Bilda förstudie

Bilda Nätverk – Förstudie

Nina Frid 2007-05-21

Förord Det finns även en personlig historia om vad som blev utgångspunkten och infallsvinkeln för den här förstudien. I månadsskiftet februari mars 2007 var jag i Köpenhamn.

Jag bodde på ett hotell på Norrebro och hade väskan och huvudet fullt av rapporter och uppsatser om bibliotek och vuxnas lärande. Inte långt borta låg ungdomens hus och plötsligt blev jag vittne till kravaller och våldsamma uppror. Det går inte att komma ifrån att det är ett misslyckande för en demokrati att en stor del av medborgarna känner sig utanför, frustrerade och utan makt att påverka med andra medel än att kasta gatsten. Att då komma med folkbibliotekets erbjudande om användarutbildning för informationskompetens kändes plötsligt väldigt avlägset… Överhuvudtaget började jag allt tydligare under resans och läsandets gång känna att det är något galet med det här att vilja att våra besökare ska bli något de inte är - mer informationskompetenta, mer belästa, mer integrerade... istället för att erbjuda en plats där man kan få utvecklas och lära på egna villkor -- bli stärkt i sin förmåga att vara sig själv, få en tilltro den egna kraften och inre potentialen. Folkbibliotekens uppgift borde vara att minska sociala, ekonomiska, mentala barriärer för en sådan utveckling. Vore det möjligt att uppmuntra till livslångt lärande på folkbibliotek som bygger på dialog och medskapande, och där vi inte redan har bestämt vad som är äkta svenskt, god litteratur, rätt kompetens osv.

Jag ville bort från det marknadsmässiga tänkandet om kunskap som en investering (som vi lånat från vuxenutbildningens retorik), där jag tycker att informationskompetensbegreppet kommit att tillhöra, men också bort från det traditionella folkbildningsbegreppet som innefattar att bibliotekarien vet bäst vad som är kvalitet och god kunskap, bildning och kultur, som gärna vill innesluta alla, men samtidigt utestänger…

Hur ser lärmiljöernas uppdrag ut om målet inte är att utbilda i informationskompetens i samarbete med pedagoger från vuxenutbildningen? Om uppdraget handlar om något annat, en social roll snarare än arbetsmarknadspolitisk, en inkluderande mötesplats för det informella lärandet snarare än en utbildningsarena, en plats där olika kulturer kan ha en dialog snarare än den svenska utbildade medelklassens vardagsrum, ett lokalt demokratiskt torg snarare än en informationscentral? Vilken sorts kompetens behövs då, vilken slags media, vilka samarbeten? Om det är de verkliga behoven som ska styra lärmiljöernas verksamhet i (stor)städernas förortsbibliotek – hur ser en lärmiljö ut då?

Nina Frid 2007-04-25

Folkbiblioteket och vuxnas lärande Att ämnet vuxnas lärande på folkbibliotek har debatterats flitigt de senaste tio åren är det ingen tvekan om. Uppsatsskörden på temat är stor, likaså projektrapporter, utvärderingar och artiklar. Denna förstudie har fokus på lärmiljöer på folkbibliotek i (större) städer. Något utförligt svenskt forskningsmaterial med fokus på just lärmiljöernas betydelse i förorter med låg utbildningsnivå, hög arbetslöshet, och en stor andel invånare med ett annat modersmål än svenska, har jag inte kunnat hitta, även om flera av de generella slutsatser som dragit efter flera projekt naturligtvis även kan gälla i dessa lärmiljöer.

Kortfattat kommer jag att presentera några viktiga forskningsrön och projekt gällande vuxnas lärande, för att sedan gå in på vad denna utveckling inneburit för folkbiblioteken i stort och för folkbibliotekarieidentiteten eller yrkesrollen. Jag redovisar resultat från en enkätstudie som genomförts under våren med folkbibliotek i större städer för att kartlägga förekomsten av lärmiljöer och hur man arbetar med att ge stöd åt vuxnas lärande. Slutligen kommer några avslutande tankar om förstudieresultatet, om tänkbara vägar inför framtiden och förslag på vidare forskning och undersökningar.

Kunskapslyft, Infrastruktur för vuxnas lärande och Kulturrådsprojekt och CFL Målgruppen vuxenstuderande uppmärksammades stort på folkbiblioteken i och med regeringens satsning på Kunskapslyftet, som medförde att antalet frågor på folkbiblioteket från studerande ökade kraftigt. När Skolverket 2002 utdelade infrastrukturmedel till kommunerna till stöd för vuxnas lärande fanns folkbibliotek med i ansökningar och projekt i några kommuner, t ex i Nacka kommun flyttade studie- och yrkesvägledningen in i biblioteket och lärcentret LärForum Nacka växte fram integrerat med biblioteksverksamheten. Framför allt började folkbiblioteken själva se sig som en viktig samarbetspartner för vuxenutbildningen och som en central part för vuxnas lärande. Inte minst visade det sig i att Kulturrådet från och med år 2002 erhöll medel för att främja vuxenstuderandes tillång till folkbiblioteksservice. Kulturrådet inrättade en bibliotekskonsulenttjänst, satsade på utvecklingsprojekt och gav Institutionen Biblioteks – och informationsvetenskap vid Högskolan i Borås i uppdrag att följa och reflektera över utvecklingsprojektens förändringsarbete för att sprida erfarenheter och slutsatser.

VUXBIB - Folkbibliotek och vuxnas lärande Sju olika utvecklingsprojekt med olika inriktning fick anslag för att främja vuxenstuderandes tillgång till folkbiblioteksservice. Projekten var treåriga och Kulturrådet gav medel ett år i taget för lönekostnad för projektledare. Syftet var att prova nya samarbetsformer och pedagogiska arbetsmetoder och fungera som intressanta exempel på olika strategier att arbeta med folkbibliotekens service till de vuxenstuderande (Statens Kulturråd 2002a) De kulturrådsstödda projekten var: • Värmland (projektansvarig: länsbiblioteket) Projekttid 3 år.

Projektledare: Lisbeth Råman Ekengren • Dalarna (projektansvarig: länsbiblioteket) Projekttid 2 år.

Projektledare: Birgitta Winlöf • Östergötland (projektansvarig: länsbiblioteket) Projekttid 3 år.

Projektledare (delad tjänst): Anne Hederén och Sten Mattsson • Halland (projektansvarig: länsbiblioteket) Projekttid 3 år Projektledare: Charlotte Berglund 5

• Sandvikens, Hofors och Ockelbos kommuner i samverkan Projekttid 3 år.

Projektledare: Marcus Strand • Simrishamns, Skurups, Tomelillas, Sjöbos och Ystads kommuner i samverkan Projekttid 3 år. Projektstart 2003 (mars) Projektledare: Susanne Bolding • Botkyrkas och Huddinges kommuner i samverkan. Projekttid 3 år.(Avslutades efter ett år) Forskargruppen från BHS,bestod av följande personer: Anette Eliasson, universitetsadjunkt, Eva-Maria Flöög, universitetsadjunkt ,Cecilia Gärdén, doktorand,Christina Persson, doktorand, Lars Höglund, professor och Angela Zetterlund, PhD/FD. År 2006 kom deras sammanfattande slutrapport över Kulturrådets Vux-bibprojekt: Folkbibliotek och vuxnas lärande, dilemman och möjligheter i utvecklingsprojekt. Rapporten tog sin utgångspunkt i följande frågeställningar (2006, s.6): • Hur kan förändringar inom områden som syn på användare, arbetsmetoder, profession och organisationer förstås inom Vuxbib?

• Vilka specifika dilemman och problem kommer till uttryck när folkbiblioteken utvecklar sitt stöd för vuxnas lärande och hur hanteras dessa?

Forskningsgruppen använder en kvalitativ fallstudie som metod och lyfter fram några centrala begrepp för undersökningen, t ex vuxenstuderande, institution, profession och folkbibliotekets identitet. Definitionen på vuxenstuderande kom under projektperioden att utvidgas till vuxna i lärande, för att visa att det inte enbart innefattar det formella lärandet. Forskarna konstaterar att få användarundersökningar kommit till stånd och projekten har ”primärt varit riktade inåt mot biblioteket” (s.116) Rapporten visar att utvecklingsprojekten utgått från komplexa mål, och att ledningsstrukturen inneburit oklart ansvar och att målkrockar snarare varit ”regel än undantag”. Vad och vem är det som styr? Satsningarna har uppfattats som skilda från, och ibland rentav i konflikt med, bibliotekets (utvecklings-)verksamhet i övrigt (s.94-95): Det är helt klart att det fanns en brist på samordning, eftersom styrsignaler i form av uppdrag och riktad finansiering upplevdes ”dimpa ner” av många. Att det blev så upplevdes som irriterande, men var samtidigt något de flesta blivit vana vid. På statlig nivå kan uppdrag komma till Kulturrådet från regering, departement och nadra myndigheter med propåer om satsningar av ett visst slag. Se tre miljonerna till folkbibliotekens stöd för vuxnas lärande uppfattades som en summa pengar som ”bara kom” Samverkan mellan olika aktörer, framför allt mellan folkbiblioteket och vuxenutbildningen, framhålls som centralt för projektet och för fortsatta framgångar vad gäller stöd för vuxnas lärande, men rapporten framhåller att innebörden av begreppet samverkan är otydligt definierad (s.70-71).

Samverkan i form av avtal eller utbyte av tjänster existerar sällan. Däremot förekommer det att bibliotekarier och vuxenutbildningsanordnare möts och kommunicerar i olika nätverk. (…) Vi tycker oss se att det råder ojämlika förhållanden mellan utbildningssektorn och biblioteken där önskan om samarbete utan tvivel är störst hos biblioteken. Några av orsakerna till detta är att det finns olika rutiner och system inom varje institutionstyp och dessutom kulturskillnader och olika syn på bibliotekarieyrkets innehåll.

Rapporten visar också att det finns exempel på samverkan mellan folk- och högskolebibliotek, framför allt för att ta del av varandras arbetssätt och resurser. Även i detta samarbete är folkbiblioteket det drivande parten ”medan intresset från universitetsbiblioteket att ta del av folkbibliotekens arbetssätt upplevs vara svagare” (s.70).

6

Projekten har inneburit en utveckling mot en ny typ av bibliotekariekompetens, menar forskarna, främst utifrån teorier som har med informationssökning och lärande att göra, och arbetsmetoder från utbildningsbiblioteken har lånats in till folkbiblioteken. ”Här har man alltså hämtat metoder från utbildningsbiblioteken, kanske utan att reflektera över om de egentligen fungerar i folkbibliotekets kontext”(s.66). Forskarna observerade dock att det fanns skillnader i högskolebibliotekens arbetssätt med studerande och folkbibliotekets arbete med vuxna i lärande. Lösningen har varit att anpassa de nya arbetsmetoderna till de redan existerande. Den grupp som folkbiblioteket möter är heterogen och deras behov ser mycket olika ut. Det är ”förmågan att anpassa sitt arbetssätt efter vem man möter, och i vilket sammanhang, som är själva kärnan i professionen”, sammanfattar två av forskarna i artikeln ”Förändringens dilemman: att utveckla folkbibliotekens stöd till vuxnas lärande” (Dansk biblioteksforskning, Årg. 2 (2), 7-18). Även idag disponerar Kulturrådet medel som ska användas till insatser för att främja vuxenstuderandes tillgång till biblioteksservice vid folkbiblioteken. Exempelvis är denna Bilda Nätverk – förstudie finansierad med kulturrådsmedel. Ett relativt nystartat projekt med stöd från Kulturrådet är Bibliotek24. Såhär beskrivs projektet på webbplatsen (www.bibliotek24.se): Bibliotek24 är ett projekt för hela Sverige. För ökad och likvärdig tillgång till information för alla - alltid.

Projektet är ett samarbete spritt över landet kring utveckling av en gemensam samsökningsportal (Sesim) och en elektronisk miljö för lärande, specifik för bibliotek. Sesimportalen som under tre år har utvecklats i södra Sverige kommer att göras tillgänglig i en publik och användarvänlig version och kopplas till en biblioteksmiljö på webben. Utvecklingen av portalen och lärmiljön fokuserar på vuxna i lärande och deras behov.

Samlade erfarenheter från biblioteksverksamhet i Sverige tas tillvara och sprids genom portalen och den elektroniska miljön. För vuxna i lärande innebär projektet att processen för informationssökning och informationstillgång kan förenklas och göras oberoende av tid och rum. För personal på bibliotek och lärcentra innebär projektet ökad möjlighet till utbyte av erfarenheter och en ökad mediesamverkan.

I Kalmar region pågår ett lärmiljö/lärcentraprojekt i samarbete med CFL och Microsoft, bl a med uppdrag att definiera begreppen lärmiljö och lärcentra.

Tre arenor eller konferenser för utveckling ägde rum i Söderhamn, Kristianstad och Alingsås hösten-03 i syfte att öka dialog mellan bibliotek och lärcentra. Arenorna var ett samarrangemang mellan Encell, Kulturrådet, Glesbygdsverket och BIBSAM och planerades tillsammans med länsbibliotek, forskningsbibliotek och lärcentranätverk.

Dokumentationen visar att fokus främst låg på distansstudier och samarbeten mellan högskola och lärcentra eller folkbibliotek för distansservice. Arenor hade även besök av Leif Alsheimer, lektor i juridik, Internationella handelshögskolan i Jönköping. Med sitt Core Curriculum för studenterna har han genom att uppmana till läsning av skönlitteratur velat motverka bristande förmåga i skrift, historielöshet, stärka förmågan till empati och förmågan att se sammanhang och reflektera. Alsheimer föreslår att biblioteken istället för informationsmäklare bör se sig som visdomsmäklare och ge skönlitteraturen en självklar plats i det arbetet.

Om bibliotekets roll och funktion i de vuxnas studier, speciellt distansstudier skriver JanOlof Hellsten i ”Gammal bildningsarena i nya kläder”, 2004. Hans studier av bibliotekens funktion, som han gjort på uppdrag av CFL, visar att folkbiblioteken har gått från att vara 7

hjälpgumma åt vuxenutbildningen alltmer kommit att bli en självständig aktör och folkbiblioteken en parallell utbildningsarena. De två utbildningsarenorna skulle vinna på att samverka, men det försvåras av att de tillhör olika nämnder i kommunen och av brist på kunskap om varandra.

Just samverkan mellan folkbibliotek och vuxenutbildning är vad de flesta uppsatser i ämnet och rapporter efterlyser. Informationssökning och lärande är tätt sammanflätade begrepp i biblioteksforskningen kring vuxnas lärande.

Informationssökning och lärande – det handlar om pedagogik Sambandet mellan inlärning och informationssökning har utforskats av t ex Louise Limberg i avhandlingen Att söka information för att lära - en studie av samspel mellan informationssökning och lärande (1998). Limberg har undersökt gymnasieelevers informationssökning inom ramarna för ett skolarbete och kom fram till att: ... skillnader mellan elevernas ämneskunskaper påverkade hur de sökte information liksom att skillnader mellan hur eleverna sökte och använde information påverkade vad de lärde sig om ämnet. Skillnader mellan elevernas uppfattningar av informationssökning påverkade både hur de sökte och använde information och vad de lärde sig om ämnet.

(Limberg, s.206) Limberg identifierar i avhandlingen tre skilda synsätt på informationssökning: A – informationssökning som att söka fakta B – informationssökning som att väga information för att välja rätt sida C – informationssökning som att granska och analysera (Limberg, 1998, s.215) Elever med synsätt A väntar sig att finna färdiga svar istället för material att undersöka.

Denna uppfattning påverkar inlärningen negativt. Fakta överförs från en plats (t ex Internet) till en annan (elevernas slutrapport), utan att någon inlärning eller förståelse har skett. Elever med synsätt B väger kvantitet över kvalitet, utan att inta ett kritiskt förhållningssätt till det återvunna materialet. De samlar mycket information på bekostnad av relevans, med andra ord. Synsätt C, nämligen informationssökning som att granska och analysera, samvarierar med det bästa inlärningsresultatet, enligt Limbergs undersökning (ibid, s.206).

Limbergs studie visar att informationssökning inte kan ses som en generell process oberoende av innehållet i den sökta informationen och informationsanvändandet. Vilka motiv som ligger bakom informationssökningen, tidigare kunskap om ämnet och attityder till ämnesområdet påverkar hur informationen söks. Informationssökningsstrategier i sin tur påverkar inlärning. Limberg visar att de som söker för att hämta fakta lär sig ytligt och splittrat, medan de som analyserar och kritiskt granskar informationen lär sig holistiskt och djupt. (ibid, s.215ff) Louise Limberg bygger sin forskning på forskaren Carol Kuhlthaus teorier om informationssökningsprocessen. I Seeking meaning: a process approach to library and information services (1993) utgår Kuhlthau från en konstruktivistisk syn på lärande. Alla människor konstruerar sin unika verklighet och dessa konstruktioner involverar tänkande, känslor och handling i en dynamisk lärandeprocess. (Kuhlthau 1993 s. 15). Kuhlthau menar att informationssökning är en process av konstruktion på samma sätt som lärande och menar att den affektiva erfarenheten spelar en mycket stor roll vid informationssökning. (ibid s.15).

8

I informationssökningsprocessen urskiljer Kuhlthau sex olika steg där varje steg påverkas av elevernas tankar, känslor och handlingar. Inför en ny uppgift känner eleven stor oro och osäkerhet, denna osäkerhetsprincip initierar informationssökningsprocessen. Det första steget är när eleven står inför den nya uppgiften. De kan känna motvilja, de behöver förbereda sig för ämnesvalet genom att förstå uppgiften och jämföra med tidigare erfarenheter. Val av ämnesområde är det andra steget, eleven känner fortfarande osäkerhet men när valet av ämne är klart så känner han/hon en större optimism för det fortsatta arbetet. Steg tre innebär att eleven utforskar ämnet, dvs den skaffar en överblick av ämnet för att kunna gå vidare i fokuseringen av ämnet. Många upplever det som det svåraste steget i processen och känner stor osäkerhet, de blir osäkra på den information de finner och vet inte hur de ska precisera sina sökningar. Problemformuleringen är det fjärde steget och innebär en fokusering av ämnet.

Det är ofta vändpunkten i arbetet, man avgränsar sig och kan känna ny tillförsikt. Intresset för uppgiften ökar och det är lättare att hitta rätt information. Vid femte steget sker insamlingen av information, eleven har en klar fokusering och känner tillfredställelse i sitt sökande.

Intresset för ämnet ökar ofta vid detta steg. Den avslutande informationssökningen sker i steg sex och då känner eleverna ofta en känsla av lättnad, däremot kan man känna sig mer eller mindre nöjd med sitt resultat. (Kuhlthau s. 35ff).

Kuhlthaus teori visar att informationssökningsprocessen är en betydelsefull del av lärandeprocessen. När eleverna ska lösa uppgifter i sina studier bidrar informationssökningsprocessen med att skapa mening och innebörd och fokusering på ämnet. Viktigt, menar Kuhlthau och Limberg (och många magisteruppsatser i ämnet, som bygger just på deras forskning) är att alla parter (bibliotekarier, lärare, studenter) förstår att inhämta information är en väsentlig del av lärandeprocessen, en intellektuell process som kräver tid och reflektion.

Utifrån den insikten blir idealet att bibliotekarie och lärare samarbetar för att stödja de studerandes lärprocess. Trots det tycks det vara svårt att få till ett sådant nära samarbete i praktiken. Den forskning som finns kring detta fokuserar dessutom på informationssökning och lärande för formella studier i gymnasieskolbibliotek eller på högskole- och universitetsbibliotek. Hur svårt ska det då inte vara att nå de studerande och deras lärare för integrerad undervisning på ett folkbibliotek?

Studien Gränslöst stöd för vuxnas lärande: Bibliotekspersonal och vuxenpedagoger tänker högt av Filippa Eckerby och Katarina Sipos-Zackrisson (2006) konstaterar att hur bibliotekarien och pedagogen ser på informationssökning och lärande (som separerade delar eller sammanvävda) ger olika möjligheter till samarbete. Studien utgår från Limberg och Kuhlthaus forskning och anser att det bästa scenariot är när bägge yrkesgrupper ser att informationssökningen är en del av lärandeprocessen, men det räcker att en av parterna inte gör det för att det ska falla. Lösningen, enligt studien, är ytterligare samarbete, tydligare inblick i varandras arbetsområden för ökad samsyn.

I stor utsträckning är det skol- och högskolebibliotekets modell för det pedagogiska biblioteket som lånas in till en folkbibliotekskontext i arbetet med vuxna i lärande. Folkbiblioteken använder de teorier för användarutbildning som finns, försöker efter bästa förmåga att få till ett samarbete med lärare och utbildningsanordnare i kommunen och strävar på folkbiblioteket att arbeta enligt samma metoder som den pedagogiska bibliotekarien på skol- och högskolebiblioteken. Är det endast den kraftiga ökningen av vuxenstuderande som bidragit till detta eller finns det ytterligare förklaringar?

9

Det lokala folkbiblioteket – förändringar under hundra år Joacim Hanssons skrift eller debattinlägg Det lokala folkbiblioteket – förändringar under hundra år kom 2005 och ger en överblick över hur folkbiblioteket har gått från en traditionellt folkbildande roll till en allt större integrering i den formella utbildningssfären. (Skriften har också en omfattande litteraturlista över ämnet, för den som vill forska vidare).

Folkbibliotekens utveckling beskrivs mot bakgrund av de stora samhällsförändringar som bl a framväxten av den nya tekniken inneburit. Hansson ställer Manuel Castells teknikdeterminism och den informationssökande människan mot Anthony Giddens tro på politikens fortsatta makt och människans möjlighet att påverka samhället. Där, menar Hansson, kan biblioteket bidra till ökat lokalpolitiskt engagemang och inkludering. Folkbiblioteket erbjuder möjligheter till en bättre framtid för alla: ”Folkbiblioteket är en av de institutioner som, hittills åtminstone, har visat sig mycket framgångsrik i just stödjandet av en sådan utveckling på lokal nivå” (s.16). Och lite längre fram i texten ”…ännu idag, menar många, att just folkbiblioteken är den offentliga institution som upplevs som mest kravlös och lättast att finns sig tillrätta i” (s.20).

Under 1980-talet gjorde ”marknadstänkandet sitt intrång även i bibliotekssektorn”. Användarna blev kunder och andra ekonomiska metaforer blev allt vanligare, men Hansson anser att en sådan ekonomisk relation, som exempelvis ordet kund associerar till, ger en missvisande bild. Folkbiblioteket och bibliotekarierna ”hjälper människor att skapa mening snarare än att producera tjänster – dess legitimitet bygger på icke-kommersiell grund” (s.29) Folkbibliotekens rädsla att inte få medel för sin verksamhet eller platsa in i den kommunala förvaltningen har lett till ett sökande efter andra kommunala satsningar som biblioteket kunnat kopplas till, t ex vuxenutbildning, och Hansson menar att kopplingen till den formella utbildningssektorn har blivit allt starkare, t ex genom uppbyggandet av lokala lärcentra och sambibliotek. Ännu har inga större studier genomförts om vilka konsekvenser för olika verksamheter som denna nya biblioteksform har, men en kvalificerad gissning är att det i längden är de mer instrumentella informationsförsörjningsuppgifterna som kommer att dra det längsta strået på bekostnad av de verksamheter som är svårare att mäta och skapa ekonomisk legitimitet för (s.38-39) Folkbiblioteket har visserligen tidigare i den hundraåriga historien befunnit sig mellan bildning och utbildning, men alltid utgått från visionen att biblioteket ska vara ”ett rum där alla klasskillnader upphör (…) brygga mellan socialgrupper och som verktyg för samhällets strävan att minska sociala klyftor” (s.42). Idag har detta ersatts av en marknadsekonomisk diskurs med försök att ”blidka näringslivet och definiera biblioteket i tillväxttermer”.

Hansson avslutar: ”Frågan är huruvida vi också i framtiden kan lita till biblioteken som en plats befriad från prestationskrav, vilken inbjuder till det meningsskapande som bara det fria kunskapssökandet hos den enskilda individen kan ge – ett kunskapssökande som får sin mening när det sätts i ett sammanhang där det blir demokratiskt verkningsfullt” (s.44) Också Nick Jones ser hur det rationella och mätbara, varmed informationskompetens associeras, har kommit att dominera folkbiblioteksutvecklingen. Han skriver i ”(O)tydlighet på gott och ont”, Biblioteksbladet, 2004, s.14-15: 10

Med vårt snäva konkreta perspektiv otydliggör vi långt mer än vad vi kan tydliggöra.

Jag tror detta stämmer för samhället i stort såväl som, i mindre perspektiv, för oss på folkbiblioteken. Dessutom kan det ju ligga en fara för biblioteken att söka sitt existensberättigande i tidsbundna och trendkänsliga sanningar som må vara legitima idag med stendöda i morgon. Jag tror att vi lätt virrar till det och tappar bort oss då vi försöker tvinga på biblioteken den för stunden förment tydliga och konkreta dräkt som vi tror är vägvinnande och skall stärka vår ställning. Det verkar som att vi försöker sluta an till samhällsfrågor som får mycket uppmärksamhet just för tillfället. Problemformuleringar där det finns pengar att hämta om man så vill […] Det kan upplevas som rationellt och kan kortsiktigt, i enskilda fall, kanske även vara effektivt att använda dessa tidstypiska resonemang. Men de ord vi använder tycks aldrig riktigt fånga, eller ens antyda, den komplexitet som folkbiblioteket kan inbegripa och representera.

”Informationskompetensprojektet” Hur det marknadsekonomiska nyttotänkandet har påverkat folkbiblioteken beskrivs också i en magisteruppsats från 2005 av Martin Sundin, Istället för skönlitteratur – förändring: en studie av folkbibliotekens roll utifrån begreppet informationskompetens.

Begreppet informationskompetens hänger nära samman med det pedagogiska biblioteket och den pedagogiska bibliotekarien. I svensk översättning är en informationskompetent person, enligt ALA (1989), den som har förmågan att: • uppmärksamma ett informationsbehov • inse att relevant och fullständig information är grunden för kloka beslut • identifiera lämpliga informationssökningshjälpmedel • utveckla effektiva sökstrategier och nå olika informationsresurser, traditionella eller datorbaserade • kritiskt granska och värdera information • organisera information för praktisk tillämpning • integrera ny information med den befintliga kunskapsbasen • använda informationen med ett kritiskt förhållningssätt.

ALA:s definition, och Carol Kuhlthaus informationssökningsprocess, kritiseras av Christine Bruce i The seven faces of information literacy (1997). Bruce protesterar mot den rådande synen på informationskompetens som en uppsättning färdigheter. Istället vill hon se på begreppet utifrån användarnas perspektiv (användarna är i det här fallet bibliotekarier, lärare och administrativ personal vid olika högskolor i Australien) och till den kontext som informationen finns i. Bruce kallar sin modell “ a relational model of information literacy”, en relationsorienterad modell.

Utifrån en studie av hur begreppet informationskompetens används drar hon slutsatsen att informationskompetens inte är mätbart och definierbart, utan endast kan beskrivas i termer av föreställningar och upplevelser. Dessa upplevelser av informationskompetens, som användarna har, placerar Bruce i sju kategorier - ”faces” (1997, s.154). Kategorierna är utformade efter användarens relation till informationen, eller vilken aspekt av informationskompetensen användarna sätter i fokus – informationstekniken eller sökprocessen eller användandet av informationen, som innefattar dels lärandeprocessen, men också värderingar och etiska aspekter på informationsanvändandet.

11

Christine Bruce menar att användarundervisningen måste innefatta samtliga sju områden.

Det betyder att informationskompetensutbildning, eller “information literacy education” måste ske samtidigt med tillägnandet av ämneskunskaper. Det innefattar en helhetssyn på lärandet, enligt Bruce både “the what and the how of learning” (1997, s.8).

Kuhlthau, Bruce och Limberg är tre flitigt citerade forskare när det gäller informationskompetens och lärande. Begreppet informationskompetens användes till att börja med för skolgymnasie- och högskole-/universitetsbibliotek och de bibliotekens pedagogiska roll i olika studiesammanhang. I samband med ett ökat antal vuxenstuderande spred sig begreppet även till folkbiblioteksverksamheten.

Martin Sundin kallar begreppet informationskompetens ökade betydelse på folkbiblioteken för ”informationskompetensprojektet”. Syftet med Sundins uppsats är att belysa folkbibliotekets roll i samhället samt folkbibliotekariernas yrkesroll utifrån informationssamhället och begreppet informationskompetens. Han analyserar hur ”informationskompetensprojektet” tar sig till uttryck i en folkbibliotekskontext, och utifrån teman och ledord diskuterar han vilka normer och värderingar som speglas i olika texter från biblioteksvärlden.

Sundin skriver: ”Jag tror att begreppet informationskompetens inte kan förstås om man inte betraktar det som en del i en större samhällsutveckling. Då kan man se hur begreppet har utformats och använts i en kontext som främjar ett nyttotänkande där biblioteken anpassar sig efter rådande trender” (s. 52). Folkbibliotekets egenvärde som mötesplats för människor tonas ner till förmån för det nyttovärde biblioteket tillskrivs för kommunens utveckling och för tillväxten.

Informationskompetens nämns oftast i samband med det livslånga lärandet. Ett tydlig signal om att det livslånga lärandet relateras till samhällsnytta, påpekar Sundin, är att termen ofta förekommer tillsammans med ordet ”krav”.

Ett färskt exempel på detta är skriften från Svensk biblioteksförening – ”Ett Sverige i världsklass : fem förslag för framtiden” (2006?). ”Sverige måste storsatsa på informationskompetens” lyder den första rubriken, och ganska snart blir det tydligt varför: ”tillväxt måste komma ur kunskap…”, ”utvecklad kompetens krävs flera gånger under ett yrkesliv”, ”framtidens jobb och välfärd är starkt beroende av ett förbättrat lärande…”, ”uthållig kunskapsutveckling förutsätter att Sverige blir en nation där medborgarna har informationskompetens”…

Skriften påpekar också att andelen studerande bland folkbibliotekens besökare kraftigt har ökat. De fem enkla åtgärder som Svensk Biblioteksförening föreslår syftar till att bidra till ”Sveriges kompetens och internationella konkurrenskraft en lång tid framöver.” Bibliotekens kulturella roll och sociala roll nämns inte alls, och när läsning nämns handlar det om barns läsning och även där framhävs endast skönlitteraturens nyttovärde, inte dess kulturella egenvärde. Läsförståelsen beskrivs nämligen som ”grunden för all inlärning”, dvs det första stapplande steget mot att bli den informationskompetenta medborgaren.

12

Det livslånga lärandets tre kanter Folkbiblioteket har alltid varit ett stöd i det livslånga lärandet, vilket också Joacim Hansson mycket riktigt påpekar i sin skrift. Vad som har förändrats är vilket synsätt vi har på begreppet livslångt lärande. En artikel av Gert Biesta: ”Vad är det för mening med livslångt lärande om livslångt lärande inte har någon mening?” (2006) beskriver tre synsätt på livslångt lärande, som kan ge en tydligare bild över folkbibliotekens olika roller i lärandesamhället.

Personligt fokus

Livslångt lärande Demokratifokus

Ekonomifokus

Hela triangeln symboliserar Livslångt lärande, men hörnen visar tre olika fokus på begreppet, som gör att det blir lättare att få syn på begreppet och dess mångtydighet.

Demokratifokus kan sägas utgöra folkbibliotekets traditionella syn på lärande och folkbildning. Lärande syftar till att bilda ansvarstagande medborgare i ett demokratiskt samhälle.

Det finns en del uppfostran i begreppet, men också en önskan om att sprida ett kulturarv, en bildningstradition till de lägre klasserna, att göra alla delaktiga i kultur och samhällsliv. (I det här hörnet av triangeln kan vi möjligen placera de som strävar efter en samlad kanon, eller de som önskar körkort i ”svenskhet” för invandrare, men också de som vill ha fler dialoger mellan olika grupper och åsikter och kämpar för yttrandefrihet.). I detta fokus ingår även kulturen som en viktig del av lärandet.

Med ett Ekonomifokus på livslångt lärande är utbildningens främsta syfte att människor ska bli anställningsbara. En omvärld i förändring kräver flexibla människor som kan kompetensutvecklas allt eftersom behoven på arbetsmarknaden förändras. En investering i människors livslånga lärande är en investering i kunskap, ett mänskligt kapital som kan öka tillväxten.

13

Kunskapen värderas (i betyg eller pengar), och har ett nyttovärde. Som den brittiske premiärministern Tony Blair lär ha sagt: ”Utbildning är den bästa ekonomiska politik vi har”.

Den ursprungliga definitionen av livslångt lärande härstammar från ett UNESCO-dokument redan från 1972. Rapportens titel är Learning to be: The world of education today and tomorrow. Enligt Faure et al, som står bakom rapporten, är målet med livslångt lärande: …människans fullständiga självförverkligande, vad gäller hela hennes personlighet, hennes uttrycksmedels komplexitet och hennes olika åtaganden - som individ, familjemedlem och gruppmedlem, medborgare och tillverkare, teknisk uppfinnare och kreativ drömmare.Vårt sista antagande är att endast en heltäckande, livslång utbildning kan skapa den kompletta människa som mer och mer behövs med de alltmer drastiska restriktioner som sliter sönder individen.Vi skall inte längre oförtrutet skaffa oss kunskap en gång för alla, utan lära oss att bygga upp en kontinuerlig och föränderlig kunskapsbank genom hela livet - vi skall ”lära oss att vara”.

Learning to be – lära sig att vara, att bli sig själv i sin fulla potential, är det synsätt som i modellen kallas Personligt fokus. Syftet med lärande i detta fokus är att ges förutsättningar för olika personer att utvecklas fullt ut utan hinder, och skapa den ”hela” människan. Biesta menar att i det ekonomiska fokuset finns det också en betoning på individ, men då är det snarare det personliga ansvaret som är centralt – ”Att inte vara engagerad i något slags ”användbart” lärande verkar inte längre vara ett alternativ”, skriver Biesta. Istället för en rättighet har det livslånga lärandet blivit en skyldighet. Biesta menar att den individuella motivationen till lärande ökar om det inte är de ekonomiska faktorerna utan de personliga som dominerar, delaktigheten i den demokratiska processen ökar, medskapandet, tilliten och toleransen Biesta vill komma bort från det ensidigt ekonomiska synsättet på lärande mot ett mer demokratiskt, men för honom betyder det inte att man lär sig för att bli demokratisk som den pedagogiska diskursen förespråkar. Tvärtom är det just att erbjuda rum för olika olikheter att mötas som är ett demokratiskt lärande. Biesta avslutar: Men demokrati är inget som kan bli producerat på samma sätt som förespråkarna av den lärande ekonomin antar att ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft kommer att öka om folk skaffar sig de rätta kunskaperna och kvalifikationerna. Det finns inget slags certifikat eller diplom i demokrati. Demokrati handlar, i korthet, om att lära från olikheter och att lära oss att leva med andra som inte är som vi. Av precis denna anledning kan demokrati endast läras från livet. Ett sådant demokratiskt lärande är verkligen en livslång uppgift.

Och borde vara en självklar uppgift för folkbiblioteket öppet för alla!

Martin Sundins magisteruppsats talar också om olika diskurser. Han jämför folkbildningsdiskursen med utbildningsdiskursen och konstaterar: De tendenser till förmynderi som finns i folkbildningsdiskursen leder till att biblioteksbesökaren riskerar att påtvingas biblioteksinstitutionens syn på god kultur. Den utbildningsdiskurs som formas i informationskompetensprojektet kan dock leda till att folkbibliotekets användare blir utsatta för en annan typ av förmynderi. Informationskompetensens plats i folkbiblioteket kopplas till krav på en allmän kompetenshöjning i samhället som ytterst bottnar i samhällsekonomiska intressen […] Risken med en sådan utveckling är att det i slutändan kan upplevas som allt för kravfyllt att besöka folkbiblioteket. (s.75-76)

14

För användarnas skull?

Det råder brist på användarundersökningar i arbetet med att ge stöd för vuxnas lärande, det visar även slutrapporten från vuxbib-projektet, men projektbeskrivningar och rapporter ger ändå uttryck för att det som görs är för användarnas bästa och med användarna i fokus.

Att användarperspektiv kan betyda olika saker visar Jenny Hedman och Åse Hedemark i en IKONER-artikel (6/2002) ”Vad sägs om användare?”. De skriver om fyra olika användardiskurser, som de har funnit i bibliotekssamtal om användare: • Folkbildningsdiskurs • Pedagogisk diskurs • Informationsteknologisk diskurs • Marknadsekonomisk diskurs Jag kan se spännande paralleller mellan dessa diskurser och den triangel om livslångt lärande som Biesta presenterar. I folkbildningsdiskursen betonas att biblioteken är för alla, och man ser särskilt till att beakta svaga grupper som barn, invandrare, arbetslösa, handikappade.

Användaren ses som någon tillhörande olika grupper och med behov av bildning och en kulturell smak som oftast biblioteket eller den rådande samhällsordningen betraktar som riktig. Även i den pedagogiska diskursen tillskrivs användaren omedvetna informationsbehov, som det är bibliotekariens uppgift att förlösa. Huvudmålet för denna diskurs är att få informationskompetenta användare och nyttoaspekten med bibliotek för användare och samhället är framträdande.

I den informationsteknologiska diskursen ska biblioteken tillhandahålla information utifrån begreppen användarvänlighet och interaktion. Tillgång till information tros garantera demokrati och förnuftiga beslut, utan att biblioteket egentligen aktivt behöver göra ett urval eller delta i lärprocessen. I den marknadsekonomiska diskursen är terminologin influerad av marknadsekonomiskt tänkande kring efterfrågan, kund och vinstmaximering. Här har man fullständig tilltro till att användaren förmår uttrycka vad han/hon egentligen vill ha och exempelvis medieinköp baseras fullt ut på efterfrågan. I denna diskurs hamnar icke-användarna (de som ej formulerar sina önskemål) utanför, och användarna som ger uttryck för ett behov ses inte som några som kan behöva impulser från folkbiblioteket för att växa vidare eller hitta nya vägar till kultur, litteratur och kunskap...

BHS-forskarna påpekar i Folkbibliotek och vuxnas lärande: förutsättningar, dilemman och möjligheter i utvecklingsprojekt (2006) bristen på användarundersökningar i de sju kulturrådsprojekten och menar att det i framtiden vore ”mycket angeläget att genomföra större, systematiska användarstudier, sådana som tar sin utgångspunkt i användarnas egen kontext.

I längden räcker det inte att enbart luta sig på antaganden om användarnas behov eller förmedlade erfarenheter om deras förhållningssätt, om genuin kunskap ska kunna utvecklas.” (s.114).

En jämförande studie från Linköpings universitet, avdelningen för kvalitetsteknik/IKP har genomförts av Anette Hallberg mellan Idea Stores i England och tre folkbibliotek i Sverige.

Undersökningen Kundorienterad biblioteksverksamhet (2005) visar att i England finns ett starkare kundorienterat förhållningssätt och en närmare kommunikation med brukarna, medan det i Sverige ofta är personalens kompetens som styr vilka aktiviteter som erbjuds!

15

Folkbibliotekariens yrkesidentitet Folkbiblioteket håller på att förändra sitt förhållningssätt gentemot användarna. Carol Kuhlthaus osäkerhetsprincip och begreppet informationskompetens har bildat en teoretisk ram för att förhålla sig till användarna. Kuhlthau menar att de olika stadier i informationssökningsprocessen kräver olika typer av biblioteksservice och beskriver fem olika nivåer av informationsförmedling som kan tillhandahållas av en bibliotekarie (1993, s.138ff): ”Organizer” som organiserar informationen utan att ge instruktioner ”Locator” som ger färdiga svar på enkla frågor ”Identifier” som hjälper till med ämnessökning genom att identifiera några källor ”Adviser” som identifierar källor och dessutom föreslår en sökstrategi ”Counselor” som för en dialog med användaren och handleder denne genom informationssökningsprocessen På den sista nivån är bibliotekarien inte bara en person som tillhandahåller material och information, utan fungerar som handledare med en rådgivande roll och ger pedagogisk vägledning i informationssökningsprocessen. En bibliotekarie på ett folkbibliotek har sällan möjlighet att fungera som counselor, handledare. De kanske endast träffar den studerande vid ett enstaka tillfälle och faktorer som tid och bemanning spelar också in för hur bibliotekarien förhåller sig till besökaren.

Inrättandet av studiebibliotekarier på folkbibliotek har varit ett försök att ta en mer aktiv, pedagogisk roll. En studiebibliotekarie kan marknadsföra biblioteket till utbildningsanordnarna. Genom att få en mer personlig kontakt med elever och personal så att de får ett ansikte på någon kan denna bibliotekarie ha lättare att integrera och fungera som handledare än om biblioteket inte har någon speciell person som är ansvarig för studiefrågor.

Specialgruppen för bibliotekspedagogik inom Svensk Biblioteksförening utgav 2005 en skrift om pedagogiska metoder i biblioteket: Tänk om…! Boken är tänkt att fungera som inspiration för hur man kan arbeta pedagogiskt i biblioteket och den ”täcker ett vitt biblioteksperspektiv med röster från flera bibliotekstyper..” och specialgruppen hävdar att ”många problem och frågeställningar är gemensamma för kollegorna i såväl högskole-som grundskole- och folkbibliotek.” (s.6) Olof Sundin skriver om bibliotekariers yrkesidentitet i ”Användarundervisning inför informationssökning i yrkeslivet. En kunskapsöversikt”, (2004, s.284): Bibliotekarieprofessionens företrädare och forskare inom biblioteks- och informationsvetenskap har sålunda försökt att etablera bibliotekariers pedagogiska roll som en central del av yrkespraktiken. Lanseringen av begreppet informationskompetens kan ses som ett led i denna etablering. Det kan ses dels som en nödvändig anpassning från bibliotekens sida till de förutsättningar som modern IKT tillsammans med ett ökat antal studerande låntagare har medfört. Men det kan också analyseras med hjälp av professionsteori som ett sätt att höja yrkets status. Att etablera det nya begreppet informationskompetens samt fylla det med ett innehåll skapar en ”ny” expertroll för bibliotekarier. Mer precist kan det ses som ett försök att utöka bibliotekariers jurisdiktion i yrkespraktiken. Den ena förklaringen utesluter förstås inte den andra. Även Joacim Hansson menar att folkbiblioteken har skapat en ny professionalism med de akademiska biblioteken som förebild, där begreppet informationskompetens spelar en stor roll. Martin Sundin menar dessutom att det inom informationskompetensprojektet finns en ovilja att prata om boken och om litteraturen, och den kulturarbetande och litteraturförmedlande bibliotekarien: 16

Informationskompetensprojektet fokuserar närmast uteslutande på bibliotekets utbildningspolitiska roll, samtidigt som man propagerar för en ny yrkesroll. Dessa två roller skapas retoriskt genom att de sätts i relation till den ”traditionella” bibliotekarien och det ”traditionella” biblioteket. (s.63) Det instrumentella och rationella sättet att se på folkbibliotekens uppgift innebär att de informella och sociala aspekterna trängs undan. Folkbibliotek och vuxnas lärande, av BHSforskarna, antyder dock att folkbibliotekariens pedagogiska roll möjligen ser annorlunda ut än skol- och högskolebibliotekariens: En viktig slutsats som vi har kunnat dra är att några helt nya metoder på det hela taget inte har utvecklats, däremot har metoder från utbildningsbibliotek och andra bibliotekstyper kommit att användas på folkbibliotek (…) förnyelse huvudsakligen har skett genom att det nya anpassats till tidigare former.

Metoderna på folkbiblioteken har haft mer fokus på individer än på grupper, konstaterar BHS-forskarna, och bibliotekariens förmåga att kunna anpassa olika metoder till olika användare och hitta flexibla lösningar för en heterogen målgrupp kanske är något unikt för folkbiblioteken? Det är en pedagogisk roll och en yrkeskompetens som inte har lyfts fram särskilt mycket i rapporter, uppsatser och liknande om lärmiljöer på folkbibliotek. I stället har fokus legat på att skaffa sig en pedagogisk kompetens liknande utbildningsbibliotekens, för att kunna bemöta vuxna i lärande. Att det är ett dilemma och att det fortfarande är oklart vart folkbiblioteket är på väg och att folkbibliotekarierollen, den professionella självbilden, är i förändring, konstaterar forskarna i slutrapporten. Men det är inte helt klart att den traditionella folkbiblioteksidentiteten ersätts med en utbildningsinriktad identitet (s.108-109): Frågan är om folkbiblioteken nu är på väg att ersätta den ena identiteten med en annan eller om de är på väg att skapa en ny typ av institutionell legitimitet, bättre avpassad för ett föränderligt postmodernt samhälle?

Enkäten och resultatet Syftet med enkäten från Bilda Nätverk till folkbiblioteken var att kartlägga vilka lärmiljöer som finns i de (större) städerna och hur man arbetar för att ge stöd åt vuxnas lärande. Urvalet av bibliotek skedde med hjälp av Svenska Kommunförbundets uppdelning av Sveriges 290 kommuner efter bl a kommunstorlek. Enligt Kommunförbundet är en storstad en kommun med över 200 000 invånare, och en större stad en kommun med 50 000-200 000 invånare.

Enkäter har skickats till huvudbiblioteken i samtliga kommuner med över 50 000 invånare, och d v s 37 stycken kommuner. Svar har inkommit från 32 bibliotek i 24 olika kommuner.

Svaren är hämtade den 13 mars 2007 (se bilaga).

Fråga 1-4 71% anger att det ge stöd åt vuxenstuderande är en prioriterad fråga i styrdokument, medan 80,6% anger att det är en prioriterad fråga i verksamheten. Kommentarer efter frågorna tyder på att det inte alltid är så tydligt specificerat i biblioteksplaner och måldokument om målgruppen är prioriterad eller inte: ”… åtminstone nämnd. Men inte prioriterad…”, ”det livslånga lärandet betonas”, ”inte säker på att det står…” Kommentarerna tyder också på att det inte alltid är så att styrdokumentens formuleringar omsätts i handling: ”en hel del snack och lite verkstad”, men också att det ofta indirekt kan vara en prioriterad grupp även om 17

den inte nämns särskilt i styrdokumenten: ”eftersom många medier köps på efterfrågan (ofta kurslitteratur)” Endast en påpekar att ”verksamheten kan inte ha andra prioriterade målgrupper än de som står i styrdokumenten”, men enkätresultatet visar att det kan den nog… frågan är väl i så fall varifrån man anser att uppdraget kommer?

Det finns en oklarhet i vad uppdraget består i och varifrån det kommer, vilket även gällde för de sex kulturrådsfinansierade utvecklingsprojekten.

Fråga 5-6 67,7% svarar att de inte genomfört någon användarundersökning alls vad gäller målgruppen vuxna i lärande. 25,8% svarar att de har genomfört en användarundersökning, men kommentarerna visar att väldigt få av dessa undersökningar riktar sig specifikt till vuxenstuderande, att ”svarsfrekvensen är för liten för att kunna se tendenser”, eller att resultatet från undersökningen inte längre är aktuellt - ”1999 gjordes en enkätundersökning…”, ”åtminstone inte de senaste åren”. En enda undersökning finns tillgänglig för allmänheten och för övriga bibliotek (Göteborg, utvärdering av VIDARE-projektet). En sammanfattning från de få undersökningar som gjorts visar dock att det som främst efterfrågas är ökade öppettider ”även om det innebar självbetjäning” Här vore det intressant att närmare ta reda på utifrån vilka kriterier eller på vilken grund man byggt upp sin verksamhet för vuxenstuderande, eftersom det så sällan grundar sig på en undersökning av användarnas behov? Känner man målgruppen väl ändå genom daglig kontakt i biblioteket? Eller väljer man att erbjuda det man anser sig bäst på att utföra vare sig det finns efterfrågan eller inte?

Kulturrådets slutrapport över de sex utvecklingsprojekten efterfrågade också fler användarstudier. Också i dessa projekt hade det varit det minst prioriterade i projektarbetet.

Fråga 7 Att uppskatta hur många procent av användarna som är vuxenstuderande är inte en lätt uppgift, visar undersökningen. Det är många ”vet ej”-svar som förmodligen också speglar bristen på användarundersökningar. De som ändå väljer att uppskatta hamnar på allt mellan 10-50 % av det totala besöksantalet. Gävle kommun tycks vara den enda med ett säkert svar, där undersökning visat att 21% av besökarna studerar på olika nivåer, varav 5% vid vuxenutbildningen. Siffran 50%, eller hälften av alla folkbibliotekets besökare, som har varit ett återkommande argument många gånger för att satsa på vuxenstuderande, tycks i alla fall inte gälla för de (större) städernas bibliotek… Å andra sidan betyder 5% av Stockholms stadsbibliotek ca 650 000 besökare på ett år – det blir en stor grupp väl värd att ge service.

Fråga 8-9 På frågan om extra prioriterade grupper svarar 67,7% att de prioriterar de som studerar på grund- och gymnasienivå, och lika många – 67,7% att de prioriterar SFI-studerande. Jämförelsevis är det 12,9% som prioriterar högskole- och universitetsstuderande. Kommentarerna visar dock att det sällan är en uttalad prioritering som gjorts och fler stödjer ”alla vuxenstuderande”, men i t ex Jönköping och Uppsala har man valt att medvetet prioritera ”de bibliotekslösa” studerande, dvs inte högskole- och universitetsstuderande som har ”väl fungerande bibliotek att tillgå”. I Göteborg motsvarar prioriteringarna ”de boendes utbildningsnivå”.

Fråga 10-11 Siffrorna visar att samarbete är mycket vanligt – 90,3% svarar att biblioteket samarbetar med andra parter för att stödja vuxnas lärande och endast 6,5% svarar att de inte gör det.

Kommentarerna visar att den överlägset vanligaste samarbetsparten är vuxenutbildningen i kommunen och olika utbildningsanordnare, men även studieförbund, Folkuniversitetet, högskolor, arbetsforum, advokatjour nämns. Tyvärr framgår det inte på vems initiativ samarbetet startat eller hur omfattande det är, men en titt på fråga 14 visar att endast 16,1% har ett avtal för att reglera samarbetet med vuxenutbildningen – det visar hur lite formaliserat sam18

arbetet är och vilka lösa grunder det ofta vilar på. Kommentarerna visar också att samarbetet inte alltid är så lätt: ”vi har försökt att utveckla ett samarbete”, ”samarbetet fungerar si och så…”, ”i första hand är det studiebibliotekarien som samarbetar”.

Här finns också likheter med det som framgick i BHS-forskarnas slutrapport. De flesta samarbeten och nätverk är inte avtalsbundna eller dokumenterade och sker nästan uteslutande på initiativ från folkbiblioteket, medan intresset från övriga aktörer är svalt.

Fråga 12-13 67,7% svarar att de ingår i något nätverk, medan 22,6% svarar att de inte gör det. Även på frågan om biblioteket ingår i ett nätverk för att stödja vuxnas lärande visar kommentarerna att det ofta rör sig om kommunala nätverk där även vuxenutbildningen ingår. Annars är det biblioteks- och studiebibliotekarienätverk, eller projektstyrda nätverk. Nätverket Bilda Nätverk nämns av flera, däremot tycks inget av biblioteken ingå i Nitus-nätverket. Kan det vara att så att Nitus främst är ett nätverk för lärcentra i glesbygd, och att de (större) städernas folkbibliotek och lärmiljöer inte känner sig hemma i det nätverket, vare sig när det gäller målgrupp eller metoder?

Här kan det vara intressant att se att den konsulent som anställdes på Kulturrådet för att långsiktigt verka för att folkbibliotekens service till vuxenstuderande förbättrades framför allt sökte samverkan med Skolverket, Glesbygdsverket, CFL, Folkbibldningsrådet, Bibsam och de tre lärcentranätverken Nitus, KHIS och Westum. Konferenserna i Alingsås, Söderhamn och Kristianstad skedde med flera av dessa aktörer i samverkan. Något särskilt fokus på att hitta andra typer av samarbetspartners för att stödja vuxna i lärande i storstäder har hittills inte gjorts. Konsulenten på Kulturrådet byggde även upp en gemensam webbplats för bibliotek och studiebibliotekarier att samverka – www.vuxbib.nu. Den webbplatsen är nedlagd idag, och någon liknande nationell webbaserad plattform med fokus på folkbibliotekens stöd för vuxnas lärande har inte byggts upp.

Fråga 14-15 Av de 90,3% som svarade att de samarbetar med vuxenutbildningen i kommunen är det endast 16,1% som har detta samarbete reglerat i avtal. I Mölndal, Göteborg, Linköping köper vuxenutbildningen tjänster från biblioteket. Så har också varit fallet i Malmö och Halmstad, där den ekonomiska ersättningen nu har dragits in. Hur är det på övriga bibliotek? Erbjuder man tjänster, media, lokaler etc. till vuxenstuderande utan kompensation, samtidigt som biblioteket tycks vara den mest drivande parten i försöken att samarbeta? Vad ligger bakom detta? Ett nytt folkbildningsuppdrag? Ett försök att legitimera sin ställning när den kommunala budgeten läggs? En lyhördhet för de enskilda användarnas behov?

Fråga 16-17 58,1% har en studiebibliotekarie i bibliotekets regi och 16,1% i vuxenutbildningens regi på biblioteket. Sammanlagt blir det 74,2%, dvs 3 av 4 har en studiebibliotekarie eller motsvarande. Kommentarerna visar dock att det ofta är fråga om deltidstjänster och att det i arbetsuppgifterna även ingår ”vanligt biblioteksjobb” eller kombinerade sysslor, ”IT-ansvar, vilket äter upp mycket av arbetstiden”. Exceptionellt är LärForum Nacka, Forumbiblioteket i Nacka kommun med tre studiebibliotekarier. De huvudsakliga arbetsuppgifterna för studiebibliotekarien är visning av biblioteket, användarundervisning, IT-utbildning, boka bibliotekarie – handledning individuellt, kontakter med vuxenutbildningen, marknadsföring, inköp av studielitteratur och läxhjälp. I Göteborg, Mölndal och Linköping är tjänsterna finansierade av vuxenutbildningen.

Fråga 18-19 9,7% har studie- och yrkesvägledning i bibliotekets regi eller integrerat med biblioteket, 19,4% har det i bibliotekets lokaler uppsökande från vuxenutbildningen och 6,5% tillhan19

dahåller studie- och yrkesvägledning i annan regi än de ovan nämnda. 58,1% av biblioteken svarar att de inte ger tillgång till studie- och yrkesvägledning på biblioteket, men kommentarer visar att det delvis kan bero på att det erbjuds i lokaler i nära anslutning till biblioteket, hos vuxenutbildningen eller i kommunala lärcentras lokaler. Några ”hade förut” och andra ”har inte hittat formerna för det” ännu. De som har studie- och yrkesvägledning på biblioteket har oftast endast några timmar i veckan. Ett exempel, som tyvärr inte framkommer i enkäten, är Kista där studiebibliotekarien och studie- och yrkesvägledaren arbetar tillsammans i team för att svara på de studerandes frågor.

Värt att notera är att BHS-forskarna i slutrapporten för de sex utvecklingsprojekten inte alls behandlar frågan om tillgång till studie- och yrkesvägledning i bibliotekets lärmiljöer.

Fråga 20-21 Topplistan över vilka tjänster biblioteket erbjuder för vuxenstuderande lyder: Biblioteksvisningar i topp med 96,8%, sedan användarundervisning i grupp med 80,6% och därpå Boka en bibliotekarie eller annan typ av individuell pedagogisk handledning med 67,7%. 48,8% av biblioteken ger även IT-kurser, och 6,5% har uppdragsutbildning mot betalning. Den pedagogiska rollen för folkbibliotekarien tycks stark. Frågan går inte in på vilka tjänster som är mest efterfrågade bland vuxenstuderande. Det kunde ha varit intressant att jämföra en sådan lista med listan över vad som erbjuds. I kommentarerna framkommer att mycket av aktiviteterna är ”på gång” eller erbjuds ”i relativt outvecklad eller begränsad omfattning”. På övriga aktiviteter för vuxenstuderande nämns läs- och skrivstuga för funktionshindrade, läxhjälp för vuxna, och drop-in. Vad är egentligen skillnaden mellan drop-in för enskild handledning och en vanlig referensfråga – innebär det ett annorlunda pedagogiskt förhållningssätt, hjälptill-självhjälp istället för curling-bibliotekarien?

Fråga 22-23 93,5% av biblioteken erbjuder datorer som går att boka längre tid än 30 minuter, 58,1% tillåter bärbart minne att användas till datorerna och 48,4% av biblioteken har trådlöst nätverk i lokalen. Annan teknik visar sig vara relativt ovanlig, t ex är det endast 12,9% som har telebildstudio medan 19,4% har webbkamera med headset. I kommentarerna påpekas att denna teknik inte alltid är specifikt avsedd för just vuxenstuderande, utan erbjuds samtliga besökare.

Fråga 24-25 gäller lokaler. 74,2% av biblioteken erbjuder tyst studierum, 38,7% bokningsbara grupprum och 35,5% utbildningsrum. 25,8% har uthyrning av lokaler. Däremot är det endast 9,7% som kan erbjuda något av detta utanför bibliotekets ordinarie öppettider.

Fråga 26-27 gäller media och programvaror som erbjuds med särskild tanke på vuxenstuderande. Högst där ligger inköp av Skönlitteratur med särskild tanke på vuxenstuderande med 83,9%! Det är lite överraskande med tanke på att bland de tjänster som erbjuds vuxenstuderande ligger inte bokprat eller bokcirklar särskilt högt. Stannar tillgängliggörandet av skönlitteratur vid inköpen? Vad beror det i så fall på?

51,6% svarar att de köper in extra kurslitteratur åt vuxenstuderande, men kommentarer visar att det sällan finns ”extrapengar” till detta utan det tas från det vanliga mediebeståndet, och att inköpen är ”långt ifrån tillräckligt” kommenterar något eftersom behovet av kursböcker är större än vad biblioteket har möjlighet att erbjuda. Inte i något fall tycks vuxenutbildningen ha bidragit med medel till litteraturinköp, eller kanske framgår det bara inte av kommentarerna. Någon diskussion om biblioteket ska eller inte ska köpa kurslitteratur syns inte heller i kommentarerna – de flesta tycks köpa på efterfrågan.

20

Fråga 28-29 gäller webbtjänster för vuxenstuderande. 38,7% har en webbaserad sökguide till den egna katalogen eller bibliotekets databaser medan 29% har en sökguide till informationssökning på Internet. 51,6% anger kontaktuppgifter på sin webbplats och 29% erbjuder länklistor anpassade för vuxenstuderande. 35,5% länkar till en egen eller till Fråga bibliotekets virtuella frågetjänst, men inget bibliotek har en virtuell mötesplats där de vuxenstuderande själva kan bidra med tips eller diskutera med varandra. Det vore intressant att jämföra siffrorna för sökguider med den faktiska användningen av bibliotekets databaser, katalog och färdiga länklistor i jämförelse med sökningar på Internet. Frågan är återigen om listan på vad som efterfrågas skulle skilja sig från listan på vad som erbjuds? Kommentarerna under denna punkt innehåller ovanligt många ”på gång” och ”under arbete”. Jag får känslan av att man har lite dåligt samvete för att man tycker att man borde erbjuda mer, men man vet inte riktigt vad?

Fråga 30-31 På frågan om det skett kompetensutveckling av personalen med tanke på målgruppen vuxenstuderande svarar endast 6,5% nej och 3,2% vet ej, vilket betyder att åtminstone 90%, dvs 9 bibliotek av 10 har haft kompetensutveckling med tanke på denna målgrupp! 61,3% i pedagogik och pedagogiskt arbetssätt, likaså 61,3% i bemötandefrågor. Men kommentarerna visar att det ofta endast gäller delar av personalen. Flera har deltagit i olika poängsatta högskole- och universitetsutbildningar i bibliotekspedagogik. Att flera olika sådana kurser erbjudits tyder på en stor efterfrågan från biblioteken. 16,1% anger att det förekommit kompetensutveckling i litteraturpedagogik med tanke på vuxenstuderande, men något mer om detta framkommer inte i kommentarerna.

Kulturrådets slutrapport visar att ett stort fokus har varit på kompetensutveckling även i de sex utvecklingsprojekten. ”Mot slutet av projekttiden anger så många som 75procent av projektaktörerna att kompetensutveckling genomförts och riktats mot vuxna i lärande” (s.79).

Fråga 32 Vad skulle folkbiblioteken vilja att de var för de vuxenstuderande? Här har de fått formulera sig fritt och intressant är att det absolut dominerande är att man önskar att biblioteket var en ”naturlig”, ”självklar” mötesplats för de studerande. Ett ”nav i kunskapsinhämtandet” nämns också och en plats ”att söka information på”, ”att hitta sin kurslitteratur” och ”använda datorer”. Handledning av kompetent personal nämns däremot inte av många (tre stycken). Lokalen står i centrum, och tillgången till media och information: ”En naturlig plats att söka information på och även finna ro för studier”. Intressant med tanke på att den största satsning man har gjort på biblioteken inte är att öppna upp lokalerna, utan att kompetensutveckla personalen.

Fråga 33-34 berör vilka hinder som finns och vad som skulle krävas för att förverkliga det man vill uppnå. ”Ett uttalat uppdrag och därmed sammanhängande resurser, studiebibliotekarie, dygnetrunt-öppna studielokaler, resurser till inköp av studielitteratur etc” Det finns en frustration över att behoven hos de vuxenstuderande är större än vad man har möjlighet att tillgodose och en frustration över bristen på kompensation och extra resurser för det man gör för denna målgrupp och slutligen en frustration över bristen på ett tydligt politiskt uppdrag. De hinder man ser är: • politiska: politikerna är ej medvetna och har ej gett ett tydligt uppdrag • ekonomiska: ”bättre resurser”, ”höjt medieanslag” • lokalmässiga: ”ändamålsenliga lokaler”, ”nytt bibliotek” • samverkan: ”ett närmare samarbete med vuxenutbildningen” • kompetensutveckling av personal 21

Men det sistnämnda är inte den dominerande faktorn här heller. Beror det på att man redan satsat så mycket på det området (90% av biblioteken)? Eller är det så att man har man satsat så mycket där för att det är det som är lättast (kanske det enda) som gått att påverka?

Fråga 35 58,1% uppger att de skulle ha glädje av ett nätverk som Bilda Nätverk ”för kollegialt utbyte”, ”inspiration”, ”ökat självförtroende”.38,7% svarar vet ej, vilket enligt kommentarerna bottnar dels i okunskap om vad nätverket är för något och dels en skepsis till nätverkets faktiska påverkansmöjligheter. 0% av biblioteken svarar att de inte skulle ha någon nytta av nätverket! I slutkommentarer uttrycks en förhoppning om att Bilda också fortsättningsvis ska fokusera på lärmiljöer i storstädernas förorter och inte ”glesbygdsfokuserade lärcentra!”

22

Best practice från några lärmiljöer i Bilda Nätverk: Datakurser i lärmiljön VIDARE. Västra Frölunda bibliotek, Göteborg.

Bakgrund och syfte Målgruppen – SASG-grupp från ABF, 6 deltagare - utgörs av medelålders invandrare som har försörjningsstöd och som genomgår kursen Svenska som andraspråk, grundskolenivå. 6 timmar per vecka.

Läraren tog kontakt med studiebibliotekarien som är verksam i biblioteket. En planering gjordes som innehöll ett studiebesök på biblioteket och en datakurs vid 6 tillfällen á 1, 5 timmar.

Kursen syftar till att ge absoluta nybörjare empowerment, nya kunskaper om datoranvändning och medlemsskap i lärmiljön VIDARE så att deltagarna kan fortsätta med självstudier och/eller utbildningsstöd i biblioteket.

VIDARE är en öppen lärmiljö i biblioteket med 6 datorer, medier och studieinformation. Lärmiljön bemannas vissa timmar i veckan av bibliotekspersonal och studie- och yrkesvägledare.

VIDARE finns på 5 bibliotek i Göteborg med anpassat upplägg utifrån lokala förhållanden.

Kursinnehåll • Word – enkla funktioner, diskettanvändning och skrivövningar.

• Internet – Google-sökningar, KIOSKEN med utländska tidningar. Läromedlet Bok och webb (böcker med internetstöd).

• E-postanskaffning – enkla funktioner. Yahoo används mest.

• Stödprogram i datorerna – information om körkortsprogram, rättstavning, ordböcker och tangentbordsträning,. Övningar i tangentbordsträning.

Metod Studiebibliotekarien går igenom vissa moment med hjälp av dator och projektor samt material från läromedel. Betoning på praktiska övningar. Vid vissa kurstillfällen har läraren fungerat som handledare tillsammans med studiebibliotekarien. Stor vikt läggs vid empowerment och uppmuntran till att fortsätta med självstudier i lärmiljön VIDARE. *** April 2007 Bo Fabiansson Studiebibliotekarie 0702-655321 bo.fabiansson@frolunda.goteborg.se http://www.stadsbiblioteket.goteborg.se/prod/kultur/stadsbibliotek/dalis2.nsf/81921c9652f3471ac1256a5c002ea985/ 5befbb6c20435dd7c125706e00454e1c!OpenDocument

23

Tema Val 2006 på Malmö stadsbibliotek Det senaste året har vi på Malmö stadsbibliotek i samarbete med lärare från vuxenutbildningen planerat tema utifrån vilka delar av vår verksamhet mot vuxenstuderande har anpassats. Syftet med att arbete med teman har varit att göra vår verksamhet mer relevant för de vuxnas livslånga lärande. Genom samarbetet med lärarna så blir vår verksamhet/undervisning också mer integrerad i de vuxenstuderandes studiesituation.

Visningar – Val 2006 Under våren 2006 så hade vi tema val och syftet med detta tema var att väcka nyfikenhet kring riksdagsvalet och att stimulera till valdeltagandet. Under våren 2006 så introducerade vi en ny typ av visning som vi valde att kalla ”Val 2006”. Syftet med denna visning var att ge ökad kunskap om den svenska politiska systemet samt att väcka intresse för frågor om demokrati, politik och delaktighet. Visningen tog ca en timme varav 30 min var genomgång av det politiska systemet och var man kan hitta informationen och under de övriga 30 minuterna fick eleverna själva söka och samla information utifrån rekommenderade sidor.

Temadagar – Val 2006 Med anledning av valet så genomfördes det även under våren 2006 två temaförmiddagar.

Här fick de vuxenstuderande lätt information om det svenska valsystemet och hur det går till att rösta. Information gavs av Valmyndigheten som också hade med sig valurnor och valsedlar att visa upp. Sedan fick de vuxenstuderande möjlighet att träffa politiker från samtliga riksdagspartier. Politikerna presenterade först kort sitt parti och sedan fick de vuxenstuderande möjlighet att ställa frågor. Förmiddagarna var mycket uppskattade, framför allt mötet med politikerna då eleverna ställde många och intressanta frågor. Sammanlagt nådde vi ut till 220 elever med dessa två träffar.

Linda Johansson Maria M. Andersson Malmö stadsbibliotek

24

Byt språk i Stockholms stadsbibliotek!

I spanska universitetsvärlden är det vanligt förekommande att inhemska och utländska studenter ”byter” språk med varandra. Man träffas på caféer och konverserar enligt modellen ”låt oss prata mitt språk en timme så växlar vi över till ditt sedan under en timme”.

På så sätt skapas en ”win-win”-situation där båda parter gratis och på ett informellt sätt kan förbättra sina språkkunskaper och dessutom få tillfälle att knyta nya spännande interkulturella kontakter.

Det var lite grann av den här frivilligbaserade byteskulturen som vi ville uppmuntra när vi i Kista bibliotek under sommaren 2006 – tillsammans med delprojektledarna i Stockholms stadsbiblioteks lärmiljöprojekt – började planera för någon form av samtalscaféer.

Efter en inspirationsresa till Kortedala bibliotek – och deras ”Café Ordbron” – samt ”Språkcaféet” på Esperantoplatsen i Göteborg, startade vi i augusti språkmöten i Kista biblioteks caféhörna. För att understryka att vi ville uppmuntra till språkutbyte på lika villkor valde vi att kalla våra språkcaféer för ”Intercambio” som på spanska betyder ”utbyte”. Den första tiden strömmade väldigt många deltagare till: på våra svenska språkmöten kom i genomsnitt 30-40 pers! Så småningom har dock besökskurvan dalat och lagt sig på c: a 5-10 pers varje gång. Idag erbjuder Kista bibliotek/Lärcenter språkmöten på svenska varje tisdag 13-15 och onsdag kl 13.00-15.00 även med läxhjälp. Utöver bibliotekspersonal medverkar även frivilliga som samtalsledare, t.ex.. en volontär från Röda Korset. På tisdagar 15-16 bjuder en annan frivillighetsarbetare, Seema, in till språkcafé på engelska. ”Vi har för närvande en liten men trogen skara kvinnor som kommer för att umgås och förbättra sina engelskkunskaper. Intresset är stort men vissa efterfrågar lite mer struktur på sammankomsterna. Vi kommer framöver att utveckla verksamheten vidare med teman och litteraturläsning, säger Seema.

Besökarna på de svenskspråkiga träffarna är oftast SFI-elever men även t.ex. hemmafruar, som vill förbättra sin svenska. Många har lärt sig grunderna i svensk grammatik men behöver träning med att konversera på svenska. Liisa, som är koordinator for de svenska språkmötena, säger: ”Det har varit fantastiskt att få möjlighet att träffa och byta tankar och funderingar med folk från alla världsdelar! Det är också roligt att se hur deltagarna utvecklas och vågar mera vecka för vecka. ”Språkcaféet” och läxhjälpen är verkligen viktiga delar av det livslånga lärandet som vi i biblioteket vill stå för.”

För att marknadsföra språkmötena samt ge dem en virtuell motsvarighet på webben har vi i Kista bibliotek/Lärcenter även på prov lanserat en blogg: Intercambio.se. Där finns flerspråkig information om verksamheten och där kan man också lämna kommentarer. Bloggen är en del av vår övergripande vision om att bibliotekens fysiska aktiviteter måste återspeglas på webben. Dessutom kan en blogg vara en inkörsport för datorovana besökare till att börja utforska den virtuella biblioteksvärlden!

Samtalscaféer har på senare tid även börjat etablera sig i fler stadsdelar: På Farsta bibliotek och på Vällingby bibliotek anordnas språkmöten på svenska. I Vällingby anordnas språkmötena i samarbete med några SFI-klasser. ”Vi träffas och samtalar kring olika teman och brukar även presentera böcker i det aktuella ämnet.”, berättar studiebibliotekarie Kerstin Wennerstrand.

I Skarpnäcks bibliotek erbjuds språkmöten framförallt på svenska och engelska, men på senare tid har även en liten spanskspråkig grupp skapats. Eva Larsson, studiebib-

25

liotekarie, tycker att ”språkmötena är väldigt spännande och stimulerande både för deltagare och personal. Genom dessa informella språkmöten över kulturgränserna visar vi att vi är ett levande bibliotek till för alla!

Till hösten planerar två nya bibliotek att erbjuda språkmöten: Brommaplans bibliotek och Östermalms bibliotek. Med tanke på Stockholms varierade befolkningsstruktur kan det bli mycket intressant att se hur språkcaféerna i de olika stadsdelarna kan bidra till ökad interkulturell dialog. Vem vet, kanske kan vi även snart i biblioteken få se virtuella språkmöten som via webbkamera knyter stadsdelarna närmare varandra? /Åke Nygren Projektledare för Kista Lärcenter.

Koordinator för lärmiljöerna i Stockholms stadsbibliotek.

Veta mer: KISTA BIBLIOTEK / LÄRCENTER (www.intercambio.se) Åke Nygren, koordinator för SSB:s lärmiljöer ake.nygren@kultur.stockholm.se Liisa Eklund, koordinator för svenska språkmöten liisa.eklund@kultur.stockholm.se SKARPNÄCKS BIBLIOTEK (www.ssb.stockholm.se/templates/OneColumn.asp?id=2726) Eva Larsson, koordinator för språkmöten på svenska, engelska och spanska eva.larsson@kultur.stockholm.se SKÄRHOLMENS BIBLIOTEK Kerstin Wennerstrand, koordinator för språkmöten på svenska kerstin.wennerstrand@kultur.stockholm.se LÄNKAR Om Café Ordbron, Kortedala bibliotek: http://tinyurl.com/ynrwej Om ”Språkcaféet”, Esperantoplatsen i Göteborg: www.språkcaféet.com

26

Några samlade tankar och slutsatser efter avslutad litteraturgenomgång och enkätundersökning: Målgruppen vuxenstuderande eller vuxna i lärande (oklar terminologi, och oklart om det gäller det formella lärandet eller såväl det formella som det informella) är inte homogen och otydligt definierad. Det har gjorts ytterst få användarundersökningar, vilket tyder på att man satsar på det man tror att de vuxenstuderande vill ha eller det man är bra på (dvs bibliotekariekompetensen styr mer än verkliga behov).

Det är otydligt vilket uppdrag folkbiblioteket har och varifrån det kommer och olika målbeskrivningar krockar med varandra i verksamheten. Samarbetsformerna mellan folkbiblioteket och vuxenutbildningen är inte heller tydliga och sällan formaliserade i avtal. Det råder också otydlighet mellan lärare och bibliotekspersonal om vilka roller de har vad gäller informationssökning och lärande, eller informationskompetens. Någon samsyn vad gäller kunskapssyn, syn på lärande och syn på informationskompetens mellan de båda yrkeskategorierna, eller ens inom de olika yrkeskategorierna existerar inte, vilket försvårar samarbetet.

Vad som är specifikt för lärande på folkbibliotek är väldigt lite undersökt. Folkbibliotekens lärmiljöer lånar forskning och begrepp från skola, gymnasium, högskola (men i slutrapporten för de sex kulturrådsstödda utvecklingsprojekten Folkbibliotek och vuxnas lärande: förutsättningar, dilemman och möjligheter i utvecklingsprojekt (2006) finns en viss diskussion om folkbibliotekskompetensens särdrag gällande förmågan att kunna anpassa metod efter person och kontext).

Lärmiljöer på folkbibliotek i (stor)städer har inte granskats speciellt och vid uppbyggandet av dessa lärmiljöer har man använt samma ”glasögon” som vid uppbyggandet av lärcenter i glesbygd.

Det är oklart vilket fokus man lägger på begreppet livslångt lärande (folkbildningsfokus, ekonomiskt fokus eller personligt fokus) i lärmiljöerna. Debatten visar att lärmiljöerna kan vara ett sätt att marknadsföra och legitimera folkbiblioteket i ett allt mer ekonomiserat samhälle, och att det får konsekvenser för det traditionella folkbiblioteksuppdraget och folkbibliotekarieidentiteten.

Skönlitteraturen har en oklar ställning. Det visar sig vara en väsenlig del av de inköp som görs med särskild hänsyn till vuxnas lärande, men märks knappt när det gäller metodutveckling eller vidareutbildning för bibliotekspersonalen. Det finns en stor satsning på sökguider och användarutbildning, men nästan inga utvärderingar som visar om satsningen gör någon skillnad. BHS-forskarnas rapport konstaterar: I merparten av de slutrapporter och intervjuer där ämnet kommer upp antyds att framtida utvärderingar har en funktion att fylla. Det är tydligt att det finns många som på ett uppenbart osäkert sätt talar om vad som egentligen åstadkommits i termer av resultat och utfall.

(Folkbibliotek och vuxnas lärande: förutsättningar, dilemman och möjligheter i utvecklingsprojekt, s.60)

27

Bilda Nätverk Mot bakgrund av tidigare projekt och studier gällande folkbibliotekets roller för vuxna i lärande har vi för avsikt att formulera vad vi vill med Bilda Nätverk. Vi vill tydligare rikta satsningarna på förorts- eller storstadsbiblioteket, och lägga större fokus på det informella lärandet och mindre på den formella utbildningen med användarundervisning, sökguider och informationskompetens.

Bilda Nätverk väljer att arbeta mer för social inklusion och empowerment i samverkan med olika lokala aktörer och lägger mindre resurser än tidigare på arbetsmarknadspolitiska åtgärder i ofta tillkämpad samverkan med vuxenutbildningen. Våra lärmiljöer ska signalera en positiv deltagarkultur, såväl medarbetare emellan som mellan medarbetare och användare.

Hur kommer vi dit? Vilken syn på livslångt lärande vill vi arbeta efter i nätverket?

Vi ser att det finns speciella förutsättningar för folkbiblioteket, som inte delas av skol- och högskolebibliotek. Vi ser att det finns ytterligare speciella förutsättningar för folkbibliotek i storstädernas förorter, som inte delas av glesbygdskommunernas lärmiljöer. Men, den mesta forskning som handlar om bibliotek och lärande gäller skolbibliotek, gymnasiebibliotek, högskole- och universitetsbibliotek, och när forskningen faktiskt berör folkbiblioteken i första hand, handlar det oftast om bibliotek i glesbygd eller mindre städer.

Folkbiblioteken har tagit över en terminologi, ett arbetssätt, en utbildningsuppgift som kanske inte passar med det traditionella uppdraget eller för den lokala målgruppen. Kanske behöver lärmiljöerna i förorternas och storstädernas folkbibliotek ett annat fokus, en annan syn på livslångt lärande och andra metoder? Vi söker efter en ny infallsvinkel som inte fastnar vid att bibliotekarier och lärare borde samarbeta och att informationssökningsprocessen måste ses som en del av lärandeprocessen. Vi vet att det är så, men det finns stora hinder för att förverkliga det på folkbiblioteken, och kanske borde resurserna läggas på andra metoder i första hand? Vilka är egentligen folkbibliotekets roller för vuxnas lärande utöver det? Vilken funktion skulle vi kunna ha?

Vi vill uppmuntra ett undersökande biblioteksarbete som leder oss bort från en lärande ekonomi till en lärande demokrati. Vi behöver hitta nya vägar och producera nya erfarenheter.

Vi skulle behöva lära oss mer utifrån erfarenheter från folkbibliotekens arbete utanför större städer i andra delar av Europa och världen. Ett intressant projekt pågår exempelvis i Oslo: PLACE (Public Libraries – Arenas for Citizenship) – An Investigation of the Public Library’s Potential as a Community Meeting Place Fostering Social Bridging and Social Bonding in Digital and Multicultural Context. Projektet koncentrerar sig just på storstadsbibliotek. En undersökning från Tromso, som PLACE genomfört, visar att 30% av besökarna på folkbiblioteket börjar prata med okända och 43% hade lagt märke till människor med en annan kulturell bakgrund än de själva. Hur detta kan utnyttjas för social inklusion och en lärande demokrati är temat för PLACE-projektets fortsättning?

I England har det skrivits flera rapporter om folkbibliotekets arbete med social inclusion, dvs ”…to ensure that all members of society have an equal opportunity to realise their full potential” (Social exclusion unit in UK, 2000), och hur biblioteket aktivt kan agera för att förändra omständigheter och vanor som leder till social exklusion.

Open for all? The Public Library and Social Exclusion, visar hur folkbiblioteket kan fokusera sina aktiviteter på exkluderade sociala grupper. Rapporten gör upp med myten om folkbiblioteket som ”the essence of inclusion”. I själva verket är målgruppen alla en relativt begränsad grupp. Folkbiblioteken tror att det räcker med en ”take it or leave it”- attityd till besökarna, men denna tillgång och service lockar framför allt en ”mainstream”, vit medelklass, dvs redan existerande biblioteksbesökare. Biblioteket är kraftigt underutnyttjat av 28

arbetarklass och andra exkluderade grupper. Orsaken till detta ligger kanhända i bibliotekskulturen, som erbjuder passiv service snarare än proaktivt ingripande med social inklusion som ett av kärnvärdena i sin verksamhet. Folkbiblioteket skulle behöva arbeta närmare den lokala befolkningen och deras behov. Slutsatsen i studien är att ”public libraries have the potential to play a key role in tackling social exclusion, but in order to make real difference they will need to undergo rapid transformation and change”.

Nick Jones, som ofta hänvisar till brittiska erfarenheter och forskning, skriver i ”Folkbibliotekets gåvor: vem ger vad till vem?” om folkbibliotekets universialism som ”utger sig för att vara vidsynt och omsluta allt och alla, men som utmärks av en känslighet som är både trångsynt och uteslutande”. En TEMO-undersökning från 2005, som Jones hänvisar till, visar på ökade klyftor mellan hög- och lågutbildade både vad gäller bokläsning och biblioteksbesök. När inte alla utnyttjar bibliotekets många möjligheter blir bibliotekarier frustrerade och besvikna. Nick Jones citerar biblioteksforskaren Michael Harris: ”Bibliotekarier skyller ickeanvändarna för ickeanvändandet av bibliotek” Universialismen tillåter inte rörliga subjekt. ”Har du inte en kulturell identitet, så får du vara så god och skaffa dig en. Om du vägrar ska vi överösa dig med medlidande tills du ändrar dig!”, har socialantropologen Thomas Hylland Eriksen beskrivit det ”övergrepp” som kanske även folkbiblioteket bidrar till i yttersta välvilja. Det finns inom biblioteksvärlden en bristande kunskap gällande ras-, genus- och klassfrågor, skriver Nick Jones, och önskar att vi kunde se rikedomen i ett samhälle av mångfald och olikheter istället för att problematisera dem som inte vill dela ”svenskheten”, att folkbiblioteken kunde kämpa mot uppdelningen av de som ska inkludera och de som ska inkluderas, erkänna skillnader och ”upplösa alla anspråk på ren identitet”.

England diskuteras folkbibliotekets roll vad gäller social inklusion/exklusion, folkbiblioteket har fått tydligare krav på sig att ge ”best value”, största möjliga samhällsnytta av de medel man får, dvs måste tydliggöra ”the mission”, formulera biblioteksverksamhetens roll och identitet. Folkbiblioteket måste bli mer relevant för dem som tidigare ansett dem irrelevanta, och det måste få sin legitimitet från lokalsamhället. Biblioteket ska vara för alla, men flera är exkluderade genom en omedveten uteslutning. Det är alltid lättare att arbeta med grupper som är lika en själv…

Det finns goda svenska exempel som arbetar integrerande med det informella lärandet. Dessa exempel borde dokumenteras, utvärderas och spridas, t ex i Vårby – Rum för samtal, Kista – Språkmöten, Göteborg – drop-in med grundläggande IT-handledning inom VIDARE-projektet, Malmö – demokratiskt torg. I dessa aktiviteter ser man användarna som aktiva medskapare i biblioteksmiljön (se några best practice i metodexempel).

Lärcenter och lärmiljöerna på bibliotek hamnar ofta mellan ekonomifokus och demokratifokus, eftersom vuxenutbildningens syn på lärande och folkbibliotekets syn på lärande möts, och det formella lärandet samsas med det informella lärandet och den traditionella folkbildningsivern.

Men vilket gemensamt fokus ska Bilda Nätverk ha? Vi önskar en verksamhet som uppmuntrar individer att få utvecklas i sin fulla potential med hjälp av information och kunskap, med hjälp av skönlitteratur och samtal, med hjälp av personalens kompetens och inspirerande lokaler. Vår utmaning blir att hitta ”ett mellanrum” mellan den omyndigförklarande folkbildaren eller den nyttobaserade pedagogen och den neutrala informationsförmedlaren eller det efterfrågestyrda servicecentret.

Vill vi hitta ”mellanrummet” mellan rent användarperspektiv och en institution som vågar stå för något och initiera förändring och utmana besökarna. Bästa sättet att komma åt det är förmodligen genom kontinuerligt samtal med lokalsamhället och medborgarna.

29

Vi konstaterar att vi behöver ett tydligare användarperspektiv och mer kunskap om våra användare, och våra icke-användare. Hur många är exempelvis de studerande inom vuxenutbildningen egentligen? Hur många är de som söker sig till folkbiblioteket för det informella lärandet? Vi vill genomföra användarundersökningar, och att även föreslå att användare ingår i projektgruppen för det fortsatta Bilda Nätverk-projektet.

Bilda Nätverk vill prova nya metoder, producera nya erfarenheter och kanske rentav bidra till en ny sorts terminologi och försök till nya sätt att se på folkbibliotekets roll för vuxna i lärande och för att göra folkbiblioteket relevant för grupper som tidigare ansett att folkbibliotekets verksamhet inte angår dem.

30

Litteratur Biesta, Gert (2006) ”Vad är det för mening med livslångt lärande om livslångt lärande inte har någon mening” Nät och bildning, nr 3 http://www.cfl.se/natochbildning/html/nr_3_06/vad_ar_det_for_mening.htm Bruce, Christine (1997) The seven faces of information literacy Eckerby, Filippa, Sipos-Zackrisson, Katarina (2006) Gränslöst stöd för vuxnas lärande: Bibliotekspersonal och vuxenpedagoger tänker högt Faure et al (1972) Learning to be : The world of education today and tomorrow, UNESCO Gärdén, Cecilia, Eliasson, Anette, Flöög, Eva-Maria, Persson, Christina & Zetterlund, Angela (2006). Folkbibliotek och vuxnas lärande: förutsättningar, dilemman och möjligheter i utvecklingsprojekt Gärdén, Cecilia & Zetterlund, Angela (2006) ”Förändringens dilemman: att utveckla folkbibliotekens stöd till vuxnas lärande. Dansk biblioteksforskning, Årg. 2 (2), 7-18. http://www2.db.dk/dbf/2006/Nr2_2006/garden_zetterlund.pdf Hallberg, Anette (2005) Kundorienterad biblioteksverksamhet : en jämförelse mellan bibliotek och lärcentra i Sverige och England http://www.lansbibliotek.ostsam.se/NR/rdonlyres/148A0FC0-629B-433B-A1A4FA75CDB5713A/0/KundorienteradbiblioteksverksamhetR_1379.pdf Hansson, Joacim (2005) Det lokala folkbiblioteket – förändringar under hundra år Hedemark, Åse, Hedman, Jenny (2002) ”Vad sägs om användare?” IKONER, nr.6 Hellsten, Jan-Olof (2004) ”Gammal bildningsarena i nya kläder” http://www.cfl.se//images/pdf/artikelarkiv/j-o_hellsten.pdf Jones, Nick (2006) ”Folkbibliotekets gåvor: vem ger vad till vem?”, IKONER, nr.4 Jones, Nick (2004) ”(O)tydlighet på gott och ont” Biblioteksbladet, nr.5 Kuhlthau, Carol (1993) Seeking meaning : a process approach to library and information services Limberg, Louise (1998) Att söka information för att lära – en studie av samspel mellan informationssökning och lärande Open to all? The public library and social exclusion. Volume 1: overview and conclusions

by Dave Muddiman et al.

Svensk biblioteksförening (2006?) Ett Sverige i världsklass : fem förslag för framtiden http://www.biblioteksforeningen.org/organisation/dokument/pdf/Sverigeivarldsklass.pdf Sundin, Martin (2005) Istället för skönlitteratur – förändring: en studie av folkbibliotekens roll utifrån begreppet informationskompetens

31

Sundin, Olof (2004) ”Användarundervisning inför informationssökning i yrkeslivet. En kunskapsöversikt” http://www.hb.se/bhs/ith/2-7/os.pdf Tre Arenor – Dokumentation (2003) http://www.kb.se/bibsam/kursokonf/arena/arena_slutrapport.pdf Tänk om…! – pedagogiska metoder i biblioteket (2005) Svensk biblioteksförening

Webb-adresser ALA: http://www.ala.org/ala/acrl/acrlissues/acrlinfolit/infolitoverview/introtoinfolit/introinfolit.htm Bibliotek24: www.bibliotek24.se BildaBloggen: www.bildablogg.typepad.com Forskningsuppdraget inom folkbibliotek och vuxnas lärande: http://www.hb.se/bhs/vuxbib/bib.plan.htm Kalmar länsbibliotek: http://bibliotekkalmarlan.typepad.com/biblioteken_i_kalmar_ln/vuxnas_lrande/index.html Kulturrådet: www.kulturradet.se Nitus – nätverk för kommunala lärcentra: www.nitus.org Social exclusion unit – http://archive.cabinetoffice.gov.uk/seu Social inclusion and libraries – a resource guide: http://www.la-hq.org.uk/groups/csg/si/si7.html

32