BP: Ju fullare desto bättre?

Midnatt råder och endast sekun är vaken. Kopparna på bordet försvinner en efter en och din kaströrelse är perfekt synkroniserad med takten i “Esson Baari”. Du känner dig oövervinnerlig. Vi känner alla igen den känslan. Är det så att kopparnas dragningskraft är starkare efter klockan 02.34 eller är det alkoholens magiska doping som får dig att tro att du är bättre än vad du egentligen är?

Vi beslutade oss i vetenskapens namn att ta reda på i vilket skede av kvällen det egentligen lönar sig att spela beerpong. Konceptet var egentligen ganska simpelt, en beerpong-match och sedan en paus mellan varje match där en öl skulle inmundigas under 15 minuter. Under kvällen var det planerat att även Adde och Ville skulle delta utöver skribenterna. Ville meddelade tyvärr att XXL krävde hans närvaro morgonen efter, och istället fick vi med oss Keke under premissen “kom och chilla och spela lite BP”. Som kontrollperson fick vi också med oss SF-klubbens och ÅAS ordförande emeritus, Matte. Matcherna spelades enligt ÅA-beerpong regler med ett tillägg. Den som inte var klar med sin öl inom utsatt paustid fick ett pliktkast likt golf. Kvällen inleddes med en match där alla spelare var nyktra. Denna match dominerades av Jeppe med stadiga 50% träffsäkerhet. Detta i jämförelse med övriga spelares procent på 13,6. Kanske Jesper borde gå på klubblokal nykter lite oftare (kanske även för andra orsaker än BP-matcherna)?

De tre följande matcherna med 1–3 öl i systemet spelades med relativt oinspirerande 22,3% träffsäkerhet, här var alla spelare på samma låga nivå. Därefter kom kvällens skadeglada ljushuvud Matias Martelin med idén att dricka upp flaskan Gambina som samlade damm på en hylla. Något som kvällens andra värd, Anders “jag dricker bara en sixi ikväll” Mattsson tyckte var en fantastisk idé. Närmare 20cl Gambina upphälld i ölglas slank ner hos alla deltagare med mer eller mindre nöjda miner medan Matte fnissandes såg på. Alkoholhets? Kanske. Såhär i efterhand var det fantastiskt en bra idé för att upphöja ett annars relativt mediokert experiment.

Gambinan ledde till att följande match närmast kunde beskrivas som “men vs. boys”. Adde och Jeppe tog en storseger, vilket ledde till att Kokkola-pojkarnas namn hamnade under bordet i en 6–0 match. Gambina verkar alltså ha väldigt polariserande effekter på beerpong-spelandet. Efter denna match kändes det som att Herr Inola var nöjd och mest ville sluta för kvällen, kastprocenten blev i princip bara sämre och i slutet var den närmare noll flera gånger. Mattsson blev däremot nästan bara bättre och bättre ju längre kvällen framskred och skulle man be Anders kasta 100 kast skulle nästan 40 av dem gå i. Hans exakta procent var makalösa 36,26! Som motsvarighet till dessa låg kontrollpersonen på 21,90%. Anders prestation går inte ens att koppla till hemmaplansfördel, då han delar lägenhet med kontrollpersonen.

De andra manipulerade deltagarna i objekten klarade inte ens att komma över 20%, där kvällens konsekvent sämsta spelare får anses vara Biskop med 13,33%. Lillrank var överlag något starkare, och hade eventuellt kunnat gå över 20% om det inte vore för att han hade svårt att hinna med i drickandet och ådrog sig två pliktkast. En anmärkningsvärd detalj var också det faktum att spelen i slutet av kvällen sett till antalet kast ofta var dubbelt så långa som i början.

Om vi ska dra slutsatser och kategorisera finns det fyra typer av spelare:

“Rollercoaster”. Upp och ner, ibland 50% och ibland 0%. Vinner förmodligen en turnering någon gång i sitt liv, men aldrig två i rad. Tål alkohol relativt bra men har dålig koncentrationsförmåga och tiltar lätt. Representeras av Jeppe.

“Just for fun”. Förväntade sig mest att få chilla och spela beerpong på ett oseriöst sätt. Har skrivit sitt namn med tuschpenna under flertalet beerpong-bord. Tål inte Gambina. Representeras av Keke.

“Slow and steady”. Kastar med en relativt hög procent och tål alkohol ganska bra. Problemet ligger i hastigheten. Den nya sortens spel med vatten i kopparna gynnar förmodligen treorna, som kan sippa dolt ur en burk istället för genomskinliga koppar. Får ofta klagomål gällande hastighet eller antalet toalettbesök. Representeras av Jakob.

“Sensei”. Tål förmodligen alkohol bäst av alla spelartyper. Nästan alla kast går i oavsett promillehalt och det går snabbt. Förmodligen en äldre veteran inom spelet. Manipulerar spelplatserna till sin fördel. Representeras av Adde.

Efter experimentets slut avnjöts en GT och det blev dags att gå hem. Sensei blev kvar på hemmaplan, men de tre andra deltagarna beslutade sig för att avnjuta en rullakebab på en snöig bänk vid åstranden. I vilket skede av kvällen är man egentligen bäst i beerpong? Svaret du får av oss är att du ska hitta din profil, och försöka kompensera. Är du en etta, försök spela nykter och sluta om du förlorar första spelet. Är du en tvåa, så hitta en fyra att spela med. Är du en trea, gå på vessan och håll samma burk flera spel i rad. Är du en fyra, grattis.

Jakob Lillrank & Jesper Inola