Palácio da Cova - Redogörelse by Albin Frech

P alác i o

C o va

Registrera, värdera och gestalta: rehabilitering av ett palats i Lissabon

Redogörelse Aarhus School of Architecture Studio 1B - Arkitektonisk kulturarv Afgang - Forår 2018 Josef Albin Frech (2012237) & Joel Kjellgren (2012115)

Redogörelsen är uppdelad i tre huvuddelar. Första delen är Registrera och innehåller en resumé av den byggnadsrapport vilken ligger till grund för projektet. Andra delen Värdera presenterar de bärande värden som vi funnit under registreringen. Den fullständiga värderingen finns i byggnadsrapporten(bifogad som bilaga). Slutligen presenteras det konstnärliga förslaget under Gestalta. Denna del summerar vårt förslag till en rehabilitering av Palácio da Cova. Redogörelsen innehåller i sig själv allt nödvändigt material för att förstå projektet. Den bifogade Byggnadsrapporten är tänkt som en möjlighet för att dyka djupare ned i projektets grund och ge en bättre förståelse för områdets och Lissabons historia i relation till byggnaden. Delar av redogörelsen är mer teoretiska och grundläggande för projektet. Dessa texter är kursiverade i Index.

Index Prolog 1: Registrera Metodik

Byggnadsutveckling Arkivundersökningar Byggnadsbeskrivning Registrering av detaljering

3 5 8 10 22

2: Värdera

Bärande värden Restaureringshållning

28 30

3: Gestalta Prolog Situation Program Tre huvudgrepp Byggnaden Detaljer Imitation Reflektion Ordförklaring Referenser

32 33 41 45 50 70 71 97 98 99

“New construction in historic settings, including alterations and additions to existing buildings, should not arbitrarily impose contrasting materials, scales, or design vocabularies, but clarify and extend the character of the place, seeking always continuity and wholeness in the built environment.” Charleston-chartret, 2005 (Matthew Hardy, 2008)

Metodik

1: Registrera

Projektets undertitel Registrera, värdera och gestalta har ursprung i restaureringsfackets vedertagna metodik vilken består av en inledande, kritisk och teoretisk del där uppmätningsarbete och arkivundersökningar utgör basen för den senare konstnärliga utformningen.

Vetenskapliga discipliner

Projektets grund är en analog uppmätning som vi utförde under två veckor i augusti 2017. Uppmätningen skapade ett ritningsunderlag som utgjort basen för alla efterföljande ritningar. Utöver att producera uppmätningsritningarna var mätningen ett verktyg för att lära känna byggnaden. Genom det kognitiva arbetet med måttband, händer och fötter som instrument gav mätningen ett intimt förhållande till rumsligheter, profiler och material i palatset. Det analoga arbetet skapade ett känslomässigt register som senare har spelats ut under den konstnärliga fasen. Under uppmätningsarbetet utfördes även arkeologiska undersökningar som fördjupar förståelsen för byggnadens levnadshistoria.

3. Analys

1.1 Uppmätning 1.2 Byggnadsarkeologi 1.3 Arkivundersökningar 2. Dokumentation

3.1 Historisk analys 3.2 Teknisk analys 3.3 Arkitektonisk analys 4. Värdesättning (Objektiv/subjektiv)

Konstnärliga discipliner 5. Restaureringshållning 6. Konstnärlig förslagsställning

Informationen från arbetet på platsen byggdes vidare på genom arkivstudier. Detta var den uppsamlande delen av registreringsarbetet. All kunskap från tidigare faser ställdes upp mot existerande dokument och en generell bild av byggnaden samt flertalet nya ingångsvinklar för projektet skapades. Denna tredelade process; analog mätning, arkeologi- och arkivundersökningar har summerats i en byggnadsrapport vilken tillsammans med värderingen av byggnaden varit en form för designmanual under den konstnärliga förslagsfasen. Värderingen av byggnaden har varit avgörande för att finna rätt riktning samt fungerat som referens i den konstnärliga fasen. Värderingen är utförd enligt Vejledning til vurdering af fredningsværdier (Slots og Kulturstyrelsen, (2016). I samband med den inledande evaluerande process så utformades projektets restaureringshållning.

Byggnadsutveckling Palácio da Cova ligger i ett område från 1500-1600-talet som blev avstyckat från det medeltida Alfama-distriktet, öster om centrala Lissabon. Området sträcker sig längs São Vicente, en av Lissabons alla höjder med sluttning mot floden Tajo. São Vicente arealet var en av relativt få platser i Lissabon som inte förstördes i jordbävningen år 1755, vilket innebär att stadsdelen och Palácio da Cova än idag bär prägel av sitt historiska ursprung.

Santa Clara

Palacio da Cova

1755 till Gaiola Pombalina-tekniken (Vitor Cóias, 2007). Murverket tillsammans med fynd av tunnvalv i byggnaden och i tidigare tillhörande byggnader vittnar om ett byggnadsskick som är äldre än 1700-talet. 1717 brinner den ursprungliga byggnaden och ett nytt palats uppförs som bostad åt kardinal och statssekreterare (motsvarande dagens statsminister) João da Mota e Silva samt hans bror, kardinal och inrikessekreterare Pedro da Mota e Silva i palatset. Palatset hade vid denna tid en fristående placering med stora öppna arealer mot öst och väst. Troligt har den barocka stilen som kan ses i byggnaden blivit tillfört vid denna perioden.

Palatset ligger söder om Campo de Santa Clara, idag ett populär område med marknaden Feira da Ladra, vilken funnits på platsen sedan år 1882. Centrum för området är barockkyrkan Santa Engrácia, en prominent byggnad uppförd år 1712 av João Antunes som var kunglig arkitekt under 1700-talet och en av de mest framstående barockarkitekterna i Portugal. Området har utöver Palácio da Cova flera palats uppförda under 1600- och 1700-talet till aristokratiska familjer. Kyrkan, tillsammans med de andra prominenta byggnaderna i den östliga delen av Santa Clara, bryter mot den täta medeltida bystrukturen i väst genom att samlas vid en större, öppen areal. Detta är platsen för Feira da Ladra, Lissabons äldsta loppmarknad, samt den offentliga parken Jardim de Santa Clara som är en miradouro (utsiktsplats) i området.

Under mitten av 1800-talet övertog en kakelfabrik byggnaden för produktionen av de vid den tidspunkten högt efterfrågade azulejos. Troligt var att tegelfabriken tillhörde Roseira, familjeföretaget som var en av de mest framstående vid denna tid (Mimoso, 2016). Vi har fått fabrikens närvaro konstaterad igenom inlämnande av kakelprover samt genom historiska bilder där byggnaden har en skorsten som troligt varit tillknuten produktionen. Mellan år 1916 och år 1951 användes byggnaden av transportföretaget Galamas som fordonsverkstad. Under denna period sker de största ändringarna som än idag är de tydligaste lämningarna i byggnaden. Sedan Galamas flyttade ut har byggnaden inte haft någon fast användning och har stått övergiven under flera decennier. 2015 köps palatset av en privatperson som ännu inte har någon strategi för byggnaden.

Palatsets ursprung går troligtvis tillbaka till 1500-talet och blev under nästa sekel utvidgat av ärkebiskop António Mendonça (Castilho, (1893). Vi vet att murverket är uppbygt som Opus testaceum, en byggnadsteknik som blev utbytt efter jordskalvet

Santa Clara klostret byggs på platsen

Mendonça familjen Den ursprungliga etablerar en byggnaden brinner byggnad på och ett nytt palats platsen uppförs Santa clara Kardenalen Paulo området delas Byggandet av António de Carvalho e upp i platåer Mendonça bor i kyrkan Igreja de och flertalet Palatset Santa Engrácia palatsbyggnadpåbörjas er etableras Jordskalvet 1600

1288

1604

1682 <1650

1700

1717

1755 17(30-40)

Transportföretaget Galamas flyttar in i byggnaden Kakeltillverkaren Fábrica de Azulejos Roseira flyttar in i byggnaden

Den nuvarande ägaren köper byggnaden

Byggnaden säljs och står Feira de ladra utan funktion

1800

1900

2000

1882 1877

1916

1960>

2015

Alfama 4

Centrala Lissabon

Byggnadens utveckling kan uppsumeras genom arkivstudier av den sydöstliga flygeln. Flygeln har genomgått en omvandling totalt avskiljd från det ursprungliga palatsets form. Den stora urbana växten runt byggnaden har medfört att flygeln har mist sin tillknytning till det ursprungliga palatset. Genom studier av gamla stadskartor har vi kunnat se hur palatset har gått från en fristående och prominent placering till att under 1800- och 1900-talet bli omgärdat av bostadsbebyggelse.

1755

1785

1833

1833 Sydvästra muren runt gårdsrumet, år 1900

1858

1909

Idag

2017 Samma flygel, troligen avskuren från palatset, år 1940-1950

Den sydöstliga flygeln. Vid tidspunktet fortsatt en del av palatsbyggnaden, år 1900

Flygeln idag, totalt avskuren från palatsbyggnaden och fungerar som hotel, år 2017

Arkivundersökningar Under tiden vi var på plats i Lissabon besökte vi flertalet arkiv. Däribland byggnadsarkivet (Arquivo Municipal de Lisboa Bairro da Liberdade), stadsarkivet (Arquivo Municipal de Lisboa - Arco do Cego) och det fotografiska arkivet (Arquivo Municipal de Lisboa – Fotográfico). Arkivarbetet gav flertalet fotografier från området och av palatsbyggnaden. De fotografier som vi funnit visar stora omvandlingar av Palácio da Cova under början av 1900-talet. På den äldsta bilden vi funnit har palatset en stor skorsten, troligen från perioden då en kakelfabrik var inhyst i byggnaden. I denna period kan vi också se att området i väst är öppet med undantag för några lägre skjul.

tack vare denna bild datera taket och även få en skymt av byggnadens ursprungliga invändiga uppdelning i tre delar. Det är även möjligt att se de tillbyggnader som gjorts på baksidan av byggnaden samt de många låga skjul som omger palatset mot väst. På en senare bild av palatset framstår det med det tak och fasadkomposition den har idag. Skorstenen är borta och muren ser ut att vara skrapad på puts. Byggnaden i söder som senare blir hotell ser ut att ännu tillhöra palatset. En lastbil vittnar om den nya funktionen och det stora hålet i nord på västfasaden visar på de stora ingrepp som görs under denna period.

Flygfotografiet från år 1932 visar byggnaden utan tak och är troligen tagit vid ett skede då byggnaden omställs till industriellt bruk för transportföretaget Galamas. Vi kan Flygfoto av Palácio da Cova år 1932. Byggnaden är här utan tak och med ursprunglig rumsuppdelning synlig

Huvudfasaden sedd från gårdsrummet år 1901 med en skorsten i det sydvästra hörnet

Västfasaden av Palácio da Cova, omkring år 1940

Byggnadsbeskrivning - Västfasaden Fasadens komposition är avlång och stram med en tydlig horisontal uppdelning. Detaljeringen uttrycks genom sandstensinfattningar, gesimser och den stora portalen som står tydligt fram mot den jämnt putsade muren. Samtliga fönster är utförda i trä och målade i en grön färg från den industriella perioden, likaså balkongerna. Det är en tydlig heirarki i detaljeringen mellan den nedre våningen som definierar en bas och de två övre etagen där detaljeringen kommer till större uttryck. Fenestreringen på första etage är otydlig mot syd till följd av senare förändringar genom flertalet nyare håltagningar. Två stora portar i korrugerad plåt är placerade i portalen och i en senare håltagning i den norra delen. Fönstren är generellt täckta med träskivor och skyddade med galler.

Taket har en flack lutning och är beklätt med nyare industritillverkat taktegel. Vid kanten av taket ligger det äldre munk/nunna taktegel och beskyddar takfoten. Avrinningen sker direkt ned mot fasaden då takränna saknas. Det tekniska tillståndet i fasaden är dåligt, men många av de karaktärsgivande detaljerna är fortsatt närvarande. Det största problemet är den senare cementputsen som har skapat ett tjockt skal utanpå muren, detta lager har gjort att det bakomliggande murverket har fuktskadats och eroderats. Sandstensinfattningarna runt fönster och dörrar är generellt i ett gott tillstånd i relation till deras ålder. Dock är en del av de mer nutida infattningarna i dåligt tillstånd, då de modernare infattningarna inte är av hela stenar, utan istället har immiterats med puts. Dessa har efter en tid släppt från muren och exponerat murverket.

Andra etagen landar ovanpå kordongesimsen som löper längs fasaden och förskjuter sig ut vid portalen. Balkonger i järn står ovanpå gesismsen, utförda med en historisistisk detaljering troligt från sekelskiftet år 1900.

Västfasaden

Skador i putsen Osäkert

Pre-industriell funktion (1700-tal)

Sandstensportalen

Industriella funktionen (tidigt 1900-tal)

Byggnadsbeskrivning - etage ett Palácio da Covas första etage är till stor del ursprunglig i konstruktionen, synligt genom de tjocka murarna bestående av två lager av mursten med fyllnadsmaterial mellan dem, likt den romerska opus testaceum (Vitruvius, 2016. s. 101). Under den industriella perioden har golven i hela etagen blivit ersatta av ett betonggolv. Rumsindelningen är försvunnen utöver det bärande och flertalet metallbalkar och stolpar bär upp bjälklaget mellan etage ett och två. Huvudingången till palatset är placerad centralt i den västra fasaden vilken vetter mot gårdsplanen. Ingången går till ett stort rum med en kurvehanksbue samt flertalet rundbuer som spänner över nästan hela rummet. En håltagning i bjälklaget mellan etage ett och två öppnar upp till ljusinfall från fönster i tre etage och ger rummet ett ljust och öppet intryck. I sydöst ligger ett rum med kryssvalv beklädda med kakel vilka idag framstår vitkalkade. I koppling till det centrala rummet finns i sydöst ett rum med spår av en ursprunglig trappa, synligt genom lämningar av diagonalt placerat kakel vilket

har blivit vitkalkat. Rummet i nordväst har tidigare använts som bar för arbetarna under industri perioden. Den stora porten in till rummet vittnar om en än tidigare industriell funktion. Barens ytskikt består till stor del av träpaneler och golvet är beklätt med stenplattor. Trappan till etage två är placerad i det nordvästliga hörnet. Stegen upp till vändplanet är i sten medans resten av trappstegen är i trä av modernt snitt. Resterna av stentrappan har en klassisk detaljering, således antas detta vara den andra ursprungliga trappans placering. Rummet till öst om baren har ett kryssvalv och är kaklat ned till golvet med blått, dekorerat kakel. Kaklet är inte sammanhängande, utan består till stor del av oregelbundet placerat dekorkakel från kakelfabriksperioden. De avlånga rummen i öst är helt utan fönster utöver ovanljus. Rummet i det nordöstra hörnet har ett innertak i betong byggt under ett äldre tunnvalv.

Kurvehanksbue i det centrala rummet

Vitkalkade kryssvalv

I-balk i kaklat kryssvalv

Osäkert 12

Pre-industriell funktion (1700-tal)

Industriella funktionen (tidigt 1900-tal)

Byggnadsbeskrivning - etage två Den ursprungliga volymen i etage två är uppdelad i tre sektioner: en del vardera i nord och syd med tunna skiljeväggar samt ett stort, dubbelhögt rum i mitten. Detta rum har ett stort hål i golvet med en lyftanordning tillhörande den industriella funktionen. Den stora takhöjden gör att detta rum har ljusinfall från sex fönster i västfasaden. Tillbyggnaden till öst har använts till teater och är en betongkonstruktion med endast en fönsteröppning mot söder. I väggen mot teatern är de tidigare fönsteröppningarna bevarade och de ligger speglade mot västfasaden. Invändiga väggar från den industriella perioden består av vertikala metallelement med ifyllnad av putsat murverk. I anslutning till trappan i nord är en ursprunglig aedicula i sandsten placerad. Trappan mellan etage två och tre går genom denna väggdekor vilket tyder på att trätrappans placering inte är ursprunglig.

Aediculan i trapprummet

Balkongdörr mot västfasaden

Osäkert 14

Pre-industriell funktion (1700-tal)

Industriella funktionen (tidigt 1900-tal)

Det centrala rummet

Byggnadsbeskrivning - etage tre Konstruktionen i etage tre består av den ursprungliga muren samt tillbyggnader i platsgjuten betong. Golvbeläggningen i den ursprungliga volymen är ett trägolv och i tillbyggnaderna mot öst är det betonggolv. I den ursprungliga volymen är rummen placerade i den nordliga och sydliga delen, separerade av det centrala rummet i dubbelhöjd. Rummen är små och placerade längs en korridor. Den sydliga delen kan endast nås från vindsvåningen genom en trappa vilken har en öppen placering mot det centrala rummet. I öster har senare tillbyggnader uppförts i betong och murverk. Dessa rum är mycket mörka med begränsat ljusinfall.

Tillbyggnad i öst

Fönster mot västfasaden

Korridor i den norra delen

Balkong mot bakgården i öst

Pre-industriell funktion (1700-tal)

Industriella funktionen (tidigt 1900-tal)

2 Osäkert

Byggnadsbeskrivning - Loft Etage fyra är en loftsvåning med invändiga väggar i putsat murverk samt ett betonggolv. Golvet vilar på ett äldre träbjälklag vilket är synligt från etage tre. Etage fyra har sex ljusinfall från taket genom takpannor i glas. Ljuset förs ned till loftet genom öppningar i det sänkta, invändiga taket. Rummen är placerade längs en korridor och har grönmålade dubbeldörrar till de flesta rum. Etage fyra har två trappor, en i nord som följer trapplöpet ned till etage ett, och en i söder som förbinder etage tre och fyra. Den södra delen av våningen är ett trappsteg lägre, troligen ett resultat av industriperiodens tillförda betonggolv. Det finns flera skador i det moderna innertaket i gips och takkonstruktionen är till stor del synlig.

Trappa i syd

Förrådsutrymme

Osäkert 18

Pre-industriell funktion (1700-tal)

Industriella funktionen (tidigt 1900-tal)

Takkonstruktion

Byggnadsbeskrivning - snitt Spåren från Palácio da Covas ursprungliga volym är till största del synliga i entréetagen samt genomgående i västmuren. Troligen har palatset haft en källare, vilken i snittet skulle varit placerat under rummet efter portalen. Idag är rummet övertäckt av ett betonggolv. Mot öst i snittet ses lämningar från palatset tidigare utsträckning: två valvbågar med samma höjd som de invändiga valvbågarna och med samma utförande. En indikation på att Palácio da Cova varit en betydligt större byggnad både mot öst och väst. Vid de övriga etagerna kvarstår litet av den ursprungliga byggnaden. De spår som tillhandahålls är de ursprungliga yttermurarna i öst och i väst vilka definierar den tidigare byggnadsvolymen. Utöver detta är det endast detaljering i västmuren som vittnar om byggnadens ursprungliga utseende. Större tillbyggnader mot öst är utförda i betong

Osäkert

Pre-industriell funktion (1700-tal)

och har bristande ljusinfall. Det stora dubbelhöga rummet med en lyftkran och travers är den tydligaste lämningen från den industriella perioden. Hålet i golvet och behovet för det dubbelhöga rummet är en tydlig indikation för vilken typ av industriell process som skett i byggnaden. Det dubbelhöga rummet är kalkat vitt och har ett vitmålat trätak med synliga bräder och tvärgående balkar. De övriga våningarna framstår som mezzaninvåningar riktade mot hålet i mitten. Loftet har den ursprungliga volymens storlek och troligt är att taket har samma lutning som det haft tidigare. Lösningen för vattenhanteringen verkar dock vara ändrad och idag rinner regnvatten direkt ned på fasaden.

Det centrala rummet sett från etage tre

Takkonstruktion

Tillbyggnad i öst på etage ett

Rundbågar i det centrala rummet

Industriella funktionen (tidigt 1900-tal)

Fönster, första etagen

Detaljregistrering 0

0,2

0,5

1,5

0,1

0,2

0,3

0,4

0,5

0,6

0,7

0,8

0,9

0,2

0,4

0,6

0,8

1,2

1,4

1,6

1,8

Palatsbyggnadens stora omvandlingar är synligt i detaljeringen. Fönster och dörrar från olika sekel återfinns i byggnaden. Den invändiga och utvändiga barockdekoren står i kontrast till industriella lämningar. De många lagren är läsliga i dessa detaljer och det är därför viktigt att registrera och få en överblick av dessa huvudsakliga delar. Fönsterinfattningarna är rektangulära och saknar profilering. Dimensioneringen är den samma som övriga fönsterinfattningar. Karm, ram samt spröjs är i trä med profilering. Glaset är maskinproducerat och monterat med en trälist utvändigt. Träet är målat i samma gröna färg som övriga fönster. Fönstret har en yttre karm med en enkel rundstavsprofil i innerkanten. Karmen står direkt ned på fönsterbänken. Glaset i fönstret är uppdelat i fyra horisontala och sex vertikala spröjsar samt en mittpost vilket ger underdelningen ett uppsträckt högformat. Utanpå fönstret är järngaller från den industriella perioden monterat, med liknande utförande som balustrarna på balkongerna, fästa direkt mot sandstensinfattningen.

Spröjsar sedda utvändigt

Fönster, andra etagen

Fönster, tredje etagen

0,2

0,5

Balkongdörrarna är utförda i trä och målade i samma gröna färg som övriga fönster och dörrar. Dörrarna är utförda med fönster uppdelade med en enkel vertikal spröjs och fem horisontala per dörrblad vilket ger nästan kvadratiska glas. Spröjs och övrig detaljering är i en enkel profilering. Glaset är maskinproducerat och monterat med kitt. Under dörrbladet finns en ränna för vatten och centralt i denna ränna är ett hål som går genom gesimsen och ut på ett taktegel som kastar ut vattnet. Balkongräcket är av en typ som är vanlig i förnämare byggnader i Lissabon från sent 1800-tal.

1,5

0,1

0,2

0,3

0,4

0,5

0,6

0,7

0,8

0,9

0,2

0,4

0,6

0,8

1,2

1,4

1,6

1,8

Vattenränna genom gesimsen

0,2

0,5

1,5

0,1

0,2

0,3

0,4

0,5

0,6

0,7

0,8

0,9

0,2

0,4

0,6

0,8

1,2

1,4

1,6

1,8

Fönsterinfattningarna på tredje etage är i sandsten och utförda med en knäck i botten och toppen med en hulkehlsprofil som definierar ytterkanten av infattningen. Karm, ram samt spröjs är i trä med profilering. Glaset är maskinproducerat och monterat med kitt. Träet är målat i en grön färg som återkommer på de industriella delarna i huset. Fönstret har en yttre karm med en profilering som liknar den på fyllnadsspegeln i balkongdörrarna. Karmen står direkt ned på fönsterbänken. Glaset i fönstret är uppdelat i lätt horisontalt utsträkta rektanglar.

Spröjsar sedda invändigt

Portal Portalen är utförd i en barock stil med anknytningar till Italiensk högbarock. Basen växer upp ur marken och är uppbyggd av rektanglar som avknoppas i djup och bredd genom hulkhelsprofilering. Spelet med djup och bredd fortsätter i övergången till pillastrarna vilket markeras med flertalet rundstavar som avslutas i en hulkhelsprofil. Pillastrarna sträcker sig upp mot entablemanget och en långsmal rektangel framhäver det vertikala uttrycket. Ovan kapitälet står arkitraven som bryter vertikaliteten genom dess horisontalt markerande rektanglar. Arkitraven möter gesimsen genom en karnisprofilering som går bakom hängplattan, gesimsen löper vidare utmed huskroppen och definierar våningsindelningen. Ovan gesimsen reser sig två volutformer som bildar ett brutet pediment. I mellanrummet står balkongen med en knäckt inklädnad omsluten i volutreliefer. Portalen avslutas med ett entablemang som horisontal markering med en kraftigt utkragande arkivolt. Akroterier med naturmotiv balanserar den utåtgående rörelsen i kompositionen.

2: Värdera

0,2

0,5

1,5

0,1

0,2

0,3

0,4

0,5

0,6

0,7

0,8

0,9

0,2

0,4

0,6

0,8

1,2

1,4

1,6

1,8

Bärande bevaringsvärden De bärande bevaringsvärdena anser vi är att finna i palatsets orginalsubstans och däri dennas klassiska och representativa byggnadsskick. Härunder den traditionella materialhållningen, den speglade och symetriska kompositionen i fasad, det obrutna taket samt den dekorativa västfasaden med dess sandstensdetaljer och ursprungliga taktegel på murkronan. Horisontaliteten och hierarkin i fasaden har vi värderat som ett starkt arkitektoniskt uttryck och det hänger ihop med gesimserna, proportionerna* vid fenestrering, detaljering av infattningar runt fönster, dörrar samt helt särskilt i detaljeringen av portalen. Ett stort arkitektoniskt och kulturhistoriskt värde för förståelsen av byggnadens ursprung finns i den kraftigt dimensionerade, pre-jordskalvskonstruktions muren samt fönstersmygarnas vinklar med sandstensinfattningar och bänkar vilka understryker den ursprungliga funktionen och åldern. De miljömässiga bevaringskvaliteterna är Palacio da Covas låga, utsträckta volym och dess centrala placering i gårdsrummet samt byggnadens relation till gatan Calcada do Cardeal och hur detta binder samman området Santa Clara och Tejofloden. Den stora mängd detaljering i portalen, infattningar och gesimser ger gårdsrummet en stark barock historiskt prägel som även binder byggnaden till andra barocka palats i området.

byggnadens livsfaser. Vid industrins lager i byggnaden värderar vi det narativa högt vid betonggolv, gjutjärnsstolpar och järnbalkar i I-profil. Vi anser att det är högt autenticitets-, historiskt och narrativt värde i de många olika glaserade kakellämningarna invändigt i byggnaden, både de ursprungliga vid trapplöpet och de från kakelfabriken i kryssvalven. Det är avgörande historiska och arkitektoniska värden i den utvändiga portalen och den invändiga aediculan. Det är även stora historiska värden i de många arkitektoniska lämningar från det ursprungliga palatset som är i området.

Detalj av volut i portalen

Skugga från valvbåde i etage ett

Västra muren sedd från etage två

Lyftanordning. Trappa till etage fyra i bakgrunden

Invändigt anser vi att bevaringskvaliteterna knyter sig till de centrala, stora och öppna rummen samt de ursprungliga konstruktionerna i form av kryssvalv, tunnvalv, rundbuer och kravehanksbuer. Det är stora narrativa och arkitektoniska kvaliteter i den invändiga aediculan och hörnstenar i östfasaden. Den ursprungliga byggnadens form går att avläsa genom de tydliga kontrasterna och den tektoniska ärligheten i möten mellan klassiska och industriella konstruktioner. Detta är ett narrativt** värde som ger ett autentiskt*** uttryck för * proportioner(na): Ordförklaringar s. 100. **narrativt : Ordförklaringar s. 100. *** autentiskt: Ordförklaring igenom citat på s. 51

Restaureringshållning + Samtliga ingrepp i byggnaden ska arbeta med utgångspunkt i en kontinuitet av de existerande värden som är möjliga att bevara. Detta betyder att arbetet ska ha som mål att igenom arkitektoniska ingrepp finna en dialog mellan material, historia och identitet som kan gå upp i en större helhet.A + Arbetet ska framhäva och baseras på den autentiska upplevelsen av existerande historiska lager i de värderade delarna av byggnaden. Denna upplevelse är ett överordnat krav för nya funktioner vid programmeringen av byggnaden. + Bearbetningen av gårdsrum bör ta utgångspunkt i områdets struktur och igenom analyser av aktiviteter, topologier och platsens historia söka en dialog mellan staden och gården. Arbetet ska finna en lösning som är fördelaktig för staden, området och gårdsrummet.B + Byggnadens fragmenterade sammansättning av historiska objekt bör tas i hänsyn vid vart enskilt tillfälle och implementering av flertalet olika restaureringsprinciper bör alltid övervägas. Vid behandling av enskilda situationer ska ett holistisk grepp verka så att byggnaden inte blir en utställning av museala delar.C + Ingrepp ska inte baseras på en dogmatisk restaureringshållning.

A.”The intrinsic problem of the concept of integrity is its reference to ’material wholeness’, which may stress the trend to reintegration, stylistic restoration, or reconstruction. Nevertheless, referring the concept to heritage sites, one could propose it as a tool for the identification of elements that make up an ’organic’ whole, such as the complexity formed of the fabric and infrastructures of a historic settlement, and the mutual relationship of such elements within the whole and the setting.” (Jokilehto, 1999. s 299) B. ”(an archaelogical loan: The swimming-pool) -As for the garden, they asked me to do two things I didn´t mutch care for, a rather odd swimming-pool, and a tennis court. There is a monastery near this one, at Tibaes, it has a pool, a forest and a pool of the very shape I used for the swimming-pool, and you barly see it because it is surrounded by greenery like a room, it also has two slopes and there is a grotto from which the water gushes; I used the same idea for the path leading to the bar; planting fast-growing trees, and from the windows you will not see anything regarding this way of using the water.” (Souto de Moura, 1999) C. ”Låt vara att tiden ofta är obarmhärtig i sina krav, tidsskikt läggs till föregående, det är dess natur, men en byggnad överlever sällan vid en sådan restaurering där allt gammalt som man upptäckt skall visas. Som byggnad blir den historiskt sett identitetslös, en museal kameleont på trasmattan, evigt osäker och förvirrad. Vem är jag egentligen?” (Hidemark, 1999. s. 235)

3 : G e s ta lta

Prolog Gestaltningsdelen av förslaget för rehabiliteringen av Palácio da Cova är den sista delen av processen Registrera, Värdera och Gestalta. De tidigare delarna ligger till grund för arbetet under gestaltningsfasen. Detta är även delen av projektet där vi avprövar den teoretiska grund som vi byggt upp under våra studier av kulturarv på studio 1B på Aarhus Arkitektskole med specifikt fokus på det material vi har utforskat under afgangsprojektet. Projektet har varit en första ingång i klassikens formspråk. Detta har varit en stor övning från första uppmätningen till de sista förslagen på detaljer. I denna del presenterar vi processen bakom programmering, huvudgrepp för problemlösningar samt detaljeringen där projektets restaureringshållning ställs på sin spets.

“In every case one must achieve a simultaneous solution of opposites... Nearly every design task involves tens, often hundreds, sometimes thousands of different contradictory elements, witch are forced into a functional harmony only by man´s will. This harmony cannot be achieved by any other means than those of art” (Aalto, 1978)

S i t u at i o n

Palácio da Cova

Santa Clara Grundat under 1600-talet genom flertalet palats och kyrkor i barock stil.

Stadscentrum Återuppbyggt efter jordskalvet 1755

Alfama Medeltida område. Överlevde jordskalvet 1755

Området Palatsets förlorade koppling till området har medfört att byggnaden idag står bortglömd och identitetslös*. Denna problematik tar vi fasta på i utformningen av programmet, där vi vill återetablera palatsets närvaro på platsen. Arbetet har handlat om att definiera gårdsrummet samt få en ny öppenhet i mötet mellan byggnaden och staden. Programmet riktar sig mot en sammanvävning av byggnadens identitet, områdets historia och de rumsliga potentialerna som ligger latent i gårdsrummet och byggnaden.

offentligt program inne i palatset. Byggnadens offentliga program skall kunna inta gårdsrummet och därigenom öppna upp palatset mot den närliggande kontexten. Detta är starkt kopplat till återupprättandet av palatsets identitet genom att åter ge det en mer prominent position där byggnaden är med och definierar områdets form.

Från 1900-talet och fram till idag har området runt Palácio da Cova utvecklats utan hänsyn till områdets historia eller sammanhang med omgivningen. Detta har inneburit en glömska för palatsets ursprung och tillhörighet med den övriga barocka bebyggelsen i området Santa Clara. Läsningen av ursprunget är fortfarande möjligt men den potential som finns i att knyta byggnaden till sitt historiska ursprung är försvinnande. Rehabiliteringen** av palatset är därför inte endast med blick på den enskilda byggnaden utan även en fråga om att placera palatset i ett större sammanhang där den tydligare kan förstås tillsammans med övriga klassiska byggnader. Den stora skillnaden mellan Palácio da Cova och många övriga palats i området är att de andra byggnaderna står fritt och har en avgörande roll för områdets identitet, där byggnaderna förklarar platsens form och ursprung. En av de stora attraktionerna i området är marknaden Feira de Ladra som hålls två gånger i veckan året om. Det är en traditionell marknad som har varit på platsen sedan början av 1800-talet. Det mesta som säljs på marknaden är begagnade produkter, men även konstnärer och hantverkare har börjat använda marknadsplatsen. Den stora mängd människor som besöker området under marknadsdagarna är en del av anledningen till varför vi tror på att öppna upp gårdsrummet och arbeta med ett större * identitet(s-lös): Ordförklaringar s. 100. ** Rehabilitering(en): Ordförklaringar s. 100.

Situationsplan

NY ENTRÉ

EXISTERANDE ENTRÉ

Gårdsrummet är tänkt som en mellanzon till byggnadens centrala rum samt ett komplement till den lilla privata baren i syd. Den är därför anlagd som en yta av motsvarande storlek som det invändiga rummet.

Program

Vy Ăśver Santa Clara omrĂĽdet

Feira de Ladra - Marknad, tisdag morgon.

Aktivering Programmet till byggnaden kommer från studier av byggnadens historia, undersökningar av aktiviteter i området och samtal med boende i kvarteret samt möten med den nuvarande ägaren. I projektet vill vi introducera två program: ett publikt program som kan förankra byggnaden i omgivningen samt aktivera gårdsrummet och ett privat program för att garantera en mer nära och permanent relation till byggnaden. Det publika programmet knyts ihop med den omkringliggande aktiviteten, främst med marknaden, genom att utnyttja de industriella delarna av palatset till utställningsytor. Den privata delen av programmet ska understödja en mer permanent återetablering av mänsklig närvaro i byggnaden genom ett konstnärsresidens med tillhörande verkstäder och ateljéer.

med restaureringsarbeten av historiskt kakel i Lissabon. Detta småskaliga manuella arbete är något som är vanligt i området och beror på den tidigare bostadsmarknadens låga hyror samt de äldre byggnadernas stora flexibilitet. Under uppmätningen kom vi i kontakt med flertalet boende i området som samtliga var missnöjda med att palatset stod utan funktion och i förfall samt önskade att gårdsrummet skulle skötas. De ansåg att gårdsrummet var i behov av människor som använde det till något bättre än parkering. Programmet föreslår en småskalig produktion med tillknutna övernattningslägenheter för långtidsaktivering. Till detta knyts offentlig aktivitet som utnyttjar de stora rummen samt en del som aktiverar byggnaden inifrån och ut i gårdsrummet.

Boende Byggnadens historia harsamlingsplats lämnat tydliga spår Övernattningsrum i form av industriella betonggolv och en stor Projektets mål är att skapa en byggnad Te kök lyftkran. Detta tillsammans med lämningar som skapar tydliga miljöer med materialval Föreläsningsrum WC av kakel från Dusch kakelfabriken ger en bild av som anpassas funktionen likväl som byggBar Botiquim Gårdsrum/ Reception/ Konstnärsboende byggnadens möjligheter till produktion. Kontor Vi nadens Matplats historia samt att komponerandet av Ateljéinsåg även farorna i hur den maskinella rumsligheter skapar en klarhet som kan hålarbete/ Bar Patio dustrin Patio hadeförbehandlat palatset och ansåg la för förändringar i framtiden. Keramikverkstad Boende Patio därför att produktionen skulle vara baserad Matplatser Ankomsthall på mänsklig skala och manuellt arbete då Kök byggnadens värden är tillknutna en dimenWC Stor Uts.hall/ sionering för människor.

Arbetsrum

I anknytning till dessa övervägelser var vi på besök hos en keramikverkstad i området. Keramikerna arbetade i en mindre skala WC/dush

Kök och matsal Boende

Källare:

Privata arealer:

Etage 1:

Arbetsplatser för konstnärer Konstutställningar Konstnärsboende Restaurang Bar

Mötesrum Keramikverkstad Förvaring - möbler Förvaring - verktyg/material Uterum kopplat till keramikverkstad Föreläsningssal Kök + matsal för boende WC Dusch Övernattningsrum till 10 boende Arbetslokaler Grovkök Finkök Omklädning

Offentliga arealer: Uterum (innergård) Gårdsareal Bar Restaurang Event rum (större öppet rum) Utställningslokal Administration/information WC

Anställda: Omklädning

WC Garderob

Grovkök Kök

Keramikverkstad

Konstnärsresidens

Program:

Utställningslokal/ arbetsrum

Ankomsthall

Bar 2-3 personer Administration/information 1 person Vaktmästare 1 person Städare 1 person Kökspersonal 3-4 personer

Garderob: 6 m2 Toaletter: 20 m2 Ventilation: 9 m2 Grovkök: 39 m2 Omklädningsrum: 9 m2

Privat ankomstrum: 45 m2 Administration/information: 9 m2 Centralt entrérum: 106 m2 Bar: 36 m2 Serveringsrum: 25 m2 Servering, innergård: 83 m2 Kök: 51 m2

Etage 2:

Mindre utställningsrum: 41 m2 Centralt utställningsrum: 85 m2 Keramikverkstad: 71 m2 Förrum: 13 m2 Patio kopplad till keramikverkstad: 40 m2 Tillbyggnad kopplad till keramikverkstad: 33 m2

Etage 3:

Ateljé/möteslokal: 72 m2 Arbetsrum: 45 m2 Förrum: 13 m2 Balkong: 2 m2

Etage 4:

Boende - 1 person: 6 rum, 8 m2 Boende - 2 personer: 2 rum,16 m2 Kök och matsal: 61 m2 Dusch: 3 m2 Toaletter: 2 rum, 2 m2 Badrum: 3 m2 Förråd: 4 m2

Restaurang

Arbetsrum Föreläsnings-/ möteslokal

Administration /information

Bar

Gårdsrum Feira da Ladra

Fyra

â&#x20AC;&#x153;History, like a clever sculptor, gives life and youth back to monuments by reviving the memories decorating them; it reveals their lost meaning, renders them dear and precious to the towns of which they are witness of the past and provoke public revenge and indignation against the vandals who would plan their ruin.â&#x20AC;? (Vitet, H. (Jokilehto J. 1999))

h u v u d g r e pp

Tredelning

Öppning i kvarteret

Flygfoto av Palácio da Cova år 1932

På ett arkivfoto från år 1932 ser vi palatset utan tak. Fotot visar att byggnaden har haft en tredelning, vilket även är synligt i byggnaden idag, tydligast vid de tre centrala balkongdörrarna vilka har ett större fönsterhål invändigt. Denna tredelning har hjälpt oss i arbetet med att finna en planlösning som ger en klar uppdelning av byggnaden på alla etage. Vi har sökt en hierarki i projektets rumsligheter, en uppdelning av rum som ger en varierad helhet. Tredelningen kommer till uttryck vid arbetet med byggnadens insida likväl som vid fasaden och gårdsrummet. Uppdelningen har inte varit en fråga om att rekonstruera palatset, utan var ett sätt att identifiera byggnadens ursprungliga möjligheter och avpröva dem mot det nya programmet.

Bilverkstaden

Tredelningen var även ett sätt att kontrastera den nuvarande planlösningen som till största del är från den industriella perioden. En period som anpassade byggnaden till industriellt bruk och lagerfunktioner och inte till ett mänskligt användande. Den ursprungliga byggnaden var till för mänskligt liv och kom från en tradition av raffinerade upplevelser av rum.

I det nordvästra hörnet av kvarteret står idag en illegalt byggd bilverkstad vars ägare berättade för oss att han snart vill gå i pension och sälja verksamheten. I Lissabon säger lagen att en ny ägare ska riva byggnaden och ansöka om ett nytt bygglov. Vi ser här en möjlighet att öppna upp gårdsrummet genom att lämna hålet obebyggt och därigenom skapa en passage till gården där man möter palatset rakt mot huvudfasaden.

få en koppling till de andra palatsbyggnaderna i området. Denna öppning gör även att byggnadens närvaro och prominens blir tydligare, ett uttryck som vi arbetat med att förstärka vid arbetet i västfasaden och gårdsrummet.

Palatset framstår idag som inklämt då det är fullständigt omgärdat av senare bebyggelse vilket medfört att palatset har tappat sin koppling till omgivningen. Många av de andra palatsen i området står med fasaderna ut mot förnäma parker och öppna stadsrum. Genom att skapa en ny passage till gårdsrummet där man möter palatsets huvudfasad skulle både gårdsrummet och byggnaden framstå tydligare och därigenom

Trappor

Rivning av tillbyggnader

Spår av en stentrappa i nord

Under uppmätningen var en stor fråga hur den ursprungliga cirkulationen försiggått i byggnaden. De nuvarande lösningarna lämnade endast ledtrådar i form av spår från ursprungliga trappor. De två huvudsakliga trapporna vi funnit spår av var en ögonöppnare för oss gällande byggnadens utformning. Placeringen med den ena trappen i nordväst och den andra i sydöst stärkte vår idé om tredelningen av byggnaden. Vi avprövade dessa trappors placering och möjligheter med utgångspunkt för det nya programmets cirkulation och möjligheten att skapa en flexibilitet i förhållande till fördelningen av rum. Trappornas placering i nord och syd skapar en möjlighet för att lyfta fram en axialitet som vi kände igen från det gamla flygfotot.

Taket av tillbyggnader i öst

Spåren började på detta sätt att kommunicera med varandra. Det var aldrig meningen att söka efter den ursprungliga lösningen utan frågan har alltid varit att acceptera förlusten av orginalsubstansen* och istället se hur de olika spåren spelar upp mot varandra och vad de har för gemensamma kvaliteter. Genomgående för vårt detektivliknande arbete med avprövandet av ursprungliga lösningar har det funnits en tanke om att finna en harmoni innanför arkitekturen. Vi har sökt i arkiven efter lösningar där samspelet mellan rumsliga upplevelser och byggnadens historiska uttryck kommit fram som en samlad arkitektur.

Rivningen av tillbyggnaderna i öst är en del av arbetet med att ge byggnaden en tydligare identitet, en identitet som kommer från de värderade delarna. Större delen av dessa värden är idag gömda bakom industrins förvanskande ingrepp. Samtidigt som byggnadens identitet ska komma fram har det varit viktigt för oss att arbetet riktats mot att finna tillbaka till en byggnad som är anpassad för människor och inte tillbaka till en specifik bild av ett palats.

att få insidan och utsidan att bli en helhet som kommunicerar användandet och lyfter fram de värdefulla delarna av byggnaden. Rivningarna på baksidan är även ett sätt att integrera byggnaden i området, då den idag är helt frånvänd sina grannar så blir ingreppet ett sätt att möta bostadshusen på baksidan.

Baksidan är en fragmenterad del av byggnaden och vi har inte arbetat med att återskapa en exakt ursprunglig volym. Målet har varit att den ursprungliga tanken med byggnaden, en byggnad för människor, ska skäras fram ur de många ogenomtänkta lagren av maskinanpassad betong. Ingreppen har varit en fråga om att lägga det korrekta snittet i byggnadsmassan för

* orginalsubstans(en): Ordförklaringar s. 100.

Byggnaden

”Authenticity can best be experienced as the atmosphere originally built into the building, a certain kind of unchanging characteristic of the building” Marie Mattinen (Jokilehto, 1999. s. 298) Vi tolkar detta som att byggnaden har en vilja till form och att det är arkitektens roll att följa denna. Formgivningen handlar därför om vad som är rätt utifrån det atmosfäriska och karaktäriserande för byggnaden. Det är inte en fråga om den exakta historiska formen, utan om arkitektur som kulturell upplevelse.

Västfasaden Den största närvaro byggnaden har till området är genom västfasaden. Denna fasad har under industrialiseringen vid början av 1900-talet genomgått en större mängd håltagningar och tillbyggnader. “Fenestreringen är otydlig mot syd till följd av senare förändringar genom flertalet nyare håltagningar. Två stora portar i korrugerad plåt är placerade i portalen och i en ny håltagning i den norra delen.“ (J. Kjellgren och J. Frech, Byggnadsrapport, sida 11) Det viktiga vid arbetet med byggnadens västfasad har varit att finna en synergi mellan den värderade klassiska fasadkompositionen och det nya programmet.

Som utgångspunkt har den klassiska fasadens starka närvaro varit avgörande för formgivning av nya delar. De ingrepp som är gjorda har tagit hänsyn till helheten och kompositionen. Spår från den industriella perioden behandlas som en del av byggnadens livs narrativ*. Markeringarna blir i fasaden behandlade som spår vilka underordnas det klassiska uttrycket. I arbetet med fasaden har det varit viktigt att följa fenestreringens delikata rytm, spegelsymmetrin och fasadproportioneringen* samtidigt som hänsyn tagits till byggnadvolymens asymmetri. Formgivningen imiterar fasaden i proportionering, riktningar och rytm. Samtidigt urskiljs det nya genom materialbehandling och en avskalad detaljering.

Ref. Projekt: Alte Pinakothek Arkitekt: Leo von Klenze / Hans Döllgast

FASAD RYTM - EN JÄMN TAKT, KONVEXT UTTRYCK. B = 10cm

ENTRÉ KONSTNÄRER

A+B

A+2B

OFFENTLIG ENTRÉ

A+B

ENTRÉ TILL BAR

* narrativ: Ordförklaringar s. 100. ** (fasad)proportionering: Ordförklaringar s. 100.

Östfasaden Baksidan är idag täckt i betong och flertalet lagerrum har byggts utanpå den ursprungliga byggnadsvolymen. Denna situation har fullständigt dolt de kvaliteter som finns i den ursprungliga byggnadskroppen och även skapat ett trångt och mörkt gårdsrum som inte fungerar för människor. Genom att riva dessa tillbyggnader återställs den ursrungliga byggnadsvolymen och möjligheten att uppleva byggnaden även från öst.

Den nya situationen skapar en dualitet i byggnadens uppbyggnad där det offentliga och privata programmet möts på baksidan, genom bakgården och pation på etage två. Genom rivningen av tillbyggnaderna träder de ursprungliga sandstensinfattningarna fram. I den nya formen placeras programdelarna således att aktiviteten i byggnaden binder ihop huset. Fasaden behandlas som en fragmenterad helhet, då den inte har någon stark karaktär utöver spår av det ursprungliga palatset. Förslaget är att lyfta fram dessa spår igenom att utjämna delar av de stora förvanskningar som uppkommit under industrialiseringen. Det har varit viktigt att inte dölja dessa tidslager då detta skulle innebära ett rekonstruktivt arbete. Istället har vi arbetat med att medla mötet mellan det ursprungliga och det industriella. Ref. Projekt: Skissförslag till Koldinghus Arkitekt: Inger och Johannes Exner

Sektion Sektionen visar tydligt byggnadens huvudsakliga problematik. Tillbyggnaderna mot öst har gjort att byggnaden framstår som mycket mörk. Den ursprungliga volymens rum går att avläsa i väggarnas dimensionering och de ursprungliga fönsteröppningarna. Rivningen av tillbyggnaderna mot öst skapar en smalare volym med ljusinfall från två sidor vilket gör det möjligt att introducera människor tillbaka in i byggnaden och samtidigt ge luft och öppna arealer mot baksidan. Då det portugisiska klimatet tillåter en flytande övergång mellan innerum och uterum är en öppen bakgård en tillgång för både det offentliga och privata programmet.

I snittet kommer byggnadens komplexa sammansättning fram. Det dubbelhöga rummet knyter samman byggnaden och har genom balkongerna en direkt kontakt till områdets bak och- framsida. Huvuddelen av arbetet har varit att stärka de olika kopplingar mellan våningsplanen och därigenom utnyttja den ursprungliga volymens öppenhet. Tredelningen av palatset återfinns även på tvärs av byggnaden. Denna tredelning medieras i foajen som sammankopplar framsidan med innergården. Övergången från fram- till baksida får en offentlig karaktär genom stora skjutpartier mot bakgården. Det privata loftet är avskilt från resten av byggnaden men på kvällen kommuniceras aktiviteten ut igenom takryttaren till resten av området. Ref. Projekt: Santa Maria kyrka Arkitekt: Álvaro Siza

SÄCKPUTTSAD VÄGG, VITKALKAD

BETONG INFÆSTNING

LYFTHJÄLP, GASFJÄDRAR

EFTERSTÖPNING, CEMENT OCH SANDSTENSKROSS

NY DÖRR I EXISTERANDE INFÄSTNING,

GOLVVENTIL, BRONS

NOLL

NY DÖRR I EXISTERANDE INFÄSTNING,

Källare En källare grävs ut i byggnaden utifrån arkeologiska spår som tyder på att byggnaden haft eller har en källare som idag är igenmurad.

NATURLIG VENT.

Den utgrävda källaren tar ställning till de ursprungliga murarna ovan men i övrigt ses utrymmet som nytt och därför bearbetas källaren som ett nytt lager för byggnaden. Installationstunga delar placeras i källaren samt det stora schaktet som krävs för den naturliga ventilationen.

WC GARDEROB

OMKL.

GROVKÖK

Källare, konstnärligt förslag 60

Etage ett Entréplanet är den del av byggnaden där den största mängd av orginalsubstans fortsatt är närvarande. Mycket av denna originalsubstans är dock täckt av beklädnader, plastfärg eller olika former av mindre förrådsrum. Det som rivs i entréetagen är till största del ändringar vilka har täckt över de värderade delarna och den ursprungliga rumsliga potentialen i byggnaden.

Tredelningen är tydligt avläslig i första etagen där de kraftiga murarna markerar ett centralt rum med två mindre rum mot syd och nord samt den stora innergården i öst. Detta har vi användt för att fördela programmet och skapa rumslig variation. Besökande möter palatset genom den representativa portalen och kommer vidare in till det stora, centrala rummet vilket sammanbinder de olika funktionerna. Det stora rummet kontrasteras exempelvis genom den intima baren i syd vilken hänvänder sig mot gårdsrummet i väst. Generellt är etagen planerad så att offentligheten kan uppleva byggnadens högst värderade delar.

Ref. Projekt: Museum Castelvecchio Arkitekt: Carlo Scarpa

K/F

DISK

KÖK

SERVERINGS RUM

UTE SERVERING

FRD

ANKOMSTRUM OFFENTLIG ENTRÈ MULTIHALL

BAR RECEPTION

Rivningsplan, etage ett

Etage ett, konstnärligt förslag 63

Etage två I den andra etagen föreslår vi rivningar av rumsindelningar som varit placerade utifrån den industriella periodens behov av lager. De stora rummen utan fönster i öst gjorde att byggnaden blev mörk och fick en karaktär av bunker istället för palats. De stora öppningarna mot öst stod som riktmärke för vilken typ av genombelyst rum som tidigare existerat.

Förslaget för andra etagen är en klar rumsuppdelning med ett axialt rumsförlopp. För programmet skapar detta en flexibilitet där det centrala rummet är offentligt under utställningar, men på samma sätt som stora skulpturer kan rymmas i detta rum så kan stora arbeten utföras av besökande konstnärer. Etagen binds samman med övrig aktivitet i byggnaden genom utkik från balkongerna i öst och väst. Samtidigt möts arbetande konstnärer på pation i nord med restaurangbesökande i innergården.

Ref. Projekt: Museum La Congiunta Arkitekt: Peter Märkli

FÖRVARING

GLASERING

UGNAR

PATIO

FÖRRUM

KERAMIKVERKSTAD

GALLERI

Rivningsplan, etage två

Etage två, konstnärligt förslag 65

Etage tre Tredje etage är idag ett stort lagerutrymme bestående av två avskiljda volymer. De två tillbyggnaderna som gjorts på baksidan är mörka utrymmen utförda i betong. Invändigt består byggnaden av dunkla korridorer. En kvalitet med etagen är kopplingen till det centrala rummet. Vi föreslår här att man river den invändiga rumsindelningen samt tillbyggnaderna vilka täcker den ursprungliga byggnadsvolymen.

Tredje etge består av ateljéer tillhörande de besökande konstnärerna. De två ateljéerna har en visuell koppling till varandra genom introduktionen av ateljéfönster mot det stora utställningsrumet. Det sydliga rummet är litet och intimt och behandlas därefter, med en mindre trappa och en nisch vid ateljéfönstret. Det stora rummet i nord utformas för fler personer och anpassas till ett mer flexibelt program där det kan användas som föreläsningssal och större arbetsrum.

Ref. Projekt: Oficina Sertecq Arkitekt: Pereda & Pérez/Cidoncha & Lecumberri

Kantsten

Väggdekor

FÖRRUM ATELJÉ

Rivningsplan, etage tre 66

ARBETSRUM

Etage tre, konstnärligt förslag 67

Etage fyra Loftet är en helt avskild och mörk volym. De rumsliga indelningarna har varit använda till lager och saknar i princip all form för koppling till resten av byggnaden. Rivningen är som i övriga etager inriktad på att få fram en mer mänsklig miljö, anpassad till det nya programmet. Loftet har idag ett kraftigt betonggolv, stöpt ovan en äldre konstruktion, vilket väger ner takbjälkarna i etagen under. Detta golv rivs i vårt förslag.

Förslaget för boendedelen i loftet är utformad som en privat och avskiljd etage. Då det inte finns något av den ursprungliga byggnaden att bearbeta så är formgivningen baserad på de nya takljusen och övernattningsrummens dimensionering. Planen organiseras kring en lång korridor vilken löper genom hela etagen. De öppna arealerna är samlade i ett större centralt rum under det stora ovanljuset. Behandlingen av loftet skiljer sig kraftigt från de andra etagerna och blir därmed en nutidsmarkör* med ett uttryck som skiljer sig från resten av palatset.

Ref. Projekt: Luciano Cordeiro Apartment Arkitekt: Aurora Arquitectos

TEKNIK

FRD

TEKNIK

FRD

KÖK

FRD

Rivningsplan, etage fyra

FRD

* narrativ: Ordförklaringar s. 100. ** (fasad)proportionering: Ordförklaringar s. 100.

FRD

TEKNIK

FRD

Etage fyra, konstnärligt förslag

Imitation: en fråga om att undvika kopiering

D e ta l j e r

Grundproblemet i projektet är Palácio da Covas brist på identitet, en problematik som grundar sig i dess förlorade historia. Byggnaden har genom sitt liv genomlidit fatala ingrepp som lämnat ett barockt skal med en industriell lagerlokal som insida. Denna förlust av historia har gällt såväl den fysiska byggnaden som det arkivmaterial vilket försvunnit under märkliga förhållanden. Projektet har haft som utgångspunkt att finna den arkitektur som kunnat läka dessa historiska sår och lyfta fram de kvarvarande delarna som vi värderat. I detta arbete har vi velat finna en metod där den arkitektur vi tillför blir samlande och inte kontrasterande. Då vi sett hur byggnaden slitits isär av antagoniserande ingrepp har vi sökt en process som tillåtit kontinuitet framför kontrast. I denna metodik har ordet imitation blivit avgörande. Vitruv berättar om hur utsmyckningen av kollonordningarna uppkommit; “Ud fra disse ting og med tømrernes arbejde med træ som udgangspunkt efterlignede stenhuggerne deres arbejdsmåde i stenhuggerarbejdet ved tempelbyggeri i sten og marmor ud fra den overbevsning, at de resultater, som man her var nået frem til, burde efterlignes.” (Vitruvius Pollio (red. Jacob Isager), 2016. s. 86). Ur läsningen av Vitruv har vi lärt att imitation inte betyder att kopiera utan att lära vad som är vackert och funktionellt och sedan implementera detta. För att förtydliga denna kontrast till kopiering använder vi imitation utifrån Svenska akademiets Ordboks exempel; “Imitera Homerus är icke att skrifva det, som Homerus har skrifvit; utan att skrifva så, som Homerus har skrifvit. (Thorild 1792. s. 3: 197.). När vi går vidare med att finna en form för de existerande värden som finns i byggnaden har restaureringshållningen varit avgörande. “Samtliga ingrepp i byggnaden ska arbeta med utgångspunkt i en kontinuitet av de existerande värden som är möjliga att bevara.

Detta betyder att arbetet ska ha som mål att igenom arkitektoniska ingrepp finna en dialog mellan material, historia och identitet som kan gå upp i en större helhet.” (Kjellgren och Frech, bilaga: restaureringshållning, s. 30) Då byggnaden idag är fragmenterad har det arkeologiska arbetet, uppmätningen samt de få arkivaliska fynd vi gjort blivit till en formgivningsmanual. Det existerande och dess historiska spår har visat byggnadens ursprungliga DNA och gett en bild av vad som kan göras för att fragmenten ska sammanfogas. Det är här fråga om en läsning och ett nytt sammanhang för det existerande. Vi har aldrig trott att det gamla skulle kunna återskapas och istället önskat att använda historien för att se hur en helhet kunnat se ut och vad byggnaden har för potential. De nya delarna som tillförs byggnaden har en stor respekt för det existerande och använder imitationen för att finna proportioner, färger och materiella konversationer med de värderade delarna. Samtidigt som följsamheten är avgörande blir det en fråga om experimenterande: byggnadstekniker är ändrade och vi kan inte längre rita som i den klassiska traditionen. Imitationen blir en fråga om förståelse och arbetet blir att översätta det gamla språket genom de nya ingreppen. Detta arbete har syftat mot att finna helheten i delarna och att frambringa en ny identitet för byggnadens framtida funktion. Avslutningsvis en arbetsmetod från E. Violett Le-Duc; ”Hvert enkelt bygningsverk fra middelaldern har en bestemt skala, der sætter forholdet mellem del och helhed, selv om denne skala altid er rettet ind efter menneskets proportioner. Man må altså se efter en ekstra gang, når man skal indfæje de mangelende dele af en bygning fra middelalderen, og nøje observere den skala, der blev fastlagt af den oprindelige bygmester.” (Viollet-le-Duc, 2000).

* identitet: Ordförklaringar s. 100. ** : Ordförklaringar s. 100.

INGREPP: 1. INVÄNDIGA VÄGGAR, GOLV, TRAPPOR OCH DÖRRAR Generellt är det störst närvaro av industriella delar som varit oheldiga för byggnaden. Väggar från den industriella perioden är dåligt utförda utan hänsyn till den existerande byggnaden och utan särskiljande arkitektonisk eller historiskt värde. Orginalväggar har behov för ytputtsning. Existerande trappor är oheldiga för byggnaden och dåligt utförda. Invändiga dörrar är uteslutande från den industriella perioden och är utan egenvärde.

1.1* - Ny offentlig huvudtrappa i syd: Självbärande betongtrappa, marmordamm och sandstenskross.

1.1* - Ny offentlig huvudtrappa i syd: Självbärande betongtrappa, marmor-

1.2* - Nya funktionstrappor i syd: Varmvalsat stål, läderlindade handledare. damm och sandstenskross. - Ny privat trapp i nord: Varmvalsat stål, inklädd insida i solitt obehand1.2* - Nya funktionstrappor i syd: Varmvalsat stål, läderlindade handledare. lat ekträ. ORGINALVÄGGAR 1.4* stål, inklädd insida i solitt obehand- Ny privat trapp i nord: Varmvalsat lat ekträ. TRADITIONELLT MATERIAL NY PUTTSNING AV FASAD 3.1* 1.3* -Dörrar invändigt: Obehandlat ekträ, detaljering i brons. ORGINALVÄGGAR 1.4* EXISTERANDE FÖNSTER 3.7* NY PUTTSNING AV FASAD 3.1* 1.3* -Dörrar invändigt: Obehandlat ekträ, detaljering i brons. EXISTERANDE FÖNSTER 3.7* 1.4* Orginalväggar: Skrapas på löst material och putsas med kalkputs med på TAKISOLERING löst material och putsas med kalkputs med 1.4* Orginalväggar: SkrapasNY grovt tillslag och säckputsning, vitkalkas. O. BEKLÄDNAD 2.1* grovt tillslag och säckputsning, vitkalkas. NY TAKISOLERING O. BEKLÄDNAD 2.1* NY PORT 3.3* NY PORT 3.3* 1.5* Nya väggar invändigt: Murblock, järnstänger, kalkfogar, kalkputs-varieNYA ENTRÉ DÖRRAR 3.4* 1.5* Nya väggar invändigt: Murblock, järnstänger, kalkfogar, kalkputs-varieNYA ENTRÉ DÖRRAR 3.4* rande tillslag, vitkalkade. EXISTERANDE BALKONGRÄCKEN 3.6* rande tillslag, vitkalkade. EXISTERANDE BALKONGRÄCKEN 3.6* NYTT KAKEL I TRAPPRUM 1.6* 1.6* Nytt kakel i trapprum: Vit högglans, industriproducerade. 1.6* Nytt kakel i trapprum: Vit högglans, industriproducerade. TAKRÄNNA O. VATTENKASTARE 2.2* 1.7* Nytt slitlager med fotpanel: Terazzogolv samt fotlist med hulkehl, terazzo med kross av beige sandsten samt tegelröda variant vid dörröppningar. 1.8* Nya infattningar: Betong med marmorpulver och sandstenskross. Taket har en modern takkonstruktion i klädsam form och gott skick. Beklädd med maskinproducerat taktegel som är otätt och oheldigt för byggnadens utseende. Vid ovanljus förstärks och avlastas taket med nya träbjälkar. Taket saknar idag lösning för regnvatten, något som orsakar skador i fasad.

2.1* Ny takisolering och beklädnad: Munk-nunna tegel återanvända från rivningsobjekt i området, takpapp, träullsisolering, vitlaserad furuplywood. 2.2* Takränna och vattenkastare: Insänkt takränna, kopparplåt, betongform. 2.3* Nya lanternor: Kopparplåt, plattstål och glas. Invändigt vitlaserad furuplywood 3.FASAD

Den existerande putsen är tät och olämpad för byggnaden. Det är stora fuktproblem och sprickbildning i det yttre lagret. Detaljering är i gott skick. Baksidans fasad framstår efter rivning av oheldiga tillbyggnader med narrativa spår.

3.1* Ny putsning av fasad: Kalkputs, halvgrovt tillslag, grovt tillslag vid lagning av spår, vitkalkat. 3.2* Nya balkongdörrar: Plattjärn, utvändigt målade grå med linoljefärg, invändigt målade vita med linoljefärg. 3.3* Ny port: Obehandlat ekträ, detaljering i oljekokt järn. 3.4* Nya entré dörrar: Obehandlat ekträ, detaljering i oljekokt järn. 3.5* Nya balkongräcken: Plattjärn och rundjärn, oljekokt. 3.6* Existerande Balkongräcken: Sandblästras och linoljebehandlas. 3.7* Existerande fönster: Skrapas och målas med grå linoljefärg. Lussning samt lagning utförs i kärnfuru. 4.KÄLLARE Från platsbesök har vi funnit bevis på en ursprunglig källare. Denna källare är ej tillgänglig och i projektet föreslås en källare utan direkt rellation till en möjlig existerande källare. Den nya källaren förhåller sig till principen att byggnaden troligen haft en källare och därför konstruktivt och uttrycksmässigt har möjlighet för att inhysa denna igen.

NYTT KAKEL I TRAPPRUM 1.6* TAKRÄNNA O. VATTENKASTARE 2.2*

1.7* Nytt slitlager med fotpanel: Terazzogolv samt fotlist med hulkehl, terazzo med kross av beige sandsten samt tegelröda variant vid dörröppningar.

Taket har en modern takkonstruktion i klädsam form och gott skick. Beklädd med maskinproducerat taktegel som är otätt och oheldigt för byggnadens utseende. Vid ovanljus förstärks och avlastas taket med nya träbjälkar. Taket saknar idag lösning för regnvatten, något som orsakar skador i fasad.

2.1* Ny takisolering och beklädnad: Munk-nunna tegel återanvända från rivningsobjekt i området, takpapp, träullsisolering, vitlaserad furuplywood.

NYA LANTERNOR 2.3* NYA BALKONGRÄCKEN 3.5*

1.8* Nya infattningar: Betong med marmorpulver och sandstenskross. 2.TAK

2.TAK

TRADITIONELLT MATERIAL

DÖRRAR INVÄNDIGT 1.3* NYA VÄGGAR INV. 1.5*

TRADITIONELL FORM

NY FORM NYTT SLITLAGER MED FOTPANEL1.7* NY NYA INFATTNINGAR 1.8*

TRADITIONELL FORM 2.2* Takränna och vattenkastare: Insänkt takränna, kopparplåt, betongform.

FORM

NYTT SLITLAGER MED FOTPANEL1.7* NYA INFATTNINGAR 1.8*

2.3* Nya lanternor: Kopparplåt, plattstål och glas. Invändigt vitlaserad furuplywood

NY OFFENTLIGT HUVUDTRAPPA I SYD 1.1* NYA BALKONGDÖRRAR 3.2*

3.FASAD

NY OFFENTLIGT HUVUDTRAPPA I SYD 1.1* NYA BALKONGDÖRRAR 3.2*

KÄLLARE 4* NYA FUNK. TRAPPOR I SYD 1.2* NY PRIVAT TRAPP I NORD 1.2*

3.3* Ny port: Obehandlat ekträ, detaljering i oljekokt järn. 3.4* Nya entré dörrar: Obehandlat ekträ, detaljering i oljekokt järn. 3.5* Nya balkongräcken: Plattjärn och rundjärn, oljekokt.

KÄLLARE 4*

NYTT NYA FUNK. TRAPPOR I SYD 1.2* MATERIAL NY PRIVAT TRAPP I NORD 1.2*

3.6* Existerande Balkongräcken: Sandblästras och linoljebehandlas. 3.7* Existerande fönster: Skrapas och målas med grå linoljefärg. Lussning samt lagning utförs i kärnfuru. 4.KÄLLARE Från platsbesök har vi funnit bevis på en ursprunglig källare. Denna källare är ej tillgänglig och i projektet föreslås en källare utan direkt rellation till en möjlig existerande källare. Den nya källaren förhåller sig till principen att byggnaden troligen haft en källare och därför konstruktivt och uttrycksmässigt har möjlighet för att inhysa denna igen.

NYTT MATERIAL

Diagrammet är baserat på Inge M. Kirkeby kordinatsystem från Mødet mellem nyt og gammelt, sida 131. Publiserad 1998.

SE RITNING: TAKRYTTARE

HÅRD ISOLERING

UTLUFTNING, PASSIV

De huvudsakliga tekniska ingreppet i byggnaden har varit ventilationen. Cirkulationen av luft är lösts igenom en passiv, naturlig ventilation där luften dras ned igenom en paviljong ute i bakgården, kyls ned igenom en kanal under marken och stiger naturligt uppåt genom de centrala rummen i hela byggnaden.

FÖNSTERÖPPNARE, AUTOMATISK

Till följd av den naturliga ventilationen och byggnadens existerande krav så har vi valt att arbetat med material som andas och klarar av att följa byggnadens rörelser.

FURU PLYWOOD, OLJEMÅLAS VIT TRÄDÖRR, OBEHANDLAD EK TJÄRAD PAPP,TRÄULL KALKPUTS, VITKALKAD

TAKPANNOR, HANDSTRUKNA, MUNK-NUNNA NEDSÄNKT TAKRÄNNA, KOPPARPLÅT

TRÄPANEL, EK NYTT TRÄGOLV, FURUPLANKOR, VITSÅPAT ISOLERING OCH LJUDSPÄRR

VATTENKASTARE, KOPPARPLÅT KALKPUTS, VITKALKAD

EXISTERANDE TRÄ INNERTAK, OLJEMÅLAS VITT AKUSTIKPUTS, VITKALKAD LUFTVENTIL, KERAMIK, BLANK VIT YTTERMUR SKRAPAS OCH KALKPUTSAS, VITKALKAD

GARDIN, VAXAT LINNE

SÄCKPUTSAD VÄGG, VITKALKAD EXISTERANDE FÖNSTER, MÅLAS I SKIFFERGRÅ, LINOLJEFÄRG.

SE RITNING: ATLJÉFÖNSTER, ETAGE 3

SE RITNING: GALLERIDÖRR, ETAGE 2

EXISTERANDE BALKONGDÖRR, MÅLAS I SKIFFERGRÅ, LINOLJEFÄRG. NYTT BALKONGRÄCKE, OLJEKOKT PLATTJÄRN, BALUSTRAR I RUNDJÄRN

EXISTERANDE BALKONGRÄCKE, BLÄSTRAS OCH BEHANDLAS MED LINOLJA

LUCKA I VALSAD PLÅT LYFTHJÄLP, GASFJÄDRAR

SE RITNING: FOTPANEL EFTERSTÖPNING, CEMENT MED VIT MARMORKROSS

BEKLÄDNAD I VALSAD PLÅT

TAKPANNOR, HANDSTRUKNA, MUNK-NUNNA

FAST GLAS EXISTERANDE PORT BEVARAS NY PORT, OBEHANDLAT EKTRÄ

FÖNSTER MURAS IGEN, PUTSAS MED GROVT TILLSLAG, VITKALKAS

TRÄDÖRR, OBEHANDLAD EK

CITRONTRÄD SKJUTBART GALLER, OLJEKOKT JÄRN

NATURLIG VENTILATION, PAVILJONG

SKJUTDÖRR, GLAS

SE RITNING: TRAPPA I SYD

SANDSTENSBEKLÄDNAD, BEIGE SANDSTENSBELÄGGNING, BEIGE

GOLVVENTIL, BRONS

BRONSPLATTA

BETONG

SVART SANDSTEN, ÅTERANVÄND FRÅN FRAMSIDAN SÄTTSAND OCH GRUS

PRE-FABRICERAT BETONGELEMENT

UTRÄKNING FÖR DIMENSIONERINGEN AV VENTILATIONSPAVILJONGEN: m3 AV FRISK LUFT PER PERSON I TIMMEN = 25 - 30 m3/tim Antal personer (Ap) 453 x 30m3/tim. = 13 590 m3/tim 13 590/ 3600 = 3.8 m3/s = Vol. = Öppningsareal x Luftens velocitet = 1,5 3.8 / 1.5 = 2.5 m2 öppning

SVART SANDSTEN, SORTERADE STORA HANDSTEN, ÅTERANVÄNDA FRÅN GÅRDSRUMMET

MURBLOCK, PUTSADE OCH OLJEMÅLADE I VITT

DRÄNERING

PLATSGJUTEN BETONGPLATTA, OBEHANDLAD

ARMERAD BETONG

FÖRUTSATT EXISTERANDE FUNDAMENT

MURBLOCK

HÅRD ISOLERING

BEIGE SANDSTEN

Fasad Behandlingen av västfasaden är i grunden en fråga om komposition. En historisk komposition är närvarande men i reträtt för de många ogenomtänkta ingrepp som industriperioden betytt. Det nya blir här ett sätt att bidra till helhetens uttryck samtidigt som funktionerna ställer nya krav till byggnaden och därigenom även nya frågor till fasadens helhet. Lösningarna vi föreslår har sin utgångspunkt i byggnadens existerande matrialitet, spegelsymetri samt i fenestreringstakten och proportioneringen* av element. Denna ingångsvinkel har fungerat som ett guidande rutnät för de nya ingreppen. Delarna har placerats in enligt den existerande formens komposition och det nya har givits ett matriellt släktskap till de ursprungliga.

TAKET ÄR IDAG OTÄTT OCH HAR INDUSTRIELLA TAKPANNOR VILKET GER ETT OKLÄDSAMT PLATT OCH TUNGT UTTRYCK. DET MER HISTORISKT ANVÄNDA MUNK-NUNNA TEGLET, HANDSTRUKET OCH KOLBRÄNT FÖR VARIATION I FÄRG, FÖRESLÅS ISTÄLLET VID INSTAURERINGEN AV TAKET.

EXISTERANDE FÖNSTER OCH BALKONGDÖRRAR I TRÄ SKRAPAS PÅ LÖS PLASTFÄRG. EFTERFÖLJANDE MÅLAS DESSA MED OLJEFÄRG I SKIFFER-GRÅ TON. DENNA GRÅ TON ÄR ETT VANLIGT FÄRGVAL PÅ ÄLDRE BYGGNADER I OMRÅDET OCH FRAMHÄVER FENESTRERINGEN.

”Selv om man rekonstruerer og genskaber en gammel form bliver den aldrig identisk med genesisorginalen, dvs. den gestalt den havde da den blev skabt.” Johannes Exner (Bock, 2007) Det har varit viktigt att alltid minnas att vi inte är den ursprungliga arkiteken, och även om vi arbetar i hans skor har vi inte möjligheten för att vara barockarkitekter. Detta har medfört att formgivningen av fasaden till största del har handlat om helheten och kompositionen, det grundläggande för att byggnadens ursprungliga prakt ska komma fram. Processen med västfasaden har varit en lektion i avbalancerande och imiterande. Delar av arbetet är restaurering av putsning, fönster, och takbeläggning. Dessa ställer sig helt på linje med idén om den historiska byggnaden. Andra delar tillhör tydligt det nya programmet och går in i dialog med det ursprungliga och gör sin närvaro hörd. Samtalet börjar med en imitation** av det vi lärt känna i det ursprungliga och utvecklas sedan genom mötet med kraven av det nya programmet.

*Proportionering(en): Ordförklaringar s. 100 **Imitation: Ordförklaringar s. 100.

BALKONGRÄCKEN ÄR IDAG I ETT ROSTANDE TILLSTÅND OCH HAR BLIVIT MÅLADE MED EN TÄT PLASTFÄRG SOM PÅSKYNDAR ROSTBILDNINGEN. RÄCKEN SANDBLÄSTRAS OCH BEHANDLAS MED LINOLJA.

BYGGNADEN KNACKAS PÅ DEN EXISTERANDE HÅRDA, CEMENTBASERADE PUTSEN. EN KALKPUTS FÖRESLÅS VID RESTAURERING FÖR HELA BYGGNADEN. FÖR ATT MÖTA BYGGNADENS ÅLDRADE UTTRYCK SÅ ANVÄNDS SÄCKPUTSNING OCH EN PUTS MED HALVGROVT TILLSLAG.

HÅLTAGNINGEN FRÅN DEN INDUSTRIELLA PERIODEN FYLLS IGEN OCH PUTSAS MED KALKBASERAD PUTS. DETTA INGREPP MARKERAS MED EN RECESS SAMT ETT GRÖVRE TILLSLAG I PUTSEN. DENNA MARKERING MEDLAR MELLAN DEN INDUSTRIELLA PERIODENS HÄNSYNSLÖSA TILLTAG OCH DEN FÖRFINADE BAROCKA FASADENS UTTRYCK.

DEN NYA PORTEN, UTFÖRD I OBEHANDLAT EKTRÄ, PLACERAS I EN NY INFATTNING, BASERAD PÅ DE EXISTERANDE FÖNSTERINFATTNINGARNA, MEN UTFÖRD I BETONG. DIMENSIONERINGEN PÅ PORTEN REFERERAR TILL BALKONGDÖRRARNAS OCH FASADENS HORISONTALA LINJER OCH UPPSTRÄCKTA UTTRYCK.

Entré Arbetet med västfasaden har sin utgångspunkt i den stringenta fasadkompositionen och en vilja att anpassa de nya detaljerna efter den existerande situationen, samtidigt som de materialmässigt urskiljer sig. Portarna i nord och söder är en ny håltagning i fasaden och här omtolkas de existerande sandstensinfattningarna till nya infattningar i betong. Dimensioneringen av de existerande sandstensinfattningarna används även i utformningen av de nya dörrbladen i trä, genom en horisontal revle vilket understryker horisontaliteten i västfasaden.

bevarad infattning från den ursprungliga porten. Detta innebär också att den befintliga metallporten som är monterad invändigt kan bevaras. Porten är utformad som en vikdörr i fyra delar, även denna med en horisontal revle i större dimension för att poängtera funktionen som huvudentré. De nya balkongdörrarna på etage två är utförda i metall och följer dimensioneringen på de existerande balkongdörrarna. Utformningen på både dörrar och balkonger är tydliga nutidsmarkörer* men inpassar sig efter proportionerna och de horisontala linjerna i västfasaden.

Den nya, centrala porten placeras i en

A A A

0,1

0,2

0,3

0,4

0,5

0,6

0,7

0,8

0,9

0,2

0,4

0,6

0,8

1,2

1,4

1,6

1,8

A + 1/2A A A

A A A

A + 1/2A

0,1

0,2

0,3

0,4

0,5

0,6

0,7

0,8

0,9

0,2

0,4

0,6

0,8

1,2

1,4

1,6

1,8

*nutidsmarkör(er): Ordförklaringar s. 100.

0,2

0,5

1,5

0,2

0,5

1,5

79 4

Takryttare

A/B = C/D

Vi har bearbetat detta som en kommentar på byggnadens konvexa uttryck i fasad där fönstersättningen minskar med 10 cm i vart mellanrum sett från centrum. Denna idé om att spela upp konvexa uttryck mot konkava har sitt ursprung i barockens dynamiska formvärld.

I planen är det direkta ljusinfallet begränsat med brise-soleil delar. Dessa består av platF tjärn som monteras på tvärs av stolparna för att ge en strukturell styrka samtidigt som deras vinkel markerar det centrala fönstret. De tvärgående plattjärnen är avsmalnade vertikalt för att följa byggnadens uppsträckta uttryck vid portalen samt för att möta takets tunna profil. Ventilationsfönster i vardera sida styrs automatiskt för att släppa ut varm luft och de mindre ventilerna sköter luftcirkulationen på naturlig basis. A+5B

Takryttaren är beklädd i kopparplåt och kopparlegerat plattjärn. Utförd i modernt formspråk med ett traditionellt material som återfinns i andra palats i området.

Rytmen som används i takryttaren har ett lätt konvext uttryck genom att dimensioneringen ökar med 10 mm för var indelning.

A+3B

A+4B

A+2B

A+B

Takryttaren imiterar rytmen i fasaden och har sin grund i proportionerna från andra etagens fenestrering. Proportioneringen är viktig för att det nya direkt får ett släktskap till de existerande fönsteröppningarna. Dimensioneringen är tänkt att framhäva det centrala uttrycket i byggnadens fasad samt markera och uttrycka den centrala samlingspunkten vid köket på loftet.

A+B

A+2B

A+3B

A+4B

A+5B

A+B

B B

A/B = C/D A/B = C/D

C C

Ref. Projekt: Bispegården Arkitekt: Inger och Johannes Exner F F

A+4B A+4B

A+3B A+3B

A+2B A+2B

A+B A+B

A A

A+5B A+5B

F F

A A

A+B A+B

A+2B A+2B

D D

A+3B A+3B

A+4B A+4B

A+5B A+5B

A A

F F

A+B A+B

B B

80 0

0,2

0,5

1,5

0,1

0,2

0,3

0,4

0,5

0,6

0,7

0,8

0,9

0,1

0,2

0,3

0,4

0,5

0,6

0,7

0,8

0,9

0,2

0,4

0,6

0,8

1,2

1,4

1,6

1,8

0,2

0,4

0,6

0,8

1,2

1,4

1,6

1,8

0,2

0,5

1,5

81 4

Rekonstruktionsritningen av aediculan vid trappan i nord var en övning för att närma oss det klassiska formspråket. Detta satte spår i vår idé om hur former spelar upp mot varandra genom mellanrum, kurvornas spänning samt skuggspel – Iaktagelser som använts i allt från mindre detaljer till större grepp i projektet. Det har gjort oss medvetna om hur enklare form och pausen för ögat kan låta existerande dekor spela upp mot det avskalade nya.

Visualisering av kök och matsal på loftet

Trappa i nord Trappan i nord är kopplad till de privata funktionerna och förbinder dem från entrérummet i nord till boendena i vindsvåningen. Trapprummet är ett avgränsat utrymme mot gaveln och ligger i ett förrum som får ljusinfall via balkongdörrar i östfasaden på etage två och tre. Storleken på rummet gör att cirkulationsutrymme blir flexibelt utan att tydligt definieras av funktionen. Mellanrummet ger plats för en paus under arbetet eller kan användas för omlädning inan konstnärerna går in i keramikverkstaden. Förrummet är en egen funktion genom sin roll som mellanrum samtidigt som den är tänkt som en kvalitativ upplevelse av byggnaden.

TRAPPSTEG, VALSAT STÅL

VALSAT STÅL, FILAD SVETTSFOG

Trappan är utformad som ett skulpturalt element i valsat stål. Den framstår som ett solitärt element och har ett materiellt och formmässigt släktskap till de nya privata trapporna i sydöst. Utformningen och materialen markerar det privata programmets differentiering till det offentliga programmets tunga betongtrappa. Ståltrapporna blir en nutidsmarkör* och monteras som objekt på den ursprungliga byggnaden. Formens uttryck ställer sig vid sidan av den permanenta murmassan och den inbyggda aediculan genom dess tydligt inplacerade utfomning.

RÄCKES INKLÄDNAD, EKSTAVAR

Ref. Projekt: Public Record Office Basel-Landschaft Arkitekt: E2MN

188 mm

10 MM STÅLPLATTA

250 mm

TVÄRGÅENDE L-JÄRN BÄRANDE KONSTRUKTION I PLATTJÄRN

302 mm PROFIL, AVRUNDNING FRÅN FINGER ARMERING

168 mm

FOTPANEL, LJUSBEIGE TERAZZO MED BEIGE SANDSTEN

INKLÄDNAD, 1 MM VALSAT STÅL

SÄTTSAND

*nutidsmarkör: Ordförklaringar s. 100.

LÄMNING AV URSPRUNGLIG TRAPPA

VILOBÄNK, SOLID BEIGE SANDSTEN

84 0

0,2

0,5

1,5

0,1

0,2

0,3

0,4

0,5

0,6

0,7

0,8

0,9

0,1

0,2

0,3

0,4

0,5

0,6

0,7

0,8

0,9

0,2

0,4

0,6

0,8

1,2

1,4

1,6

1,8

0,2

0,4

0,6

0,8

1,2

1,4

1,6

1,8

0,2

0,5

1,5

85 4

Trappa i syd Den offentliga trappan har sin utgångspunkt i det tidigare trapprummet med öppen anslutning ut till det centrala rummet i etage ett. Trappan är en självbärande konstruktion i betong, en teknik som gör att den kan passas in utan stora ingrepp i den ursprungliga väggen. Steg, handledare och räckverk utförs i samma betong med sandstensballast för att samtala med den ursprungliga rundbågens sandstenensinfattning som ligger vid början av trappen. Trappans helstöpta uttryck är tänkt att upplevas som en permanent del av byggnaden. Trappans placering och kraftiga dimensionering är en invit för besökande till galeriet på etage två. Vi anser att detta uttryck är nödvändigt för att människor ska känna sig välkomna och även för att stärka byggnadens praktfulla uttryck. Räckverket håller ett avstånd från väggen för att framvisa det ursprungliga azulejos på väggarna i trapprummet samt ge ett kontrastrikt skuggspel.

Ref. Projekt: Neues Museum Arkitekt: David Chipperfield och Julian Harrap

Nytt, vitt kakel används som en fortsättning på det historiska kaklet. Den vita färgen är en omtolkning av de dekorativa azulejos som istället blir ett funktionellt reflekterande element för ljusinfallet från två fönsteröppningar i östfasaden.

300 mm PROFIL, AVRUNDNING FRÅN FINGER ARMERING

86 0

0,2

0,5

1,5

168 mm

De två trapporna som förbinder etage två till fyra är tillknutna de privata funktionerna i byggnaden och har en påhängd karaktär och en mindre dimensionering. Kontrasten är använd för att förtydliga rollerna i huset.

SÄTTSAND

0,1

0,2

0,3

0,4

0,5

0,6

0,7

0,8

0,9

0,1

0,2

0,3

0,4

0,5

0,6

0,7

0,8

0,9

0,2

0,4

0,6

0,8

1,2

1,4

1,6

1,8

0,2

0,4

0,6

0,8

1,2

1,4

1,6

1,8

0,2

0,5

1,5

87 4

Handledare

mm 82

Huvudtrappen är den centrala punkten i byggnaden och har en direkt sammankoppling med sandstensportalen. Genom att introducera ett nytt element som samtalar med det barocka formspråket ser vi handledaren som något vilket adderar till upplevelsen av de ursprungliga detaljerna.

52 mm

Formgivningen av handledaren till huvudtrappen har sitt ursprung i det intima förhållandet vi upplevde under uppmätningen av barockdetaljeringen vid portalen. Att röra vid profileringen och märka med handen hur de avknoppade, förskjutna och sinnrikt sammansatta formerna spelar upp mot varandra var något vi ville arbeta med i utformningen av handledaren.

12mm

32mm

22mm

Profileringen är utformad genom att arbeta med spelet mellan det konvexa och konkava, vilket vi har avprövat i modeller i skala 1:1.

Foto av slutgiltig modell

Modell av den sydliga trappan. Skala 1:50

Skissmodeller av handledaren

Gipsmodel av handledaren

Terrazzo Det existerande golvet på etage två är ett betonggolv från den industriella perioden. På detta golv föreslår vi en ny gjutning i ljus terrazzo. Detta för att ge ett slitstarkt golv vilket binder samman hela etagen. Terrazzon möter väggarna genom en avrundning vilken går upp i en fotlist i varierande höjd. Keramikverkstaden har en hög bröstpanel för att ge en avspolningsbar arbetsyta, medan det centrala utställningsrummet har en lägre fotlist för att framhäva rummets vertikalitet. Den ljusa terrazzon har ett sandstensaggregat vilket kopplar det till fönsterinfattningarna. Fotlisten gjuts som ett separat element som möter golvytan genom en metallist vilken definierar rumsformen. I dörröppningarna stöps en markerande yta av terazzo i tegelfärg.

Visualisering av trappan från det centrala entrérummet

Beläggningsplan för etage 2

Gipsmodel av fotlist

Invändig dörr till galleriet, etage två 3

0,1

0,2

0,3

0,4

0,5

0,6

0,7

0,8

0,9

0,2

0,4

0,6

0,8

1,2

1,4

1,6

1,8

Ateljéfönster

A-b

b+b

Fönster mellan ateljé och galleriutrymmet knyter ihop de olika programmens aktiviteter. Vinklingen av infattningarna vidga utsynen samtidigt som de formar ljusinsläppet i arbetsrummen. Formen har ett släktskap i vinkeln vid de ursprungliga lysningarna i fönsteröppningarna på palatset samt i bröstningen på fönster vid etage tre. AKUSTIKPLATTOR

Betonginfattningarna har ett tillslag av sandsten som går in och materielllt samtalar med de existerande infattningarna.

MONTERINGSSKIVOR AKUSTIKPUTTS

Vinkeln på infattningen är varierad för att ge ett dynamiskt uttryck till de tre fönstren. Denna dynnamik uppstår igenom att mer ram visas vid det centrala fönstert, ett uttryck som skapar ett bestämt centrum. Detta har sitt ursprung i den existerande fasadkompositionen och våran tolkning av barockens många uttrycksmedel.

BETONG INFATTNING MED TILLSLAG AV SANDSTENSTILLSLAG GARDIN, VAXAT LINNE RAM OCH KARM I EKTRÄ

KALKFOG

FAST INREDNING, PLYWOOD, EKFANER

MURBLOCK KALKPUTTS, HALVGROVT TILLSLAG, SÄCKPUTTSAD

FÖRVARING

EXISTERANDE I-BALK, VITMÅLAS, HALVBLANK

Alternativ 1

0,1

0,2

0,3

0,4

0,5

0,6

0,7

0,8

0,9

0,2

0,4

0,6

0,8

1,2

1,4

1,6

1,8

Ateljéfönster, etage tre

Invändig elevation mot norr, etage två

Reflektion Ledordet genom arbetet har varit samtal. Att hitta rätt ton i konversationen med det existerande har varit prövningen genom samtliga faser. Viktigast har varit att möta det ursprungliga, det unika och värderade, och att hitta den situation som är värdig för dessa delar av byggnaden. Det värderade har varit början och meningen med alla långdragna argumentationer mellan byggnaden och det nya programmet. Vi har funnit lösningarna genom att hämta arkitektoniska formuleringar ur historiska material vilka vi avprövat mot den nuvarande situationen och byggnadens uttryck. Dialogen har varit en övning i att förstå när det är bättre att tiga och stå tillbaka för det existerande, samtidigt som vi på platser har funnit det nödvändigt att säga emot och tillföra nästa lager i byggnadens arkitekturhistoria. Detta ständiga fram och tillbaka mellan historiskt material, existerande förhållanden och framtida potential formade en pragmatisk restaureringshållning. ... An appetite for the lost, unexpected detail, for what was discarded or forgotten in the course of time. 6A works like detectives. They are hungry for clues. They delight in the archive, in the chance find... 6a Architects och Scalbert, 2013)

Visualisering av det centrala utställningsrummet

Palácio da Cova är en byggnad med en upplöst historia som splittrats till små stycken som flyter runt. Bitarna kan återfinnas i arkiv, de kan ses på platsen och de kan avläsas ur historiska texter. Detta har inneburit att vi för varje glimt av en ny detalj har behövt omvärdera de andra delarna i byggnaden. Delarna har en helhet som vi jagat igenom projektet. Projektet har genomförts som en form för estetiskt detektivarbete. Ledtrådarna har placerats in i pusslet och den helhet vi sökt efter har klarnat mer och mer. Här tål det att upprepas: det har aldrig varit en fråga om att kopiera eller söka en exakt ursprunglig form. Detektivarbetet som vi genomfört har varit ett sätt att möta byggnaden och föra ett samtal med ett barockpalats. The development of an awareness of historicism has been useful in establishing a more exact relation between content and form in art and enables us to localize the products of art at any moment that they appear; con-

sequently, we can define the coordinates of our actions in relation to those same moments and with our own: the respect for the past in its congeneric expressions implies respect for the present in its own expression. We have lost the inferiority complex we harbored towards the past, because we no longer feel that we have to oppose it, but rather to carry it on, strengthening our sinews in it with the whole weight of our culture. (Rogers, 1957) Det konstnärliga förslaget har utförts med byggnadens identitet som ledmotiv. Problematiken har handlat om att stärka upplevelsen av de existerande kvaliteter som existerar eller som ligger latent i palatset. Dessa ursprungliga delar har vi behandlat som delar av en större helhet. Denna helhet är vad vi sökt att skapa igenom de ingrepp som gjorts. Helheten är en viktig komponent för att undvika att byggnaden blir en museal fragmentsamling. Vi har härigenom försökt skapa en arkitektonisk syntes mellan det tidsmässiga och det rumsliga där helhetsverkan sökts för att skapa en upplevelse av levande arkitektur. Ett objektivt resultat finnes inte. Det gäller hela tiden en individuell formåga, egentligen en attitydfråga, det kommer vi aldrig ifrån, varierande från en restaureringsarkitekt till en annan. I grunden är det ett i gammal mening musiskt problem, en harmonisk växelverkan mellan byggnadens och resaureringsarkitektens personligheter, helst en växelverkan i djupaste vänskap. (Hidemark, 1999. s. 235) Den huvudsakliga insikten igenom projektet är vikten av att röra vid det existerande tills beröringen känns naturlig och blir förkroppsligad. Att imitera storlekar, rytmer och generella uttryck har gjort att vi tillägnat oss dessa konstnärliga och funktionella grepp och i så stor utsträckning som vi kunnat gjort dem till våra egna. Vi upplever att metoden har gjort att vi kommit under skinnet på byggnaden. Denna insikt har betytt att vi funnit vår tolkning och en egen följsamhet till det historiska materialet och den fysiska platsen. Det resultat vi har kommit fram till visar samtidigt att processen inte är en fråga om total objektivitet. Historian tolkas i detaljer och den estetiska blicken väger in i projekt. 97

Ordförklaring Rehabilitering: När vi har använt ordet rehabilitering så syftar vi på betydelserna från SAOB Svenska Akademiens ordbok: “1 ge upprättelse, åter upprätta 2 åter anpassa till arbets livet efter sjukdom el. skada” SAOB kommunikation (1957) [ONLINE] www.saob. se/artikel/?seek=Rehabilitera&pz=6 [Tillgänglig 31 Maj 2018].

Proportion(er): Proportion är ett mångtydigt ord och vi har vår grundläggande förståelse från beskrivningar av Vitruvius Pollio: “Ligeledes (Se. tidigare beskrivning av Eurythmia. s. 55) er symmetria den passende harmoni mellem værkets enkelte dele og overensstemmelsen mellem en enkelt, bestemt del og helheden.” Vi kompletterar detta med den senare beskrivningen: “De (system af rette forhold)* bygger på proportioner, det som på græsk hedder analogia. Der er tale om proportion, når en bestemt del af bygningens led går igen som grundmål i alle dele og i helheden.” (Vitruvius Pollio (red. Jacob Isager), 2016 första citat s. 56., andra citat s. 130-131)

*Eget utklippt från föregående mening ur citerad bok. Identitet: ”En restaurering är alltid en balansgång mellan verklighetens konkreta vittnesbörd – att sortera och tolka tekniska och historiska iakttagelser – och kravet att skapa en sammanhängande miljö, klart identifierad och inom rimliga gränser sann. Detta senare innebär också kravet på en helgjuten atmosfär, en personifiering av byggnaden som sådan, som ger den lust att själv gärna berätta om sina eventuella kvaliteter.” Hidemark, O. (1999). Restaurering – En fråga om förhållningssätt. I: T. Hall, Svenska hus. Stockholm: Carlsson. s. 235

Referenser Textreferenser: Vi vill gärna lägga till att “inom rimliga gränser sann” även är gällande för identiteten. Identitet är enligt oss en upplevelse och tolkning av existerande förhållanden utifrån subjektets kompetens. Narrativ: ”Narrativitet (fortælleværdi) defineres som den fortælleevne, bygningen besidder og har erhvervet gennem livet, og som kommer frem ved bevarede historiske helheder, bygningsdele, bygningsarkæologiske spor, detaljer og rester fra tidligere perioder og hændelser. Bygningen selv er den mest direkte og originale kilde til bygningens historie.” (Exner, J. (2007). Den historiske bygnings væren på liv og død. I: E. Braae och M. Fabricius Hansen, Fortiden for tiden. Århus: Arkitektens Forlag. s. 64)

Originalsubstans: ”På den ene side finder vi det konkrete, materialet, originalsubstansen. Tingen, der er håndgribelig og konkret. Disse to ord er i mange tilfælde synonymer, men interessant er det her, at de op hver sin måde indkredser det »noget«, originalsubstansen bærer. Håndgribeligt som det, hånden kan gribe. Som vi kan føle direkter, fordi hånden indtager en modsvarende form, og netop følesansen er den sans, der bringer os tættest på omgivelserne. Ordet konkret kommer ifølge ordbogen af det latinske concretus, der betyder fortættes. I materialet fortættes virkeligheden, og den kan føles med hånden.” (Kirkeby, I. (1998) Mødet mellem nyt og gammelt. København: Christian Ejlers’ Forlag. s. 208)

Nutidsmarkör: ”Polariseringen nutidsmarkør / ikke-nutidsmarkør går i høj grad på de historiske oplevelsers forskellige kvaliteter. Nutidsmarkøren giver en arkitektonisk bearbejdning og fortolkning af den historiske distance – og vil dybest set udtrykke det samme hver gang. Hvorimod den historiske distance i huset uden nutidsmarkør befinder sig mellem hus og beskuer.”

Sida 2: A Review of The Venice Charter Revisited, Matthew Hardy. (2005) Artikel [ONLINE] https:// www.traditionalbuilding.com/book-reviews/undoingthe-damage-caused-by-19-words [Tillgänglig 29 February 2018] Sida 3: Slots og Kulturstyrelsen, (2016). Vejledning. [ONLINE]. https://slks.dk/fileadmin/user_upload/kulturarv/bygninger/dokumenter/Vejledning_til_vurdering_af_fredningsvaerdier.pdf [Tillgänglig 29 February 2018]. ff.

Sida 76: Lars N. Bock, Restaurering - En indføring i en bygningskunstnerisk arbejdsmetode (2007) PDF [ONLINE] https://www.re-ad.dk/ws/files/40121967/ Kompendium_Restaurering_forel_big_udgave_august_2007.pdf sida 32) [Tillgänglig 31 Maj 2018] s. 32 Sida 97: 6a Architects och Scalbert I. (2013). Never Modern. Park books, Schweiz, s. 56

Sida 5: Mimoso, J. (2016) Early façade Azulejo Frames by Fábrica Roseira of Lisbon. ARTis ON, (2). s. 56

Sida 97: Ernesto N. Rogers (1958). Continuity or Crisis?: The Royal Architectural Institute of Canada. s. 2 PDF [ONLINE] https://webcache.googleusercontent. com/search?q=cache:kYqt1eoMBegJ:https://courseworks2.columbia.edu/courses/10532/files/579047/ preview%3Fverifier%3Dqo3Jg2G7MSpw8iQs4Gry7pTXaSaBjj3XHMo5Y4tG+&cd=1&hl=sv&ct=clnk&gl=dk&client=firefox-b-ab[Tillgänglig 30 Maj 2018].

Sida 5: Vitruvius Pollio (red. Jacob Isager). (2016) Om arkitektur. Syddansk Universitetsforlag, Odense, Danmark. s. 101.

Sida 97: Hidemark, O. (1999). Restaurering – En fråga om förhållningssätt. I: T. Hall, Svenska hus. Carlsson. Stockholm, Sverige. s. 235

Sida 5: Castilho, J. (1893). A Ribeira de Lisboa. vol I, 3.e utg. Lissabon. s. 256

Sida 30: Jokilehto, J. (1999). A History of Architectural Conservation. Oxford: Butterworth-Heinemann. Routledge, London and New York. s. 299 Sida 30: Souto de Moura, E. (1999). Temi di Progetti(Themes for Projects). Accademia di Architettura dell’Universitá della Svizzera Italiana. Skira, Milano, Italien. s. 27 Sida 30: Hidemark, O. (1999). Restaurering – En fråga om förhållningssätt. I: T. Hall, Svenska hus. Stockholm: Carlsson. s. 235 Sida 32: Aalto, A. “Art and technology” lecture, Academy of Finland, October 3, 1955 I: Göran Schildt, Sketches: Alvar Aalto, MIT press, Cambridge, Mass. And London, 1978, s. 127. Sida 44: Jokilehto, J. (1999). A History of Architectural Conservation. Oxford: Butterworth-Heinemann. Routledge, London and New York. s. 130 Sida 51: Jokilehto, J. (1999). A History of Architectural Conservation. Oxford: Butterworth-Heinemann. Routledge, London and New York. s. 298 Sida 71: Vitruvius Pollio (red. Jacob Isager), (2016). Om Arkitektur. Syddansk Universitetsforlag, Danmark, s. 86 Sida 71: E. Viollett-Le-Duc (oversætter: Vagn Lyhne. Restaurering. (2005). Arkitektskolens Forlag, Danmark, s. 33

(Kirkeby, I. (1998) Mødet mellem nyt og gammelt. København: Christian Ejlers’ Forlag. s. 206)

Bildreferenser: Bilder utan referens är tagna av författarna. Anmärkningar: ÖV - Övre Vänstra hörnet ÖH - Övre Högra hörnet NV - Nedre vänsta hörnet NH - Nedre högra hörnet Ö - Översta del av sidan N - Nedersta del av sida

Sida 2: Francisco D. Milcent. Planta Geral de Lisboa (1785) Palácio Pimenta [ONLINE]. http://maislisboa. fcsh.unl.pt/wp-content/uploads/sites/9/2018/04/plano_ lisboa_1785.jpg [Tillgänglig 28 Maj 2018]. Sida 7, ÖV: José Candido d’Assumpção e Souza & Arthur Júlio Machado, (1900), Calçada do Cardeal [ONLINE]. http://arquivomunicipal2.cm-lisboa. pt/xarqdigitalizacaocontent/PaginaDocumento.aspx?DocumentoID=263997&AplicacaoID=1&Pagina=1&Linha=1&Coluna=1 [Tillgänglig 27 February 2018]. Sida 7, ÖH: José Candido d’Assumpção e Souza & Arthur Júlio Machado, (1900), Calçada do Cardeal [ONLINE]. http://arquivomunicipal2.cm-lisboa. pt/xarqdigitalizacaocontent/PaginaDocumento.aspx?DocumentoID=256501&AplicacaoID=1&Pagina=1&Linha=1&Coluna=1 [Tillgänglig 27 February 2018]. Sida 7, NV: Eduardo Portugal, (1900-1958), Palácio da Cova [ONLINE]. http://arquivomunicipal2.cm-lisboa.pt/xarqdigitalizacaocontent/PaginaDocumento. aspx?DocumentoID=346175&AplicacaoID=1&Pagina=1&Linha=1&Coluna=1 [Tillgänglig 27 February 2018]. Sida 8: José Candido d’Assumpção e Souza & Arthur Júlio Machado, (1901), Calçada do Cardeal [ONLINE]. http://arquivomunicipal2.cm-lisboa. pt/xarqdigitalizacaocontent/PaginaDocumento.aspx?DocumentoID=256095&AplicacaoID=1&Pagina=1&Linha=1&Coluna=1 [Tillgänglig 27 February 2018]. Sida 9, Ö: (1932), Fotografia aérea sobre Santa Apolónia e Campo de Santa Clara, durante o funeral de Dom Manuel II, rei de Portugal [ONLINE]. http://arquivomunicipal2.cm-lisboa.pt/xarqdigitalizacaocontent/PaginaDocumento.aspx?DocumentoID=319974&AplicacaoID=1&Pagina=1&Linha=1&Coluna=1 [Tillgänglig 27 February 2018]. Sida 9, N: (ca. 1940), Eduardo Portugal, Palácio da Cova [ONLINE]. http://arquivomunicipal2.cm-lis-

100

boa.pt/x-arqweb/ContentPage.aspx?ID=9522e67d854f0001e240&Pos=1&Tipo=PCD [Tillgänglig 27 February 2018]. Sida 53: Anton Schedibauer, Alte pinakothek, München, Tyskland. [ONLINE] https://c1.staticflickr. com/7/6042/5910161126_47f70037da_b.jpg [Till gänglig 29 Maj 2018]. Sida 55: Paul Pedersen. Skissförslag Kolding hus, Kolding, Danmark [ONLINE] https://exnerbilleder.s3.amazonaws.com/nye/uploads/image/image/3/115_90230. jpg [Tillgänglig 28 Maj 2018]. Sida 57: Juan Rodriguez och Carlos Seoane (2015). Siza by Siza, AMAG editorial SL, Matosinhos, Portugal. s. 374. Sida 63: Guido Beltramini and Italo Zannier, foto av Gianantonio Battistella and Vaclav Sedy (2007). Carlos scarpa: architecture and Design. New York: Rizzo. s. 145. Sida 65: Marco Capitanio, La Congiunta, Giornico, Schweiz [ONLINE] https://4.bp.blogspot.com/-W5BPVC1vMyU/VS7EPLar7AI/AAAAAAAABYk/ixFqihfwONs/s1600/abcaec147a421e93724f9436ac667fd3. jpg [Tillgänglig 28 Maj 2018]. Sida 67: Pedro Pegenaute, Kontorsbyggnad, Pamplona, Spain. [ONLINE] http://hicarquitectura.com/wp-content/uploads/2018/04/PG589_094.jpg [Tillgänglig 28 Maj 2018]. Sida 69: do mal o menos, Lägenhetsrenovering, Luciano Cordeiro, Lisbon, Portugal. [ONLINE] http:// aurora.com.pt/wp-content/uploads/2017/07/024.jpg [Tillgänglig 28 Maj 2018]. Sida 81: Thomas Mølvig, Bispegården, Aarhus, Danmark. [ONLINE] https://exnerbilleder.s3.amazonaws. com/nye/uploads/image/image/2046/image019_ TM__4_.jpg [Tillgänglig 29 Maj 2018]. Sida 84: Hannes Henz, Riksarkiv, Liestal, Switzerland. [ONLINE] http://hanneshenz.ch/files/gimgs/41_07200 46574cg072004658330.jpg [Tillgänglig 29 Maj 2018]. Sida 86: Ute Zscharnt, Neues Museum, Berlin, Tyskland [ONLINE] http://afasiaarchzine.com/2016/10/ david-chipperfield-57/ute-zscharnt-8/ [Tillgänglig 28 Maj 2018].