Scenen nummer 2 2020 by Riksteatern

SVERIGES SÅRIGA HISTORIA I ÆDNAN EN TIDNING FÖR RIKSTEATERNS MEDLEMMAR #2 2020

MARIANNE MÖRCK LADDAR OM INFÖR NÄSTA STORA ROLL HEMMA I SÄNGEN, SOM HETER BISMARCK

Allt ljus påMörck TYST TEATER FIRAR 50 ÅR DYNAMISK DUO I DANS FILMADE FÖRESTÄLLNINGAR ETT TURNÉPROFFS PACKAR SIN VÄSKA

LEDARE

DEN STÖRSTA AV FRIHETER

u håller just i din hand en medlemstidning med berättelser som vittnar om stora ambitioner att för dig som läsare berätta att vi på intet sätt tänker vika ner oss för en värld i som befinner sig i ett slags kaos. För vi är ju alla en del av den värld som vi på olika sätt tar oss an på bästa sätt. En värld som tar sig friheten att pendla mellan hopp och förtvivlan.

VEM FIENDEN ÄR beror ju på var du valt att ställa dig. Men just nu står vi gemensamt mitt i stormens öga. Den gemensamma fienden är vare sig en höger eller vänster. En förnekare eller bejakare. En populist eller minimalist. Fienden är ett litet virus som på alla sätt vill förgöra oss utan egentlig anledning. Vi kan plötsligt enas om att vi tillsammans nu måste ta ansvar för både oss själva och andra. Oavsett var vi tidigare befann oss befinner vi oss nu i ett nytt tillsammans med en gemensam fiende. I alla fall för en stund. För världen fortsätter att snurra med sina så väl invanda mönster och ojämna kamper för rättvisa.

TRE TIPS NÄR DU INTE FÅR GÖRA DET DU ÄLSKAR MEST (GÅ PÅ SCENKONST)

cementera rasism. Vi gör vår röst hörd och rösten är klar och tydlig och skakar om mer än någonsin. Vem vi än är, var vi än är. Yttrandefriheten är den största av friheter. Rasismen är det värsta av förtryck. ETT LIV UTAN att få sin röst hörd, sin själ tillfredsställd och behov av mänsklig värme är också grundpelarna för den största av frihet. Därför finns inte heller i vår engagemangs- och scenkonstvärld något alternativ än att inte vika ner sig. Tillsammans gör vi allt som står i vår makt att upprätthålla den största av friheter. Vi viker inte ner oss. Välkommen till ett nummer av Scenen med goda exempel på den största av friheter.

Kasta dig in i en förening nära dig. Är styrelsen redan bemannad föreslå dig själv till valberedningen.

Se till att sprida alla fantastiska möjligheter till digital scenkonst.

MAGNUS ASPEGREN, VD RIKSTEATERN

UNDER DEN gemensamma kampen blott-

MEN VI VIKER inte ner oss. Vi ser inte

detta som ett alternativ. Vi måste upp och vidare. Trots en pandemi kan vi heller inte acceptera en värld som exempelvis vill

MAGNUS BERGSTRÖM

läggs men också frodas mänsklighetens pågående oförtrutna kamp för rättvisa. Även om pandemin är en gemensam fiende slår den hårt in i våra sedan länge invanda orättvisor. De redan fattiga och de redan gamla faller obönhörligt offer och blottlägger det vi redan vet.

Vik inte ner dig för världens orättvisor. Engagera dig än mer!

Scenen Produktion: Spoon. Redaktörer: Henrik Emilson, Klara Ledin Höglund. Art Director: Erik Westin. Omslag: Stina Wirsén. Tryck: Kroonpress. Ansvarig utgivare: Magnus Aspegren. Redaktionsråd: Bengt Andersson, Magnus Aspegren, Tina Eriksson-Fredriksson, Maria Gage, Peter Köhler, Anneli Lundmark, Rebecka Melin, Sanna Nyman. Scenen skickas hem till Riksteaterns närmare 40 000 medlemmar. Har du idéer om vad Scenen kan handla om nästa gång eller synpunkter på innehållet? Hör av dig: scenen@riksteatern.se eller Riksteatern, 145 83 Norsborg, www.riksteatern.se

SCENEN 2 2020

INNEHÅLL #2 2020 NILS LÖFHOLM

JOHAN STRINDBERG

JOACIM NILSSON

MAGNUS GÅRDER

4 INGÅNG: Nytt om teater, dans, musik. 10 VÅR LOKAL: Så har vi det – Riksteaterns hus i Hallunda. 14 Riksteatern samarbetar med Giron Sámi Teáhter i uppsättningen av Ædnan. 20 Koreografen Örjan Andersson och konstnären Helene Billgren har en föreställning ihop. 23 Vi befinner oss i en pandemi – ett ämne som avhandlats flera gånger i kulturvärlden. 26 Marianne Mörck laddar om – hemma i sängen. SCENEN 2 2020

OLLE MELKERHED

30 Vad händer när en föreställning filmas, vad vinner vi, vad går förlorat? 33 KLASSIKERN: Strömmade klassiker. 34 Riksteaterns Tyst Teater är inte Tyst. När de firar 50 år byter de därför också namn. 38 Dark Minds är skräckteater – och en slags terapi. 40 I KULISSEN: My Walther skapar masker – och magi! 42 KRITIKERN: Theresa Benér. 43 Medlemsförmåner med Scenpasset.

INGÅNG NYTT OM SCENKONST JACOB BENGTSSON

Marguerite Vallette-Eymery, alias Rachilde.

Det blir snusk, dekadens och lek när Folkteatern Göteborg tolkar 1800-talsromanen på Stora Scenen i höst. Pseudonymen Rachilde hette egentligen Marguerite Vallette-Eymery och var bara 20 år när hon skrev Monsieur Venus 1884. Romanen handlar om en överklasskvinna som blir besatt av en ung man, och beslutar sig för att göra honom till sitt eget konstprojekt. Malin Axelsson står för dramatisering och regi, och musiken är komponerad av Malin Dahlström från den rosade duon Niki & The Dove.

Cleo och Sara Nazari

URSINNE OCH POETISK PRECISION

Sedan 2009 har Spoken Word på Dramaten spelat för utsålda hus och i oktober i år intar musikkollektivet Random Bastards nationalscenen med bland annat Cleo och Broder John, tillsammans med poeter från hela Sverige som Fariah Feysal, Oskar Hanska och Sara Nazari.

SEBASTIAN VERDON, GUSTAF IZIAMO

OM HOPP OCH HOPPLÖSHET Kritikerrosade Farnaz Arbabi dramatiserar och regisserar Johannes Anyurus roman De kommer att drunkna i sina mödrars tårar, en science fiction-thriller om vänskap, svek, hopp och hopplöshet i dagens Europa. Uppsättningen är en samproduktion mellan Unga Klara och Uppsala stadsteater, med urpremiär 15 oktober 2020 på Unga Klara. I januari spelas pjäsen på Uppsala stadsteater, följt av ett gästspel på Malmö Stadsteater i mars 2021. NORRLANDSOPERAN

Ofelia Jarl Ortega

STOLT DANS UNDER PRIDE Scensveriges nätverk Stolt scenkonst bidrog med två liveproduktioner i samband med årets Pridefestival, dansföreställningarna Ofelia Jarl Ortegas verk StM och Marcus Baldemars Galdr som uppfördes live på scen även om huvuddelen av Stockholm Pride 2020 var digitalt. 4

SAMMA PUBLIK I FYRA LÄNDER SAMTIDIGT. En dansföreställning i fyra länder – samtidigt och med samma publik. Hur är det möjligt? Nu testar dansare i Ryssland, Norge, Finland och Sverige nya grepp med den digitala teknikens hjälp. Verket Out of Urgency binder samman fyra föreställningar i realtid och projektet har initierats av gruppen Dansinitiativet i Luleå. Out of Urgency framförs live den 28 november klockan 19.00. SCENEN 2 2020

KÄRLEK SOM EN DROG Strävan efter fullkomlighet, kärleken som en oemotståndlig drog och en stegring som når sin absoluta klimax i operans allra sista ögonblick. Här instruerar regissören Linus Tunström bland andra sångarna Jesper Säll och Daniel Svenson, som delar på rollen som Tristan, och Julia Sporsén och Åsa Thyllman som förkroppsligar Isolde.Tristan och Isolde, Wagners opera om desperat kärlekslängtan, har premiär den 14 oktober 2020 på Folkoperan i Stockholm, i samband med att husets nya salong invigs. NILS LÖFHOLM

SCENEN 2 2020

INGÅNG NYTT OM SCENKONST

FOTO: MATILDA RAHM. ILLUSTRATÖR: LINA SCHNAUFER

”Han lämnade oss för tidigt men hans liv gjorde skillnad” Kamala Harris, amerikanska demokraternas kandidat till vicepresident, på Twitter efter att skådespelaren Chadwick Boseman avlidit i cancer vid 43 års ålder. Han spelade in flera av sina mest kända roller under sjukdomstiden, bland annat succéfilmen Black Panther, en av de första superhjältefilmerna med en svart person i huvudrollen.

FÖRENINGSPEPP I PANDEMITIDER

KULLA-GULLA FIRAR 75 ÅR Kulla-Gullas osvikliga godhet och styrka har både fängslat och provocerat generationer av bokläsare. Nu stiger hjältinnan för första gången upp på scenen i samband med att boken Kulla-Gulla firar 75 år. Det är Kulturhuset Stadsteatern som sätter upp Martha Sandwall-Bergströms klassiska berättelse, i regi av Maria Sid och med premiär 4 december 2020, från 7 år i målsmans sällskap och från 10 år i grupp.

Landets teaterarrangörer har kämpat i motvind sedan pandemin slog till i våras. Bodens Riksteaterförening bjöd in till konsert utomhus med coronasäkrat avstånd mellan stolarna. På sitt instagramkonto @bodensriksteaterforening rapporterar de ideella eldsjälarna från kvällen: ”Vi har arrangerat igen. För första gången sedan 7 februari fick vi hälsa välkommen, blippa biljetter & njuta tillsammans med publiken. Vi trotsade vädret, för vad gör väl lite regn när en törstar efter kultur!?” HÅKAN LARSSON

NYPREMIÄR FÖR ROBOTDANS

Stravinskijs Våroffer gjorde stor succé för några år sedan i koreografen Fredrik Benke Rydmans tolkning, med Fredrik Benke Rydman själv på scenen i duett med en industrirobot i samarbete med ABB, uppbackad av 20 streetdansare och 5000 liter vatten. Nu kommer dansföreställningen återigen att sättas upp på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm, med nypremiär den 22 januari 2022.

SCENEN 2 2020

HALLÅ DÄR …

DET KONGELIGE TEATER

… JOSETTE BUSHELL-MINGO, skådepelare, regissör och rektor vid Institutionen för skådespeleri, Stockholms konstnärliga högskola. Hur tror du att årets Black Lives Matter-rörelse kommer att påverka scenkonsten framöver?

ÅLEN FÅR EGET ORATORIUM

DE SOM BÖRJADE OM FRÅN NOLL Hur är det att lämna precis allt bakom sig, på flykt undan ett krig, och börja om livet på nytt? Den högaktuella frågeställningen blir i höst dramatik när Oktoberteatern i Södertälje sätter upp det nyskrivna dramat Vägen av den syriske dramatikern Anis Hamdoun. I centrum för berättelsen är fyra vänner som har ett gemensamt: en gång har de korsat medelhavet i en gummibåt, och de har alla klarat sig. Vägen regisseras av Jonas Holmberg och hade Sverigepremiär i september.

LUGN OCH ENQUIST PÅ SCEN Kristina Lugn och PO Enquist har båda hyllats som dramatiker efter sina bortgångar i våras, även om coronapandemin inte tillåtit några större publika arrangemang. På Teater Brunnsgatan 4 i Stockholm hedrades Kristina Lugn, som ledde arbetet på teatern under många år, med en minneskväll i maj vilken lades ut på webben. Även Dramaten har uppmärksammat Kristina Lugn genom att lägga ut inspelningen av pjäsen Idlaflickorna från 1993 på webben. PO Enquist hyllades genom att båda pjäser Tribadernas natt från 1975 och Bildmakaren från 1998 fått nytt liv på Dramatens playtjänst.

MER AV SCENEN I KULISSER K

När du ser den här symbolen vid en artikel i Scenen vet du att du kan hitta mer på samma tema i det digitala nyhetsbrevet Kulisser. I det nummer av Scenen du läser nu, kan du bland annat se symbolen vid intervjun med Josette Bushell-Mingo här intill och i reportaget om Ædnan på sidorna 14-19. Symbolen innebär att du i Kulisser. kan se filmer, artiklar eller fler intervjuer på samma tema. Brukar du inte få Kulisser.? Skicka ett mejl till medlem@riksteatern.se och uppge ditt medlemsnummer eller din postadress, så ser vi till att vi har rätt epostadress till dig.

SCENEN 2 2020

OKTOBERTEATERN

Det nyskriva dramat Vägen hade premiär i september.

– BLM-rörelsen är inte ny, och jag som har afrikansk bakgrund blir lite skeptisk faktiskt när förändringar sker för att något har fått stor medial uppmärksamhet. Min historia och mitt liv är ingen trend. BLM-rörelsen har dock påverkat scenkonsten under en lång tid, institutioner tvingas tänka om och omvärdera sin verksamhet. Kan du se någon konkret förändring? – Självklart, att jag sitter här som rektor på Institutionen för skådespeleri är bara ett exempel på att viktiga kulturinstitutioner tar de här diskussionerna på ett bra sätt. Sedan har vi många fantastiska organisationer i Sverige som drar utvecklingen framåt för egen kraft, som inte orkar vänta längre på att teaterscenerna ska välkomna dem. Några exempel är National Black Theatre of Sweden där jag finns med som konstnärlig ledare, TRYCK och Afrosvenskarnas Riksförbund. Vill du lyfta fram några aktörer i ScenkonstSverige som är bra på representation? – Alla måste jobba vidare. Men Riksteatern, Folkteatern i Göteborg, Unga Klara och Backa Teater är aktörer som har haft representation på agendan länge, och det tycker jag talar sitt tydliga språk. Och någon globalt? – Black Theatre Harlem och The Bush Theatre i Storbritannien gör viktiga insatser för konsten och samhället i stort. Har du egna planer kring att skapa något för scenen inspirerat av de senaste månadernas händelser? – För det första ska jag fokusera på mig själv och min mentala hälsa. Efter den här våren tror jag att det är många med afrikansk bakgrund som verkligen behöver det. Sedan har jag många roliga projekt på gång som regissör, frilansartist och rektor. Mitt arbete som konstnär med afrikanskt arv och det jag kan ge tillbaka till kulturen är viktigare än någonsin. ALICE LINDÉN

MARYAM BARARI

En av vårens stora läsupplevelser, den Augustprisade romanen Ålevangeliet, blir oratorium för solister, kör och orkester på Folkoperan i Stockholm. Det är Emmy Lindström som komponerar verket och libretto skrivs av Stina Oscarsson. Ålevangeliet, som är skriven av Patrik Svensson, är en sällsam historia om ett av våra mest gåtfulla djur, ålen. Romanen vann Augustpriset 2019 och blev snabbt en försäljningssuccé. Oratoriet har premiär våren 2022.

INGÅNG NYTT OM SCENKONST SÖREN VILKS

Dragduon HBTQUL till Kulturnytt i Sveriges Radio P1, om hur de som scenkonstnärer hittat nya vägar att nå ut med vassa sketcher på Instagram, Facebook och YouTube under den pågående coronapandemin. Bakom duon står frilansskådespelarna Per Öhagen och Razmus Nyström.

LIV STRÖMQUIST TÄNKER VIDARE Giles Terera bryter lock down i London.

LONDONS TEATERHJÄRTA BÖRJAR SLÅ IGEN National Theatre i London planerar att så sakteliga öppna upp igen i oktober, efter snart ett halvt år av ”lock down”. Den utsvultna teaterpubliken hänger på låset och först ut är den ödesmättade uppsättningen av Death of England: Delroy där skådespelaren Giles Terera levererar en orädd monolog som speglar den speciella tid vi just nu genomlever. Regi av Clint Dyer, som även skrivit manus ihop med Roy Williams.

Succékomedin Liv Strömquist tänker på dig! från 2014 har i höst fått en uppföljare när Dramaten sätter upp Liv Strömquist tänker på sig själv. Det handlar om jakten på den rätta, fritt efter Liv Strömquists senaste seriealbum Den rödaste rosen slår ut. I september var det premiär och i rollerna syns bland andra Eric Stern, Sanna Sundqvist, Lotta Tejle och William Spetz. Regi och bearbetning av Ada Berger, Unga Dramatens konstnärliga ledare.

GPS STYR STORYN

Koppla in lurarna till mobilen och sätt på GPS:en – sedan är du redo för en konstnärlig ljudpromenad på temat framtiden, helt utan fysisk kontakt med andra. Promenaden Kartan över oss hade riksteaterpremiär 19 september på alla tänkbara svenska orter samtidigt. Hörlursvandringen är den första i sitt slag i Sverige, och tanken är att publiken blir medskapare till upplevelsen genom att besöka olika platser som hen väljer själv. Genom att använda GPS växer en karta med en berättelse fram.

TYCK TILL OM SCENEN! Nu vill vi veta vad du tycker om medlemstidningen. Välkommen med tips, kritik, beröm och frågor. Mejla till redaktionen på: scenen@riksteatern.se

SCENEN 2 2020

VÅRA VÄNNER

Turnéveteranen Mårten NAMN: Mårten Andersson BOR: Stockholm

TURNERAR I HÖST MED: Föreställningen Kurage

SÅ MÅNGA TURNÉER HAR JAG GJORT:

Hmmm… låt mig räkna. Skulle gissa på 25 turnéer i runda slängar. LÄNGSTA TURNÉ JAG HAR GJORT:

Det måste ha Queers” som spelade sista då hade vi ett turnén.

varit ”No Tears for hade premiär 2009 och föreställningen 2011, men långt break i mitten av

MIN FAVORITSCEN I SVERIGE:

Jag gillar allra bäst att spela ”rumsteater” som det kallas. När man turnerar med ett helt paket, scenografi, teknik och gradäng, och dimper ner på en ort och bygger upp ett helt rum i rummet. I den sättningen skapas en fin närvaro plus att publiken, oavsett vart i landet föreställningen spelar, får exakt samma konstnärliga premiss.

DET HÄR LÄSER JAG PÅ TURNÉ:

Istället för premiärblommor brukar vi få en pocketbok i present av Riksteatern. Har man tur är det något man gillar och då läser jag den. Annars har jag packat ner Johan Hiltons bok ”Vi är Orlando” inför den här rutten. BÄSTA VÄGKROGEN ENLIGT MIG:

Det är ingen vägkrog men den absolut bästa lunchen får du i Östersund på Jazzköket. Herregud vad gott. Missa inte hörni! DET HÄR SKRATTAR JAG FORTFARANDE ÅT:

I ett sjukhusrum på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg med en person i publiken.

När min skådespelarkollega Carl-Axel Karlsson bar en svart långhårig peruk i föreställningen ”Märk mig” och vips, oavsiktligt, blev en kopia av Svenne Hedlund. Vi skulle spela två utsatta risodlare i nöd i en väldigt allvarlig scen men så fort jag såg Carl-Axel i peruken brast det totalt. Peruken blev som en skratt-trigger som fortfarande får mig att garva.

STÖRSTA PUBLIK JAG HAR SPELAT FÖR:

DET HÄR SAKNAR JAG NÄR JAG ÄR HEMIFRÅN:

MINSTA PUBLIK JAG HAR SPELAT FÖR:

Det var på Brooklyn Academy of Music i New York, med 2098 platser! DET HÄR HAR JAG GLÖMT PÅ EN TURNÉ:

Mig själv! Har glömt att göra entré. Ingen jättesuccé… DET HÄR PACKAR JAG ALLTID MED PÅ EN TURNÉ:

Mitt träningshjul! Tar nästan ingen plats och är en bra träningskompis.

SCENEN 2 2020

Lätt att svara på: Att få laga egen mat! Alla som turnerar mycket kan nog skriva under på att det är som en dröm att få hemlagat efter några veckor på vägarna. Sedan saknar jag mina nära och kära! Praise the Lord för FaceTime!

SCENEN 2 2020

VÅR LOKAL RIKSTEATERHUSET I HALLUNDA

HÄR BÖRJAR TURNÉN

Inför varje Riksteaterturné snickras dekor, svetsas byggdelar och repeteras föreställningar innan allt packas ihop och slussas ut via den långa ”gatan” i de specialbyggda lokalerna ute i Hallunda. Häng med på husesyn i Riksteaterns egen drömfabrik. TEXT: KLARA LEDIN HÖGLUND FOTO: OSKAR OMNE

SCENEN 2 2020

Perukstockar på rad i perukmakeriet. Men här skapas inte bara peruker, utan även specialanpassat smink, fejkade sår och andra skador samt en hel del masker.

En rejäl turnélåda med smink utanför en av repetitionssalarna.

I snickeriet skapas hållbara dekorer.

På lastbryggan gäller det att lasta rätt lådor så att alla delar följer med ut på turné.

Från en brygga högt uppe under taket får dekormålarna en god överblick över hur arbetet går framåt.

SCENEN 2 2020

Lokalerna i Hallunda utanför Stockholm fick Riksteatern 1988, då som hyresgäster hos Botkyrka kommun som byggde huset för Riksteatern. Nu har Riksteatern köpt fastigheten från kommunen.

SCENEN 2 2020

Det poetiska eposet Ædnan väver ett nät av omvälvande historier om kampen för överlevnad under ett århundrade av förtryck. Nu kommer bokens huvudkaraktärer till liv i en högaktuell uppsättning om vårt gemensamma arv.

”S

TEXT: KLARA LEDIN HÖGLUND FOTO: OSKAR OMNE

jälva handlingen i sig är ju inget påhitt, allt startar i den tvångsförflyttning av oss samer som ägde rum för över hundra år sedan, säger Åsa Simma, teaterchef på Giron Sámi Teáhter, om föreställningen Ædnan som hade bejublad premiär på Orionteatern i Stockholm för några veckor sedan och nu turnerar Sverige runt under hösten. Föreställningen bygger på Linnea Axelssons poetiska epos med samma namn som gavs ut 2018, där olika människors röster går in och ur varandra under ett tidsspann på över hundra år. Dessa berättelser slog an djupt i Åsa Simma när hon läste boken första gången. – Under mina fem år som teaterchef har drömmen om att göra en uppsättning med start i tvångsförflyttningarna funnits med. Men det har känts som att koka ner en oxe till en buljongtärning att försöka dramatisera en så mångbottnad och komplex historia. När jag läste Ædnan kände jag direkt ”här är den ju, berättelsen”. ÅSA SIMMA VÄXTE upp i Lainiovuoma utanför Karesuando, en av de nordligaste samebyarna i Sverige. Föräldrarna var renskötare sedan gene-

rationer tillbaka och tvångsförflyttningarna, som ägde rum efter att renbeteskonventionen mellan Sverige och Norge trädde i kraft 1919, gick som ett öppet sår genom hela samebyn. Familjer hade splittrats och blivit av med både sina betesmarker och hem när de hade tvingas flytta till nya marker längre söderut. – Hälften av min mammas familj satt på andra sidan gränsen och på den tiden fanns det ju inga telefoner. All denna oro och sorg över att vi mist våra nära släktingar präglade min barndom, säger Åsa Simma. ”Ædnan” är gammal nordsamiska och betyder landet, marken och jorden. Enligt samisk tradition är detta ingenting som kan ägas av människor, vilket inte hindrat den som i Ædnan benämns som ”svensken” från att exploatera Sápmi, det landområde som sträcker sig tvärs över de norra delarna av Norge, Sverige och Finland. Förutom att forsande älvar har dämts upp och enorma gruvor har sprängts fram i fjällmassiven, har även människorna i Sápmi utsatts för långtgående rasism och tvångsassimilering in i majoritetssamhället, vilket nästan kommit att utrota den samiska kulturen. – Vi har nio olika språk, olika traditioner och olika sätt att sköta renar. När svenska staten bröt SCENEN 2 2020

Malin Stenberg, regissör, Lene Sparrok, skådespelare och Åsa Simma, teaterchef på Giron Sámi Teáhter. SCENEN 2 2020

Skådespelarna i Ædnan tar sig sömlöst in och ut ur olika roller genom berättelsen.

upp familjer och blandade folk från olika samebyar med varandra, skapade det oro och osämja. I USA har ursprungsbefolkningen behandlats på liknande sätt, folk från olika områden har tvingats ihop med varandra vilket har söndrat inifrån, säger Åsa Simma. I denna mörka del av vår gemensamma historia, som än idag påverkar samspelet mellan den svenska urbefolkningen och resten av Sverige, tar Ædnan sitt avstamp. Berättelserna vindlar fram genom decennier av översvämmade älvar, förnedrande fotograferingar och skallmätningar, institutionalisering och barn som skiljs från sina föräldrar och sitt modersmål. Men är det ens möjligt att sammanfatta hundra år av förtryck under en och en halv timme på scenen? Åsa Simma vände sig till regissören Malin Stenberg för att få hjälp med att omarbeta boken till en pjäs. – Jag hade spanat in några av Malins uppsättningar, bland annat Imorgon är nu på Örebro länsteater. Där skildrar hon ett skeende som pågår i hundra år och jag kunde se att hon bemästrade att hantera en så pass stor tidsrymd på scen.

När den 700 sidor långa Ædnan höglästes av några skådespelare under en maratonsittning på Dramaten, satt Malin Stenberg i publiken. – Jag lyssnade på det fantastiska språket som strömmar fram och bär upp det brännande politiska temat. Där och då insåg jag att vi omöjligt kunde göra en naturalistisk pjäs baserad på boken. Vi behövde ta ett specifikt grepp för att göra den rättvisa, säger Malin Stenberg. Det var inte utan nervositet som hon och Irena Kraus bestämde sig för att använda författarens faktiska ord i ett flöde genom pjäsen, där vi får följa de tre kvinnorna Ristin, renskötaren ute på fjället, Lise, som har tappat språket efter åren på nomadskolan och gift sig med en svensk, samt Sandra som gör uppror och blir aktivist. – Jag och Irena svalde hela boken hel för att sedan sätta oss ner och skriva. Vi hade så många post it-lappar på varenda sida så det var fånigt nästan. Det var enormt krävande, men jag upplever ändå att vi har fått till ett starkt flöde genom föreställningen, säger Malin Stenberg.

MALIN STENBERG TOG sig an det stora arbetet med

de sex skådespelarna på scenen blir till stämmor i ett körverk för alla sinnen, där det samiska och det svenska språket, Dorte Olesens koreografi och Magnus Stinnerboms musik förstärker upplevelsen. Ordet körverk skickar associationer till en annan uppmärksammad föreställning i hennes regi. Folko-

att omvandla boken Ædnan till manus tillsammans med parhästen Irena Kraus, som hon ofta samarbetat med i tidigare uppsättningar. Ungefär här tilldelades även Ædnan 2018 års Augustpris och bokens tematik fick ett plötsligt lyft i offentligheten. 16

HON SER PJÄSEN som en form av allkonstverk, där

SCENEN 2 2020

perans uppsättning av Hjalmar Gullbergs Förklädd gud hade premiär februari 2017, nästan på dagen ett år innan Ædnan landade i bokhandeln. – Det går inte att jämföra tematiken i Förklädd gud med den i Ædnan, men det gav mig erfarenhet i att gestalta något jag inte har en egen bakgrund i. Det kräver en del ödmjukhet, men det som är så rikt med boken Ædnan är att den innehåller allt, säger Malin Stenberg. EN AV PJÄSENS SKÅDESPELARE är Lene Sparrok,

vars samtida Sandra utgör en av nyckelrollerna i uppsättningen. Trots att rollkaraktären befinner sig i nutid, finns hon med på scenen från start, precis som de andra fem skådespelarna som tillsammans väver samman dåtid med nutid. – Allt som utspelar sig i pjäsen är ju en del av min historia. Även om jag inte har blivit drabbad personligen kan jag känna ilska över att det verkligen var så här det var. Det är ju inte science fiction, allt har hänt på riktigt för inte alls så länge sedan, säger Lene Sparrok. Hon är uppvuxen i den norska delen av Sápmi och slog igenom stort i Amanda Kernells film Sameblod från 2016, där hon spelar en ung kvinna i en annan tid och med en helt annan inställning till sin bakgrund än den karaktär hon gestaltar i Ædnan. – Medan Sandra i Ædnan tar tillbaka kulturarvet och språket hon tappat, förpackar Elle Marja det samiska inom sig i en ask och lägger locket på, säger Lene Sparrok om rolltolkningen i Sameblod som gav henne en guldbagge för bästa huvudroll. Men

hon tillägger att det även finns en likhet mellan de två rollkaraktärerna. – De är båda väldigt starka. Elle Marja genom att hon klarar av att lämna allt bakom sig och ljuga sig genom hela sitt liv, och Sandra för att hon kämpar för att vinna tillbaka något som tagits ifrån henne, säger Lene Sparrok. Hon hoppas att den samiska publiken ska ta emot uppsättningen av Ædnan väl och understryker vikten av att det som skildras i föreställningen framställs på ett sätt som känns historiskt trovärdigt. – Samtidigt kan jag ju inte sätta mig in i eller tala för hur alla samer tänker, ingen kan tala för ett helt folk. Ändå blir det lätt så när folk inte har hela historien, de förväntar sig att jag som är same kan tala om hur det är och hur det har varit. Men behöver jag verkligen undervisa i det? Alla som vill kan ju leta information på nätet och lära sig mer. Och om jag talar om något som berör mig behöver det ändå inte gälla alla samer. Lene Sparrok hoppas att publikens intresse och vetgirighet kommer att väckas efter att de har sett

" JAG HOPPAS ATT DE SOM SER ÆDNAN TYCKER ATT DET ÄR EN FIN FÖRESTÄLLNING, SAMTIDIGT SOM JAG HOPPAS ATT DE OCKSÅ FÅR MED SIG VIKTIGA INSIKTER." Rekvisitan består av stora ljusblock, som i olika formationer blir till fjäll, skolbänkar och bilar.

SCENEN 2 2020

De tre kvinnorollerna ramar in berättelsen och backas upp av de tre männen som spelar makar, bröder och söner.

pjäsen, att fler kommer att förstå hur det har varit och vilja ta reda på mer om hur det är nu. – Jag hoppas att de som ser Ædnan tycker att det är en fin föreställning, samtidigt som jag hoppas att de också får med sig viktiga insikter. Det är fortfarande ingen dans på rosor att vara same, rasismen är ständigt närvarande. Hon får medhåll av Åsa Simma, som berättar om hur vanligt det är att hon fortfarande idag, när hon kommer till möten med tjänstemän som hanterar samiska ärenden, får frågan ”varför får man inte säga lapp?” – Sedan sitter jag i en halvtimme och förklarar varför och när det är femton minuter kvar får jag plötsligt bråttom och måste snabbt säga det jag egentligen kom för att säga. MAJORITETSSAMHÄLLETS intresse för samiska frågor har kommit och gått i vågor under åren. Just nu ser Åsa Simma ett nyvaket intresse, kanske större än någonsin tidigare, hos många som aldrig har fått lära sig om vår gemensamma såriga historia i skolan. Men ju mer plats samerna tar i offentligheten och ju mer makt de återvinner, till exempel genom att som Girjas sameby vinna tillbaka sina jakt- och fiskerättigheter i högsta domstolen, desto fler rapporter kommer om ökad förföljelse och hämndaktioner, bland annat i form av ihjälplågade renar. Åsa Simma är tydlig med att trakasserierna inte är något nytt fenomen. 18

– Vet du, det där har vi levt med, hela min barndom har jag blivit straffad för min etnicitet. Men jag tycker att det blir extra sorgligt när företrädare för staten använder ordet lapp, som i rättegången mot Girjas sameby. Det är faktiskt samma sak som om du skulle framhärda i att få använda n-ordet i en rättssal, säger Åsa Simma. Intresset för uppsättningen av Ædnan har varit massivt från start. Giron Sámi Teáther är en liten teater med begränsad budget och Åsa Simma insåg tidigt att de behövde mer ekonomiska muskler för att kunna möta efterfrågan. Därför kontaktade hon Riksteaterns då nytillträdda teaterchef Dritëro Kasapi för att föreslå ett samarbete. – Det som är fantastiskt med att jobba med Dritëro är att han ser den här historien som hela Sveriges historia, inte bara samernas. Han kan se det kulturpolitiska i att Sverige inte kan sin egen berättelse. DRITËRO KASAPI OCH Åsa Simma möttes för

första gången för över tjugo år sedan, när de båda arbetade med projektet Intercult, ett samarbete med konstnärliga utövare från länderna sprungna ur det forna Jugoslavien, inför kulturhuvudstadsåret i Stockholm 1998. – Åsa var en av de första konstnärerna jag lärde känna i Sverige. Genom henne fick jag vetskap om det samiska kulturarvet, som jag såg som en självklar del av det svenska. Men ju mer jag under SCENEN 2 2020

ÆDNAN Medverkande: Per Burell, Nina Fex, Vincent Grahl, Kristin Solberg, Lene Cecilia Sparrok, Paul Ol Jona Utsi Originalverk: Ædnan av Linnea Axelsson Dramatisering: Irena Kraus, Malin Stenberg Översättning/Textning: Dat Fal till nordsamiska

Regi: Malin Stenberg Scenografi/Kostym: Helga Bumsch Komposition: Magnus Stinnerbom Koreografi: Dorte Olesen Ljusdesign/Ljuddesign: Emanuel Arvanitis Maskdesigner: Cais-Marie Björnlod Producent: Giron Sámi Teáhter i samarbete med Riksteatern

åren har lärt känna den svenska kulturscenen, ju tydligare har det blivit att sammanhanget jag hamnade i var ett undantag och ingen regel, säger Dritëro Kasapi. Under de år han arbetat med svensk scenkonst, först som konstnärlig ledare för Gottsunda Teater och senare som biträdande scenkonstchef för Kulturhuset stadsteatern innan han klev in som teaterchef för Riksteatern, har det blivit allt tydligare för honom att det samiska perspektivet mycket sällan är närvarande. När Åsa Simma hörde av sig och frågade om Riksteatern ville samarbeta kring utformningen av Ædnan, blev han därför genast intresserad. – Vi möttes i den konstnärliga visionen. Ædnan har en rättmätig plats i vårt konstutbud, inte bara för att den berättar samernas historia utan för att den är universellt mänsklig. Att sedan delar av föreställningen framförs på nordsamiska förstärker bara känslan av sammanhang, säger Dritëro Kasapi. INTRESSET FÖR föreställningen var stort innan coronapandemin kom emellan och många av de som har önskat se uppsättningen står utan biljett när Ædnan spelar för en publik på endast femtio personer i taget runt om i Sverige. Men Åsa Simma har stora förväntningar på att pjäsen ändå kommer att få ett massivt genomslag. – Min förväntan är att föreställningen kommer att ändra på situationen för samer. Det finns en SCENEN 2 2020

enorm kunskapsbrist utanför det samiska samhället, men folk har äntligen börjat känna att de har blivit snuvade på sin egen historia och hungrar efter att få veta mer. Vi kommer att spela den här pjäsen till max, varken sjukdomar eller kolonialism kommer stoppa oss den här gången, säger Åsa Simma och tillägger: – Vi är inte ett aggressivt folk, vi har inte ens ett ord för krig. Men nu tänker vi ta över världen. Inget kan stoppa oss nu.

RENBETESKONVENTIONEN 1919

I mitten av 1700-talet drogs gränsen upp mellan Norge och Sverige. Ett tillägg som reglerade den gränsöverskridande renskötseln tecknades, som gav samerna rätt att fritt röra sig över gränsen. Gränsavtalet skulle säkra framtiden, åtminstone för den del av det samiska folket som berördes av gränsdragningen. 1905 upplöstes unionen mellan Norge och Sverige och den första renbeteskonventionen mellan Sverige och Norge ingicks 1919. Då begränsades de svenska samernas betesrätt i Norge starkt, vilket ledde till svåra förhållanden i norra Sverige med tvångsförflyttningar av renskötande samer. Källa: samer.se

TA REDA PÅ MER

Här hittar du mer information om vår gemensamma svensksamiska historia: www.samer.se I Svenska kyrkans ”vitbok” om relationerna mellan Svenska kyrkan och samerna redovisar kyrkan de kränkningar och oförrätter man gjort sig skyldig till, samt granskar sin skuld och sitt ansvar mot samerna i ett kolonialt förflutet: www.svenskakyrkan.se/vitboken 19

PROMISE LAND

Premiär: 1 oktober 2020 på Dansens hus i Stockholm Koreografi: Örjan Andersson Scenografi och kostym: Helene Billgren Medverkande: Brittanie Brown och Jenny Nilson (på bilden) Av Riksteatern i samproduktion med Andersson Dance 20

SCENEN 2 2020

KLARA G

DRÖMFÅNGANDE DANS Helene Billgrens drömmar och konst uttryckt genom dans? Idén var så annorlunda att koreografen Örjan Andersson såg en chans att tänja på gränserna. I oktober är det premiär för den drömlika dansföreställningen Promise land på Dansens hus i Stockholm. TEXT: DAN NILSSON

tt fånga sina flyende drömmar är som bekant inte helt lätt, men för konstnären Helene Billgren kan de vara en källa till nya konstverk. Det var också så idén till projektet Promise land kom till – genom fragment av drömmar som hon omsatt till bilder, texter och samtalsämnen. Men hur är det ens möjligt att låta drömmar ta konkreta, fysiska former? – Jag tycker inte på något sätt att drömmar är diffusa. Drömmar är ofta väldigt konkreta, även om det ju händer konstiga saker i dem, menar Helene Billgren. Det visade sig att hennes drömmar inte bara var hennes egna. Numera delar hon sina nattliga föreställningar med en hel dansproduktion där koregrafen Örjan Andersson och dansarna Brittanie Brown

SCENEN 2 2020

och Jenny Nilson nu är i färd med att ge liv åt tankeexperimenten på scen. För Örjan Andersson känns det i dag logiskt att det skulle bli Helene Billgrens konst som var upphovet till hans nya projekt sedan Mia Larsson, danschef på Riksteatern, föreslagit samarbetet. Och som alltid började det med en kopp kaffe. – Jag tog en kaffe med Helene i hennes ateljé och började i smyg att intervjua henne utan att hon märkte något ... Jag frågade om musik som hon lyssnade på och en del annat. Sedan har jag samlat på mig allting i en stor korg. Det kunde vara bilder eller bara enstaka ord eller meningar, berättar Örjan Andersson. Sedan, när han satt på sin kammare och började sortera materialet, var det just utmaningen med att ge drömmarna en struktur som tilltalade honom. Och då var 21

JOHAN STRINDBERG/ LILJEVALCHS

Helene Billgrens konst den perfekta källan, hon som gärna inspireras av absurditeter i surrealistisk och dadaistisk anda. – Det som är så speciellt med drömmar är att det finns en logik i dem, funderar Örjan Andersson. – Sedan, när man vaknar upp, börjar man tänka ”hur fan hängde det där ihop?”. Men om man stannar i drömmen är allt logiskt, och lite så ville jag att föreställningen också ska vara. När väl samarbetet utvecklats var det naturligt att Helene Billgren skulle stå för scenografi och kostym, något som hon gjort tidigare, bland annat med Unga Riksteatern. Dansarna kommer att skapa ett rörelsemönster över en av Helene Billgrens målningar på scen, i ett tryckt format. Vilken är den stora skillnaden att jobba på scen jämfört med ditt vanliga konstarbete? – Att kläderna ska gå att dansa i, svarar Helene Billgren med en antydan till ett skratt. Sedan lägger hon till att det egentligen inte är någon större skillnad, eftersom hon är van vid att hennes konst ständigt tar sig nya former, vare sig det är hon själv eller någon annan som påverkar den konstnär22

att jobba utifrån den här gången. – Ur den aspekten är det lättare att göra sådana föreställningar som till exempel Hamlet, som jag gjorde på Folkteatern i Göteborg. Jag säger inte att det är lätt, men det är lättare att där forma en helhet och se vad det handlar om. Det är ett helt annat slags jobb med den här föreställningen, säger Örjan Andersson. Han liknar gärna arbetet med det svåra i att skriva manuset under tiden som han ger regianvisningar. Liknelsen är inte alls så omotiverad som man kan tro, eftersom Örjan Andersson regisserat nämnda föreställningen Hamlet och även Werther på Dramaten, en dansteater med hälften skådespelare och hälften dansare. Där väcktes också lusten att vidga det koreografiska uttrycket. – Det är otroligt kul när det fungerar. Promise land är något helt nytt som varken jag eller någon annan har sett tidigare, vill jag påstå, säger han.

ATT BLANDA DANS med andra konstformer är något som tilltalar den 54-årige koreografen från Eslöv, men det är alltid dansen som utgör grunden för hans konstnärliga arbete. Det är dessutom ett arbete som har tagit honom ut på de stora scenerna, även internationellt, och gett Helene Billgren i honom flera priser. Sedan Örjan Andersskaparverkstaden. son, som en gång gick på Balettakademin i Stockholm, själv lagt av som dansare på 1980-talet har hans meritlista kommit liga processen. att rymma allt från koreografi – Det är precis så jag jobbar på Cullbergbaletten till ett eget hela tiden. Det blir ofta något danskompani för modern dans, annat än man tänkt sig. Misstag Andersson Dance. är en tillgång, som jag brukar Efter alla stora produktioner säga, tillägger hon, om procesär han nu tillbaka i den mindre sen som kan förändra ett verk. skalan. – Rent fysiskt är Promise land en jätteliten produktion, DET FÖRHÅLLNINGSSÄTTET närmare bestämt fyra gånger tilltalar även Örjan Anderssex meter, eftersom tanken är son när han framhåller vad Örjan Andersson att man ska komma närmare han gillar med Helene Billgren som person och konstnär. Han tar som ex- publiken. Det är en monumental skillnad mot när jag gjorde Mozarts Reqiuem på empel titeln Promise land, ursprungligen Malmö Opera där det var 50 personer på ett bibliskt begrepp som i Helene Billgrens scenen. Men det är kul att hoppa från det drömlika version har tappat bort ett d i stora till det lite mer intima, säger Örjan det första ordet. Andersson. – Hon tycker om sina misstag och det En annan utmaning med det intima är gör jag också. Jag tycker om Helenes huatt det får en annan mening i tider av risk mor. Jag tycker om att det liksom skaver för smittspridning. Ännu så länge har lite i kanten, fast på ett bra sätt. Hon har Örjan Andersson inte varit begränsad i ett ganska grovt uttryck som tilltalar mig, sitt arbete som koreograf, men är medsamtidigt som hon har ett djup. Hennes veten om att den tiden kommer. texter är så fina och tänkvärda, ibland rent – Restriktionerna kommer förstås att av filosofiska. påverka antalet i publiken. Men när man Varken Örjan Andersson eller Helene är i sin bubbla tänker man inte så mycket Billgren sticker under stol med att arbetet på om de är 50 eller 500, man vill framför med Promise land varit svårt och utallt att det ska bli en bra föreställning, manande, särskilt eftersom drömtemat säger han. inneburit att de inte haft en tydlig röd tråd SCENEN 2 2020

I SPÅREN AV EN PANDEMI Plötsligt kom viruset covid-19, och ingenting var sig mera likt. Men det är inte första gången som en pandemi härjar och ger stora avtryck i livet och konsten. Scenen har samlat tre kulturpersonligheter för ett samtal om likheter och skillnader mellan nu och då.

OLLE MELKERHED

TEXT: HELENA KÄMPFE FREDÉN

SCENEN 2 2020

om ett enda stort experiment – så har någon beskrivit coronapandemin. Den förändrar vårt sätt att leva och hur vi uttrycker oss i konsten. Hur vi upplever och konsumerar kultur. Och ingen vet hur det kommer att sluta. Kommer vi någonsin spela teater som förr? Blir scenkonsten allt mer digital och vad händer då med det fysiska mötet? Och vad händer med samhällsklimatet? Att sia om framtiden är som bekant svårt, men på Institutet för framtidsstudier är det just det man gör. Ställföreträdande vd Folke Tersman är filosof och har bland annat forskat i värderingar och hur de formar samhällen. Han uttrycker en försiktig optimism om hur pandemin kan påverka oss i det långa loppet. Och kanske kan hela den stora omställning vi nu snabbt tvingas genomgå ses som en viktig övning inför kommande samhällsomvälvningar, menar han. – Man kan se coronapandemin som en övning i att agera som ett kollektiv och förlita oss på samhällets instanser. Vi ser nu att vi behöver bli bättre på en global samordning och kanske göra egna avkall för att tillsammans med andra länder nå ett högre mål. Det är en färdighet vi väl kommer att behöva i den fortsatta klimatomställningen. Som framtidsforskare är Folke Tersman och hans kollegor vana att titta i Kurage är ett nyskrivet drama baserat på backspegeln och dra lärdoverkliga händelser som ägde rum under mar av det som redan har hiv-pandemin på 1980- och 90-talen. Vi får hänt för att kunna göra en följa tre personer – en infektionsläkare, en prognos av det som kommer. präst och en begravningsentreprenör – som Folke Tersman pekar på att stod upp i stormen och gjorde det de ansåg vara rätt i en samtid av fördömande. Pjäsen stora kriser historiskt har öppnat upp för möjligheter hade premiär i mars 2020 men fick ställas till förändring. Utan andra in efter två föreställningar på grund av de världskriget hade vi till nya rekommendationerna kopplade till exempel inte haft FN eller coronapandemin. Under hösten återupptar ensemblen turnén med nya förutsättningar: mänskliga rättigheter. – När allt är uppe i luften mindre publik samt ändringar i scenerier och uppförande. och inget är som förr tycks det vara enklare att få till stånd stora förändringar. Det är som att det frisätts rörelseenergi som kan användas till goda förändringar. Det är en möjlighet som vi ska ta vara på. Inte minst inom kultur- och konstvärlden kan stora förändringar ske, tror han. – Att samla stora folkmängder i teatrar som vi

KURAGE

har gjort förut är ju inget vi kan göra under överskådlig tid. Men det behöver inte betyda att vi måste pausa allt. Nu är det upp till scenkonsten att hitta nya uttryckssätt och nya sätt att möta publiken. Jag har stor tilltro till att kulturskapare- och utövare hittar nya vägar, säger Folke Tersman. NÄR RIKSTEATERNS ENSEMBLE hade premiär för

pjäsen Kurage den 11 mars, hade covid19-viruset börjat bubbla lite runt om i världen. Kurage handlar om ett antal verkliga personer som på olika sätt påverkades starkt av hiv-pandemin under 1980-talet. Känslan av att stå på scenen och skildra en tid som visade sig snart få sin motsvarighet i en ny pandemi, var minst sagt märklig, berättar Lotta Östlin Stenshäll, en av skådespelarna som även har varit med och arbetat fram pjäsens manus, tillsammans med Mårten Andersson, Mattias Brunn, Joakim Rindå och Victor Wigardt. – Vi hann spela tre föreställningar innan vi fick direktiv om att lämna teatern och bege oss till våra hemorter. Sedan levde vi i tron att det skulle bli ett kort uppehåll, kanske några veckor. Men tiden gick och vi insåg att det nog skulle dröja innan vi fick spela igen. Det blev en väldig antiklimax. Det skulle dröja till början av augusti innan Kurage började turnera igen, och denna gång med tydliga instruktioner från en rådgivande smittskyddsläkare. När Scenen pratar med Lotta Östlin Stenshäll har hon nyligen haft återpremiär för en publik om enbart tio personer. Publiken ombeds att hålla avstånd och följa restriktionerna, skådespelarna håller erforderligt avstånd till varandra. Men även pjäsen har genomgått vissa förändringar. – Vi kan till exempel inte längre stå mitt emot varandra och leverera repliker, så vi står vända mot publiken när två karaktärer samtalar. Om vi behöver röra vid varandra, som i en scen där vi klär SCENEN 2 2020

OLLE MELKERHED

den under aids-eran, när svininfluensan kom och nu under corona. När vi blir tokrädda kan vi bli kalla och föraktfulla. Då börjar vi kränka våra medmänniskor. UNDER HIV-EPIDEMIN hördes ibland röster om att

SCENEN 2 2020

MARTIN BRUNN

det var väl lika bra att ”bögarna kunde ta och dö ut”, berättar han. Liknande röster hörs idag om äldre som dör på sina äldreboenden: de är ju gamla och ska ändå dö snart. – Det är en hemsk människosyn som visar sig, en människosyn som inte hör hemma i ett civiliserat samhälle. Jag ser även paralleller i den ovärdiga hanteringen av de som dör i virusen. Aids-sjuka dog i plastsäckar, och liknande lösningar ser vi nu när människor dör av covid19 – de läggs i speciella liksäckar. – Rädslan i sig är inget att förringa – den är viktig eftersom den berättar för oss vad vi ska hålla oss borta ifrån. Men man måste förmå sig att stå still i Pjäsen Kurage blixtbelyser rädslan och inte springa bort från den. vikten av att agera med Steve har under åren arbetat mycket med medkänsla även under en hiv-relaterade frågor, inte minst genom sitt pandemi. engagemang i riksförbundet Noaks Ark. Han har blivit intervjuad av skådespelare och dramatiker som har medverkat i pjäser som handlar om av och på en av karaktärerna, använder vi hiv-pandemin, bland annat för Jonas handskar, berättar Lotta. Gardells pjäs Ömheten som sattes upp på Kulturhuset Stadsteatern i StockATT SPELA EN PJÄS som handlar om hur holm 2012. människor påverkades av en pandemi, – Kulturens viktiga uppgift är ju att mitt under en annan pandemi, är förstås ta sig an de svåra frågorna som inte en speciell upplevelse. Lotta berättar om riktigt går att prata om. I ett drama hur vissa repliker upplevs på ett nytt sätt Steve Sjöquist kan vi uttrycka en unken människosyn nu när pjäsen spelas igen. och helt plötsligt går det upp för – När vi i pjäsen beskriver aids-läkarnas människor hur illa det faktiskt är. Och rädslorna, skyddsutrustning som ”rymddräkter med visir” gav som vi annars kan ha svårt att hantera – det är ett det en ganska läskig klang när vi skrev manus. I dag ämne som konsten verkligen kan ta sig an, säger är den typen av skyddsutrustning inte alls lika Steve Sjöquist. främmande för gemene man, och då förändras innebörden av orden. Samma sak när vi berättar om hur aids snabbt kunde döda unga till synes friska personer, en skrämmande verklighet som fått Mattias Brunn, ny innebörd idag med corona. Det blir en stark Lotta Östlin Stenshäll, Mårten meta-upplevelse, säger hon. Andersson och I arbetet med Kurage har ensemblen intervjuat Victor Wigardt. flera av de personer som på olika sätt var aktiva och verkade under hivpandemin. En av de personerna är Steve Sjöquist, sjukhusdiakon och författare som var den första att få bromsmedicinerna mot hiv på 90-talet. För honom har coronapandemin väckt många minnen från aids-epidemin till liv. – Jag har på sätt och vis återupplevt 80-talet, det finns väldigt många paralleller. Inte minst ser jag hur människors rädslor för det okända är desamma då som nu, säger han. Alla som var med på 80-talet minns hur olika rön och rykten om hiv-viruset spred sig i samhället. Gick det att gå på samma toalett som en hiv-smittad? Tänk om jag dricker ur samma kaffemugg som en smittad – kan jag få aids då? Steve ser stora likheter med det senaste halvårets oro som florerat. – Jag kallar den för ”tokrädslan”, en rädsla som går överstyr och tar bort allt förnuft. Jag har sett 25

Ensamvargen Marianne Mörck har njutit av vårens och sommarens isolering i sin stora säng. Nu är hon åter i full gång med repetitioner inför hösten på Malmö Opera.

TEXT: ANNA HEDELIUS ILLUSTRATIONER: STINA WIRSÉN

ögst oregelbundet, men trots allt hela sommaren, har det spunnits en mailtråd mellan Marianne Mörck och undertecknad. Till en början smått avståndstagande från hennes sida: … ja… då blir det en intervju igen… det var ju oartigt att börja med… ha ha... men Coronan har gjort att många många tidningar intervjuat om läget o så… lite goda råd från en i riskgruppen…jaja… kraaam o allt gott. (o sorry för en taskig början… ) /mörck Så småningom allt kärvänligare: Jaaa... hej igen… sitter med plasthandskar o munskydd i logen… deee kan vi prata om och om pjäsen… vi hörs vännen… kram o allt gott… /mörck Intervjutillfället dröjer – sommaren har ju sina lovar – men till slut, en torsdagskväll i början på augusti, tycks vi få till det:

Det går bra efter 19.30… hade 2 barnbarn i går… o måste handla o äta… så om det går efter 19.30… hoppas det är ok!!??? vi hörs... / mörck ”MÖRCK”. SÅ AVSLUTAR hon varje mail. Som ett

signum, en tydlig stämpel eller distinkt etikett. Här har vi att göra med Mörck, ett stycke kvinna, skådespelare, sångare, mamma, mormor och kattmatte. En dam på sjuttioett år, som givetvis har haft sina mörka stunder – inte minst under de många åren med en alkoholiserad sambo – men det är svårt att uppfatta henne som just… mörk, när hon, då jag fått henne på tråden, utbrister: – När Corona kom la jag mig i min säng och tänkte: ”Får man ha det så här bra?” Jag hade haft en väldigt tajt höst med hur många filmer och serier som helst – operan, julvärd, konserter, allt gick i varandra, jag var helt slut när januari kom. Så för mig att bara ligga och titta i taket och slippa gå upp – det var underbart! Jag tycker fortfarande att SCENEN 2 2020

SCENEN 2 2020

det är skönt. Jag har aldrig hunnit med någonting och nu plötsligt har jag tid. Det är i sängen hon sitter även när vi pratar. Jag kan inte se henne, men via radiovågorna som letar sig tvärsöver Sverige målar hon tacknämligt fram kulisserna för sitt liv: – Här sitter jag i min stora säng som heter Bismarck i någon tunn undertröja och med öppna altandörrar – jag väntar på att katten ska komma in. Jag bor i en stor villa, och härnere har jag inte ens en soffa, bara två gamla fåtöljer i slitet mörkbrunt läder. Jag köpte dem från rekvisitaförrådet på teatern och de går inte att sitta i. De har inte ens någon botten, de är bara snygga. Om någon ska komma hit brukar vi ligga i min säng. Men dit, till villan i Bunkeflostrand, är det ingen som kommer särskilt ofta. Just i går var visserligen barnbarnen, 6 och 10 år gamla, på besök från Österlen och enligt Marianne Mörck är golvet fortfarande strösslat med resterna efter en sådan 28

popcorn- och godisfest som bara en mormor kan bjuda på. Men mestadels har hon sängen för sig själv. – Jag har levt ensam i 16 år. Det är ett sådant ljuvligt liv. Jag behöver inte gå och lägga mig för att någon annan ska gå upp. Jag behöver inte stryka någons skjortor. Det är underbart! Många skulle vilja leva som jag gör, men alla som är lediga söker efter någon. Själv vet jag vad som krävs, så jag är inte ute och letar. Vad händer om du blir förälskad? – Om jag går och blir förälskad i någon får jag väl ta tillbaka det jag sitter och säger nu. Men jag sätter mig inte i något fönster och dricker latte. Jag känner mig bara så fruktansvärt lycklig. Jag vill att alla ska vara lyckliga i sin ensamhet, inte vara den andras utandning och gå ut i samma träningskläder. Man tar död på sig själv. När vi talas vid är det drygt fyra veckor kvar till premiär av musikalen Funny Girl på Malmö Opera. Sanna Nielsen spelar Fanny Brice, rollen Barbara Streisand gjorde i den Oscarsbelönade filmen. Marianne Mörck spelar hennes mamma. – En äldre dam kan man spela på tusen olika sätt. Hur jag ska göra henne håller på att utkristallisera sig. Hur känns det att vara igång efter isoleringen? – Det är som vanligt, som att träffa vänner man inte har sett på tre år. Vi tar vid där man slutade. SCENEN 2 2020

Det flyter på. Repeterar gör hon i munskydd och handskar, scenerierna är lagda med Coronasäker distans till övriga i ensemblen. – Situationen gör att jag får göra en annan typ av människa. Vanligtvis är jag väldigt kramig, jag kramar innan jag säger hej. Nu är det bara att bromsa. Att spela för blott 50 personer i Malmö Operas jättelika salong är inget hon tänker på. – På scen går jag in i ett annat tillstånd och tänker inte på publiken. Jag kan spela utan publik, jag är inte alls beroende av dem. Men det som kan kännas skämmigt är om de 50 som är på plats inte vågar låta. Och visst är det konstigt att operans salong, som rymmer nästan 1500 personer bara får ta in 50, när Victoriateatern, som har en pytteliten salong, får ta in lika många. EFTER MUSIKALEN I Malmö väntar en tid på vägarna. Redan nu håller en annan sorts dam på att ta form inom Marianne Mörck. Det är en lång monolog hon ska göra och innan hon ens vågade tacka ja till rollen läste hon boken pjäsen bygger på, såg filmen och läste manuset som enligt Marianne Mörck är ”mycket bra”. Men det tar tid innan rollen sätter sig i kroppen, intygar hon. En nyckel in i den går via hennes egen sedan länge bortgångna mamma. – I henne känner jag igen rädslan för att gå ut ur den box man tror att man tillhör. Min mamma var sjökaptenshustru och i hennes lilla guldbox passade det inte in att dottern gick ut på stan och åt korv. Den kvinna jag ska göra är ännu mer insnurrad, hon har inte fattat att det finns något utanför hennes balkong och mannens laxmiddagar, men omständigheterna gör att hon blir tvungen att förstå det. Hon är asocial, det är det som är det roliga. Ungefär som Crocodile Dundee när han kommer till New York och inte fattar hur det funkar. UNDAN FÖR UNDAN börjar Marianne Mörck förstå sin rollkaraktär. – Ju mer jag läser hennes repliker börjar jag förstå hur hon tänker. Skulle det ramla ner en bananklase från himlen skulle jag veta vad hon skulle ha gjort. I stället för att undra vad den kommer ifrån kommer hon att hämta en skurtrasa så att det inte blir fläckar på parketten. Marianne Mörck tänker i bilder, hon har alltid haft svårt med läsningen. – Jag ser min text och min roll i bilder. Jag är ingen läsduktig människa, därför får jag använda fantasin i stället. När en tidning gjorde reportage hos mig och det var dags för fotografering skulle jag hålla upp någon slags skiva för att det skulle bli en rolig bild. Jag är inte den mest vältränade, så jag fick stå med armarna mot sidan och hålla upp den. Då försökte jag säga till fotografen: ”Jag har fått mjölksyra för jag har inga muskler.” men istället sa jag: ”Jag har fått vattenmelon för jag har ingen akustik.” Mjölksyra blev vattenmelon. Och när jag SCENEN 2 2020

sa akustik menade jag väl gymnastik, som har med träna att göra. Så blir det för mig. Jag läser det jag vill och hittar på. Efter ett långt liv på teatern och på duken är du igenkänd av många. Besvärar det dig? – Vad ska man säga om alla dessa underbara människor? Uppmärksamheten är inget jag har bett om, men det tillhör. Alla utländska killar på cyklar som ropar: ”Det är du från Bonusfamiljen va?” Men jag kan inte ta beröm, har aldrig kunnat, jag blir väldigt generad. – Jag är bara vanlig scenkonstnär, eller så bakar jag bröd. Det är en tillfällighet att jag råkade hamna här i stället för i textilbranschen. Men så är det väl inte, har du inte alltid vetat att det var till scenen du ville? – Ja… kanhända. Ska du repetera i morgon också? – Ja, fast i morgon är det inte hela dagen utan bara trekvart, för då ska dansarna in på Stora scenen. Då är du inte med? – Nej, jag är väl för rund eller för gammal. Eller också hör det bara inte till rollen? – Ja, vi säger väl att det är så…

MARIANNE MÖRCK är utbildad vid scenskolan i Göteborg. Sedan 1977 har hon arbetat på Malmö stadsteater och där medverkat i ett 40tal uppsättningar, alltifrån dramer, musikaler, operetter till konserter. Bland annat har hon spelat titelrollen i Carmen, Eliza i My Fair Lady, Maja Gräddnos i Pelle Svanslös, Sally Bowles i Cabaret, Giovanna i Rigoletto och Maria i Sound of Music. Hon har medverkat i ett flertal Wallanderfilmer samt i flera säsonger av dramaserien Bonusfamiljen i Sveriges Television. Hon var Sveriges Televisions julvärd 2019. 29

” EN FILMAD FÖRESTÄLLNING ÄR ETT EGET VERK” Att göra teateruppsättningar av framgångsrika filmer är populärt. Men vad händer om man vänder på processen, gör film av teater? Vad funkar och vad går förlorat? Under coronapandemin har frågan blivit än mer aktuell.

vett i rännilar längs med tinningarna. Porer som stänger och öppnar sig. Tung andning. Att huka på en piedestal i nästan tre timmar på scenen är en fysisk utmaning. I SVT:s tv-version av Dramatens Peer Gynt från 2018 kommer vi nära, nära inpå Erik Ehn och de andra skådespelarna, ser varje ryckning i ögonvrån – och scener ur oväntade vinklar. Som bäst är filmad teater just denna närhet, möjligheten att se hur mycket arbete som ligger bakom varje scen – in i minsta detalj. Som sämst har det bara satts upp en kamera rakt upp och ned, längst bak i salongen. Under coronapandemin har utbudet av just filmad och streamad (en inspelning som mottagaren ser i realtid) scenkonst fullkomligt exploderat, som en följd av stängda teatrar. Men kvaliteten sviktar. ENLIGT EN NY rapport, Framtidens

kulturkonsumtion (producerad av Insight Intelligence tillsammans med bland andra

Svensk Scenkonst och Helsingborgs stad), är det samtidigt just en bra kvalitet publiken vill ha. Här upplever majoriteten intervjuade att den är mycket högre när kultur konsumeras i verkligheten (61 procent) än digitalt (4 procent). Ändå har vi i dag mycket ny teknik att tillgå och många teatrar har numera egna playtjänster på sina hemsidor. FÖRR VAR DET istället den statliga

televisionen som stod för merparten av teaterinspelningarna. Faktum är att tv-teatern (som den hette i begynnelsen, 1954) är lika gammal som televisionens intåg i det svenska vardagsrummet. Ambitionen var att folkbilda och satsningen var storvulen, med en egen ensemble som under glansdagarna bestod av uppåt tjugo fast anställda skådespelare. Som mest gjordes det i genomsnitt en ny produktion i veckan, en ”hela Sveriges teater” som nådde ut brett och hade en enorm publik. Här fanns också en egen inspelningsstudio att tillgå och på repertoaren stod

ofta klassiker, men så småningom också nybeställningar av då nymornade dramatiker som Lars Norén och Lars Molin. I dag finns varken ensemblen eller studion kvar, och SVT beställer inte heller längre några egna teaterpjäser. I stället görs desto fler så kallade direktöverföringar. Under Coronapandemin har man mer än fördubblat det digitala utbudet. TIDIGARE Dramatenchefen Ingrid Dahlberg startade och var chef för vad som då hette Kanal1-teatern (1986–1996), en tid som präglades av nyordning. På hennes initiativ slogs tv-teatern med flera andra avdelningar så småningom ihop och bildade vad som senare blev nuvarande SVT Drama. Därigenom ville man skapa en mer kostnadseffektiv verksamhet. Konstnärligt innebar den att begreppet teater breddades till att innefatta allt från såpor (Dahlbergs introduktion) som Rederiet och Varuhuset till direktinspelad opera från Drottningholms slottsteater. – Vi ville producera mer dramatik och SCENEN 2 2020

MARYAM BARARI

Isabella Touma Pettersson och Angelica Radvolt i Du har hela livet, habibi.

” NÄRHETEN I EN TEATERSALONG ÄR NÅGONTING UNIKT. MEN DEN GEMENSAMMA UPPLEVELSE SOM TV OCH INSPELNINGAR GER ÄR OCKSÅ FANTASTISK.” på så sätt fick vi råd att göra mer tv-teater. Då var det inte så viktigt med genre. Det var mer en planeringsteknisk fråga. Volymmässigt fick vi ett större totalutbud än tidigare, försvarar Ingrid Dahlberg beslutet som vissa kritiker istället menade ledde till den klassiska tv-teaterns död. KANAL 1 DRAMA höll till på gamla A1, där tv en gång startade, en plats som också blev ett kreativt tillhåll för dåtidens scenkonstnärer. Tekniskt kunde studion erbjuda långt flera möjligheter än direkt-överföringar, något som exempelvis ledde till att Ingmar Bergman insisterade på att spela in sin Dramatenuppsättning av Markisinnan de Sade (1989) i studio, berättar Ingrid Dahlberg. Studioinspelningarna av teateruppsättningar fortsatte in på 90-talet. Tv-ensemblen upplöstes däremot slutgiltigt redan 1985. SCENEN 2 2020

– Det var fint att ha en ensemble och den var förstås viktig, men ekonomiskt och planerings-mässigt var det inte särskilt bra. Den innebar en begränsning, med roller som var tvungna att anpassas till skådespelarna, säger Ingrid Dahlberg. Hur tänker man då när man spelar in teater för tv idag, på plats i teaterrummet? Ditte Feuk, mångårig producent på SVT Drama som bland annat står bakom produktioner som Kungliga balettens Eskapist och just Dramatens Peer Gynt ser oftast en föreställning flera gånger innan inspelningsstart. Redan här börjar hon tänka på kameravinklar, hur ljuset skulle fungera i bild med flera tekniska frågor. Hon framhäver vikten av att vara lyhörd. Innan inspelningsstart har tv-teamet därför alltid ett så kallat visionssamtal med regissören och scenproducenten. Ljuset behöver i princip alltid anpassas

för att behålla sin karaktär i bild. Ljudet ska fångas in, oftast med myggor. Mask och peruk kan också behöva anpassas. Men i övrigt så brukar det som fungerar på scen se bra ut i bild också. – En filmad föreställning är ett eget verk, men scenversionen är ursprunget. Vi vill lyfta fram intentionerna, men kan behöva tänka till bildmässigt. – Det bästa är när man hittar kärnan i vad som ska uttryckas på scenen och lyckas förmedla de genom sådant som rätt ljus, bildvinklar och bildsnitt. FÖR DITTE FEUK är sådant som rytm, ljus och energin i rummet centralt för att en inspelning ska bli optimal. Hon berättar att en föreställning alltid spelas in flera gånger, minst två, för att säkra kvaliteten och fånga energin i rummet. En uppsättning som Peer Gynt krävde exempelvis ett bildmanus på cirka 1 500 bilder. Finns det scenkonst som generellt sett lämpar sig mindre bra för tv-adaptioner, tycker du? – Något som inte lånar sig är mörkt, murrigt scenljus. Siluetter kan också vara utmanande att få till. Kameralinsen söker och behöver ljus. – När bildskärmar och projektioner blev populära att använda som scenografi 31

Erik Ehn i Peer Gynt.

så var det först svårt att få till bilderna. Men tekniken utvecklas ständigt. Och vad kan man återge och inte återge från teatern i en filmad version, rent konstnärligt? – Närheten i en teatersalong är någonting unikt. Men den gemensamma upplevelse som tv och inspelningar ger är också fantastisk. Personligen gillar jag när allt jobb vi gör inte syns. Med närbilder, klipp och ljudmix, ett unikt musikaliskt bildberättande, berättar vi historier som når ända hem till publiken. Kan du ge ett exempel på en uppsättning som du tycker fick just detta egna språk i tv? – Peer Gynt var jag väldigt stolt över. Inte minst för att regissören, Michael Thalheimer, själv var väldigt nöjd. Hur tänker då en teaterregissör vid en film-adaption, hur mycket måste man släppa taget om slutversionen och vad kan man påverka, just för att bli nöjd? CHANTALE HANNOUCH, film- och teaterregissör, hann precis ha urpremiär på ungdomsföreställningen Du har hela livet, Habibi på Örebro Teater innan den lades ned, efter bara åtta föreställningar på turné i länet. Ganska omgående fattades beslutet att istället spela in den för Riksteatern Play, 32

KUNGLIGA OPERAN/NILS-EMIL NYLANDER

SÖREN VILKS

Kungliga balettens Eskapist .

under inspelningen saknades ett steg från scen till kamera dock – publiken. som i Chantale Hannouchs fall – Det var nog jobbigt för inte kändes alltför stort. skådespelarna eftersom så – Uppsättningen funkade bra mycket i en ungdomsföreställför film för att den redan hade ning handlar om reaktioner det tänket från början, med och svar från publiken. Här snabba klipp och en kompatibel fanns det plötsligt ingen att scenografi för bild. Det Chantale Hannouch bolla med. Istället försökte jag handlade mest om lite justefå dem att interagera med ringar av placeringar på scenen kameran. och ljuset, säger hon. Vad skulle du säga är den stora skillnaden mellan teater- och filmversioATT REGIN FOKUSERADE på en scen i nen av Du har hela livet, Habibi? taget och där bara förekommer två – Utöver frånvaron av publik också skådespelare (Angelica Radvolt och scenrummet. När man ser teaterversionen Isabella Touma Pettersson) gjorde också ser man också hur det öppnas – för att adaptionen lättare tror Chantale Hansedan luckras upp. Slutbilden är helt nouch, med kortfilmer som prisbelönmagisk live! Den är svårare att uppleva via ta Mjölbaggar bakom sig. film. Innan inspelningen kunde påbörjas var Kan filmversionen också tillföra en ensemblen tvungen att repetera upp teateruppsättning något, tycker du? föreställningen, som då hade legat nere i – Det skulle vara närheten: att man tre veckor. Chantale Hannouch valde komma nära skådespelarnas ögon och får sedan att vara så närvarande som möjligt se fler reaktioner. Genom kameran kan under hela filmprocessen, även om det inte var något krav. Därigenom kunde hon man också diktera vad publiken ska se. Och så når man förstås en större publik, i exempelvis bistå bildproducenten Mikael det här fallet även vuxna. Sandberg som aldrig hann se föreställningen. Tekniskt spelades den in med fem YLVA LAGERCRANTZ SPINDLER, kameror: fyra rörliga och en fast. KULTURSKRIBENT OCH TEATERKRITIKER En viktig motspelare för skådespelarna I BLAND ANNAT SVD SCENEN 2 2020

KLASSIKERN SCENKONST ONLINE Romeo och Julia på Metropolitan.

LÄNK-TIPS:

METROPOLITAN

ppetarkiv.se o dramaten.se/play kglteater.dk metopera.org shakespearesglobe.com

SVT

Bibbi Andersson i Fröken Julie.

DRAMATEN

David Dencik i Idioten.

Lider du också av att inte kunna gå på föreställningar i coronatider? Som tur är så är boten bara ett knapptryck bort i din dator: möjligheterna att ta del av klassiska scenkonstverk online från hela världen har aldrig varit större än just nu. Scenen guidar till några av guldkornen. et behövdes en förlamande pandemi med påbjuden social distansering för att vi på riktigt skulle upptäcka hur enkelt det är att uppleva konst och kultur digitalt. Sedan covid-19 stängde ner hela operaoch teaterhus i våras har uppfinningsrikedomen världen över varit stor. Numera kan vem som helst strömma fantastiska pjäser, musikaler och dansföreställningar dygnet runt, ofta helt gratis. Dessutom slipper du bekymra dig om skymda platser och prassliga bänkgrannar samt kan ta toapaus precis när du vill. Se undantagstillståndet som ett gyllene tillfälle att bredda din repertoar. Varför inte passa på att plöja igenom några riktiga klassiker hemma i soffan? På oppetarkiv.se finns klassiska verk som August StrindSCENEN 2 2020

bergs Fröken Julie och Röda Rummet, men även I väntan på Godot av Samuel Beckett. Dramaten har öppnat upp ett urval av sin repertoar på Dramaten Play, där du helt kostnadsfritt kan botanisera bland både klassiker och mer nutida pjäser. DET ÄR LIKA lätt att ta del av andra länders kulturutbud, bara du är beredd på att hänga med i andra språk. Svenskar har ju inte varit särskilt välkomna i Danmark, men att se en pjäs på Det Kongelige Teater i Köpenhamn har aldrig varit enklare än just nu. Surfa bara in på kglteater.dk. I skrivande stund erbjuds till exempel Wagners praktopera Tannhäuser. Att få tag på biljetter till Metropolitan i New York brukar vanligtvis vara en utmaning som kräver rejäl framförhållning. Nu

kan vem som helst få plats på första parkett då operahuset erbjuder fri strömning av våra mest älskade operor. En opera per dygn släpps. Ett liknande upplägg har National Theatre i London, som regelbundet lägger ut föreställningar på sin YouTube-kanal. Shakespearefantasten kan besöka Shakespeares egen teater The Globe online – teatern lägger ut verk både på sin hemsida och på sin YouTube-kanal, vissa helt gratis medan andra kan strömmas mot en kostnad. Självklart finns det mycket mer, på fler språk. Teaterhus över hela världen lägger nu ut utvalda föreställningar på sina sajter, ofta helt gratis. Så i väntan på att världen öppnar upp igen – passa på att uppleva något du aldrig annars skulle fått ta del av! HELENA KÄMPFE FREDÉN 33

VI ÄR INTE Riksteaterns Tyst Teater fyller 50 år i år. Pionjärerna inom teater för döva firar bland annat med att ändra sitt namn.

JOACIM NILSSON

TEXT: HENRIK EMILSON

ppspel av debutföreställningen Att vara döv för prinsessan Caroline i Monaco. Tjuvar som stjäl rekvisita till Tartuffe. Samarbete med Lars Norén. Ungdomar i publiken som kastar ägg under Mest om djur. Rysk publik som troget köar i två timmar till Inte jag – för döva öron – i 30 minusgrader. Blodvite på scen i Odyssén. Levande larver i dekolletaget i Åsneskinnet. Ryggskott, matförgiftning och tappad peruk på scen – allt i samma föreställning Ljuset i sprickan… 34

Fame Visukalen

Tyst Teater har upplevt en hel del under sina första 50 år och det allra mesta är nu härliga anekdoter det går att le åt. En sak Tyst Teater dock inte varit så nöjda med är namnet de haft i fem decennier. Så här fick de det: I april 1970 arrangerar Västanvik folkhögskola ihop med studieförbundet ABF en kurs i dramatik för döva. Första föreställningen Att vara döv improviserades fram. Den kändes bra. Så bra att några av de som varit med fortsatte att spela ihop med stöd av ABF. En viss Åke Augustsson på ABF konstaterade då, enligt Tyst Tea-

ters underhållande 50-årsjubileumsskrift: – Vad man egentligen skall kalla den här teaterformen för har vi grubblat mycket över. Det är en slags kombination av mimteater och pantomim. Vi kallar det i alla fall för Tyst Teater. ENSEMBLEN PROTESTERADE. De ville

hellre ha ett namn med visuella associationer, men den konstnärlige ledaren var bestämd. Tyst Teater skulle de heta. Frigruppen har namnet till trots gjort en hel del väsen av sig. 1977 blir de en del av Riksteatern. Det är också året skådeSCENEN 2 2020

URBAN JÖRÉN

A T S Y T

Odysséen

SCENEN 2 2020

Fröken Julie - för andra gången.

I väntan på Godot med Vineta Lyxell och Gunilla Vestin Wallin.

PER B. ADOLPHSON

” ÄN IDAG TYCKER EN DEL SOM SÅG DEN ATT DET VAR DET BÄSTA DE SETT.” spelaren Gunilla Vestin Wallin ansluter sig till gruppen. Det är även året de ger sin första föreställning helt på teckenspråk, I väntan på Godot. – Det var en utmaning, det var nämligen första gången vi spelade efter manus, säger Gunilla Vestin Wallin. INTRESSANT I SAMMANHANGET är att Samuel Beckett inte tillät kvinnliga skådespelare i I väntan på Godot, så Tyst Teater uppsättning med Gunilla Vestin Wallin och Vineta Lyxell i rollerna är mycket unik i sitt slag. På andra håll i världen har teatrar tvingats ställa in allt bara dagar före premiär då de haft kvinnor i rollerna. Varför just Tyst Teater kom undan med detta är det ingen som vet. Men föreställningen fick mycket uppmärksamhet i pressen. – Än i dag tycker en del som såg den att det var det bästa de sett, minns Gunilla Vestin Wallin. Det är rask marscherat och faktiskt ett genombrott. För att i dag förstå hur stort det var behövs kanske lite perspektiv: Den första teatern för döva, National Theatre of the Deaf, bildades i USA 1967 av Bernard Bragg. Tre år senare bildades alltså Tyst Teater, som den andra teatern för döva – i världen. Fortfarande, år 1977, är det fyra år kvar till att teckenspråk blir ett officiellt språk i Sverige. EFTER ÖVERGÅNGEN TILL RIKSTEATERN

spelar Tyst Teater efter färdiga, skrivna manus. Till en början kämpade skådespelarna själva med översättningen till 36

teckenspråk, med formuleringar och scenspråk. Sedan har de tagit hjälp av teckenspråkstolkar med att översätta manus, som exempelvis Fröken Julie. Det flesta av regissörerna har varit hörande, ofta med rätt lite, eller ingen, erfarenhet av teckenspråk. Hur funkade det egentligen? – Det säger sig självt att det fungerade sämre än om de hade behärskat teckenspråk. Det är skillnad att bli regisserad direkt på teckenspråk än via teckenspråkstolk. Det blir ibland också kulturkrockar. Vi får ibland förklara för de hörande regissörerna. På det viset kunde vi samarbeta på ett positivt sätt. Då de hörande regissörerna inte kände till dövas kultur, kände vi ett ansvar att berätta, att agerandet på scen måste ske på ett visuellt sätt, att vi måste använda ögonen mer, exempelvis, säger Gunilla Vestin Wallin. SOM EN DEL AV RIKSTEATERN har Tyst Teater turnerat flitigt. Det kunde bli 300 platser på ett år. Tyst Teater gjorde väsen av sig. Det märktes inte minst med succén Guds styvbarn som Malmö Stadsteater satte upp 1982 med Gunilla Vestin Wallin som ensam döv i produktionen. Föreställningsperioden förlängdes på stadsteatern i Malmö och sedan skickade Riksteatern ut den på turné. – Det strömmade folk till föreställningarna och vi spelade för utsålda hus i två år, säger Gunilla Vestin Wallin och berättar att hon fick beundrarbrev och blommor. – Den rollen gav mig större erfarenhet och jag utvecklades som skådespelare. Utöver turnéer i Sverige har Tyst Teater

varit i de flesta europeiska länder samt i Brasilien, Argentina, USA och Sydkorea. Under resorna har det framgått vilken förebild Tyst Teater är. Att ha fast anställda döva skådespelare som försörjer sig på att spela teater väcker stor förvåning på många platser, står det i jubileumsskriften. Exempelvis skedde ett rörande möte i Uganda på 00-talet där Tyst Teater drev ett treårigt teaterprojekt i huvudstaden Kampala. Gruppen turnerade också runt om i landet och bröt isoleringen för många döva. Efter en föreställning i en liten by långt ute på den ugandiska landsbygden kom en mamma fram till en av Tyst Teaters skådespelare och grät. SCENEN 2 2020

MALMÖ STADSTEATER

Guds styvbarn på Malmö Stadsteater 1982.

URBAN JÖRÉN

Hon hade en döv dotter hemma som hon gömde och skämdes för. Efter att ha sett föreställningen förstod hon att dottern bara var döv och faktiskt hade möjlighet att få leva ett bra liv med språk, utbildning i dövskola och en framtid med en egen försörjning. MINDY DRAPSA BLEV konstnärlig ledare

för Tyst Teater 2019 och besöket i Uganda går i linje med hennes vision om Tyst Teater som en förebild för teckenspråkiga runt om i världen. – I framförallt Sverige och Norden har vi det väldigt bra om man tittar på de mänskliga rättigheterna för döva. Man

SCENEN 2 2020

fördel att vi använder kroppen får gå i skolan, man får utbildmer i vardagsspråket och är mer ning i teckenspråk, det finns vana vid det. Men teckenspråk jättemånga länder där man är ett eget språk, det är teater på inte får gå i skolan om man ett annat språk och i det språket är döv. Många tycker att döva finns det jättemycket att jobba är dumma och att det inte är med och mitt största fokus ligger värt att satsa på dem. Teater är i att utveckla språkarbetet på underhållning, absolut, men scen, säger Mindy Drapsa. det är också ett viktigt politiskt Mindy Drapsa arbete för oss. Vi vill att våra föreställningar ska nå ut, det är en del av HON NÄMNER IGEN att teater för döva de mänskliga rättigheterna att få ta del av har funnits sedan 1967, medan teater kultur på sitt eget språk. Det tycker jag för hörande funnits sedan antiken, och är något vi ska visa för resten av världen, att teckenspråk varit ett officiellt språk i säger hon. knappt 40 år i Sverige. – Det är inte så länge, det är ganska nytt att jobba med teckenspråk på scen. Då är UPP TILL FÖRRA ÅRET har Tyst Teater det viktigt att vi utvecklar det som konsthaft hörande konstnärliga ledare, Mindy form, precis som man jobbar med ljud och Drapsa är den första döva. Hur skiljer sig musik i andra föreställningar, är det viktigt hennes ledarskap från föregångarnas? att vi jobbar med vårt uttryck. – De tidigare konstnärliga ledarna har gjort jättemycket för Tyst Teater och ett otroligt bra arbete. Men det som har NÄR NU TYST TEATER efter 50 år blickar varit tidigare är att många inte kunnat framåt är det en sak Mindy Drapsa och teckenspråk, eller kunnat det begränsat. hennes nyligen instiftade konstnärliga råd Många tycker att teckenspråk är vackert vill ändra på: Namnet. just för att det är ett äkta fysiskt element i – Vi är inte tysta. Många lägger mycket teatern, och många har velat utveckla de fokus på att vi är en tyst teater och det vill här fysiska delen i teatern. Men från och jag förändra, för vi är inte tysta. Det är mitt med att jag kom in som döv så tycker jag största mål att få igenom namnbytet och jag att det egentligen är en väldigt liten del av hoppas att det blir ganska snart, för att ge det vi gör. Det är klart att det kanske är en en bättre bild av vilka vi faktiskt är. 37

Passionen för dans och en dragning åt mörk tematik förenar duon bakom höstens kanske mest nervkittlande föreställning. Dark Minds är en rörelsehistoria, skapad av dramatikern Isabel Cruz Liljegren och koreografen Mari Carrasco, som blandar skräck, 90-talsnostalgi, mord och maktspel. TEXT: SOFIA EDGREN FOTO: NILS LÖFHOLM

SCENEN 2 2020

nligt en urban legend hittas några ungdomar döda i en gympasal under mystiska omständigheter. En tid senare kommer fyra personer över ljudinspelningar från vad som förmodas vara ungdomarnas sista kväll i livet och bestämmer sig för att återskapa vad som hände för att förstå. Det visar sig att allt är en bluff – eller? – Jag har jobbat med skräck tidigare och med scenkonstformen går det att förmedla väldigt starka känslor på ett effektivt sätt och omkullkasta världen och vad publiken tror är verkligt. Genren är också något som passar väldigt bra för målgruppen. Dagens ungdomar kan vara lite blasé, och tycka att allt är tråkigt, säger dramatikern Isabel Cruz Liljegren.

HON LIGGER, tillsammans med koreografen Mari Carrasco, bakom skolföreställningen Dark Minds som rullas ut i landet för högstadie- och gymnasieelever under hösten. Duon träffades när de studerade dans vid Balettakademien Stockholm i mitten av 00-talet. Sedan dess har de tagit olika vägar inom scenkonsten – medan Isabel har skrivit och regisserat ett tiotal musikal- och teaterföreställningar, har Mari Carrasco satsat på en karriär som koreograf både i Sverige och utomlands. 2018 återförenades de för att börja fila på Dark Minds. – Redan vid vårt första möte kom vi underfund med att vi är intresserade av samma typ av teman. Det mörka tilltalar oss, och det har blivit naturligt att mötas i det, säger Mari Carrasco. – Vi har utformat idén tillsammans och text och dans samverkar verkligen. När jag skrev pjäsen som ligger till grund för verket skev jag även in dansen i berättelsen och inhämtade kontinuerligt Maris input. Det har blivit som en sorts växelverkan. Att jobba med en koreograf redan på textstadiet är ganska unikt, säger Isabel Cruz Liljegren och får medhåll av Carrasco: – Det är inte så ofta som koreografen får jobba på samma villkor med regi. Ofta prioriteras teatern liksom över dansen. Vi vill att dans och teater ska vara likvärdiga SCENEN 2 2020

DARK MINDS Mari Carrasco (tv) koreograf och dansare, och Isabel Cruz Liljegren, dramatiker, regissör och dramaturg, träffades på Balettakademien för omkring 15 år sedan. 2018 inledde de samarbetet med skräckföreställningen Dark Minds som spelas för elever från årskurs 8 till gymnasiet under hösten. LÄS MER: • kultimera.se/forestallning/dark-minds • www.riksteatern.se/darkminds

delar. Dark Minds är liksom en rörelsehistoria, vilken blir tydlig i manus. Det har varit fantastiskt att få jobba på det sättet. EN LÅNG skapandeprocess ligger bakom verket. Med ett par avbrott, som en föräldraledighet, har arbetet pågått under två års tid. När konceptet i princip var klart kom covid-19 och ställde mycket på ända. – Det har påverkat jättemycket. Vi kommer till exempel att spela för en hälften så stor publik mot vad vi tänkt och turnén är kortad, säger Isabel Cruz Liljegren och fortsätter: – Vi har också behövt göra om scenografin, detta för att kunna hålla två meters avstånd. Vår konstnärliga idé var från början att vara väldigt nära publiken. Att hålla två meters avstånd och uppnå samma

effekt när det gäller den här genren är en utmaning som vi just nu är inne i att lösa. Kompositören Bernt Karsten Sannerud som vi samarbetar med är som tur är väldigt intresserad av att arbeta med skrämseleffekter och känsloskapande, nästan filmisk, musik vilket förhöjer upplevelsen. Samtidigt menar Isabel Cruz Liljegren att föreställningens genre och tema passar väldigt bra med tanke på pandemin. – Många har ett behov av att bearbeta traumatiska och dramatiska händelser i världen genom att se något dramatiskt på scen. Då är skräck bra. Det är värdefullt att uppleva starka känslor i ett rum där det är kontrollerat, och att sedan kunna lämna det och gå vidare till något annat, avslutar hon. 39

I KULISSEN: MY WALTER, MASKMAKARE

HÅLLER MASKEN

Ända sedan tonåren har hon varit fascinerad av masker och idag tillverkar hon masker och tränar skådespelare att använda dem. Möt My Walther som arbetar med masker – och magi. MY WALTHER

Yrke: Maskmakare, dockskulptör, teaterpedagog Aktuell med: Föreställningen Firma Masker & Magi.

ad är viktigt i ditt arbete som maskmakare? – Jag börjar alltid mina uppdrag med att hålla en maskworkshop där vi gör övningar med olika masker jag designat tidigare. Min roll som maskmakare innebär att jag designar, gör det faktiska hantverket och sedan tränar skådespelarna i maskspel. Det är viktigt att ha förståelse för hur masken ska användas, vad den ska berätta, att den sitter bra och att den har ett starkt uttryck. Det är också viktigt att tänka på maskens material, färg och formspråk och att arbetet sker i nära kommunikation med regissör och skådespelare. Vad fyller masken för funktion på scenen? – Genom att sätta på sig masken sker en snabb förvandling och en helt annan gestalt blir synlig för publiken. Alla vet att det är en skådespelare med mask – men ändå känns karaktären som dyker upp i masken som en helt egen. Det är en del av maskens magi, det förutsätter att masken är bra och ger impulser till sin bärare. Masken är ett instrument för transformation och förvandling. En skådespelare med mask kan uttrycka känslor på ett annat sätt än utan mask. Hur blev du intresserad av masker? – Så länge jag kan minnas har jag varit väldigt intresserad och fascinerad av ansikten. Det har handlat om intresset för förvandlingar på olika sätt och jag minns att jag som liten letade

efter ansiktsuttryck i olika föremål jag såg. Som barn besökte jag dessutom många olika länder i världen men framför allt i Asien. Där mötte jag olika masktraditioner som påverkade mitt bildspråk och min fantasi. Har någon maskupplevelse gjort extra stort intryck? – Det var i tonåren på en tempelcermoni i regnskogen på Bali. Fotogenlamporna i mörkret lyste upp maskerna i föreställningen och underljuset skapade stora skuggor från maskspelarna på tempelväggarna. Det var helt magiskt och väldigt starkt. Jag blev så tagen! Då kände jag hit vill jag komma tillbaka, det här är något jag vill hålla på med. Och så blev det. Hur skiljer sig masker i olika delar av världen? – Masker är lika gamla som människans behov av berättelser och av att uttrycka sig, reflektera och försöka förstå tillvaron. Därför finns masker eller spår av masker på alla världens kontinenter. Beroende på vilket land, kultur eller tradition har de olika karaktärer. Den mest kända masktraditionen i Europa är den italienska Comedia dell’arten med ett stort galleri av masker. Det kan vara spännande att söka på olika masktraditioner från hela världen och se vilka likheter och skillnader de har till kända masker som finns idag på film och i serier. Kanske Darth Vader har likheter med någon av de japanska Noh-maskerna? DINA LUTERKORT SCENEN 2 2020

MAGNUS GÅRDER

Gapa stort! Maskproduktion igång. SCENEN 2 2020

KRITIKERN TRE SPANINGAR

Marionetter och människor Från sommarstugan utanför Ystad kan Theresa Benér ta del av teater från Malmö, Göteborg och Stockholm – en direkt effekt av pandemin som i förlängningen kanske innebär att vi får se robotar på scenen istället för skådespelare? En kittlande idé. ELIZABETH CARECCHIO

Robotar på repertoaren

THERESA BENÉR Teaterkritiker i Svenska Dagbladet och Norsk Shakespearetidsskrift, ordförande i Svenska Teaterkritikers Förening. Ger i höst ut boken Europeisk scenkonst – Peter Brook, 29 media förlag.

Det var nästan profetiskt att Joël Pommerat, en av Frankrikes ledande scenkonstnärer, inledde år 2020 med en teateruppsättning om människor och robotar. I hans nya pjäs Contes et légendes (Sagor och berättelser) skildras hur människor i en nära framtid kommer att leva med husrobotar. De städar, passar barnen, hjälper till med läxor, kramas om man vill, är programmerade att alltid agera vänligt och artigt. I en av pjäsens episoder möter vi robotartisten Eddie som blir omåttligt populär bland barn. Under ett år präglat av coronapandemi framstår det som en kittlande idé: tänk om vi skulle få se robotar på scen, tillsammans med skådespelare? Kanske kunde de artificiella figurerna dubblera aktörer av kött och blod, ge andra perspektiv på människans mångfald av identiteter. Och vi låter robotarna sköta alla närgångna scener, med kyssar och slagsmål… Teatern har förstås sedan urminnes tider redan tillgång till mekaniska spelfigurer, nämligen marionetter. De borde få en renässans nu – jag ser en allt ljusare framtid för exempelvis Malmö Dockteater som under ledning av innovative Erik Holmström låter pappfigurer gestalta nutidsmänniskan.

Omprövad teater

Just Erik Holmström har ju i höst tagit upp ett koncept med följetongsteater, i Don Quijote på Folkteatern i Göteborg. Nytt avsnitt spelas varje vecka, nya former, och fullt anpassningsbart till eventuellt skiftande restriktioner om folksamlingar. Teater mår ju bra av att omprövas i sina uttryck. Scenkonstnärer ute i Europa försöker formulera fördjupande tilltal genom vandringsteater, där publik i smågrupper slussas runt till spelplatser inne i teaterhus eller utanför. Kollektivet Rimini Protokoll har i många år skapat vass och poetisk dokumentär ”scenkonst” genom att guida åskådare genom verkliga miljöer

Robot i Contes et légendes.

och iscensättningar. I Köpenhamn mötte Metropolisfestivalen coronaperioden med hundra dagar där hundra konstnärer från scen, musik, bild osv under varsin dag gjorde inspel på olika platser i staden och livestreamade varje heltimme. Det blev en rik mosaik av staden som konstnärlig och social scen.

Digitala program De internationella festivalerna har annars prövats hårt i år. Den viktiga europeiska infrastrukturen för ny scenkonstproduktion, som bygger på internationella turnéer och festivaler, har tagit smällar av allt inställt. I oktober genomför Avignonfestivalen dock en Semaine d’Art där sju nya uppsättningar som skulle spelats i somras får möta sin publik. Chefen för operafestivalen i Aix-en-Provence sa också i ett digitalt seminarium att han ser digitala program som fantastiska komplement till festivalers liveföreställningar. Via nätet når man en mycket större publik och kan ge äldre föreställningar lite längre liv. Framför allt är det en utmärkt plattform för viktiga samtal med konstnärer, kritiker och andra som berörs av scenkonsten. När vi som älskar scenkonst möts i cyberrymden upphävs också regionala avstånd inom vårt långa land. Det har jag särskilt glatts åt detta år, då jag i månader suttit på landet utanför Ystad och ändå fått ta del av teater från Malmö, Göteborg, Stockholm – och Riksteatern förstås!

SCENEN 2 2020

MISSA INTE DINA FÖRMÅNER!

MEDLEM I RIKSTEATERN olkets Hus och Parker, 10 % rabatt på ordinarie pris för Live på bioF evenemang men ej vid Metropolitan Operans föreställningar.

BLEKINGE Regionteatern Blekinge Kronoberg, 40 kr rabatt

DALARNA Dalateatern, 25% rabatt – ej för gästspel eller särskilda erbjudanden

GÄVLEBORG Skottes Musikteater, 25% rabatt

HALLAND Rum för dans, 30 kr rabatt Teater Halland, 20–30 kr rabatt

JÖNKÖPINGS LÄN Teateri, 25 % rabatt Smålands Musik och Teater (SMOT), 20 % rabatt

KALMAR LÄN Byteteatern Kalmar Länsteater, 20 % rabatt på ordinarie pris

KRONOBERG Regionteatern Blekinge Kronoberg, 40 kr rabatt

SKÅNE Expressteatern, 25 % rabatt Malmö Opera, 15 % rabatt Malmö Stadsteater, 15 % rabatt Skånes Dansteater, 25 % rabatt Teater Sagohuset, 25 % rabatt

STOCKHOLMS LÄN ansens Hus, 10 % rabatt D Dockteatern Tittut, 25 % rabatt Dramaten, 10 % rabatt Folkoperan, 25 % rabatt Fria Teatern, 25 % rabatt Imrovisation & Co, 25 % rabatt, för scenpassinnehavare ange rabattkod ”Scenpass-impro” vid onlinebokning Kulturhuset Stadsteatern, 10 % rabatt på ordinarie pris (gäller ej Soppteatern) Kungliga Operan, 35 % rabatt på föreställningsdagen, ej gästspel och premiärer MDT (tidigare Moderna Dansteatern), 50 % rabatt på ordinarie föreställningar, ej festival Mittiprickteatern, 25 % rabatt moment:teater, 25 % rabatt Pantomimteatern, 25 % rabatt Playhouse Teater, 225 kr i stället för ordinarie pris 295 kr Pygméteatern, 25% rabatt Scenkonstmuséet, 40 kr rabatt på ordinarier biljettpris Subtopia, 20 % rabatt Teater Fredag, 25 % rabatt Teater Galeasen, 25 % rabatt Teater Giljotin, 25 % rabatt Teater Pero, 25 % rabatt Teater Sláva, Huddinge, 25 % rabatt Teater Tre, 25 % rabatt Teater Tribunalen, 25 % rabatt Turteatern, 25 % rabatt på ordinarie pris. Gällande egenproducerade föreställningar.

SCENEN 2 2020

nga Klara, 20% rabatt på egna fst. till U ordinarie pris, ej lördag och söndag Ö2 Scenkonst, 25 % rabatt på ordinarie pris. Gäller för egenproducerade föreställningar.

UPPSALA LÄN Uppsala Stadsteater, 20 % rabatt

VÄSTMANLAND Västmanlands teater, 20 % rabatt

VÄSTERBOTTEN Skuggteatern, 25 % rabatt

VÄSTRA GÖTALAND ADAS musikaliska Teater, Göteborg, 25 % rabatt Cinnober Teater, Göteborg, 25 % rabatt Folkteatern Göteborg, 25 % rabatt Göteborgs Stadsteater, 80 kr rabatt på Stora scenen, 70 kr rabatt på Studion på ordinarie pris GöteborgsOperan AB, 10% rabatt på ordinarie pris – gäller inte för musikteater Masthuggsteatern, 25 % rabatt på ordinarie pris för egenproducerade föreställningar Teater Kurage, 25% rabatt Stora teatern, 1 st biljett för 100 kr föreställningsveckan. Gäller föreställningar i Stora teaterns egen regi.

ÖREBRO LÄN Teater Nolby, 30 kr rabatt

ÖSTERGÖTLAND Alvastra Krönikespel, 30 kr rabatt Cirkusslottet, 20 % rabatt Shakespeare på Gräsgården, 50 kr rabatt Vadstena-akademien, 10 % rabatt Östgötateatern, 25 % rabatt på föreställningar tors, fre och sön.

RABATT PÅ LÄSNING

Förutom att du som medlem i Riksteatern får Scenen, får du även rabatt på två andra scenkonsttidningar:

TEATERTIDNINGEN 75 kr rabatt på helårsprenumeration. 200 kr för fem nummer (ordinarie pris 275 kr). Mejla namn och adress till: ekonomitjanst@ natverkstan.net Uppge kampanjkoden ”Riksteaterns scenpass”.

DANSTIDNINGEN 50 kr rabatt på helårsprenumeration. 150 kr för sex nummer (ordinarie pris 200 kr). Mejla medlemsnummer, namn och adress till annmarie@danstidningen.se Uppge kampanjkod ”Scenpass Sverige”.

FÖLJ DIN FÖRENING! Varje lokal Riksteaterförening har en egen webbsida, och många har dessutom Facebooksidor. Hitta din förening på www.riksteatern.se

160 kr/år Mer än så kostar det inte att vara medlem i Riksteatern.

UNDER 26? Grattis, då blir kulturupplevelserna ännu billigare. Alla under 26 år betalar bara 50 kr per år i medlemsavgift. Och för familjemedlemmar kostar det 80 kronor.

Med reservation för ändringar. Fler förmåner tillkommer löpande - se: riksteatern.se/medlem

HELA LANDET

KARTAN ÖVER OSS

PROMISE LAND

SLICK

VOICES OF CHANGE

För dig.

Egna turnéer hösten 2020

NOKIA – EN FÖRETAGSSAGA UTAN DESS LIKE

TAHA

ROMEO OCH JULIA PÅ GULLBACKEN

THE QUEST

BRÖLLOPSTÅRTAN

BYGDENS SÖNER

KURAGE

RAVINEN

ÆDNAN

CHEFEN

GREATEST HITTILLS

FÖRSTÅ VÄRLDEN – MÖT RADIOKORRESPONDENTERNA

PLAY 3.0

FIRMA MASKER & MAGI

DARK MINDS