Pálacio da Cova - Projektbeskrivning

P alácio

da

C ova

Registrera, värdera och gestalta: rehabilitering av ett palats i Lissabon

“In every case one must achieve a simultaneous solution of opposites... Nearly every design task involves tens, often hundreds, sometimes thousands of different contradictory elements, witch are forced into a functional harmony only by man´s will. This harmony cannot be achieved by any other means than those of art”1

Problemformulering Aarhus School of Architecture Studio 1B - Arkitektonisk kulturarv Afgang - Forår 2018 Josef Albin Frech (2012237) & Joel Kjellgren (2012115)

Byggnadshistoria

Aktualitet

Palácio da Cova ligger i Alfama-distriktet, öster om centrala Lissabon. Alfama är Lissabons äldsta distrikt, bestående av smala och slingrande gator med ursprung i den moriska och medeltida historien. Området sträcker sig längs São Vicente, en av Lissabons alla höjder med sluttning mot floden Tajo. Alfama var en av relativt få platser i Lissabon som inte förstördes i jordbävningen år 1755, vilket innebär att stadsdelen än idag bär prägel av sitt historiska ursprung.

Många av de prominenta barockbyggnaderna i Santa Clara-området står med en dekorativ fasad ut mot öppna arealer och är identitetsbildande för platsen. Så är inte fallet för Palacio da Cova. Områdets urbana utveckling har under 1900-talet gömt och glömt palatset på en bakgård. Den står idag utan tydlig koppling till de andra barockbyggnaderna i området och har därför mist sin prominens och området har förlorat en del av sin historia.

Palatset ligger söder om Campo de Santa Clara, idag ett populär område med en marknad som har funnits på platsen sedan år 1882. Centrum för området är barockkyrkan Santa Engrácia, en prominent byggnad uppförd år 1712 av João Antunes som var kunglig arkitekt under 1700-talet och en av de mest framstående barockarkitekterna i Portugal2. Området har utöver Palacio da Cova flera palats uppförda under 1600- och 1700-talen tillhörande aristokratiska familjer. Kyrkan, tillsammans med de andra prominenta byggnaderna i den östliga delen av Alfama, bryter mot den medeltida bystrukturen i väst genom att samlas vid en större, öppen areal. Detta är platsen för Feira da Ladra, Lissabons äldsta loppmarknad(1), samt den offentliga parken Jardim de Santa Clara som är en miradouro (utsiktsplats) i området.

Palatsets ursprung går troligtvis tillbaka till 1500-talet och blev under nästa sekel utvidgat av ärkebiskop António Mendonça. Under 1700-talet levde kardinal och statssekreterare (motsvarande dagens statsminister) João da Mota e Silva samt hans bror, kardinal och inrikessekraterare Pedro da Mota e Silva i palatset3. Palatset hade vid denna tid en fristående placering med stora öppna arealer mot öst och väst. Under 1800-talet övertog en kakelfabrik byggnaden för produktionen av det för Portugal utmärkande kaklet. Mellan år 1916 och år 1951 användes byggnaden av transportföretaget Galamas som fordonsverkstad. Sedan Galamas flyttade ut har byggnaden inte haft någon fast användning och har stått övergiven under flera decennier. 2015 köps palatset av en privatperson som ännu inte har någon strategi för bygggnaden.

Höghusen som omsluter palatset är till större del lägenheter men den stora turistströmmen har inneburit en omställning under 00-talet. Denna omställning har börjat i den sydliga längan med utsikt mot floden. Hotellbyggnaden mot syd var tidigare tillkopplad som en flygel på palatset som idag har blivit en självständig enhet. Hotellet har byggts till med två etager och det har utförts ombyggnationer vilket förvanskat byggnaden till gränsen av oigenkännlighet(3-4). Behandlingen av den sydliga flygeln är symptomatiskt för den förvanskning av kulturhistoriskt intressanta byggnader som sker i området likväl som för Lissabon i stort(5).

I motsatts till denna utveckling är målbilden med vårt projekt att visa hur en hänsynsfull tillgång kan gynna området samt palatsbyggnaden.

En annan tillknytning palatsbyggnaden har till området är gatunamnet Calcada do Cardeal, uppkallad efter palatsets före detta ägare kardenalen João da Mota e Silva, vilket vittnar om byggnadens tidigare prominens i området. Kontrasten mellan palatsets historia och dess numera undangömda placeringen förstärks av den anonyma passagen till innergården.

Gårdsrummet som Palacio da Cova vänder mot används idag som illegalt parkeringsområde för bland annat hotellgäster. Det framstår som ett kaotiskt rum som döljer byggnaden bakom skrot och bilar. Det finns även en bilverkstad som huserar i ett plåtskjul mitt emot palatsbyggnaden. Verkstaden är uppförd utan lov, en vanlig företeelse i Lissabon benämnd cladestinos4. Den illegala byggnaden är utförd i den enda kvarvarande öppningen mellan höghusen(6). Ägaren av verkstaden är idag över pensionsålder och uttryckte flertalet gånger under platsbesöket i augusti 2017 en önskan om att sluta arbeta och sälja byggnaden. Ett ägarskifte innebär troligtvis att verkstaden rivs och ger en ny möjlighet att förbinda palatset till det omkringliggande området.

Palatsets tidigare öppna placering har under 1900-talet omgivits av höga bostadshus vilket har inneburit att det idag står inklämt i en urban struktur. Byggnadskroppen är lång och utsträckt, men har fått senare tillbyggnader för att kunna uppfylla de behov som de industriella funktionerna har medfört, vilket innebär att den idag framstår som odefinierad. Den ursprungliga situationen är mest synlig i bottenvåningen, där kryssvalv(2) och valvbågar är bevarade. Palatset framstår idag som en hybrid mellan den aristokratiska originalsubstansen och de funktionspräglade industriella additionerna.

Under det förra sekelskiftet anpassades palatset efter ett industriellt bruk vilket har inneburit stora förändringar i den invändiga karaktären. Betonggolv i samtliga våningar stöter samman med solida byggnadsmassor från barocktiden. Flertalet tillbyggnader har medfört att palatsets ursprungliga, avlånga byggnadsuttryck idag är dolt. Byggnaden berättar i dessa tidslager en historia om hur nödvändigheten har stått över den estetiska och historiska karaktären av originalsubstansen.

1

3

2

4

5

Metodik

Motivering

Projektets undertitel “Registrera, värdera och gestalta” har ursprung i restaureringsfackets vedertagna metodik vilken består av en inledande, kritisk och teoretisk del där uppmätningsarbete och arkivundersökningar utgör basen för den senare konstnärliga utformningen.

Palatsets förlorade koppling till området har medfört att byggnaden idag står bortglömd och identiteslös. Denna problematik tar vi fasta på i utformningen av programmet, där vi vill knyta samman området med palatset och finna ett passande språk för mötet mellan byggnaden och staden. Programmet riktar sig mot en sammanvävning av identiteten, historien och de rumsliga potentialerna som ligger latent i platsen och byggnaden.

Projektets grund är en analoga uppmätning, utförd under två veckor i augusti 2017. Uppmätningen skapade ett ritningsunderlag som utgör basen för alla efterföljande ritningar. Utöver de nödvändiga ritningarna så är mätningen ett utmärkt verktyg igenom den kognitiva processen i arbetet. Denna fysiska relation bygger upp ett intimt förhållande till rumsligheter, dekor och färg i palatset. Detta register ska senare spelas ut under den konstnärliga fasen. Under uppmätningsarbetet så utförs även arkeologiska undersökningar som fördjupar förståelsen för byggnadens levnadshistoria.

Informationen från arbetet på platsen byggs sedan vidare på genom arkivstudier. Detta blir den uppsummerande delen av registreringsarbetet. All kunskap från tidigare faser ställs upp mot existerande dokument och en generell bild av byggnaden skapas. Denna tredelade process ger en vetenskaplig bas i form av en byggnadsrapport som använd vid värderingen av byggnaden.

Värderingen av byggnaden är kartan som ska leda projektet i rätt riktning och fungera som en referens i den konstnärliga fasen. I detta arbetet så utgår vi från Slots og Kulturstyrelsens Vejledning til vurdering af fredningsværdier. I samband med denna evaluerande processen så utformas en restaureringshållning som blir ett strategiskt dokument för reflektion i den konstnärliga fasen.

Den konstnärliga gestaltningen är en process som omhandlar ett strategiskt omhändertagande och framhävande av de omistliga värden som vi funnit under de tidigare faserna av projektet.

Samtidigt så skall byggnaden aktiveras med ett nytt program vilket tillpassas palatset och människorna som ska använda byggnaden.

“Låt vara att tiden ofta är obarmhärtig i sina krav, tidsskikt läggs till föregående, det är dess natur, men en byggnad överlever sällan vid en sådan restaurering där allt gammalt som man upptäckt skall visas. Som byggnad blir den historiskt sett identitetslös, en museal kameleont på trasmattan, evigt osäker och förvirrad. Vem är jag egentligen?”5 Det samlade arbetet kommer få ett bredare perspektiv med hjälp av studier i klassisk arkitektur, läsning av restaureringsteoretiska diskurser samt inspirerande studieresor.

Vetenskapliga discipliner 1.1 Uppmätning 1.2 Byggnadsarkeologi 1.3 Arkivundersökningar 2. Dokumentation 3. Analys 3.1 Historisk analys 3.2 Teknisk analys 3.3 Arkitektonisk analys 4. Värdesättning

Konstnärliga discipliner 5. Restaureringshållning 6. Konstnärlig förslagsställning

6

“The intrinsic problem of the concept of integrity is its reference to ‘material wholeness’, which may stress the trend to reintegration, stylistic restoration, or reconstruction. Nevertheless, referring the concept to heritage sites, one could propose it as a tool for the identification of elements that make up an ‘organic’ whole, such as the complexity formed of the fabric and infrastructure of a historic settlement, and the mutual relationship of such elements with the whole and the setting.”6 Den stora omställningen som sker i Lissabons innerstad och den problematik det medför i behandlingen av historiskt värdefulla byggnader och områden är avgörande att adressera.

Rehabliteringen av palatset är inte endast en fråga om den enskilda byggnaden, utan är även tänkt som ett prov på hur en metodisk tillgång kan skapa en helhet framför den singulära problemlösningen. Detta exemplifieras i det intilliggande hotellets ignoranta framfart i byggnaden som tidigare var tillknuten palatset.

Invändigt är byggnaden industrialiserad på ett sätt som har ignorerat frågan om vad byggnaden faktiskt vill, och istället gjort vad som krävts utifrån ett för byggnaden opassligt program. Denna industri har svept igenom palatset och lämnat lite kvar av originalsubstansen.

Detta lager i byggnadens historia är trots allt intressant och omöjligt att inte se som en del av byggnadens liv. Likväl så saknas något som är otroligt viktigt för ett framtida program där människor ska ersätta industrialiseringens maskiner, nämligen harmoni. Palatsets nya program måste därför finna samtalet mellan de olika lämningarna i byggnaden.

I projektet så vill vi introducera två program: ett publikt program som kan förankra byggnaden i omgivningen samt aktivera gårdsrummet och ett privat program för att garantera en mer nära relation till byggnaden. Det publika programmet knyts ihop med den omkringliggande aktiviteten, främst med marknaden, genom att utnyttja de industriella delarna av palatset till verkstadsytor. Den privata delen av programmet ska understödja en mer permanent återetablering av mänsklig närvaro i byggnaden. Denna del ställer större krav på omvårdnad av byggnaden, materialval och komponerandet av rumsligheter.

Albin Frech

Joel Kjellgren

Mitt nionde semester projekt var en restaurering av Dronningens pakhus, ett bindningsverkshus i Nakskov, byggt 1589. Arbetet utfördes baserat på vedertagna restaureringsdiscipliner, -teorier och -metoder vilka baserades på läsning och analys av relaterade texter. Grundmaterialet för uppgiften var ett gemensamt uppmätningsarbete som studio 1B genomförde under tre veckor. Uppgiften var att, genom givna vetenskapliga och konstnärliga discipliner, ge ett kvalificerat förslag på nödvändig omformning av byggnaden. Förslaget förhöll sig till nutidens behov och krav för den nya funktionen av ett brygghus med tillhörande bar och servering utifrån byggnadens behov. Uppgiften besvarades genom att arbeta både med de överordnade greppen samt detaljer i mindre skala.

Mitt arbete under nionde semester hade sin utgångspunkt i Dronningens pakhus i Nakskov.

En byggnad i bindingsverk uppförd 1589 av drottning Sophie av Mecklenburg till förvaring av korn. Pakhuset är idag i dåligt skick och framstår med tydliga ålderstecken i form av skevheter i golv och väggar, ruttnande träkonstruktioner samt saknade byggnadsdelar.

Projektet bestod i att introducera ett nytt program till pakhuset i form av ett ölbryggeri med tillhörande servering. Projektet utformades genom en restaureringsmetodik där bland annat analog uppmätning, arkivundersökningar och værdisætning utgjorde grundmaterialet som projektet baserades på. Denna restaureringsmetodik såg jag som otroligt givande då det möjliggjorde att projektet formades efter byggnadens fysiska förutsättningar och behov.

Under projektet så har jag utvecklat mitt intresse för hur existerande material, detaljer och rumsliga upplevelser tillsammans med den historiska bakgrunden kunnat rådge min projektutveckling. Det existerande materialet har alltid en inneboende friktion i rellation till det nya, så en stor del av arbetet handlade om att finna en dialog med den existerande byggnaden. När samtalet väl började så har det informerat projektets samtliga tektoniska lösningar, gett mig den nödvändiga informationen om potentiella rumsliga upplevelser, ledit mig igenom olika möjligheter till förmedling av byggnadens historia. Denna process har utförts genom skisser, detaljritningar och kritiskt skrivande.

Under projektet fokuserade jag på hur det nya programmet möter den existerande byggnaden genom användningen av material och formspråk som indikerar den nya funktionen. Samtidigt skall mötet mellan gammalt och nytt inte ses som en museal förmedling, utan det är helheten som är det viktiga, där en ny funktion kan inta en preindustriell byggnad och ge den nytt liv.

Mycket av det jag lärde mig kom då det existerande tvingat mig att ta ställning i frågor om det nya programmets krav upp mot byggnadens identitet, historia och orginalsubstans.

Lösningar under semester kom nära byggnaden och har då stält stora frågor om materialval.

Vad materialet uttrycker? Vad säger detta material på denna platsen? Är materialet till för byggnaden eller det nya programmet? Vad är nutida uttryck? Går det att rita något med samma hållning som byggnaden uttrycker? Vad är tidshorizonten som det nya förhåller sig till? Svåra teoretiska frågor som har funnit sina lösningar när de ritats helt ned I detaljen. Det har varit problem som har en direkt koppling till detaljernas form, färg och material. Detta är inte en fråga om tekniska lösningar för deras egna skull, de är aldrig fråga om den helt rätta lösningen, det har varit ett överenskommande med byggnaden. Lösningarna som jag producerat under mitt nionde semester har värderats i materialernas möten och formernas rellation till existerande former.

Samspelet mellan det existerande och det nya är något som kommer vara fundamentalt även i detta projekt. Likaså restaureringsmetodiken, där uppmätning, dokumentation, analys och værdisætning bildar den vetenskapliga bas från vilken det konstnärliga arbetet utvecklas. Även denna gång har vi, likt i Nakskov, utfört uppmätningen i skala 1:50 och utarbetar ett material där vi från starten av projektutvecklingen tvingas ta ställning till detaljer i byggnaden.

Dessa likheter i metodik och mötet mellan existerande och nytt är något som jag tar med mig in i afgangsprojektet.

Det jag tar med mig vidare till min avgång är vikten av precision i dialogen med en existerande byggnad. Då det jag upplevt under mitt nionde semester kan uttryckas som en fråga om tollerans, både i dimensionering och material, men lika mycket I fråga om vad som ska uttryckas och vem som ska få tala.

Praktik hos Asante Architecture & Design, Stockholm, 2016 - 2017

Praktik hos Asante Architecture & Design, Stockholm, 2016 - 2017

- Bygglov och konstruktionsritningar för tre tvillinghus, tre Attefallshus samt en carport.

- Arbete i en historiskt värdefull lägenhetsbyggnad. Lägenhetsomvandling.

- Uppmätning av funktionsbyggnader tillhörande Lövsta bruk.

- Lägenhetsomvandling i stenhus från sekelskiftet i Vasastan, Stockholm.

- Utbyggnad av privatvilla, Sollentuna.

- Förslag till transformation av sekelskifteshus i Östermalm, Stockholm.

Studier vid AAA:

Studier vid AAA: 7. semester, studio 1B, Restaurering af Vilhelm Lauritzens Radiohus.

Vejleder: Christoffer Thorborg 8. semester, studio 1B, From a Slaughter House to a Cultural Centre and a Living Community.

Vejleder: Christoffer Thorborg 9. semester, studio 1B, Restaurering af Dronningens Pakhus i Nakskov Vejleder: Birgitte Tanderup Eybye Østfacade 1:50

7. semester, studio 1B Transformation af Vilhelm Lauritzens radiohus Vejleder: Christoffer Thorborg 8. semester, studio 1B Almene boliger i Funder Ådal Vejleder: Charlotte Bundgaard 9. semester, studio 1B Restaurering af Dronningens Pakhus i Nakskov Vejleder: Birgitte Tanderup Eybye Nordgavl 1:50

Tidsschema Februari

Mars

April

Maj

Juni

Uppmätning Problemformulering Digitalisering av ritningar Arkivstudier Dokumentation & analys Värdering & restaureringshållning Programutveckling Studieresa Konstnärligt förslag Redogörelse Presentationsmaterial Mid-crit

Mid-crit

Referenser 1. Aalto, A. “Art and technology” lecture, Academy of Finland, October 3, 1955 I: Göran Schildt, Sketches: Alvar Aalto, MIT press, Cambridge, Mass. And London, 1978, s. 127.

2. Lemerle, F. och Pauwels, Y. Baroque Architecture, 1600 - 1750. Paris, 2008, Flammmarion. s. 179 3. Castilho, Júlio de. Ribeira de Lisboa. vol I, s. 256, 3rd ed.

4. Loretta, L. Hyun, S. Ernesto, B. Lopez-Morale, E. Global Gentrifications: Uneven Development and Displacement. Great Britain, 2015, Policy Pres, University of Bristol.

5. Hidemark, O. (1999). Restaurering – En fråga om förhållningssätt. I: T. Hall, Svenska hus.

Stockholm: Carlsson. s. 235 6. Jokilehto, J. (1999). A History of Architectural Conservation. Oxford: Butterworth-Heinemann. s. 299