenim sapima Ni moj otac mojoj majci Nikada nije oprostio Što je žena.

De där stora nävarna som viker undan utan att värdera en vacker kvinna blir därför också tomma. En sådan man finns ej som förlåter andras tänder på hennes länder Inte förlät min pappa mamma heller, att hon var kvinna.

Film koji živimo

Filmen vi lever

Koji film ja živim? - Ne razumem. Lepo te pitam, koji film ja sada živim? - Ne razumem. Kaži mi barem žanr. Prepoznaj me. - Ne razumem. Seti se Bertolučijevih „Sanjara”. - Ne razumem. Ja živim „Dan mrmota”. - Ne razumem. Koji film ja živim? …

Vilken film är det jag lever? - Jag fattar inte. Jag frågar bara vilken film jag lever? - Jag fattar inte. Säg åtminstone genren. Känn igen mig. - Jag fattar inte. Du minns nog Bertolucci och »Drömmar«. - Jag fattar inte. Jag lever »Marmottens vardag«. - Jag fattar inte. Vilken film är det jag lever? …

Koji film ti živiš? - Ne razumem. Lepo te pitam, koji film ti živiš? - Ne razumem. Kaži mi bar žanr. - Ne razumem. Znam. Ti živiš „Dan mrmota”. - Ne razumem.

Vilken film är det du lever? - Jag fattar inte. Jag frågar bara vilken film du lever? - Jag fattar inte. Säg åtminstone genren. - Jag fattar inte. Jag vet. Du lever »Marmottens vardag«. - Jag fattar inte.

Ćerkin rođendan

Dotterns födelsedag

Započela sam se Pre 23 godine Petljicom na tvom pupku I Od tada doplićem vreme Danima istog poluprečnika I noćima s kukicom. Pamučnim, lamiranim, Sintetičkim, jutenim, Vunenim i paukovim nitima Doheklavam život Klot frket Klot frket Klot frket mustrama.

För 23 år sedan började jag med öglan på din navel och stickar ifatt tiden samma radies dagar och nätter, med virknål. Med bomull och lamé syntet och jute ull- och spindelgarn virkar jag livet en avig en rät en avig en rät en avig en rät med mönster.

Kad se u sopstvenom čvoru doštrikam da me što duže na prste namotavaš, da me imaš ako se gdegod ako se kadgod zaparaš. Da me uvežeš Gde si najtananija. Da mi se ne pokidaš.

När jag stickat mig fram i den egna öglan för att du ska linda mig runt fingrarna och ha mig kvar om du nånstans nån gång börjar riva upp. För att du ska sticka in mig där du är smalast så du inte släpper mig

Nastavljam se Već 23 godine Petljicom na tvom pupku.

Sen 23 år tillbaka har jag fortsatt med öglan på din navel

Ostavićemo vrata otvorena

Vi lämnar dörren öppen

Učini nešto. Skloni obećanja sa mog lica. Raspaši me od očekivanja. Počešljaj svoju neodlučnost.

Gör något! Bort med mina blickars löften Jag vill bli fri från min förväntan Kamma nu din tvekan.

Jednostavno dođi. Otkopčaj mi haljinu. Oliži me lagano niz kičmu I odvedi me.

Bara kom. Knäpp upp min klänning. Slicka mig stilla längs ryggen Och för mig bort.

Ostavićemo vrata otvorena. Neka nas nađu. Ionako nikoga ne vidim. Žmurim od kad te žudim.

Vi lämnar dörren öppen. Låt dem komma. Jag ser ändå ingen. Jag blundar i min åtrå.

Ona je kriva

Hon är skyldig

Ona je kriva.

Hon har skuld.

Da te je volela Da ti je vatru iz očiju Razgorela Ti ne bi Ulovio Naslut strasti Pod mojim grudima.

Om hon hade älskat dig Om hon hade bränt elden i dina ögon Skulle du inte fångat lidelser under mina bröst

Ona je kriva.

Hon är skyldig.

Da te je ljubila Da ti je grehom usne rastopila Ti ne bi Ulučio Lepet čežnje Pod mojim prstima.

Om hon kysst dig om hon smält dina läppar skulle du inte ha gripit lidelsens fladder under mina fingrar.

Ona je kriva, nek mi je živa, što nas ima.

Hon har skuld, men må hon va' huld vi finns ju.

Engelo bengelo

Ängel bängel

Engelo bengelo vitko ći Ćići rići bumba ći Ćika ćoka tužba loka On joj veli – van.

Ängel bängel tvenne bure, bure, bränne vems hand är denne Han ba: ut med henne.

Eci peci pec Ja nisam mali zec ni ti nisi prepelica Eci peci pec.

Bulleri bulleri bock hur många horn står opp? Tre du sa, två det var bulleri bulleri bock

En den dinu Jedna suza linu. Još jedna noć minu Još jedan dan sinu.

Se hur mina tårar sina natt i Kina om dagen pina

Elem belem buf Naručih tartuf Elem, derem muf Ljubav nam je - puf.

Ole dole duff jag vill vara tuff stångas, skrika muff våran kärlek – puff.

Kratka pesma o prstima veštim da ispletu tananu mrežu požude od svilenih niti radosnog iščekivanja, o prstima koji mi dodiruju kožu najputenijom čarolijom od koje dišem bezdah, od koje me udišeš, od koje postaješ čvrst i napet, od koje ulaziš u mene, od koje postajem vruća i žmurim da bih ponovo i ponovo i ponovo videla kako si toliko u meni da od mene – meni – ništa ne ostane

En kortdikt om fingrar som kan fläta ett tunt silketrådsnät av trängtan och förväntan, om fingrar som smeker min hud i en sinnlig trolldom så jag mister andan, så du andas in mig, den får dig hård och spänd, den får dig in i mig, den gör mig het, den får mig blunda, för att gång på gång och än en gång se att du är så långt inne i mig att det inget är kvar av mig – för mig

Naslov imam. Kako se živi sadržaj?

Titel har jag. Hur få till ett innehåll?

Razodeni me

Ta av mig

Razodeni me Sasvim I oslobodi me Taštine Koja mi sapinje grudi Pa ne mogu duboko da Te Udahnem.

Ta av mig allt och befria mig från flärden som trycker mig så jag inte andas djupt nog in dig.

Kažiprstom Lagano svuci Sa mene Strahove, Tako, jedna pa druga noga Da me ne Ometaju u hodu Kada ti dolazim.

Med pekfingret får du lyfta bort från mig rädslor, ett steg i taget så jag inte stoppas från att gå till dig.

Zatomi Jezikom Moju sebičnost Da mi ne mine rešenost Da te delim Da mi se ne otme odlučnost Da oprostim tvoju iskrenost.

Dölj med tungan min egoism så jag inte ångrar beslutet att dela dig så jag håller fast vid tanken att överse med din uppriktighet.

Dok ti spavaš

Medan du sover

Dok ja spavam Okolo vrvi i živi. Neko misli na mene. Neko me zaboravlja.

Medan jag sover. Myller och liv omkring Någon tänker på mig. Någon glömmer mig.

Dok ja spavam Trava raste Cveće cveta Potok žubori.

Medan jag sover växer gräset blommar blomster porlar bäcken.

Dok ja spavam Ljudi putuju Avioni padaju Deca se rađaju.

Medan jag sover färdas människor kraschar flygplan föds barn till världen.

Dok ti spavaš Noć je ravnodušna.

Medan du sover kvittar det natten.

Za Veroniku Franko

Till Veronika Franko

Ljubomorna sam na Veroniku Franko. Ona se usudila da živi svoje stihove

Jag avundas Veronika Franko. Hon vågade leva som sin diktning.

Da reči baca umesto mača Da njima miluje poput dodira svilene marame Da metafore koristi da udahne A ne da uzmakne Od ljudi koji su hteli da je imaju

Att kasta ord och inte svärd Att smeka som med sidenschal Att ta till metaforer så man storknar Inte väja undan för folk som ville åt henne

Da je ubiju Da je umiju Da je probiju Da je uklone Da je ukrote Da je izgladne Da je ožedne Da je ožene. Da je obene.

döda henne laka ur henne spetsa henne förgöra henne tämja henne svälta ut henne torka ut henne gifta bort henne vifta bort henne

Ljubomorna sam na Veroniku Franko. Na njena uspravna leđa i šuštave haljine.

Jag avundas Veronika Franko. Hennes raka rygg och frasande klänningar.

Ona se odvažila da živi svoje stihove Uz svog čoveka i njegove žene Da rime nežno spušta u gondole, Sa dlana zareze… kao najbelje galebe Ne da ih prekriva tuđim citatima ne da ih pokriva navodima kraljeva i pajaca ne da ih podriva stilskim figurama niti da laže bižuterijskim sintaksama i legurama.

Hon djärvdes leva sina dikter Bredvid sin karl och hans kvinnor släppa ömma rim ner i gondoler, Från handen kommatecken… som vita måsar Inte dölja dem med främmande citat Inte täcka dem med det som sägs av kungar och clowner inte för att undergräva dem med stilfigurer eller ljuga med juvelsyntax och -legeringar

Ljubomorna sam na Veroniku Franko. Ona se usudila da živi svoje stihove.

Jag är avundsjuk på Veronika Franko. Hon vågade leva som sin diktning.

Ako mu jednom ne budem lepa

Om han en dag inte tycker jag är vacker

Tja. Ne mogu da kažem Da mi grudi jedrinom Još uvek Nadimaju plišanu haljinu boje purpura. Lagala bih misao Da mi je koža poput satena, Da miriše na jorgovan U pupoljku Po kojem je aprilska rosa. Ali, evo, gledam Opheklano švedsko kopno I belim baltičkim vezom optočenu parčad skandinavskog tla Dok slećem Na stokholmsku Arlandu. A onda Već isto veče Šetam Krajolikom koji uramljuju Žute crvene plave i bele kuće Ljupke i nepretenciozne Božićno okićene Sa obećavajućim spokojem u prozorima. I dok škripi sneg pod mojim čizmama Onim što ih on najviše voli Naročito kada mi suknja sklizne sa bedara Tako mi kaže Dok stojim na sred njegove sobe zidova boje leda sa ogledalima koja magli naša vatra.

Nja Jag kan nog inte påstå att bysten min alltjämt är fast och putar under purpurplyschklänningen

Lagano se vraćam ka oker crkvi na belom brežuljku, nešto malo iza ljubičaste ponoći, A on mi šapuće u slušalicu kako mu nedostajem. I taman kad mu se kunem da je mesec ovde plav Srećem tri košute I one ne beže. Stoje. Gledaju me Dok ih fotografišem Kroz pahulje široke i meke Poput dečjih dlanova. Ležem i pokrivam se jorganom u kojem su perca švedskih gusaka. Onda mažem svoje hladne obraze Lagano utrljavajući antirid kremu I mislim kako mi Gledano sa ovog hrastovog uzglavlja

Gärna går jag åter till kyrkan i ocker på en vit kulle, lite liten i den violetta midnatten, och han viskar i luren att han saknar mig. Och just när jag svär på att månen är blå möter jag tre rådjur som inte är rädda. De står stilla. De tittar på mig Medan jag knäpper dem genom mjuka flingor stora som barnhänder.

Det vore lögn att tala om hud som satäng som doftar syren i knoppar med dagg i april Men se här, det virkade svenska landet i sikte och Östersjöns vita spets kantad nordisk mark när jag landar på Arlanda. Och sedan samma kväll går jag i ett landskap bland gula, röda, blå och vita hus gulliga och enkla adventsprydda med fönstrens lovande lugn. Och snön knarrar under mina stövlar, dom där han gillar bäst Just dom när kjolen glider upp Så säger han Där jag står i hans rum isfärgade väggar med speglar som vår hetta immar.

Jag lägger mig och hamnar i fjäderbolster - svenska gäss. Sedan smörjer jag mina kalla kinder. gnider in antirynkkräm och tänker att från min ekhuvudgärd

stvarno nije potrebno zatezanje lica. Ako mu jedared više ne budem lepa Uvek mogu da odem Iz sobe zidova boje leda i da se šetam Krajolikom koji uramljuju Kućice sa obećavajućim spokojem u prozorima. I da sretnem tri košute. Dovoljno. Od jednog života.

behövs verkligen ingen ansiktslyftning. Om han en dag inte tycker jag är vacker kan jag alltid lämna rummet med isgrå väggar och promenera i landskapet med stugor med lovande lugn i fönstren, och möta tre rådjur. Det räcker. För ett liv.

Albatros

Albatrossen

Sanjam kako skupljam reči. U fišek od listova Mojih nenapisanih knjiga. A onda ih lagano izgovaram. Vadim jednu po jednu. Iz fišeka. Od listova Mojih nenapisanih knjiga. Čitam. Pogledavam, Izgovaram. Čitam i iznenađujem se. Bog te Da li je ovo moja pesma? Jesu li ovo Moje reči: Albatros Trošarina Kamenjar Lizing Daljinski upravljač Videćete vi svi Nije lako biti majka Ko su ovi ljudi što prelaze most Razvigor Putešestvija Listopad Sretenje Roditeljski sastanak Pučina Navrndni utorak Južna i Severna hemisfera Možda dogodine Mimohod I prođe zivot Pre suvisle rečenice.

Jag drömmer jag samlar ord i en pappersstrut med blad till mina oskrivna böcker. Och uttalar dem sedan. Tar fram dem ett i taget. Ur struten med blad till mina oskrivna böcker. Jag läser. Jag tittar, Jag talar. Jag läser och förvånas. Gud, är detta min dikt? Är det här mina ord: albatross accis röse leasing fjärrkontroll. Ni får alla se. Inte lätt att vara moder vilka är de där som går över bron Vårvind Mödosam resa Oktober Sretenjehelgen Föräldramöte Öppet hav Olyckstisdag Södra och norra halvklotet Kanske nästa år Defilering vid kistan Och livet går före en vimsig mening

Kiša nad Kefalonijom

Regn över Kefalonien

Prolazim, lagano koračajući (dok svi ostali žure) Ispod tendi Prodavnica Koje prodaju šarene zaborave Od kojih želimo da napravimo uspomene; Koje želimo Da okačimo na zid Da uramimo i poređamo Uz uzglavlje Ili po radnom stolu klimatizovane kancelarije.

Går förbi i maklig takt (dom andra jäktar) under butikernas markiser säljs en brokig glömska för oss att göra minnen av minnen vi vill hänga upp på väggen rama in och rada upp vid huvudkudden eller på skrivbordet i det svala arbetsrummet.

Glave uvučene među gola ramena (letnji pljusak uvek iznenadi!) gledam gde gazim tražim stanište za moja stopala na mestima gde je pločnik više ulegao da zgrejem ozeble tabane u mutnim i toplim barama zagrejanim vrućim kamenom kefalonijskog pločnika.

Kurar hop med nakna skuldror (sommarskurar kommer alltid plötsligt!) jag vaktar var jag trampar jag söker stöd för mina tår där trottoaren råkar bilda gropar värma kalla fötter i grumligt vatten, ljumma pölar som heta stenar värmt i kefalonisk trottoar.

Letnje suze naviru (kao kiša, bez najave) zastajem i plačem nad olabavljenim i mokrim oputama mojih crnih papuča pod suncobranom boje sunca jedna se slika zavlači među vlažne trepavice i prijanja uz nepca.

Sommartårar faller (som en plötslig regnskur) jag stannar till och gråter över sandalernas blöta, lossnade remmar parasoll i solens färg och därunder bilden silad genom blöta ögonfransar, fastnad upp i gommen.

Šećer, a ne pesak, osećam među zubima. Posmatram nisku belih jahti pod modrim kefalonijskim nebom prostrtim da ih tu zaustave. Kao gizdave neveste Prpošno njišu bokovima, Konačno venčane Starije devojke Svaka je jedinice u oca i majke.

Socker, inte sand, mellan tänderna. Jag ser en rad med vita jakter under Kefaloniens blåa himmel utbredd för att fånga dem. Som pråliga fästmör vickar med höfterna. Överblivna ungmör som blivit gifta till slut Föräldrarnas stolthet.

Na poprsju broda: On i Ona Sede nadohvat pokislih prolaznika jedno do drugog (kao jedno od drugog). Dva ista porcelanska tanjira Dve iste kristalne čaše Dva ista pogleda I učini mi se kroz mokre trepavice

På båtens bog, där sitter Han och Hon nära våta flanörer invid varandra (ifrån varandra). Två lika fat av porslin två lika kristallglas två lika blickar Genom mina våta ögonfransar

Da vidim kako mi zavide Što umem da zatomim dugu Dok trčim bosa po kefalonijskom pločniku.

tycker jag jag ser en avund för jag kan tämja regnbågen och springa barbent på kefalonisk gata.

Onda kriknuše Poput nepostojećih galebova Oboje tako nepristojno suvi Oboje tako neprihvatljivo doterani U svojoj Blještavom belinom Zakulisanoj požudi Nastavljajući da zure (ne u moje mokre opute, ne u moja ozebla stopala) u moju, kefalonijskim pljuskom, slepljenu haljinu.

Då skrek de till som frånvarande måsar båda så oanständigt torra båda så oacceptabelt uppiffade bak sina kulissers vitblänkande dolda åtrå under fortsatta blickar (inte på mina blöta skor, eller frusna fötter) på min åtsmitande klänning blött av Kefaloniens regnskur.

Odlazim i više se ne osvrćem. Kada se jednom Za dve ili dve stotine Kefalonijskih godina Neko ipak bude okrenuo Videće moje uklesano sećanje ili kletvu: On i Ona na poprsju broda Nepristojno suvi, neprihvatljivo doterani Gledaju uspomenu (ili ženu?) Kako čeka u toploj bari čuvajući kefalonijsku kišu među trepavicama.

Jag går och ser mig inte om. När en gång om två tre hundra Kefalonienår någon ändå tittar bakåt då ser han mitt stenristade minne, min ed: Han och Hon vid båtens bröst oanständigt torra, oförlåtligt piffiga ser de minnet (eller kvinnan?) vänta i en ljummen pöl med Kefaloniens regn i ögonfransarna.

Elegija o G.

Elegi om G.

Nisam mogla danas da se ubijem. Prvo što je Vaskrs. Drugo, neviđeno mi se piškilo. Malo, malo pa bih u wc. Valjda sam zapatila upalu bešike. Ili je to bilo od straha da ne umrem, Što hoću da se ubijem. Kažu, čovek u strahu hoće često da mokri. Uglavnom, Da nisam zaustavila auto I svratila na benzinsku pumpu Lokalnog lovatora I lopova (u što je ovo sad pa bilo bitno?!) Verovatno bih se ubila pa upišala Ili obrnuto. A to bi bilo ponižavajuće Za moje potomke. Majka im se upišana ubila Majka im se mrtva upišala Pošto sam svratila na tu Benzinsku pumpu Prestala sam da plačem Da se morim zlomislima O samoubistvu Jer sam pokušavala da pišam nad tim štrokavim čučavcem a da se ne ugušim da se ne isprskam mokraćom sopstvenom pa još kada prska meša se sa tuđom odbija se o zapišani beton javnog klozeta pazila sam da ne uflekam nove kožne mokasine da turom ne dotaknem zapekle tragove tuđe razmazane stolice po jeftinim i loše fugovanim pločicama mada, kaže se govno … dokle sam stigla? Da! tragove razmazane stolice različitih nijansi ali da sad ne ulazim dublje u to… bila bi to elegija o govnima pardon, stolicama a ne pesma o G. gordosti jedne prehlađene žene o G. ganutljivosti… … nebitno… O nekoj ženi koja je htela da se ubije i to je to. Uglavnom tako sam ja misli o samoubistvu odagnala mislima o stolici. O govnima, zapravo. I tu bi negde bio kraj elegije o G.

Inte kunde jag ta livet av mig idag. Först så är det påsk. Och så var jag så kissnödig. Minsta lilla och jag måste på toa. Det var väl infektion, i blåsan. Eller var det dödsskräck, att jag vill ta livet av mig. Det sägs ju att skräcken pressar blåsan I allmänhet, hade jag inte stoppat bilen - och på en mack som ägdes av en nyrik från trakten eller skurk (är det nu så viktigt?!) skulle jag ha tagit livet av mig och pissat på mig eller omvänt. Det hade varit pinsamt för de efterkommande. Deras mamma kissa på sig efter döden Deras mamma dog och kissa på sig Bara för att jag gick in på den där macken Nu slutar jag fråga och ha elaka tankar på självmord För jag försökte kissa över den där hukande toan men för att slippa storkna för att slippa stänka ner mig min egen kiss och även stänken som blandar sig med andras, studsar mot klosettens pissiga betong, såg jag till att inte fläcka mina nya mockasiner att inte rumpan snuddade inbrända spår av andras kletiga dynga på billiga plattor med dåliga fogar fast - man säger ju gödsel … var har jag hamnat? Jo! spår utav utkletad gödsel i olika nyanser Men låt mig lämna temat… det skulle ju bli en gödselelegi förlåt, elegi om avföring, och inte en dikt om G. en förkyld kvinnas stolthet om G. känslighet… … det kan kvitta… Om en kvinna som ville ta livet av sig det var allt. Överhuvudtaget var det så jag kunde förjaga min tanke på självmord och tänka på träck. Gödsel egentligen. Och här någonstans fann elegin om G. sitt slut

Večni život

Evigt liv

- Mojoj voljenoj supruzi… …koja je bila Moja snaga Moja svetlost Ljubav mog života kako ću dalje bez nje…

- Till min älskade maka… …hon var min styrka mitt ljus kärleken i mitt liv hur ska jag klara mig nu…

Leleče čovek Nepoznat U čitulji Pod fotografijom Pokojnice Koju upoznajemo.

En okänd man som klagar dödsannons med foto av den avlidna som vi lär känna.

Bog te, moje li radosti! Pa ja nikada neću umreti. Nema muža Nema leleka Nema slike Ni čitulje.

Gud, så glad jag är! Jag ska aldrig dö. Ingen make ingen klagan inget foto med annons.

Gordana Vlajić IZLOŽBA REČI Prevod: Adolf Dahl Fotografije i grafička oprema: Zoran Boldorac Štampano kao bibliografsko izdanje u desetom semestru na predmetu Grafika knjige na Fakultetu primenjenih umetnosti u Beogradu 2009. godine kod profesora Jugoslava Vlahovića Grafička tehnika: Digitalna štampa Pismo: Resavska BG Sans Tiraž: Pet numerisanih primeraka Primerak broj: