Scenen #2 -23 by Riksteatern

Uddevalla Riksteaterförening hittar ny publik EN TIDNING FÖR RIKSTEATERNS MEDLEMMAR #2 2023

Cirkusresidens i Linköping Skräck på scen

Camp Riksteatern Dans som stannar i kroppen

Robert Fux om att våga ta plats och lysa upp nya rum

Innehåll 2/23 4

I ngång: Nytt om teater, dans och musik.

Våra vänner: Nestorn Per Burell

19 Klassikern: Bröderna Lejonhjärta 10 I kulissen: Lina Wollter, kostym- och rekvisitatekniker. 12 Robert Fux är ständigt aktuell som en av landets allra käraste dragartister.

NICKE MESSO

24 Skräck är mer aktuell på scen än någonsin, med flera läskiga verk.

ARNAUD BELEEN

20 På Camp Riksteatern får ungdomar lära sig om arrangörsskapet. Vi besökte deras läger i Dvärsätt.

OSKAR OMNE

16 Razmus och Nasim fortsätter att utmana könsnormerna – trots motstånd.

28 Träffa det lilla cirkussällskapet Half In company på residens i Linköping. JENNY LUCANDER

32 Koreografen Marit Shirin Carolasdotter är tillbaka!

MAGNUS HÖGLUND

34 Hur har tiden påverkat synen på klassikerna Anna Karenina och Medea? Vi vet! 38 Vi hängde med en trio på Riksteaterns kongress, här är deras berättelse. 40 Vår förening: Uddevalla Riksteaterförening

JOHAN STRINDBERG

42 Tre spaningar: Cecilia Djurberg

20 Scenen 2 2023

Ledare

” Debatten om kulturen behöver nyanseras” ETT ÅR HAR gått sedan valet och kulturen har som fråga fortfarande en otydlig plats i den politiska debatten. Det är nödvändigtvis inte samma sak som att kulturen inte har debatterats. För det har den, särskilt de senaste månaderna. Det som saknas i debatten är förståelsen för att kulturen är en av grundbultarna i vårt välfärdssamhälle. Under året som gått har jag reflekterat över det samarbete som Riksteatern bedrev tillsammans med 16 andra kulturinstitutioner inför valet, där vi lyfte fram vikten av att skydda kulturen i grundlagen. Som ett välfärdsområde på samma sätt som rätten till vård, skola och utbildning är, eftersom kultur spelar en sådan avgörande roll i vårt manifesterande av vår demokrati. Just detta får vi inte glömma bort vid tillfällen av ekonomisk oro och krig – den otroliga kraft som kulturen erbjuder. Det är här vi möts, upplever tillsammans och får nya sätt att se och tolka vår samtid. Det är detta vi behöver slå vakt om i stället för att mäta och värdera kultur som enkom samhällsnytta, för då tappar den kraft. Debatten om kulturen behöver nyanseras. Den 1 september hölls en manifestation för att visa hur tomt och tyst Sverige blir utan kultur. Uppropets syfte var att påverka politiker att verka för bättre villkor för alla som arbetar inom kulturbranschen. Från Riksteatern undertecknades uppropet av Riksteaterns danschef Mia Larsson och Riksteaterns teaterchef Dritëro Kasapi. Så här sa Mia Larsson inför manifestationen: ”Scenkonsten har en särskild förmåga att samla människor, och behovet och efterfrågan är stor i hela Sverige. Dansen är konstnärligt vital och de fria danskonstnärerna är till största delen självproducerande. Det finns strukturer men de är underfinansierade. Publiken vill och ska kunna möta dans på olika platser runt om i Sverige” Dritëro Kasapi uttryckte sig så här: ”Ett starkt kulturliv över hela landet och, inte minst, en vital fri scenkonstsektor bör vara allas vår angelägenhet”.

3 TIPS FÖR ATT SLÅ VAKT OM KULTUREN Vi behöver en politik som slår vakt om konsten och dess frihet. Men även utanför politiken finns det sätt att förbättra förutsättningarna för intressant och relevant konst för oss alla.

”Det som saknas i debatten är förståelsen för att kulturen är en av grundbultarna i vårt välfärdssamhälle.” Jag kan bara instämma. Vi behöver en starkare kultur, med mångfald inom konstformerna, med en bredd av berättelser som kan beröra alla i vårt avlånga land. Vi behöver platser där vi kan mötas, samtala och få nya perspektiv som gör vår samtid lite mer begriplig. Under året som gått har vi även genomfört en kongress där engagerade från hela landet satte riktningen för vad hela Riksteatern ska arbeta mot de kommande åren. 2023 kommer även visa sig bli vårt starkaste på 10 år. Vi har nu passerat 39 000 scenkonstälskande medlemmar, gamla som unga, människor från norr till söder. Detta gör mig varm i hjärtat, eftersom det visar att kulturen spelar en central roll i många människors liv. Maureen Hoppers, Kommunikationschef Riksteatern

Som medlem i Riksteatern är du med i en lokal förening. Engagera dig i den och se om du kan hjälpa till att förbättra de lokala förutsättningarna, antingen genom att öka medlemsantalet eller kanske bara för att få fler att hitta till föreningens sociala medier.

2 Ta chansen att lotsa in barn och unga i din närhet i de olika formerna av kultur, allt från läsande och sagostunder på biblioteken till de scenkonstupplevelser som skolan erbjuder. Läs mer om detta på riksteatern.se/ barn-och-unga/

3 Jag vill tipsa om föreställningen I kroppen min, ett samarbete mellan Riksteatern och Parkteatern Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm som turnerar i höst. Pjäsen berörde på djupet och gav upphov till många fina samtal om livet med tonåringarna i min omgivning.

Produktion: Spoon. Redaktörer: Henrik Emilson, Klara Ledin Höglund. Art Director: Erik Westin. Tryck: Kroonpress. Ansvarig utgivare: Maureen Hoppers. Redaktionsråd: Anna Flensburg, Joacim Gustafson, Cecilia Suhaid Gustafsson, Maureen Hoppers, Marie Höglund, Peter Köhler, Jasmine Ålander Nygren, Christine Lagerström, Rebecka Melin, Anna Novovic, Ulf Thörn. Fotografi omslag: Samuel Unéus. Scenen skickas hem till Riksteaterns närmare 40 000 medlemmar. Har du idéer om vad Scenen kan handla om nästa gång eller synpunkter på innehållet? Hör av dig: scenen@riksteatern.se eller Riksteatern, 145 83 Norsborg.

Scenen 2 2023

Ingång Nytt om scenkonst

40000 Nästan så många medlemmar har Riksteatern i hela landet… Hurra!

1973 [ R I K ST E AT E R N 9 0 Å R ]

SKIFTE FÖR SKIFS

I hans majestäts hemliga tjänst.

Den sjungande detektiven Du har läst böckerna, sett honom på scen, bio och i tv-serier, men du har nog aldrig upplevt honom i ett nyskrivet verk för fyra sångare och fyra musiker. I november har du dock möjligheten att se mästerdetektiven Sherlock Holmes ta sig an sitt kanske svåraste fall hittills. Uppdragsgivaren är självaste Kungen. Tur att han har Watson vid sin sida. Sherlock och sångerskan är ett nyskrivet verk av slagverkaren Lars Ljungberg med libretto av Maria Sandqvist baserat på Sir Arthur Conan Doyles En skandal i Böhmen. Du ser den på Malmö Operas scen Verkstan.

För 50 år sedan var Björn Skifs redan en väletablerad artist. Han hade haft framgångar med gruppen Slamcreepers på 1960-talet och sedan gjort shower i folkparkerna med Eva Rydberg och Lars Kühler. 1973 medverkade han i musikalen Godspell på Jarlateatern i Stockholm när Bengt Palmers, producent för Skifs nya grupp Blåblus, ringde och berättade att bandets låt Hooked on a feeling låg på 114:e plats på amerikanska Billboardlistan. 1974 fortsatte uppsättningen av musikalen i Riksteaterns regi. Låten klättrade samtidigt på listan vecka för vecka – 93, 78, 56 … I april 1974, när Skifs stod på scen i Kiruna i clownmundering, ringde en representant från skivbolaget i USA och skrek ”Get you asses over here!”. Låten låg etta på listan! Skifs löstes från sitt uppdrag med Riksteatern. Han ersattes av en 22-åring från Sandviken: Tomas Ledin.

FANTASTISKA RÄVEN

De tre bönderna Bönne, Buns och Bena är sådär glupska och genomusla som bara skurkarna i en Roald Dahl-bok kan vara. Är det något de avskyr över allt annat är det Herr Räv, eller Mikkel Rev som han heter när Nationaltheatret i Oslo sätter upp barnboksklassikern Den fantastiska räven. Passa på att se familjeföreställningen i höst om du besöker huvudstaden i väst, överskottet går genom Road Dahls stiftelse till välgörenhet. Bara en sån sak.

VISSTE DU ATT… du kan läsa alla tidigare utgåvor av Scenen digitalt på riksteatern.se/scenen

Scenen 2 2023

UNDERBART ÄR KORT

Elizabeth Eckford och Hazel Bryan.

Berättelsen bakom bilden

Den fjärde september 1957 togs det historiska fotot av Elizabeth Eckford när hon är på väg till skolan. Bakom henne syns en mobb som försöker hindra henne och längst fram i massan står Hazel Bryan och skriker rasistiska slagord. Bilden fick enorm spridning och drabbade dem båda. 20 år senare söker Hazel upp Elizabeth och ber om förlåtelse — är det möjligt? Miriam Aïda och Ann Petrén gestaltar de historiska personerna, som också blev symboler i medborgarrättsrörelsen i USA tack vare fotot, på Västmanlands Teater i Ögonblicket.

När du framöver förnyar ditt medlemskap i Riksteatern kommer du upptäcka att medlemskortet har fått ett nytt utseende. De lokala och nationella förmånerna som ingår i medlemskapet är däremot exakt lika omfattande som tidigare. Skälet till förändringen är att Riksteatern valt ett mer miljövänligt alternativ genom att ersätta det tidigare plastkortet med ett medlemskort i papper. Medlemskorten byts successivt under året i takt med att medlemsavierna skickas ut. Självklart gäller nuvarande medlemskort i plast fram till det datum som anges på kortet. Framöver kommer Riksteatern även att kunna erbjuda ett digitalt medlemskap.

Hela Sveriges scen.

Med lem sko rt

Scenp ass Sverig e Scenpa ss Sverige

ALLA TALAR RÖVARSPRÅK Astrid Lindgrens sista verk har uppnått klassikerstatus sedan den kom ut för snart 40 år sedan. Ronja Rövardotters äventyr i Mattisskogen blir nu en maffig föreställning på Svenska Teatern i Helsingfors med inslag av nycirkus, dockteater och musik. Mitt bland alla vildvittror, grådvärgar, rumpnissar och rövare står Antonia Atarah i rollen som Ronja. Det kan kännas avlägset i höst, men förbered dig på ett vårskrik redan nu.

Scenen 2 2023

GIANMARCO BRESADOLA

Ingång Nytt om scenkonst

VISST NAPPAR DET

Tyska Staatsoper Unter den Linden i Berlin bjuder på en minst sagt surrealistisk opera. Peter Eötvös verk Sleepless är baserat på norska författaren Jon Fosses Trilogin där ett ungt par söker härbärge i ett fiskeläge men blir nekade och sakta glider in i ett sömnlöst sorgligt töcken. I regi av ungerska opera- och filmregissören Kornél Mundruczó.

Scenen 2 2023

Malin Karlsson i rollen som Berta.

Maria Gripe var mästare på att fånga det mystiska och skildra en värld ur ett barns eller en tonårings perspektiv. Så också i klassikern Skuggan över stenbänken. Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm bjuder med premiär i november på ett sekelskiftesmysterium med digitala effekter i gränslandet mellan fantasi och verklighet. Precis som i boken följer vi 14-åriga Berta och hur hon lär känna familjens nya husa Carolin, hon den karismatiska, självsäkra men också väldigt hemlighetsfulla. Vem är hon, egentligen? Den som går på regissören Sara Cronbergs uppsättning på Klarascenen får se.

KULTURHUSET STADSTEATERN

SKUGGTEATER

Tommy Körberg, Helen Sjöholm, Lindy Larsson och Tuva B Larsen.

De förtrycktas teater

Vad har teater med politik att göra? I De förtrycktas teater utvecklar den brasilianske regissören och skådespelaren Augusto Boal metoder för hur teater kan användas som ett verktyg i kampen för befrielse. Genom att utgå från bland annat Aristoteles, Hegel och Brecht tecknar Boal en teaterhistoria. När De förtrycktas teater kom ut 1974 fick den genast stort genomslag. Denna inflytelserika bok är fortfarande högst relevant och finns nu i nytryck. Den har lagt grunden för forumteater, som används för att skapa medvetenhet om förtryck. Scenen 2 2023

Mats Björke om musiken som lyfter orden i den aktuella föreställningen I kroppen min, en hyllning till barndomsvännen Kristian Gidlund tio år efter hans död. Hur reagerade du när du presenterades för idén till den här föreställningen? – Jag tyckte nog att det kändes väldigt naturligt. Det är klart att vi ska göra det här, liksom. Så kände jag redan innan det stod klart vilka andra som skulle vara med i föreställningen. Det var spännande att få ta fram Kristians texter igen efter tio år och inse vilken otrolig inverkan han har haft, och fortfarande har för så många. Vad spelar musiken för roll i uppsättningen? – Rent musikaliskt är det ganska hoppfullt, det blev inte alls så mörkt som jag trodde det skulle bli från början. Kristian var väldigt bred i sitt uttryck. Han hade många olika musikaliska influenser och det ville jag skulle få plats i föreställningen. Hur kommer det kännas att ta föreställningen vidare ut på Riksteaterturné i höst? – Det kommer att bli fint att få komma ut och träffa människor i hela landet, för att förstå hur mycket Kristians ord har betytt och få visa hur man i detta verk kan få uppleva dem på nytt. Det känns väldigt fint att vi har premiär i vår hemstad Borlänge och skönt att få ha de första spelningarna hemma i Dalarna i början av turnén. Det kommer att kännas I Riksteaterns nyhetsbrev Kulisser speciellt. kan du läsa en Vad tror du Kristian längre version av denna intervju. själv skulle ha tyckt om pjäsen? – Jag tror att han hade varit stolt och att han verkligen hade tyckt om den.

KLARA G

Det är en av landets största publikframgångar på bio som likt Sällskapsresan bjuder på stor igenkänning. Nu blir filmen Änglagård musikal på Oscars i Stockholm med helt nyskriven musik av kompositören Fredrik Kempe, som tillsammans med regissören och manusförfattaren Edward av Sillén förvandlade Så som i himmelen till musikal för några år sedan. – Änglagård har både tårar och skratt, många känslosvängningar och mycket musikdramatik. Det finns toner och sång i berättelsen, säger Fredrik Kempe. Vi får följa med Fanny (Tuva B Larsen) och Zac (Lindy Larsson) till byn Yxared där storstad möter småstad och komplikationer uppstår. I övriga roller ser vi Helen Sjöholm och Tommy Körberg.

MATS BÄCKER/OSCARSTEATERN

FILMSUCCÉ BLIR MUSIKAL

Odödliga ord lever i musiken

Den gravida servitrisen Jenna är fast i en amerikansk småstad och ett kärlekslöst äktenskap med en våldsam man. Hon flyr verkligheten genom att baka spektakulära pajer, unika skapelser döpta efter de ovanliga smakkombinationer och händelser som inspirerat recepten. När en pajtävling utlyses i en närliggande stad ser hon sin chans att fly hemmet och förverkliga en sedan länge bortglömd dröm. I höst sätter Östgötateatern i Norrköping upp Waitress, med Mercedesz Csampai i huvudrollen, en feelgoodmusikal som hyllar kraften i vänskap, drömmar och en riktigt vällagad paj. Musikalen baseras på Adrienne Shellys film med samma namn från 2007 och har spelats på Broadway i New York såväl som på Paj? Någon? Londons West End.

DANS & DEMOKRATI

Ibland behöver man bara en riktigt bra cabaret. Speciellt i dagens samhälle med krig, demonstrationer, kravaller och inskränkning av yttrandefriheten. Så resonerar regissören Anna Pettersson på Regionteatern Blekinge & Kronoberg i Växjö och presenterar Cabaret Demokrati, premiär 7 oktober, som genomlyser demokratins grundvalar, FN:s konventioner och vardagsmedbestämmande. Givetvis kryddat med sång- och dansnummer. Annars skulle det ju inte vara en cabaret!

Tar det långa benet före. Repetitionerna av Ett drömspel.

KLARA G

BYE, BYE MISS AMERICAN PIE

MATS BÄCKER

Ingång Nytt om scenkonst

ÅTERKOMMANDE DRÖM

Missade du Riksteaterns uppsättning av Ett drömspel förra året så har du nu chansen att se Folkteatern i Göteborgs version av August Strindbergs klassiker. Verket hade premiär 1907 med författarens fru Harriet Bosse i rollen som Indras dotter, som kommer ner till jorden. Strindberg har själv kallat det hans ”… mest älskade drama, min största smärtas barn”. De senaste åren har den gjorts av Svenska Teatern, Carl Knif Company, Undantaget, Teater Barda samt Örebro länsteater och kommer nu både på Folkteatern Göteborg och Uppsala stadsteater. Nu sällar sig regissören och koreografen Örjan Andersson till den traditionen och firar premiär den 23 september.

DRAMATEN

Vad tycker du är läskigt?

LINDA HIMSEL

Fruktansvärt förfärligt

Det finns mycket att vara rädd för: lavan inne i jorden, känslorna i kroppen och de där läskiga monstren som döljer sig i mörkret. Alla de här rädslorna, och många fler, utforskas i Fruktansvärda fantasier av Tove Sahlin, tidigare huskoreograf på Riksteatern. Det är en nyfiken, taktil, interaktiv och musikalisk föreställning på Dramaten för mellanstadiebarn som vänder och vrider på allt läskigt och låter barnen utmana dem. Premiär 28 oktober.

T YCK TILL OM SCENEN! Nu vill vi veta vad du tycker om medlemstidningen. Välkommen med tips, kritik, beröm och frågor. Mejla till redaktionen på: scenen@riksteatern.se 8

Scenen 2 2023

Våra vänner

Teater som både flykt och hemvist Namn: Per Burell Bor: I Stockholm Gör: Skådespelare och nybliven pensionär Aktuell: Med Riksteaterföreställningen #jeanne som spelas på Dramaten under september 2023

35 år i Riksteaterns tjänst.

Så hamnade jag i teatervärlden …

Det var föreningslivet som gällde i Västerås där jag växte upp. Jag började med amatörteater i fjärde klass och spelade även handboll. I teatern fanns plats för lust och dagdrömmar. Kanske var det också en flykt från något. Jag hade ingen teaterbakgrund i familjen, men kände ganska snart att det var där jag ville vara. Jag sökte alla scenskolor innan jag kom in i Malmö 1981 med en scen ur Tartuffe.

När Finn Poulsen blev chef för Unga Riks och satte upp Körsbärsträdgården 1988 var jag en av de skådespelare han band till sig under tre år. Efter det fick jag tillsvidareanställning. Det fanns mycket resurser. Vi var en stor ensemble och gjorde fyra produktioner per halvår. Sedan har jag blivit kvar, trots att jag var tveksam till om det skulle fungera då jag fick barn. Det var alltid nervöst när turnéplanen kom, men jag och min fru Maria Selbing, som också är skådespelare, hittade en rutin i det.

Så började mitt täta samarbete med Lars Norén …

Jag blev tillfrågad att provläsa för honom inför Personkrets 3:1, som var en samproduktion mellan Riksteatern och Dramaten. Det var lite nervöst och beskedet dröjde. Jag minns vårt möte på Mälarpaviljongen i Stockholm, då han över en kaffe berättade att han ville ha mig med och vad jag skulle göra. Sedan fortsatte vårt samarbete i och med att han blev konstnärlig ledare på Riks Drama, där vi bland annat gjorde Skuggpojkarna, Terminal och Stilla vatten. Scenen 2 2023 9

HÅKAN LARSSON

Därför har jag stannat på Riksteatern i 35 år …

”Jag lägger nog inte av helt, teatern är ett slags terapi för mig.” Lars Noréns storhet bestod främst i …

Att han hade ett öga för helheten och en stor människokännedom. Han ville att man skulle jobba väldigt rakt i texten, inte måla så mycket, utan lita på att det kommer fram ändå. Så hade han en drastisk humor. Jag blev trygg med honom och behövde bara snegla på honom för att förstå vad han var

ute efter. Arbetet var lekfullt och lustfyllt. Jag minns till exempel då jag spelade dödgrävaren i Hamlet på Romateatern och vi lekte fram rollen med olika hattar som jag bytte. Det är en saknad att inte kunna jobba med Lars.

Att gå i pension känns …

Bra, det är ju självvalt. Åren på Riksteatern har varit roliga och lärorika och jag har fått jobba med de flesta skådespelare i Sverige, men nu kan jag upptäcka nytt och själv bestämma vad jag vill vara med i. Jag lägger nog inte av helt, teatern är ett slags terapi för mig och jag har ett behov att uttrycka mig genom andras ord. ANNA HEDELIUS 9 Scenen 1 2023

I kulissen Lina Wollter, kostym- och rekvisitatekniker

PACKAT OCH KLART Vad tar alltid en kostym- och rekvisitatekniker med sig på turné? Svaret är: en tvättmaskin. Lina Wollter har även med sig en mängd kostymer, smink, peruker och olika rekvisita.

ag trivs så oerhört bra. I det här jobbet får jag kombinera det bästa av två världar: att jobba med logistik och planering i en kreativ miljö. Jag slipper sitta vid skrivbordet hela dagen utan är också med i scenrummet under den kreativa processen, säger Lina Wollter, kostym- och rekvisitatekniker/turnéledare på Riksteatern. Linas uppgift under en turné är att ta hand om alla kostymer och rekvisita, det vill säga de föremål som ska finnas med i föreställningen. I praktiken innebär det att vårda kläder och prylar, inklusive peruker. – Det första jag gör när jag kommer fram till en ny plats, är att plugga in tvättmaskinen och tvätta kläder. Det ska bytas kopplingsanordning till kranen så det blir till att ta fram min inre rörmokartalang, säger Lina och förklarar att de också har med torkskåp och torktumlare smart förpackade i varsitt case. NÄR PRODUKTIONEN landat på en ny ort och

teknikerna börjar arbetet med att bygga upp scenografin, då ser Lina till att kläderna hängs in i skådespelarnas loger och ställer i ordning sminket. För barn och unga spelar det ofta i gympasalar och då bygger hon upp en loge i ett omklädningsrum. Hon har med bord, stolar och sminkspeglar för att ge skådespelarna samma förutsättningar som på en vanlig teater. Hon ser också till att föreställningens rekvisita hamnar på rätt utgångsplats. Det är också Linas ansvar att se till att skådespelarna kommer dit de ska i tid och hon har kontakt med alla i teamet. Hon planerar alla resor, beställer tågbiljetter och sköter kontakt med hotell och arrangörer. På turné är hon också producentens förlängda arm och ansvarar för saker på plats. Puh…!

Med tanke på att Riksteatern är en turnerande teater är det förhållandevis få av alla fast anställda som faktiskt turnerar. – Fler som arbetar fast i huset i Hallunda borde absolut komma ut och hälsa på oss på turné. Det är lärorikt för alla och det är så roligt att resa runt och träffa människor och samtidigt se Sverige… Det finns en stor och betydande skillnad mellan att turnera med vuxenrepertoaren jämfört med den för barn och unga, avslöjar Lina. – Det bästa med att turnera på vuxensidan är att jag får sova på morgonen. Där sätter ju arbetet igång först efter lunch och jag är ingen morgonmänniska. Med turnéer för barn och unga är man ju uppe tidigt eftersom den första föreställningen sker redan på förmiddagen och innan dess ska vi ha byggt upp hela scenografin med gradäng och allt. Å andra sidan så slutar vi tidigare och har mer tid att uppleva platsen vi är på. Att ta en powernap på eftermiddagen är ju heller inte helt fel. DET ÄR TYDLIGT att Lina både känner starkt för teater som konstform men också för det speciella turnélivet. – Jag älskar att jobba på Riksteatern. När jag fick det här jobbet var det som att vinna på lotteri. Jag har de senaste åren åkt med föreställningar för barn och unga och jag har upptäckt att det är mitt kall, trots de tidiga morgnarna. Det är så viktigt att vi får barn och unga, i dagens digitala samhälle, att gilla teater. Väcker vi inte intresset för teater i unga åldrar så kommer vi inte att ha en publik i framtiden? Bästa stunden på dagen är när hon går ut och pratar med barnen före föreställningen. Som avslutning brukar hon ropa: ÄR NI TAGGADE? – Oftast kommer det först ett osäkert ja men då frågar jag igen, lite mer peppigt, DÅ brukar de skrika JA! om man har tur… JOACIM GUSTAFSON

Linas väg till Riksteatern

Med skådespelande föräldrar – Sven Wollter och Evabritt Strandberg – är det kanske inte konstigt att Lina Wollter sökte sig till teatern. När hon fick barn bytte hon dock till TV-världen då inspelningarna huvudsakligen låg dagtid. När barnen växt upp blev suget efter att återvända till teatern stort. Möjligheten uppstod 2015 då Linas bror Karl Seldahl skulle regissera Aftonens ämne KÄRLEK för Riksteatern. Linas pappa och Siw Malmkvist hade huvudrollerna och Lina anställdes som sufflös, regiassistent och chaufför för turnén. När en tjänst därefter utannonserades som kostym- och rekvisitatekniker/turnéledare så sökte hon, och fick, den.

Scenen 2 2023

SAMUEL STÉEN

”Jag älskar att jobba på Riksteatern. När jag fick det här jobbet var det som att vinna på lotteri.” Scenen 2 2023

MED EXTRA ALLT

Från tv-succén Drag Race Sverige till En midsommarnattsdröm på Kungliga Operan är steget mindre än du tror. Åtminstone för ständigt lika nyfikne Robert Fux som envist rör sig mellan olika världar och vägrar låta sig begränsas av andras förväntningar.

TEXT: PATRIK WIRÉN FOTO: SAMUEL UNÉUS

Scenen 2 2023

är vi slår oss ned vid ett av borden på Kafé Plattan, beläget vid huvudentrén till Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm, är det mindre än ett dygn kvar tills Robert Fux sommarprat sänds. I Sveriges Radios beskrivning av honom läser jag: ”Under våren hyllades han som programledare för Drag Race Sverige i SVT samtidigt som han gjorde kostymdesign på Stadsteatern, skapade ficklampsvisningar på Nationalmuseum och spelade Puck i En midsommarnattsdröm på Kungliga Operan.” Tilläggas kan att han innan dess var ute på en landsomfattande Riksteaterturné med Brats Carnival, en föreställning som erbjöd queer cirkuspunk för hela familjen med stjärnor från australiska dragkompaniet Briefs. Det slitna uttrycket att ha många järn i

elden har sällan känts lika relevant. – Mina barn- och ungdomsår präglades av en oerhörd rastlöshet. En längtan till anonymitetens Stockholm och att få dyka ner i storstadens nattliv och dekadens. Fortfarande har jag ett starkt behov av att göra många och olika saker, att vara lite flytande, förklarar han över en kopp bryggkaffe. Robert Fux menar att vi alla har möjligheter till olika uttryck men att vi etiketteras tidigt i livet och hindras – eller upplever att vi hindras – från att kliva ur våra givna ramar. – För mig blir det jag gör en protest mot det. Jag vill göra så mycket jag kan av den korta tid jag har på jorden. Ibland arbetar jag alldeles för mycket, men nu när jag får jobba med någonting som många drömmer om hela livet, då ska jag också göra det fullt ut. HÖSTEN SER UT att följa samma motto: att

göra så mycket som möjligt och att göra det fullt ut. I början av september återvän-

” Fortfarande har jag ett starkt behov av att göra många och olika saker, att vara lite flytande.” de Robert Fux till uppväxtstaden Kalmar för I afton Fux – en lokalodlad talkshowkväll på Kalmar teater. Eldsjälar, förebilder och lokala vardagshjältar hyllades under en kväll i kärlekens och modets tecken. Och i december väntar rollen som den ikoniskt elaka rektorn Agatha Trunchbull i musikalen Matilda. – Jag ser verkligen fram emot det jättemycket. Det är också en gestalt som är lätt att känna igen från de vuxna som man var rädd för i barndomen. Det ska bli väldigt roligt att skrämma barn från scenen, skrattar han förtjust och tillägger att det också finns en vetskap om att det goda segrar. – Det är ett lyckligt slut.

Skorna är en viktig del av helhetsintrycket. Robert Fux solgula platåskor lyser upp hela fotostudion vid fotograferingen.

Scenen 2 2023

Matilda the Musical

En prisbelönt musikal baserad på Roald Dahls barnbok Matilda, ett musikaliskt och fantasifullt äventyr om en begåvad flicka som tar ställning mot en orättvis och kall vuxenvärld. I regi och koreografi av Fredrik Benke Rydman. I rollerna ser vi bland andra Robert Fux, Lisette T Pagler och Sara Jangfeldt. Premiär 1 december 2023 på Stora scenen på Kulturhuset Stadsteatern.

Ständigt på väg mot nya mål. Robert Fux räds inte utmaningar och har bestämt sig för att försöka känna sig välkommen på varje ny plats han erövrar.

Det är inte första gången han uppträder för barn. Robert Fux tillhörde den första kullen av Bland drakar och dragqueens där dragqueens håller sagostunder och föreställningar för barn på bland annat landets bibliotek. – Jag älskar bibliotek och tillbringade mycket tid där själv när jag var liten. Eftersom jag jobbar mycket med språk och ord var det roligt att få återupptäcka barnböckerna jag själv läste som liten, förklarar han. MEN DET FANNS också en annan sida av

uppdraget i form av hatiska troll som krälade fram ur nätets mörkaste vrår, liksom intensivt flaggviftande lokalpolitiker som högljutt krävde förbud och eldade på hatiska röster. Snart infördes nya rutiner där överfallslarm installerades och väktare placerades utanför biblioteketen när färgsprakande dragqueens kom på besök. Robert Fux menar att det alltid funnits ett motstånd mot drag, en intolerans som genom olika uttryck alltid funnits där i kulisserna. En homofobi maskerad som ett välmenande värnande om konservativa värderingar och traditioner. Den som utmanar normer får också räkna med att bli en spelare i en ideologisk debatt, vare sig hen vill eller inte. För Robert Fux är humor det självklara sättet att hantera alla ”gruskorn i livsmaskineriet”, som han kallar det. – Hur ska man annars undvika att gå under i ilska, sorg och bitterhet?

HAN KONSTATERAR att det även finns annat

som ger hopp inför framtiden. Framför allt kraften hos den yngre generationen. Den som säger att det är okej att klä sig

Scenen 2 2023

precis som en vill och att bli ihop med vem du vill. Det är också en generation där många ser Robert Fux som en symbol och ett språkrör för rätten att vara den du är. En förebild. Hur ser du på din roll i samhällsdebatten? – När jag tackade ja till Drag Race Sverige undrade jag om jag verkligen skulle orka bli en offentlig person på det sättet. Men har man möjligheten att visa solidaritet med den grupp man själv kommer från betalar jag gärna det priset. Att leda ett underhållningsprogram i SVT och samtidigt spela Shakespeare på Kungliga Operan är onekligen en ovanlig kombination. Det sistnämnda uppdraget hade gett honom stora skälvan för tjugo år sedan, medger han. Men inte i dag.

– Man ska hela tiden sträva efter känslan av att ”jag har en plats här också”. Jag skäms inte och jag älskar att ha lurat mig själv att, jo men, här hör jag hemma och kan bygga bo. Även om det kan kännas skrämmande så känner jag att absolut, jag snor ihop en sidokokong och lägger mig här. Så får vi se vilken färg det blir på vingarna. DAGEN EFTER VÅRT samtal lyssnar jag på Robert Fux sommarprat och tänker att hans avslutande ord också är ett passande avslut på den här artikeln: ”Det största hotet mot barn är inte dragqueens utan det är rädda vuxna. Människor som påstår sig slå vakt om barnen men egentligen klipper av dem deras vingar.” 15

NEMO STOCKLASSA HINDERS

Konstgruppen Ful med dansföreställningen Baba Karam, som som går ut på Riksteaterturné 2024.

”VI VÄGRAR

BACKA” Att utmana könsnormen, oavsett om det sker på scenen eller i andra sammanhang, skapar reaktioner. Dramatikern Nasim Aghili och skådespelaren Razmus Nyström vittnar om hur de mötts av kärleksförklaringar, men också av hat och hot.

onstnären, regissören och dramatikern Nasim Aghili ingår i konstgruppen Ful som står bakom produktionerna Baba Karam och Tal till nationen. Till sistnämnda föreställningen skrev hen ett förord som biter sig fast i läsaren: "Det är svårt att veta när det är dags att vara alarmistisk. När det är dags att se små, små inskränkningar som ett tecken på att något strukturellt och farligt sker." Med tanke på den senaste tidens händelser och debatter är det lätt att dra slutsatsen att det här och nu finns all anledning att vara alarmistisk.

– Vi har sett små tecken länge men nu börjar de bli riktigt stora. Nu är det inte längre någon tvekan om att vissa krafter vill inskränka queera rättigheter, utan det är någonting som sker och dessutom på högsta nivå. När Björn Söder jämför queers med pedofiler får det konsekvenser för oss och vår säkerhet, konstaterar hen. Nasim Aghili har länge arbetat med könsöverskridande uttryck och beskriver hur hen levt med hat och hot i många år. Varje nytt verk behöver en riskanalys, kräver att hen funderar över konsekvenserna. Scenen 2 2023

LEONARD STENBERG

Razmus Nyström i Lillan och Tjorvens teaterguidning på Dramaten.

” Vissa av oss är helt enkelt politiska bara genom att existera i våra kroppar och göra konst som berör orättvisor och förändringar.” – Det är mitt liv och min verklighet. Vissa av oss är helt enkelt politiska bara genom att existera i våra kroppar och göra konst som berör orättvisor och förändringar. Sedan finns det starka sammanhang, som konstgruppen Ful, där vi tillsammans stärker varandra. Vi ser det som vårt ansvar att inte backa även om det blåser hårt. Vi måste köra fullt ut och använda den frihet vi har. Konstgruppen Ful grundades 2008, hur har saker förändrats sedan dess? – Det finns ingenting positivt vad gäller det politiska klimatet vi befinner oss i. Men genom mitt arbete har jag träffat många som vill någonting annat. Vi gjorde Tal till nationen i Ställberg, som ligger i en region där många röstar på ett rasistiskt parti och där till och med nazistisk mobilisering finns, men oj vilken solidaritet och kärlek de visade oss. Det är där jag hittar min drivkraft. Kärleken är större, säger Nasim Aghili. När Ful startade 2008 fanns förebilderna framför allt utanför landets gränser. Queera konstnärer som arbetade underground och som vände sig till sina egna kretsar. – Att hitta sina syskon är jätteviktigt för att påminna oss om att vi är många. Fascister kommer och går, men vi är kvar, säger Nasim Aghili. SKÅDESPELAREN RAZMUS Nyström kan under hela hösten ses i musikföreställningen I kroppen min, en monolog baserad på Kristian Gidlunds texter som startar sin Riksteaterturné i september. Tillsammans med Per Öhagen ingår Razmus Nyström även i dragduon HBTQul, som med karaktärena Lillan och Tjorven i våras fick uppdraget att hålla i teaterguidningar för barn på Dramaten. – Det var en lekfull vandring där vi presenterade Dramaten och samtidigt berättade vad teater är. Vi fick till ett sådant otroligt möte med barnen, som var mellan fem och sju år. Att se hur de tog till sig av det visuella, kostymen, masken och de tidsenliga kreationerna var fantastiskt. Deras kommentarer förändrade mig som skådespelare. Jag fick hopp om framtiden, minns Razmus Nyström. MEN DET IDEOLOGISKA motståndet fanns även där och en händelse uppmärksammades stort i medierna. En högerextrem person hade nästlat sig in i gruppen av pedagoger och gästande politiker och dröjde sig kvar efter visningen. Han tryckte upp en kamera mot duons ansikten och väste ”varför sexualiserar ni barn?” Scenen 2 2023

– Det hela gick väldigt fort och var jäkligt läskigt. Men vi var mest glada att barnen hade lämnat rummet och inte såg det som hände. Den till synes oskyldiga promenaden genom Dramaten genererade även häftiga diskussioner, upprörda Twittertrådar och en medial debatt. – Det var omtumlande på många sätt. Det är jättespeciellt att vara en del av dragscenen på en offentlig arena och se den utveckling vi ser nu. Det är en backlash i realtid, en konservativ och inskränkt rörelse som ger sig på vårt community. Vi blir sexualiserade, misstänkliggörs och förtalas. Skapar det rädsla? – Jag kan bara prata för mig själv, men i år var första gången jag var orolig för att gå i en prideparad. Det handlar om hotbilder men också om det politiska läget. När en folkvald person sitter i riksdagen och uttalar sig om drag gör det att de mer radikala får energi att fortsätta sprida hatisk propaganda. Samtidigt lockade årets pridetåg i Stockholm över en halv miljon människor. – Ja, det var fantastiskt hur mycket kärlek som finns. Det visar också att Pride fortfarande behövs även i Sverige. Att även institutioner måste våga ha hbtq-personer representerade som skådespelare, manusförfattare och regissörer. Vi blir väldigt politiserade just nu. Det som borde vara det väsentliga är vad vi vill säga och konsten vi skapar. I stället blir det fokus på sexualitet och på personerna, säger Razmus Nyström.

PATRIK WIRÉN 17

” Makthavare behöver vara medvetna om vilken tyngd deras ord får” Att konstutövare ska få vara fria från påverkan av politiska makthavare har länge varit en helig regel både i Sverige och ute i Europa. Men i ett allt mer polariserat debattklimat har detta naggats i kanten. Scenen lät Riksteaterns vd Susanna Dahlberg förklara varför det är så viktigt med armlängds avstånd mellan konst och politik.

rincipen om armlängds avstånd är helt grundläggande för svensk kulturpolitik. Den gäller offentligt stöttad konst och syftar till att konstnärer både ska vara fria i sitt skapande men också ha resurser att kunna vara det. Den syftar också till att invånarna ska ha tillgång till fri konst och kultur. Principen togs fram i Europa efter andra världskriget för att säkra att konst och kultur skulle skapas fritt och inte användas som propaganda av makthavare, säger Susanna Dahlberg, vd Riksteatern. Känner alla politiker till den här principen? – Min upplevelse är att de allra flesta berörda känner till principen. Men många har inte dess innebörd tillräckligt djupt förankrad i sig, och har inte problematiserat de paradoxer och dilemman förknippade med den som de som politiker kan ställas inför, säger Susanna Dahlberg. – Hela idén med att vara politiker är att vilja och driva saker. Här ska de istället för konkret innehåll driva värnandet av yttrandefrihet, konstnärlig frihet och tillgång till fri konst och kultur för alla, tillägger hon. Susanna Dahlberg konstaterar att politikerna behöver stå stadigt i kännedom om principens innebörd och i sina värderingar. – Sedan finns det ju också politiker som mycket väl känner till principen men inte gillar den eller tycker den ska gälla i Sverige. Jag tycker att det är bättre att säga det rakt ut i så fall än att låtsas att alla står 18

Riksteaterns vd Susanna Dahlberg.

bakom den, så kan vi ha en öppen, ärlig diskussion. Var går gränsen mellan att visa intresse för kultur och att gå emot principen? – Bra fråga! Alla makthavare behöver vara medvetna om vilken tyngd deras ord får. Vad politiker säger inspirerar och legitimerar, det gäller oavsett värdering. Politiker kan delta i offentliga samtal om konst och kultur men om de uttrycker personliga åsikter om enskilda verk, positiva såväl som negativa, så går de utanför sin roll och uppgift. I det samhällsklimat vi har i Sverige idag ökar hat och hot, och det är grundläggande för vårt demokratiska samhälle att politiker inte eldar på det utan tvärtom sätter en korrekt ton. Susanna Dahlberg ser hur både kulturen som helhet men också enskilda verk

allt oftare kommit att bli en del av dagens politiska debatt. – En föreställning som inte hunnit ha premiär kan bli ett slagträ i en politisk debatt på grund av sin titel eller ämne till exempel. Då har gränsen du frågade om passerats. Tyvärr är det idag nödvändigt och normalt att arbeta systematiskt med riskanalyser och beredskapsplaner för föreställningar och utställningar till exempel, kopplat till dess innehåll, säger hon. Vad är ditt intryck när du träffar politiker och andra makthavare, hur väl förankrad är principen om armlängds avstånd i Sverige? – Många politiker är mycket väl insatta i principens innebörd och syfte. Ibland hamnar de i dilemman, att hantera armlängds avstånd i praktiken är inte alltid lika lätt som i teorin, särskilt inte på kommunal nivå. Då är det extra viktigt att de har god kunskap, stöd i varandra och i de många kompetenta tjänstepersoner som finns inom till exempel kommunal och regional, liksom statlig förstås, förvaltning, säger Susanna Dahlberg. Hon ser positivt på att det på många håll i Sverige just nu pågår kunskapshöjande aktiviteter för politiker, samt att många kommuner och regioner har betonat vikten av principen om armlängds avstånd i sina styrdokument. Vad ser du att enskilda invånare kan göra i situationer när de upplever att politiska makthavare går emot principen? – Höja sin röst! Påpeka när de bryter mot överenskomna grundläggande demokratiska principer och påminna om konstens och kulturens stora värde, om den får skapas och tas emot fritt och inte politiskt styrt. Antingen själv eller tillsammans med andra, till exempel sin lokala riksteaterförening eller annan förening, eller ihop med grannar eller vänner. Ofta hänvisar ju politikerna till sina väljare, de uttalar sig och agerar i invånarnas namn som de representanter de är. Då är det viktigt att upprätthålla den dialogen också mellan valen, säger Susanna Dahlberg.

KLARA LEDIN HÖGLUND Scenen 2 2023

MICKE SANDSTRÖM

Klassikern Bröderna Lejonhjärta 4

3 1

1. Uppsala stadsteater 2019. 2. Filmatisering 1977. 3. Astrid Lindgrens bok kom ut 1973. 4. Riksteatern Creas uppsättning 2023.

TOMAS KOLD

Tillbaka i draknästet Bröderna Lejonhjärta är tveklöst Astrid Lindgrens mörkaste berättelse som inte väjer för våld, död, förtryck, förräderi och till och med självmord – i en barnbok! I höst är klassikern åter aktuell.

EN VINTERDAG 1972 åker Astrid Lindgrens tåg förbi sjön Fryken och hon ser hur rimfrost och snörök möter gryningsljuset. Det är så vackert att hon får för sig att skriva om en icke-jordisk plats, långt bortom stjärnorna. Karaktärerna får hon inspiration av genom besök på kyrkogårdar i Vimmerby och Stockholm där hon ser gravstenar över unga bröder. När hon dessutom ser Janne Olsson under uttagningen till filmen om Emil, hur han efter provfilmningen smyger upp i sin storebrors knä, föll också temat om syskonkärlek på plats. Astrid Lindgren skrev boken vid 65-års ålder när hon egentligen pensionerats som barnboksförläggare och redan hade skrivit sina många och framgångsrika böcker. Boken kom ut 1973 under kalla kriget och Vietnamkriget och i en tid då starka vänstervindar inom kulturvärlden menade att barnböcker skulle bilda – gärna om imperialistisk och kapitalistisk utsugning – och Scenen 2 2023

inte minst vara realistiska. Då kommer Astrid Lindgren med en fantasyroman. Hon menade dock att barnboksförfattare skulle vara lika fria i ämne som de som skrev för vuxna. "Vill du skriva om rasförtryck och klasskamp, så ska du ha rätt att göra det. Om du bara vill skriva en dikt om en blommande ö i skärgårdens famn, så ska du faktiskt ha rätt att göra det utan att nödvändigtvis behöva tänka: Vad finns det nu för ord som rimmar på lortvatten och oljeutsläpp? Kort sagt: Frihet! Ty utan frihet slokar diktens blomma var den än växer," står det i hennes essä Litet samtal med en blivande barnboksförfattare, 1970. Bröderna Lejonhjärta är onekligen en mörk berättelse med våld, förtryck och död. Många blev bestörta och menade att bokens slut när bröderna hoppar mot döden kunde uppmuntra till självmord. De flesta barn som läser sagan ser dock slutet som lyckligt. Många barn hörde av sig till

författaren och undrade hur det gick sen för Skorpan och Jonatan. Till slut svarade Astrid Lindgren, för första och sista gången, i ett brev till läsarna som publicerades i Expressen 1974 där hon berättar hur livet blev i Nangilima. Avslöjas kan att de mår bra. Skorpan fick en hund som heter Mecke och nej, Tengil och Katla kom inte till Nangilima. Han hamnade i en annan värld som heter Lokrume och draken på ytterligare ett annat ställe, Sorokraste. Till slut förenas bröderna med sin mamma. – Ja, nu vet ni på ett ungefär hur det gick, avslutar hon brevet.

Fakta

HENRIK EMILSON

Filmatiserades 1977. Ingmar Bergman hade uttryckt önskan att regissera filmen, men valet föll på trotjänaren Olle Hellbom som gjort nästan alla Astrid Lindgrens filmer. En nyinspelning har länge varit påtalad, med Tomas Alfredson som regissör. Sagan har satts upp på scen många gånger, nyligen på Uppsala stadsteater och i höst på Intiman i Stockholm. Riksteatern Crea sätter upp sin version i höst, en samproduktion med norska Teater Manu, som spelas på svenskt teckenspråk och med svenskt tal, i en visionärt ny skepnad. 19

Framtidens arrangörer. Från vänster Alva, Elin, Fanny, Astrid, Julie och Alice.

Scenen 2 2023

Med fokus på

FRAMTIDENS SCENKONST Under tre sommardagar samlades ungdomar med ett brinnande intresse för scenkonst för att få lära sig mer om hur man arrangerar en föreställning. Scenen fanns på plats under Camp Riksteatern i jämtländska Dvärsätt.

TEXT: KLARA LEDIN HÖGLUND FOTO: MAGNUS HÖGLUND

ögsommarhettan dallrar över kursgårdens gårdsplan i Dvärsätt utanför Östersund. Det är i slutet av juni och regnet som ska dugga tätt under resten av sommaren lyser ännu med sin frånvaro. Men inne i Avaviken vandrarhem, där huvuddelen av aktiviteterna under Camp Riksteatern äger rum, är det behagligt svalt. – Det har varit en otrolig stämning från första stund, säger Mika Ingebrigtsen, som är en av lägrets ledare. – Alla deltagarna har så mycket klokt att bidra med utifrån sina olika erfarenheter och de lär sig massor av att ta del av varandras olika perspektiv, fortsätter hon. På väggarna i den för tillfället tomma kurslokalen finns spår från lägrets första två dagar. Bland annat en lista över viktiga nyckelord för den som ska arrangera scenkonst – delaktighet, respekt, struktur – och färgglada bilder på sagofigurer som deltagarna på lägret tecknat under en samarbetsworkshop. Scenen 2 2023

– Vi jobbar med upplevelsebaserat lärande där deltagarna får en uppgift, reflekterar tillsammans kring vad de kan ta med sig och sedan praktiserar vi det i olika rollspel och andra övningar, förklarar Mika Ingebrigtsen. Hon får sällskap i kurslokalen av Helle Björnsdotter, ordförande för den nystartade Riksteaterföreningen Jämtland Härjedalen Unga. Tillsammans med tre andra ungdomar från Jämtland Härjedalen deltog Mika och Helle i förra årets arrangörsläger LänkArr Pride i Pajala, som skulle komma att bli startskottet för Camp Riksteatern. – Efter LänkArr förra året fick vi självförtroende nog att känna: Varför skulle inte vi kunna föra det här vidare? Jag har länge saknat scenkonst som riktar sig till min egen ålder och då kändes en förening för unga som ett naturligt första steg, säger Helle. Hon får medhåll av Mika, som har vikarierat som verksamhetsutvecklare för barn och unga på Riksteatern Jämtland Härjedalen under året efter gymnasiet. Hon ser ett glapp mellan ett rikt utbud av

scenkonst riktad till barn och satsningar på en äldre målgrupp. – Mellansegmentet, alltså äldre tonåringar och unga vuxna, verkar ibland glömmas bort av arrangörerna, säger Mika. På grund av detta ledde inspirationsflödet efter dagarna i Pajala vidare till nästa beslut – att via den nystartade lokala riksteaterföreningen Jämtland Härjedalen UNGA anordna ett eget läger för unga arrangörer. – Vi ser det som ett tillfälle att med oss själva som exempel berätta om hur lätt det faktiskt är att starta en riksteaterförening. När vi väl hade bestämt oss tog det oss ungefär en timme, säger Helle med ett skratt. – Ja, det låter nästan otroligt att säga att det enda som krävs är en grupp som vill arrangera scenkonst, men det är ju precis så det är, lägger Mika till. I DVÄRSÄTT HAR sex av de tio kursdelta-

garna, alla mellan 14 och 24 år från orter mellan Kiruna och Gävle, slagit sig ner i solen med varsin matig lunchsallad. Stämningen är hög och skratten studsar ut på 21

19-åriga Alva tror att steget till att engagera sig blir enklare att ta i en förening där många är i ens egen ålder.

” Vi var ganska ensamma där i vår ålder och det säger ju något om hur arrangörerna till föreställningen hade lyckats nå ut.” det runda trädgårdsbordet och vidare över gräsmattan som sluttar ner mot den glittrande lilla vik som mynnar ut i Storsjön. – Vi har precis konstaterat att vi måste börja analysera hela existensen nu, även om vi inte känner varandra så bra än. Det är dags att gå ner på djupet när vi bara har en dag kvar tillsammans, säger 17-åriga Fanny med ett skratt. Alla deltagarna är överens om att en av de starkaste delarna de tar med sig hem efter lägret är det nya nätverk de har skapat. De ser en stor styrka i sina skilda intressen för scenkonst, allt från dans till cirkus och poetry slam, vilket gör att de kan se olika utmaningar med olika typer av arrangörsskap och lära av varandra. Och precis som lägerledarna Mika och Helle kände efter förra årets dagar i Pajala, ser de nu nya möjligheter när det kommer till att arrangera scenkonst på den egna hemorten. – Jag känner att vi har fått en väldigt mycket tydligare bild av vad Riksteatern 22

är och hur det fungerar ute i föreningarna. Jag visste inte att möjligheten att påverka var så stor, säger Elin, 24 år. Hon får medhåll av 19-åriga Alice, som konstaterar att en av insikterna under lägret har varit att när deltagarna bollar idéer, inser de att de har mycket att bidra med även om de fortfarande är unga. – Vi kan nog komma med många nya perspektiv ute i föreningarna, särskilt kring vilken typ av scenkonst ungdomar i vår ålder är intresserade av, säger Alice. KVÄLLEN INNAN har de varit i Östersund och sett den hyllade föreställningen Frankenstein, med bland andra Aleksa Lundberg i rollen som monstret. De uppmanades innan att ”vara arrangörsagenter” och studera detaljerna kring hur scenkonstföreningen Undantaget hade valt att arrangera föreställningen på Östersunds Teaterverkstad. – En sak som blev tydlig var att den publik som hittat dit främst var runt

50-årsåldern. Vi var ganska ensamma där i vår ålder och det säger ju något om hur arrangörerna till föreställningen hade lyckats nå ut, säger Fanny. Astrid, 17 år, tycker att riksteaterföreningarna borde gå ut och marknadsföra sig på platser där alla typer av ungdomar vistas, för att nå fram till fler än dem som har scenkonstintresserade föräldrar. Hon får medhåll av Elin. – Många ungdomar som aldrig har kommit i kontakt med scenkonst tror att till exempel teater är något gammalt och dammigt som inte berör dem. Men när vi såg Frankenstein igår, det är ju så mycket mer än bara teater på en scen. Det är en otrolig helhetsupplevelse med mask, musik och ljus som väckte massor av känslor, säger Elin. JULIE, 21 ÅR, menar att det de får lära sig

under Camp Riksteatern går att applicera på många olika områden. Själv har hon fått massor av idéer kring musikprojekt. – Man kan ju ta med sig den här kunskapen i hur man arrangerar all möjlig kultur. Om fler av oss unga engageras i den processen, till exempel om vi drar ihop ett projekt och bjuder in våra kompisar, så ger det ju ringar på vattnet, säger Julie. Scenen 2 2023

FAKTA Camp Riksteatern

Camp Riksteaterns ledare i Dvärsätt, Mika Ingebrigtsen (till höger) och Helle Björnsdotter, ordförande i den lokala riksteaterföreningen Jämtland Härjedalen UNGA.

Alla deltagarna är överens om att en av de starkaste delarna de tar med sig hem efter lägret är det nya nätverk de har skapat.

– Vi vet ju också i vilka kanaler det fungerar bäst att nå ut till unga, lägger Elin till. 19-ÅRIGA ALVA konstaterar att det inte finns någon riksteaterförening bara för unga i Gävle där hon bor, som det gör i Jämtland Härjedalen. – Jag tror att steget till att engagera sig blir väldigt mycket enklare att ta om det finns en förening där många är i ens egen ålder, säger hon. Alva får medhåll av Astrid som tycker att en viktig aspekt av arrangörsskapet är att skapa sammanhang där man kan mötas i samband med att man tar del av scenkonst. – Det känns som att det saknas lite Scenen 2 2023

ibland. Det kände vi verkligen igår efter att ha sett föreställningen tillsammans, vad mycket vi fick ut av att prata med varandra om det efteråt, säger Astrid. Det är 100 procent tjejer som deltar på det här lägret. Har ni några teorier om vad det kan bero på? – Hade det här lägret ägt rum för 50 eller 70 år sedan så hade det ju inte saknats killar. Då hade det väl snarare varit tvärtom, säger Astrid. Fanny inflikar att scenkonsten är ett tryggt sammanhang där man kan få känna och uppleva många olika saker. – Därför är det ju synd att det nästan bara är kvinnor som söker sig till den gemenskapen, säger hon. Elin som har spelat i teatergrupp sedan

Camp Riksteatern är en kurs på tre dagar som riktar sig till ungdomar och unga vuxna som vill lära sig mer om hantverket bakom att arrangera scenkonst. Förutom i Dvärsätt har Camp Riksteatern anordnats både i Vara och i Söderhamn under sommaren. Deltagarna får även en grundkurs i hur Riksteaterns organisation är uppbyggd och i hur en folkrörelse fungerar. Camp Riksteatern drivs genom projektet Länk på Riksteatern. Camp Riksteatern i Dvärsätt arrangerades av Riksteatern Jämtland Härjedalen och den nystartade lokala föreningen Riksteatern Jämtland Härjedalen UNGA, med stöd från Region Jämtland Härjedalen.

hon var nio år, konstaterar att det bara har varit två killar i de barn- och ungdomsgrupper hon har varit med i. I vuxengrupperna är det mer blandat med både killar och tjejer. – Det är ju männen själva som måste ta plats inom kulturen, vi kvinnor gör ju det och då får de också lov att ta det ansvaret själva. Men om man tänker på den hierarki som finns i många killgäng i tonåren så är det klart att det kan vara svårt att sticka ut genom att visa känslor. I dag hittar kanske många unga ett sätt att visa känslor, och även att visa sin teatrala sida, på sociala plattformar som Tiktok? – Ja, precis! Och där kommer vi tillbaka till att om Riksteaterföreningarna skulle få rätt marknadsföring på plattformar som Instagram och Tiktok, där många unga finns idag, då skulle vi kunna nå ut till fler än de som har en självklar koppling till scenkonst genom sina föräldrar, säger Astrid. Lunchpausen är snart slut och tjejerna vandrar fortsatt livligt diskuterande ner mot sjön. Någon vill ta ett svalkande dopp innan det är dags att gå in i kurslokalen igen, en annan längtar efter en kopp kaffe. Till kvällen väntar aktiviteter ledda av den nystartade i Östersund nystartade lokala riksteaterföreningen Riksteatern Jämtland Härjedalen UNGA med ännu fler tillfällen för lägerdeltagarna att fortsätta bygga ut sitt nätverk. Framtiden för den kommande generationen arrangörer ser lika bländande ljus ut som solskenet över den gnistrande vattenytan. 23

För skräckälskare väntar en kittlande teaterhöst med två nya föreställningar som hoppas skapa kalla kårar. Helena Bergström, som regisserar 2:22 A Ghost Story har klivit långt ur sin komfortzon. TEXT: MIRANDA SIGANDER

kräck på film är en stadig publikdragare, som dessutom har fått en spännande konstnärlig nytändning på senare tid genom filmskapare som Jordan Peele och Ari Aster. På teaterscener lyser dock skräcken oftast med sin frånvaro. Men då och då dyker det upp föreställningar som vill skrämma sin publik. Just denna höst spelas på olika scener både den mystiska och musikaliska rysaren Flickor som försvinner i regi av Malin Axelsson, liksom West End-succén 2:22 A Ghost Story i regi av Helena Bergström. ÄR DET EN SLUMP att det kommer två skräckpjäser samtidigt? Kanske, men enligt dramatikern, författaren och skräckexperten Gustav Tegby kan tajmingen också handla om terapi i en orolig tid. – Man brukar prata om att under och efter ekonomiskt osäkra tider fungerar skräck som en kollektiv hantering av ångest. Att se på skräck blir ett terapeutiskt sätt att hantera våra undermedvetna fasor

och att uppleva och överleva dem på ett säkert sätt. Men hur gör man egentligen för att osäkra scenrummet och skapa den rätta, läbbiga stämningen? Filmmediet har fördelen att kunna braka på med en avancerad effektbonanza för att få publiken att hoppa till i biostolarna. Att skapa skräck för en teaterscen kräver ett mer subtilt angreppssätt. – Man kommer inte undan så lätt. Effektgalleriet är begränsat, vilket inte minst gör att storyn inte får vara för tunn, säger Gustav Tegby och lägger till: – I stället får man utnyttja rummet och jobba med en effektfull antydan. Oftast är det ändå en besvikelse när man väl får se monstret i skräckfilmer. Och skräck på teater har en stor fördel, det går fortfarande att överraska publiken på ett annat sätt än på film, för det finns inte samma vana. Helena Bergström hoppas på just överraskningseffekter när hon sätter upp en svensk version av den internationella spöksuccén 2:22 A Ghost Story. Pjäsens författare Danny Robins har under flera år

intervjuat människor som är övertygade om att de sett spöken. Mötena inspirerade honom att skriva pjäsen men också att skapa flera dramadokumentärer för BBC. – När jag själv såg föreställningen i London så blev jag enormt engagerad, jag hoppade verkligen till i min stol. Och det finns ett stort mysterium, en twist, som jag tror att publiken kommer att reagera på och tänka: "Vad fan var det där?”, säger Helena Bergström och skrattar. HANDLINGEN KRETSAR kring två par som äter middag i ett hus som värdinnan hävdar är hemsökt. Paren stannar uppe till klockan 02:22 – och då kommer svaret. – Det byggs upp en enorm spänning och det är ju det som är utmaningen, att skapa den dramatiken och se till att det blir lika medryckande som i en skräckfilm. Den stora skillnaden, påpekar Helena Bergström, är att det inte går att "fuska” på teaterscenen. – Det går inte att klippa fram stämningen, vi måste jobba mycket med närvaro. Scenen 2 2023

JOHAN STRINDBERG

Skräck på scenen går inte att "fuska" fram som på film, menar regissören Helena Bergström. Scenen 2 2023

NATIONAL THEATRE LIVE KAJSA GÖRANSSON

På hugget: Dracula på Kungliga Operan, 2017.

Dramaturgen Gustav Tegby hoppas att skräcktrenden är här för att stanna.

Men det finns förstås också en del trick. Jag arbetar mycket med ljud och musik. Om man gör det rätt kan "Bä bä vita lamm” bli läskig, det handlar om vilken kontext man sätter den i. Vad har du själv för förhållande till skräck sedan tidigare? – Haha, åh, jag är själv ingen skräckfantast. Jag minns när jag såg Omen på bio, jag gick ut och kräktes. Min dotter (Molly Nutley, reds anm.) är med i skräckfilmen Feed, som jag till slut vågade se hemma i tv-soffan så att jag kunde sätta täcket över huvudet. Det var skitläskigt, och då är det ändå min egen dotter som är med, så jag vet ju på ett rationellt plan att det inte är på riktigt. Med 2:22 A Ghost Story är Helena Bergström med andra ord utkastad ur sin egen komfortzon, något hon ser fram emot. – Det är ju det underbara med det här 26

KUNGLIGA OPERAN

Mary Shelleys klassiker Frankenstein sattes upp 2011 i London.

yrket och det ska bli så roligt att arbeta med den här psykologiska spänningen på scen. Det ligger mycket på skådespelarna också, hur rädd publiken kommer att bli. ROLLISTAN BESTÅR av flera välkända

och rutinerade skådespelare som Adam Pålsson, Rakel Wärmländer och Johannes Kuhnke. – Adam hade jag i tankarna redan innan vi castade. Jag mötte honom faktiskt på flygplatsen i London när jag precis varit och sett pjäsen och då sa jag till honom: "Gå och se den!”. Johannes och Rakel har jag jobbat mycket med. Det är viktigt för mig att jag kan garantera publiken att de kommer att få ett högkvalitativt skådespeleri. Den fjärde personen i fyrklövern av skådespelare är komikern och tv-personligheten Johanna Nordström. – Johanna är ett wild card. Vi träffades i Talang-juryn. Hon är en mycket mångbegåvad person som kommer att bli fantastisk på scen. Helena Bergström hoppas även att pjäsen ska locka en ny publik till teatern. – En fråga som har sysselsatt mig hela

mitt yrkesliv är: Hur får vi publiken att bli engagerad? Vi som är vana besökare och gillar teater kan gå och se Körsbärsträdgården, men teater ska inte bara vara för de redan frälsta. Det här är en form av dramatik som jag tycker fattas nu, säger hon. I HÖSTENS ANDRA rysarföreställning, Flickor som försvinner, kretsar handlingen kring en bortglömd ort där femtonåriga Isa är instängd bakom galler och taggtråd av sin överbeskyddande mamma. Det är ett fängelse – tills Ami dyker upp en dag. Tillsammans ger de sig ut i staden, in i förbjudna lekar. En viktig del av berättelsen är nattklubben Grottan, som marineras i elektroniskt mörker. Pjäsen är skriven av Malin Axelsson, som också regisserar, och tidigare bland annat skrivit den gotiska sagan Monsterkabinettet. För koreografin står Sepideh Khodarahmi, som också ska spela en av rollerna. – Jag har funderat mycket på tillstånd snarare än danssteg. Det är spännande för mig i förhållande till skräck, för i skräcken är man inte i kontroll, till skillnad från Scenen 2 2023

2:22 A Ghost Story

Regi: Helena Bergström I rollerna: Rakel Wärmländer, Adam Pålsson, Johanna Nordström, Johannes Kuhnke Produceras av: All Things Live Premiär: 14 september på Rival i Stockholm Åldersgräns: 13 år

Flickor som försvinner Regi: Malin Axelsson I rollerna: Bianca Cruzeiro, Andreas Ferrada Noli, Sepideh Khodarahmi, Rebecca Riggo Produceras av: Riksteatern i samarbete med Unga Dramaten Turnépremiär: 3 oktober i Hudiksvall

i klassisk danskoreografi, säger Sepideh Khodarahmi. En ledstjärna i arbetet med koreografin i Flickor som försvinner har varit uttrycket "uncanny valley”. – Det betyder ungefär, om man bara Scenen 2 2023

tittar snabbt så ser det vanligt ut. Men om man börjar titta noga så finns det något som inte stämmer. Ett exempel är linser som förstorar pupillerna, lite. Den här föreställningen utgår från realism men så skevar den in i något annat. Jag tycker att det här begreppet ringar in hur man hittar den mest obehagliga scenkonsten och skräcken. SEPIDEH KHODARAHMI tar upp AI, artifi-

ciell intelligens, som ett annat exempel. –Texterna och bilderna liknar något en människa skulle kunna ha skapat men det är något litet som inte stämmer, vilket gör att det blir obehagligt. Föreställningen innehåller mycket musik och kräver mycket koreografi, inte minst för att skapa den rätta klubbkänslan. – Mitt mål är att skapa en koreografisk dimension eller idévärld av vad det här verket får vara, även för scener som inte är musiklagda. I en scen ska en person förföra en annan, hur ser det ut egentligen utan schabloner? Hur kan man hitta ett lite skevt sätt att förföra någon på, kanske handlar det om att titta intensivt i ögonen

och röra sig väldigt långsamt? Hur är det att som koreograf arbeta med skådespelare i stället för dansare? – Det är underbart för de har tillgång till kroppen som instrument och de brukar tycka att det är roligt att utmana sig utan att ha så mycket prestationsångest. De är heller inte så fast i rörelsemönster, dansare har ju en annan dansträning vilket kan göra att det blir lite statiskt. SKRÄCKEXPERTEN Gustav Tegby hoppas

att höstens trend med skräck på scen är här för att stanna. – Det är en genre som har funnits ända sedan Kung Oidipus egentligen, men det finns mycket kvar att utforska. Som tips till hugade dramatiker och regissörer bjussar Gustav Tegby på ett par uppslag: – Rymdskräck à la Alien skulle göra sig jättebra på scen, att jobba med det klaustrofobiska och det stängda rummet. Jag vill också slå ett slag för dockteater och skräck. Onda dockor är ju en subgenre inom skräckfilmen så det finns en uppenbar koppling. 27

KLARA G

Flickor som försvinner – mycket av det läskiga ligger i de små detaljerna, säger koreografen Sepideh Khodarahmi, till höger i bild bredvid skådespelaren Rebecca Riggo.

Paljett i konfetti

En kvinna i paljettskjorta hänger i en hink och bildar långsamma kroppsliga formationer tillsammans med sin lika paljettförsedda partner. Det är cirkusresidens i Linköping och duon Half In company finslipar scenografin. Från taket singlar konfettin ner.

TEXT: HENRIK EMILSON FOTO: OSKAR OMNE

Scenen 2 2023

änk om det var så hemma. Ett knapptryck och så börjar det singla ner konfetti från taket. Det skulle inte heller vara dumt att ha en trapets eller en supertjock madrass att mjuklanda i. Allt detta kan cirkusduon Half In company glädja sig åt. Just nu jobbar Morgane och Sébastien med sin föreställning O U T på kulturhuset Agora i Linköping. Det är den tredje och sista delen i ett sex veckor långt cirkusresidens hos Riksteatern. De två första delarna gick av stapeln på CirkusKvarnen i Uddevalla samt i Älvängs natur- och kulturhus utanför Heby. – De två första veckorna i Uddevalla handlade mycket om att arbeta med själva innehållet. De andra två veckorna i Älväng jobbade vi lite med innehållet men vi förberedde oss också för den här sista perioden, som mest har handlat om estetiken, säger Sébastien. – Här handlar det om känslan och hur ljus, dekor och kläder fungerar ihop, förklarar Morgane. HALF IN COMPANY ÄR ETT litet tvåman-

nakompani som tar in personer när det behövs, exempelvis experthjälp med att bygga den rigg som trapetsen hänger i, eller som den här veckan, scenografen Marie Moberg. Hon sitter och syr på paljetter på en scarfliknande sak. – Jag är här för att ge dem ett litet scenografiskt lyft, att få alla elementen att framträda tydligare, samt att det ska bli en mer visuellt sammanhängande föreställning. Vi vill få scenografi och kostym att gå ihop. De hade väldigt mycket klart när jag kom så det jag hinner med på fyra dagar är att sätta finishen och ge dem lite självförtroende i deras visuella beslut, säger Marie och fäster ytterligare en paljett. Utöver paljetter och kläder de ska prova lite senare har Marie också tagit med olika fonder för scenen. Morgane och Sébastien vill inte ha en för tät bakgrund, så nu känner de på ett strimlat, spagettiliknande tyg. – Det ger både siluett och känns öppet, men vill ni ha det i svart eller vitt? frågar Marie. Morgane tar det svarta tyget och klättrar

Scenen 2 2023 29

Scenografen Marie Moberg testar kostym ihop med Morgane och Sébastien. Det blir till slut en kombination av rosa och vitt.

” Det är väldigt viktigt för oss att vi skapar ett komplett universum, en sammanhängande värld.” flinkt upp i stålriggen som dominerar scenrummet och fäster det. Sébastien gör likadant med den vita. Sedan inleds en lång diskussion om vilken som fungerar bäst ihop med kläderna, med trapetsen och ljuset. Det är många saker att tänka på, dels rent scentekniskt dels hur det upplevs. – Det är väldigt viktigt för oss att vi skapar ett komplett universum, en sammanhängande värld, där allting är naturligt för oss och vi gör medvetna val. Det är inte nödvändigt för oss om publiken förstår allt, eftersom vi jobbar mycket med absurdism, men vi hoppas att de känner att allt hänger ihop, säger Morgane.

studierna som de började arbeta med föreställningen O U T. Dess centrala tema är hinkar – stora, små, hängande, på hjul och en del stora nog för Morgane att få plats i, sittandes eller ståendes på huvudet. Idén med hinkarna kom när de ville dölja den lilla tygpåse som de förvarar magnesium i, samma som klättrare brukar ha i bältet för att hålla händerna torra. – Sen började vi utforska hinkarna och såg potentialen i dem, hur de känns och hur vi kan förvandla dem så de passar in i föreställningen, säger Morgane. – Det är också rätt skönt att kunna ha en hink på huvudet och slippa visa ansiktet, skrattar Sébastien.

DUON KOMMER ursprungligen från den fransktalande delen av Schweiz men är sedan några år, tack vare sin bachelor i cirkus art från SKH – Stockholms konstnärliga högskola – med inriktning trapets, baserade i Sverige. Det var också under

DE BERÄTTAR ATT en cirkusföreställning

tar lång tid att skapa. Efter att skolan var slut sökte de och kunde åka på residens i Belgien, Danmark och Stockholm. När de påbörjade residenset hos Riksteatern hade de mycket av materialet klart, men

Ibland kan det vara skönt att slippa visa ansiktet.

har fortsatt utveckla föreställningen. Till exempel genom att lägga till en discovibb med spegelbollar som kommer fram ur hinkarna. – Vi kan hämta inspiration från det ställe vi är och arbetar på, men samtidigt kan det vara en begränsning för oss. Om vi inte har vår specialbyggda rigg för trapetsen är vi beroende av den typ av tak Scenen 2 2023

Cirkusresidens

Arbetslivet på en pinne.

och fästpunkter som finns på plats. Det är inte alla teatrar och spelställen som klarar en arbetsvikt på minst 500 kilo. Du kan till exempel inte hänga i ljusriggen, det skulle vara för farligt. I sådana lägen måste vi anpassa oss, förklarar Sébastien och säger att de funderar på att investera i en egen rigg, så att de alltid kan utföra sin akt så som de själva vill. Marie lägger fram kläderna, en grön kostym, rosa toppar, men duon fastnar Scenen 2 2023

för de rosa shortsen och de vita glansiga paljettskjortorna, och ser mycket nöjda ut. Just det här att få möjlighet att testa och utforska är viktigt. Dagen efter Scenens besök ska duon ha en så kallad work-inprogress-föreställning inför publik. – Det är mycket givande att ha en publik som vi kan testa materialet på. Vi har mycket humor i föreställningen och vi vill se hur publiken reagerar och hur vi känner när vi levererar, säger Morgane. – Vi ändrar en hel del, det kan vara ljuset, kläderna eller hur vi går från ett nummer till ett annat. Vi gjorde två publikframträdanden i Uddevalla, ett i Älväng och har gjort ett här i Linköping redan, säger Sébastien. Om de blir nervösa inför publiktesterna? Ja, säger de unisont. – Det du visar upp är väldigt skört, även om vi har repeterat. Det vanliga inom cirkus och performance är att du har hunnit öva mycket och att materialet sitter i kroppen, innan du visar det för en publik. Så ett sånt här tillfälle kan vara väldigt fragilt, vackert och allt kan hända, även misstag, säger Morgane. DE HOPPAS KUNNA få tre veckors resi-

dens nästa vår och fler tillfällen att jobba inför publik, och sen kunna spela några föreställningar under nästa sommar, för att sedan gå på turné hösten 2024. Det tar tid att skapa en cirkusföreställning, men bitarna börjar falla på plats, paljetterna är ditsydda, madrassen uppumpad och konfettimaskinen laddad.

SÖREN VILKS

Ska det vara en tät fond eller transparent? Besluten är många innan en föreställning är på plats.

Riksteatern genomför årligen cirkusresidens där ett kompani ges möjlighet att testa och arbeta fram en föreställning på en ort, eller fler. Cirkusresidenset som Half In company har genomfört är ett samarbete mellan Riksteatern Väst, Riksteatern Uppsala län, Riksteatern Östergötland, Riksteatern nationellt och Älvängs natur- och kulturhus. Magali Bancel är konstnärlig utvecklingsledare för cirkus på Riksteatern och berättar varför cirkusresidenset förlades på tre olika orter: – Att hitta en plats för att skapa cirkusverk kan vara en utmaning. Det finns inte många lokaler i Sverige som erbjuder förutsättningar i form av utrymme som funkar för cirkus och riggpunkter. När jag utifrån Riksteaterns cirkusuppdrag undersökte olika möjligheter såg jag att det fanns flera lokaler i olika regioner som erbjöd utrymme som kunde ta emot en produktion av Half in companys storlek. Dessa lokaler är väldigt uppbokade så att kunna ha tillgång till dem under en längre period var svårt. Inom cirkusen är det dock vanligt att arbeta under olika ”labbperioder”, så att ha tre olika platser var passande för skapandeprocessen. – Varje lokal erbjuder helt olika förutsättningar, från CirkusKvarnen med sin cirkusexpertis bland personal och med riggmöjligheter, till Agora som har en black box med ljusutrustning och Älvängs natur- och kulturhus mitt i naturen där man kan jobba helt ostört. Cirkus använder sig av utrymmet i en lokal på ett annat sätt än andra konstformer. Den är tredimensionell och platsen mellan golv och tak är en naturlig scendel. – Med cirkusverk arbetar man oftast inte utifrån ett manus utan med sin kropp på golvet. Cirkus arbetar också hand i hand med teknik. Det är kanske den största skillnaden mot andra konstformer. Om man arbetar med en trapets eller en specialgjord scenografi eller rekvisita, kommer kroppen att undersöka utrustningen. Den tekniska utvecklingen behöver sin tid på golvet. Därför behöver cirkuskonstnärer möjligheten att arbeta under olika labbperioder, exempelvis om du ska balansera på en stol så kanske du behöver göra den stabilare, för att sedan komma tillbaka på golvet och undersöka och utveckla igen…

Koreografen Marit Shirin Carolasdotter vill att dansföreställningen Jarkelidh – som betyder vändning eller förändring på sydsamiska – ska bli en stärkande upplevelse som stannar kvar i kroppen. TEXT: MIRANDA SIGANDER

är Marit Shirin Carolasdotter och hennes kreativa team började arbeta med det som så småningom skulle mynna ut i verket Jarkelidh gjorde de utforskningsresor tillsammans och studerade bland annat hur ljus blir till mörker. Hur ser en solnedgång ut egentligen? Hur skiftar ljuset, vilka färger uppstår och hur tolkar ögat den förändring som uppstår på himlavalvet? – När jag går in i en konstnärlig process så har jag en vision av vad jag vill förmedla. Men jag har alltid öppna ögon, Scenen 2 2023

ANNA DRVNIK ARNAUD BELEEN

Marit Shirin Carolasdotters samiska arv präglar hennes konstnärsskap.

” Vi människor har haft med oss dansen under hela historien och haft rörelse som ett sätt att kommunicera med varandra.”

Jarkelidhs dansare Linnéa Sundling och Sebastian Björkman har även deltagit i tidigare verk av Marit Shirin Carolasdotter.

nya reflektioner och ny information är viktiga att ta in. Det är ett sätt att jobba, som en spiral eller labyrint, vilket kan leda till många oanade vändningar innan man kommer fram till det som känns rätt. I arbetet med Jarkelidh har en utgångspunkt varit en nyfikenhet på sorgeprocessen hos människan. Den knyter an till förändring och transformation, menar Marit Shirin Carolasdotter. – Föreställningen bygger på en helandeprocess för mig själv. Jag har landat i att det handlar om att ta till vara de positiva erfarenheter som har uppkommit i livet, att omfamna dem. Då har man mer att ge Scenen 2 2023

till andra, säger hon och fortsätter: – Jag vill att verket ska vara något som kan delas på ett kollektivt plan. Det finns ett stort behov av att känna igen när världen, naturen och vi människor förändras. Vi har pratat mycket om vad det är för upplevelse som vi vill dela med oss av och jag hoppas och tror att man som individ kan få syn på sina egna, inre förändringar också. Så man kan bli lite stärkt av Jarkelidh?

– Ja, det finns en möjlighet att känna att det finns något att göra, att våga göra mer. Det ser mörkt ut för världen men det är också där som en vändning kan ske. Marit Shirin Carolasdotters samiska arv märks av i själva titeln Jarkelidh, som betyder vändning eller förändring på sydsamiska. – Det har egentligen flera olika betydelser. Jag har valt det för att vi som framför verket har en sydsamisk bakgrund och det är en del av vårt språk. Det känns självklart att det ska få finnas. Men det är inte den konkreta representationen som genomsyrar mitt arbete. Det handlar i stället om att det som känns autentiskt i mig är det som kommer ut. Rakt ut ur hjärtat, så blir verken som jag skapar. Marit Shirin Carolasdotter hoppas förstås att publiken ska bli berörd av det som händer på scenen, att de ska fortsätta bearbeta vad de sett och föra en dialog om

det. Men hon påpekar att alla reaktioner ”är ok”. – Man kan bli berörd eller inte berörd. Man kan förstå eller inte förstå något i sig själv. Det finns inga rätt eller fel. Och om man är ovan vid att gå och se dansföreställningar så skickar hon med ett tips: – Danskonst är så mycket mer än det som händer på scenen. Det finns en process bakom hur det som visas har skapats i kroppen genom levda upplevelser hos dansarna. Tänk på att vi som människor har haft med oss dansen under hela historien och haft rörelse som ett sätt att kommunicera med varandra. Att ”förstå dans” handlar inte så mycket om att förstå med intellektet, som ett språk, utan om kroppen som ett intellekt i sig själv.

Fakta Jarkelidh

Vad: Ett dansverk om transformation och att återfå sin röst Av: Marit Shirin Carolasdotter Medverkande: Linnéa Sundling och Sebastian Björkman Scenografi/kostymdesign: Erika Sjödin Kompositör/ljuddesign: Cicely Irvine Ljusdesign: Mira Svanberg Producent: Riksteatern Turnépremiär: 29 oktober i Luleå

Blodet

brinner

Passion, svek och ond bråd död väntar när två eviga klassiker åker på riksteaterturné. Khadija El Kharraz Alami och Tove Schunnesson väcker liv i de storslagna berättelserna om Medea och Anna Karenina, vars öden sammanflätas med vår egen tid. TEXT: KLARA LEDIN HÖGLUND ILLUSTRATION: JENNY LUCANDER

Myten om Medea är lika rasande i sin oförsonliga smärta än i dag.

Scenen 2 2023

I tragediernas tragedi kan det ofattbara göras begripligt.

Scenen 2 2023

Tone Schunnesson AP SCHOOL OF ARTS

läsare och publik. I manusförfattaren Tone Schunnessons hyllade nytolkning av Leo Tolstoys roman Anna Karenina är huvudpersonen Anna, som spelas av Emma Broomé, inte direkt olycklig i sitt äktenskap med maken Karenin. De tycker om varandra och har en liten son tillsammans, men något känns ändå tomt, utan att Anna är riktigt är medveten om varför. När hon möter greve Vronsky står det klart för henne vad hon tidigare saknat. Hon drabbas av en livsavgörande passion, omöjlig att stå emot. – Jag tror att det som gör romanen till en klassiker är att kärnan i berättelsen, trots att den är både tids- och platsbestämd, är något som fortfarande går igen i vår tid. Att man blir förälskad i någon som river upp allt man trodde var säkert, och hur en sådan stor förälskelse påverkar många människor runt omkring en, säger Tone Schunnesson.

Vad innebär det då att drabbas av en passion så stark att den inte går att välja bort, trots att den hotar förgöra både en själv och de som drabbas runtomkring en? När Anna inleder en förbjuden kärleksaffär med greve Vronsky lever hon först ut sin lust och längtan. Men snart övermannas hon även av svartsjuka och tvivel, passionens lika okontrollerbara baksida. Anna Kareninas livsöde utspelar sig under det ryska tsardömets 1870-tal, men de flesta av oss kan relatera starkt till hennes upplevelser även i dag. Vad är det som gör att vi i vårt moderna samhälle står lika handfallna och skrämda inför vad riktigt stark passion kan få oss att göra? – Kanske att passionen inte är logisk – vi kan inte räkna ut hur den fungerar på förhand eller kontrollera den. Och vi lyder inte oss själva när vi blir så passionerade, säger Tone Schunnesson.

MÄRTA TISCHNER/NORSTEDTS

ivsvillkoren för kvinnor har kommit att förändras dramatiskt sedan förlagorna till höstens föreställningar Nu är jag Medea och Det har aldrig funnits en kvinna som Anna Karenina skrevs. Ändå fortsätter huvudkaraktärernas öden att hitta smärtpunkter hos både

KHADIJA EL KHARRAZ ALAMI turnérar i höst med

sin prisbelönta monolog Nu är jag Medea, ett samarbete mellan Riksteatern och Productiehuis Theater Rotterdam i Nederländerna. Myten om Medea är i den grekiska tragediförfattaren Euripides tolkning lika gammal som scenkonsten själv – och lika rasande i sin oförsonliga smärta än i dag. Medea har lämnat sitt hemland för sin make

Khadija El Kharraz Alami

Namukwaya Sharon Kigongo I Black Medea 2021, Wesley Enochs australiska tolkning av klassikern.

Lust och längtan kan lätt övergå i svartsjuka, passionens lika okontrollerbara baksida.

Jasons skull och troget hjälpt honom att bli allt mäktigare. Hon drabbas av en överväldigande svartsjuka när han av politiska skäl sviker henne och försöker gifta sig med en annan kvinna. I en variant av det antika dramat inser Medea att hennes söner kommer att tas ifrån henne och bli utstötta och förnedrade i ett främmande land. Hon beslutar sig därför full av förtvivlan att mörda sina egna barn. DET ÄR JUST DETTA fruktansvärda slut

som först fick Khadija El Kharraz Alami att fastna för berättelsen om Medea. – På något sätt förstod jag varför hon i sin ilska dödade sina barn, säger hon mellan repetitionerna av föreställningen som har turnépremiär i oktober. Enligt Khadija El Kharraz Alamis tolkning av den gamla grekiska myten utnyttjades Medea av den maktgalne Jason. Han var rädd för hennes kraft, att hon lyckades göra allt som han som man inte klarade av.

– Min karaktär tar till orda mot könsdiskriminering och rasism, hon höjer rösten för rätten till abort och för kvinnans rätt att få välja själv. I dagens samhällsklimat ser Khadija El Kharraz Alami hur hon som en queer, rasifierad person utmanar många av de normer som fortfarande tas för självklara av majoriteten. I sin självbiografiska berättelse om att växa upp mellan två världar, väver hon ihop sina egna livserfarenheter med Euripides klassiska drama, där även Medea befinner sig på främmande mark bland främlingar när Jasons stora svek inträffar. Vi får följa med under en uppväxt där skillnaderna mellan den västerländska och marockanska världen ger upphov till en stor rikedom och kraft, fram till att de två världarna kolliderar. KHADIJA EL KHARRAZ ALAMI fascineras

av hur hennes berättelse har kommit att engagera publiken sedan premiären i Nederländerna.

Det har aldrig funnits en kvinna som Anna Karenina Av: Tone Schunnesson och Ragna Wei Manus: Tone Schunnesson, fritt efter Leo Tolstoy Regi: Ragna Wei I rollen som Anna Karenina ser vi Emma Broomé, som maken Karenin ser vi Martin Luuk, som greve Vronsky Freddy Åsblom. I övriga roller ses Rafael Pettersson och Rebecca Kaneld. En samproduktion mellan Riksteatern och Orionteatern. Pjäsen spelades på Orionteatern våren 2023 och turnerar över hela Sverige med Riksteatern, med start i Bollnäs 21 september 2023.

Nu är jag Medea

Av och med: Khadija El Kharraz Alami Konstnärligt stöd: Luk Perceval, Jip Vuik, Robbert van Heuven Ett gästspel från Productiehuis Theater Rotterdam i Nederländerna. Föreställningen spelas på engelska. Turnerar över hela Sverige med Riksteatern, premiär i Nacka 1 oktober 2023.

– Människor av alla färger, kön och med olika bakgrund har kunnat identifiera sig med min föreställning. Nu är jag väldigt nyfiken och exalterad inför hur en svensk publik kommer att ta emot den. Jag hoppas förstås att de ska kunna se, känna och höra sig själva i min version av denna grekiska tragedi, säger hon. Även Tone Schunnesson version av Scenen 2 2023

CHRISTOPHER BACKHOLM

Emma Broomé och Freddy Åsblom i föreställningen Det har aldrig funnits en kvinna som Anna Karenina.

” Det finns så många kvinnliga karaktärer och berättelser som vi måste hålla vid liv och fortsätta att dela.” Anna Kareninas livsöde möttes av lysande recensioner och utsålda hus när föreställningen hade premiär i våras på Orionteatern i Stockholm. – Det är alltid roligt när något man gör får ett sådant genomslag och det har varit häftigt att se hur många som har identifierar sig med vår Anna, trots att ursprungsberättelsen är så långt ifrån vår tid, säger Tone Schunnesson. HON SER MYCKET humor i Leo Tolstoys roman, samtidigt som berättelsen är dramatisk och ödesmättad. – Jag älskar alla olika romanfigurers egenheter och de storslagna miljöerna. Vilka normer ser du att Anna Karenina främst bröt mot för 150 år sedan när boken skrevs, och bryter hon fortfarande mot några i vår tid? Scenen 2 2023

– Åh, det finns så många svar på den frågan! Men jag har nog försökt komma in i berättelsen på ett annat sätt än att tänka på Anna Karenina som någon som begår normbrott. Jag har försökt förstå henne istället som en helt egen individ. TONE SCHUNNESSON har en förkärlek för kvinnoöden som inte följer några givna mallar. När hon 2019 dramatiserade Charlotte Brontes odödliga roman Jane Eyre på Göteborgsteatern gav hon Bertha, den inlåsta kvinnan på vinden, en markant större roll än den hon hade i ursprungsberättelsen. Vad var det som talade till dig i den karaktären? – För mig handlade det om att undersöka ett hål i berättelsen och i det hålet fanns Berthas röstlöshet. Det kändes helt

sjukt och våldsamt att inte gestalta det på något sätt, säger Tone Schunnesson. Hon har jobbat tätt ihop med regissören Ragna Wei i både uppsättningen av Jane Eyre och nu med föreställningen Det har aldrig funnits en kvinna som Anna Karenina. – Ragna var intresserad av göra Anna Karenina och vi började med att läsa romanen tillsammans, prata om teman, karaktärer, bilder och vibes. Den här pjäsen hade inte blivit till utan vårt gemensamma arbete. Khadija El Kharraz Alami ser också fram emot att dramatisera fler starka kvinnliga karaktärer och hoppas även få se andra dramatiker tolka kvinnors livsöden på scen framöver. – Det finns så många kvinnliga, eller identifierande som kvinnliga, karaktärer och berättelser som vi måste hålla vid liv och fortsätta dela. Om jag just nu skulle välja, skulle jag vilja se Khadija, den första hustrun till profeten Mohamed och Maryam (Maria), Isas (Jesus) moder skildras på scen, säger Khadija El Kharraz Alami. 37

Kongressen Tre röster

Häng med på kongress! Tidigare i vår hölls Riksteaterns kongress. För tre personer var det första gången de deltog i ett sådant sammanhang. Det här är deras reflektioner från Riksteaterns största ”demokratiupplevelse”. FAKTA

Du är medlem i en lokal riksteaterförening. Vart fjärde år skickar din förening ombud till Riksteaterns kongress för att gemensamt besluta om organisationens väg framåt.

Kongressen kan börja.

Julia Aldén, taggad på konferens.

JULIA ALDÉN, styrelseledamot för Scenkonst Kalmar – en del av Riksteatern. Hur var kongressen?

– Kongressen var en fin minnesvärd upplevelse. Det var en helg fylld av fina möten, hårt arbete, glädje och scenkonst. Vad överraskade dig mest?

– Det som överraskade mig mest är den känsla som infinner sig i ett rum när 38

så många människor från olika platser och med olika erfarenheter möts för att gemensamt fatta beslut om Riksteaterns framtid samt riktning för de kommande fyra åren. Det är en känsla av gemenskap, spänning, förväntan och möjligheter. Vad tycker du var ett viktigt beslut?

– Jag tycker att de beslut som togs för att göra Riksteatern till en plats som även unga vuxna kan känna igen sig i var viktiga. Ett annat viktigt beslut är att bemötandekoden antogs att gälla hela Riksteatern och att den ska implementeras, lokalt, regionalt och nationellt. Den skapar reella förutsättningar för att alla som vill vara en del av Riksteatern också

ska känna sig välkomna och trygga inom vår organisation. Vad lärde du dig?

– Jag lärde mig att det viktigaste är att våga, oavsett vad det rör sig om. Det viktigaste Riksteatern, alla föreningarna och alla medlemmar kan göra är att våga, våga stå upp för kulturen, våga chansa på nya sätt att möta publiken eller nya projekt. Vad tar du med dig framåt?

– Att få möta så många engagerade personer och att få ta del av deras engagemang gör att jag känner mig positiv inför framtiden. Jag tar även med mig en massa ny kunskap från alla möten och konversationer jag haft. Scenen2 2023

Abdul Kahlaf på scen.

ABDUL KHALAF, styrelseledamot Riksteatern i Krokoms kommun.

fortfarande. Motion 42 kommer jag aldrig att glömma.

– Den var jättebra. Det var den största demokratiupplevelse jag har varit med om. Särskilt som jag hade rösträtt och yttranderätt. Det gav mig rysningar. Det var högtidligt på något sätt. – Vi hade en motion, motion 42, som handlade om att Riksteaterns Unga Nätverk skulle bli en del av Riksteaterns ordinarie verksamhet. Vi lämnade in den och det var första gången jag gick upp på en scen. Vi var tre som yttrade oss och vi fick igenom motionen med stor majoritet. Det var riktigt kalas, jag har energi

– En av de stunderna som jag aldrig kommer att glömma var när jag fick tilldelat Riksteaterns stipendium för mitt projekt. Jag kommer från Syrien som flykting och hamnade först i Theos i Grekland. Nu ska jag resa dit igen, jag ska tågluffa dit med min familj inom Riksteatern, Joakim Rindå och hans pappa Gunnar, som är ordförande i Krokoms riksteaterförening. Jag kommer att skriva om min egen resa, som förhoppningsvis blir en pjäs. – Det var riktigt stort när jag gick upp

Hur var kongressen?

Berätta om fler starka minnen!

SUSANNA DAHLBERG, vd Riksteatern.

Liksom för Abdul och Julia var detta din första kongress, hur var det?

– Det var underbart! Det var ett väldigt högt tryck. Vad bestod trycket av, jo det var ett framtidsdriv och en kraft och en energi och utvecklingslust och förändringsvilja. – Det kanske låter flummigt, men det var härligt att vara i det, när det blir fysiskt manifesterat under så många dagar, med alla dessa människor. Kongressen är hjärtat i vår folkrörelse och det är häftigt att få se det i praktiken. Hur vi under dessa vackra soliga dagar i Helsingborg satt inne och diskuterade hur vi ska nå fler unga eller fler små platser eller nå minoriteter. – Det var starkt och vackert, själva urkraften hos en folkrörelse.

Hur var det att möta så många personer och föreningar på samma gång?

– Det blev väldigt tydligt hur stora vi är. Bara en sådan sak att folk pratar olika dialekter från talarstolen blir en illustration av hur spridd vår verksamhet är i Sverige och att det är alla föreningar som är själva

Scenen 2 2023

I Riksteaterns nyhetsbrev Kulisser kan du även läsa Abduls text Ett brev till diktatorn.

infrastrukturen. – Det blev också tydligt att olika föreningar har olika behov, det är små orter och små föreningar och tvärtom, vissa förutsättningar för ”att ge scenkonst för alla överallt” är så olika. Men det kan också handla om att ha olika vilja och profil i den enskilda föreningen. Det är också en del i styrkan.

Berätta om några viktiga punkter ni tog upp?

– En stor sak som påverkade flera beslut

på scenen och pratade om projektet. Jag fick mycket stöttning och många sa att de redan nu ville läsa mitt manus och se föreställningen. Vad gör du nu framåt?

– Jag ser fram emot nästa kongress, nu vet jag ju hur det funkar. Jag börjar redan nu att förbereda mig för den.

var Riksteaterns Unga Nätverk, RUN, som hade både skrivit motioner och var väldigt tydligt fysiskt närvarande. De drev frågor om hur det är att vara ung och engagerad i Riksteatern och hur det kan stärkas. Kongressen biföll flera motioner som hade med det att göra. Det var starkt. – Ett annat beslut var den nya inriktningen. Kongressen ändrade ordet ”organisation” till ”folkrörelse”: ”Ett hållbart Riksteatern, en folkrörelse med engagemang och arrangörskap i fokus.” Det var ett tydligt beslut från kongressen att betona just ”folkrörelsen”. – Civilsamhället är viktigt för en positiv utveckling av vårt gemensamma land, då tyckte jag det var så häftigt att vi är en stark och levande folkrörelse och att den folkrörelsen är så aktiv och driver på. Det är verkligen ingen passivitet. Vad kommer ni att arbeta med framåt?

– Gången är att styrelsen nu tar fram en ny verksamhetsinriktning enligt besluten på kongressen och den kommer påverka hur vi sedan arbetar framåt. Vad ger du kongressen i betyg?

– Det blir 9.5 av 10!

Vår förening Uddevalla Riksteaterförening

Brett utbud, bred publik Säkra kort men också oväntade kulturupplevelser. Det är vad Uddevalla Riksteaterförening vill erbjuda sin publik. Blir det dessutom möten över generationsgränserna i salongen är lyckan gjord. EN QUEER cirkuspunkföreställning, ett gästbesök från Göteborgsoperan och en finsk komedi – det är evenemang Uddevalla Riksteaterförening har arrangerat det senaste året. Varje säsong sätter de upp fyra till fem föreställningar – allt från teater och dans till föreställningar med musik. – Sådant med musik säljer bäst. Det 40

är mycket lättare än klassisk teater, säger ordförande Nina Wall. Den senaste musikföreställningen var ett gästbesök av Göteborgsoperan som framförde det bästa inom opera, operett och musikal. – För ett sådant arrangemang finns en given publik eftersom avsändaren var Göteborgsoperan. Vi marknadsförde det

knappt och det var fullsatt. Vi tänker att vi ska ha det som ett återkommande evenemang varje år. MED ANDRA föreställningar kan det vara en

större utmaning, särskilt om man vill attrahera ny publik. En ståupp-föreställning var en sådan. Men tack vare att Nina Wall arbetar inom skolan såg hon till att många

Scenen 2 2023

NICKE JOHANSSON

” VI VÄRNAR OM ATT UDDEVALLA SKA VARA EN RIK KULTURSTAD OCH ATT DET SKA FINNAS HÖGKVALITATIV SCENKONST ATT SE.”

Solsken i blick. Uddevalla Riksteaterförenings styrelse ser ljust på framtiden.

ungdomar kom till föreställningen. – Det är berikande när vi kan nå en ny publik och samtidigt locka vana besökare. Det blir ett så vackert möte i teatersalongen mellan yngre och äldre. Vi vill vara just den mötesplatsen för Uddevallaborna. Även med den queera cirkuspunkföreställningen Brats Carnival blev det ett lyckat möte över generationsgränserna, precis som Stolthet och fördom framförd av Teater Halland. – Den var ett stycke konstverk på så många plan – välarbetad in i minsta detalj. Och publiken var lyriska när de sett den. Folk som sade att de inte gillade teater Scenen 2 2023

tyckte att den var helt fantastiskt. När scenkonst fångar människor på det sättet är det en lycka som arrangör. – Vi värnar om att Uddevalla ska vara en rik kulturstad och att det ska finnas högkvalitativ scenkonst att se. Vi är ute efter en bredd i vårt utbud men behöver nog tänka mer på vad våra visioner är och höra efter lite vad folk vill se, säger Nina Wall, ordförande sedan mars 2023 i den tolv personer starka styrelsen med åldrar spridda från tonåren till uppåt 80. UDDEVALLA Riksteaterförening var en av

de första riksteaterföreningarna som bildades 1933 och firar därmed 90 år i höst. – Vi har runt 200 medlemmar i dagsläget. De vet så klart vilka vi är, men för andra tänker jag ibland att vår förening är en aning anonym eftersom vi inte har något fast plats, säger Nina Wall. Föreningen hyr in sig på fem olika scener i staden. En favorit har blivit den på Bohusläns museum eftersom den ligger

mitt i stan. Där håller föreningen också i ett programsläpp inför varje säsong då den kommande repertoaren presenteras och det bjuds på fika. Första gången deltog ett tiotal personer, senast var det uppåt 50. – Det har blivit populärt. Vi tycker att det fysiska mötet är viktigt och det är ett bra sätt att få i gång biljettförsäljningen på. Vi välkomnar även icke-medlemmar och passar då på att försöka värva dem. ÄVEN I sociala medier – på Instagram och

Facebook – marknadsförs föreställningarna för att locka fler besökare. I höst ser Nina Wall mest fram emot Möt Radiokorrespondenterna som är just ett möte mellan publiken och ett par av Sveriges Radios utrikeskorrespondenter. – Jag missade det förra gången och då var det väldigt lyckat. Det är en spännande scenkonstform och jag uppskattar överlag upplevelser där det blir förkovrande och på samma gång konstnärligt härligt.

HANNA KLUMBIES 41

Kritikern Tre spaningar SARA P BORGSTROM

Plantskola för scenkonst

Konspiration

Kritikern Cecilia Djurberg ser starka trender i ritualen, i naturen och i sättet vi berättar en berättelse, om berättelsen. Ritualen

I skrivande stund är det försommar, festivalsäsong och jag har precis avverkat tre teaterfestivaler på en månad: Theatertreffen i Berlin, Scenkonstbiennalen i Stockholm och Hangö Teaterträff i finska skärgården. Teatern har ju sin upprinnelse i riten och teaterfestivaler i synnerhet är för mig viktiga ritualer där vi kan samlas kring konsten. Efter pandemin har jag också noterat en tydlig tendens i många scenkonstverk att betona just det rituella, exempelvis genom att publiken planterar växter vid kulturhuset i Berlin (se nedan). I formen, men också tematiskt. På Scenkonstbiennalen fick jag chansen att träda in i Lilith Performance Studios poetiska desginstallation Min totala njutning och i Hangö deltog jag i den italienska konstnären Tea Andreolettis fyra timmar långa, aktivistiska Shared Landscapes performance Yellowcake. Genom bland annat kollektiv matlagning diskuterade och gestaltade vi där möjligheten till gemensamt engagemang premiär för sin retrofuturistiska tolkning av Hierooch samarbete med utgångspunkt i protesterna mot nymus Boschs medeltidsmålning Lustarnas uranbrytningen i Andreolettis hembygd Alta Val trädgård, och Milo Rau förlägger det klassiska Seriana i norra Italien på 1970-talet. dramat om Antigone till Amazonas.

Gör: Frilansjournalist och teaterkritiker på Aftonbladet. Driver den teaterkritiska podden Kritcirkeln med Loretto Villalobos. Ser normalt onormalt mycket teater. Allergi: Dålig kvalitet. Ser fram emot i höst: Tove Berglunds och Ludvig Daaes husvagnsperformance Meningen med livet, på turné i höst och vår samt Isabelle Huppert som Maria Stuart i Robert Wilsons Mary said what she said, gästspel på Dramaten i december.

Naturen

Medvetenheten om naturen och klimatet 2 är stark inom scenkonsten nu och förstärks ofta genom just det rituella och kollektiva. Till den 60-årsjubilerande Theatertreffen i Berlin uppmanades publiken i år att ta med sig plantor, för att låta dem planteras vid kulturhuset Berliner Festspiele, och när Moment:teater i mars hade premiär på Hindenburg, efter Susanna Lundins bok med samma titel, fick publiken små nykläckta plantor att ta med hem. Liksom för att fortsätta vårda det som konsten planterat i oss. På Hangö teaterträff gick jag sedan på Anna-Sofia Nylunds performance Trädgården – i just en trädgård – om människans relation till växter, samt tog del av work in progress-projektet Plant Based Stories som avslutas vid nästa års festival. På Teaterfestivalen i Avignon visades i sommar Shared Landscapes – en heldagsupplevelse ute i naturen av Rimini Protokolls konstnärliga ledare Stefan Kaegi i samarbete med nio andra europeiska konstnärer. Där har också belgiska Philippe Quesne

Metaberättelsen

Berättelser om hur vi berättar historier är supertrendiga nu. Metaperspektiven är sannolikt barn av vår mediefierade, fragmentiserade samtid i den så kallade post trutheran. Ibland känns det tjatigt med teaterns rätt så navelskådande fixering vid berättartekniker och sanning versus fiktion, men ibland blir det alldeles lysande. Som i Paula Stenström Öhmans fina Lost Lake på Kulturhuset Stadsteatern. I höst ser också Suzanne Osten ut att ansluta detta tema i Konspiration på Dramaten. Likaså Iggy Malmborg, som på Göteborgs stadsteater ska ge publiken inblick i skådespelarkonstens dilemman i Försök 1, 2 och 3. Vi kan nog räkna med ännu fler scenöverföringar av kända romaner, som – i stället för att omvandla stoffet till dialogdrivna dramer – i vanlig ordning vänder sig utåt mot publiken och kommenterar boken. Alltså – spelar upp en berättelse om berättelsen. Fotnot: Yellowcake visas även på Anti Festival i Kuopio, Finland i september.

Scenen 2 2023

SARAH IMSAN D

Cecilia Djurberg

Medlem i Riksteatern – förmåner i hela landet

Förutom rabatter hos riksteaterföreningar i hela landet, ger ditt medlemskort en rad förmåner hos fler samarbetspartners!

Hela landet

olkets Hus och Parker, 10 % rabatt på ordinarie pris för Live på bioF evenemang men ej vid Metropolitanoperans föreställningar

Blekinge

Regionteatern Blekinge & Kronoberg, 40 kr rabatt

Dalarna

Dalateatern, 25 % rabatt – ej för gästspel eller särskilda erbjudanden

Gävleborg

Skottes Musikteater, 25 % rabatt

Halland

Rum för dans, 30 kr rabatt Teater Halland, 20–30 kr rabatt

Jönköpings län

Teateri, 25 % rabatt Smålands Musik och Teater (SMOT), 20 % rabatt. Gäller inte gästspel eller särskilda erbjudanden

Kalmar län

Byteatern Kalmar Länsteater, 20 % rabatt på ordinarie pris

Kronoberg

Regionteatern Blekinge & Kronoberg, 40 kr rabatt

Skåne

Med reservation för ändringar. Fler förmåner tillkommer löpande - se: riksteatern.se/medlem

Expressteatern, 25 % rabatt Malmö Opera, 15 % rabatt Malmö Stadsteater, 15 % rabatt Månteatern, 20 % rabatt Skånes Dansteater, 25 % rabatt Teater Sagohuset, 25 % rabatt

Stockholms län

ansens Hus, 10 % rabatt D Dockteatern Tittut, 25 % rabatt Dramaten, 10 % rabatt Folkoperan, 25 % rabatt Improvisation & Co, 25 % rabatt, för scenpassinnehavare ange rabattkod ”Scenpass-impro” vid onlinebokning Kulturhuset Stadsteatern, 10 % rabatt (gäller ej Soppteatern) Kungliga Operan, 35 % rabatt på föreställningsdagen, ej gästspel och premiärer MDT (tidigare Moderna Dansteatern), 50 % rabatt på ordinarie föreställningar, ej festival Mittiprickteatern, 25 % rabatt Moment:teater, 25 % rabatt Pantomimteatern, 25 % rabatt Playhouse Teater, 225 kr i stället för ordinarie pris 295 kr Pygméteatern, 25% rabatt på ordinarie pris för egenproducerade föreställningar Scenkonstmuséet, 40 kr rabatt på ordinarier biljettpris Teater Fredag, 25 % rabatt Teater Galeasen, 25 % rabatt Teater Giljotin, 25 % rabatt på ordinarie pris för egenproducerade föreställningar Teater Pero, 25 % rabatt Teater Sláva, Huddinge, 25 % rabatt Teater Tre, 25 % rabatt Teater Tribunalen, 25 % rabatt Turteatern, 25 % rabatt på ordinarie pris, gällande egenproducerade föreställningar Unga Klara, 20 % rabatt på egna föreställningar till ordinarie pris, ej lördag och söndag Ö2 Scenkonst, 25 % rabatt på ordinarie pris, gäller för egenproducerade föreställningar

Uppsala län

Uppsala stadsteater, 20 % rabatt

Scenen 2 2023

Västmanland

Västmanlands Teater, 20 % rabatt

Västerbotten

Skuggteatern, 25 % rabatt

Västra Götaland

Adas teater, Göteborg, 25 % rabatt Borås Stadsteater, 20 % rabatt på ordinarie föreställningar Cinnober Teater, Göteborg, 25 % rabatt Folkteatern Göteborg, 25 % rabatt Göteborgs Stadsteater, 80 kr rabatt på Stora scenen, 70 kr rabatt på Studion på ordinarie pris Göteborgsoperan, 10 % rabatt på ordinarie pris – ej musikteater Masthuggsteatern, 25 % rabatt på ordinarie pris för egenproducerade föreställningar Teater Kurage, 25 % rabatt Stora Teatern, 1 biljett för 100 kr föreställningsveckan, gäller föreställningar i Stora teaterns egen regi Vara Konserthus, 20 % rabatt på ordinarie pris för alla föreställningar som Vara Riksteaterförening är medarrangör till

Örebro län

Teater Nolby, 30 kr rabatt Teater Hallsberg, 45 kr rabatt vid uppvisande av scenpasskort. Ett kort/biljett

Östergötland

Alvastra krönikespel, 30 kr rabatt Shakespearefabriken på Gräsgården, 50 kr rabatt Vadstena-Akademien, 10 % rabatt Östgötateatern, 25 % rabatt på föreställningar tors- och söndag

RABATT PÅ LÄSNING

Förutom att du som medlem i Riksteatern får Scenen, får du även rabatt på två andra scenkonsttidningar:

• Teatertidningen

75 kr rabatt på helårsprenumeration. 200 kr för fem nummer (ordinarie pris 275 kr). Mejla namn och adress till: ekonomitjanst@natverkstan.net. Uppge kampanjkoden ”Riksteaterns scenpass”.

• Danstidningen

Hela Sveriges scen. Med lem sko rt

Scenp ass Sverig e Scenpa ss Sverige

50 kr rabatt på helårsprenumeration. 150 kr för sex nummer (ordinarie pris 200 kr). Mejla medlemsnummer, namn och adress till: ann-marie@ danstidningen.se Uppge kampanjkod ”Scenpass Sverige”.

FÖLJ DIN FÖRENING!

MISSA INTE DIN A FÖRMÅN ER!

Varje lokal riksteaterförening har en egen webbplats, och många har dessutom Facebooksidor. Hitta din förening på www.riksteatern.se

160 kr/år

Mer än så kostar det inte att vara medlem i Riksteatern.

UNDER 26?

Grattis, då blir kulturupplevelserna ännu billigare. Alla under 26 år betalar bara 50 kr per år i medlemsavgift. Och för familjemedlemmar kostar det 80 kronor.

Riksteatern höst 2023 • Foto: Klara G, John Gripenholm, Tony Nayes, Berber Theunissen, Senay Berhe, Carl Thorborg, Mats Bäcker, Valtteri Kantanen, Thomas Walgrave, Mattias Ahlm, Anna Drvnik, Märta Thisner, Sveriges Radio, Isak, Tomas Kold, Arvida Bystrom Stockas, Heroen Bollaert, Petter Persson • Illustratörer: Fideli Sundqvist • Tryck: Åtta 4 5

Möt Radiokorrespondenterna

Efter tystnaden

HOMAN

PACE

I kroppen min

Slaget

Locus

Tre Rum

Det har aldrig funnits en kvinna som Anna Karenina

Nu är jag Medea

Bröderna Lejonhjärta

Lo Ragnar & Nino

Jarkelidh

Puppan

Riksteaterns egna turnéer hösten 2023.

Stolarna vid havet

Flickor som försvinner

Britt-Marie var här

Voices of Change

En kväll med Sveriges Radio

Är det hett här?

Utopia av Circus I love you

Hela Sveriges scen.