Pálacio da Cova - Bygnings rapport

PALÁCIO D A COVA Registrera, värdera och gestalta: rehabilitering av ett palats i Lissabon

Byggnadsrapport Aarhus School of Architecture Studio 1B - Arkitektonisk kulturarv Afgang - Forår 2018 Josef Albin Frech (2012237) & Joel Kjellgren (2012115)

1: Introduktion

Index 1: Introduktion Inledning Metod

2: Historia

Lissabons historia Byggnadsutveckling

3: Byggnadsbeskrivning Huvudfasaden

Etage ett

Etage två

Etage tre

Etage fyra Snitt

Registrering av detaljering

Spår av ett palats Azulejos

4: Arkivstudier

Arkivundersökningar Stadsplaner

5: Värdering

1 2

7 8

11 14 20 24 28 32 34 44 46

49 53

Kulturhistorisk värdering

Miljömässig värdering

Arkitektonisk värdering

Bärande bevaringsvärden Restaureringshållning

60 62 64 66 68

Referenser

70

Inledning Rapportens material är insamlat, registrerat och utarbetat av Joel Kjellgren och J. Albin Frech på studio 1B, Kulturarv, Arkitektskolen Aarhus. I förbindelse med vårt examensarbete 2018 har vi utfört en dokumentation av Palácio da Cova, ett palats med adressen Calcada do Cardeal 18, 1100 Alfama, Lissabon, Portugal. Vi var på plats under 14 dagar, samtliga dagar spenderades på uppmätning, arkivstudier, arkitekturexkursioner i Lissabon och samtal med ägare och lokalbefolkning. Vägledare under projektet är Birgitte Tanderup Eybye som har gett löpande rådgivning och hjälpt till med böcker och teorier.

Palácio da Cova ligger i Alfama-distriktet, ett av stadens äldsta distrikt med ursprung i den moriska och medeltida perioden. Området ligger sydöst om centrala Lissabon, på en av Lissabons många höjder med sluttning mot floden Tajo. Palatset är beläget i förbindelse med Campo de Santa Clara, ett område som uppfördes under Lissabons storhetsperiod, under slutet av 1600- och början av 1700-talet. I Campo de Santa Clara finns flertalet palatsbyggnader som utfördes till aristokratin, däribland Palácio da Cova.

Byggnaderna har en barock formgivning vilket oftast kommer starkt till uttryck i portalen.

innehöll stora arkitektoniska möjligheter.

När vi senare fick se bilder från palatset så var vi båda fångade av dess uttryck och möjligheter. Byggnaden framträder som en komplex komposition av alla tidslager, där mötet mellan den aristokratiska barockperiodens förfinade dekor och industrialismens funktionella råhet gav byggnaden en karaktär som var ny och spännande för oss båda.

Samtidigt såg vi en möjlighet att lära oss mer om den klassiska arkitekturen och det sydeuropeiska byggnadsskicket.

Materialet i denna rapport är baserat på arbetet som utfördes under platsebesöket samt vidare arkivstudier i Aarhus. Materialet ligger till grund för vårt fortsatta arbete med en rehabilitering och introduktion av ett nytt program för Palácio da Cova.

Rapporten samlar information rörande metodiken för uppmätningsarbetet, registreringar av konteksten, byggnadsarkeologiska spår, byggnadsbeskrivning, värdering, restaureringshållning med mera. Detta utgör grundlaget för det fortsatta projektet vilket bygger på en utförlig dokumentation och analys av den existerande situationen

Palatset är en utstäckt volym i tre etage med takvåning, som idag står tätt omgiven av en urban miljö som har tillkommit främst under 1900-talet. Sedan sitt uppförande har byggnaden inhyst flera industriella funktioner villka har satt sina tydliga spår i originalsubstansen. Detta är en relativt vanligt byggnadsutveckling i Lissabon där flertalet historiska byggnader fick industriella program under början av 1900-talet.

Vi fick kontakt med byggnadens ägare under vår praktikperiod hos Asante arkitekter i Stockholm, 2016 - 2017. Det blev sagt att byggnaden stod tom och i ett hastigt förfall men att den troligen hade en rik historia och

1

Metodik Uppmätningsarbetet i Palácio da Cova är genomfört under ett platsbesök 18-29 augusti 2017. Utöver uppmätningen genomfördes också fotoregistrering av byggnaden, besök på olika arkiv i Lissabon samt kartläggning av byggnadens närliggande område och en generell stadsutforskning i Lissabon.

Närområdet utforskades genom samtal med ägare och lokala boende, fotografering samt dokumentation av byggnader och aktivitet.

Under uppmätningen producerades fyra planritningar, snitt och fasadritning i skala 1:50 samt detaljer av dörrar, fönster och dekor i skala 1:10 och 1:1.

trum och mättes upp enligt samma principer som planerna.

Byggnadsuppmätning

Slutligen utfördes uppmätningar på sandstenportalen kring den centrala ingången samt en invändig dekor i den norra gaveln. Detta för att skapa en grundläggande förståelse av dimensionering och detaljering i dessa karakteristiska sandstenselement. Då vi inte hade tillgång till att mäta hela portalen i västfasaden komplementerades uppmätningsritningen utifrån fotografier som skalerades efter ritningen.

På grund av den begränsade tiden och den stora mängd material som var tvunget att produceras utfördes uppmätningen utifrån byggnaden själv och inte utifrån ett ortogonalt koordinatsystem (Kampmann, 2015). Uppmätningen utfördes huvudsakligen med lasermätare, tumstock och måttband för den rumsliga uppmätningen samt skjutmått och profilmall för detaljer. Ritningarna utfördes i blyerts på millimeterpapper i A2 och A3 format. Under första dagen registrerades byggnaden och tillvägagångssättet för uppmätningen planerades utifrån skisser vilka användes för att disponera ritningarna. Arbetet startade med uppmätning av fönster i alla etage i skala 1:10. Uppmätningen genomfördes av en person som tog mått och utförde fotoregistrering, medan den andre ritade.

Planerna mättes upp med start i bottenvåningen. För att kunna referera ritningarna till varandra hängdes lod genom existerande öppningar i golvet mellan våningarna, således att dessa referenspunkter kunde markeras i planritningarna. Alla mått antecknades i planerna, och i så stor mån som möjligt användes kedjemått under uppmätningen.

Tvärsnittet placerades i entréportalens cen-

2

Den västra fasaden, vilken möter gårdsrummet mättes upp utifrån ett murarsnöre uppspänt vågrätt tätt på fasaden, vilket användes för att kunna mäta ojämnheter i terrängen samt fönsternas bröstning. För fönster på övre etage mättes en punkt upp, utifrån vilken fönsterdetaljen överfördess till fasadritningen. Några delar av fasaden var oåtkomliga för uppmätning och här användes fotografier för att färdigställa ritningarna då de senare ritades upp digitalt.

Efter hemkomsten från Lissabon skannades alla ritningar och ritades upp digitalt i Rhino 3D. Fotoregistrering I samband med uppmätningen utfördes en fotoregistrering av byggnaden samt det omkringliggande området. Utöver rumsliga registreringar användes fotografi för att dokumentera byggnadsarkeologiska spår, materialitet, detaljer, med mera. Då tiden till uppmätningen var relativt begränsad var fotografierna avgörande för att kunna färdigställa ritningsmaterialet efter hemkomsten.

Fotografierna användes även för att dokumentera stämningen och ljusets påverkan på byggnaden.

Besök på arkiv Under platsbesöket var arkivundersökningar en återkommande del, då det ursprungliga materialet var väldigt undermåligt. Besök på byggnadsarkivet (Arquivo Municipal de Lisboa - Bairro da Liberdade), stadsarkivet (Arquivo Municipal de Lisboa - Arco do Cego) och det fotografiska arkivet (Arquivo Municipal de Lisboa – Fotográfico) gav oss en del nytt material, men främst historiska bilder, då övrig dokumentation rörande byggnaden närmast var icke existerande.

Enligt den nuvarande ägaren beror detta på att en tidigare ägare hade registrerat byggnaden som betydligt mindre än dess egentliga storlek, troligt för att undgå skatt, och efterföljande försvunnit med dokumentationen rörande byggnaden från arkiven.

Stadsvandringar Under besöket genomfördes flera registreringar av Lissabons arkitektoniska arv och dess utveckling. Besök i byggnader från samma stilperiod, till exempel barockkyrkan Santa Engrácia och stadsmuseet Palácio Pimenta gav en djupare förståelse för palatsets ursprungliga uttryck.

3

4

1.1

1.2

1.3

1.4

1.5

1.6

1.7

1.8

5

2: Historia

Lissabons historia Lissabon var ursprungligen en iberisk stad med namnet Olipsio. Den befästes omkring år 200 fvt. av romarna och gick då under namnet Felicitas Julia (França, 1980. s. 7).

Det upptäcks än idag lämningar från rommartiden. År 716 intogs staden av araberna, som kom att härska i Lissabon fram till 1147 då Alfons I av Portugal intog staden (Malcolm, 2007. s. 19). Det långa moriska styret har präglat Lissabons arkitektur och gett den en säregen blandning, synligt i spetsbågar och arabiska mönsterutskärningar. År 1256 blev Lissabon Portugals huvudstad. Under Portugals upptäcktsresor och koloniala expansion kom Lissabon att bli Europas största och viktigaste handelsstad, en position staden förlorade under den spanska ockupationen 1580-1640 (Lemerle & Pauwels, 2008. s. 175).

Landet kom på fötter igen under João V, även benämnd o Rei-Sol Português, solkungen, som regerade mellan år 1706 - 1750 (Malcolm, 2007. s. 79). Det var även under denna period som barockarkitekturen blomstrade i Portugal (Lemerle & Pauwels, 2008. s. 177). Denna uppgång för Portugal kom sig av den rikedom i form av diamanter och guld som införskaffades från okupationen av Brasilien, som blev självständigt i början av 1800-talet (Malcolm, 2007. s.

125).

byggnaderna i staden, kallad gaiola pombalina efter markisen av Pombal. Konstruktionen är tänkt som jordbävningssäkring och består av timmerkonstruktioner i kryss som utfylls med murverk.

Samtidigt som den nya, rationella stadsplanen utvecklades så fanns det en stark entusiasm för den barocka stilen. Generellt har Lissabon haft en stark influens av Italiensk barock från slutet av 1600-talet och fram till 1800-talets början (Lemerle & Pauwels, 2008. s. 177). Stilen är än idag den mest pregnanta för stadsbilden.

I början av 1800-talet förlorar Portugal makten över Brasilien och detta tillsammans med det tidigare jordskalvet sätter landet i ekonomisk kollaps. Denna kollaps ledde till en sen modernisering av städerna och Lissabons industrialisering försköts ytterligare av världskrigens framtåg samt den efterföljande diktaturen under António de Oliveira Salazar (Malcolm, 2007. s. 163). Den stadsplannering som skedde efter jordskalvet och fram till slutet av 1800-talet, med en tydligt styrd stadsplan, skulle inte återkomma förrän efter diktaturen på 1960-talet.

Städerna utvecklade sig i den existerande vävnaden och industrifunktioner placerades i godtyckliga byggnader med nog stora dimmensioner.

Den 1 november 1755 drabbades Lissabon av ett kraftigt jordskalv med efterföljande översvämningar och bränder. Detta innebar en ny stadsplan och en omfattande återuppbyggnad av Lissabon. Staden styrdes vid denna tid av Sebastião José de Carvalho e Melo, benämnd som markis av Pombal.

De lågt belägna delarna av Lissabon var utplånade och en ny rutnätsplan lades ut över ruinerna. Ansvarig för den nya stadsplanen var den då ledande ingenjören Manuel da Maia (França, 1980. s. 39). Manuel utvecklade en konstruktionsprincip för de nya

7

Byggnadsutveckling Palácio da Cova ligger i Alfama-distriktet, öster om centrala Lissabon. Alfama är Lissabons äldsta distrikt, bestående av smala och slingrande gator med ursprung i den moriska och medeltida historien. Området sträcker sig längs São Vicente, en av Lissabons alla höjder med sluttning mot floden Tajo. Alfama var en av relativt få platser i Lissabon som inte förstördes i jordbävningen år 1755, vilket innebär att stadsdelen än idag bär prägel av sitt historiska ursprung.

Palatset ligger söder om Campo de Santa Clara, idag ett populär område med en marknad som har funnits på platsen sedan år 1882. Centrum för området är barockkyrkan Santa Engrácia, en prominent byggnad uppförd år 1712 av João Antunes som var kunglig arkitekt under 1700-talet och en av de mest framstående barockarkitekterna i Portugal. Området har utöver Palacio da Cova flera palats uppförda under 1600- och 1700-talet till aristokratiska familjer. Kyrkan, tillsammans med de andra prominenta byggnaderna i den östliga delen av Alfama, bryter mot den täta medeltida bystrukturen i väst genom att samlas vid en större, öppen areal. Detta är platsen för Feira da Ladra, Lissabons äldsta loppmarknad, samt den offentliga parken Jardim de Santa Clara som är en miradouro (utsiktsplats) i området.

valv i byggnaden och i tidigare tillhörande byggnader vittnar om ett byggnadsskick som är äldre än 1700-talet.

Under 1700-talet levde kardinal och statssekreterare (motsvarande dagens statsminister) João da Mota e Silva samt hans bror, kardinal och inrikessekreterare Pedro da Mota e Silva i palatset. Palatset hade vid denna tid en fristående placering med stora öppna arealer mot öst och väst.

Troligt har den barocka stilen som kan ses i byggnaden blivit tillfört vid denna perioden.

Under mitten av 1800-talet övertog en kakelfabrik byggnaden för produktionen av de vid den tidspunkten högt efterfrågade azulejos. Troligt var att tegelfabriken tillhörde Roseira, familjeföretaget som var en av de mest framstående vid denna tid (Mimoso, 2016). Vi har fått fabrikens närvaro konstaterad igenom inlämnande av kakelprover samt igenom historiska bilder där byggnaden har en skorsten som troligt varit tillknuten produktionen.

Mellan år 1916 och år 1951 användes byggnaden av transportföretaget Galamas som fordonsverkstad. Under denna period sker de största ändringarna som än idag är de tydligaste lämningarna i byggnaden. Sedan Galamas flyttade ut har byggnaden inte haft någon fast användning och har stått övergiven under flera decennier. 2015 köps palatset av en privatperson som ännu inte har någon strategi för byggnaden.

Palatsets ursprung går troligtvis tillbaka till 1500-talet och blev under nästa sekel utvidgat av ärkebiskop António Mendonça (Castilho, 1893). Vi vet att murverket är uppbygt som Opus testaceum, en byggnadsteknik som blev utbytt efter jordskalvet 1755 till Gaiola Pombalina tekniken.

Murverket tillsammans med fynd av tunnMendonça familjen etablerar en byggnad på platsen.

Santa Clara monasteriet byggs på platsen

Santa clara området delas upp i platåer och flertalet palatsbyggnader etableras.

Byggandet av kyrkan Igreja de Santa Engrácia påbörjas.

1600

1288

8

1604

1682 <1650

Transportföretaget Galamas flyttar in i byggnaden.

Kardenalen Paulo António de Carvalho e Mendonça bor i Palatset.

1700

17(30-40)

Den nuvarande ägaren köper byggnaden.

Kakeltillverkaren Fábrica de Azulejos Roseira flyttar in i byggnaden.*

Byggnaden säljs och står Feira de ladra utan funktion.

Jordskalvet 1755

1800

1882 1877*

1900

2000

1916

1960>

2015

2.1

Marknaden Feira da Ladra i Campo de Santa Clara under första halvan av 1900-talet

2.2

Begravningsprocession för kung Carlos I och kronprins Luís Filipe 1908. Kyrkan Santa Engrácia till höger

9

3: Byggnadsbeskrivning

Huvudfasaden Fasaden vänder ut mot en mindre gårdsplan som inramas av stora, huvudsakligen moderna flervåningshus. Gårdsplanen är odefinierad i dimensioneringen och det finns endast en port i söder in till gården.

Beläggningen på gården är i den för Lissabon typiska svarta sandstenen(se bild 3.4) i varierande form och storlek, utan tydlig mönsterbildning. Stenläggningen är traditionell och kallas Calçada à Portuguesa (Portugisisk gata).

Fasadens komposition är avlång och stram med en tydlig horisontal uppdelning(3.1).

Byggnaden har ett uttryck som känns igen i italiensk palatsarkitektur från barocken.

Detaljeringen uttrycks genom sandstensinfattningar, gesimser och den stora portalen som står tydligt fram mot den jämnt putsade muren. Samtliga fönster är utförda i trä och målade i en grön färg från den industriella perioden, likaså balkongerna. Fönstren har en sandstensinfattning med varierande detaljeringsgrad. Det är en tydlig heirarki i detaljeringen mellan den nedre våningen som definierar en bas och de två övre etagen där detaljeringen kommer till stort uttryck.

Första etagen definieras av den stora portalen samt den stora plåtdörren i sydändan av huset. Samtliga fönster är utförda i trä och med nyklassicistiska profiler i karm, ram och spröjs. Samtliga fönster har enkla infattningar i jämna block utan detaljering.

Fenestreringen är otydlig mot syd till följd av senare förändringar genom flertalet nyare håltagningar. Två stora portar i korrugerad plåt är placerade i portalen och i en ny håltagning i den norra delen. Fönstren är generellt täckta med invändiga skivor och skyddade med galler(3.7).

Andra etagen landar ovanpå en kordongesims som löper längs fasaden och förskjuter sig ut vid portalen. Balkonger i järn står ovanpå gesismsen, utförda med en enkel detaljering som talar samman med övrig detaljering från industrialiseringen av byggnaden

runt sekelskiftet år 1900(3.5). Fönstren är utförda i trä och har en likvärdig profilering som första etagen. Runt balkongdörrarna är det knäckta infattningar med en hulkehlsprofil och en kraftigt utkragande horisontal kornisch med stor skuggverkan.

Tredje etagen har enkla fönster i trä, likvärdig profilering på karmar och spröjsar. Infattningen är knäckt i botten och toppen, profilerad med en hulkehlsprofil som löper runt hela infattningen.

Taket har en flack lutning och är beklätt med nyare industritillverkat taktegel av märket Fábrica de Palença(3.6). Takteglet har platt form med avrundade hörn. Vid kanten av taket så ligger det äldre munk/nunna taktegel och beskyddar takfoten. Avrinningen sker direkt ned mot fasaden då takränna saknas(3.3). Takstenarna är på många platser lösa och det är stora hål som har lagats sporadiskt och utan större framgång. Det tekniska tillståndet i fasaden är dåligt, men många av de karaktärsgivande detaljerna är fortsatt närvarande. Det största problemet är den senare cementputsen som har skapat ett tjockt skal utanpå muren, detta lager har gjort att det bakomliggande murverket har fuktskadats och eroderats(3.2). På flera platser är det stora sprickbildningar i putsen. Sandstensinfattningarna runt fönster och dörrar är generellt i ett gott tillstånd i relation till deras ålder(3.8). Dock är en del av de mer nutida infattningarna i dåligt tillstånd, då de modernare infattningarna inte är av hela stenar, utan istället har putsats.

Dessa har efter en tid släppt från muren, fallit sönder och exponerat murverket(3.10).

Fönster och balkongdörrar är i förfall, många av trädelarna är ruttna och glasen är på flertalet platser trasiga eller saknade. De få exempel som är i ett fungerande tillstånd har problem med korroderade metalldetaljer.

11

3.1

12

Västfasaden

3.2

Skador i putsen

3.3

Avrinning under fönster på andra etge

3.4

Beläggning i gårdsrummet

3.5

Balkongräcke på andra etage

3.6 Ändre munk- och nunnetegel samt nyare taktegel

3.8

Sandstensinfattning kring fönter i portalen

3.7

Galler framför fönster i första etage

3.9

Spröjs i första etage

3.10

Nyare, putsade infattningar i första etage

13

Byggnadsbeskrivning - etage ett Konstruktion Palácio da Covas ursprungliga volym är uppbyggd av en murkonstruktion, troligen bestående av två lager av mursten med fyllnadsmaterial mellan dem, likt den romerska opus testaceum. De senare tillbyggnaderna är utförda i platsgjuten betong. Under den industriella perioden har även golven i den ursprungliga delen blivit ersatta av ett betonggolv. Flertalet metallbalkar och stolpar bär upp bjälklaget mellan etage ett och två(3.20).

Rumbeskrivning Huvudingången till palatset är placerad centralt i den västra fasaden vilken vetter mot gårdsplanen. Ingången går till rum 1.10; ett stort rum med en valvbåge som spänner över nästan hela rummet(3.17). En håltagning i bjälklaget mellan etage ett och två öppnar upp till ljusinfall från fönster i tre etage och ger rummet ett ljust och öppet intryck. Fönsteröppningarna mot väst är invändigt markerade med sandstenselement och i murhålet är fönsterbänken uppdelad i två delar(3.15). Rum 1.9 ligger i anslutning till rum 1.10 genom valvbågen. I den södra väggen i rum 1.9 sitter fönster i två rader över varandra. I den östra väggen sitter två högt placerade fönster. Rum 1.11 har två kryssvalv beklädda med kakel vilka idag framstår vitkalkade(3.16). Rum 1.12 ligger ett par trappsteg ner från rum 1.11 och har tunnvalv. Detta rum är troligen en äldre del tillhörande den tidigare byggnaden. I rum 1.13 finns spår av en tidigare placerad trappa, genom lämningar av diagonalt placerat kakel vilket har blivit vitkalkat(3.11).

Rum 1.6 i den norra delen av byggnaden har tidigare använts som bar och har en ingång från gårdsrummet. Bågarna mot rum 1.10 är målade i gult och mörkrött(3.19). I rum 1.1-1.4 finns även toaletter under trappan, uppbyggda i en träkonstruktion. Rummets ytskikt består till stor del av träpaneler och

14

golvet är beklätt med stenplattor. Trappan till etage två är placerad i det nordvästliga hörnet. Stegen upp till vändplanet är i sten och resten av trappstegen är i trä vilket tyder på att en trappa har haft denna placering ursprungligen, troligtvis i annan utformning(3.12). Rum 1.7 har ett kryssvalv och är kaklat ned till golvet med blått, dekorerat kakel(3.22). Kaklet är inte sammanhängande, utan består till stor del av oregelbundet placerat dekorkakel(3.13). Rummet har en förstärkning i form av en centralt placerad I-balk och har använts som förråd till baren.

Rum 1.8 är ett litet, ovalt rum med ett kupolvalv och detaljering i form av profilering i mötet mellan kupolen och väggen. Ytan är kalkad och rester av kakel är synliga nederst mot golvet.

Rum 1.14-1.16 är från tiden då byggnaden användes till industriellt bruk, och är uppbyggda i betong och murverk. I det sluttande taket är tre ljusinsläpp i betongglas placerade(3.14). Rum 1.17 är helt utan ljusinfall och är byggt under ett tunnvalv, med förstärkningar av taket i form av I-balkar(3.21).

1.18 1.17

1.16

1.15

1.14

1.8 1.19

1.9 1.7

1.1

1.12

1.13

1.2

1.3 1.4

1.6

1.10 1.11

1.5

Tidslager i fĂśrsta etage, 1:200

Osäkert Pre-industriell funktion (1700-tal) Industriella funktionen (tidigt 1900-tal)

15

3.11

3.13

16

Ă&#x201E;ldre placering av trappa

3.12

Trappsteg av sten i rum 1.5

Detalj av kaklade kryssvalv i rum 1.7

3.14

3.16

Rum 1.14

3.15

Fönsterbänkar mot västfasaden

Vitkalkade kryssvalv i rum 1.11

17

3.17

3.19

18

ValvbĂĽge i det centrala rummet

3.18

ValvbĂĽgar i muren i det centrala rummet

Rum 1.6

3.20

3.22

Senare förstärkning kring hål i bjälklaget

3.21

Senare förstärkning i rum 1.17

Kaklade kryssvalv i rum 1.7

19

Byggnadsbeskrivning - etage två Konstruktion Konstruktionen i etage två består av den ursprungliga volymen, med rumsindelning av industriell prägel samt en senare tillbyggnad i betong och murverk. De invändiga väggarna består av vertikala metallelement med ifyllnad av putsat murverk(3.24).

Rumbeskrivning Den ursprungliga volymen i etage två är uppdelad i tre sektioner: en del vardera i nord och syd med tunna skiljeväggar samt ett stort, dubbelhögt rum i mitten(3.23).

Detta rum har ett stort hål i golvet med en lyftanordning tillhörande den industriella funktionen(3.28). Den stora takhöjden gör att detta rum har ljusinfall från sex fönster i västfasaden. I etage två finns det sju balkongdörrar vilket ger ett kraftigt ljusinfall till rummen i väster(3.26). I tillbyggnaden, rum 2.5, har använts till teater, med en scen i trä(3.27). Teatern är en betongkonstruktion med endast en fönsteröppning mot bakgården i söder. I väggen mot rum 2.6 är de tidigare fönsteröppningarna bevarade och de ligger speglade mot västfasaden.

I det sydvästra hörnet sitter en gammal dörr, troligtvis ursprunglig, igenbommad till ett litet rum vilket var otillgängligt under uppmätningsarbetet. Bjälklaget mellan etage två och tre är utfört i trä med en ovanliggande yta i lertegel och betong.

De mindre rummen är öppna mot rum 2.6, med undantag för rum 2.9 och 2.10 vilka har en passage till teatern. I anslutning till trappan i rum 2.1 är en väggdekor i sandsten placerad. Trappan mellan etage två och tre går genom denna väggdekor vilket tyder på att trätrappans placering inte är ursprunglig(3.25). De första stegen i sten på bottenplanet tyder på att det ursprungligen har funnits en trappa här, men att den antingen inte har gått upp till etage tre, eller att den har haft en annan utformning.

20

2.5

2.4

2.2

2.1

2.3

2.9

2.6

2.10

2.7

2.8

Tidslager i andra etage, 1:200

Osäkert Pre-industriell funktion (1700-tal) Industriella funktionen (tidigt 1900-tal)

21

22

3.23

Hål i bjälklaget

3.24

Konstruktion av senare invändiga väggare

3.25

Invändig dekor i trappa

3.26

Balkongdörrar mot västfasaden

3.27

Scen i rum 2.5

3.28

Rum 2.6

23

Byggnadsbeskrivning - etage tre Konstruktion Konstruktionen i etage tre består av den ursprungliga muren samt tillbyggnader i platsgjuten betong. Väggen som skiljer den ursprungliga volymen från de senare tilläggen varierar i tjocklek och placering. Detta tyder på att den är en nyare konstruktion, placerad ovanpå den ursprungliga. Invändiga väggar är utförda i murverk. Golvbeläggningen i den ursprungliga volymen är ett trägolv och i tillbyggnaderna är det betonggolv.

Rumbeskrivning I den ursprungliga volymen är rummen placerade i den nordliga och sydliga delen, separerade av det centrala rummet i dubbelhöjd(3.30). Rummen är relativt små och placerade längs en korridor(3.31). Fönstren mot väst har en invändig bröstning, uppförd i tunt murverk(3.33). I rum 3.2 är ett fönster placerat mot det stora, öppna rummet. Rum 3.12-3.16 kan endast nås från vindsvåningen genom en trappa vilken har en öppen placering mot det centrala rummet(3.34). Rum 3.8-3.11 är senare tillägg uppförda i betong och murverk(3.35). Rum 3.9 har ett sluttande tak utfört i murverk och buret av en I-balk placerad på betongpelare(3.29). Rum 3.10 är en balkong med ett betongräcke vilket möter taket till rum 3.9(3.32). Detta tak har flera betongsteg för att tillgängliggöra takytan.

24

3.10 3.11

3.8 3.9

3.3

3.4

3.1

3.5

3.13

3.2

3.6

3.14

3.12

3.7

3.15

3.16

Tidslager i tredje etage, 1:200

Osäkert Pre-industriell funktion (1700-tal) Industriella funktionen (tidigt 1900-tal)

25

26

3.29

Rum 3.9

3.30

Det centrala, dubbelhĂśga rummet

3.31

Korridoren i rum 3.2

3.32

Balkong mot bakgĂĽrden

3.33

3.35

Fönster mot västfasad

3.34 Lyftanordning, trappa till etage fyra i bakgrunden

Dörr mot balkongen i rum 3.8

27

Byggnadsbeskrivning - etage fyra Konstruktion Etage fyra är en vindsvåning med invändiga väggar i murverk samt ett betonggolv. Muren mot innergården är tunnare i den södra delen och uppförd i murverk. Golvet vilar på träbjälklaget vilket är synligt från etage tre, täckt med lerblock och slutligen gjuten betong ovan. Takstolarna i trä dikterar placeringen av de senare, invändiga väggarna och är integrerade i dess konstruktion(3.38). Taket är en senare konstruktion, med modernt taktegel(3.37). Etage fyra har sex ljusinfall från taket genom takpannor i glas(3.40).

Ljuset förs ner till vinden genom öppningar i det sänkta, invändiga taket(3.41).

Rumsbeskrivning Rummen är placerade längs en korridor och har grönmålade dubbeldörrar till de flesta rum(3.39). Rum 4.1-4.3 är öppna och saknar vägg mot korridoren. Etage fyra har två trappor, en i nord som följer trapplöpet ned till etage ett, och en i söder som förbinder etage tre och fyra(3.36). I anslutning till trappan mellan etage tre och fyra är golvnivån höjd, med ett trappsteg som förbinder nivåerna. Ljuset förs ner till vinden genom öppningar i det sänkta, invändiga taket. Det finns flera skador i det invändiga taket och takkonstruktionen är på några platser synlig.

28

4.12 4.5

4.1

4.2

4.6

4.11

4.4

4.3

4.13

4.7

4.14 4.8

4.9

4.10

4.15

Tidslager i fjärde etage, 1:200

Osäkert Pre-industriell funktion (1700-tal) Industriella funktionen (tidigt 1900-tal)

29

30

3.36

Trappa i sĂśder

3.37

Taktegel sett invändigt

3.38

Takstol och yttermur

3.39

Rum 4.11

3.40

Takpannor i glas

3.41

Takkonstruktion

31

Byggnadsbeskrivning - snitt Spåren från Palácio da Covas ursprungliga volym är till största del synliga i entré etagen samt genomgående i västmuren. Troligt har palatset haft en källare, i snittet skulle denna källare ha varit under första rummet efter portalen, idag är rummet övertäckt av ett betonggolv. Mot öst i snittet ses två lämningar från palatset tidigare utsträckning, två valvbågar med samma höjd som de invändiga valvbågarna och med samma utförande. En indikation på att Palácio da Cova varit en betydligt större byggnad både mot öst och väst.

Vid de övriga etagerna så kvarstår lite av den ursprungliga byggnaden, de spår som tillhandahålls är den ursprungliga muren i öst och i väst, den ursprungliga volymen är på så vis fortsatt kvar. Utöver volymen så är det endast detaljering i västmuren som vittnar om byggnadens ursprungliga utseende, balkongdörrshålen i öst har troligt blivit ändrade och saknar sandstensinfattningar.

Större tillbyggnader mot öst är utförda i betong utan några fönster på denna sidan. Det stora dubbelhöga rummet med en lyftkran som kan rulla på I-Balkar är den tydligaste lämningen från den industriella perioden.

Hålet i golvet och behovet för det dubbelhöga rummet är en tydlig indikation för vilken typ av industriell process som skett i byggnaden. Det dubbelhöga rummet är kalkat vitt och har ett vitmålat trätak med synliga bräder och tvärgående balkar, de övriga våningarna framstår som mezzaninvåningar riktade mot hålet i mitten. Loftet har den ursprungliga volymens storlek och troligt är att taket har samma lutning som det haft tidigare. Lösningar för vattenhanteringen verkar dock vara ändrad och idag rinner regnvatten direkt ned på fasaden.

32

Tidslager i fjärde etage, 1:200

Osäkert Pre-industriell funktion (1700-tal) Industriella funktionen (tidigt 1900-tal)

33

Registrering av detaljering Efter registreringen av exteriören på Palacio da Cova står det klart att byggnaden genomgått stora förändringar under dess omkring 300 år långa liv. Byggnadsvolymen och den typiska dekoren av palatsbyggnader i denna storlek är fortsatt kvar, men små ingrepp och ett bristande underhåll har lämnat stora spår.

Palatsbyggnaden är en 33 meter lång konstruktion i massivt murverk, likt den rommerska murkonstruktionen opus testaceum, med murbruksfyllnad i hålrummet mellan tegelskalen. Muren är putsad utvändigt med en senare, hård Afyon Onyx (ljusrosa till vit) färgad puts. Fenestreringen är generellt speglad utifrån en central portik.

Fönstersättningen i entrénivå är bruten av en stor plåtport. Både andra och tredje etage har sju träfönster placerade ovan varandra.

Samtliga fönster är infattade i ljus sandsten, en infattning som går igen i portiken och i gesimser på byggnaden. I allt är byggnaden uppdelad i fyra etager, med ett valmat, obrutet tak beklätt med modernt taktegel.

Byggnaden har en huvudfasad mot väst och en gavel mot nord. Baksidan är uppdelad i flera mindre fasadstycken i betong. Mot syd har byggnaden troligen varit tillkopplad en smal byggnadsvolym som idag är hotel.

Palatsbyggnadens stora omvandlingar är synligt i detaljeringen. Fönster och dörrar från olika sekel återfinns i byggnaden. Den invändiga och utvändiga barockdekoren står i kontrast till industriella lämningar. De många lagren är läsliga i dessa detaljer och det är därför viktigt att registrera och få en överblick av dessa huvudsakliga delar.

34

3.42

Gångjärn till fönster i Santa Engracia

3.43

Dörr i rum 2.8

3.44

Gångjärn i Palácio Pimenta

3.45

Gångjärn till fönsterlucka

3.46

Aedicula i trappan, sedd från etage 3

35

Fönsterlucka

0

1

2

3

4

5

0

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

0

0,1

0,2

0,3

0,4

0,5

0,6

0,7

0,8

0,9

1

0

0,2

0,4

0,6

0,8

1

1,2

1,4

1,6

1,8

2

Lugen var inte monterad och var en av tre av samma modell i huset. Vindueslugen är utförd i trä. Hængsler i järnsmide(1.9) vittnar om att dörren är av äldre modell, troligen från 1700-talet. Vi ha funnit liknande detaljer på dörrar och fönster i kyrkan Igreja de Santa Engrácia(3.42) och stadsmuseumsbyggnaden Palácio Pimenta (3.44), båda byggnaderna är utförda i barock stil från början av 1700-talet.

Fyldingsdøren är uppbyggd av sideramstykke, underramstykke och en fylding spejl, runt vilken det löper frise med rundstav och hulkehls profilering.

3.47

36

Gångjärn i järnsmide

Invändig revl dörr

0

1

2

3

4

5

0

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

0

0,1

0,2

0,3

0,4

0,5

0,6

0,7

0,8

0,9

1

0

0,2

0,4

0,6

0,8

1

1,2

1,4

1,6

1,8

2

Dörren är av äldre modell, även denna troligen från 1700-talet. Dörren var inte monterad och var den enda av sin typ i huset.

Flertalet färglager visade också på ett längre tidigare bruk(1.11). Det finns en monterad dörr med liknande dimensionering och utförande på andra etagen i byggnaden.

Dörren är uppbyggd av tre utåtbuktande revler som är fästa med handsmidd spik och gratning. Mittenplankan på dörrbladet är förskjuten mot framsidan, bräderna är sammlade med fjer och not med avrundad profil mot framsidan.

3.48

Färglager på dörr

37

Fönster, första etagen

0

1

2

3

4

5

0

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

0

0,1

0,2

0,3

0,4

0,5

0,6

0,7

0,8

0,9

1

0

0,2

0,4

0,6

0,8

1

1,2

1,4

1,6

1,8

2

Vinduesindfattningen är i rektangelform, utan profilering. Dimensioneringen är den samma som övriga fönsterinfattningar.

Karm, ram samt spröjs är i trä med profilering. Glaset är maskinproducerat och monterat med en trälist utvändigt. Träet är målat i samma gröna färg som övriga fönster.

Fönstret har en yttre karm med en enkel rundstavsprofil i innerkanten, karmen står direkt ned på fönsterbänken. Glaset i fönstret är uppdelat i 21 rektanglar i högformat. Utanpå fönstret är järnbalustrar, med liknande utförande som balustrarna på balkongerna, fästa direkt mot sandstensinfattningen.

3.51

38

Spröjsar sedda utvändigt

Fönster, andra etagen

0

1

2

3

4

5

0

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

0

0,1

0,2

0,3

0,4

0,5

0,6

0,7

0,8

0,9

1

0

0,2

0,4

0,6

0,8

1

1,2

1,4

1,6

1,8

2

Balkongdörrarna är utförda i trä, målade i samma gröna färg som övriga fönster och dörrar. Dörrarna är utförda med fönster uppdelade i 12 rektangulära ytor. Spröjs och övrig detaljering är i en enkel klassicistisk stil. Glaset är maskinproducerat och monterat med kitt. Under dörrbladed finns en ränna för vatten och centralt i denna ränna är ett hål som går igenom gesimsen och ut på ett taktegel som kastar ut vattnet.

Balkongräcket är av en typ som är vanlig i Lissabon och är troligt från sent 1800-tal.

3.50

Vattenränna genom gesimsen

39

Fönster, tredje etagen

0

1

2

3

4

5

0

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

0

0,1

0,2

0,3

0,4

0,5

0,6

0,7

0,8

0,9

1

0

0,2

0,4

0,6

0,8

1

1,2

1,4

1,6

1,8

2

Vinduesindfattningen i sandsten är utförd med en knäck i botten och toppen med en hulkehls profil som definierar ytterkanten av infattningen. Karm, ram samt spröjs är i trä med enkel klassicistisk profilering. Glaset är maskinproducerat och monterat med kitt. Träet är målat i en grön färg som återkommer på de industriella delarna i huset.

Fönstret har en yttre karm med en profilering som liknar den på fyllnads spegeln i balkongdörrarna. Karmen står direkt ned på fönsterbänken. Glaset i fönstret är uppdelat i 12 jämnstora ytor.

3.49

40

Spröjsar sedda invändigt

Portal och aedicula Portalen är utförd i en barock stil med anknytningar till Italiensk högbarock. Basen växer upp ur marken och är uppbyggd av rektanglar som förskjuts i djup och bredd genom en hulkhelsprofilering. Spelet med djup och bredd fortsätter i övergången till pillastrarna vilket markeras med flertalet rundstavar som avslutas i en hulkhelsprofil. Pillastrarna sträcker sig upp mot entablemanget och en långsmal rektangel framhäver det vertikala uttrycket. Ovan kapitälet står arkitraven som bryter vertikaliteten genom dess horisontalt markerande rektanglar. Arkitraven möter gesimsen igenom en karnisprofilering som går bakom hängplattan, gesimsen löper vidare utmed huskroppen och definierar våningsindelningen. Ovan gesimsen reser sig två volutformer som bildar ett uppbrutet pediment. I mellanrummet står balkongen med en knäckt inklädnad omsluten i volutreliefer. Portalen avslutas med ett entablemang som horisontal markering och på denna står en kraftigt utkragande arkivolt.

Utöver detta så står akroterier med naturmotiv ovanpå, dessa balanserar den utåtgående rörelsen i kompositionen.

Aediculan är placerad invändigt på den nordliga gavelväggen. Utformningen är i barock stil med likvärdigt utförande och detaljering som den utvändiga portalen. Grundformen för aediculan är en oval som går in i muren. Ovan denna oval så står pilastrar som skjuter fram ur väggen och lyfter upp entablemanget . På entablemanget är det ett uppbrutet pediment av två svungande voluter som lutar sig upp mot en kartusch omgiven av rep och voluter. Aediculan avslutas nedtill av en cirkulär form som balancerar upp bågen på de övre pilastrarna. Generellt framstår den som en vertikal form som genom ett intrikat spel med detaljernas djup och bredd skapar en effektfull skuggverkan med ett tydligt fokus runt centrum av den ovala formen.

41

0

42

1

2

3

4

5

0

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

0

0,1

0,2

0,3

0,4

0,5

0,6

0,7

0,8

0,9

1

0

0,2

0,4

0,6

0,8

1

1,2

1,4

1,6

1,8

2

0

1

2

3

4

5

0

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

0

0,1

0,2

0,3

0,4

0,5

0,6

0,7

0,8

0,9

1

0

0,2

0,4

0,6

0,8

1

1,2

1,4

1,6

1,8

2

43

Spår av ett palats Det ursprungliga palatsets form och prakt är försvunnet, de lämningar som är kvar sitter fast i murarna och består uteslutande av sten. Även om prakten är borta så är lämningarna av byggnadens en gång stora närvaro fortsatt möjliga att finna, synligt i valv och bågar, dekor och sandstensinfattningar likväl som enskilda delar utspridda på platsen.

Puts och lager av murbruk har på många platser fallit av och synligjort den underliggande konstruktionen i byggnaden. De smala och ojämna tegelstenarna är genomgående använda vid ursprungliga murar, de är staplade oregelbundet och fixerade med rikliga mängder murbruk(3.54). Tegelstenarna används även som stick ovan fönster och dörrar och överliggaren i sandsten blir ett dekorativt element i byggnaden(5.53).

Sandstensinfattningarna är ofta i kraftiga färger(3.52) som står fram starkt i rummen och ger en idé om de kontrastrika förhål-

44

3.52

Sandstensinfattning

3.53

Yttermur och sandstensinfattning

landen som byggnadens barocka förflutna troligt har erbjudit. De dubbla kryssvalven tillsammans med troligen äldre tunnvalv vittnar om en stor formvariation och en varierad rumslig komposition. Invändigt återfinns även hörnstenar i den nordöstliga delen av byggnaden(3.57). Utvändigt är vattenkastare(3.58) i barock stil ett vittne för en nedsänkt form för takrännor, en hantering av vattnet som idag inte är närvarande i byggnaden. Två ensamma bågar står på baksidan i öst, båda med tydlig anknytning till palatsbyggnaden men som idag står fram som solitärer(3.56). Liknande efterlämningar kan ses i den sydvästra grannbyggnaden som tidigare troligen har varit en del av palatset. Här finns två väldiga tunnvalv (3.55), murade med samma tegelsten och utfört i ett sätt liknande de tunnvalv vi har kunnat se i palatsbyggnaden(3.59). Ur dessa spår träder det fram en bild av en byggnad som har varit starkt närvarande på platsen likväl som invändigt.

3.54

Sandsstensinfattning i västra yttermuren

3.55

Tunnvalv i bilverkstaden

3.56

Bågar i bakgården

3.58

3.57

Hörnstenar i rum 3.8

3.59

Tunnvalv ovan rum 1.17

45

Azulejos Lissabon har en historia med glaserat kakel (azulejos) som går tillbaka minst till 1500-talet. En stor källa till intresset för det glaserade kaklet härleds till den då regerande kung Manuel I. Kaklet hade fram till jordbävningen år 1755 en utsmyckande funktion, det användes mycket i kyrkor och i palatsbyggnader (Malcolm, 2007. s. 74) Fram till jordbävningen så hade kakelproduktionen varit ett populärt sätt att uttrycka rikedom och kaklet användes invändigt.

Produktionsprocesserna hade samtidigt blivit effektivare och efter jordskalvet så industrialiserades kakelproduktionen till följd av markisen av Pombals stora reformer. Kaklet blev i denna period en modern beklädnad för den nya staden. Idag är kaklet ett motiv som är djupt förknippat med Lissabons historia.

Vi har funnit glaserat kakel på fyra olika platset i palatset och fått muntliga utlåtanden om dessa från Museu Nacional do Azulejo. Utlåtandena kunde vi själva inte vara på plats för att höra utan har endast fått dem vidareberättade av den nuvarande ägaren av byggnaden. I Palácio da Cova sitter samtligt kakel invändigt, oftast är de utförda i koboltblått och med naturmotiv, dock återfinns undantag med små fält av neapelgult.

Baserat på de muntliga utlåtandena har vi fått veta att det är fråga om två olika typer av kakel. Den ena varianten är kakel som ligger som en panel för det vi tror har varit en ursprunglig trappa. Kaklet kan i detta tillfälle vara från 1700talet då det är vanligt att paneler av glaserat kakel användes på detta vis. I de andra tillfällen där vi hittat kakel så är de monterade i obestämda mönster och utan synlig mening utöver att täcka taket.

Vid dessa tillfällen så är det enligt muntligt utlåtande från Museu Nacional do Azulejo troligt att det är från tiden av kakelfabriken. Det återfinns också ett fåtal kakel vid en oval kupol i en vägg, dessa är även troligen från kakelfabrikstiden. Kakelpannorna har på flera platser blivit övermålade, de är endast i en av rummen där det är tydligt att se motiven på samtliga azulejos.

46

3.60

3.62

Ă&#x2013;verkalkat kakel i rum 1.11

3.61

Ă&#x2013;verkalkat kakel i rum 1.13

Dekorkakel i rum 1.7

47

4: Arkivstudier

Arkivundersökningar Under tiden vi var på plats i Lissabon besökte vi flertalet arkiv. Däribland byggnadsarkivet (Arquivo Municipal de Lisboa Bairro da Liberdade), stadsarkivet (Arquivo Municipal de Lisboa - Arco do Cego) och det fotografiska arkivet (Arquivo Municipal de Lisboa – Fotográfico). Arkivarbetet gav flertalet fotografier från området och av palatsbyggnaden. De fotografier som vi funnit visar stora omvandlingar av Palacio da Cova under början av 1900-talet.

På de äldsta historiska bilderna har byggnaden med en stor skorsten, troligen från perioden då en kakelfabrik var inhyst i byggnaden. I denna period kan vi också se att området i väst är öppet med undantag för några lägre skjul. Bilderna på ingången till gården visar den omkretsande muren, flygelbyggnadens tydliga riktning och smäckra form samt en skymt av palatsets västfasad.

Flygfotografierna som visar byggnaden utan tak är tagna vid ett skede då bygg-

4.1

naden troligen omställs till industriellt bruk för Galamas. Vi kan tack vare dessa bilder datera taket och även få en skymt av byggnadens ursprungliga invändiga uppdelning i tre delar. Det är även möjligt att se de tillbyggnader som gjorts på baksidan av byggnaden samt de många låga skjul som omger palatset mot väst.

I senare bilder på palatset så ser vi huset med det tak och fasadkomposition det har idag. Skorstenen är borta och muren ser ut att vara skrapad på puts. Byggnaden i söder som senare blir hotell ser ut att ännu tillhöra palatset. En lastbil vittnar om den nya funktionen och det stora hålet i nord visar på de stora ingrepp som görs under denna perioden.

De sista arealbilderna visar byggnaden inhägnad av stora moderna byggnader. Här är palatsbyggnaden helt undangömd och situationen har liknande uttryck idag.

Foto av huvudfasaden från gårdsrummet år 1901 med en skorsten i det sydvästra hörnet

49

50

4.2

Foto från Jardim Botto Machado år 1890-1932 Till vänster ses byggnaden med en skorsten i det sydvästra hörnet

4.3

Flygfoto av Palacio da Cova år 1932. Byggnaden är här utan tak och med ursprunglig rumsuppdelning synlig

4.4

Västfasaden av Palácio da Cova, omkring år 1940, foto: Machado & Souza, in a.f. C.M.L

4.5

Picture of the area Santa Apolónia, omkring år 1950, photo: Abreu Nunes, A.M.L

51

4.6

52

Sydvästra muren runt gårdsrumet, år 1900

4.7

Den sydöstliga byggnaden år 1900

4.8 Den sydöstliga byggnaden omkring år 1940-1950

4.9

Byggnaden, idag hotell, år 2017

Stadsplaner Då dokumentation rörande Palácio da Cova är begränsad har äldre kartor över Lissabon varit till stor hjälp för att kartlägga byggnadens utveckling. På de få kartor som existerar över staden innan jordbävningen 1755 är Santa Clara området inte markerat, då detta låg i utkanten av den dåvarande staden. Kartmaterialet är i stor skala med varierande detaljering, men några tydliga förändringar är synliga då man sammanställer kartmaterialet. Det tidigaste kartorna där byggnaden är markerad visar skadorna som jordbävningen orsakade. Intressant att notera är att formen på de öppna ytorna i Santa Clara i stort sett inte förändras sedan 1755, utan expanderar åt nord och öster.

Själva palatset minskar i storlek, och det är först under slutet av 1800-talet som bostadsbyggandet tar fart och palatset blir gömt bakom de stora, omkringliggande byggnadskropparna.

4.10

Lissabon 1630. Området där Palácio da Cova ligger är inte utmarkerat på kartan då det ligger mer österut

53

1755

4.11

Kartan visar återuppbyggnaden av Lissabon efter jordbävningen 1755. Ritningen visar även de byggnader som förstördes eller skadades under jordbävningen. De flesta av byggnaderna som idag står runt Campo Santa Clara är markerade som existerande på denna karta. De öppna arealerna runt Santa Clara har i stort sett samma form än idag. Palatset är enligt denna ritning en stor, sammanbyggd massa.

54

1755

1785

4.12

1755

På denna ritning har Palácio da Covas areal minskat och består endast av en östlig och sydlig flygel. Dessa flyglar består av det som idag är kvar av palatset samt den sydliga byggnaden som idag är hotell. Den tidigare byggnadsformen bibehålls genom en mur som inhägnar gårdsrummet.

1785

1833

55

1833

1755

4.13

1785

Palatset har enligt denna ritning smalnat av, och de två flyglarna upptar det östliga hörnet av platsen. En fristående volym är placerad centralt i gårdsrummet.

1833

56

1858

1858

1755

1785

4.14

1833

På denna ritning är gårdsrummets utformning lik den nutidliga. Det har uppkommit bostadsbyggnader öster om palatset och volymen i väster består troligen av skjul vilket innebär att byggnaden inte längre är fristående.

1858

57

2017

1785

1833

4.15

Situationsplan 1:2000

1858

Sedan 1800-talet har de omkringliggande bostadshusen tagit mer plats från gårdsrummet. De öppna arealerna, både till öst och väst har blivit mindre och den sista öppningen i det södra hörnet har byggts igen så att det numera endast är en anonym passage intill hotellbyggnaden.

58

Idag

5: Värdering

Kulturhistorisk värdering Palácio da Cova är ett tidstypiskt exempel på en palatsbyggnad från den tidiga portugisiska barocken (1650-1750) och samtidigt ett exempel på Lissabons industrialiseringshistoria. Som helhet är den ett exempel av det aristokratiska samhällets aktiviteter på platsen och i sina industriella delar ett exempel på industialismens rationella utnyttjande av äldre byggnader.

Palatsbyggnadens avlånga volym bär ett starkt uttryck av dess tidigare representativa funktion där dekor demonstrativt visar upp aristokratins ideal. Byggnaden är präglad av barockens stränga systemtankar och är klädsamt baserad på klassiska kompositoriska, symboliska och proportionella element. Fasaden har ett sammanhållet och symmetriskt uttryck som passar till dess historiska användning som representativ bostad. Uttrycket förstärks av de dekorativa delarna samt av fönster och dörrar.

Byggnadens ursprung kommer tydligt fram i den djupa muren med de infattade, vinklade, öppningarna som släpper in rikligt med ljus.

Invändigt är de stora rums dimensionerna med till att förstärka byggnadens representativa karaktär. Kryssvalv och bågar vittnar om tidigare byggnadsteknik samt fåtalet tunnvalv som visar på ett ursprung äldre än barocken. Dekorativ detaljering i form av aedicula och glaserat kakel ger en bild av barockens prakt som troligt präglat byggnaden.

I västfasaden är även den industriella periodens kontrasterande historia närvarande, synligt i de två plåtportarna samt i den unisona industriellt signalerade gröna färghållningen på fönster och balkongdörrar. Den gröna färgen är ett signalement som används såväl på utsidan som insidan och på samma sätt löper betonggolvet från insidan till utsidan, ett karaktärsgivande tecken på den industriella hållningen då byggnaden ses som ett skal.

60

Det huvudsakliga uttrycket invändigt kommer från slutet 1800-talet och början 1900-talets industriella funktions rationella tankar och krav. Detta möte mellan palats och industri skapar en unik miljö av starka kontraster som tydligast kommer fram i möten mellan förfinade detaljer från barocken och I-bjälkar som blivit instuckna för att bära upp golv av armerad betong.

Vid platser där de industriella påfrestningarna varit större är gjutjärnsstolpar placerade för att öka bärkraft och stabilisera byggnaden ytterligare. Ändringar är gjorda endast utifrån de industriella kraven, utförandet skapar en tydlig kontrast och en spännande berättelse om den barocka palatsbyggnaden och det senare funktionella användandet.

5.1

5.3

Skugga från valvbåde i etage ett

5.2

Hörnstenar i etage två

Travers i taket av etage två

61

Miljömässig värdering Palacio da Cova är orienterad med västfasaden in mot Lissabons centrum. För området har Palatsets anknytning till Calcada do Cardeal ett stort värde då gatan är ett bindeledd mellan det högt belägna, prominenta området Santa Clara i nord och Tagus floden i syd. Sammankopplingen blir extra intressant igenom byggnadens barocka karaktär som är den för området dominerande stilen.

Miljömässiga värden ses i Palacio da Covas koppling till övriga barockbyggnader i Santa Clara, detta gäller främst andra palatsbyggnader med putsade murar och barock dekor, men även den dominerande Panteon kyrkan har stilistiska drag och detaljering som knyter byggnaderna samman.

Tillsammans med den övriga barock bebyggelsen i området så ger Palacio da Cova en läslig historia om Lissabons framgångsrika stormaktstid. Samtidigt så ger senare industriella lager en rikedom och kontrast till byggnadens levnads historia, en levnadshistoria som även avspeglas i flertalet andra byggnader i området. Det återfinns även flertalet spår från en tidigare större helhet som varit Palacio da Cova, dessa lämningar gör det möjligt att komma närmare den ursprungliga historian på platsen, tunnvalv och bågar återfinns i byggnader som är anknutna till palatset. Dessa lämning från förr är är typiskt för detta område och visar på platsens karaktär som vuxit fram organiskt.

Byggnaden har en mänsklig skala som är passande för området och som klär gårdsrummet byggnaden idag står i. Palatset är omkransat av flervåningshus, volymen är tydligt definierad i västfasaden och är med till att definiera gårdsrummet och fungerar som en centrumpunkt för gårdsrummet.

Det finns ett stort värde för omgivningen i byggnadens detaljering, tydliga symmetri i fasaden samt de synliga tidslager synligt

62

i de industriella portarna, då detta ger ett tidsmässigt lager till platsen.

5.4

5.6

Ingång till gårdsrummet

5.5 Mur mellan två byggnader i det nordvästa hörnet

Marknaden Feira da Ladra

63

Arkitektonisk värdering Det är ett stort värde i arkitekturens tidstypiska utseende, från detaljering till fasadkompositionens helhet med det flackt sluttande taket. Det överordnade arkitektoniska värdet i Palacio da Cova uttrycks i den symmetriska fenestrering, sandstensdetaljering i fasad, de massiva murarna och den avbalanserade fasadens proportioner. Det ligger ett högt arkitektoniska värdet i materialens patina och generella ålderstecken, såväl i fasad som invändigt.

Kvalliteterna av ålderspatineringen ses tydligast i sandstensdetaljeringens kraftigt definierade ådror och munk och nunna tegelstenarnas kraftiga färgskiftningar. Dessa detaljer är avgörande för det starka intrycket av Palacio da Cova historiska ursprung och dess långa liv. Detta ses särskilt tydligt i västfasadens detaljering och på östfasaden i lämningar av hörnstenar.

Husets utsträckta form är med till att definiera gårdsrummet och byggnaden är klädsam för bakgården och har en mänsklig skala i sin rika detaljering vid portal, fönsterinfattningar och gesimer som bryter ned volymen till mindre delar. Flertalet horisontala linjer i byggnaden, ex. gesims och den obrutna takytan är med till att förstärka horisontaliteten i den långsmala, rektangulära, byggnadskroppen. Den symmetriska, kontrollerade kompositionen i västfasaden håller ihop byggnadskroppen och ger ett sammanhållet utseende till byggnaden.

Byggnadens barocka uttryck är viktigt för att förstå dess ursprung och för upplevelsen av äkthet i arkitekturen. Denna prägeln syns främst i sandstensdetaljeringen samt igenom hierarkin mellan fönster och portalen som ger byggnaden en klar komposition och en samlad form. Dimensioneringen och enkelheten i de enskilda delarna stärker helhets intrycket av en klassisk representations byggnad.

Den tydliga uppdelningen i olika material

64

i fasad kompositionen, sandstenen som dekorativt utåtriktad och den putsade fasaden som bakgrund ger en avklarad bild av byggnadens enskilda delar och deras plats i helheten. Denna uppdelning mellan sandsten och putsyta är genomgående från utsidan till insidan av byggnaden, en tydlighet som ger en stark upplevelse av materialens koppling till byggnadens ursprungliga funktion.

Invändigt är det ett stort arkitektoniskt värde i det glaserade kaklet, både det troligt ursprungliga och från kakelfabriken i 1800-talet. Detaljering av sandsten, fönstersmygar samt industriella gjutjärnsstolpar och huvudsakliga I-balkar har ett högt arkitektoniskt värde.

Invändigt är det stora arkitektoniska kvaliteter i rummen med kryssvalv, tunnvalv, rundbuer samt kravehanksbue, dessa rum finns endast i entréetagen. Generellt i husets inre är materialhållningen spännande igenom kontrastrikedom från mötet mellan de förfinade klassiska delarna av byggnaden och den industriella periodens betonggolv, järnbalkar och maskiner. Kvaliteten i det inre kommer fram i möten som är råa, lätta att avläsa och tektoniskt ärliga. De rumsliga kvaliteterna syns främst i de centrala dubbelhöga rummen på entréetagen och andra etagen, rummen har en stor rymd och är belysta från stora fönster och dörrar. Färghållningen på de klassiska delarna av huset är naturfärger från rött, grönt till ljusgult, samtliga sandstensfärger. De industriella delarna skiljer sig ut igenom att stål och trä är målat i en kraftig grön färg och betonggolvets naturliga mörkgrå.

5.7

5.9

Detalj av volut i portalen

5.8

V채stra muren sedd fr책n etage tv책

Gjutj채rnspelare och betonggolv i etage ett

65

Bärande bevaringsvärden De bärande bevaringsvärdena ligger i palatsets klassiska och representativa byggnadsskick. Härunder den traditionella materialhållningen, den speglade och symetriska kompositionen i fasad, det obrutna taket samt den dekorativa västfasaden med dess sandstensdetajer och taktegel på murkronan. Horisontaliteten och hierarkin i fasaden är ett starkt arkitektoniskt uttryck som hänger ihop med gesimserna, proportionerna på fenestrering, detaljering vid infattningar av fönster, dörrar samt helt särskilt i detaljeringen på portalen. Ett stort arkitektoniskt och kulturhistoriskt värde finns i den kraftigt dimensionerade muren samt fönstersmygarnas vinklar med sandstensinfattningar och -bänkar vilka understryker den ursprungliga funktionen.

De miljömässiga bevaringskvaliteterna är Palacio da Covas låga, utsträckta volym och dess centrala placering i gårdsrummet samt byggnadens relation till gatan Calcada do Cardeal och hur detta binder samman området Santa Clara och Tejofloden. Den stora mängd detaljering i portalen, infattningar och gesimser ger gårdsrummet en stark historiskt prägel.

Invändigt kopplas bevaringskvaliteterna till de centrala, stora och öppna rummen samt de ursprungliga konstruktionerna i form av kryssvalv, tunnvalv, rundbuer och kravehanksbuer. Det är stora narrativa och arkitektoniska kvaliteter i den invändiga aediculan och hörnstenar i östfasaden. Den ursprungliga byggnadens form går att avläsa igenom de tydliga kontrasterna och den tektoniska ärligheten i möten mellan klassiska och industriella konstruktioner. Detta är både en arkitektonisk och en historisk kvalitet vilket ger ett autentiskt uttryck för byggnadens samtliga livsfaser. Industrins lager i byggnaden har ett högt arkitektioniskt och narativt värde i betonggolv, gjutjärnsstolpar och järnbalkar i I-profil.

Det är högt autenticitets-, historiskt- och

66

berättarvärde i de många olika glaserade kakellämningarna invändigt i byggnaden.

Det är avgörande historiska och arkitektoniska värden i den utvändiga portalen och den invändiga aediculan. Det är även stora historiska värden i de många arkitektoniska lämningar från det ursprungliga palatset som är i området.

5.10

5.12

I-balk i kryssvalv i etage ett

5.11

Gjutjärnsstolpe i etage ett

Detalj av portalens mĂśte med marknivĂĽ

67

Restaureringshållning + Samtliga ingrepp i byggnaden ska arbeta med utgångspunkt i en kontinuitet av de existerande värden som är möjliga att bevara.

Detta betyder att arbetet ska ha som mål att igenom arkitektoniska ingrepp finna en dialog mellan material, historia och identitet som kan gå upp i en större helhet.A + Arbetet ska framhäva och baseras på den autentiska upplevelsen av existerande historiska lager i de värderade delarna av byggnaden. Denna upplevelse är ett överordnat krav för nya funktioner vid programmeringen av byggnaden. + Bearbetningen av gårdsrum bör ta utgångspunkt i områdets struktur och igenom analyser av aktiviteter, topologier och platsens historia söka en dialog mellan staden och gården. Arbetet ska finna en lösning som är fördelaktig för staden, området och gårdsrummet.B + Byggnadens fragmenterade sammansättning av historiska objekt bör tas i hänsyn vid vart enskilt tillfälle och implementering av flertalet olika restaureringsprinciper bör alltid övervägas. Vid behandling av enskilda situationer ska ett holistisk grepp verka så att byggnaden inte blir en utställning av museala delar.C + Ingrepp ska inte baseras på en dogmatisk restaureringshållning.

68

A.”The intrinsic problem of the concept of integrity is its reference to ’material wholeness’, whoch may stress the trend to reintegration, stylistic restoration, pr recpmstrictopm. Nevertheless, referring the concept to heritage sites, one could propose it as a tool for the identification of elements that make up an ’organic’ whole, sutch as the complexity formed of the fabric and infrastructures of a historic settlement, and the mutual relationship of sutch elements within the whole and the setting.” (Jokilehto, 1999) B. ”(an archaelogical loan: The swimming-pool) -As for the garde, they asked me to do two things I didn´t mutch care for, a rather odd swimming-pool, and a tennis court. There is a monastery near this one, at Tibaes, it has a pool, a forest and a pool of the very shape I used for the swimming-pool, and you barly see it because it is surrounded by greenery like a room, it also has two slopes and there is a grotto from which the water gushes; I used the same idea for the path leading to the bar; planting fast-growing trees, and from the windows you will not see anything regarding this way of using the water.” (Souto de Moura, 1999) C. ”Låt vara att tiden ofta är obarmhärtig i sina krav, tidsskikt läggs till föregående, det är dess natur, men en byggnad överlever sällan vid en sådan restaurering där allt gammalt som man upptäckt skall visas. Som byggnad blir den historiskt sett identitetslös, en museal kameleont på trasmattan, evigt osäker och förvirrad.

Vem är jag egentligen?” (Hidemark, 1999)

69

Referenser Kampmann, T. (2015). Bygningsopmåling. I: C. Harlang och A. Algreen-Petersen, Om bygningskulturens transformation. København: GEKKO Publishing. s. 109-112.

França, J. (1980). Lisboa: Urbanismo e Arquitectura ,1.ª utg. Instituto de Cultura e Língua Portuguesa.

Lemerle, F. och Pauwels, Y. (2008). Baroque Architecture, 1600 - 1750. Paris, Flammmarion.

Castilho, J. (1893). A Ribeira de Lisboa. vol I, 3.e utg.

Lissabon. s. 256 Malcolm, J. (2007) Lisbon, City of the Sea: A History.

I.B. Tauris Mimoso, J. (2016) Early façade Azulejo Frames by Fábrica Roseira of Lisbon. ARTis ON, (2). s. 56 Jokilehto, J. (1999). A History of Architectural Conservation. Oxford: Butterworth-Heinemann. s. 299 Souto de Moura, E. (1999). Temi di Progetti(Themes for Projects). Accademia di Architettura dell’Universitá della Svizzera Italiana. s. 27 Hidemark, O. (1999). Restaurering – En fråga om förhållningssätt. I: T. Hall, Svenska hus. Stockholm: Carlsson. s. 235

Bildreferenser: 2.1: José Artur Leitão Bárcia, (1890-1945), Feira da Ladra [ONLINE]. Available at: http://arquivomunicipal2.cm-lisboa.pt/xarqdigitalizacaocontent/PaginaDocumento.aspx?DocumentoID=266789&AplicacaoID=1&Pagina=1&Linha=1&Coluna=1 [Accessed 27 February 2018].

2.2: José Chaves Cruz, (1908), Funeral de Dom Carlos e de Dom Luís Filipe [ONLINE]. Available at: http://arquivomunicipal2.cm-lisboa.pt/xarqdigitalizacaocontent/PaginaDocumento.aspx?DocumentoID=272357&AplicacaoID=1&Pagina=1&Linha=1&Coluna=1 [Accessed 27 February 2018].

4.1: José Candido d’Assumpção e Souza & Arthur Júlio Machado, (1901), Calçada do Cardeal [ONLINE]. Available at: http://arquivomunicipal2.cm-lisboa.pt/xarqdigitalizacaocontent/PaginaDocumento. aspx?DocumentoID=256095&AplicacaoID=1&Pagina=1&Linha=1&Coluna=1 [Accessed 27 February 2018].

4.2: José Artur Leitão Bárcia, (1890-1932), Hospital da Marinha [ONLINE]. Available at: http://arquivomunicipal2.cm-lisboa.pt/xarqdigitalizacaocontent/PaginaDocumento.aspx?DocumentoID=266904&Aplica-

70

caoID=1&Pagina=1&Linha=1&Coluna=1 [Accessed 27 February 2018].

4.3: (1932), Fotografia aérea sobre Santa Apolónia e Campo de Santa Clara, durante o funeral de Dom Manuel II, rei de Portugal [ONLINE]. Available at: http://arquivomunicipal2.cm-lisboa.pt/xarqdigitalizacaocontent/PaginaDocumento.aspx?DocumentoID=319974&AplicacaoID=1&Pagina=1&Linha=1&Coluna=1 [Accessed 27 February 2018].

4.4: Eduardo Portugal (ca. 1940), Palácio da Cova [ONLINE]. Available at: http://arquivomunicipal2.cm-lisboa.pt/x-arqweb/ContentPage.aspx?ID=9522e67d854f0001e240&Pos=1&Tipo=PCD [Accessed 27 February 2018].

4.5: (195-), Fotografia aérea da estação e cais de Santa Apolónia, e museu Militar [ONLINE]. Available at: http://arquivomunicipal2.cm-lisboa.pt/xarqdigitalizacaocontent/PaginaDocumento.aspx?DocumentoID=262179&AplicacaoID=1&Pagina=1&Linha=1&Coluna=1 [Accessed 27 February 2018].

4.6: José Candido d’Assumpção e Souza & Arthur Júlio Machado, (1900), Calçada do Cardeal [ONLINE]. Available at: http://arquivomunicipal2.cm-lisboa.pt/xarqdigitalizacaocontent/PaginaDocumento. aspx?DocumentoID=263997&AplicacaoID=1&Pagina=1&Linha=1&Coluna=1 [Accessed 27 February 2018].

4.7: José Candido d’Assumpção e Souza & Arthur Júlio Machado, (1900), Calçada do Cardeal [ONLINE]. Available at: http://arquivomunicipal2.cm-lisboa.pt/xarqdigitalizacaocontent/PaginaDocumento. aspx?DocumentoID=256501&AplicacaoID=1&Pagina=1&Linha=1&Coluna=1 [Accessed 27 February 2018].

4.8: Eduardo Portugal, (1900-1958), Palácio da Cova [ONLINE]. Available at: http://arquivomunicipal2.cm-lisboa.pt/xarqdigitalizacaocontent/PaginaDocumento.aspx?DocumentoID=346175&AplicacaoID=1&Pagina=1&Linha=1&Coluna=1 [Accessed 27 February 2018].

4.10: Planta de Tinoco de 1650 (Planta 1), Silva, A. Vieira da. (1950). Plantas topográficas de Lisboa.

Lissabon.

4.11: Eugenio dos Santos de Carvalho & Carlos Marde , (1909), Planta de Lisboa : arruinada pelo terremoto de 1755 e com o novo plano de reconstrução dos architectos Eugenio dos Santos de Carvalho e Carlos Marde [ONLINE]. Available at: http://purl.pt/3999 [Accessed 27 February 2018].

4.12: Planta de 1785 (Planta 5), Silva, A. Vieira da.

(1950). Plantas topográficas de Lisboa. Lissabon.

4.13: Clarke, W. B., (1844), Lisbon = Lisboa / drawn

by W. B. Clarke, Arch.t ; engraved & printed by J. Henshall ; published under the superintendence of the Society for the Diffusion of Useful Knowledge [ONLINE]. Available at: http://purl.pt/21966 [Accessed 27 February 2018] 4.14: Planta nr. 38. I: Arquivo Municipal de Lisboa.

Atlas da carta topográfica de Lisboa: sob a direcção de Filipe Folque 1856-1858, 2000, Lissabon: Câmara Municipal de Lisboa, Departamento de Património Cultural, Arquivo Municipal de Lisboa.

71