Scenen nr1

Scenen AKTIVISM: KONST OCH POLITIK PÅ SAMMA SCEN?

EN TIDNING FÖR RIKSTEATERNS MEDLEMMAR # 1 2015 RIKSTEATERN.SE

TROJA: SCENKONSTKOLLEKTIVET SOM VILL FÖRÄNDRA

DIN NYA MEDLEMSTIDNING! KLASSIKERN: Orwells 1984 DANS: Hemma hos Cullbergbaletten BRÖDERNA LUUK: Syskonkris blev syskonshow

LEDARE

Förresten, låt gärna dina vänner läsa Scenen och berätta samtidigt att de kan få ett alldeles eget exemplar nästa gång. Det är bara att bli medlem i Riksteatern. Tipsa dem om det!

Nummer 2 kommer i maj.

Hör också gärna av dig och berätta vad du tycker om tidningen eller vad du vill läsa om nästa gång, mejla scenen@riksteatern.se Välkommen till Scenen!

VÄLKOMMEN! Scenen vill spegla det som

händer, både hos Riksteatern och andra i branschen.

Läs om det senaste och hetaste som sker på scener både i Sverige och andra länder.

Scenen är en tidning för dig som är medlem i Riksteatern. Eller för dig som vill bli det!

Med över 40 000 medlemmar är Riksteatern en folkrörelse som engagerar många.

Vi finns på många platser, såväl på landsbygden som i storstaden.

Riksteatern når över en miljon besökare per år genom att både producera, förmedla och främja scenkonst.

JAG ÄR SARAH

På Riksteaterturné i vår: Sarah Remgren som är dövblind har accepterat sin vita käpp och att hon inte kan få körkort, men hon njuter av livet.

Missa inte!

CALAMITY FILMS

Ä n tl ig e n !

Här är Scenen, R ik s te a te r n s n y a m e d l e m s ti d n in g !

KALLE RÖNNÅSEN

MAGNUS TIPS FÖR VÅREN

PRIDE

En film som skulle kunna bli en musikal! Om ett gäng homosexuella som ger sig in i kampen för strejkande gruvarbetare i Thatchers Storbritannien. Om hur människors rädslor kan övervinnas och skapa plats för alla.

ELIS HOFF MAN

intresserade personer på många platser.

Föreningsaktiva, medlemmar, publik och konstnärer. De flesta med olika intressen, åsikter och behov. Men med scenkonsten gemensamt. Vi är många som ser hur scenkonsten skapar möten och mötesplatser på många olika sätt. I ett land där vi alltmer pratar om ”vi och dom” behövs detta mer än någonsin tidigare. För att utvecklas och förändra behöver vi mötas och samtala. Hela tiden.

Men släpp nu taget om denna ledare och kasta dig vidare in i Scenens värld bland syskonrelationer, aktivism, dövblindhet och konstnärlig forskning.

Möt Troja, Sarah Remgren, Gabriel Smeets och Anna Pettersson. Läs om Ljungby, HalMagnus Aspegren och deltagare på Riksteaterns Länk-festival. lunda och andra teatermetropoler.

DANISH SAROEE

MAGNUS ASPEGREN, VD RIKSTEATERN

JAG RESER MYCKET för att träffa scenkonst-

ELDFESTEN

Ser fram emot att hoppa över eldar och säga hej då till vintermörkret.

Riksteatern ordnar Eldfesten/ Chaharshanbeh Soori i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Scenen Produktion: Spoon Redaktör: Helena Kämpfe Fredén Art Director: Erik Westin Projektledare: Marie Blomgren Omslagsfoto: Johan Strindberg Tryck: Kroonpress Ansvarig utgivare: Magnus Aspegren Redaktionsråd: Matilda Asp, Bengt Andersson, Fredrik Sjöberg, Peter Köhler, Aina Florin, Joakim Rindå, Gustav Tegby och Eva Erlingsson. Idéer och input har också kommit från workshop och referensgrupper. Scenen skickas hem till Riksteaterns 40 000 medlemmar. Har du idéer om vad Scenen kan handla om nästa gång?

Synpunkter på innehållet? Hör av dig till scenen@riksteatern.se, Riksteatern, 145 83 Norsborg, tel 08-531 99 100, www.riksteatern.se

2

SCENEN 1 2015

INNEHÅLL #1 2015

12

18 32

41

38 46

4 INGÅNG. Rockpassion, nytt på scen, på turné i vår.

10 I KULISSEN. Scenografen Marcus Olson lyfter Shakespeare med ledlampor och blod.

12 PORTRÄTT. Scenkonstkollektivet Troja om sitt dramatiska samarbete.

18 Aktivism + teater = sant 24 KLASSIKERN. George Orwells 1984 26 Kan konstnärer forska om sin egen konst?

32 Bröderna Luuk på gemensam turné.

SCENEN 1 2015

JOHAN STRINDBERG, LINA ALRIKSSON, MARKUS GÅRDER, DANIEL JSON, PETER HOELSTAD, MORGAN NORMAN, URBAN JÖRÉN

10 34

34 Teaterboosten i Ljungby – så fick föreningen fler medlemmar.

38 Så blev medlemstidningen till.

41 På gång hos Cullbergbaletten.

42 BILDEN. Natten den 28 februari.

44 UTGÅNG. Kultur mot demens, Riksteaterkongress, viskningar från Sufflören.

46 KRÖNIKAN. Po Tidholm om kulturens roll när glesbygden ska positionera sig.

48 Riksteatern i vår.

3

INGÅNG

NYTT OM SCENKONST FRÅN NÄR OCH FJÄRRAN

DANS PÅ EXPORT

EDOUARD LOCK

Dansare från Sverige syns på scener i många länder. Cullbergbalettens 11th Floor av den kanadensiske koreografen Edouard Lock och Tones & Bones i koreografi av svenska Stina Nyberg presenterades i en kontrastfylld double bill under samlingstiteln WORKS och hade premiär i Umeå i höstas.

Den visades sedan på Dansens Hus i Stockholm, på Gävle Teater och på turné till prestigescenen de Singel i Antwerpen. I maj dansar Cullbergbaletten vidare med 11th Floor i Sao Paulo och Rio de Janeiro i Brasilien. Turnén fortsätter i Europa senare i år.

I höstas presenterade Cullbergbaletten också Jefta van Dinthers

Plateau Effect på Sadler’s Wells i London, en av de viktigaste dansscenerna i världen. Gästspelet skedde inom ramen för Sadler’s Wells satsning Nordic Light – A Season of Nordic Dance som också presenterade Kungliga Operans Julia & Romeo, i koreografi av Mats Ek. GöteborgsOperans Danskompani är även dom ett internationellt kompani – synligt långt utanför Sveriges gränser, med en internationell publik och ett internationellt språk. Örjan Andersson, Kenneth Kvarnström, Virpi Pahkinen, Johan Inger, Gunilla Heilborn och Alexander Ekman är alla internationellt verksamma koreografer.

Gesine Moog i 11th Floor, koreografi Edouard Lock.

4

SCENEN 1 2015

Kulturhuset Väven i Umeå.

VISIT UMEÅ

Ballerinaträning hjälper sårade soldater I den kungliga balettens träningslokaler i Köpenhamn tränar Josee Bowman och Jessie Lee med stor framgång danska krigsveteraner. I snart fem år har projektet pågått och nu har de invigt ett självständigt projekt som även fokuserar på forskning och internationellt samarbete.

URBAN JÖRÉN

Ses vi i Kiruna?

KULTURSKEN I NORR I Umeå invigdes nyligen en ny mötesplats för kultur och upplevelser. Det helt nybyggda kulturhuset Väven, som vann Sveriges Arkitekters prestigefyllda Kasper Salin-pris 2014, bjuder på en rad olika kulturverksamheter som dans, teater, konst och film genom gränsöverskridande samarbeten.

I byggnaden huserar även det nya

stadsbiblioteket och Kvinnohistoriskt museum.

– Med stadsbiblioteket och övriga kulturverksamheter erbjuds medborgarna en icke-kommersiell miljö. Men Väven ska inte dominera kulturlivet utan vara ett komplement till verksamheterna som redan finns, säger kommunens kulturchef Lars Sahlin.

KOLL PÅ DATUMEN 7/2 Dansgruppen

ROCKPASSION PÅ TURNÉ

RÄTTSZON I RYSSLAND Det ryska konstnärskollektivet Pussy Riot har startat den oberoende organisationen Rättszonen som bevakar fångars rättigheter i Ryssland. Från basen i Moskva bevakar man ryska domstolar, fängelser och människorättsfrågor. I takt med att det stiftas nya lagar som begränsar medborgarnas rättig­heter har rättssäkerheten blivit en allt viktigare fråga i Ryssland.

Rättszonen finansieras genom insamlingar runt om i världen. Källa Sveriges Radio. >>> Läs mer om Pussy Riot och konstnärlig aktivism på sidan 18.

SCENEN 1 2015

7/2 Metropolis har

premiär på Stockholms Stadsteater. Efter Thea von Harbous roman med samma namn.

Thea von Harbou skrev också manus till Fritz Langs kultförklarade stumfilm Metropolis från 1927.

Så många, eller möjligtvis fler, teater- och operaproduktioner har regissören, scenografen och ljusdesignern Linus Fellbom bakom sig. I höstas regisserade han Riksteaterns Gudshjälmen och nu är han aktuell med Hans och Greta på Malmö Opera och Hoffmans Äventyr på Folkoperan.

MATS BÄCKER

En varm föreställning fylld av musik och berättelser från livet på och bakom scenen – det bjuds vi på i vår när Sanne Salomonsen, Mats Ronander och Benneth Fagerlund turnerar med Riksteatern.

Bered dig på en kväll med rock, pop, blues – och med en brinnande kärlek till musik.

Arkeolog 8 sätter upp Lucy, ett dansant drama om identitet och tillblivelse, på Norrlandsoperan.

21/2 Sverigepremiär

på Peter Pan på Kristianstads teater.

21/3 Välkommen hit,

välkommen hem är ett bombastiskt stadskalas som bjuder in 100 experter på verkligheten att ta plats på Uppsala Stadsteater tillsammans med skådespelare och lokala musiker. Premiär 21 mars 2015.

Figaros bröllop på Wermland Opera.

TRE OPEROR I EN

Lite som ett Kinderägg – tre överraskningar i en förpackning – bjuder Wermland Opera publiken på i vår.

Fram till sista maj 2015 kan man följa de tre välkända verken Barberaren i Sevilla (Rossini), Figaros bröllop (Mozart) och Fidelio (Beethoven), vilka tillsammans bildar en helt ny historia.

5

INGÅNG

NYTT OM SCENKONST FRÅN NÄR OCH FJÄRRAN

YAN REVAZOV

STORA EFFEKTER med enkla medel blev det när barn byggde scenografin till en

specialversion av Hänsel und Gretel på Staatsballett i Berlin som hade premiär den 18 januari.

Koreografen Giorgio Madia lät barnen skapa scenografin som uteslutande utgjordes av kartonger. Hans och Greta har också varit aktuell hos Unga Dramaten och Malmö Opera.

FLER KAN BLI MEDLEMMAR! Vill du ge bort ett medlemskap? Eller tipsa dina vänner?

Mer än 40 000 scenkonstintresserade personer är redan medlemmar i Riksteatern. Medlemmar får Scenpass Sverige, rabatter på föreställningar, möjligheter att påverka och Scenen i brevlådan! Läs mer på riksteatern.se

6

OPERA PÅ TÄLTTURNÉ Mer opera till folket blir det när Göteborgsoperan i vår åker på tältturné med Rigoletto. Turnén, som startar i Skövde 15 april, tar Verdis opera till sju orter i Västra Götaland.

– En av mina starka ambitioner för Göteborgs­ operan är att riva de hinder som gör att opera kan uppfattas som svår, genom att erbjuda publiken olika och lättillgängliga sätt att uppleva konstformen. Vi hoppas att operatältet ska skapa samma nyfikenhet och uppmärksamhet som när en cirkus kommer på besök, säger Stephen Langridge, konstnärlig ledare.

SCENEN 1 2015

VI FRÅGAR TRE Vad minns du från flykten?

Så många personer i Europa är sysselsatta inom kulturnäringen. Det gör kulturen till Europas största arbetsgivare och den har tvärtemot många andra sektorer vuxit sig starkare, trots den ekonomiska krisen.

Källa: EY, på uppdrag av Gesac, en paraplyorganisation för Europas upphovsrättsorganisationer

KNUT KOIVISTO

Sîlan Diljen, som nominerades till Stora journalistpriset för radiodokumentären Min flykt, kommer att turnera med Riksteatern hösten 2015. Projektet ”#minflykt” går som föreläsning för skolungdomar. Scenen har frågat tre personer om deras flyktupplevelser.

SÎLAN DILJEN, chef för Sveriges Radio P3 Stockholm. Kom som flyktingbarn till Sverige från Kurdistan 1982.

– Jag har inga egna minnen från flykten, bara minnesbilder före och efter.

Själva flykten är ett svart hål. Minnesluckorna har jag fyllt genom dokumentären där jag fått alla detaljer berättat för mig av min mamma. Genom dokumentären gjorde jag flykten till min egen berättelse. Det är en stark händelse som påverkar mitt vuxna liv i hög grad trots att den från början var en stor lucka.

HEJ HENRIK DORSIN, NYBLIVEN TEATERDIREKTÖR FÖR SCALATEATERN Grattis till den tjusiga titeln! Men vad gör egentligen en teaterdirektör?

– Jag är ju en av fyra teaterdirektörer på Scala och min primära uppgift är att vara med och bestämma vad som spelas på Scala och vilken inriktning teatern ska ha. De rent administrativa bitarna har man fråntagit mig, som tur är… Vi kommer att spela Grotesco på Scala hela våren blandat

med olika gästspel och konserter. Om allt går som planerat kommer vi även till hösten kunna öppna en liten scen för mindre föreställningar och konserter i källaren, som ett komplement till den redan befintliga stora scenen och vår restaurang och bar.

Under våren blir det ju Grotesco för hela slanten på Scalateatern i Stockholm. Vad kan publiken förvänta sig?

– En blandning av sketcher från tv-serien anpassade för scenen och nyskrivet material.

Allt hålls sedan ihop av en knappt synlig röd tråd.

Vissa sketcher är faktiskt från början skrivna för scenen. De flesta av oss började ju som en teatergrupp tillsammans.

– Andra sekvenser har vi valt just för att de är närmast omöjliga att framföra på scen, vilket vi tycker blir skoj, säger Henrik Dorsin.

TYCK TILL OM SCENEN! Nu vill vi veta vad du tycker om första numret av medlemstidningen. Välkommen med tips, kritik, beröm och frågor. Mejla till redaktionen på scenen@riksteatern.se SCENEN 1 2015

SINIKKA ORTMARK, Författare. Kom som flyktingbarn till Sverige från Finland 1944.

– Det starkaste minnet var ensamheten och språklösheten. Från att ha haft min familj och farföräldrar som trygghet, kände jag ingen och ingen kände mig i det nya landet. Jag svävade i den tysta rymden, i ett obekant landskap. Som en fågelunge som ramlat ner från boet och hamnat i en människohand. Hjärtat bankade och jag höll andan … Jag var 8 år i februari 1944 när jag kom till Sverige. I januari 1945 återvände jag hem.

SHAKIBA VAHDAT, Född i Afghanistan, men flydde som liten till Iran.

Flydde som 16-åring ensam i tre månader innan hon kom till Sverige 2011.

– Det var de gångerna när vi gick över gränserna, både från Iran till Turkiet och Turkiet till Grekland. Man är rädd eftersom man vet att man kan bli skjuten av gränsvakterna eller drunkna i havet. Jag blev också hållen som gisslan i Turkiet. Då trodde jag hoppet var ute.

7

INGÅNG

NYTT OM SCENKONST FRÅN NÄR OCH FJÄRRAN

VÅGA MÖTA SARAH Hon är dövblind, har accepterat sin vita käpp och att hon inte kan få körkort, och hon njuter av livet. Sarah Remgren berättar sin alldeles egen historia i pjäsen Jag är Sarah, som nu går på Riksteaterturné.

I föreställningen berättar hon om fördomarna hon möter både som adopterad och dövblind. Om hinder i vardagen, men också om allt det roliga som livet bjuder på för den som vill. Pjäsen är skriven

av Sarah Remgren själv och regisseras av Josette BushellMingo.

– Jag känner ett stort ansvar gentemot publiken. De ska få en föreställning som de aldrig kommer att kunna glömma, säger Sarah Remgren. Örebro är en av de städer som Jag är Sarah kommer att spelas i.

– Scenkonst kan som få andra saker skapa ett personligt och tankeväckande möte, och

det är precis det mötet Sarah Remgren skapar med sin föreställning. Hon visar hur livet med funktionsnedsättningar kan vara och också omgivningens fördomar och attityder, säger Agneta Stål, ordförande i Örebro Riksteaterförening.

Spelas på svenskt teckenspråk och talad svenska.

Riksteaterns Tyst Teater är en föregångare av att producera banbrytande scenkonst på svenskt teckenspråk.

URBAN JÖRÉN

8

SCENEN 1 2015

Så många svenska elever ser professionell teater varje år. I Riksteaterns barn- och ungdomsverksamhet finns såväl föreställningar, projekt som lärarhandledningar. Under 2015 spelas bland annat Natten den 28 februari, Hästen, skogen, hemligheten och Solapan.

Källa: Riksteatern.

DANISH SAROEE

ADJÖ TILL VINTERMÖRKRET

PETER CEDERLING

Förra året deltog hela 45 000 personer när Riksteatern arrangerade Eldfesten/Chaharshanbeh Soori.

2015 är det dags igen! Den 17 mars fylls Kungsträdgården i centrala Stockholm, Heden i Göteborg och Folkets park i Malmö av sång, dans, mat och kärlek. Kom och hoppa över elden och säg farväl till vintermörkret

i en gemensam fest under bar himmel. Eldfesten eller Chaharshanbeh Soori som den heter på persiska, är en kulturell högtid som har nära anknytning till det iranska, afghanska, kurdiska och tadzjikiska nyåret. En festival med våren, solen, ljuset och det nya året i fokus som har firats i nästan 4000 år.

JODÅ, VISST KAN ALLA SJUNGA!

SCENEN 1 2015

MARTIN SKOOG

Har du hemliga sångardrömmar men vågar inte ta steget? I vår har du möjlighet att ta ton i sällskap av Caroline af Ugglas, när hon tar sitt populära körkoncept ut på Riksteaterturné. Som grundare av det internationellt framgångsrika tv-programmet Körslaget och som ledare av Sveriges största kör, bestående av 1400 amatörer som sjunger ihop varje vecka, är artisten Caroline af Ugglas sedan länge övertygad om att alla kan sjunga.

– Att få sjunga är en rättighet. Det är vetenskapligt bevisat att man blir gladare av att sjunga, det går inte att misslyckas! Receptet på min kaka: sång frigör endorfiner. Man blir glad i tre dagar efteråt, säger Caroline af Ugglas.

Tillbaks till det förflutna Går det att göra upp med sitt förflutna? Jag kommer härifrån är en varm föreställning som handlar om att möta sin bakgrund. När livet krisar bestämmer Jenny sig för att återvända till sin barndomsstad och göra upp med sitt förflutna. Allt som

hon tycker är dåligt med sig själv är hemortens fel. Men det visar sig inte vara så enkelt. Jag kommer härifrån, som är skriven av Anders Duus, turnerar i hela Sverige under våren och är ett samarbete mellan Folkteatern i Gävleborg och Riksteatern.

9

I KULISSEN

SCENOGRAF & KOSTYMDESIGNER

Blod, änglavingar och ledlampor MARCUS OLSON Ålder: 37.

Bor: I Simrishamn.

Aktuell: Med kostym och scenografi för Romeo och Julia på Riksteaterturné. Har även gjort kostym till bioaktuella Unga Sophie Bell och gör både scenografi och kostym för den nyskrivna operan Sol går op, sol går ned på Det Kongelige Teater i Köpenhamn.

Bäst med yrket: Att få arbeta så nära alla dessa duktiga yrkesmänniskor som finns i ett teaterhus: allt från snickare och dekormålare till skräddare och specialeffektmakare.

grafi och kostym i många år, och har arbetat med allt från reklamfilm till opera. Just nu lockar stora föreställningar, inte minst i operans värld. Men de mindre uppsättningarna är också fascinerande på sitt sätt, menar Marcus.

– Att göra scenografi och kostym till en mindre uppsättning som dessutom ska turnera runt kräver mycket tankearbete. Det gillar jag Blod – massor av rött blod på en scen och sångare som annars lyser vita. Det var det som Marcus Olson såg framför sig när han planerade hur operan Romeo och Julia, som är ett samarbete mellan Riksteatern och Malmö Opera, skulle sluta.

– Det är inte helt lätt att arbeta med så mycket blod när alla scenkläder måste tvättas och packas ihop snabbt, som det är när man är ett turnerande sällskap. Och var ska blodet förvaras på scenen? Vi fick ha fler ”blodmöten” inför turnépremiären för att lösa alla småproblem.

Det är fascinerande att få jobba med så specifika frågor tillsammans med otroligt kompetenta människor, säger Marcus Olson.

Att göra scenografi för en operauppsätt-

ning som ska kunna spelas på allt från gamla biografer ute i landet till församlingssalar av varierande storlek, ställer stora krav. I det här fallet fick inte scenen vara större än fem gånger fem meter. Och inte högre än tre meter. Den berömda balkongscenen i Romeo och Julia låg med andra ord lite risigt till.

DESSUTOM ÄR DENNA uppsättning en så kallad ”pocketopera”, en opera i kraftigt förminskad storlek. Endast fem sångare står på scenen, och orkestern är ersatt av tre musiker som också ska få plats.

– Jag har skalat bort så mycket som möjligt på scenen och har plockat bort allt onödigt. I stället för att tänka ”vi måste ha en balkong”, fick jag fundera på vad balkongscenen egentligen betyder i pjäsen, och försöka tolka det.

Resultatet blev en avskalad, effektfull scenografi där ledlampor och ljusväggar inramar den bur som Romeo och Julia befinner sig i.

– Jag ville fokusera på relationen, att de är instängda i en problemfylld situation. Det enda sättet att komma ut är att strida för sin kärlek – eller ta livet av sig. HELENA KÄMPFE FREDÉN

MARKU S GÅRDE R

MAR KUS GÅR DER

Musiken i pocketoperan Romeo och Julia är komponerad av Charles Gounod.

MARCUS OLSON HAR jobbat med både sceno-

10

SCENEN 1 2015

SCENEN 1 2015

11

PETER WESTRUP

Går det att förminska en klassiker som Romeo och Julia?

Marcus Olson använder enhetlig färgsättning (vitt) och enkel scenografi för att skapa ett slags kammarspel av Shakespeares verk i operatappning.

12

SCENEN 1 2015

TRIO SOM SKAKAR OM De är underhållande, nydanande, utforskande och framför allt – politiska. Med sina uppmärksammade verk vill scenkonstkollektivet Troja skaka om publiken, ge framtidshopp och mod att förändra samhället. >>> TEXT: JOHANNA BROMAN FOTO: JOHAN STRINDBERG

SCENEN 1 2015 2015

13

” DET HANDLAR OM ATT SKAPA MENTALA RUM SOM GER KRAFT OCH HOPP.”

E

n av 2013 års snackisar i Teatersverige var Rörelsen, en produktion som gjordes i ett samarbete mellan Stockholms Dramatiska Högskola (StDH), Privatteatern och Teater Tribunalen. Tre av eleverna från StDH var Emma Örn, Lisa Färnström och Hanna Borglund, numera medlemmar i scenkonstkollektivet Troja. Att uppsättningen väckte uppmärksamhet var inte så konstigt. Rörelsen var nydanande på flera sätt, inte minst tekniskt.

I föreställningen fick publiken bland annat agera deltagare i ett virtuellt demonstrationståg längs Hornsgatan i Stockholm. I pjäsen har en gigantisk miljörörelse nämligen visat sig ha vuxit fram i och med att klimathotet numera påverkar varje medborgares vardag. Rörelsens globala påtryckningar tvingar industriländerna att ta sitt klimatansvar och att arbeta intensivt för en rättvis och hållbar värld.

Det var en fantasi som både skakade om och inspirerade publiken. Recensenterna kallade produktionen framfusig, mörk, hoppfull, modig, passionerad och viktig.

se ut om vi bara tog bort våra skygglappar, berättar Trojas regissör Lisa Färnström.

Det är bråda tider när Scenen träffar Troja i Riksteaterns lokaler i Hallunda i södra Stockholm, strax före premiären på den nya versionen av klassrumsföreställningen Den svenska demokratins historia.

Lisa och Trojas dramatiker, Hanna, gör snabbt klart att intervjun måste gå undan, de har mycket att stå i. Emma, trions scenograf, hinner inte vara med alls.

Vi samtalar om samarbete, om styrkan i att vara tre. Och hur de hittade varandra till att börja med.

Emma och Lisa träffades redan 2010 när båda två jobbade på Backa Teater. Därefter sökte de till StDH, och kom in båda två. Där träffade de Hanna och tillsammans gjorde de examensprojektet Rörelsen på Teater Tribunalen.

– Jag kom in först i slutet av produktionsprocessen av Rörelsen, säger Hanna. Men vi märkte snabbt att vi delar tankar kring vad vi vill säga, och hur.

Som en gemensam värdegrund där konsten är en viktig del.

PJÄSENS TEMA, arbetsmetoden och syftet att pla-

LISA MENAR ATT det är alltid bättre att organisera sig tillsammans om man vill påverka. Men trots att ideologi och politik är viktiga motiv i Trojas skapande i dag, är det inget som trion pratade om när de började jobba ihop.

– Nej, det blev väl självklart när vi jobbade och diskuterade annat att vi står för samma sak. Generellt diskuterar vi i Troja mer form än ideologi. Hur ska vi prioritera? Vad betyder detta i relation till något annat? Är det här viktigare än det där? säger Hanna.

Troja jobbar interdisciplinärt och processorienterat vilket betyder att de alla tre kommer med idéer och fattar beslut genom hela det konstnärliga skapandet, trots att de har olika ansvarsområden och professioner. På så sätt får hela gruppen ta del av varandras kunskap och erfarenheter. Och det är tydligt; hur stressade Lisa och Hanna än är inför den stundande premiären, så känns de trygga med varandra och med vad de gör. >>>

cera politiken i konstens centrum – eller om det är konsten i politikens – känns synonymt för vad som senare skulle bli Troja.

– Vi ville göra något som vi verkligen gick i gång på. Miljöfrågan var en sådan grej. Hur har vi kunnat låta det gå så långt? Det är så lätt att sticka huvud i sanden och bara leva på som om ingenting händer. Då kom vi på att vi ville skapa en hoppfull fantasi om hur ett gemensamt ansvar skulle kunna

TROJAS CREDO ”Vi är ett scenkonstkollektiv med ambitionen att behandla dagsaktuell politik på ett existentiellt och emotionellt plan, för i första hand en yngre publik. Vi jobbar interdisciplinärt med saker vi tror på, Feminism, antirasism, hållbar passion, hållbar utveckling, förändring, naivitet, framtiden och kollektivet.”

14

SCENEN 1 2015

Scenkonstkollektivet Troja är inte rädda för att utforska nya dramaturgiska grepp, som att låta publiken agera deltagare i ett demonstrationståg. Från vänster: Hanna Borglund, Emma Örn och Lisa Färnström.

SCENEN 1 2015

15

” VI VILL ATT PUBLIKEN SKA KÄNNA ATT DE OCKSÅ KAN PÅVERKA OCH FÖRÄNDRA.” >>>

– Vi fick helt klart energi och lust att fortsätta skapa mer scenkonst tillsammans efter slutproduktionen på StDH. Riksdags-, kommunal- och EU-valet började närma sig och vi kände att vi måste göra något kring det. Vi ville ge kraft till förändring och försökte själva hitta historiska samhällsförändringar som inspirationskällor. Titeln på föreställningen var klar först av allt: Den svenska demokratins historia, berättar Lisa.

FÖR ATT KUNNA GÅ vidare och söka pengar till

TROJA OM TROJA Hanna om Lisa: – Idérik.

Emma om Lisa: – Skarp på alla plan.

Hanna om Emma: – Analytisk.

Lisa om Emma: – Visionär.

Emma om Hanna: – Stor ideologisk integritet.

Lisa om Hanna: – Ideologisk kompass.

16

själva produktionen behövde de bilda en förening.

Och plötsligt hade de tre organiserat sig under namnet Troja.

– Egentligen inte ett speciellt genomtänkt namn.

Det bara blev så, säger Lisa.

Och med titeln och det något slumpmässigt utvalda namnet som nybildat scenkonstkollektiv, försökte trion sälja in sin produktionsidé till ett flertal teatrar. Resultatet blev ett unikt samarbete mellan Troja, Uppsala stadsteater, Västmanlands Teater, Riksteatern och Unga Dramaten. Den hyllade och efterfrågade föreställningen är nu inne på sin andra Sverigeturné för att påverka morgondagens beslutsfattare. Denna gång i ny version och med ny ensemble. Ungefär tjugo personer har varit inblandade i processen.

– Om vi ville sprida hopp med Rörelsen så är det kraften vi är ute efter med Den svenska demokratins historia. Det ideologiska budskapet som basuneras ut nu för tiden är att vi är i historiens slut. Men det är inte sant, menar vi, säger Hanna.

– Vi glömmer så lätt hur vårt samhälle och vår demokrati faktiskt kom till och hur vägen hit har varit. Jag personligen hittar hopp i historiska

milstolpar som den kvinnliga rösträtten, arbetstidsförkortningen och byggnationen av miljonprogrammen. Det vi har i dag är resultatet av många människors idoga kamp. Jag menar, tack Grupp 8 för dagis, till exempel, säger Lisa.

– Vi vill att publiken ska känna att de också kan påverka och förändra, inflikar Hanna.

OCH NU HAR vi kommit till Trojas kärna: drivkraften. Emma kommer in i lokalen med snabba steg, hämtar något, vinkar och försvinner lika snabbt.

Scenografin är hennes ansvar, massor av grejer ska hinnas med, idéer ska testas, revideras och sättas på prov på nytt. Lisa tittar på klockan. Nu kommer skådespelarna in när som helst.

Vad kan publiken vänta sig av Den svenska demokratins historia?

– Det handlar om att skapa mentala rum som ger kraft och hopp. Som berör och som sätter i gång något inombords. Det som händer där, den gemensamma upplevelsen, blir reella erfarenheter som varje person tar med sig i livet, säger Lisa.

Och konkret, vad är det för en föreställning?

– Det är musikteater med högt tempo där det händer väldigt mycket på kort tid. Och pepp! Och omskakning! säger Hanna.

– Och interaktivitet. Det finns några lagda scener, men det mesta sker i rummet tillsammans med eleverna. Demokrati handlar om deltagande, tillägger Lisa innan hon reser sig.

Och med de orden hastar Troja iväg till den väntande ensemblen för nästa repetition. Framtidsplanen är att fokusera på den samtida europeiska demokratins tillstånd. Det finns ju en hel värld därute att rädda.

SCENEN 1 2015

HANNA BORGLUND

EMMA ÖRN

LISA FÄRNSTRÖM

Ålder: 30.

Bor: I Stockholm.

Familj: Massa syskon, mamma, pappa, pojkvän.

Gör: Skriver dramatik.

Största scenkonstupplevelse: Jag kommer inte ihåg vad den hette men det var en monolog, jag var 19 och jag förstod att teater är nåt som händer mellan mig som publik och skådespelaren.

Favoritkonstnär alla kategorier: Sarah Kane.

Motto: Memento mori.

Ålder: 28 Bor: I Älvsjö, utanför Stockholm.

Familj: Mamma, pappa och syster.

Gör: Scenografi.

Största scenkonstupplevelse: Lundahl & Seitl.

Favoritkonstnär alla kategorier: Tino Sehgal.

Motto: Hopp är inte tron att det kommer gå bra utan känslan av att kampen är meningsfull.

Ålder: 26.

Bor: I Älvsjö.

Familj: Stjärnfamilj.

Gör: Hittar på saker och genomför dem.

Största scenkonstupplevelse: När jag var 15 och såg Buck 65 live.

Favoritkonstnär: Beyonce, Valerie Solanas, Athena Farrokhzad, Birgitta Stenberg, Adrienne Rich och Maria Gripe.

Motto: Yes we can!

Trojas senaste produktion, Den svenska demokratins historia, går på Riksteaterturné under våren 2015.

SCENEN 1 2015

17

Vad händer när teatern blir alltmer aktivistisk?

Kan konst och politik samsas på samma scen? Det är frågor som har engagerat kulturens debattörer sedan tidigt sextiotal. Scenen har talat med danska Gry Worre Hallberg som jobbar med aktivism som en interaktiv performance, och America Vera-Zavala som snarare integrerar den i ett klassiskt teaterkoncept.

>>>

TEXT: YLVA LAGERCRANTZ SPINDLER

18

SCENEN 1 2015

DIANA LINDHARDT

SCENEN 1 2015 2015

DIANA LINDHARDT

P

å senare år har aktivism gått som en våg över världen: Den arabiska våren, Occupy-rörelsen och nu senast upproren i samband med fallet Ferguson i USA som utlöstes av att en svart pojke blev skjuten till döds av polisen. Men vi behöver inte gå så långt bort geografiskt för att hitta exempel. Här i Sverige har vi upploppen i Husby och manifestationerna i Kärrtorp i färskt minne.

Det har också spillt över på scenkonsten som i den bästa av världar fungerar som ett lackmuspapper doppad i samhällets nav.

Här finns exempelvis föreställningar som Marken brinner på Ung scen/öst, en av höstens mest debatterade och som till slut fick ställas in. Men också America Vera-Zavalas Rött kort på Backa teater, om en papperslös pojke som spelar sig själv.

Kanske kan man påstå att ryska punkgruppen och performancekollektivet Pussy Riots regimkritiska aktion i Frälsarkyrkan i Moskva 2012 blev startskottet för vår tids aktivistiska scenkonstvåg?

Medan en rörelse som Femen mer är renodlad aktivism, med ett visst performativt inslag i form av nakenheten som motstånd.

Men var går egentligen gränsen mellan konst och politik?

Gry Worre Hallberg har arbetat med performance sedan hon var sjutton år och även fördjupat sig i den akademiskt. Sedan 2007 driver hon och

Gry Worre Hallberg har arbetat med performance sedan hon var sjutton år, bland annat i performanceduon Sisters Hope.

>>> 19

DANIEL JSON

Dramatikern America Vera-Zavala var med och grundade den svenska Attac-rörelsen.

>>> Anna Lawetz performanceduon Sisters Hope med säte i Köpenhamn, en konstnärlig verksamhet som befinner sig i gränslandet mellan performance, forskning, aktivism och pedagogik.

Hon håller med om att aktivism inom scenkonsten har ökat de senaste åren.

– Jag tror att det har lett till en ökad uppmärksamhet på hur den gestaltande kroppen kan vara politisk. Performancekonsten inbegriper ju en känslomässig och kroppslig upplevelse som kan öppna upp för att förankra ett budskap.

Med sin egen konst vill Sisters Hope också gärna medverka till att påverka samhället. När vi talas vid via Skype så är duon i full gång med att förbereda sitt gigantiska projekt Sisters Academy Malmö som de driver i samarbete med Inkonst i Malmö.

20

Projektet kommer dels att bestå av en interaktiv performance, The Boarding School på plats under tre veckor i september 2015, dels av ett platsspecifikt projekt där de under två veckor i början av 2016 ska inta en hel skola.

GRY BERÄTTAR HUR hon nästa vecka ska åka över och göra en workshop med skolpersonalen. Detta eftersom de kommer att vara en del av internatet och inte bara jobba bakom kulisserna.

– Tanken är att vi ska hjälpa personalen att komma i kontakt med sitt inre. Vi har en metod som vi kallar ”Det poetiska jaget”. Det är inte en fiktiv karaktär, men inte heller ditt vardagsjag, utan något däremellan. Utgångspunkten är tanken att vi alla har olika aspekter inom oss.

SCENEN 1 2015

Boarding school-projektet beskriver hon som lika delar föreställning, aktivism, research och en alternativ utbildningsmetod.

– Vi ser Sisters Academy som ett aktivistiskt performance-experiment. Här utforskar vi vad skolan skulle kunna vara utifrån min vision om ett emotionellt orienterat samhälle. Det är en framtidsvision som jag använder för att utforska nya sätt att tänka på.

GRY WORRE HALLBERG menar att vi lever i ett samhälle som i dag domineras av en ekonomisk dimension och att den präglar alla våra institutioner, däribland skolan. Därigenom verkar vi ha glömt bort att vi exempelvis en gång levde i andra samhällen – det religiösa, det upplysta osv– med helt andra värderingar.

– Den enda värdering som aldrig har fått styra samhället helt är den konstnärliga. Vad vi vill göra med projektet Sisters Academy Malmö är att demokratisera just den. Här jobbar vi utifrån en vision, eller en framtidsbild, som vi kallar ”Det emotionella samhället” och där vi hoppas att publiken ska få syn på denna andra dimension. Sedan är jag inte så naiv att jag tror att vi kan förändra hela skolsystemet, men vi hoppas kunna sprida ringar på vattnet.

Sisters Academy har tidigare undersökt hur det är att ta över ledarskapet av en skola i Danmark.

På Inkonst i Malmö kommer de att förvandla hela lokalen till ett internat där du måste stanna i minst ett dygn. Alla kan skriva in sig som student, oavsett

” DEN ENDA VÄRDERING SOM ALDRIG HAR FÅTT STYRA SAMHÄLLET HELT ÄR DEN KONSTNÄRLIGA.” ålder. Sedan får du en skoluniform och en resväska.

I den ligger det bland annat en anteckningsbok, en svart tavla och en krita. Materialet som publiken bidrar med blir sedan research som är viktig ur en aktivists ambition.

– Tanken är att utgå från det för att sedan förankra erfarenheterna politiskt, vilket förhoppningsvis leder till att vi kan idka inflytande och ha en dialog med politiker. Det kan i sin tur resultera i att projekt får ett långsiktigt inflytande på samhället. Är planen alltså att ändra skolsystemet inifrån, med konst?

– Absolut! Till att börja med genom att skapa en dialog om värdet av en estetisk dimension i samhället: Hur ska vi värdesätta den mer och där­ igenom ge unga tillträde till den? Jag tror också att estetik och etik är starkt sammanlänkade. Ju mer estetiska vi blir, ju mer etiska, menar Gry. Varför vill du förändra världen med konst och inte med politik? >>> TT BILD

Med den ryska aktivistgruppen Pussy Riot blev aktivism mer känt för allmänheten. De genomför ofta aktioner med spontanspelningar för att belysa frågor om yttrandefrihet och jämställdhet.

SCENEN 1 2015

21

ÅSA SJÖSTRÖM

Varje föreställning av Rött kort på Backa Teater har följts av ett samtal om migration, papperslösa och gömda barns överlevnadsstrategier.

” ALLA TRE PJÄSERNA HAR FÅTT MIG NYKÄR I TEATERN.” >>>

– Redan som ung fick jag insikten att man via det estetiska och poetiska kan vara politisk och därigenom öppna upp ett väldigt exklusivt, demokratiskt rum. Jag tror att många i västerlandet sörjer att man inte har tillgång till detta rum om du inte är en konstnär. Att demokratisera denna estetiska dimension är därför det viktigaste jag kan göra – och konst är det bästa redskapet att göra det med!

AMERICA VERA-ZAVALA är dramatiker, aktivist och författare som var med och grundade svenska Attac-rörelsen och som 2008 startade demokratiprojektet Botkyrka Community teater. Många av hennes pjäser kan sägas vara aktivistiska snarare än politiska. Det motstånd som gestaltas i dem kommer ofta från en gräsrotsnivå, från folket snarare än från dem som har den officiella makten i ett samhälle, det vill säga anställda politiker.

22

Under den gångna hösten har hon varit trippel teateraktuell. Med radiopjäsen Att läsa Motståndets estetik på Radioteatern, Sara, Sara, Sara på Västerbottensteatern och Rött kort på Backa teater som också gästspelade på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm i november.

Att läsa Motståndets estetik utgår från Peter Weiss bok med samma namn och handlar bland annat om Husbykravallerna. Sara, Sara, Sara fördjupar sig i författaren Sara Lidmans politiska kamp genom litteratur, medan den delvis dokumentära Rött kort berättar om papperslösa Leo ur ett barnperspektiv, vilket också knyter an till debutpjäsen Concha tu madre (2007) på Riksteatern som handlade om papperslösa byggarbetare.

– Alla tre pjäserna i höst har fått mig nykär i teatern! Den är så extremt magisk. Man hade kunnat göra världens bästa dokumentär om Leo, men det är ändå en annan sak att sitta där i salongen och möta honom på riktigt.

Inte minst är förstås pionjärarbetet med Botkyrka SCENEN 1 2015

Community-teatern ett aktivistiskt ställningstagande. De senaste åren har den legat vilande på grund av föräldraledigheter, men nu är hon tillbaka med full kraft.

– Nu är vi väldigt peppade på att göra något kring frågor om islamofobin i vårt samhälle. Kanske genom att låta fem kvinnor i slöjor berätta hur de dagligen blir trakasserade, men också undersöka tidsstudiemätningar i hemtjänsten. När jag skrev Viskleken, om den stora gruvstrejken 1969, var också en av de stora frågorna just tidsstudiemätningar, så kallade Universal Maintenance Standards (UMS).

MED EN BAKGRUND som aktiv inom politiken –

hon har bland annat bott i Bryssel i fyra år där hon jobbade som assistent vid Vänsterpartiets kansli – är hennes perspektiv på dramatik nästan alltid aktivistiskt. Det speglas inte minst i hennes pjästrilogi Jävla finnar, om nedläggningen av Stora Ensos pappersmassafabrik i Norrsundet (2008–2009).

– Eftersom jag är aktivist och i mycket har den synen på världen, så märks det också i mina pjäser. Även om jag ger dem vidare till en regissör så finns jag alltid kvar runt omkring och driver frågor som pjäsen tar upp. Jag skriver och försöker få dit folk jag vill ha där.

Skulle du säga att dina pjäser är aktivistiska?

– För mig är politik viktigare än något annat i hela mitt liv. Så har det varit sedan jag var sexton

år. Därför är alla mina pjäser politiska och kommer alltid att vara det. Sedan kan de anta olika former.

Just nu läser jag exempelvis in mig på klimatfrågan för min första barnteaterpjäs som är en förfrågan från Barnteaterakademin.

Har du en medveten strategi med ditt arbete kring en produktion i syfte att få ut ett budskap?

– Ja, det finns det alltid. Därför att jag tror att teatern kan förändra världen, även om många i Sverige kan tycka att det är löjligt att tänka så. Men min största förebild är Augusto Boal (regissör som grundade teaterformen Theatre of the Opressed och fullmäktigledamot i Rio de Janeiro i flera år, reds anm.) som bland annat introducerade begreppet lagstiftande teater, så det är klart att teater kan förändra hur mycket som helst – om man har en kompletterande strategi.

Hur kan den se ut i ditt fall?

– Med Concha tu madre var jag exempelvis väldigt aktiv gentemot facket och inför Rött kort skrev jag en debattartikel i Göteborgs-Posten. Eftersom jag också skriver essäer och kulturartiklar så har jag nästan alltid kombinerat de två världarna.

Kan du till och med säga att du arbetar aktivistiskt med scenkonst som vapen?

– Jag skulle säga att mitt syfte med teater är väldigt aktivistiskt. Många sätter upp ett slags motsatsförhållande mellan konst och politik, att det per definition blir plakatteater. Men det behöver inte vara fallet.

EMMAN N A N D /T UEL DU T

LITEN ORDLISTA AKTIVISM

FEME N

Aktivism kan exempelvis syfta till att stödje en företeelse, protestera mot upplevde missförhållanden eller åstadkomma en förändring i fattade eller föreslagna beslut.

Femen

ATTAC-RÖRELSEN är ett globaliseringskritiskt nätverk som bland annat förespråkar införandet av en internationell valutatransaktionsskatt, Tobinskatten.

Attac-rörelsen i Sverige bildades 2011 som en självständig del av den internationella attacrörelsen. Attac blev i Sverige kraftigt förknippad med EU-toppmötet i Göteborg 2011.

Teater 2008. I Storbritannien tar den sig an klassfrågor och i USA och Kanada är det ofta etnicitet som står i fokus.

COMMUNITYTEATER

OCCUPY-RÖRELSEN

Utgår från verkliga personers egna viktiga berättelser som de sedan själva gestaltar och spelar upp. En internationell rörelse som kom till Sverige genom America VeraZavala när hon bildade Botkyrka Community

En global protest­rörelse som vill rikta uppmärksamheten mot ekonomiska klyftor, bland annat ockuperade de Wall Street i New York med start 2011.

(Källa: Wikipedia)

OCC UPY

SCENEN 1 2015

reet Wall St y p u c c O

Attac 23

FÖLJ OSS I SOCIALA MEDIER!

KLASSIKERN Affisch till den första filmversionen av boken 1984.

Nedan ett par utgåvor av boken, som översatts till över 60 språk.

George Orwell

Typ: Bok Författare: George Orwell Genre: Science fiction Publicerad: 1949 FYRA ÅR EFTER andra världskrigets slut publicerades George Orwells mörka vision av framtiden.Världen har delats upp i tre områden som ligger i konstant krig med varandra. Protagonisten Winston Smith bor i Oceanien, ett totalitärt samhälle styrt av Partiet. Hela tiden odlar Partiet hatet mot fienden och kontrollerar befolkningen genom konstant övervakning under parollen ”Storebror ser dig”. När Winston skaffar en dagbok och börjar föra förbjudna anteckningar, sår han ett rebelliskt frö.

FÅ VERK HAR fått ett sådant populärkultu-

rellt genomslag som 1984. Det har gjorts två filmer av boken och ytterligare en är planerad av Paul Greengrass. Van Halen, Ryan Adams och Eurythmics har släppt skivor med bokens titel och David Bowie planerade en teateruppsättning av boken.

Flera dataspel har också hämtat inspiration från Orwells dystopi. 1999 sändes den första versionen av dokusåpan Big Brother i nederländsk tv, där en grupp människor

SCENEN 1 2015

låses in i ett hus i 100 dagar, hela tiden övervakade och styrda av programledarnas regler och nycker.

Berättelsen är ständigt aktuell och 2013

gjorde britterna Robert Icke och Duncan Macmillan en ny pjästolkning av Orwells klassiker, som fått lysande recensioner.

Här inkluderar de bokens kryptiska appendix. Tillägget skapar en mer nyanserad, eller hoppfull, ton än bokens nattsvarta slut.

– Att sätta upp en klassiker som 1984 i vår tid ger ett skrämmande bevis på att framtiden med Big Brother-samhället har kommit i kapp oss och existerar med full kraft, liksom KGB och Stasi har gjort i Sovjetunionen och Östtyskland. Uppsättningen är en verklig väckarklocka, säger Berit Gullberg, Colombine Teaterförlag som har pjäsrättigheterna.

Det är inte dåligt av ett verk vars bäst före datum rent tekniskt var för 30 år sedan.

HENRIK EMILSON

Hösten 2015 sätter Riksteatern upp den nya bearbetningen av 1984 av Robert Icke och Duncan Macmillan. Regissör blir Sara Giese. Rollen som Winston Smith spelas denna gång av en kvinna.

– När jag läste boken första gången levde jag mig in i huvudpersonen. Jag var Winston. Den här nya dramatiseringen öppnar upp för att en kvinna spelar rollen och det tycker jag känns mer intressant.

De här gamla klassikerna kretsar nästan alltid kring män, men Winston kan lika gärna vara en kvinna, säger Sara Giese.

George Orwell valde mellan att kalla romanen 1984 och The Last man in Europe.

Big Brother-samhälle eller orwellsk har blivit begrepp som syftar till en totalitär stat och förlorad integritet.

2005 skapade Lorin Maazel en opera baserad på 1984, som hade premiär på The Royal Opera House i London.

25

(KONSTNÄRLIG)

FORSKNING PÅGÅR Vad har den bejublade enmansföreställningen Fröken Julie gemensamt med akrobaters ordlösa men livsviktiga samarbete i en balansakt? Faktiskt en hel del.

Det handlar om konstnärlig forskning, ett nytt sätt att forska som nu är på starkt uppåtgående.

ELISABETH OHLSSON WALLIN

TEXT: HELENA KÄMPFE FREDÉN

26

SCENEN 1 2015

ELISABETH OHLSSON WALLIN

Skådespelaren Anna Petterssons Fröken Julie var en del av hennes forskningsprojekt som doktorand inom konstnärlig forskning.

D

et är hon, ensam på scenen, genom hela föreställningen. Anna Pettersson tar sig an ömsom skepnaden av Julie, Kristin och betjänten Jean. Det är även hon som är regissör.

Men här finns också publiken. Den berömda ”fjärde väggen” som står osynlig mellan scen och salong är för tillfället demonterad. Åtminstone känns det så. Någon i publiken manas att läsa Strindbergs text när pjäsens personer inte mäktar med längre. Det sker hela tiden ett givande och tagande mellan skådespelaren och oss i salongen – vi bjuds in att tillsammans ta oss an Strindbergs klassiker.

Anna Petterssons snudd på geniförklarade enmansuppsättning av Fröken Julie gick på Riksteaterturné under förra året, och det var verkligen något nytt som publiken fick uppleva. Vad däremot många nog inte visste, var att uppsättningen även var en del av ett forskningsprojekt inom ramen för Anna Petterssons doktorandutbildning vid Stockholms konstnärliga högskola.

– Jag började forska eftersom jag redan efter några år i yrket saknade ett samtal mellan oss som arbetar med att iscensätta teaterföreställningar, framförallt ur ett skådespelarperspektiv. Bland annat intresserar jag mig för hur strukturer och SCENEN 1 2015

förväntningar påverkar repetitionsarbetet. Hur påverkas till exempel skådespelares, regissörers, publikens och recensenters förväntningar och utövande av det teaterhus som föreställningen iscensätts i? Finns det andra metoder än de vi nu tillämpar som vi skulle kunna använda oss av? Jag insåg att det fanns ett stort kunskapsfält här som jag ville fördjupa mig i, berättar hon.

ANNA PETTERSSONS PROJEKT är ett bra exempel på det som kallas konstnärlig forskning.

Det är nämligen konstnären själv – skådespelaren, operasångaren eller dansaren – som utgår från sin egen praktik. Och det är lite det som är finessen: att försöka studera det som inte går att beskriva eller klassificera i system. Det som det inte finns någon manual för, som inte kan skrivas ner i ett utbildningsmaterial. Kalla det magi eller konstnärlig praxis: helt enkelt det vi behöver konstnärerna till för att uttrycka.

För Anna Pettersson blev uppsättningen av ­Fröken Julie ett konkret sätt att hämta in kunskap och kunna ställa sina frågor. När hon startade det förberedande forskningsarbetet med pjäsen var hennes första målsättning att dekonstruera naturalismen.

Men hon kom snart fram till att det egentligen inte var naturalismen i sig som hon ville dekonstruera >>> 27

>>> utan snarare de bilder, symboler och klichéer som representerar naturalismen.

– Den spelstil som varit dominerande i Sverige sedan slutet av 1800-talet bygger på vissa överenskommelser och förväntningar som har skapats mellan scen och salong. Vad händer om man försöker synliggöra dessa förväntningar och välja ett annat uttryck, en annan form, i hopp om att publiken då skulle uppfatta pjäsen i en ny kontext?

MEN HUR får man en publik att bli medveten om

och reflektera över sina egna förväntningar på vad de skulle få se?

– Jag kom fram till att det var nödvändigt att skapa ’sceniska motstånd’ och att på olika sätt störa både min egen gestaltning och relationen mellan skådespelare och publik. Eftersom en publik idag har tillgodogjort sig så många fler berättelser än vad en publik hade gjort för drygt hundra år sedan så blev det också tydlig att jag behövde avslöja de eventuella dramaturgiska spänningsmomenten i texten. Syftet var att publiken inte skulle undra vad som skulle hända utan snarare hur det skulle gestaltas, berättar Anna Pettersson.

Förutom själva uppsättningen består hennes forskningsprojekt bland annat av mängder av intervjuer med såväl skådespelare som regissörer. Under våren fortsätter hon sitt doktorandarbete genom att

regissera Vildanden på Dramaten.

Anna Pettersson menar att konstnärlig forskning är en möjlighet att utveckla och tydliggöra den praktiska kunskap som verksamma inom konstnärliga yrken har, men som många aldrig har formulerat.

– I bästa fall ägnar sig både forskare och konstnärer åt undersökande, utforskande arbete, och det innebär att man emellanåt går vilse och misslyckas.

I mitt fall har forskningsperspektivet öppnat möjligheter för att konstnären ska kunna se misslyckanden och avvikelser som potential till andra typer av konstnärliga uttryck och metoder.

MEN KONSTNÄRLIG forskning ska inte bara förse konstnären med nya insikter, menar Anna Pettersson.

Det är viktigt att doktoranderna i den forskarmiljö som nu byggs upp kan förmedla kunskapen till branschen.

– Det handlar om att vässa våra konstarter så att de ligger i framkant. Annars blir bara resultatet att ett antal konstnärer byter yrken och blir akademiker, säger hon.

Där den vetenskapliga forskningen redovisar i en skriven avhandling eller en samling artiklar, letar den konstnärliga forskningen fortfarande efter olika sätt att dokumentera den kunskap man har samlat in.

HENRIK AGGER

5 x 5 meter – det är den yta som parakrobeterna Louise Bjurholm och Henrik Agger oftast tränar på. Under redovisningen av forskningsprojektet ritades träningsytan upp på golvet.

28

SCENEN 1 2015

SAMMY STEEN

Henrik Agger och Louise Bjurholm har arbetat tillsammans som akrobater i fjorton år.

NÄR PARAKROBATERNA Louise Bjurholm och Henrik Agger inledde sitt projekt på masternivå på utbildningen Nya performativa praktiker på Dans och Cirkushögskolan, hade de ingen aning om hur arbetet skulle presenteras i slutändan.

Egentligen inte heller hur faktainsamlingen skulle gå till – det enda som fanns till en början var en frågeställning.

– Vi hade jobbat som parakrobater tillsammans i tio år och kände att det fanns något i vårt arbete som vi inte hade utforskat. Som cirkusartist har man ofta den underhållande rollen, man gör svåra konster, får en massa applåder.

– Men för oss är det bara en liten del av vår konstnärliga praktik. Hur vi har byggt upp vår tillit som par var något som jag hade tänkt mycket på.

Det är något som är jättesvårt att beskriva, men som ändå är hela kärnan i allt vi gör. Hur gör vi för SCENEN 1 2015

att få det att funka – egentligen? berättar Louise.

Den livsviktiga tilliten mellan parakrobater kan vara skillnaden på succé och fiasko. Eller mellan liv och död, om man vill vara drastisk. Tusentals timmar av träning, små parerande muskler i händer och fötter tränade till fulländning, kommunikation i både ord och i tystnad. Men hur beskriver man detta? Louise och Henrik insåg att det är i träningssituationen som allt händer.

– Det finns en stor tyst kunskap inom de flesta konstnärliga praxis som aldrig beskrivs, utan som man måste skaffa sig genom träning. Vi ville hitta ett sätt att beskriva det dolda system som är grunden till allt vi gör som parakrobater, menar Henrik.

Under ett år skrev Louise och Henrik varsin dagbok, där de beskrev sina upplevelser av träningen. Det handlade om både den fysiska formen och dagens mentala form. >>> 29

MATTIAS EDWALL

” V i upptäckte upprepade koreografiska mönster.”

30

SCENEN 1 2015

Ur Henriks dagbok: 27.06.2011 Stockholm ”Louise är sjuk efter helgens eskapader. Kalla dagar, mycket sittande, påverkar kroppen. Jag känner också att formen inte är den bästa, men tvingade mig själv till träningslokalen. Jag kände att jag behövde träna. Under uppvärmningen kände jag att jag var ganska svag och stel på vänster sida. Men jag lyckades genomföra min träning i alla fall.”

– Vi bestämde att vi inte skulle ta del av varandras dagbok, utan låta den vara ofärgad av den andres upplevelser, berättar Henrik.

DEN SKRIFTLIGA DAGBOKEN blev så småningom

en videobikt, och paret gjorde även djupintervjuer med sig själva och varandra.

Och eftersom hela projektet tog avstamp i det som händer och utvecklas i träningssituationen, föll det sig naturligt att redovisa på just det sättet: göra en föreställning baserad på ett vanligt träningspass. Ljud från videobikten spelas upp, samtidigt som filmade träningspass från parets hela tioåriga samarbete projiceras i rummet. Utrymmet som föreställningen utförs på är de 5x5 meter som paret alltid använder sig av när de tränar, oavsett träningslokal.

– När vi tittade närmare på vår praktik insåg vi hur mycket det dagliga arbetet liknade ritualer. Vi upptäckte upprepade koreografiska mönster, som att Henrik nästan alltid går ett varv till vänster efter utförd akrobatisk övning, menar Louise.

Vad har då forskningen betytt för Louise och Henrik? Inom vetenskaplig forskning brukar man ofta lyfta fram den praktiska nyttan av forskningen.

Att forska på en ny substans kan i förlängningen

leda till nya läkemedel mot cancer. Den som fördjupar sig i ett historiskt skeende kan hävda att kunskap om vår historia är viktig för demokratins utveckling i dag.

Men konstnärlig forskning? Är den bara till för konstnärerna själva, eller kan vi andra ta del av resultaten på något sätt?

Louise menar att resultatet från deras projekt har lett till en större insikt och förståelse för deras eget yrkesutövande. Men det finns många andra spinoffeffekter.

– När vi har turnerat med förställningen har det alltid uppstått intressanta diskussioner, både bland branschkollegor och andra. Samtal som leder vidare till nya frågeställningar och nya idéer om vad cirkus kan vara. Jag menar att konstnärlig forskning är viktig för att den fördjupar konstformen på ett sätt som inte är möjligt annars. En av våra stora upptäckter är att vårt snäva kunskapsområde har visat sig vara allmängiltigt för långt fler än vi kunde tro.

FÖR ANNA PETTERSSON handlar konstnärlig forskning också om att ge en ny dimension till publiken.

– Inom teaterkonsten spelar vi ofta våra klassiker som Fröken Julie utan att reflektera avsevärt över publikens roll. Publiken är mycket mer dramaturgiskt skicklig i dag än den var på Strindbergs tid. Vi har tillägnat oss tusentals berättelser och därför tror jag att vi i många fall är mer intresserade av hur en historia gestaltas än att bara få ett händelseförlopp återgett för oss. Det är intressant vilka behov svenska skådespelare och regissörer har för att kunna utveckla nya former av publiktilltal eller för att sceniskt kunna behärska framtida dramatik.

FORSKNING I SIN LINDA Konstnärlig forskning tog rejäl fart i Sverige när universiteten en bit in på 2000-talet började satsa på konstnärliga fakulteter och kunde börja anställa doktorander. 2010 bildades Konstnärliga forskarskolan, en nationell skola med syftet att skapa en rikstäckande struktur för forskarutbildning inom konsten i Sverige.

Idag bedrivs konstnärlig forskning vid flera olika lärosäten. I Stockholm gick tre högskolor – Operahögskolan, Dans och Cirkushögskolan och Stockholms dramatiska högskola – samman i början av 2014 för att etablera en ledande internationell forskningsmiljö. Ett tjugotal

SCENEN 1 2015 2015

doktorander är verksamma vid Stockholms konstnärliga högskola, i ämnen från opera och teater till film och koreografi.

Jenny Tyllström är forskningskoordinator och chef för forskningskansliet vid Stockholms konstnärliga högskola.

– Våra doktorander är inte forskare främst i sin identitet, och det ska de inte heller vara.

Vi vill att våra forskare ska ha en stark konstnärlig identitet, eftersom den konstnärliga erfarenheten är både utgångspunkten och förutsättningen för att kunna forska i komplexa frågeställningar inom sin konstform, säger hon.

Jenny Tyllström menar att konstnärlig forskning är i stark

visste om fanns utveckling just nu. för några år sedan Fältet håller på håller på att växa att formulera sig fram. självt i takt med att Vad är konstdoktorander och närlig forskning, forskare presenteenligt dig? rar sina arbeten.

– All forskning har – Det blir tydligt i uppgift att skapa att det finns intresny kunskap som santa olikheter Jenny Tyllström kan hjälpa oss att mellan att forska i lösa de problem vi uppfattar exempelvis fri konst, textilatt vi har som människor. Vi konst och skådespelarkonst. står inför stora utmaningar Men även likheter, som vi i vår samtid och konstnärinte anade tidigare. Med de lig forskning bidrar till nya här erfarenheterna går vi in i insikter och idéer om hur vi nästa fas där vi har en större som människor kan handskas medvetenhet både om vad med de här utmaningarna som skiljer och om var vi kan konstruktivt, ofta på oväntade mötas. Nya tvärdisciplinära sätt. forskningsfält som vi inte SOFIA RICKBERG

>>>

31

PÅ TURNÉ

TRE RÖSTER OM EN FÖRESTÄLLNING

Syskonkris blev syskonshow

En personlig syskonkris blev upptakten till föreställningen Bröderna Luuk, som nu har Riksteaterpremiär.

KRISTIAN OCH MARTIN LUUK, UPPHOVSMÄN OCH SKÅDESPELARE: Hur fick ni idén till föreställningen?

Kristian: – Jag ville vidareutveckla mitt inspirationsföredrag Hitta din grej, kanske som en pjäs. Martin är den bäste manusförfattare jag känner så jag började med att prata med honom. Tillsammans kom vi på idén att gräva där vi står, att faktiskt göra något om vårt syskonskap. Det kändes helt rätt från början.

– Vi gjorde vår föreställning under 2014 i Stockholm, och nu är det dags att ge oss ut på Riksteaterturné. Det känns väldigt roligt att få resa ut i landet – temat för vår föreställning är ju inget Stockholmsfenomen utan något väldigt universellt som jag tror många känner igen sig i.

Martin: – Ämnet kändes väldigt aktuellt för oss. Vi hade haft ett stort gräl några år tidigare som härstammade från våra roller som syskon.

Det var ett riktigt avgörande bråk, som i värsta fall hade kunnat sluta med att vi hade gjort slut med varandra. Ur den konflikten väcktes viktiga frågor om syskonskap. Kan man verkligen göra slut med sitt syskon? Hur viktig är syskonrelationen när man har blivit vuxen? Hur utvecklas ett syskonskap?

Kristian: – Ett syskon är sannolikt den längsta relationen man har i sitt liv, syskonet har du oftast från väldigt tidiga år. Och ditt syskon har du kvar vare sig du vill eller inte, vilket gör att du kan vara fullständigt ärlig i den relationen.

Du behöver inte förställa dig. I vår föreställning vänder vi och vrider på detta att ha ett syskon, man kan se den som en historisk exposé över vår relation. Och eftersom den inte alltid har varit fridsam bråkar vi på scenen…

Ni har ju aldrig arbetat tillsammans tidigare. Hur går det att samsas på scenen?

Martin: – Jag och Kristian hade aldrig jobbat ihop i ett liknande sammanhang tidigare, men våra roller som bröder var så pass väl definierade att det går väldigt bra att samarbeta. Vi är väldigt olika som personer. Kristian är en ordningsam och rejäl före detta Handelshögskoleelev medan jag är mer som ”en mild tågolycka”.

Olikheterna har varit bra när vi har jobbat ihop.

Kristian: – Egentligen hade ingen av oss 32

någon erfarenhet av att producera scenföreställningar, Martin var väl den som gjort mest, bland annat med Killinggänget. Jag tycker det är toppen att spela mot varandra. Martin är så himla bra, han verkligen lyfter mig.

Martin: – Och Kristian är helt oförställd, han är precis sig själv. Det gör att det är väldigt lätt att spela mot honom. Vi är som vanligt, helt enkelt.

Varför ska man se Bröderna Luuk?

Kristian: – En förhoppning som vi hade var att de som ser vår föreställning ska bli medvetna om hur viktig syskonrelationen faktiskt är. Och vi har fått väldigt mycket positiv respons hittills.

Någon berättade att hon bestämde sig för att skaffa ett syskon till sitt barn när hon hade sett föreställningen. Andra har hört av sig för att berätta att de har tagit kontakt med sitt Får man göra slut syskon som de inte med sin bror? Det hade träffat på flera reder bröderna år – ”jag ringde dagen Luuk ut i sin nya efter”. föreställning.

Martin: – I pjäsen frågar vi ju oss om man kan göra slut med sitt syskon.

Jag skulle svara ”nja” på den frågan. Jag tror det är viktigt att jobba på sin syskonrelation.

Du blir en bättre avrundad människa om du har en fungerande relation till ditt syskon. Man kommer från samma kaka och det finns mycket att hämta ur det gemensamma ursprunget.

HELENA KÄMPFE FREDÉN

SCENEN 1 2015

SCENEN 1 2015

TURNÉPLAN BRÖDERNA LUUK

LINUS HALLGREN/TT

5/2 Jönköping 7/2 Karlskrona 11/2 Uppsala 15/2 Gävle 17-18/2 Stockholm 20/2 Sundsvall 26/2 Mellerud 27/2 Vara 3/3 Partille 4-5/2 Göteborg 8/3 Östersund 13/3 Umeå 14/3 Piteå 21/3 Eskilstuna 23/3 Borlänge 25/3 Halmstad 27/3 Landskrona

EMMA BUCHT, REGISSÖR: inte bara är positiva upplevelser, många gånger är syskonrelationer väldigt infekterade och de kan vara krångliga.

Varken Kristian eller Martin är ju utbildade skådespelare. Hur var det att regissera dem?

– Det var första gången som jag arbetade med icke-skådisar, och det var både roligt och en utmaning. De spelar ju sig själva och står inte riktigt kvar där man har ställt dem... Det blev lite som ett experiment för oss alla tre – vad skulle det bli av detta egentligen? Jag brukar vara ganska bestämd som regissör men här fick jag

delvis ta ett steg tillbaka. Det är ju deras personliga berättelse som står i fokus.

Varför ska man se Bröderna Luuk?

– Jag tycker föreställningen är en väckarklocka för alla slags relationer. Hur hanterar man relationer, hur får man dem att fungera? Vad gör man när en relation håller på att krascha, som ju faktiskt Kristians och Martins relation höll på att göra.

– Och så ska man se den för att den är så bra. Det är en syskonshow med lite musik, lite sång, lite skratt och lite gråt. Det blev till sist en modig syskonshow.

HELENA KÄMPFE FREDÉN

BERITH PAGELS, VICE ORDFÖRANDE I KARLSKRONA RIKSTEATERFÖRENING: Varför valde ni att köpa in Bröderna Luuk?

– Det passade in i vår repertoar. Eftersom vi hade mycket musik under våren ville vi ha något annat också. Och vi tror att ämnet syskonskap och relationer i familjer kan intressera många. Att det är kända personer som bröderna Luuk drar nog en yngre målgrupp, och det behöver vi. I dag har vi mest medelålders och pensionärer. Och barnteater såklart.

Har du märkt av något intresse hittills inför föreställningen den 7 februari?

SCENEN 1 2015

– Jag vet att vi har sålt en hel del biljetter redan, men jag vet inte exakt hur många.

Många medlemmar har varit positivt inställda.

Vilka förväntningar har du själv?

– Jag hoppas att vi kan nå många nya besökare, och att det blir ett samtalsämne i Karlskrona. Att vi kan komma ut i media och visa upp oss mer. Vi har en teater med 650 platser och jag tror vi kan fylla hälften i alla fall, förhoppningsvis mer.

MARIE BLOMGREN

PR IVAT

MORGAN NORMAN

Hur har du tagit dig an ämnet syskonskap?

– Jag tyckte det var jättespännande att bli delaktig i Martin och Kristians projekt.

Syskonskap är något som alla kan relatera till. De flesta har syskon, eller egna barn som har syskon. Också avsaknaden av ett syskon är en slags relation till syskonskap.

– För mig kändes det nästan som ett forskningsprojekt. Det tog ganska lång tid innan vi kom in i replokalen. Vi hade långa diskussioner om ämnet, vände och vred på viktiga frågor. Jag lärde mig mycket, bland annat att vi blir väldigt präglade av vår syskonrelation. Och att det

33

Kjell-Åke Lundquist, ordförande.

TEATERLYFTET I LJUNGBY

Neddragningar på kulturområdet? Glöm det. I småländska Ljungby växer teaterintresset som aldrig förr – antalet medlemmar i den lokala riksteaterföreningen ökade med 35 procent förra året. Och nu söker sig många unga till teatern.

TEXT: EMIRA RAMIC FOTO: LINA ALRIKSSON

34

SCENEN 1 2015

Elisabeth Soos, medlem och styrelseledamot.

Elin Olsson Nyberg, medlem.

Elin Thyr-Alklid, medlem.

F

olk tycker att vi är sympatiska, annars är de ju inte med. Om de inte upplever att vi är engagerade så spelar det ingen roll hur mycket man pratar.

Det säger Kjell-Åke Lundquist, ordförande i Riksteatern Ljungby, med övertygelse i rösten. Hans mål är att fler människor ska intressera sig för teater och att boka populära föreställningar som många vill se. När han valdes till ledarposten för drygt ett år sedan fanns ett 50-tal medlemmar i riksteaterföreningen, i dag är de 77.

Att föreningen växt på så kort tid är tack vare personer som Kjell-Åke, som fungerar som kulturambassadörer i det lilla samhället. I riksteaterföreningen finns också en engagerad styrelse som pratar mycket och ofta om kulturverksamheten i kommunen. Kjell-Åke själv tar varje tillfälle att berätta om teater och föreningens viktiga roll i Ljungby.

– I en liten stad som Ljungby är det extra viktigt att kulturen får sin plats. Det kan inte vara så att

SCENEN 1 2015

alla bara ska kunna hänvisas till idrotten eller kyrkan. Kulturen är det som gör att vi är just män­niskor.

Utan kultur vore livet andefattigt, menar han.

EN AV DEM SOM har engagerat sig det senaste året

är 18-åriga Elin Thyr-Alklid. Hon är en av många unga i Ljungby som är teaterintresserad, men som tycker att kulturutbudet är för litet. Därför vill hon engagera just ungdomar i föreningen.

– Jag vet att många skulle vilja ha en gymnasie­ utbildning med inriktning på teater. Jag skulle också vilja se fler föreställningar än vad som finns nu, säger hon.

Elin spelar själv teater i gruppen Teater 16. Det var under en tävling inom ramen för teaterfestivalen Länk som hon kom i kontakt med riksteaterföreningen. Nu är hon suppleant i föreningen och ser fram emot att välja ut föreställningar som engagerar ungdomar. Och hon tror också att man kan få mer publicitet genom sociala medier.

35

” Teater förenar människor genom att man delar upplevelser. Det är så härligt att se entusiasmen hos människor under pauserna och efter föreställningarna.”

Kultur har en viktig funktion i Ljungby som har 17 000 invånare.

– Då såg vi Carin Mannheimers komedi I sista minuten. Vi hade bokat biljetter för en fullsatt buss, men det var så populärt att vi kunde ha fyllt två bussar. Och med all rätt, för jag hade sett föreställningen i Göteborg först men i Helsingborg var den mycket bättre. Eva Rydberg var helt oslagbar, säger Kjell-Åke.

Teaterresorna lockar både medlemmar och icke-medlemmar. Kjell-Åke passar på att värva nya medlemmar under bussfärden. Att prata är hans bästa knep.

– Det gäller att visa att vi finns och presentera oss i olika sammanhang, berätta om alla fina förmåner.

Jag vill att vi ska bli fler medlemmar – ju fler vi är desto mer kan vi göra, säger Kjell-Åke.

PETER KÖHLER

ELISABETH SOOS, som är en av de nya medlem-

Idag finns det 77 medlemmar i Riksteatern Ljungby.

Teaterresor och komedier står högt på Ljungbybornas önskelista.

>>>

LJUNGBY

36

– Många unga finns i sociala medier och jag tror att man kan nå dem bättre om man skriver om föreställningar där, säger hon.

Den charmiga Smålandsorten med Växjö som närmaste grannstad blir levande när det arrangeras kulturevenemang. Här bor till exempel författaren Sölve Rydell, som i Sverige kanske är mest känd för att ha skrivit julsången Julen är här. Teaterföreställningarna som Sölve Rydell skriver och arran­gerar är några av de populäraste bland ortens drygt 17 000 invånare.

Vad vill då teaterintresserade Ljungbybor se och uppleva? Föreställningar med humor, dans och musik står högt i kurs. Det märks inte minst under teaterresorna som riksteaterföreningen här börjat arrangera. Förra årets resa till Helsingborg är särskilt minnesvärd.

marna och som även sitter i styrelsen, håller med.

Hon tycker att riksteaterföreningen tillsammans med andra kulturaktörers aktiva arbete i Ljungby har lett till att allt fler blir teaterbitna.

– Det är jätteviktigt för föreningens framtidstro och vi har även märkt att ungdomar vill vara med.

Teater tar tillvara deras kreativitet och det är viktigt när man bor i en mindre stad, säger hon.

Elisabeth, som blev medlem genom en vän som också sitter i styrelsen, menar att medlemskapet öppnar dörren för fler möjligheter.

– Som medlem behöver du inte engagera dig i föreningen, men du kommer med största sannolikhet att gå mer på teater. Och teater förenar människor genom att man delar upplevelser. Det är så härligt att se entusiasmen hos människor under pauserna och efter föreställningarna. Främmande människor pratar med varandra oavsett om de gillar föreställningen eller inte, säger hon.

Elisabeth ser samarbetet med andra föreningar som en viktig del i att sprida kulturintresset i Ljungby. Samarbete är också en del av värvningsprocessen. Teater 16, som Elin Thyr-Alklid är med i, är en av de fristående grupperna som samverkat med riksteaterföreningen.

– När Teater 16 hade sin föreställning hjälpte vi dem sälja biljetter och vi hade också deras program på vår hemsida. Nu är fem eller sex av de SCENEN 1 2015

Riksteaterföreningen i Ljungby jobbar engagerat med att utöka ortens teaterutbud. Arbetet har resulterat i ett levande kulturliv och fler medlemmar än någonsin.

FEM TIPS

FRÅN RIKSTEATERN LJUNGBY ungdomarna nya medlemmar i vår förening, säger Kjell-Åke.

Elin Olsson Nyberg är en annan medlem som värvades under en kulturdag för ungefär ett år sedan. Det var ett gyllene tillfälle för henne att gå med, eftersom hon ändå gick på de flesta föreställningarna. Sedan hon blev medlem har hon inte missat en enda teaterföreställning.

– När jag flyttade till Ljungby 2012 bestämde jag mig för att ta vara på allt som intresserar mig, vilket är musik och teater i första hand. Genom att vara med i föreningen håller jag mig informerad om vad som händer, det är både givande och roligt.

ELIN TYCKER ATT teater är som bäst när föreställ-

ningens handling ger en något att fundera över.

Men Ljungbys invånare vill se mer musik och då måste man kunna erbjuda det.

– Jag förstår att komik är mer lättsmält och ett bra sätt att locka mycket publik. Och om många går på roliga föreställningar så kanske de även kommer att vilja se allvarligare pjäser framöver, hoppas hon på.

Att föreningen förnyas och är mer aktiv än någonsin har också bidragit till att teaterutbudet har blivit bättre och att allmänhetens intresse för teater ökat.

– Det är väldigt roligt och jag hoppas att det fortsätter. Då kan vi ha ännu bättre ekonomi så att vi kan visa föreställningar som passar alla smaker, säger Elin.

SCENEN 1 2015

Så värvar ni nya medlemmar 1

Ta alla chanser att prata om verksamheten. Ställ dig upp inför en grupp människor och berätta vilka ni är, hur föreningen fungerar, hur det är att vara medlem och om det aktuella programmet. Människor blir engagerade när man själv är det.

2

obba ihop med andra riksteaterföreningar i länet J genom att till exempel ha varandras program på bådas hemsidor. Då sprids informationen om föreställningarna i hela länet.

3

amarbeta lokalt. Boka möte med andra kulturaktörer S i kommunen. Ni kan stötta varandras verksamheter och undvika att era arrangemang kolliderar.

4

e medlemmar som vill engagera sig mer – erbjud D dem platser i styrelsen eller som suppleanter om det finns möjlighet.

5

prid blanketter för nya medlemmar runtom i kommuS nen. Hjälps åt i styrelsen eller engagera medlemmar att dela ut blanketter i exempelvis affärer.

37

Hur fyller vi salongerna? Att dela med sig av erfarenheter föreningar emellan stod högt på önskelistan på innehåll i tidningen.

SÅ KOM SCENEN TILL Nu är den här! Den efterlängtade tidningen för Riksteaterns nuvarande och potentiella medlemmar. Under en workshop i augusti förra året föddes både namn och innehåll av femtio entusiastiska deltagare.

TEXT: MARIE BLOMGREN FOTO: JOHAN STRINDBERG 38

SCENEN 1 2015

Namnet Scenen föds. På väg ut fick alla deltagare som ville lägga namnförslag till tidningen i den svarta hatten. Skrivet på en av lapparna stod namnet Scenen, som sedan valdes.

En övning gick ut på att ringa in vad som ska känneteckna den nya tidningen.

På plats fanns deltagare från många olika föreningar, här fanns till exempel Kerstin Johansson från Gullspångs Riksteaterförening och Sven-Ove Jacobsson från Riksteatern Västernorrland. ”VAD VILL DU SE I TIDNINGEN? Vilka artiklar vill du läsa? Vad lockar dina medlemmar? Var med och påverka.” Så löd beskrivningen av workshopen som hölls av byrån Spoon tillsammans med Matilda Asp, kommunikationsstrateg på Riksteatern och ansvarig för medlemstidningen.

Anbud Live, fyllt av inspiration precis som varje år. Den här workshopen krävde dock lite mer av deltagarna än att bara informeras och underhållas. De skulle vara med och skapa Riksteaterns nya tidning.

– Kommunikation är kanske något av det svåraste som finns. Det har sysselsatt oss sedan kongressen 2011, då ni gav oss uppdraget att göra en genomlysning av hela kommunikationsbehovet.

En medlemstidning kan rätt utformad öka intresset för Riksteatern, och för scenkonst, inledde Agneta Stål, ledamot i nationella styrelsen, medan borden fylldes av deltagare.

Agendan var kreativ idégenerering. Och utfallet blev fantastiskt.

Idéerna haglade, blädderblocken fylldes av illustrationer, urklipp och anteckningar. Kultur på SCENEN 1 2015

recept mot depression, Riksteaterns värderingar, att lyfta fram dem som arbetar bakom scenen, utblickar mot scenkonsten internationellt, inspiration och tips till att attrahera fler medlemmar – allt det och mycket mer bubblade upp under workshopen och ligger nu till grund för tidningens innehåll.

– Det känns häftigt! Ni har så mycket bättre idéer än jag själv har tänkt, det är extremt jobbigt, haha! sa Riksteaterns vd Magnus Aspegren som också deltog.

– Någon kanske tänker att det är passé med tidning. Men jag tycker det är outstanding att få hålla något i handen, sedan kan webben få komplettera.

EN TIDNING OM scenkonst med Riksteatern som

avsändare. En inspirationskälla för den engagerade medlemmen, men även den som bara vill veta mer om vad som händer inom scenkonsten i Sverige och internationellt. Så ser ambitionen ut med den tidning du håller i handen.

– Inspirerande, det här är folkrörelse! En tidning som kan bli bred och samtidigt dyka ner i specifika konstnärliga uttryck, sa Magnus Aspegren.

LÄS MER OM WORKSHOPEN >>> 39

>>>

VI FRÅGAR FYRA Vad tyckte du om workshopen?

MIA PERSSON FRÖJD, 67, ordförande i Bromölla Musik- och teaterförening – Jag tyckte vi fick i gång en bra dialog med intressanta diskussioner om vad tidningen ska handla om.

Vad vill du läsa om i tidningen?

– Jag skulle vilja läsa om kulturforskning, hur kulturen påverkar oss och vilken nytta den gör i människors liv. Och så vill jag gärna ha recensioner av det utbud som finns inom Riksteatern.

Vad tycker publiken, vad vill de se? Vårt bekymmer är att fylla salongen, så det är jätteviktigt för oss att lyssna på vår publik.

MONICA GOTTBERG, 54, Arboga Teaterförening – Det var en bra stämning och högt i tak – som alltid med Riksteatern. Vi kom fram till bra saker, tycker jag.

Vad vill du läsa om i tidningen?

– Det vore kul och inspirerande att läsa om hur en föreställning blir till, allt arbete bakom kulisserna från ax till limpa. Och så efterlyser jag intervjuer med kända förebilder från teaterns värld – skådespelare, regissörer.

GUNNAR ELLSTRÖM, 29, styrelseledamot Skövde Teaterförening.

– Det var toppen! Roligt att få vara med från början.

Vad vill du läsa om i tidningen?

– Förhandsinfo om hur medlemmarna kan vara med och påverka framtida ämnen. Jag tror det kan vara ett bra sätt att nå ut till medlemmarna, att locka allmänheten till teatern. Hoppas att man kan låna tidningen på bibliotek.

VERONICA ELF HOFFMAN, 40, ordförande i Tidaholm Riksteaterförening

Anbud Live anordnas en helg om året. Arrangörer från hela landet upplever smakprov och presentationer av Riksteaterns kommande repertoar.

40

– En riktig energiboost, sprudlande! Underbart sätt att arbeta.

Vad vill du läsa om i tidningen?

– Bakom kulisserna-reportage. De osynliga rollerna, allt runtomkring som behövs för att genomföra en pjäs.

SCENEN 1 2015

PÅ GÅNG CULLBERGBALETTEN PÅ TURNÉ:

Gabriel Smeets

JO CH EM JU RG EN S

URBA N JÖRÉ N

PLAYBACK, GOTLAND 11–13 MARS JJ’S VOICES, KLINTEHAMN, GOTLAND 14 MARS ESZTER SALAMON OCH TRAJAL HARRELL, MALMÖ 19–20 MARS 25–26 MAJ OCH SKÖVDE 14 APRIL, STOCKHOLM 22–23 OCH .

AMSTERDAM 19–21 JUNI 11TH FLOOR, SAO PAULO 6 MAJ, RIO DE JANEIRO 8 MAJ. L. PLATEAU EFFECT, BRYSSEL 6–7 MARS OCH BREGENZ 24 APRI

BA M E D T R E S N A B E E TS M GABRIEL Sare för Cullbergbaletten

brett och 10 meter tyg so hög m Cull b ergbal t är det sto i Plat eau Ef e r fect. F tten använd a koreog ö er restäl ra lninge van Di feras av Je n fta nther.

SCENEN 1 2015 2015

ALAIN ROUX

Trajal Harrell

E AS E M I R Z AS

Genom hela danshistorien har kommunikationen mellan dansare och publik fascinerat. Publikens blick har förförts, triggats, regisserats och manipulerats av koreografer. Vem kontrollerar egentligen vem? Koreograferna Trajal Harrell och Eszter Salamon ifrågasätter i två verk, skapade för Cullb ergbaletten, kraften i publikens blick samtidigt som de ifrågasätter den performativa kroppen. Är det vi ser verkligen vad vi får? Vad avslöjar vi genom att exponera vår kropp för någon annans blick?

Eszter Salamon ORPH

CHRISTER JANSSON

ÄR DET VI SER VERKLIGEN VAD VI FÅR?

led konstnärlig 2014. sedan våren tten ullbergbale C 1. Beskriv ? med tre ord lningar som re, förestäl sa an d – Super re. r en, risktaga tar andan u ge? ri matet i Sve 2. Kulturkli ns en stor n fi ver att det le p d p u ag J – mitt hemlan kultur här. I r fö t rk ek ve sp re stnärlig gasätts kon Holland ifrå tt. ett annat sä ? samhet på du var liten r ä n li du b t at å 3. Vad ville p ke tan ektör. Med e – Cirkusdir t turnerand et är n te et al gb min er b ck ll fi Cu att jag n man säga ka , ap sk ll sä fylld. önskan upp

41

BILDEN Pjäs: Natten den 28 februari.

Regi: Kjell Moberg.

Ensemble: Mårten Andersson, Kim ­Theodoridou Bergquist, Frida Beckman, ­ Siri Hamari och Martin Lagos.

Skriven av: Dramatikern Ninna Tersman och ensemblen.

Regi: Kjell Moberg Längd: Cirka 1 timme och 15 minuter.

Handling: En pappa, två systrar, en granne och en pojkvän. Snart ska skådespelarna inta scenen. Just den här kvällen ska de spela på Södra Teatern i Stockholm. Natten den 28 februari utspelar sig samma natt som Olof Palme sköts till döds i centrala Stockholm. Pjäsen berättar om tiden kring händelsen och den dåvarande tidsandan.

Spelas: På Riksteaterturné i hela Sverige.

Föreställningen är ett samarbete mellan Riksteatern och NIE. TEXT: MERYEM CAN FOTO: JOHAN STRINDBERG

42

SCENEN 1 2015

SCENEN 1 2015

43

UTGÅNG

NYTT OM SCENKONST FRÅN NÄR OCH FJÄRRAN

JOACIM NILSSON

NU ÄR DET BESTÄMT! Riksteatern gör A Raisin in the Sun! Pjäsen skrevs 1957 av Lorraine Hansberry och utspelar sig i en afroamerikansk familj i 1950-talets Chicago. Riksteatern har gjort läsningar av pjäsen tidigare men den har aldrig tidigare spelats i Sverige. Den gick senast 2014 på Broadway med Denzel Washington i huvudrollen.

I Riksteaterns uppsättning möter vi skådespelare regisserade av Josette Bushell-Mingo. Premiär: Någongång nästa år!

KONGRESSDAGS! Den 8 maj i år är det dags igen för Riksteaterns kongress. Kongressen hålls vart fjärde år och denna gång går den av stapeln i Göteborg. Riksteatern är en folkrörelse som bidrar till att alla ska kunna delta, ha inflytande och känna delaktighet i samhället. Det är kongressen som beslutar om Riksteaterns verksamhet och alla ombud är med och sätter inriktningen för en fyraårsperiod framåt.

– På kongressen får de lokala ägarna göra sin röst hörd, så det innebär ett viktigt demokratiarbete, säger Veronica Lamppa Lönnbro, stabschef på Riksteatern.

Josette Bushell-Mingo

”De t är glä dja nd e och lit e för vå na nd e, må ste jag säg a.”

Så många scenarrangemang har Båstad Riksteaterförening anordnat under de senaste 37 åren. Vad är du stolt över att din riksteaterförening gör? Mejla oss på scenen@riksteatern.se

Carolina Frände, regissör och konstnärlig ledare för Kulturhuset Stadsteaterns scen i Skärholmen i södra Stockholm, om att över hälften av vårens svenska teaterpremiärer är skrivna av kvinnliga dramatiker. Källa: TT

KULTUR MOT DEMENS

Källa: Riksteaterns Facebook januari 2015.

44

Källa: Den kulturella hjärnan

ALFA PONN Y

så många föreställningar finns nu samlade i Scenkonstportalen, Sveriges största scenkonstkatalog för professionell turnerande scenkonst. Här bokar du, oavsett om du är festivalarrangör, teaterförening, lärare eller kanske bibliotekarie smidigt din scenkonst. Om du är producent är Scenkonstportalen platsen för att exponera dina föreställningar!

Scenkonstportalen drivs av Riksteatern.

Kan musik och dans motverka och lindra demens? Kultur i olika former har länge använts inom demensvården, och nu stärks teorin av flera olika forskningsprojekt. Musiklyssnande kan till exempel stärka både minnesfunktionen och förmågan att kommunicera hos svårt dementa personer. Även konstvisningar för dementa tycks ha goda effekter.

LÅT DANSAREN KÖRA BUDET! Bor du i Stockholm och har fått ett cykelbud nyligen? Då finns chansen att det var en professionell dansare som levererade budet. I höstas startade Alfaponny Express, en cykelbudsfirma som drivs av dansare. Intäkterna stödjer dans och kultur i Stockholm.

SCENEN 1 2015

INTE TALA, BARA VISKA

SCENEN 1 2015

man på scenen. Ur recensionerna av Sufflören: ”Andreas T Olsson framför sin roll som den excentriska, fåfänga och intellektuella ensamvargen sufflören med enastående humor, fingertoppskänsla och tajming.” (SvD)”Blixtrande intelligent. En stjärna har fötts på Dramaten.”

(DN)

JONAS JÖRNEBERG

Sufflören – en teaterviskning är en kärleksfull skildring av en sufflör som har hittat sin rätta plats i livet, undanskymd men viktig. Pjäsen, som gjorde stor succé när den spelades förra året på Dramaten, går på Riksteaterturné under våren.

Sufflören är skriven och regisserad av Andreas T Olsson, som också är ende

45

KRÖNIKA PO TIDHOLM, JOURNALIST OCH FÖRFATTARE TILL BOKEN NORRLAND.

I

Vilken slags kultur ska åstadkomma tillväxtmiraklet? drivet. Det motsatta gäller också.

En stad eller region som inte förmår behålla sin kreativa klass har redan eller kommer snart att stagnera.

PETER HOELSTAD

den mån det satsas större engångssummor på kultur i landsbygden syftar de i stort sett alltid till att åstadkomma platsmarknadsföring. Det görs mycket bra och vettig baskultur, men det finns alltid en – efter regionaliseringen närmast institutionaliserad – överhängande risk att politikerna frestas att använda kulturen som tillväxt- eller lokaliseringsfaktor närhelst de får chansen.

Det här har blivit särskilt tydligt hos de regionala filmcentrum som vuxit fram, där kravet på att sätta platsen på kartan är ett latent kriterium för att få stöd till produktioner.

ATT DET BLIVIT så här har många orsaker. Men den främsta är såklart att landsbygden är övergiven av både rikspolitiken och de nationella kulturinstitutionerna. Där vi tidigare hade en regionalpolitik som syftade till att kompensera för de strukturella problem man identifierade, har vi nu en situation där problemen sägs kunna lösas genom att kommuner och regioner gör sig attraktiva. De ska konkurrera med varandra på en öppen marknad om inflyttare och företagsetableringar.

Det är i sig en tröstlös uppgift. Eftersom småkommunernas kräftgång är strukturell kan den inte heller lösas av kommunerna själva. Modeordet attraktivitet är en dimridå.

Men så ser nu inriktningen ut. Snart sagt varje politikområde ska inlemmas i den övergripande strategin – att synas, att framstå som lite större och lite bättre än man i själva verket är. Det gäller såväl renhållning som skolor, vägar och socialtjänst. Samhällsförvaltningen riskerar hela

46

tiden att underställas målet att växa.

Regionalt utvecklingsarbete har blivit liktydigt med produktion av framgångsbilder.

Det här är inget som är unikt för Sverige. Medborgaren har blivit kund och samhällsservice har konkurrensutsatts och blivit en vara. Varje stad i världen är beroende av sin position eftersom platsens attraktivitet är avgörande för bostadspriserna. Enorma värden står på spel.

DE SENASTE ÅREN har en amerikansk kulturgeograf vid namn Richard Florida fått ett starkt indirekt inflytande över svensk politik. Hans teorier går i korthet ut på att förekomsten av en kreativ klass i en stad eller region driver på tillväxten, ungefär som att vissa indikatorarter i en skog kan berätta något om den biologiska mångfalden. Den kreativa klassens vanor och behov, hävdar Florida, berättar att samhället är öppet, liberalt och kunskaps-

EN SÅDAN HÄR teori kan i någon mån vara en god nyhet för kultursektorn eftersom den kan bli ett argument för att kultur har ett högre värde än bara själva det konstnärliga uttrycket. Samtidigt finns det givetvis en fara i detta. Här är den uppenbara: Floridas idéer är bara tillämpbara på några få platser i Sverige och absolut inte på landsbygden.

Och om man tänker sig ett orsakssamband där kultur ska locka den kreativa klassen som sedan ska locka företagsetableringar som i sin tur ska generera tillväxt så måste man väldigt snart också fråga sig vilken kultur som kan åstadkomma ett sådant mirakel? Är det barnteater om mobbning och integration? Är det föredrag om arkeologi? Är det politisk konst? Eller är det ”Jägarna 3”?

NU SKA MAN förstås inte måla fan på väggen – kulturskaparna är i regel mer hårdnackade än att de snällt infogar sig i platsmarknadsföringsstrategier – men vad allt det här understryker är givetvis att det nationella perspektivet måste återupprättas, och att kulturpolitiken i högre grad måste utgå ifrån medborgarnas behov snarare än regionernas intresse av tillväxt.

I den bästa av världar sammanfaller de, men det är inget man helt och hållet kan lita på. Kulturpolitiken måste utgå ifrån en strukturell analys och verksamheten ifrån att det finns obalanser som det måste kompenseras för.

SCENEN 1 2015

Förgyll din teaterupplevelse med en hotellnatt. Hos oss får du 20% rabatt på helger.

AFTONBLADET

17-18 FEB Foto: Morgan Norman

Bröderna Luuk -

Får man göra slut med sitt syskon?

En infotainment om syskonskapets finaste TEATER / HUMOR och fulaste stunder

”Kalle Haglund är ett slags geni” SvD

Varmt välk na att äta middaom g i vår restaurang inna föreställningen.n bordsbok g @sodrateatenin rn.com 08–531 993 79

LÖR 18 APR

Kalle Haglund... och den stora skogen

En liten pärla som avhandlar det vi alla kämpar med – Livet

TEATER / HUMOR

Illustration: Cecilia Lundh

”Roligt, rörande och proffsigt”

RIKSTEATERN VÅREN 2015 RIKSTEATERTURNÉER I VÅR ALLA HETER ALLAN Alla heter Allan är en varm föreställning om Allan och Allan. Pjäsen är specialskriven av Bengt Järnblad för Ulf Dohlsten och Ola Hedén. #allaheterallan

BRÖDERNA LUUK

KÖR FÖR ALLA!

SOLAPAN

Sjung i kör med Caroline af Ugglas! Alla kan sjunga - det handlar bara om att våga.#körföralla

Först är det lite jobbigt och komplicerat och ingen av vännerna känner sig egentligen tillfreds med sina roller. #solapan

MIDDAG

SUFFLÖREN – EN TEATERVISKNING

Till slut krackelerar fasaden i den eleganta villan. Middag är en svart komedi om västvärldens galenskap och den privilegierade människans blindhet. #pjäsenmiddag

Får man göra slut med sitt syskon? Det här är en gripande, rolig och personlig scenshow om syskonskapets finaste och fulaste stunder. #brödernaluuk

NATTEN DEN 28 FEBRUARI

DEN SVENSKA DEMOKRATINS HISTORIA

”Jag vill leva” sjunger Julia i första akten just när hon möter Romeo. Strax därpå inser paret att de tillhör varsin adlig familj som ligger i fejd med varandra. #romeoochjulia

En episk klassrumsföreställning om hur vårt samhälle blev som det blev och vad som kan bli. #densvenskademokratinshistoria

ELDFESTEN Förra året deltog hela 45 000 personer när Riksteatern arrangerade Eldfesten/ Chaharshanbeh Soori. 2015 är det dags igen! Den 17 mars fylls Kungsträdgården i centrala Stockholm, Heden i Göteborg och Folkets park i Malmö av sång, dans, mat och kärlek. #eldfesten

FINNDRAMA Våren 2015 presenterar FINNDrama två nya texter för läsning, Nazifruar och Vem som helst av oss. #FINNdrama

Några ungdomars liv 1986 – en dramatisk brytningstid i Sverige. #nattenden28februari

ROMEO OCH JULIA

SYLVI Hur långt är en människa beredd att gå för att få den hon älskar? Sylvi är ett klassiskt, häftigt och drivet passionsdrama av dåtidens kontroversiella dramatiker Minna Canth. #sylvi

TRE UNDER TALLEN Ett underfundigt och roligt mellanstadiedrama om mod. Tre kompisar har rymt till skogs för att de känner sig orättvist behandlade, och för att äntligen få göra som de vill. #treundertallen

ROSES FOR ANNE TERESA/ FOOTBALL STORIES Genom fotbollsinspirerad koreografi, operasång och en bred repertoar av Balkans mest kända låtar bjuds publiken på en oförglömlig dans- och musikupplevelse. #rosesforanneteresa

SANNE SALOMONSEN, MATS RONANDER & BENNETH FAGERLUND

VOICES OF CHANGE Mohsen Namjoo har kallats ”Irans Bob Dylan” av New York Times. #voicesofchange

Samt: Cullbergbaletten på turné i Sverige och utomlands.

Södra Teaterns program i Stockholm.

Tre musikaliska naturkrafter på samma scen! #sannematsbenneth

HÄSTEN, SKOGEN, HEMLIGHETEN

MER PÅ REPERTOAREN

Ett barn cyklar vilse och upptäcker en plats i skogen där allt kan hända. #hästenskogenhemligheten

De lokala riksteaterföreningarna har fler än ytterligare 165 scenkonstproduktioner på repertoaren.

JAG KOMMER HÄRIFRÅN Människor och platser färgar oss. Jag kommer härifrån är en varm och humoristisk föreställning som handlar om att möta sin bakgrund. #jagkommerhärifrån

FÖRESTÄLLNINGAR FRÅN FLER

JAG ÄR SARAH

KALLE HAGLUND … OCH DEN STORA SKOGEN Elisabet Carlsson och Stefan Handreck i Middag.

URBAN JÖRÉN

Sarah Remgren som är dövblind har accepterat sin vita käpp och att hon inte kan få körkort, men hon njuter av livet. #jagärsarah

En befriande poetisk humorföreställning.

I Kalle Haglunds värld samsas humoristiskt vemod med analyserande filosofi. #kallehaglund

En kritikerrosad publiksuccé – en kärleksfull och personlig hyllning till teatern. #sufflören

LÄS MER OCH KÖP BILJETTER PÅ RIKSTEATERN.SE

I vår presenteras även verk från över 110 andra teater- musikoch dansproducenter.

Med reservation för ändringar.