Scenen #1 2022

SAMARBETE TOG OSS GENOM PANDEMIN EN TIDNING FÖR RIKSTEATERNS MEDLEMMAR #1 2022

Har du hittat din plats i salongen?

Koreograf i nytt ljus Rapport från en replokal Mamma är lik sin mamma Möten med mästaren

LEDARE

Att både ha och äta kakor tillsammans! ÄNTLIGEN! Det kan vi just nu jubla när restrik-

genom sitt häpnadsväckande kulturhus Sara.

Men vi ska också inspireras av alla de lokala arrangörerna som ser till att all konst når ut. Utan dessa ideella krafter stannar detta blodomlopp.

Nu vill jag därför uppmana alla kommuner och regioner att använda sina pandemiöverskott till att satsa på sin lokala och regionala kultur.

Och då börja med att ge just arrangörerna ett rejält tillskott för att de ska kunna fortsätta och tillsammans nå miljoner besökare varje år.

I detta nummer har vi som vanligt fyllt med fantastisk scenkonst, engagemang och hur vi nu som organisation tar ett stort kliv till att tillsammans arbeta med våra olika erfarenheter och kunskap. En lärande organisation.

Jag vill också passa på att tacka all er läsare för att ni hängt med på denna Scenen-resa som pågått närmare åtta år. I nästa nummer är det en ny VD som möter er med nya infallsvinklar. Den 1 juli byter jag jobb, som Regional utvecklingsdirektör i Jämtland Härjedalen kommer jag att fortsätta verka för det regionala i samverkan med det lokala och nationella. Ett jobb som självklart kommer att drivas av det engagemang som jag byggt upp tillsammans med alla er – tack för nu!

MAGNUS ASPEGREN, VD RIKSTEATERN

MAGNUS TRE INSIKTER Att vara chef för Riksteaterns nationella verksamhet är det roligaste, viktigaste och mest engagerande jag gjort. Önskar en ny VD all lycka!

Ingen arbetsplats/ organisation är något alls utan sina medlemmar och sina medarbetare.

MAGNUS BERGSTRÖM

tionerna vid denna pressläggning tas bort. Så mycket som vår bransch faktiskt har lidit av att i princip under två år befinna sig i en lockdown.

Vem kunde ana detta scenario bara för några år sedan. Men nu är vi igång (vilket vi faktiskt varit hela tiden)!

Jag tänker att det nu ska bli oerhört intressant att se vad vårt kulturliv och vår scenkonst kommer att ta för vägar nu vid återstarten. Är det digitala här för att stanna? Kommer alla pjäser framöver handla om människans utsatthet vid en pandemi? Kommer all dans dansas med avstånd?

Kommer vi få kunna kramas eller är armbågshälsningen det nya?

Som jag skrivit tidigare tror jag det nu finns stora möjligheter att skapa ett större utrymme för kultur och konst. Att fler faktiskt har insett vad saknaden av det normala kulturutbudet runt oss faktiskt betyder. Men vi aktörer behöver nu anstränga oss allt mer för att ta detta tillfälle i akt. Att nå ut vidare och kanske än mer oväntat.

Att scenkonst just måste bli lite mer oväntad och innehålla mer olika utryck. Att det nya konstnärsdrivna får ta mer plats och ges mer mandat att få möjlighet att pröva och etablera sig. På nya som gamla platser. I våra vardagsrum och i våra lokala samhällen.

Den lokala förankringen är här för att stanna.

Allt fler har en vilja att utgå och verka i sin hembygd eller på en ny plats utanför det urbana.

Allt måste inte utgå från de större städerna. Idag är det möjligt att bo och verka i princip var som helst. Att både ha kakorna kvar och faktiskt äta upp dem tillsammans. För att sedan just tillsammans baka nya och så vidare.

Vi kan äntligen på allvar prata om att hela Sverige lever (där vi också välkomnar det urbana).

Men för att det på riktigt ska slå rot behövs det stora satsningar på den lokala och regionala kulturen. Utan detta kommer inte entreprenörerna och företagarna vilja satsa lokalt och vem vill bo och leva i en bygd utan mötesplatser…. Låt oss inspireras av Skellefteås kultursatsning av rang

Konst kan förändra ett samhälle. Jag ser det varje dag! Men var rädd om denna superkraft.

Scenen Produktion: Spoon. Redaktörer: Henrik Emilson, Klara Ledin Höglund. Art Director: Erik Westin.

Tryck: Kroonpress. Ansvarig utgivare: Magnus Aspegren. Redaktionsråd: Magnus Aspegren, Erica Espling, Lisa Färnström, Maria Gage, Joacim Gustafson, Peter Köhler, Anneli Lundmark, Rebecka Melin, Anna Novovic, Ottiliana Rolandsson, Christine Söderberg, Ulf Thörn.

Fotografi omslag: DigitaltMuseum. Scenen skickas hem till Riksteaterns närmare 40 000 medlemmar.

Har du idéer om vad Scenen kan handla om nästa gång eller synpunkter på innehållet? Hör av dig: scenen@riksteatern.se eller Riksteatern, 145 83 Norsborg.

2

SCENEN 1 2022

INNEHÅLL #1 2022

TT-BILD, STEFAN ESTASSY, FREDDY BILLQVIST, SÖREN VILKS, ÅSELE MUSIK- OCH RIKSTEATERFÖRENING, HENRIK HANSSON

28

18 14

12 21 4 INGÅNG: Nytt om teater, dans och musik.

10 VÅRA VÄNNER: Anna Blomberg 11 KLASSIKERN: Askungen 12 I KULISSEN: Alma Söderberg, koreograf 14 Lars Noréns sista verk Solitaire går upp i vår – Ylva Lagercrantz Spindler ser tillbaka på sina möten med mästaren.

18 Varför är det så vanligt att mor och

dotter spelar mot varandra på scen och skärm? Caroline Hainer reder ut.

21 Vi besöker ungdomsensemblen Dramaqueens repetitioner.

SCENEN 1 2022

30 24 Scenkonst med omtanke – samarbete under en pandemi

28 BILDEN: Landsbygdsupproret 30 VÅR FÖRENING: Åsele Musik- och Riksteaterförening

32 Vad är kulturens roll utanför stor-

städerna? Vi gör nedslag i Skellefteå, Norsjö och Jokkmokk.

36 Riksteatern är en lärande organisation – nu skapas en process för att ta tillvara och sprida all kunskap!

39 KRITIKERN: Theresa Benér

3

INGÅNG NYTT OM SCENKONST

En sällsam historia Ibland måste en gå över ån efter vatten. Om inte Agnes Cecilia ges i Sverige, ja då tar vi tåget till Oslo i vår för att njuta av Maria Gripes spännande, sällsamma barn- och ungdomsberättelse.

Jerry Williams ger järnet, Huskvarna Folkets Park, 1960-tal.

EN HYLLNING TILL ROCKEN De gillar rock i Vara! Stadens konserthus presenterar flera hyllningar till musikgiganter under våren, som The Who, Elvis (i hela tre olika föreställningar), Queen, David Bowie och Marie Fredriksson. Även folkparken som fenomen lyfts upp i Drömmen om folkparken, en musikteater som låter dig färdas tillbaka till glansdagarna på 1950och 60-talet då Owe Thörnqvist, Rock-Olga, Ola and The Janglers och inte minst kungen Jerry Williams, styrde på scenen.

Agnes Cecilia på Nationaltheatret i Oslo.

MED HUVUDET FÖRE

SOFIA KALLNER

Face First Circus Company grundades 2019 från urkraften i medlemmarnas önskan om att skapa ett sammanhang där både de själva och deras kreativitet skulle kunna flyga fritt. Namnet representerar viljan att hejdlöst kasta sig in i något med huvudet före, det ständiga risktagande som utgör själva grunden i livet som cirkusartist.

I föreställningen Outlines utforskar de fem akrobaterna både våra vanor och ovanor. Musikern Mikaela Hansson är hela tiden närvarande på scenen med sin nyskrivna musik, och är lika delaktig som de andra artisterna med sina ljudskapelser.

Turnerar i sommar.

4

SCENEN 1 2022

NYTT OM SCENKONST INGÅNG

Följ med ned i kaninhålet URBAN JÖRÉN

Vi möter Alice när hon just har börjat på en dövskola, en skola där teckenspråk är förbjudet. Då upptäcker hon Underlandet. Den tidlösa historien av Lewis Carrol får i Riksteatern Creas händer en nytolkning, där Alice växer upp i en hörande värld på 1940-talet. Här möter vi välkända karaktärer som den stränga och pompösa Hjärter Dam som styr Underlandet med järnhand, den underliga Hattmakaren och så klart, kaninen. Spelas på svenskt teckenspråk och med svenskt tal integrerat på scen.

Mord och inga visor

DISCOBÄNKSREALISM

SCENEN 1 2022

Uppsala stadsteater fortsätter satsningen på poddteater och presenterar ljuddramat Fly me to the moon, paketerad som en fiktiv kriminalpodd i fyra delar. I dramat möter vi de två hemtjänstarbetarna, Jessica och Lena, som istället för att rapportera dödsfallet av sin patient, börjar ta ut hans pension ... Det blir en historia av girighet, paranoia, skam och knep som hämtade från CSI: Crime Scene Investigation. Du hittar avsnitten på Uppsala stadsteaters hemsida eller på Spotify.

Platsspecifik dans i Jönköpingstrakten.

EVE LIN A DEM BAC KE

I Jönköpings län kan du se dans speciellt koreograferat för den plats du står på. Så här går det till: Du hittar en av de 16 bänkar som finns spridda runt om i länet, du scannar QR-koden med mobilen och tar del av en dansupplevelse filmad och anpassad till just din position.

Cullberg medverkar med solon ur Deborah Hays Horse (Gislaved och Vaggeryd), andra medverkande är bland andra Helena Franzén (Gnosjö), Stina Nilsson och Isabelle Karlsson (Jönköping) och Josefin Rocén (Värnamo).

5

INGÅNG NYTT OM SCENKONST

[ C I TAT E T ]

ANFREAS NILSSON

1000

PETER BOTHÉN

EWA-MARIE RUNDQVIST

Så många liter jord täcker scenen under dansföreställningen of itself: in itself, f, en dans- och musikföreställning som ingår i projektet Humans & Soil, ett forsknings och performanceprojekt initierat av koreografen Marit Shirin Carolasdotter.

Sluta plåga katten! Humor när nytt möter klassiskt.

DRESSED TO LILL Stoppa pressarna! Ta fram kalendern!

Alla vi som älskar Lill Lindfors kan avboka allt perioden 2 september – 12 november. Då spelas nämligen Broadwaymusikalen Anastasia på Malmö Opera. Det är en episk saga för hela familjen med Tuva B Larsen i titelrollen och Andreas Weise som Dimitrij. Lindfors gör rollen som änketjänarinnan i det här storslagna, klassiska äventyret.

Vi ger ett extra plus för att kostymdesigner Nina Sandström – en av landets ledande experter på att återvinna tyg – har skapat alla glamourösa festblåsor och fattigmanskläder av tyg gjort av återvunna textilfibrer.

6

BACHSTREET BOYS Vem är du, var kommer du ifrån, vart ska du? I Bach in the Street mixas klassisk musik och streetdance i en familjeföreställning om arv och minnen, om att fly och att rotas i ny jord. Det är violinvirtuosen och Bach-specialisten Semmy Stahlhammer som tillsammans med streetdansaren Maele Sabuni möts på Norrlandsoperan i en musikalisk dansmix du antagligen inte sett förut. Efter turnéföreställningen hålls ett samtal där artisterna berättar om sina bakgrunder och svarar på frågor.

TYCK TILL OM SCENEN! Nu vill vi veta vad du tycker om medlemstidningen. Välkommen med tips, kritik, beröm och frågor. Mejla till redaktionen på: scenen@riksteatern.se SCENEN 1 2022

SÖREN VILKS

HALLÅ DÄR …

SUPERSNYGGA POSTERS Tycker du också att gamla affischer är det finaste som finns? På Vintageaffischer i Stockholm, och på webben, hittar du gamla planscher på temat politik, musik och just det, teater. Som dessa gamla Riksteater-posters. Först till kvarn gäller.

Sybil, Basil och Manuel serverar dig under en kaotisk middag.

Pang i bygget – en riktig soppteater Alla som älskar Pang i bygget har möjlighet att uppleva en lika kaotisk middag som i TV-serien. Sedan 1997 turnerar Fawlty Towers The Dining Experience i England.

Det är en föreställning där du under två timmar blir serverad av den irriterade och lättkränkte Basil, den förvirrade Manuel och den bitske Sybil.

Samtidigt i Sverige: Eva Rydberg och Adde Malmberg har också valt att ikläda sig det uppstressade hotellägarna i John Cleeses egen scenversion som kommer att sättas upp på Fredriksdalsteatern i Helsingborg i sommar. Här får vi även återse John Cleeses egen favoritfigur Majoren, han som så ofta försöker hjälpa till, men snarare stjälper.

SCENEN 1 2022

...ISON, medlem i hiphop-duon Ison & Fille, som i vår ger sig ut på turné med teaterföreställningen För evigt med Ison & Fille.

Hur kommer det sig att ni är med i en pjäs?

– Ja, det var inget man hade förväntat sig. Men, när man får ett samtal från Riksteatern så stannar man till lite, och när vi förstod att det var på riktigt, satte jag och Fille oss ner och tänkte att vi har hållit på och turnerat och spelat in skivor i 20 år, hur kan vi ta det här till nästa nivå. Då kom det här erbjudandet som en blixt som slog ner och vi sa ”Vi kör!”.

Vad tar du alltid med dig på turné?

– Två saker: Eftersom jag är en person som gillar att vara avslappnad och ta det ganska coolt så är mjukisbrallor ett måste. Den andra saken – eftersom jag inte är så teknisk och digital – är att jag alltid tar med mig en tre, fyra serietidningar.

Det är mycket superhjältar.

Det är bokstavligen saker som gör att min hjärna kopplas bort från det verkliga livet när man sitter och läser om en person som kan flyga och lyfta världen med ett finger. Det ger mig en stund att koppla av, världens bästa terapi!

Vad är det sista du gör innan du går upp på scenen?

– Jag brukar säga att jag har flera olika röster i mitt huvud, både på ett positivt och negativt sätt. Precis innan jag ska gå på scen så hörs den negativa rösten ”du kan inget, det kommer gå jättedåligt, du kommer inte komma ihåg en enda text…”.

Men jag har också den positiva rösten som säger att jag är jättebra. Jag försöker tysta ner de dåliga rösterna och höja de positiva – så jag kan gå på och köra.

För evigt med Ison & Fille är en föreställning med manus och regi av Åsa Lindholm. Tre skådespelare agerar och berättelsen vävs samman med Ison & Filles låtar, som de framför live på scenen ihop med DJ Turo. Turnérar under våren.

7

INGÅNG NYTT OM SCENKONST

Tagit sig i kragen.

Stellan Skarsgård och Emily Watson i filmen Breaking the Waves.

LARS VON TRIER INTAR VADSTENA Det kan mycket väl vara Lars von Triers bästa film, det är åtminstone Lars von Triers bästa film som blivit en opera. Förra året satsade Vadstena-Akademien på att sätta upp Missy Mazzolis och Royce Vavreks musikaliska tolkning av Breaking the Waves från 1996, som i filmversionen hade Emily Watson och Stellan Skarsgård i huvudrollerna. Premiären fick – av kända anledningar – skjutas på till i sommar.

Boka redan nu in ett besök till den pittoreska Vätterstaden och VadstenaAkademien och du, ta med näsduk. Det är en snyftare.

Omvärlden förvandlas till ett dataspel i Biet i huvet.

BIROLL I HUVUDROLL

5000

Så många liter vatten förekommer på scen under Alexander Ekmans uppsättning av Svansjön på Den Norske Opera & Ballet i Oslo. Premiär i juni. Ta med regnrock.

ERIK BERG/DEN NORSKE OPERA OG BALLETT

Familjeföreställningen Biet i huvet behandlar några av livets största svårigheter – som ensamhet, fattigdom och utanförskap – och utspelar sig under ett dygn, ett dygn då huvudpersonen förvandlats till ett bi. Genom att skapa ett eget inre dataspel kan han bemästra en tuff vardag präglad av våld, utanförskap och borttappade skolböcker, allting i en värld som påminner om den pixliga tillvaron i Minecraft, Super Mario och Roblox.

Regissören Chantale Hannouch lekfulla uppsättning av den tyske dramatikern Roland Schimmelpfennigs manus hade urpremiär 2015, Sverigepremiär i Riksteaterns regi 2018 och nu kan du se den på Byteatern Kalmar Länsteater.

VISSTE DU ATT … du kan läsa alla tidigare utgåvor av Scenen digitalt på riksteatern.se/scenen

8

SCENEN 1 2 2022 2021

NYTT OM SCENKONST INGÅNG

BYGGA UPP ETT STORT BERG

URBAN JÖRÉN

Det blir höga berg och öar i strömmen när koreografen Jefta van Dinther återvänder till Cullberg med två nya verk i vår: On Earth I’m Done: Mountains, som hade premiär förra våren på Dansens Hus och On Earth I’m Done: Island som har premiär på Norrlandsoperan i maj och sedan går upp Dansens Hus nya scen Elverket i Stockholm.

– I många kulturer symboliserar berg beständighet, stabilitet och en väg till andlighet. Öar däremot är omgivna av vatten, isolerade och bär på en motsägelsefullhet; de kan samtidigt vara skyddade fristäder och omstörtande enklaver. Deras avskildhet rymmer både skönhet och fara, säger Jefta van Dinther.

[ C I TAT E T ]

”Våra operors framgångar vilar i de flesta fall i dirigentens händer. Den här personen är lika viktig som en tenor eller prima donna.”

Giuseppe Verdi I vår vilar framgången i Francesco Angelicos händer som dirigerar Verdis Rigoletto på GöteborgsOperan.

STINA WIRSÉN

Från teckning till teater Gillar du tecknare? Gillar du teater? Jamen, då har du en himla tur, för nu kan du på Dramaten se både barnboksförfattaren och illustratören Stina Wirséns hyllade musikal Får jag vara med? samt Liv Strömquist tänker på sig själv. Den sistnämnda är baserad på tecknarens senaste seriealbum Den rödaste rosen slår ut. Tecknare på teatern, en slump eller en ny trend?

SCENEN 1 2022

Pippi på Cirkus Det är bokstavligen det bästa av flera världar – tänk dig Astrid Lindgrens Pippi Långstrump i en musikal skriven av Björn Ulveaus och Benny Andersson skapad tillsammans med ett riktigt cirkussällskap – Cirkus Cirkör.

– Liksom miljoner andra svenskar över två års ålder älskar jag Pippi Långstrump. I en av Astrid Lindgrens berättelser går hon på cirkus tillsammans med Tommy och Annika och den berättelsen har gett inspiration till en nyskriven musikal. I vår föreställning är Pippi sig lik fastän ändå annorlunda. Vi har tolkat det som finns mellan Astrids rader och gett det en musikalisk dräkt. Välkommen till Cirkus i sommar, vi har krattat manegen, säger Björn Ulveaus.

Premiär i juli på Cirkus i Stockholm.

9

VÅRA VÄNNER

En komiker sjunger ut SAERUN NORÉN

Namn: Anna Blomberg Född: 1972 BAKGRUND: Skådespelare och komiker som bland annat medverkat i Kvarteret Skatan, julkalendern, gjort imitationer i Robins och egna humorserien Anna Blomberg Show, medverkat i filmer och haft egna föreställningar.

Aktuell med: Turné med föreställningen Anna Blomberg sjunger ut - och att jag fyller 50 år i maj.

NÄR JAG VAR LITEN VILLE JAG BLI:

Psykolog, författare och isprinsessa.

Det sistnämnda trots att jag är jättedålig på att åka skridskor. Det var mer en masochistisk dröm eftersom jag är rätt lång och stor, och ja, inte kan åka. Det var inte så trovärdigt.

DÅ FÖRSTOD JAG ATT JAG VILLE BLI SKÅDESPELARE:

Det var nog eftersom jag ofta var tomte på jularna. Det här var på gymnasiet, så det var relativt sent egentligen. Jag tog det här med tomten på rätt stort allvar och jag brukade tänka ut en karaktär och story och vad han skulle prata om.

Det kunde vara en pensionärstomte med olika krämpor och kateter. Jag gick väldigt mycket in i rollen för jag tyckte att det var så himla roligt och kände att det här vill jag fortsätta med.

DÅ MÄRKTE JAG ATT FOLK SKRATTADE ÅT MIG:

Det var nog med tomten. Men jag märkte också tidigare på högstadiet när jag hade varit på discon och kom hem och visade för min syster hur alla andra dansade och var. Då märkte jag att hon och andra tyckte att det var roligt när jag härmade och showade.

DÅ BÖRJADE JAG IMITERA FOLK:

Imitera började jag med ganska sent.

Det är nog tio år sedan. Jag har alltid gjort olika karaktärer och då har jag varit inspirerad av verkligheten. Men just att imitera och sitta och titta på någon, det 10

var när Hollywoodfruarna kom med Maria Montazami och Anna Anka. De var så lustiga karaktärer. Någon måste ju ha gjort en parodi på dem, tänkte jag, men det var ingen som hade gjort det.

DE HAR VARIT SVÅRAST ATT IMITERA:

Det är alltid svårt, Maria Montazami har ju ett karaktäristiskt sätt att prata på, det är tacksamt. Men, jag försökte härma Anna Kinberg Batra och det var jättesvårt. Hon har inga tydliga eller starka särdrag. Sen har jag ju dessutom jobbat mycket med hennes man, det kändes också konstigt, att studera in Davids fru.

DET ÄR ROLIGAST MED ATT TURNÉRA…

Att få möta publiken i hela landet. Bara att få komma upp till Kiruna, där jag aldrig har varit, och att få möte Kirunapubliken är en sådan ynnest. Det är också ett så bra gäng i ensemblen och alla runt omkring, som gör att det blir roligt.

De är schyssta och superproffs.

DET HÄR PACKAR JAG ALLTID PÅ TURNÉ: Min mysdress i velour. Då kan man ha den när man går ner och käkar frukost på hotellet, det är väldigt skönt. Om folk tittar? De får titta...

DET HÄR ÄR MITT NÄSTA PROJEKT

Jag kommer att vara med i en långfilm som har premiär nu i höst som handlar om en syntare som växer upp på den skånska landsbygden på 80-talet: Düsseldorf-Skåne heter den.

SCENEN 1 2022

KLASSIKERN ASKUNGEN

Vad är klockan?

Den första filmversionen av Askungen kom 1899 i regi av effektmästaren Georges Méliès: Cendrillon.

I vår sätter Kungliga Baletten upp Askungen, med kläder av Christian Lacroix.

ångt innan Disneys L version kom Fleischer Studios tecknade film Poor Cinderella med Betty Boop i huvudrollen, 1934.

Hollywoodstjärnan Mary Pickford gestaltade Askungen i stumfilmsversionen Cinderella 1914.

Klassikernas klassiker Det är så nära vi kan komma en tidlös klassiker, som ständigt uppdateras och tolkas på film, i musikal och balett. Säg hej till Askepjäsken, Askepotten eller som vi känner henne: Askungen.

En av de mest kända versionerna av sagan är Walt Disneys animerade film från 1950.

ASKUNGEN KAN MYCKET väl vara den mest klassiska av alla klas-

siska berättelser som ständigt uppdateras och får nytt liv. Det är med stor sannolikhet en av de äldsta sagorna som ännu lever och tolkas – redan under det första århundradet före Kristus berättar greken Strabo om flickan Rhodopis i farao Amasis Egypten. Härifrån har folksagan vandrat norrut och blivit nedtecknad av Bröderna Grimm, omvandlats till stumfilm med Mary Pickford i titelrollen 1914 och inte minst förvandlats till en balett av Sergej Prokofjev med urpremiär på Bolsjojteatern 1945.

Sagan om Askungen berör, oavsett tidsepok och medium. På julafton i Norge exempelvis, då bänkar sig våra grannar vid TVn för att varje år se en tjeckoslovakisk-östtysk film från 1973 – som förra året kom i en norsk nyinspelning – Tre nötter för Askepott. Ytterligare en tappning är Kungliga Balettens version där en danstävling har ersatt den där tråkiga – och alldeles, alldeles underbara – balen på slottet.

HENRIK EMILSON

SCENEN 1 2022

1957 kom en musikal av Rodgers & Hammerstein med Julie Andrews i huvudrollen för TV. Den sändes i färg, men finns endast kvar i svartvit kopia. En ny version gjordes 1965 och ytterligare en 1997, då med Brandy Norwood som Askungen och Whitney Houston som den goda fen.

11

I KULISSEN: ALMA SÖDERBERG, KOREOGRAF

MIXAR DANS OCH LJUD

För Alma Söderberg var yrkesvalet givet tidigt i livet. Redan som liten flicka ville hon skapa dansföreställningar. I dag jobbar hon som koreograf på danskompaniet Cullberg.

M

ötet mellan dans och musik har alltid fascinerat Alma Söderberg. Hon är en av tre koreografer på Cullberg som fått i uppdrag att under tre år skapa två verk vardera. I dansbranschen är det vanligt att koreografer frilansar och får kortare uppdrag för olika scener, men Cullberg satsar på ett långsiktigt samarbete.

– Det ger oss koreografer en möjlighet att fördjupa relationen med dansarna – och publiken, berättar Alma Söderberg.

Alma började på Cullberg 2019 och hade premiär med sitt första verk, The Listeners, 2020. Hon har en uppmärksammad internationell koreografkarriär med soloföreställningar bakom sig, och har bland annat prisats med Konstnärsnämndens Birgit Cullberg-stipendium.

– Jag ville bli koreograf redan när jag var liten och gick på balettskolan i Malmö.

Jag tyckte det var så roligt att hitta på egna danser.

PASSIONEN FÖR DANS och koreografi

tog Alma från den skånska hemstaden till Spanien, där hon studerade flamenco, en dans som har präglat hela hennes konstnärskap. Alma har också studerat dans i Paris och Bryssel, och har en examen i koreografi från SNDO (School for New Dance Development) i Amsterdam. Men en skada kom att påverka hennes koreografistil.

12

– Jag fick ganska tidigt en höftskada, och blev tvungen att hitta på en egen dansstil för att det skulle fungera rent fysiskt för mig att dansa i mina egenkoreograferade föreställningar, berättar hon.

På så vis föddes hennes karaktäristiska formspråk, en stil som har beskrivits som en unik mix av konsert, performance och dans – där ljud och rörelse är i symbios. I Almas uppsättningar använder dansarna både sina röster och kroppar, vilket flätar

”Inom samtida dans handlar skapandet mycket om en process där samarbetet med dansarna är väldigt viktigt.” samman det musikaliska med det rörelsemässiga. Här har flamencon varit en stor inspirationskälla för Alma, en sångoch dansform som ger spelutrymme för mycket känslor och spontanitet.

INOM SAMTIDA dans finns det sällan något

strikt manus till en dansföreställning och inte heller någon motsvarighet till noter, som till ett musikverk. I stället improviserar de flesta koreografer av experimentell dans fram verket tillsammans med dansarna under repetitionerna tills kore-

ografin sitter, men varje dansare får tolka rörelserna på sitt unika vis.

– Alla koreografer jobbar lite olika, men inom samtida dans handlar skapandet mycket om en process där samarbetet med dansarna är väldigt viktigt. En motsats till förr i tiden när koreograferna komponerade en dans och sedan ’lärde ut den’ till dansarna, förklarar Alma.

Under skapandeprocessen samarbetar Alma även med ett konstnärligt team: med kompositören av musiken, ljussättaren, dramaturgen och kostymdesignern.

Allt för att temat i verket ska förstärkas och publiken ska få en unik upplevelse.

I DET VERK SOM Alma jobbar med just

nu, Noche – som betyder natt på spanska – har teamet exempelvis hämtat inspiration från tavlor med nattliga motiv. Nattens ljus och ljud ska skapa en suggestiv känsla och ta med publiken till en annan plats för ett slag.

– Danskonsten är viktig på så vis, den gör det möjligt att utrycka något för en publik – utan ord, menar Alma.

Att skapa ett dansverk kan ta alltifrån sex månader till sex veckor. Alma tycker att just repetitionstiden är den roligaste, särskilt fram till ett par veckor innan premiären när mycket är klart men det fortfarande är möjligt att finslipa detaljerna.

– Varje gång man skapar ett verk är ett spännande äventyr – man vet aldrig riktigt var man kommer hamna.

JESSICA JOHANSSON SCENEN 1 2022

ALMA S

ÖDERB Gör: Ko ERG reogra f Bor: M almö Aktuell m Cullber ed: Sitt andra g, föres verk fö r tä på Ink onst i M llningen Noch e almö.

FREDDY BILLQVIST

SCENEN 1 2022

13

DEMONDRAMATIKERN NORÉN

I nästan ett halvt sekel har Lars Noréns dramatik satts upp på svenska och utländska scener. I vår spelas en av hans allra sista pjäser, Solitaire, som senare i höst går ut på turné med Riksteatern. Ylva Lagercrantz Spindler ser tillbaka på sina möten med mästaren.

TEXT: YLVA LAGERCRANTZ-SPINDLER FOTO: TT-BILD

P

aris, februari 2018. I vit keps och med den franska sjalen nonchalant virad runt halsen sitter Lars Norén mitt emot mig i personalmatsalen på ComédieFrançaise. Utanför de stora panoramafönstren hoppar turister och Parisbor omkring på de runda pelare som utgör en konstinstallation. Som enda svenska journalist har jag åkt ner till Paris för att för SvD:s räkning följa och fotografera repetitionerna av hans uppsättning Poussière.

Det är en pigg och munter ”demondramatiker” jag möter den där kalla vinterdagen, även om han redan då hade börjat jobba kortare dagar som regissör, till följd av sjukdomen kol.

Desto mörkare är uppsättningen inne i Salle Richelieus 1600-talsdunkel, mörkare än många av hans tidigare verk för teatern.

– Poussière börjar som om det är den sista veckan på en semesterort, precis innan alla ska åka hem. Men så kan de inte lämna det här rummet, livsrummet.

Istället dör nästan alla, sa han till mig om den pjäs som tillsammans med Vintermusik på Kulturhuset Stadsteatern 2017

14

och Andante på Dramaten 2019, kom att utgöra en ny icke-linjär trilogi pjäser om åldrande och avsked.

Ett år senare följde jag även repetitionerna av Andante, egentligen den första pjäsen i ”dödstriptyken”.

– En dag försvinner allt – precis som teatern, sa han om temat för den när vi sågs i en betydligt mindre och trängre repetitionssal än den i Paris.

Det kom att bli vårt sista möte. I januari 2021 avled Lars Norén, i sviterna av covid -19. Men hans dramatik lever i högsta grad vidare på scenerna. Under 2021 sattes såväl den nyskrivna Son Fader Moder upp på Malmö Stadsteater samt en av hans tidigare pjäser, Tiden är vårt hem, på Kulturhuset Stadsteatern.

TEATERÅRET 2022 INLEDS med en annan

av hans allra sista pjäser, Solitaire. Regissören Sofia Adrian Jupither ser ett släktskap mellan den och 2010-talets ”dödstrilogi”.

Båda, menar hon, utgår från samma existentiella fråga: Vad är jag när jag blir av med mitt sammanhang? Till synes slumpvis har människor förts samman, något alla på olika sätt måste förhålla sig till. En annan likhet är, säger hon, hur rollerna talar sig fram till en person, i en situation

där de har förlorat alla sina personliga attribut och bara är en kropp.

– Lars var så medveten om att man blir till i kontakt med andra. I både Vintermusik och Poussière handlar det om människor som inte har valt dig som sällskap, i det är pjäserna extremt lika. Det nya är att här lämnar han det filosofiska tilltalet.

Det är mer av skarpt läge nu: Vi sitter fast. Vi är här och nu. Vad är det här för ställe? Luften blir allt tjockare. Det går inte att andas. En dör. På det sättet är den än mer klaustrofobisk, säger Sofia Adrian Jupither.

REGISSÖREN HAR hittills satt upp sju kritikerhyllade pjäser av Lars Norén genom åren. Mina egna möten med honom inleddes för drygt tjugo år sedan, i början av 2000-talet. Under sju år kom jag som teaterskribent att bevaka det mesta av hans arbete som konstnärlig ledare på Riks Drama, den avdelning som var en del av det förnyelsearbete som dåvarande vd:n Thomas Lyrevik ledde, och som resulterade i att rollen som konstnärlig ledare delades upp på fem separata enheter, utöver redan befintliga Cullbergbaletten också Unga Riks, Södra Teatern, Riks Gästspel >> och just Riks Drama.

SCENEN 1 2022

TT-BILD

Lars Noréns dramatik lever vidare.

SCENEN 1 2022

15

TT-BILD

SOLITAIRE av Lars Norén Regi: Sofia Adrian Jupither Scenografi: Erlend Birkeland Kostym: Maria Geber Ljus: Ellen Ruge Peruk och mask: Peter Westerberg Ljud: Robin Auoja Dramaturg: Anneli Dufva Medverkande: Thérèse Brunnander, Per Burell, Otto Hargne, Irene Lindh, Marianne Nielsen, Andreas T Olsson, Mikaela Ramel, Siham Shurafa, Jonas Sjöqvist, Niklas Åkerfelt.

Solitaire som turnérar med Riksteatern hösten 2022 produceras på Dramaten och görs i samarbete med Jupither Josephssons Theater Company tillsammans med Riksteatern, Den Nationale Scene i Bergen, Uppsala Stadsteater, Folkteatern i Göteborg och Svenska Teatern i Helsingfors.

Själv kom jag att bli chefredaktör för den oberoende teatersajten Nummer (2000–2011). I motsats till många andra i kulturbranschen var Lars Norén nyfiken på vad den nya digitala tekniken kunde erbjuda och ville gärna att vi kom och filmade hans repetitioner. Med åren kom det bli flera sådana inspelningar, däribland från hans uppsättning av Hamlet (2007), med en upprymd Norén och lekfullt nojsande Lo Kauppi och David Dencik i 16

rollerna som Ofelia och Hamlet. Då hade Dencik ännu inte fått internationella roller, exempelvis som galen professor i den senaste Bondfilmen. Norén ville gärna ha det så, jobba autentiskt, med inte alltför exponerade namn.

NORÉNS PRODUKTIONER på Riksteatern kom att spänna mellan vitt skilda fält.

Från triologin Morire di Classe med den banbrytande Personkrets 3:1 (1998) som är del 1, Skuggpojkarna som kom året efter, och den avslutande delen som kom först 2008: A la mémoire d´Anna Politkovskaia till den kontroversiella 7:3 – som slutade i en omdebatterad tragedi när två av skådespelarna, tillika interner från Tidaholmsanstalten, rymde under en permission vilket ledde till de så kallade ”Malexandermorden” där två polismän sköts till döds – via storartade uppsättningar som monologen Om detta är en människa med Michael Nyqvist i rollen som författaren själv. Samt den tragikomiska Stilla vatten som fick sin premiär på Judiska teatern, Tyst musik, Kyla och de avskalade Terminalpjäserna kan sägas vara något av en prototyp till den senare ”dödstrilogin".

År 2002 översatte han en pjäs av den norska författaren och dramatikern Jon Fosse, Riksteaterproduktionen Någon kommer att komma. Det var som om Fosses sakrala och stiliserade teaterspråk kom att färga av sig på Norén. I varje fall kom hans egna pjäser att från nu bli alltmer ordkarga. I den intervju jag skulle ha gjort med de två, men där Norén själv, medvetet eller omedvetet, tog över rollen som reporter visade han i varje fall vad som kan tolkas som beundran för Fosses förmåga att skriva förtätat lakoniskt.

BETYDELSEN AV Lars Norén som drama-

tiker kan inte nog understrykas. Få kunde som han lyssna in dialog. Med absolut gehör för den mänskliga själen skildrade han tunga ämnen utan att det någonsin blev tungt att se. Tvärtom, bärs många av hans pjäser ofta av en humor och lätthet.

En annan styrka med Lars Norén som dramatiker var hans ständiga förmåga att förnya sig. Som ett slags teaterns David Bowie fastnade Lars Norén aldrig i en genre eller ett uttryck. Från åtttoitalets ordrika så kallade borgerliga familjedramer via de mer samhällskritiska, som PerSCENEN 1 2022

TT-BILD

sonkrets 3:1, och vidare till en allt tystare teatervärld, som kulminerade i den helt ordlösa Stilla liv 2017.

Sofia Adrian Jupither tycker att ingen annan kan skriva fram en människa genom repliker som Lars Norén.

– Människan blir till när skådespelaren tar texten i sin mun. Det är därför skådespelarna hittar rätt in i hans texter. Han är en mästare på det. Han skriver för att vi alla ska förstå och se våra medmänniskor, i berättelser där vi, liksom i Ibsens pjäser, alla är subjekt. På det sättet blir det berättelser om mänskligheten, om människan.

Som regissör ser hon samtidigt utmaningar med att sätta upp hans manus.

Men om det tidigare handlade om att stryka mycket i manus är Solitaire – som hon personligen hann få av Norén strax innan han gick bort – i princip intakt.

– Den här gången har jag inte strukit ett kommatecken. Det är så tättskrivet att det skulle vara som att repa upp en stickad tröja! Den största utmaningen är istället att jobba med tio skådespelare som ska stå helt stilla på samma plats, i en rektangel mitt på golvet – i en timme och 45 minuter! Och att det man vill berätta ändå når ut.

Lars Norén regisserar Andante på Dramaten i januari 2019.

Foto: Lars Pehrson

TT-BILD

Lars Norén sätter upp Stilla liv på Elverket i Stockholm, 2017.

SCENEN 1 2022

17

SÖREN VILKS

Helena Bergström och dottern Molly Nutley som mor och dotter i Shelagh Delaneys 1950-talspjäs En droppe honung på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm.

INTE UTAN MIN DOTTER Det är inte ovanligt att barn till skådespelande föräldrar själva söker sig till scenen. Då och då händer det också att de spelar mot varandra, vilken inte sällan skapar stor publicitet. Vem är bäst? Skiner deras personliga förhållande igenom i rolltolkningarna? Får publiken en glimt in i aktörernas verkliga liv?

TEXT: CAROLINE HAINER

18

SCENEN 1 2022

Kända mödrar och döttrar som spelat mor och dotter på film: Blythe Danner och Gwyneth Paltrow Sylvia (2003) Vanessa Redgrave och Natasha Richardson i Evening (2007) Demi Moore och Rumer Willis i Striptease (1996) Diane Ladd och Laura Dern i Wild at Heart (1990) Maureen O’Sullivan och Mia Farrow i Hannah och hennes systrar (1986) Tippi Hedren och Melanie Griffith i Roar (1981) Meryl Streep och Mamie Gummer i Ricki and the flash (2015)

Gwyneth Paltrow med sin mor Blythe Danner i filmen Sylvia.

Natasha Richardson och Vanessa Redgrave i Evening.

S

ärskilt eggande tycks det vara att se mor och dotter agera tillsammans. Det finns flera tänkbara förklaringar till detta. Den psykologiska analysmodellen säger att relationen mellan mor och dotter har potentialen att bli det vackraste och starkaste bandet i deras liv – och det mest destruktiva. Inte bara kulturen är full av skildringar av komplicerade mor-och-dotter-förhållanden, även verkligheten. Självbiografier där dottern skriver om den kända mammans svek är en helt egen genre. Som Christina Crawfords SCENEN 1 2022

Mommie Dearest om Joan Crawfords försummande och Sachi Parkers uppgörelse med Shirley McLaine i Lucky me, till exempel.

DEN AMERIKANSKA psykologen Dr. Susan

Newman menar att det tidigare fanns en mycket tydligare gräns mellan generationerna. I filmbranschen fick kvinnor i stort sett pensionera sig vid 35 då rollerna tog slut – och kunde stundtals försöka leva vidare i branschen genom sina döttrars framgångar.

Idag tillåts kvinnor att vara unga längre, menar hon. De är inte förpassade till en viss garderob och en viss livsstil så fort de når medelåldern. Det har gjort att också

gränsen mellan barn och förälder är mer flytande. En mamma kan sträva efter att vara sin dotters bästa vän, att dela intressen och garderob vilket i sin tur skapar en ny komplexitet i relationen, som i sämsta fall kan hämma självständighetsutvecklingen och den egna identiteten. Det vill säga – man blir som sin mamma, lever i symbios med henne.

Men det kan ju också vara så att skådespelaryrket faller sig naturligt för vissa döttrar eftersom det är en värld som de känner till och är hemma i.

Helena Bergström och dottern Molly Nutley hör till de allra flitigaste moroch-dotter-paren i Sverige, de har spelat mot varandra både på film och scen. Till exempel i filmen Änglagård 3 och kriminalserien Saknad. Under hösten har de spelat mor och dotter i Shelagh Delaneys 1950-talspjäs En droppe honung på Stadsteatern i Stockholm. Att ha just mamma som motspelerska har Molly Nutley beskrivit som ”tryggt och superlyxigt”.

NÄR FAMILJEBANDET kommit på tal har

de båda intygat att de jobbar tillsammans för att de respekterar varandra som skådespelare. De ser på varandra som kollegor, inte som närmaste släkting, när de jobbar ihop. Eller, som Helena Bergström uttryckt det: ”Vi geggar inte för att vi är mor och dotter”.

Molly Nutley uttrycker det ännu mer krasst i en intervju i DN: – Under åren har jag bett om ursäkt för att jobba med mina föräldrar, bara för hur det speglats utåt. Men nu känner jag att jag utvecklats så mycket med er, så varför ska jag behöva försvara att jag vill jobba >> 19

Margaret Qualley och Andie MacDowell – mor och dotter i tv-serien Maid och i verkligheten.

>> med några av dem jag ser upp till mest i

den här branschen?

Vissa mödrar och döttrar har uttryckligen valt att inte spela mot varandra på film, Goldie Hawn och Kate Hudson till exempel. Mamma Goldie har sagt att förväntningarna på att magi ska skapas blir för stor, och att det alltid finns en risk att det emotionella bagaget kan ta överhanden. Andra menar att det är just det som är grejen. Att den gemensamma historien kan locka fram sidor och känslor som inte kan nås på annat sätt. I tv-serien Maid, till exempel var det huvudrollsinnehavaren Margaret Qualley som föreslog att hennes mamma Andie MacDowell skulle spela hennes mor i serien just för att rollen krävde att karaktären skulle vara både kall och grym mot sin dotter, men med en närhet och längtan bubblandes under ytan.

– Att komma in i ett rum och se din mamma där gör någonting med dig. Inte bara har du tillåtelse att röra vid henne som en familjemedlem men att himla med ögonen blir en automatisk respons när hon läxar upp dig, och att bli tårögd av en vältajmad kram, säger Margaret Qualley i en intervju.

Regissören Kathrine Winfeld var inne på samma spår när hon lät Suzanne Reuter skulle spela mot sin mamma Bojan Westin i tv-serien Drottningoffret.

20

Beata och Malena Ernman

Bojan Westin, mor till Suzanne Reuter.

– När de står i bild tillsammans uppstår en magi som är obetalbar. Deras relation har ju varat i nästan 60 år!

rollbesättning: mamma och dotter har en fysisk likhet som inte går att hitta hos något annat skådespelarpar.

Det lär ha spelat in också för regissören Lasse Hallström som just nu spelar in en film om konstnärinnan Hilma af Klint.

Hans fru Lena Olin och deras dotter Tora Hallström spelar samma roll, som yngre och äldre af Klint. ”Det var menat”, har han förklarat valet med, kort och gott.

Och kanske är det så. Att skådespelaryrket som är både emotionellt och tekniskt krävande kan gynnas av tryggheten i att familjebandet finns där oavsett vad rollprestationen kräver. Eller – och här är en spännande tanke – så är det just familjebandet som gör rollen extra krävande?

MALENA ERNMAN som delar scen med dottern Beata Ernman i den nyskrivna musikalen Forever Piaf, är nyktert ärlig i intervjuer och menar att hon vill spela mot dottern på grund av tillit – och moderlig stolthet.

– Det finns ju inget häftigare än att se sin dotter göra så bra saker. Det finns ingen jag litar på mer musikaliskt, säger Malena Ernman till DN. I föreställningen spelar de en äldre respektive yngre versionen av Edith Piaf. Det finns en uppenbar fördel med en sådan

SCENEN 1 2022

Foajén D I N G U I D E T I L L M E D L E M S K A P I R I K S T E AT E R N

CHRISTINE LAGERSTRÖM

Hej mörker min gamle vän

Applåder för Pianotopografier i Uppsala.

Hjulen på våra turnébussar rullar igen. Scenen är satt.

Sminket är lagt. Ljuset släcks och där, där väntandes i mörkret är kvällens stjärna – du.

Vi går mot ljusare tider. Det är vår och restriktionerna har hävts. Nu kan du äntligen gå in i mörkret igen, där du känner dig hemma. Det är här du gör en kulturgärning. För det är tack vare medlemmarna – du i publiken – som Riksteaterns över 200 föreningar kan fortsätta att sprida teater, dans, cirkus och musik i hela Sverige.

Som medlem hjälper du till att skapa större möjligheter för

din lokala riksteaterförening.

Du stödjer Sveriges kultur i allmänhet – och din egen ort i synnerhet. Du är en av närmare en halv miljon i ett publikhav, ett hav som sträcker sig från norr till söder.

Du älskar att vara i mörkret.

Du älskar strålkastarljuset på scen.

Du spelar en huvudroll – i alla föreställningar Du är Riksteatern.

! m e l d e m j e H Varför är du medlem, varför är din riksteaterförening viktig? Vi tog pulsen på några av dina medlemskompisar.

Ingeborg Skaar

Bor: Smedtofta, Vara kommun Förening: Vara Riksteaterförening Har varit medlem sedan: i drygt 20 år.

Pernilla Skogsberg

Bor: Örnsköldsvik Förening: Örnsköldsviks Riksteaterförening Har varit medlem sedan: I cirka 10 år.

Beskriv dig själv som kulturperson.

– Jag gillar allt! Vi har ju förmånen att ha ett Konserthus i Vara sedan 20 år och där kan vi se teater, dans, opera, konserter med klassisk musik men även stå upp-komiker, dansband och stora artister som Veronica Maggio och Sara Klang. Det är faktiskt helt otroligt, när man var ung skröt man inte direkt om att man var från Vara, men det kan man säga att man är med stolthet idag. Nu är Vara satt på kartan.

Varför gick du med i Vara Riksteaterförening?

– Det var ganska naturligt, dels för att min man var engagerad i föreningen, men också för att det runt millenieskiftet blev möjligt för enskilda personer att gå med, då gjorde jag det.

Som medlem har du en rad förmåner, som exempelvis rabatter, är det något du har tagit del av?

– Ja, men det sker inte regelbundet. Vi har varit på GöteborgsOperan, Dramaten och Stadsteatern i Stockholm, bland annat. Men vi har även besökt teaterföreningarna häromkring, som Vårgårda och Grästorp.

Varför tycker du att det är viktigt att det finns en riksteaterförening på din ort?

– Det är viktigt att det sker saker lokalt, för då går folk, när det är nära och när det händer just här där du är. Vi har ju också förmånen med att ha en så stor scen, så det finns inga begränsningar i vilka föreställningar som kan komma hit. Jag brukar säga att jag har tre hem – hemma, mitt företag och konserthuset.

Du har väl inte missat nåt?

Med en aktuell e-postadress registrerad så kan du få information från din lokala riksteaterförening och det fina nyhetsbrevet Kulisser!

Vill du uppdatera? Skicka in till: medlem@riksteatern.se

Beskriv dig själv som kulturperson.

”Det är viktigt att det sker saker lokalt, för då går folk, när det är nära och när det händer just här där du är.”

– Jag försöker gå på det mesta som händer i vår stad: konserter, teater, konstutställningar och film. Jag är mycket förtjust i dans, gillar även opera. Fjolårets absoluta höjdpunkt var Britt-Marie var här med Marianne Mörck, hon var fantastisk!

Varför gick du med i Örnsköldsviks Riksteaterförening?

– Jag är en föreningsmänniska som vill stötta de lokala, jag är även med i filmstudion och jazzklubben.

Har du tagit del av någon av förmånerna du har som medlem?

– Inte mer än att jag har fått rabatterat pris på nån föreställning. Förhoppningsvis kan jag ta del av nån förmån i en annan stad nu när restriktionerna är borta.

Som medlem kan du ibland påverka vilka föreställningar som tas in, har du varit med och gjort det?

– Nej, det har jag inte, men bra tips!

Varför tycker du att det är viktigt att det finns en riksteaterförening på din ort?

– Då alla kanske inte kan eller vill åka till en annan ort så är det viktigt att det finns möjlighet att gå på föreställningar även på en mindre ort.

Elvira Blomquist

Bor: Träslövsläge, Varberg Förening: Varbergs Riksteaterförening Har varit medlem sedan: 2019

Beskriv dig själv som kulturperson?

– Som person tycker jag mycket om att se teater där musiken får vara med och ta plats, bli en stämningshöjare eller bryta av. Föreställningar med coola sceniska lösningar eller unika karaktärer fångar också mitt intresse. Men jag gillar även att bli överraskad och ta del av något som jag inte brukar se, som dansföreställningar i en speciell stil eller konserter med musik i en viss genre.

Johan Selander

Bor: Hällaryd Förening: Karlshamns Riksteaterförening Har varit medlem sedan: Från och till i olika riksteaterföreningar under de senaste fem åren.

Varför gick du med i din riksteaterförening?

Beskriv dig själv som kulturperson.

– Nyfiken. Jag har en bakgrund inom kulturbranschen och är intresserad av det smalare snarare än det bredare. Jag är en teater- och dansbesökare som gillar lite udda och smal scenkonst.

Varför gick du med i din Riksteaterförening?

– Jag tycker att det viktigt med kultur på lokal nivå och att stödja de lokala arrangörerna, det blir väldigt tydligt när man är medlem i en riksteaterföreningen.

”Jag engagerar mig för att vara med och värna om ett rikt kulturliv.”

Som medlem har du en rad förmåner, är det något du tagit del av?

– Ja det har jag. Men när jag väljer vilka föreställningar jag vill gå på så påverkas inte det av rabatten, utan det blir sekundärt. Min främsta anledning är att stötta föreningen och att få information om organisationen.

Varför tycker du att det är viktigt att det finns en riksteaterförening på din ort?

– Jag tycker att det är viktigt med kultur och scenkonst, med en lokal teaterförening går det att sätta en lokal prägel med ett lokalt perspektiv. Fler arrangörer, gör att det blir lättare att turnera och det skapar i sin tur ett större kulturutbud, det är tacksamt både från de som tar del och de som arrangerar.

– Jag gick med i riksteaterföreningen och styrelsen för att jag brinner för kultur i alla dess former, allt från teater till musik och poesi. Idag med alla streamingtjänster tror jag att många, framförallt unga, går miste om fantastiska föreställningar när teater byts ut mot film, men det blir inte samma sak! Jag är med i min förening för att försöka få fler att upptäcka teatern och dess trollbindande kraft.

Som medlem har du en rad förmåner – har du tagit del av någon sådan förmån?

– Som medlem har jag sett många bra föreställningar. När det är rabatterat pris eller ibland till och med gratis blir det att man går och ser ännu fler. Senast såg jag In memoriam, en fantastisk teaterupplevelse med underbart skådespeleri!

Som medlem kan du ibland påverka vilka föreställningar som tas in, har du varit med och gjort det?

– Jag är förhållandevis ny i styrelsen, men jag har varit med och röstat och valt ut föreställningar som kommer till Varberg framöver. Hur de är återstår att se, men förmodligen väldigt bra.

Varför tycker du att det är viktigt att det finns en riksteaterförening på din ort?

– Jag engagerar mig för att vara med och värna om ett rikt kulturliv i en småstad som Varberg, för att se till att det finns lättillgänglig kultur som tilltalar alla målgrupper. Det är viktigt att jag och alla andra ska få möjligheten att ta del av olika berättelser.

Sugen på cirkusskola?

Var utbildar en sig idag inom samtida cirkus? Jo, till exempel på Stockholms Konstnärliga Högskola som sedan 2005 har utbildat ungefär 120 professionella cirkusartister.

Cirkusidéer efterlyses timmar per år lägger de som är aktivt engagerade i Sveriges alla Riksteaterföreningar ner tillsammans.

Borås Stadsteater, Riksteatern och Cirkus i Väst söker efter dig som har en konstnärlig idé för en familjeproduktion inom samtida cirkus.

Föreställningen kommer att produceras på Borås Stadsteater. Efter spelperiod i Borås följer en turné med Riksteatern.

Bli en medlemsförening i Riksteatern PAJALA UNGA RIKSTEATERFÖRENING.

Det är inte bara enskilda personer som kan gå med i Riksteatern, har ni en ensemble, är ni en förening, en organisation eller ett företag? Då är ni också välkomna, så här går det till.

Det är alla riksteaterföreningar tillsammans som är folkrörelsen Riksteatern. Är ni en ensemble, en arrangörsförening som har medlemmar eller driver du ett företag? Då kan ni också bli en del av Riksteatern. Det finns tre olika sätt, beroende på vilka ni är.

Bli medlem i en riksteaterförening

Vill ni samarbeta med, stödja och vara med och påverka verksamheten i en speciell riksteaterförening, då kan er förening, organisation eller ert företag bli medlem där. Kontakta er lokala riksteaterförening direkt.

Du hittar Riksteatern lokalt på: riksteatern.se/riksteaterforeningar

Styrelsen i Pajala Unga Riksteaterförening.

Nytt namn!

Som riksteaterförening ska föreningen ha begreppet ”Riksteater” i sitt namn och använda den gemensamma logotypen, exempelvis: Riksteatern Osby, Riksteatern Skövde eller Pajala Unga Riksteaterförening,

Bli en riksteaterförening

Finns det ingen riksteaterförening på er ort? Är ni en ideellt arbetande arrangörsförening med medlemmar kan ni välja att bli en riksteaterförening. Då kan ni påverka Riksteaterns verksamhet och ta del av alla medlemsförmåner (se ruta).

En förutsättning är att ni ställer er bakom och införlivar Riksteaterns ändamåls- och demokratiparagraf i era stadgar.

Läs om ändamålsparagrafen och demokratiparagrafen här: https://www.riksteatern.se/sidor/ bli-en-del-av-riksteatern

Anslut din förening, organisation eller företag till Riksteatern

Om er förening, organisation eller ert företag vill vara med och påverka och/ eller stödja Riksteaterns verksamhet men inte kan eller vill bli en riksteaterförening eller medlem i en riksteaterförening kan ni välja att ansluta er till Riksteatern.

Anslutningen innebär bland annat att ni antar ändamålsparagrafen i Riksteaterns stadgar, vilket betyder att ni verkar i samma anda som Riksteatern.

Förmåner för en riksteaterförening • Möjlighet att påverka Riksteaterns verksamhet genom att bland annat delta i referensgrupper, utvecklingsprojekt samt på kongressen vart fjärde år • Tillgång till Riksteaterns event och nätverk • Tillgång till kompetensutveckling inom arrangörskap, scenkonst och föreningsverksamhet • Rabatt på Riksteaterns egna produktioner • Egen hemsida som ni i föreningen själva styr över • Gemensamt intranät på webben • Medlemshantering med register, fakturering, etiketter • Rabatter via Riksteaterns nationella avtal på hotell och biljettförsäljning • Medlemsvärvarmaterial • Marknadsföringsmaterial • Försäkring

ilia Cec gog ppen. a a d e u läpp r gr map Dra peppa lir att s e b Sax a steg t Näs us. man

N E M M O VÄLK T E P E R L TIL När gruppen Dramaqueens träffas en januarikväll i Falun för att repetera sin pjäs till ungdomssatsningen Länk blir det mycket skratt, en del avbrott, men också stort fokus och allvar.

Ungdomarna beskriver pjäsen Hunk som djup, annorlunda och en spegling av verkligheten, om än med lite grövre språk.

TEXT: JENNY ASP FOTO: HENRIK HANSSON

SCENEN 1 2022

21

VAD ÄR LÄNK? Vartannat år tar Riksteatern fram sex nyskrivna pjäser för unga ensembler. Dessa pjäser spelas sedan av drygt 100 unga ensembler över hela Sverige. Ensemblerna möts på 15 regionala scenkonstfestivaler.

Varje Länk-omgång avslutas med en brakfinal i Hallunda, när hundratals unga scenkonstälskare möts på Riksteatern för en tre dagar lång teaterfest.

Detta är LÄNK.

Efter uppvärmning av kroppen är det rösternas tur.

PÅ KULTURHUSET TIO14 i Falun håller

gruppen i fördjupad teater hus på tisdagskvällar. I sal 201, med svart golv, svarta väggar och svart tak tar dramapedagog Cecilia Saxe emot. Ur högtalarna strömmar peppig musik och snart kommer teatereleverna in, en efter en. Idag är nio av elva här. Samtliga går på gymnasiet och alla har haft teater på fritiden i minst två år, vissa har varit i samma grupp i flera år.

De sätter sig på golvet i en ring och börjar med en runda, där alla får berätta hur de känner sig. Även vi, som är på besök.

Därefter pratar vi om Hunk, skriven av Grete Havnesköld och Johanna Thor.

Pjäsen berör så kallade incels, personer som lever i ofrivilligt celibat och ofta ”möts” på webben.

Efter att estetprogrammet i Falun hade valt Länkmanus nosade Dramaqueens på flera olika manus, men landade till slut i Hunk. Antalet roller passade bra och det annorlunda temat väckte nyfikenheten.

– Hunk har ett bra budskap, vilket gör

22

manuset intressant. Man kan inte genom utseendet förstå hur någon är på insidan, säger Penny Zinderland.

– Jag har aldrig gjort något så djupt tidigare. Innan har det mest varit sagor och andra, mer oseriösa grejer men Hunk är annorlunda. Den speglar verkligheten, fyller Tova Abela i.

– Det är verkligen olikt det vi brukar göra, håller Arta Mokaripour med om.

När jag frågar om de känner igen temat eller vissa situationer från verkligheten, hörs ett samstämmigt ”ja” i salen.

– Men lite grövre än vad vi är vana vid, säger Matilda Carr. De är ju också äldre än vad vi är, runt tjugo.

– Incelforum uppmärksammas ju mycket i media just nu, så pjäsen rör samtiden och lyfter hur farligt sådana forum kan bli, instämmer Eric Johansson.

När manuset var spikat fick deltagarna önska roller, som Cecilia sedan fördelade.

Men rollsättningen har varit lite roddig, berättar hon. I början var de för många,

så då fick ytterligare två roller skapas – i samråd med dramatikerna. Sedan blev det istället avhopp och ytterligare anpassningar fick göras.

– En utmaning med Länk är att vi inte ska ändra så mycket. Vi ska anpassa gruppen efter manuset, inte manuset efter gruppen. Och det kan vara en bra sak att träna på, att tänka om och göra minimala anpassningar, som att byta repliker eller kön, berättar Cecilia.

GRUPPEN KÖR IGÅNG med uppvärmning.

De ställer sig upp, musiken fyller rummet och de börjar sträcka på sig. När kropparna är varma är det rösternas tur. De går mot varandra, med hoppsasteg, smygande steg och baklänges. Samtidigt gör de ljud och därefter valfria repliker från pjäsen.

Plötsligt hör man: ”Hora!” och ”Du är bög!” i salen, något som vittnar om det grova språket i Hunk.

Och just grovheten har varit en av de största utmaningarna med pjäsen. Penny SCENEN 1 2022

berättar att både språket och att de tar mycket på varandra, är något som inte alla är bekväma med.

– Det är ett grovt manus, men man vill inte skämta bort det. Om vi ska toucha ett sånt ämne, som berör och som många upplever, då vill man också göra det på ett bra sätt, säger Tova.

EFTER UPPVÄRMNINGEN är stämningen hög. Men skratt, fniss och rörelse byts snart ut mot fokus när hälften av gruppen repar prologen och andra halvan tar scen ett i rummet bredvid. Rasmus (den utstötte incelkillen) sitter i sitt rum, markerat med en led-ruta i det dunkla rummet.

Han spelas av Arta. Runt honom står och sitter tre andra från incelforumet (Penny, Mina Adolphson och Elias Strömgren).

De spelar hela prologen och när scenen är slut ljuder applåderna.

– Bra jobbat! säger Cecilia. Hur kändes det? Hon ställer frågor, ger feedback och de diskuterar hur de ska röra sig på sceSCENEN 1 2022

” DET SKULLE VARA ROLIGT ATT SE ANDRA SOM HAR GJORT SAMMA PJÄS OCH DERAS TOLKNINGAR AV MANUSET.” nen, vilka kläder den propre affärsmannen ska ha, samt vilken rekvisita mekanikern och gymkillen ska ha i handen. Eftersom gruppen består av två killar och resten tjejer spelas manliga karaktärer ofta av tjejer. De kör en gång till och får beröm av Cecilia, som säger att nästa steg är att släppa manus.

I rummet bredvid är stämningen några snäpp högre. Där är det förfest och kompisgänget (spelat av Matilda, Eric, Tova, Bianca Strömkvist och Nea Bäckman) firar sin avklarade tenta i genusvetenskap.

Nora har just blivit dumpad och uppma-

nas att ragga på krogen och sätta hunkpoäng på kvällens killar.

Därefter spelar grupperna upp sina scener för varandra och får applåder och feedback. Framförallt uppskattar båda gängen rörelserna hos varandra, de har löst det snyggt. De diskuterar även tempo, pausering och artikulering.

I MARS HAR Hunk premiär och gruppen

hoppas på att Länkfestivalen i Sunne kan bli av som planerat. Reservplanen är annars att köra pjäsen i Falun, tillsammans med de två andra grupperna på estet.

– Just nu känns det stressigt, men det kommer att lösa sig, säger Eric.

– Det skulle vara roligt att se andra som har gjort samma pjäs och deras tolkningar av manuset, tycker Tova.

När vi smiter ut ur rummet är gruppen i full gång med scen två: kön till krogen där Rasmus möter kompisgänget. Energin i rummet är hög, det skrattas, diskuteras och tas om. Att Hunk engagerar är tydligt.

23

När allt vändes upp och ned under pandemin kunde det ha krossat de svenska scenaktörerna.

Men branschens kommunikatörer gick samman och skapade ett nätverk för stöd och diskussioner – Scenkonst med omtanke – och likt fågel Fenix reste de sig på andra sidan pandemin.

Det första evenemanget Riksteatern var tvungna att ställa in på grund av pandemin var Eldfesten i mars 2020.

DANISH SAROEE

TEXT: ANNA HEDELIUS

UR ASKAN AV ELDEN 24

SCENEN 1 2022

JOHAN GUNSÉUS

Petra Kangas, kommunikationschef Norrlandsoperan

”INSTÄLLT PÅ GRUND av sjukdom”, ”Nytt premiär-

datum”, ”Alla besökare över 18 år behöver visa upp ett giltigt vaccinationsbevis”. Pandemin har ställt höga krav på scenkonstens kommunikatörer, som gång på gång och med kort varsel har tvingats ropa ut nya budskap till publiken. Under parollen "Scenkonst med omtanke" har branschens kommunikatörer skapat ett nätverk för stöd och diskussioner.

Scenen stämde träff med kommunikationscheferna Annika af Trolle på Svensk Scenkonst, Maureen Hoppers på Riksteatern och Petra Kangas på Norrlandsoperan.

Berätta om nätverket!

Annika: Redan för flera år sedan skapade vi ett

nätverk med ett 40-tal kommunikations- och marknadschefer inom scenkonsten. Före pandemin hade vi fysiska lunchträffar, ofta hos någon medlem för att i samband med träffarna också kunna se varandras produktioner. När de första restriktionerna kom i mars 2020 sammankallade jag till ett digitalt möte och sedan dess har vi setts var tredje fredag. I början var alla lika chockade och hade samma sorts frågor: Hur gör vi med publik, personal, uppdragsavtal, abonnemang?

Maureen: Hos oss på Riksteatern började det med att vi, den 16 mars 2020, skulle arrangera den återkommande Eldfesten. Bara på Skansen i SCENEN 1 2022

Stockholm väntades över 15 000 besökare. Innan vi beslutade oss för att ställa in, trots att SVT körde Melodifestivalen helgen före, förde jag en dialog med våra riksteaterföreningar i Göteborg, Malmö och Stockholm. I detta läge, i oron över tonalitet och hur vi skulle kommunicera, tog jag också kontakt med nätverket. En viktig fråga att diskutera var hur vi skulle bibehålla publikens förtroende, förståelse och engagemang. På Riksteatern kommunicerade vi redan tidigt att vi ställde in med omtanke om publiken.

Annika: Vi lanserade sedan budskapet ”Scenkonst med omtanke” i augusti 2020. Undan för undan arbetade vi fram tips och branschtäckande riktlinjer för hur man arrangerar smittsäkert.

Petra: På Norrlandsoperan hade vi premiär den 12 mars 2020. Dagen före kom de första restriktionerna och vi fick jättemånga avbokningar. Premiären spelades men vi bestämde att ställa in följande föreställning. Det var kaos på alla plan och har varit det till och från sedan dess. Nätverket har varit en ovärderlig hjälp i detta. Min stress har minskat genom att prata med kolleger runtom i landet. När försäljningen sviktar får man panik. Då är det en otrolig styrka att vända sig till sin egen organisation och berätta att publikens beteenden är desamma överallt.

Maureen: På Riksteatern har vi både relationen

” DET VAR KAOS PÅ ALLA PLAN. NÄTVERKET HAR VARIT EN OVÄRDERLIG HJÄLP I DETTA.”

>> 25

”VI MÅSTE GÖRA EN RELATIONSSKAPANDE RESA MED VÅR PUBLIK OCH UNDER PANDEMIN HAR VI TESTAT OLIKA VÄGAR FÖR DETTA.” >> med publiken och arrangörerna att tänka på. Publi-

ken förstår budskapet. De vill inte bli smittade, de vill skydda sina familjemedlemmar. Arrangörerna har det svårare, de har ju också ekonomiska förluster att tänka på. Den oron har vi behövt fånga upp och bekräfta. Vi har satt oss in i de stöd som sakta utannonserats från kulturdepartementet samt den information som har kommit från Folkhälsomyndigheten och regeringen. Vi har förtydligat denna för våra föreningar och stöttat dem i sina ansökningsprocesser. I det har Svensk Scenkonst med sin juridiska kompetens varit ett ovärderligt stöd.

Petra: Om vi bortser från det tråkiga har pandemin rent professionellt varit utmanande och rolig. Att arbeta med kriskommunikation när det är extremt tidskritiskt och resultatinriktat är väldigt utvecklande.

Kan man säga att pandemin har varit framgångsrik rent kommunikationsmässigt?

Petra: Hos oss jobbar vi nästan enbart med

digital marknadsföring och vi ser att vi har haft en otroligt hög effekt i det vi gör. Om man mäter klick 26

har vi har aldrig haft så framgångsrika kampanjer som vi hade under november och december 2021. Ändå köper folk inte biljetter. Enkelt uttryckt tror jag det beror på att när myndigheterna kommunicerar att det farligaste du kan göra är att sitta i en teatersalong – då låter folk bli.

Annika: När vaccinbevisen infördes hade biljettförsäljningen börjat puttra på, men i och med bevisen störtdök det igen. Att myndigheterna kör med dubbla budskap drabbar branschen väldigt hårt.

Maureen: På Riksteatern har vi fortsatt sälja biljetter. Vi har haft två arrangörssäljtillfällen under pandemin. Vi gjorde en 20-procentig ökning första gången, en 35-procentig ökning andra gången.

Biljetterna köps alltså, men när myndigheterna svänger får vi väldigt mycket avbokningar.

Många av er har satsat på digital scenkonst?

Petra: Ja, och det har haft sin kommunikations-

mässiga utmaning…

Maureen. Att bygga själva plattformen var inte det svåra men beteendeförändringarna som krävs – hur får man en person som vill uppleva scenkonst i ett rum med andra att flytta till en digital skärm där hen kanske redan har suttit och jobbat i åtta timmar?

Petra: Så är det verkligen. Filmad scenkonst är ingen hit. Poängen med scenkonst är ju att det är live.

Annika: Vi fick till tillfälliga rättighetsavtal för att få visa materialet digitalt. Och det var intressant SCENEN 1 2022

MAGNUS LIAM KARLSSON

Maureen Hoppers, kommunikationschef Riksteatern

MAGNUS LIAM KARLSSON

Annika af Trolle, kommunikationschef Svensk Scenkonst

att se de digitala konstformer som tillkom under pandemin, som Dramatens Hon ska heta Minou.

Har pandemin med alla svängningar blivit vardag?

Annika: Nej, individens frihet är enormt

inskränkt. Det fanns kanske en acceptans för det under den värsta pandemitiden, men hur länge kan vi leva under sådana här begränsningar? Vi är flockdjur som vill uppleva saker tillsammans. Vi måste få tillbaka vår rörelsefrihet, vi kan inte leva instängda år efter år för att vi har hög influensa.

Scenkonsten är väldig angripen.

Petra: Luften gick ur mig när de senaste restriktionerna kom. Jag tappade lusten, vad ska vi göra?

Det finns inget ljus i sikte. Ingen rim och reson i restriktionerna, inget aviserat slut eller lättnader.

Annika: Från regeringshåll är alltsammans väldigt dåligt kommunicerat. Det gör att man härsknar till, nu är måttet rågat. Här har vi en bransch som har skött sig exemplariskt. Ändå drabbas vi.

Detta medan andra sektorer får ha öppet precis som vanligt.

Petra: Vi måste hela tiden påminna publiken om vår existens. Samtidigt kan ingen marknadsföring vi gör driva biljettförsäljning i någon större skala.

Det blir tufft i huvudet, utmattande.

Maureen: Pandemin har synliggjort att kommunikation också är relationsskapande, att det inte bara handlar om att kränga biljetter. Vi måste göra en relationsskapande resa med vår publik och under pandemin har vi testat olika vägar för detta.

SCENEN 1 2022

Finns det något positivt med pandemin?

Annika: Det har tillkommit en större förståelse

för scenkonst från regeringshåll. Tyvärr visade pandemin att beslutsfattarnas kunskap om scenkonstens infrastruktur var väldigt dålig. Därför började vi redan i mars 2020 att skriva debattartiklar och ha möten med kulturdepartementet för att beskriva scenkonstens ekosystem. Ett system där individer vandrar mellan verksamheter på uppdrag i en värld bestående av ideella arrangörer, frilansare, privata aktörer och institutioner.

Maureen: Vi har varit i ett kriskommunikativt läge och allt fler har upptäckt vilken effekt god och tydlig kommunikation kan ha. Det kommer att stärka efterfrågan på kommunikativa insatser. Vi har också fått modet att testa nya användarbeteenden, olika typer av scenkonstplattformar – Riksteatern har haft pressläpp som podd, vi är på Tiktok, vi har gjort poddfestival, hörlursvandringar och annat.

Petra: I vår publik har vi en ganska hög andel äldre. En utmaning har alltid varit att de inte köper biljetter online. När vi återköpte hela våren 2020 hade väldigt många köpt biljetterna fysiskt i biljettkassan. Det var ett elände att ge dem pengarna tillbaka då återköpen också behövde göras i biljettkassan. Det problemet är nu borta, de har helt tagit sig in i den digitala världen.

” TYVÄRR VISADE PANDEMIN ATT BESLUTSFATTARNAS KUNSKAP OM SCENKONSTENS INFRASTRUKTUR VAR VÄLDIGT DÅLIG.”

Fotnot: Intervjun gjordes innan restriktionerna släpptes 9 februari 2022.

27

BRODERADE BRYDERIER - En motor på landsbygden, som är otroligt imponerande, är den typ av organisering som finns. Har man ingen skola, då fixar man en, har man ingen snöröjning, då fixar en det. Givetvis är det ju väldigt problematiskt att en behöver organisera sig för att få tillgång till välfärd som borde garanteras av skattsedeln men den starka föreningskraft och nätverk som finns är mäkta inspirerande.

- Det ville jag spinna vidare på även i kostymskapandet för produktionen Landsbygdsupproret. Det är ett gemensamt projekt som hundra personer runt om i Sverige skapat tillsammans och bidragit med en bit av sin landsbygd i form av mönster och tankar. Det har varit otroliga broderier och tolkningar, både problematik och utopi.

- Den stora vinsten har varit våra digitala syjuntor där vi möts och som verkligen visar på Riksteaterns kraft att sammanföra personer. Vi är många som bor på landsbygden och när vi går ihop blir det en gemenskap större än klänningen i sig.

Tove Berglund, kostymdesigner och konstnär Vad: Kostymtillverkning till föreställningen Landsbygdsupproret. Klänningen består av delar i tyll som över 100 personer runt om i landet har broderat på och skickat in till ateljén.

Vilka: Åsa Ericson, kostymföreståndare, Lisa Pernebrant, kostymmästare Var: Folkteatern Gävleborg, Gävle När: 19 januari, 2022 Fotograf: Stéfan Estassy

28

SCENEN 1 2022

SCENEN 1 2022

29

VÅR FÖRENING ÅSELE MUSIK- & RIKSTEATERFÖRENING

Lokala kulturutövare och en gräsrotsrörelse är hemligheten till framgång. De som började spela i högstadiet skapar nu egna arrangemang som unga vuxna. Så är det.

Närproducerat är bäst TEXT: HENRIK EMILSON FOTO: ÅSELE MUSIK- & RIKSTEATERFÖRENING

Åsele Musik- & Riksteaterförening är inte störst, men kan stoltsera med riktigt höga publiksiffror. Hemligheten? Ett stort lokalt engagemang.

30

– VI ÄR INTE STÖRST, vi har inte mest

pengar, men procentuellt sett har vi, efter Umeå, haft den största publiksiffran i Västerbotten under 2020.

De säger Sylvia Schöne, ordförande i Åsele Musik- & Riksteaterförening. Inte utan viss stolthet i rösten. Med all rätt kan tyckas, eftersom det bara bor 2 800 personer i Åsele och föreningen endast består av 34 medlemmar i dagsläget. Men det är väldigt entusiastiska medlemmar och det finns också en entusiasm hos Åseleborna

förklarar hon och styrelseledamot Petri Kivimäki.

En orsak till publiktillströmningen till någon av Kulturhusets två scener, till Åsele kyrka, till hembygdsområdet eller någon av byaföreningarna runt om i kommunen, är att det finns flera lokala utövare av kultur här.

– Vi har byggt upp något som är eget där vi representerar lokala musiker, aktörer och artister som bor här i Åsele.

Under pandemin var det tur att vi hade så mycket lokal verksamhet. Vi har lätt kunnat ställa om och anpassa oss efter läget, säger Petri.

HAN SÄGER ATT en drivkraft är att lyfta inlandet och de som bor här.

– Det viktigaste för oss är den lokalproducerade kulturen och utifrån publiksiffrorna är de föreställningarna också de mest attraktiva för Åseleborna, förklarar SCENEN 2 2022

Under pandemin satsade riksteaterföreningen på alternativa scener. En var Petri Kivimäkis egen altan.

Efter Umeå har riksteaterföreningen högst publiksiffror i regionen. Här en fulls att julkonsert 2021.

Kulturbranschen kräver sina gitarrcapos och plektrum – och blåsor på fingrarna.

han och tillägger att i uppdraget ingår givetvis att presentera sånt som kommer utifrån också.

Sylvia berättar att det många gånger är en fördel att vara en liten kommun med så många lokala aktörer. Det gör att de kan skapa relativt spontana uppträdanden som inte kräver så mycket organisation runt omkring.

– Det är också det som ger oss medlemmar och ger oss publik.

DET RIKA KULTURLIVET är inte något som har uppstått ur tomma intet, utan något som systematiskt byggts upp genom att exempelvis engagera ungdomar och ge dem mentorer.

– Det måste finnas en gräsrotsnivå, de är de första som bär hela kulturen. Det är också viktigt att de får pröva på mycket själva. De som började i högstadiet är SCENEN 2 2022

Sylvia Schöne, Pauline Court och Petri Kivimäki, stolta representanter för Åsele Musik- & Riksteaterförening.

vuxna nu och gör egna arrangemang, säger Petri. Sylvia fyller i: – Det är ju det här en brinner för. Har man möjlighet att uppleva kultur där man bor, då har man ett bra liv. Man behöver inte utföra det själv, man kan sitta i publiken. Det ger så mycket. Det är så många känslor som får utlopp.

Det ser ljust ut för den lilla föreningen. Dels finns det en lokal anda och många samarbeten och dels har de fått en sponsor. Det gör att de kan satsa mer på professionell teater, samtidigt som de kan utöka den lokalproducerade delen.

– Nu har vi ekonomiska möjligheter att höja ribban, säger Petri.

31

En kulturell händelse tas in och sätter spår.

Frövi Folkets Park 1959.

32

SCENEN 1 2022

Skellefteå sätter kulturen i centrum, i form av Sara Kulturhus.

Vad är det som får människor att vilja flytta till en plats och trivas där? Svaret är givet för flera av de eldsjälar som bidrar till mer inflyttning i norra Sverige: genom satsningar på kultur. Det är precis så som Skellefteå kommun ska locka människor från hela världen till platsen för den nya batterifabriken.

TEXT: DAN NILSSON

SKELLEFTEÅ

Det är nu det visar sig att Sara Lidman hade rätt.

När många under en tid oroade sig för avfolkningen i norra Sverige uttryckte författaren de hoppfulla orden: ”Jag vet att det en dag kommer att vända. Jag vet inte när och hur, men det kommer att vända.” Åtminstone gäller det kommunen där hon själv föddes. I Skellefteå pågår just nu en inflyttningstrend som saknar motstycke i modern tid, sedan företaget Northvolt valt den västerbottniska kommunen som plats för sin batterifabrik. Om mindre än 20 år ska 73 000 invånare ha ökat till 100 000.

Redan vid årsskiftet kom omkring 500 personer från uppemot 50 nationaliteter för att jobba i fabriken.

Så det är alltså fabriksjobben som ska avgöra om alla dessa människor vill bo i Skellefteå? Nej, SCENEN 1 2022

menar kommunen. Det handlar i långa loppet inte om jobb. Det handlar om kulturen. Faktum är att kommunens pågående kultursatsning uppges vara en bidragande orsak till att Northvolt valde just Skellefteå som plats för sin fabrik.

Som ett styrkebevis för den satsningen reser sig nu Sara kulturhus, namngivet efter Sara Lidman, mitt i Skellefteå som en av världens högsta träbyggnader. Tanken är också att byggnaden ska locka besökare hela vägen in i det lokala kulturlivet, där museum, konsthall, stadsbibliotek och konsertscener samsas med hotell, restauranger och spa. Hit har också Västerbottensteatern nyligen flyttat, och valde som premiäruppsättning – passande nog för den lokala kopplingen – PO Enquists Musikanternas uttåg.

Lorents Burman, kommunalråd i Skellefteå, var en av dem som gick och såg pjäsen. Äntligen kan

Lorents Burman är kommunalråd i Skellefteå.

Sara Lidman 33

LENN ART ENKV IST/N ORRA N

Styrelsemöte hos Norsjö Musik & Teater - en del av Riksteatern.

det nyligen invigda kulturhuset fyllas av aktiviteter, och ytterligare bekräfta den utveckling som hela kommunen nu genomgår.

– Vi insåg för snart åtta-tio år sedan att kulturen måste få större plats i Skellefteå.

Vi hade utmaningar med avfolkningen som gjorde att vi tappade 4 000 invånare under bara 20 års tid, i huvudsak ungdomar. Vi förstod att vi måste göra något för att skapa en attraktivitet i vår kommun, säger Lorents Burman och tillägger att utflyttningen innebar 300 miljoner kronor årligen i minskade skatteintäkter.

– Kulturen har ett samhällsekonomiskt men också hälsofrämjande värde. Idag vet vi att kulturen är avgörande för att skapa tillväxt på en plats och få människor att vilja bo kvar eller flytta hit.

Riksteaterförenings utbud eller för den delen placera sina barn i musikskolan. Det handlar lika mycket om vad man skulle sakna om det inte fanns. Människan vill se möjligheter. Vad finns det här att göra en fredagskväll?

– Om man inte har det utbudet försvinner attraktiviteten, konstaterar Lorents Burman. Även de som flyttar hit från utlandet kommer att sätta sin prägel på kulturlivet.

– Det kommer helt klart att synas på restaurangutbudet. Det kommer att komma nya sporter, fler idrottare … Några av dem kommer att bli skådespelare, musiker... Vi ska bli 20 000 fler invånare på tio år, och det kommer att ge avtryck för framtiden på många sätt, säger Lorents Burman.

LORENTS BURMAN beskriver samtalen

NORSJÖ

med Northvolts representanter som att de började med de ”hårda” frågorna men mynnade ut i de ”mjuka”. När väl hamnen, flygplatsen och järnvägen konstaterats vara på plats var alla överens om att ingen flyttar från andra sidan av världen ”bara för ett jobb”.

– Man kan säga att vår syn på kulturens betydelse för att utveckla den här platsen gjorde intryck på Northvolt, säger Lorents Burman.

Han konstaterar att det naturligtvis inte är alla inflyttade som kommer att gå på rockkonserterna, ta del av Skellefteå

34

Även åtta mil inåt landet, i Norsjö, var trenden att kommunen avfolkades på 1990-talet, liksom på många andra håll.

Senare har förändringen varit mindre dramatisk.

Kan Norsjö bli en del av samma utveckling som Skellefteå genomgår, fast i liten skala? Träindustrin och den mekaniska industrin drar arbetskraft till orten. Även här märks en inflyttning till och med från utlandet, då de låga huspriserna sägs vara en bidragande orsak.

Och även här finns ett aktivt kulturliv.

Norsjö Musik & Teater - en del av Riks-

teatern, har 243 registrerade medlemmar bland ett invånarantal på knappt 4 000 personer.

– Det är 6,5 procent av invånarna, har föreningens ordförande Gunilla Holm räknat ut.

– Vi är väldigt stolta över att vi har så många medlemmar. Vi har däremot en del avflyttning bland de yngre och har svårt att hitta ungdomar som vill vara aktiva.

Men det är å andra sidan inget fel med att bara vara äldre i styrelsen, inte när man har så mycket tid, kraft och lust som vi har, tillägger Gunilla Holm, som själv har varit aktiv ända sedan riksteaterföreningen startade 1987.

ETT VANLIGT ÅR kan riksteaterföreningen

arrangera tio–tolv föreställningar, där familjeteater blandas med drama och komedier. Några problem att locka publik till sina föreställningar på Folkets hus i Norsjö har de sällan.

Men hur går det till, och vad kan andra riksteaterföreningar lära av dem? Gunilla Holm beskriver ett idogt ideellt arbete, då de som pensionärer har en del tid att spendera och dessutom bidrar med sina olika specialiteter. Det gäller att hålla sig framme i alla lokala sammanhang. Till och med deras årsmöte är välbesökt.

För två år sedan blev Norsjö vald till årets kommun av organisationen “Hela Sverige ska leva”, vars syfte är att främja utvecklingen på gles- och landsbygden.

SCENEN 1 2022

När Norsjöborna skulle samlas för att rösta på en slogan med syftet att sälja in bilden av kommunen för omvärlden, då deltog var femte invånare och enades om att ”världens bästa vardag” stämde bäst in på livet de lever här.

– Vi måste kunna locka med någonting annat än bara naturen och fiske, och där är kulturen väldigt viktig. Alla dagar ska vara världens bästa vardag, tycker Gunilla Holm.

BREDVID SIG HAR hon en tjock pärm som innehåller allt positivt som skrivits om Norsjö i tidningarna. Men hon vill också passa på att rikta viss kritik till sin hemkommun. Varför får inte teaterföreningen, som skapar så mycket gemenskap, synas mer utåt?

– Om jag vore politiker skulle jag vara intresserad av att se vad teaterföreningen gör. Men dem ser man aldrig till, poängterar Gunilla Holm.

Hon konstaterar också att det kommunala anslaget till föreningen sänkts, samtidigt som kostnaderna för att driva verksamheten ökar. Åtstramningar inom kommunerna och konsekvenserna av pandemin går hela vägen till de yrkesverksamma kulturutövarna.

JOKKMOKK

Jokkmokks kommun har en historia av en hög andel statligt finansierade kulturprojekt i Norrbotten, men också av att locka kulturarbetare till trakterna. Den samiska dansaren och koreografen Liv Aira är en

Den samiska dansaren och koreografen Liv Aira har återvänt hem till Sápmi för att dra igång egna projekt.

Invisible People, det osynliga folket, för det kändes som ett kall att börja synliggöra det som är osynliggjort för så många, berättar Liv Aira om hennes dansprojekt.

Genom en dansproduktion kallad Ájttega, Förfäder, kom hon helt och hållet att arbeta med samiska konstnärer. Inom henne infann sig en känsla av tillfredsställelse när samerna just här slapp leva i ett parallellt samhälle och istället var i majoritet i det specifika konstprojektet.

Biljetterna till premiären på vintermarknaden i Jokkmokk, som är ortens största årliga evenemang, var slutsålda.

Jokkmokks kommun är centrum för

” VI MÅSTE KUNNA LOCKA MED NÅGONTING ANNAT ÄN NATUREN OCH FISKE, OCH DÄR ÄR KULTUREN VIKTIG.” som håller liv i den historien. Efter att ha studerat och arbetat i Spanien, England och Östergötland återvände hon 2019 hem till Sápmi för att dra igång sina egna projekt. Och som traditionen bjuder kom hon att samla många andra kulturarbetare på sin hemmaplan.

– Jag insåg vad viktigt ”hem” är för mig.

Det är här jag vill vara, där jag kan visats i orörd natur och i våra samebyar. Det finns ett helt annat lugn här som jag inte kan hitta någon annanstans, och jag förstår att folk lockas att komma hit, säger hon.

Det var när hon blivit smärtsamt medveten om att hennes studiekamrater inte visste vilka samerna var som hennes drivkraft väcktes.

– Jag började då forma det som blev SCENEN 1 2022

samisk kultur med bland annat museum, slöjdstiftelse och utbildning. I övrigt finns det för Liv Aira en del kvar att önska av kommunen, så som lokaler för att ge plats åt både hennes och andras kulturprojekt.

– Visst går det att flytta till en ort där det finns redan färdig infrastruktur för dansen, med lokaler och scenutrymmen.

Men jag vill ju vara här i Jokkmokk. Om jag vill göra något så försöker jag så långt det går. Och när det inte går längre tar jag en annan väg istället, säger Liv Aira.

LANDSBYGD

Det går inte att komma undan att tillhörigheten avgör var människor ska bo och verka. Men vilka är det då som flyttar till andra platser?

Charlotta Mellander, professor och ekonomie doktor i nationalekonomi, är forskare och expert på städer, kreativitet och regional utveckling vid Jönköpings universitet.

– Den allra största massan som flyttar mellan svenska kommuner är i åldersgruppen 18–35 år. Det finns många anledningar till att man är rörlig i denna ålder. Man flyttar hemifrån, man skaffar utbildning eller jobb. Man ser möjligheter med att bosätta sig på ett ställe där det är kul att vara, och där kan kulturen ha en roll att spela, säger Charlotta Mellander.

Hon konstaterar att de som flyttar oftast lämnar en mindre kommun för en större.

De vill hitta mötesplatser i det sociala samspelet. Platser för konsumtion. Och för kultur och nöje.

– Statistiskt sett är det betydligt svårare för en mindre kommun som inte kan erbjuda ett bredare utbud. Då krävs det nästan att man redan har en relation till platsen, som att man flyttar tillbaka och har sociala band till Charlotta Mellander, profesmänniskorna sor och ekonomie doktor, där.

Jönköpings universitet.

Betyder det att det bara är stora kommuner som har något att locka med?

– Det är aldrig enkelt att locka människor att flytta, men det är i alla fall större chans att lyckas om man når ”den kritiska massan”, säger hon och lägger till att det heller aldrig är givet vilken typ av kultursatsningar som fungerar: – Ofta är det hela paketet som lockar.

Om det bara hade varit en enda grej hade ju alla kommuner satsat på det.

Det räcker enligt Charlotta Mellander alltså inte att bygga ett fint kulturhus för att öka inflyttningen. I Skellefteå lyfter kommunalrådet Lorents Burman dock gärna fram stadens nya kulturhus med förnamnet Sara, inte minst för det symboliska värdet. Han passar också på att dela med sig av ett citat av Sara Lidman, som han tycker passar in i sammanhanget: ”Såvitt man bor i en by måste man bry sig.”

Nu gäller det bara att få ännu fler att bry sig. Men, som Sara Lidman sa, så är det redan på gång efter alla de tuffa åren.

– Nu kan man med gott samvete säga att det definitivt har vänt för vår del, och Sara har en del i det, säger Lorents Burman nöjt.

35

ATT TA TILLVARA ALLAS PER ERFARENHETER OCH KUNSKA

E D N A R EN LÄ

ORGANISATION Bildning är en viktig del av folkrörelsen. Nu nysatsar Riksteatern på ökat kunskapsutbyte och bjuder in till mötesplatser för lärande så att hela rörelsen tillsammans kan möta scenkonsten, utmaningarna och framtiden.

D

Flera motioner lyfte vikten av bättre förmedling av et ligger i alla verksamheters kunskap och erfarenhet mellan de lokala, regionala intresse att ta vara på den och nationella delarna av rörelsen. Mötesplatser för kunskap och erfarenhet som hela lärande handlar precis om detta – om att ta vara på tiden byggs upp. För Riksteatern och dela den kunskap som finns. kan det handla om att hitta bra – Mötesplatser för lärande gör det lättare att dela sätt att locka ny publik, hur man och skala upp det som funkar. Det är ett sätt att planerar och breddar en reperstärka självförtroendet och systematiskt identifiera toar eller jobbar med att öka mångfalden och vad vi behöver jobba med för att tillsammans ta värvar nya medlemmar till styrelsearbetet.

Riksteatern in i framtiden, säger Anna Lundberg.

Mötesplatser för lärande handlar om att vi tillsammans ska bli bättre på att ta vara på all den kunskap och kompetens som finns inom RiksteaRENT PRAKTISKT handlar Riksteaterns mötestern och se till att alla delar av vår folkrörelse får ta platser för lärande om att samla ideella krafter och del av den, säger Anna Lundberg, som är tjänstepersoner med olika erfarenhet verksamhetsutvecklare för SAK (Strategi, kring de sju olika ämnesområden som Analys Kunskap) på Riksteatern. utgår från Riksteaterföreningarnas Satsningen på att Riksteatern ska bli behov och önskemål. Varje temagrupp en lärande organisation tar sitt avstamp i ska bestå av tio till tolv deltagare. Målet 2019 års kongress, som är rörelsens högär grupper som består av en mix av sta beslutande organ. Bland de motioner tjänstemän och förtroendevalda med så som kom in till kongressen behandlade stor geografisk spridning som möjligt, många de olika behov som finns bland och som kommer från både stora och >> Riksteaterns dryga 200 föreningar. små föreningar.

Anna Lundberg

36

SCENEN 1 2022

COLLAGE: ERIK WESTIN, BILDER: PEXELS

TEXT: SUSANNE LINDGREN

Temagr u

pp Mötesplats

Idé!

Tips

Tips!

Komp e

tens

Lärande

Erfar

enhe

t

Kunskapsutbyte

Temagrupp

10–12 personer

Mötesplats

SCENEN 1 2022

Kunskapsdel ar

e

37

Mötesplats

tips Kunskap

Komp e

tens

Folkrörelse

” Mötesplatser för lärande är ett bra sätt att utveckla verksamheten tillsammans genom att sprida den kunskap vi har.”

Det är en helt annan sak att arrangera teater i Årsta än att göra det i Gullspång. Alla olika perspektiv måste komma in. En marknadsförare ser andra saker än en verksamhetsutvecklare och vice versa. Hela grundidén är att vi ska blanda och dela kunskap och kompetens. Det är ett arbetssätt, säger Anna Lundberg.

VÄRVNINGEN AV intresserade kunskapsdelare startade redan i december 2021 och tog ny fart i början av 2022. Målet är att de sju olika temagrupperna ska träffas åtta gånger varje år. Även om det flesta antalet möten av hållbarhetsskäl blir digitala är förhoppningen att grupperna kan mötas fysiskt någon gång varje år, för att föra dialog och utbyta kunskaper och erfarenheter under inspirerande former.

Som en Riksteaterns kunskapsfest, helt enkelt.

Och resultaten ska självfallet inte stanna där, utan spridas till hela folkrörelsen och bland tjänstepersoner, säger Anna Lundberg.

Konceptet har prövats tidigare. Anna Lundberg har själv varit engagerad i liknande upplägg då Riksteatern arbetade med att ta fram en gemensam bemötandekod.

Alla som var med – från facket, de förtroendevalda, tjänstepersonerna – alla tyckte att det var 38

De sju mötesplatserna för lärande på Riksteatern delas in i två delgrupper. 1–4 fokuserar på förvaltning och förfining och 5–7 bär mer karaktären utvecklingsprojekt.

Mötesplatsernas fokus: Förankra vision, ändamålsparagraf och Riksteaterns strategi för jämlikhet och mångfald i organisationens samtliga verksamheter.

Förbättra förutsättningarna för att riksteaterföreningar ska ha aktiva och kompetenta valberedningar.

Utöka stödet till föreningarnas arbete med att synliggöra och presentera arrangemangen och stärka bilden av sina verksamheter. Stärk stödet till riksteaterföreningarna om hur arrangemangen kan utformas och utvecklas.

Differentiera kursverksamheten så att den innefattar olika format och kunskapsnivåer.

Lokalt engagemang och deltagande genom repertoarutveckling i Riksteatern.

Unga vuxna, en ny Riksteatergeneration.

Framtidens folkrörelse, erfarenhetsutbyte och kunskapsdelning i Riksteatern.

jättekul! Kunskap är så frigörande och ger oss nya verktyg för att hantera olika utmaningar som vi sedan kan dela vidare, säger hon.

Mötesplatser för lärande handlar förstås om att lyfta och lära från bra exempel, men det handlar lika mycket om att jobba förutsättningslöst och tänka i nya banor.

DEN KUNSKAP SOM tas fram måste vara prövad,

men om vi inte vågar testa något nytt lär vi oss inte heller något nytt. Det är okej att misslyckas.

Viktigast är att vi återkopplar och utvärderar varför något var bra eller mindre bra och lär oss av det, säger hon.

Anna Lundberg får medhåll av Sergei Muchin som är förtroendevald och har suttit i den nationella styrelsen i sex år.

– Mötesplatser för lärande är ett bra sätt att utveckla verksamheten tillsammans genom att sprida den kunskap vi har, säger han.

Sergei Munchin har själv upplevt att det ibland kan finnas ett ”vi och dom-tänk”. Det kan finnas hos verksamhetens anställda såväl som hos dem som använder sin fritid för att så många som möjligt i Sveriges avlånga land ska få uppleva scenkonst. Mötesplatser för lärande är ett bra sätt att minska den klyftan, anser han.

- Som rörelse behöver vi bli mer vitala i mötet med ett samhälle i förändring. Inom rörelsen finns oerhört mycket kunskap som inte syns. Att mötas och lära av varandra är ett bra sätt att tillsammans möta framtiden, säger Sergei Muchin.

SCENEN 1 2022

COLLAGE: ERIK WESTIN, BILDER: PEXELS

SJU MÖTESPLATSER

KRITIKERN TRE SPANINGAR

Topp hos fransk trupp

Théâtre du Soleil har arbetat fram det nya verket L’Ile d’Or, Guldön.

Theresa Benér har sett en fransk legendarisk trupp som är still going strong, en ocensurerad version av Molières Tartuffe samt hur teatern skapar frizoner inom scenkonsten i Polen.

Comédie-Française spelar urversionen av Tartuffe.

Besök på Guldön Stämningen är som vanligt på topp när legendariska franska truppen Théâtre du Soleil bjuder in till föreställning. Under coronaperioden har det mångkulturella kollektivet under ledning av nu 83-åriga Ariane Mnouchkine gemensamt arbetat fram det nya verket L’Ile d’Or, Guldön.

Denna gång förflyttas vi till den japanska ön Kanemu-jima, där producenten Cornélia med feberyror från en jobbig virussjukdom försöker arbeta fram programmet för en kommande teaterfestival. Bland deltagarna finns aktivistiska dockspelare från Kina, japanska no-aktörer, politiskt hotade scenkollektiv från Hong Kong, en fredssträvande israelisk-palestinsk konstnärsduo och mycket mer.

1

THERESA BENÉR Teaterkritiker i Svenska Dagbladet och Norsk Shakespearetidsskrift, ordförande i Svenska Teaterkritikers Förening.

Författare till boken Europeisk scenkonst – Peter Brook (29 media förlag).

SCENEN 1 2022

Molière i original

Teater tystnar inte

L’Ile d’Or utforskar och illustrerar med 2 humor, virtuositet och satir de politiska och ekonomiska trådar som påverkar vilken teater som får spelas. Teaterkonst är ju alltid avhängig av det samhälle där den produceras. Detta fick redan den klassiske dramatikern Molière (1622–1673) erfara. Trots att hans teaterkompani stod under kungligt beskydd från Ludvig XIV, och trots att han var omåttligt populär festfixare vid hovet fick han se sin pjäs Tartuffe förbjudas direkt efter premiären 1664. Skälet?

Jo, Molière genomskådade samtidens religiösa hycklare, skrupelfria intriganter som med välspelad fromhet vann maktpositioner vid hovet och inom kyrkan. Rollfiguren Tartuffes skenheligt bedrägliga dubbelspel i en borgerlig familj blev för mycket för dem.

Molière fick skriva om pjäsen flera gånger för att behaga censuren. Men nu spelas för första gången på Comédie-Française urversionen av Tartuffe. Belgiske Ivo van Hove har gjort en ultramodern iscensättning. Den anknyter till dagens debatter om sanning och alternativa fakta; om vad vi väljer att tro på, när sanningen känns obekväm och hotfull.

Teater har ju alltid funnit sätt att gestalta det onämnbara, det vi inte riktigt anser oss greppa, eller som högre politiska makter inte vill att vi ska förstå.

I Polen, där den nationalkonservativa regeringen alltmer söker styra över konstens uttryck, finns fortfarande frizoner inom scenkonsten.

Nowy Teatr, Teatr Powszechny och Studio Teatrgaleria är tre tongivande Warszawateatrar som i sina uppsättningar belyser nuet och det förflutna på ett mer sammansatt sätt.

Genom att konstnärligt utforska nationalistiska ideal och myter utifrån en poetisk mångtydighet och flerdimensionell scenisk gestaltning ger teatrarna publiken redskap att våga tänka självständigt. Verkligheten och historien kan alltid återberättas och tydas med olika vinklingar och värderingar.

Regissören Krzysztof Warlikowski på Nowy Teatr har blivit en stjärna, inte minst bland unga, därför att hans uppsättningar målar fram komplexa bilder av våra personliga och politiska valmöjligheter. Warlikowski ger aldrig några enkla svar, men hans scenkonst hjälper oss alla att våga vistas i en osäker värld.

3

39

FÖR DIG. OCH DIG, DIG OCH DIG.

FOTO: PER KRISTIANSEN • FORM: MATTIAS BROBERG

Hela Sveriges scen.

Upplevelser som kommer dig nära – på en plats nära dig.

Om din ort är liten kan din riksteaterförening ändå erbjuda de stora upplevelserna. Som publik får du uppleva det.

Som medlem gör du det möjligt.

Läs om din repertoar, våra egna turnéer och mycket mer på riksteatern.se

BILD FRÅN FÖR EVIGT MED ISON & FILLE – EN AV RIKSTEATERNS TURNÉER VÅREN 2022.