TA TÅGET TILL FJÄLLUPPLEVELSEN

Text: Lif Hydén / Fotograf: Erik Nylander

I en jakt på snö som aldrig slutar har snowboardåkaren och fotografen Erik Nylander lagt många mil järnväg bakom sig. Här bjuder han på sina bästa tips på hur du packar smart och gör din resa smidig. Och han berättar varför det vilar någonting magiskt över att åka nattåg genom slumrande landskap.

På vissa håll lever det fortfarande kvar en skepsis inför att åka kollektivt till skidsemestern. Tanken på tunga väskor och stressiga tågbyten framkallar skräck, och bilen, med sitt rymliga bagageutrymme och möjligheten att stanna när och var som helst, framstår som en riddare på en vit springare.

Erik däremot drar sig inte för att hoppa på tåget med fullpackade väskor, och han menar att det inte alls behöver vara så krångligt som folk kan tro. Vintern 2019 blickade han till exempel österut, hängde på ett gäng vänner som delar hans passion för åkning och bestämde sig för att prova på den mytomspunna Transsibiriska järnvägen.

– Vi reste cirka 1 200 mil med tåg och färjor från Stockholm till Japan. Målbilden var att hitta bisarrt djupt puder i Japan och att kunna äventyra i Rysslands berg på vägen, utan att behöva ta flyg.

Förutom att ha rest tvärs över Ryssland har Erik snurrat via tågsystem genom Alperna och runt om i Skandinavien fler gånger än vad vi kan räkna på två händer. Han är helt enkelt rutinerad, och verkar trivas med att låta resan ta tid. Två av sina längre resor har han även fångat på film: Powder Express till Schweiz och 12 000 km – Trans-Siberian to Japan. Det är behagligt att höra Erik berätta om sina erfarenheter och jag skrattar till när han trots alla strapatser i världen berättar att ögonstenen ändå är hemlandet Sverige.

– Min favoritsträcka är nattåget mellan Stockholm och Riksgränsen. Det är någonting speciellt med att vaggas till

”Tanken på tunga väskor och stressiga tågbyten framkallar skräck, och bilen, med sitt rymliga bagageutrymme och möjligheten att stanna när och var som helst, framstår som en riddare på en vit springare.”

sömns i höjd med ett grådassigt Härnösand och vakna upp bland snötäckta berg utanför Kiruna.

Vad har då den glada killen från Sundsvall för strategi för att inte behöva bli slut i armarna av tunga väskor och få svettpärlor i pannan så fort konduktören ropar upp stationen där nästa byte ska ske?

– Det finns två läger när det gäller hur man ska tänka med väska. Vissa gillar stora ryggsäckar, men jag är med i ”team rullväskor”. Jag gillar system där jag kan koppla ihop en större rullväska med min rullboardbag för att kunna dra ekipaget utan att behöva lyfta tyngden uppåt, som till exempel Douchebags. Det är mega på alla planare underlag för snabba tågbyten, men givet sämre i snömodd och trappor.

För dig som hellre spelar i ”team ryggsäck” så finns det många bra vandringsryggsäckar som även fungerar utmärkt som resekompis på tåget. Detaljer som smarta förvaringsfickor, stabilt bärsystem och att du kan nå huvudfacket genom en stor panelöppning och få smidig överblick över dina prylar är nyckeln till framgång. Addera en skidväska med hjul som även rymmer dina pjäxor, för att skona dina axlar från den värsta tyngden. Se till att väskan även har ett handtag som du enkelt kan greppa för att galant klara av de trappor och den snömodd som ”team rullväska” fasar inför.

Hur ska väskan packas?

– Att packa prylar i prylar är key för en tajt packning. Fyll bootsen, hjälmen och alla håligheter med saker. Ha en liten rygga eller liknande med det värdefullaste nära, så att du kan packa bort resten med gott samvete.

Han funderar en kort stund och tillägger sedan snabbt:

– Och skippa att ta med för mycket vardagskläder. Klart någon partystass ska med, men oftast lever man i några få grejer och kommer hem med oanvända kläder. Den där extra grejen tar plats!

Förutom partyskjortan och snowboarden så ser han alltid till att ha med sig fyra saker till, oavsett hur lite plats han har i bagaget.

– Jag har alltid med mig min kamera, campingbestick i metall, en liten pannlampa och en powerbank.

Vilka är de vanliga nybörjarmisstagen?

– Att packa i stora tunga väskor och skidväskor som måste bäras med axlar och armar. Ett tips är att observera vilka grejer som inte användes på resan och som kan tas bort till nästa gång.

Jag håller tyst om min senaste tågresa, där jag hade en tung rygga på axlarna, pjäxbagen obekvämt över ena axeln, skidväskan över den andra och händerna fulla av påsar med onödiga prylar som jag i sista sekund tänkte kunde vara bra att ha med sig. Det blir det definitivt ändring på i framtiden.

Erik fortsätter att förklara hur man kan tänka för att göra det ännu smidigare under resans gång:

– Om man är ett gäng på en längre tågresa och kupén är tajt är det värt att boka en extra säng att lägga bagage på. Det räddade oss på Transsibiriska. En annan sak är att jag oftast tycker det är värt att undvika att boka billigaste sovkupén, både i Sverige och utomlands. I Sverige skiljer det ofta kring hundringen för att bo tre personer i stället för sex personer, då får du även en bäddad säng med riktiga lakan.

Och var ställer man väskorna för att fixa stressiga tågbyten?

– För mig är det prio att jag kan få in det mesta i kupén, under sängen brukar vara perfekt för boardbags. Vi hade något stressigt stopp i Ryssland dock där tåget stannade i max 30 sekunder, då stod vi redo vid dörren att slänga av grejerna.

Erik har många bra lösningar på det där med att resa med vinterpackning och jag suger åt mig tipsen som en uttorkad svamp. Har han aldrig gjort någon riktigt miss på en resa, undrar jag. Han garvar högt och säger att det har han absolut gjort:

– En mindre lyckad Riksgränsenresa var när jag mellan Riksgränsen och Stockholm lämnade min sovvagn för att jobba på sittplats i en annan vagn. Lite för sent märkte jag att min sovvagn och packning var frånkopplad från tåget jag satt i sedan en timme, och jag var på väg till en annan destination. Jag blev dumpad i Hudiksvall klockan två på natten i minus tio i bara collegetröja, så jag sprang runt där och lekte Rocky Balboa för att hålla mig varm, innan jag blev upphämtad av mitt tåg som turligt nog låg en timme bakom.

Vintern 20/21 blir definitivt säsongen då jag tar tåget till bergen. Förhoppningsvis vågar fler lämna bilen hemma och släppa sargen en stund. Tänk alla spännande möten med medresenärer, alla landskap som far förbi och smidigheten med att faktiskt kunna dra upp datorn och riva av jobb eller kika på en spännande film samtidigt som du färdas.

Jag ser fram emot att vaggas till sömn där vid det grådassiga Härnösand och vakna till snöklädda berg som hälsar mig välkommen upp till norr.