A&O 3/2023

Allwar & Oförskämt Breaking News!

Kulturchockar hos vår västra granne s. 11

Det stora sås-testet s. 8

Från Augustus till Trajanus: En undersökning i varför män tänker på romarriket s. 25

Det här säger stjärnorna om SF 98 s. 30

Sett & Hört s. 37 ...& mycket mer!

Exclusive!

Ledare

Hallå där i årsfestdimman!

Vi har saknat er!

Hur mår ni? Alla sinnen bevarade? Ropar plånboken på hjälp? Stressnivån okej? Bra, då kör vi igen!

Om ni hittills har trott att veckan kulminerar fredagen den 3 november kl. 18:00 har ni haft helt fel, nämligen här är årsfestveckans mest efterlängtade och största höjdpunkt: näst sista numret av A&O för detta verksamhetsår!

Detta nummers pärmbild är definitionen av en ikonisk kändisbild. Om inte ni känner igen den behöver ni utöka er allmänbildning. Här har vi alltså en bild av ordförande 2023 som ska imitera bilden på prinsessan Diana i sin legendariska svarta hämndklänning från år 1994.

I detta nummer kan ni fröjda ögat genom att läsa bl.a. en empirisk undersökning om hur ofta män tänker på romarriket (om det alltså är någon som inte ännu hört om det fenomenet), en guide till first time-årsfestbesökare, en fallstudie i finska Vasaekonomers evenemang och ett väldigt faktabaserat horoskop.

Vi hoppas att både ni första årets studeranden, gamyler (Ronja) och alla diffusa personer 2

däremellan (Astrid) har en oförglömlig årsfestvecka och är taggade på att lyssna på Kapellet, komma hem kl. 06 och stiga upp kl. 10 för att hinna till sillisbussarna och sedan lyssna på Kapellet igen. Bästa tiden på året!!!!!

Taylor Swift har även precis släppt sin färska version av 1989 i tid till årsfestveckan. What a time to be alive.

Till sist kan vi erbjuda några tips ur vår egen erfarenhetskassa, men ifall ni vill ha mer erfarenhet (kanske lite för mycket till och med) kan ni läsa Akus och Addes artikel. Läs och lär: KOM. I. TID. TILL. SILLISBUSSARNA. (fråga de 30st som inte rymdes med förra året, inkl. Astrid) Gå inte hem före K på årsfestkvällen, och om du gör det, var nu för guds skull diskret Följ absolut aldrig under några omständigheter gamylbordets exempel, men det torde ni veta redan Med båda fötterna nere i jorden, ett stadigt grepp om gravstenen, och givetvis lungorna fulla av slem igen, Ronja och Astrid

Innehållsförteckning Ledaren

2

Ordförandes Hälsning

4

A&O testar: Rannikkoapprot 2023

5-6

Det stora sås-testet

8-10

Kulturchockar hos vår västra granne

11-12

Intervju med...

13-15

Är Åbo eller Vasa än bättre studiestad?

16

To Exqurr or To Not Exqurr

17-19

7 nivåer av att sitta på kansliet

20-21

Gulisrapport 2023

23-24

Från Augustus till Trajanus: En undersökning i varför män tänker på romarriket

25-26

”Någo om en årsfest”

27-29

Det här säger stjärnorna om SF 98

30-32

SCOTLAND FOREVER: Exkursionsrapport från Stora exkursionen 2023

33-34

Rondellen 3/23

35-36

Sett & Hört

37-39

Redaktionen 2023 Chefredaktörer: Ronja Sjövall & Astrid Nurmi Axel Eriksson Alexander Kruglov Alexander Nyberg Alma Ruonamo Amanda Byskata Axel Rantanen Calle Englund Caroline Nordenswan Ingrid Geust Lotta Selänniemi Pietari Matilainen

Astrid Lindholm Veera Haikola Rickard Lindholm Kalle Jansson Anders Mattsson Isabella Jansson Jesper Inola Lina Kronström Eva-Li Teir Ebba Talonen Matilda Torrkulla

SF-klubbens kansli finns i ASA-huset, Fänriksgatan 3A, 20500 Åbo. Kansliet har öppet må-tors kl. 11:3013:00. På kansliet finns SF-prylar till salu samt gamla tentfrågor vid påseende. Medlem blir man genom att betala en medlemsavgift på 10€ per år, antingen direkt på kansliet eller till bankkontonumret: FI14 6601 0001 2122 08 Allmännyttig tidning för finlandssvenska statsvetare utgiven av Statsvetenskapliga klubben vid Åbo Akademi r.f. Ansvarig utgivare: Allwar Rondell.

3

Ordförandes hälsning

Kära SFare, Hösten har anlänt och årsfesten börjar vara runt hörnet! Kårkaféerna är överfulla och asa’s mat är slut varje dag före klockan 12:17, vilket starkt indikerar att studerandena hittat tillbaka till studierna och att alla återhämtat sig efter vappen. Årsfesten och dess festligheter nalkas också, trots att årsfestveckans festligheter är långt hunna när ni får chansen att läsa denna artikel. Nåväl, jag har blivit utmanad på kansliet idag, efter ett återigen hårt slag mot mitt fragila ego med påståendet att ”ingen läser ändå mina ordförandehälsningar” och extra minuspoäng till chefredaktör emeritus som sa ”jag läste dem inte ens när jag var chefredaktör”. Min utmaning är alltså att skriva om något helt annat för att se om någon märker, ifall ni gör det vänligen kontakta mig på kik eller via rökpost.

Gustav Vasa född 1496, var Sveriges kung från 1523 fram till sin död 1560. Under sin tid som regent arbetade han oavbrutet med att stärka den svenska kungamakten och centralisera rikets förvaltning. Som kung regerade han därför med hårda nypor och for våldsamt fram bland både inre och yttre fiender.

4

Gustav Vasa moderniserade också det svenska militärväsendet och lät öka skattetrycket på Sveriges befolkning. Detta ledde till flera stora bondeuppror som slogs ner med järnhand. Det största och absolut mest allvarliga var Dackefejden 1542-1543.

Njut nu av resten av hösten, hoppas era studier går som smort, att asabacken inte är för hal och att maten i asa räcker till kl 13. Varmaste hälsningar, Er ordförande, Ellen

A&O testar: Rannikkoapprot 2023 “never let them know your next move”. Då jag satt på tåget och meddelade folk vart jag var på väg var det flera som trodde att jag var under pistolhot och dylikt. Om det ändå varit så väl. Jag förstod dem; att åka upp till Österbotten är inget som hör till vanligheterna för mig, snarare till mardrömmarna, och att vistas i samma utrymmen som finska ekonomer tycker väl inte de flesta är jättehejsan. Men det var dags att glömma sådana fördomar nu.

Det är ett bra tag sedan jag skrivit något till A&O

själv. Som chefredaktör är man tyvärr väldigt väldigt upptagen med att göra andra otroligt viktiga saker (gnälla på redaktionen om deadlines) så man hinner inte med sånt. Men nu ni! Nu har det testats.

Låt mig berätta.

Så här var det: en god vän till mig, som för sitt eget skull hålls anonym i denna artikel, är ekonom vid Vasa Universitet. Disclaimer: jag lärde känna henne INNAN studievalet. Ibland måste man förlåta vissa saker för vänskapens skull. Nåväl, denna kompis övertalade mig på någon vänster att åka till Vasa och testa ett av Warrantti r.y:s evenemang. Efter många om och men sa jag okej då din jävel. Jag kommer väl. Så bar det av. Jag köpte biljett till evenemanget (30€, skamligt hur dyra approbiljetter blivit… i’m looking at you Glöggrundan how dare you), sedan tågbiljett tur-retur till Finlands sorgligast… EHM förlåt soligaste stad (60€, en till orsak att tycka synd om er som är från Pampas), packade ner halaren och bad en snabb bön för mig själv. Nu hade jag alltså redan satt i snitt 90 euro på detta, så det var alldeles för sent att backa ur.

Detta experiment visade sig vara ett levande fall av

Jag kom fram till Vasa och möttes av min kära ekonomvän samt ungefär en miljon andra tjejer som skulle delta på approna. Några timmar senare satte vi igång, och efter att armbanden var upphämtade började barrundan med inget mindre än SSHV:s egen festlokal där jag tog en äcklig Muumilimu-shot. Jag har aldrig satt min fot på C*sa och kommer nog aldrig göra det heller om allt går enligt planen, men detta var ett steg lite för nära. Helt okej lokal, säkert kul fester, men mängden norsk dunkadunk klockan fyra på eftermiddagen var lite ifrågasättbar.

Dessa vackra ord mötte en då man steg ner till SSHV:s hemmaplan. Charming as ever!

Efter detta besök gick dagen mest åt till att springa omkring på Vasas olika barer och försöka få samlat 6 stämplar på min approkarta, för nog fan skulle 5

jag ha ett halarmärke då jag ändå släpat mig ända hit! Det som jag dock inte gillar med barrundor är hur mycket eld i baken man måste ha. Sätter finska studeranden någonsin ner sig på en bar, eller är det reflexmässigt att man bara shottar och springer vidare med magsyran i halsen till nästa? Efter att jag sprungit omkring hela dagen, snabbare än jag gjorde på ESF-challenge då vi insåg att punkterna skulle stänga kl. 21, var det dags att gå in på själva området där artisterna skulle uppträda. Dit fick man inte ta med sig egen dryck, eftersom arrangörerna är snåla, så jag gjorde det alla vettiga människor gör och gömde resten jag hade med i diverse klädesplagg. Väl inne på området uppträdde ingen mindre än Åbos stolthet Robin! Det är verkligen synd att hans nya engelskspråkiga era suger så mycket, annars hade det väl varit riktigt trevligt. Som tur läste han av publikens vibes och uppträdde också med några gamla godingar, till sist även ordförande Ellens favoritlåt Frontside Ollie, men tyvärr hade jag redan hunnit till utgången då jag hörde att låten började. Som tur hann man hypea den tillräckligt på fyran i lågstadiet.

Dagen efter var det dags för sillis. Vi vettiga människor behandlar ju sillisen som något heligt, något som bara äger rum en gång om året och aldrig annars för det skulle man ju för fan inte orka med. Finska studeranden, däremot, kör på med sillis efter varje evenemang typ. Vad är det ens för idé med det? Om det är sillis varje vecka tappar ju sillisen sin betydelse. Sillismaten var inte god, bålen smakade diskvatten och jag gick mest omkring och väntade på att få gå hem igen. Men om man jämför med perfektion, dvs SF-klubbens sillisar, lär man ju alltid bli besviken. Som grädde på moset uppträdde någon Soundcloud-duo med sina okända raplåtar, vilket jag fick otroliga mängder Zitting och Mänä-vibes av. Med andra ord minuspoäng för det.

Jag saknade Kapellet.

Sillisuppträdandet. Mina öron har fortfarande inte återhämtat sig.

Robin på scen. Total tystnad från publiken löd under hans engelska låtar. Småstelt.

Efter Mr. Packalén gick vi på en kort “mellanfest”, vilket jag nog inte tycker kan kallas för det, eftersom den bestod av att snabbt slafsa i sig någon butiksmat och sedan igeeen rusa iväg tillbaka till området där Karri Koira stod näst på schemat. Vem är det, undrar ni. Det undrade jag nog också, men det är någonting med Vasastuderande som gör att de blir alldeles galna av att höra hans låtar, informerade mitt sällskap så snällt mig. Jag antecknade mentalt och försökte följa med keikkan så bra det gick. Till sist gick vägen till Fontana, där efterfesten ägde rum. Jag vistades där i exakt en timme, vilket är längre än jag orkade med Glöggrundans efterfest, så räknar det som en seger.

6

När sillisbussarna äntligen kommit fram till Vasa centrum igen, och jag i 10 minuter lyssnat på finska ekonomkillar diskutera vilken bil från Cars-filmerna de helst skulle ha sex med (på riktigt), var festligheterna slut för min del. Jag har nog aldrig varit så tacksam att komma hem till Åbo som jag var efter detta kaos.

Så: var det värt 90 euro? Svaret blir nog ändå ett nej. Men det är det få saker som är. Överraskande nog hade jag det stundvis helt trevligt, och det kan ibland vara bra att tacka ja till något man inte annars hade upplevt. Nu kan jag som tur igen börja tacka nej till allt. Jag vill ändå skänka ett tack åt min kära anonyma vän som övertalade mig att delta på detta evenemang. Det var minsann en upplevelse.

Ni får gärna skicka förslag på ursäkter ifall hon försöker övertala mig en gång till. Tack Vasa, nu får jag igen uppskatta Åbo lite mer.

Ronja Sjövall

Det stora sås-testet Ända sedan vårt första möte med Kårkafeérnas

panerade fiskbit har vi känt en stark dragning till deras gyllene, krispiga yta och förtjusande mjuka inre. Vi gjorde naturligtvis det till vår studietids främsta uppdrag att hitta Åbos bästa panerade fiskbit men till vår stora förskräckelse hade den förra redaktionen liknande tankar och skrev i utgåva 4/2022 artikeln “Eating Nemo”. I vår misär slogs vi av en snilleblixt: SÅS! Vem älskar inte sås?

(Svar: Carl Englund, han riskerade avsättning från redaktionen över detta). För att citera Jesper Inola i redaktionschatten: “Sås e som mänskliga rättigheter, allt blir bättre med dom”. Vi kan inte annat än att instämma helhjärtat. Därav var det naturliga nästa steget så klart ett sås-test, så vi slösade ingen tid utan satte igång så fort Kårkaféerna öppnade för hösten. I testet ingick sex olika såser som serverades till panerad fiskbit, -pinne eller -bulle på 6 olika studentrestauranger i Åbo. Låt det stora såstestet börja!

oliverna på salladsbordet, och tillägger med glädje att fiskbitens panering var utsökt.

Slutbetyget hamnar på 3/5 kaprisar.

Astrids kommentar: Vid första anblick kunde jag konstatera att testets första sås innehöll enorma mängder kapris (olivernas äckliga lillebror). Såsen smakade mest majonnäs, och att i varje tugga bita i salta, små kaprisar hjälpte inte precis, ingen höjdare till teststart alltså.

Helheten fick ändå ett betyg på 2/5 kaprisar eftersom fiskbiten var krispig och det fanns saltgurka vid salladsbordet. Lite missnöjd.

Fredag 22.9 Aurum: Fiskpinnar med gräddfilssås

Tisdag 19.9 Arken: Panerad fiskbit med remouladsås

Ingrids kommentar: Forskningens första sås inleddes starkt då jag vid första anblick insåg att såsen i fråga innehöll kapris.

Mums. Efter smakprovet kunde det dock konstateras att den påstådda remouladsåsen de facto mest smakade majonnäs och inte ens den smaken var särskilt stark. Trots det goda första intrycket var såsen ytterst medelmåttig. Måltidens höjdpunkt var 8

Ingrids kommentar: Efter ett givande seminarium med Jonas Lagerström var behovet för en god portion fiskpinnar med delikat sås stort, men tyvärr var förhoppningarna för höga. En klassiker, gräddfilssås med dill, kunde tyvärr inte leverera denna vackra fredagseftermiddag. Varken fiskpinnarna eller såsen bjöd på särskilt mycket smak eller karaktär, och konstaterades runt bordet att smaka “ingenting”. Trots det var måltiden mättande och smakade ju varken bra eller dåligt, därav tilldelas Aurums gräddfilssås 2/5 dillkvistar.

Måndag 25.9 Arken: Tempurapanerad torskbit med remouladsås

Ingrids kommentar: Efter den föregående veckans underväldigande remouladsås kände jag att Arken förtjänar en andra chans, om än bara för det delikata brödet. Jag hade även förhoppningar över ytterligare ett möte med oliverna på salladsbordet, men tyvärr hade jag inte sådan lycka denna gång. Det första intrycket var att såsen var väldigt rinnig och förlorade poäng då detta begränsade mängden sås på varje munsbit.

Den såsen som lyckades fångas upp på biten var ganska god, men under måltiden konstaterades det att såsen helt enkelt saknar oumpfh. Dagens rating hamnade därav på 2,5/5 brödbitar.

Astrids kommentar: Efter mitt missnöje över kapriskatastrofen under mitt förra fiskbitsbesök i Arken, kunde jag till min glädje se att såsen denna gång inte innehöll kapris, yay. Glädjen blev dock kortvarig, eftersom jag snabbt konstaterade att såsen var både smaklös och löslös. Såsen bara rann omkring på tallriken, och hade knappt salt eller peppar i sig. Till råga på allt var den även pissljummen, något som inte uppskattas i fiskbitssåser. I förhållande till testets första sås tog denna dock topplaceringen, for now. Betyget landade slutligen på 2+/5 saknade kryddor.

Tisdag 26.9 ASA: Fiskbullar med pestomajonnäs

Astrids kommentar: Om mina tankar om ASA:s kårkafé redan var låga, gick det till nya nivåer efter den här måltiden. På menyn stod det fiskbullar (mums) med pestomajonnäs. Att kombinera två fettiga saker, pesto och majonnäs, låter som en halvdålig idé, och det visade sig vara en heldålig sådan. Att äta ASA:s pestomajonnäs känns ungefär som att bita in i en stor rumsvarm bit margarin, underbart. Såsen smakar alltså enbart fett med en svag eftersmak av basilika. Kan inte rekommenderas. Som grädde på moset (eller oljan på smöret) var potatisarna insmetade i fem liter olja. Jag kunde nästan känna aterosklerosen komma krypande. Såsen får betyg 0,5/5 smörpaket, det enda positiva var att fiskbullarna inte var fettiga.

Måndag 2.10 Delica: Paneroitua yrttikalaa ja tilli-jogurttikastiketta

9

Astrids kommentar: Efter tre stycken ganska intetsägande såser på Kårkaféerna, bestämde jag mig för att söka min lycka på främmande vatten, närmare bestämt i studentrestaurangen Delica på TY:s campus i Kuppis. På menyn stod yoghurt-dillsås, och till min glädje var såsen faktiskt förvånansvärt mumsig. Såsen var gjord på vad jag tror var naturell yoghurt, vilket gjorde den otroligt lös, men det vägdes upp av den delikata kryddningen med dill och citron. Såsen hade en lite konstig bismak (antagligen av yoghurten) men den märktes inte då den åts med fisken.

Den finska såsen fick ett slutbetyg på 4-/5 finnar eftersom den hade potential, men skulle blivit en fullpoängare med grekisk yoghurt eller gräddfil istället.

Onsdag 4.10 Aurum: Panerad flundra med limemajonnäs

Ingrids kommentar: Efter en tidigare smaklös upplevelse i Aurum var förväntningarna inte på topp, men jag tänkte ändå att limemajonnäs kan erbjuda aningen mer smak.

Fel hade jag inte, men till vilken utsträckning smaken i fråga var god kan diskuteras. Trots den utlovade majonnäsen hade såsen en stark underton av gräddfil, och motsvarade därmed inte de redan låga förväntningarna. Oberoende av detta slank naturligtvis både såsen och fisken ner, och landar därför på ett slutbetyg av 2,5/5 citrusfrukter.

10

Som avslutning kan vi konstatera att resultatet av detta test hade mer att önska av bägge såstestare.

Trots vår milt negativa ton i kommentarerna, kan vi meddela att vi bara var realistiska då såserna hade mer att önska. Vi kan inte annat än att undra om Kårkaféerna tappat bort sina goda såsrecept från våren, eller om vi helt enkelt hade otur med våra såsval. Oavsett, gulisar och övriga såsfantaster, ge inte upp i letandet efter den perfekta fiskbitssåsen, den finns där ute!

Såsiga hälsningar, Ingrid Geust & Astrid Lindholm

Kulturchockar hos vår västra granne Tänk dig en lite mindre, lite tråkigare och allmänt

lite sämre stad än Åbo. Dina tankar borde gå direkt till Uppsala, kusinen från landet. Ungefär en timme med tåg från huvudstaden ligger studiestaden Uppsala. Längs staden rinner en å och i hjärtat av staden finns domkyrkan såklart. Låter det bekant?

Jag ska inte glömma att nämna att staden brukade vara landets huvudstad.

Att komma på utbyte till Uppsala var inte det mest vågade jag har gjort, insåg jag sekunden jag satte fot i staden. Om det inte vore för den gälla och överpositiva dialekten, skulle jag nog inte ens märka att jag inte befinner mig i Åbo denna termin. Det finns dock en del saker jag lagt märke till under min tid här. De flesta negativa.

Många brukar skryta om hur bra svenskar klär sig och deras ”Stockholmsstil”. Jag trodde att jag skulle bli omringad av stilikoner sekunden jag anlände, men det blev en besvikelse.

I allmänhet klär de sig likadant som vi gör i Åbo, förutom vissa små konstiga skillnader. För det första bär alla datorn i handen på väg till skolan.

De flesta har med sig en liten handväska och bär omkring datorn i handen. Jag har till och med sett folk ha en tygkasse men fortfarande bära datorn i handen. Extremt opraktiskt. Jag var dock snabbt tvungen att anpassa mig till detta eftersom jag behövde vänner och ville inte se “juntig” ut.

Något annat jag märkt är att alla använder regnrock, och då menar jag ALLA. När det regnar har varenda studerande i staden på sig en regnrock.

Detta är något jag faktiskt tycker är ganska snyggt, och framför allt praktiskt. Jag köpte en regnrock direkt.

Till näst ska jag tala om sitzkulturen, eller sittning som de kallar det. Det finns fulsittning, finsittning och gasque. Fulsittning består endast av huvudrätt och man har vanliga kläder, finsittning är tvårätters och man har lite finare kläder, och sedan gasque är trerätters och man har långklänning, som en mini årsfest. Hittills har jag bara varit på fulsittning, men dra mig baklänges, det var ingenting som sitzerna i Åbo. För det första fanns det inga sångledare, den som ville började bara sjunga en sång när som helst och alla andra hakade på. Maten var också katastrofal. Vi fick potatisbullar till mat. Det är tydligen jättevanligt att äta som studerande och är i princip typ potatis och mjöl blandat med en frasig yta som varit i ugnen. Detta äter man sedan med lingonsylt. Och detta, mina vänner, var allt vi fick till mat under sittningen. Ingen alkohol fick man heller. Jag sade till mitt bordssällskap att det jag tycker potatisbullar är som en sämre version av spenatplättar, men de hade ingen aning om vad spenatplättar var…

Gulisveckan här var också väldigt speciell. Den höll på i en månads tid med tre till fyra evenemang i veckan, och de dagarna vi inte hade evenemang gick alla ut på nation. Under gulisveckan fick tutorerna inte hetsa alkohol, vilket är rimligt och man inte heller får göra i Åbo. Men här var det till nästa nivå. Ingen alkohol delas ut under gulisveckorna, och det kallas alltid valfri dryck. I alla tävlingar vi hade valde man själv hur mycket alkohol man drack, så ni kan ju tänka er hur roligt det är att spela flunckeball där alla har typ ett fjärdedels glas av valfri dryck.

11

På tal om alkohol har de Systembolaget här i Sverige som motsvarar Alko. Dock måste man köpa all alkohol från Systembolaget, alltså också öl och cider. Öppettiderna är katastrofala då de stänger 15 på lördagar och är stängt söndagar. Det enda positiva är hur billigt det är. En Somersby cider kostar 2,39 € i Finland medan i Sverige kostar det 1,20 €.

Jag kan nästan köpa dubbelt så mycket alkohol här för samma pris så något positivt finns i alla fall i detta land.

Till sist ska jag tala om hur lektionerna är uppbyggda. Man har endast en kurs i taget, alltså behöver man bara fokusera på en sak åt gången. En vanlig kurs är 7,5 sp och håller på ungefär en månad. Man får också i nästan alla ämnen bara godkänt och underkänt som vitsord. Det känns väldigt annorlunda eftersom ingen strävar efter vitsord. En annan mysko sak är att alla applåderar efter föreläsningarna. I guess att det är respektfullt men det känns lite samma som att applådera efter att planet landar.

Förutom att vinna Eurovisionen, har de nog inte direkt så mycket att skryta om, men till våren är jag äntligen tillbaka i Åbo. Ni kommer nog inte se mig äta potatisbullar men ni kanske kan känna igen mig i min gröna regnrock.

Eva-Li Teir PS. Jag har det faktiskt jätteroligt här, ta allt jag skriver med en nypa salt.

12

Intervju med...

Det var en gång två mer eller mindre förfriskade

redaktörer som fick den briljanta idén att under den härliga SF-middagen ta sig runt bland deltagarna och intervjua gamla SF:are. Under diskussionernas gång fick vi höra om intressanta berättelser om gamla goda SF tider, vad alla håller på med idag, och ja, vad de skulle ta med sig till en öde ö. Fråga inte varför vi ställde den frågan.

På frågan vilka tre saker de skulle ta till en öde ö svarade Pia att hon skulle ta med Susanna, tändstickor och kanske en flaska Bollinger 2005. Ifall Susanna alls svarade på frågan har svaret tyvärr tappats bort.

Vi frågade dem även vad de har som favoritminnen från studietiden. Pia svarade att ett favoritminne var när hon hade Adolf Enroth som bordsherre under årsfesten 1994. Susanna sade att hon kommer ihåg hur man sjöng “en del av vår tid” till tomma snapsglas då snapsen glömt att serveras under en sitz. Som tur hände detta inte under Veeras år som klubbis. Båda påpekar även att de kommer ihåg den goda SF-gemenskapen och uppmanar oss att hålla i kompisarna man får under studietiden. Jag och Veera har nog “sprit och mat” som målbild när vi tänker på vår framtida vänskap.

Pia hälsar vill även hälsa till sonen Axel Hansén som nu studerar på SF för tredje året.

Susanna Korpivaara & Pia Schauman-Hansén (klubbis+värdinna -94) Kvällens första offer kunde man tro att var Veera och Matilda, men från framtiden. Vi stötte på både klubbhövding och värdinna från år 1994. På deras tid kallades de för bland annat “sprit och mat” och “paita ja peppu”.

Susanna Korpivaara studerade statskunskap och fungerade som föreningens klubbhövding år 1994 och utöver det bland annat som redaktör 1995.

Nuförtiden jobbar Susanna som VD för Rud Pedersen Finland. Pia Schauman, numera Schauman-Hansén, studerade nationalekonomi och fungerade som värdinna år 1994. Pia jobbar på Ålands Post inom bank och försäkring.

Malin Brännkärr & Annika Forstén (ordförande+sekreterare -03) Till näst hittade vi ett gäng där tydligen alla varit chefredaktörer, av dem ställde två glada alumner upp på intervju.

Till att börja med har vi Malin Brännkärr, som studerade statskunskap och om vi inte minns helt fel är hon även jurist. Hon har ett imponerande CV, hon har varit föreningens ordförande år 2003, chefredaktör för både A&O och Politicus, varit vice klubbis, medlem i källarrådet, och fanbärare.

Nuförtiden jobbar hon som kommundirektör i Kronoby.

13

Vårt andra offer heter Annika Forstén, även hon har studerat statskunskap. År 2003 var hon sekreterare i styrelsen som leddes av ordförande Malin, året efter var hon chefredaktör för A&O, och även hon har varit med i källarrådet.

Vi frågade även dem om deras favorit SF-minnen. Annika svarade att hennes favoritminne var en exkursion till Skottland och Malin svarade att hennes favoritminne var när de nästan vann Pampas nationaldag, här berättade hon uppgivet att det andra laget fuskade.

Tyvärr blev intervjun med Malin och Annika kortlivad, eftersom konferensen var på väg att ta slut och ett gäng läskiga alumner kom och bad att få tillbaka sina sittplatser. Vi tackade för intervjun och skyndade vidare.

Johanna Sandberg (ordförande -02)

president Halonen, men medan hon hällde vattnet råkade hon tappa presidentens sjal på golvet.

Skammen över händelsen syns i Knyttes ansikte medan hon berättar om händelsen. Samtidigt som hon idag kan skratta bort händelsen berättar hon att hon drömde mardrömmar om presidentens sjal i flera nätter.

På frågan om vad ordis -02 skulle ta med sig till en öde ö fick vi kvällens snabbaste svar. Jag citerar nu Knytte: “En helvetes bra bok (tjock så helvete, skönlitteratur), en människa att argumentera med (intellektuell, kanske Pekka Haavisto), och sjukt mycke salmiak”.

Som tips till nuvarande studeranden väljer Knyttet några väldigt inspirerande meningar: “Var aktiva så ni träffar nya människor, ni kommer träffa dessa människor i framtiden i arbetslivet, i sociala sammanhang och tillsammans kommer ni att förändra världen”.

Efter ett antal glas vin och några sånger tappade jag och Matilda bort oss på toaletten. Vi trodde att båsen var tomma så vi påbörjade en show som inkluderade skrikande, sjungande och skrattande, ni vet så där som tjejer gör på toaletten hihi. När vi kommer ut ur varsitt bås märker vi att det mellersta båset inte var tomt, utan ut ur båset kommer Knytte, alltså Johanna Sandberg, ordförande för SF-klubben 2002. Knytte älskade vår show och efter en stunds diskussion och skrattande ställde ordis -02 upp på en intervju.

Idag arbetar Knytte som verksamhetsledare på Finlands Svenska författarförening. På frågan vad som fick henne att söka till SF svarade hon “två killar i röd halare som drack öl på en studiemässa”.

Synd att man inte kan dricka öl på UniYh dagarna, de skulle kunna locka in lika roliga personer som Knytte. Under sin studietid studerade hon statskunskap efter ett tappert försök på nationalekonomi.

Enligt Knyttes egna ord gick inte nationalekonomin så bra, vilket jag tror de flesta av oss kan känna igen oss på. Jag och chefredaktörerna i alla fall.

Då Knyttet blev frågad om studietidens roligaste minne brast hon ut i ett stort skratt. Hon berättade att hon hade varit och pliktat på SF 75-årsjubileumsårsfest där den dåvarande presidenten Tarja Halonen hade varit som hedersgäst. Under kvällen hade Knytte fått den stora äran att hälla vatten åt 14

5. Mikael Sjövall (Ronjas pappa) Då kvällen började lida mot sitt slut var vi tvugna att hitta ett sista offer. Offret var lättvalt och vi fick den legendariska (överdrift, chefred. anm.) Mikael Sjövall, det vill säga chefredaktören Ronja Sjövalls far, att ställa upp på kvällens sista intervju. Mikael Sjövall är förutom Ronjas pappa även SF-klubbens vice ordförande årsmodell -89.

Mikael Sjövall studerade statskunskap efter att ha bytt till SF från historia. Idag arbetar Mikael som journalist och freelancer för bland annat HBL. Mikael minns alla stora fester från studietiden, men

han minns speciellt väl när han under styrelsetiden tillsammans med vår kära kurator Carina Gräsbeck representerade föreningen i Uppsala på Östgöta Nations Gåsmiddag, en Skånsk tradition för att fira Mårten Gås, där man äter svartsoppa gjord på gåsblod. Han berättade för oss om hurudana fördomar svenskar hade om finnar, och under ett tal som han fick hålla under Gåsmiddagen valde han att överdriva och spela med i dessa fördomar. Under talet hade alla skrattat så tårarna runnit. Mikael berättade att svenskarna inte hade förstått att han skruvat upp alla deras stereotyper, utan tagit dem seriöst, eftersom svenskarna efter talet hade konstaterat att deras fördomar nog stämde.

På frågan vad Mikael skulle ta med sig till en öde ö svarade han att hans skulle ta med sin fru, en båt (helst en roddbåt) och massa dricksvatten. Intervjun fick ett snabbare slut än önskat då dottern ville tala med sin far. I och med vårt hemliga uppdrag att intervjua fadern hade vi inte andra alternativ än att tacka Mikael och röra oss mot K och efterfesten.

(Denna intervju skedde utan chefredaktörens samtycke. Chefred.anm.)

Till slut vill vi tacka alla som ställt upp på intervjuerna och be om ursäkt om vi förvrängt sanningen, minnena från kvällen är tyvärr lite bristfälliga .

Verkku & Matsku

15

Är Åbo eller Vasa bättre studiestad?

En del har kanske undrat vart jag har försvunnit

då jag varken har synts till på koppitur, motionsstund eller medlemsmöte, det är faktiskt så att jag har flyttat till Vasa (...). Jag har inte bott jättelänge i Vasa men har hunnit delta på ganska många olika evenemang, därför anser jag att jag har underlag för att avgöra om Åbo eller Vasa är bättre som studiestad.

Studentrestauranger

Åbo är en större stad och har därför fler valmöjligheter bland studentrestauranger jämfört med Vasa. Åbo Akademi i Vasa har god lunch. Även Hanken har god lunch så länge den inte är slut, vilket tyvärr händer ganska ofta. En fördel med Hankens lunchrestaurang är att den är bredvid biblioteket. I Vasa finns det oftast gott nybakat bröd men brödet vid Kårkaféerna är nog på en helt annan nivå (förutom Aurum). Jag har inte testat alla studentrestauranger i Vasa, så jag kan ha missat någon som är väldigt bra.

En nackdel med studentrestaurangerna i Vasa är att de inte serverar lunch på helgen, och eftersom jag knappt kan göra mat uppskattade jag att det gick att äta studentlunch på helgen i Åbo. Därav anser jag att Åbo har bättre studentrestauranger.

Bibliotek och studieutrymmen

Som studerande är det även tänkt att man ska studera och då är det till stor hjälp att ha en bra plats där man kan göra det. Gällande bibliotek är det irriterande att biblioteket i Vasa öppnar först klockan 10 (!!) för då är det nästan lunch och därför är biblioteket i Åbo mycket bättre. Däremot är det lättare att hitta en ledig plast att studera vid biblioteket i Vasa, trots detta är det enligt mig ändå bättre att studera vid biblioteket i Åbo då öppettiderna är 16

bättre.

Sedan att hitta ställen att studera vid i skolbyggnaden är relativt lika i både Åbo och Vasa. Men på grund av att jag saknar att studera i ASA-aulan så anser jag att Åbo är den bättre staden att studera i.

Fester

Sist men inte minst hör ju även fester till studielivet, utöver studier och mat. Här kan jag bara konstatera att festerna är bättre i Åbo. Musiken och stämningen är bättre. Jag påstår inte att festerna i Vasa inte är bra, men enligt min erfarenhet hittills i Vasa är festerna inte lika ofta så bra som de är i Åbo.

Sitzerna som jag har fått uppleva i Vasa är lite annorlunda jämfört med vad jag har blivit van vid i Åbo. Även om t.ex. vissa sånger är likadana, finns det såklart olika traditioner gällande sitzer i olika föreningar och det har varit intressant att lära sig sitza på andra sätt. Någonting som har varit roligt med sitzerna i Vasa är att de är mycket större än sitzerna i Åbo. Ändå kan jag erkänna att jag saknar att sitza i Åbo för de sitzerna är nog bättre.

Slutsats

Kortfattat är ungefär allt bättre i Åbo och därmed vinner Åbo titeln som bättre studiestad i jämförelse med Vasa. Trots detta resultat är nog Vasa också en väldigt bra studiestad, även om Vasa är lite sämre än Åbo. Till slut kan jag inte konstatera annat än att även om jag inte bor i Åbo längre och kan delta i SF:s verksamhet på samma sätt som jag gjorde förut, kommer en del av mitt hjärta alltid slå för SF <3.

(Isabella, vi saknar dig!!! Chefred.anm.)

Isabella Jansson

To Exqurr or To Not Exqurr

Som nytillträdd kurator fick jag svara på några

frågor i A&O. En av frågorna gällde vad jag tyckte bäst om under min tid på SF-klubben. Det var lätt att svara, årsfesten förstås. Så här i efterhand då jag har funderat ett varv till, undrar jag om inte svaret skulle vara alla helgalna exqurrer. Det åktes till Leningrad, Genève, Köpenhamn, Wien, Bryssel och ja till Helsingfors och Mariehamn också förstås.

Orsaken till att jag minns de här resorna bättre än årsfesterna är för att vi alla tog en massa bilder med våra medhavda kameror. Japp, stora tunga svarta saker som hängde runt halsen på en. Efteråt satt sedan alla resenärer i källaren, drack billig öl och kollade på bilder och beställde kopior av varandra. Rätt mysigt, men tidskrävande och ganska dyrt. Tur nog hade vi ju alla stora feta studielån.

Tack vare att inte bara jag själv var en ivrig fotograf, utan de flesta andra SF:are också, så har jag en hel kasse med minnen från resorna. Fotona är nog rätt snälla och rumsrena, till skillnad från oss. Och de mest orumsrena, ja dem censurerar jag. Vår trogna busschaufför Hasse från vakio-bussbolaget Williams bussar från Åland, tyckte tydligen också att resorna var roliga eftersom han varje år ställde upp som chaufför. Eller så kanske hans chef tvingade honom för att ingen annan ville. Med tanke på att han syns på rätt många foton, framför stora pampiga byggnader och på hotellrummen festandes med oss, gissar jag att han deltog någorlunda frivilligt.

Till skillnad från dagens SF:are på exqurr som jag gissar att flyger, hyrde vi alltså buss. Det var ett sjuhelsikes jobb med att fixa ställen att besöka, finansiering, resor och uppehälle för typ 40 personer.

Ett ställvis väldigt spretigt och mer eller mindre onyktert gäng var ganska påfrestande att hålla reda på för reseledarna kan kurator intyga. Eftersom en bild säger mer än tusen ord så kommer här några!

På den här bilden ser ni två saker som aldrig mer kommer att hända: Carina i pannlugg och glada sovjetiska militärer som står och röker tillsammans med ett gäng SF:are i en skog någonstans utanför Leningrad 1986. Okänd fotograf, troligen en SF:are.

Vad är viktigast på en exqurr? 1)Williams bussbolag, 2) chauffören Hasse 3) SF:are som är på väg till Wien 1988. Tur att det stod på bussen vart vi var på väg.

Och nej Hasse syns inte på bild ännu. Okänd fotograf, troligen en SF:are. Men knappast samma som var till Leningrad.

17

Alltså man måste ju ha studentmössan med sig när man är på studieresa, ursäkta exqurr. Tippar på letkajenkka på en restaurang någonstans i Österrike 1988. Publiken hade roligt, jag lovar! Okänd fotograf, garanterat en SF:are som var med på resan.

Bevismaterial! Exqurr till Bryssel, Strasbourg och Haag 1989. Si nu så många vi är! Och busschauffören Hasse är förstås också med. Alla är jätteprydliga och ingen slåss med varandra, stjäl 1-liters ölstop från pubar, hånglar i hissar på hotellet, försenar sig till vandrarhemmet och tvingas kliva över en jättehög grind, köper hmhm-kakor i Amsterdam eller slängs upp på busshållplatstak.

Fotografen är troligen jag själv eftersom jag inte finns på bilden.

18

Var har ni riktigt i era påsar pojkar? Antagligen en massa EU material från någon av de många ställen som vi besökte i Bryssel 1989. Eller kanske Strasbourg? Eller är det ändå Haag? Men stiliga gossar helt klart. Väldigt okänd fotograf, kanske en förbipasserande?

En exqurr utan besök till ett bryggeri är ingen exqurr. Det här är hos Tuborg i Köpenhamn 1990 men kunde likaväl vara Duvel eller vilken annan fabrik som helst. Helt klart har ingen fått provsmaka ännu. Åter en okänd fotograf.

Två Secret Service agenter förföljde oss hela Köpenhamnsresan… fotografen knappast densamma som på Tuborg.

På väg hem från Köpenhamn via Lund och Blekingska nationen. Stackrarna, de visste inte vad de gjorde när de bjöd in oss. Här sitzar alla belevat och lugnt innan det sedan hängs i taklampor, görs sälljud, sovs i solarier osv osv… fotografen är någon som var med på sitzen. Bilden i bussen nästa dag är rätt kul, men den är censurerad.

OBS! Exakt en person som figurerar på ett par av bilderna har gett sin tillåtelse, sprid alltså inte bilderna vidare! Allting är väldigt icke-GDPRigt.

Carina ”Kurator” Gräsbeck Sekreterare 1989 och troligtvis också A&O-redaktör någon gång för länge sen…

19

7

nivåer av att sitta på kansliet

Som SF:are har vi alla något förhållande med den

romantiserade städskrubb vi i folkmun brukar kalla ‘kansliet’. I denna fristad kan var och en fritt prokrastinera, socialisera (eller “nätverka” som MK kallar det) eller ta sig en kopp bränt kaffe, möjligheterna är oändliga. I början kan kansliet dock verka främmande, rentav överväldigande. Därför vill vi, två erfarna kanslisittare, bjuda er (hoppeligen) yngre förmågor på en guide för att ta er fram i kansliets mystiska värld.

Kansligulis

Du är alldeles ny i kansliets speciella värld. Du kanske just och just sticker in näsan, nervöst frågar “är det här man får köpa drickakort?”, varefter du snabbt som attan avlägsnar dig, rädd för alla främmande ansikten som stirrar på dig när du kliver in genom dörren. Om du mot förmodan vågar ta dig en kopp svinäckligt (men gratis) kaffe inmundigas den tyst i ett enda svep, ståendes i hörnet vid dörren, varefter du prompt vänder på klacken och går.

Kanslistudent

Efter några expressvisiter som kansligulis har du insett att det svinäckliga kaffet ju faktiskt är gratis, vilket gjort att du börjat leka med tanken om att ibland ta en kopp i koppin i stället för kårkaféerna för att ha råd att hålla dig själv vid liv. Du har i

detta skede insett att stolarna i kansliet är ämnade att sittas på och inte bara är dekorationer. För att inte tappa bort dig i kansliets mörka hörn har du ändå antagligen ännu med dig en vän (som också är kanslistudent) som moraliskt stöd.

20

Kanslikandidat

Du har vid det här skedet lite ovilligt accepterat att kaffet smakar batterisyra och går allt oftare till kansliet. Du har också insett att det är samma gäng fula nunor som sitter där och skräpar varje dag och har eventuellt lärt känna några av dessa stammisar lite bättre (ni vet vem ni är). Ändå undrar du om det är någon slags konspiration att de råkar vara där precis alla gånger du också är det. Du kanske i detta skede vågar delta i någon av de samhälleligt betydelsefulla diskussioner som äger rum dagligen (borde mänskliga rättigheter vara prenumerationsbaserade?).

Kanslimagister

Du börjar vara en ganska erfaren kanslisittare (obs. ej kanslist). Du börjar uppenbara dig på regelbunden basis, kanske tom. genom att ta hissen upp till (f.d.) folkrättskorridoren helt på egen hand. Kansliets “inredning” börjar vara bekant till den grad att du vet var både kaffekopparna, kylskåpet och Nils Torvalds finns. Du intalar dig själv att kaffet i själva verket inte är något äckligt du tvingas dricka för att ha råd att tillfredsställa ditt i detta skede allvarliga koffeinberoende utan bara en sk. “acquired taste”, som typ salmiak.

Kanslidoktor

Koppiturer är en del av din vardag. Du har också vid det här laget kokat ditt alldeles egna kaffe då någon stackars, överarbetad styrelsemedlem helt enkelt inte hunnit. Kanslikandidater undrar hur det kommer sig att du råkar sitta på samma plats precis varje gång de också besöker koppin. Det händer sig allt oftare att du försenar dig från föreläsningar eller till och med skippar dem helt och

hållet för att i stället diskutera hur SF-klubben faktiskt egentligen borde ha segrat i fotbollsturneringens kvartsfinal, eller något annat minst lika viktigt.

Kansliprofessor

Du schemalägger hela din dag kring kanslituren. Kl. 11:27 står du redan utanför och bankar på dörren, och efter kl. 13 måste du bli formligen utslängd. Allt annat som händer mellan dessa två klockslag är sekundärt, från arbetsturer till begravningar. Du känner både schaki OCH schakis vänner. Eventuellt har du aldrig återhämtat dig mentalt från tiden då du hade nyckelrättigheter till denna oas. Tid som kunde tillbringas med att göra klart din halvfärdiga kandi, gå på föreläsning, eller överlag studera, tillbringas i stället i kansliets trygga famn.

Allwar Rondell

Du är kansliets fader, son och helige ande i ett. Du har läst polismappen, varenda en A&O som nånsin publicerats och Stadgas klädguide så många gånger att du kan dem utantill baklänges. Ditt förstfödda barn är döpt ASA-A304. Genom åren har du druckit kaffe värt hundratals euro och bidragit till kaffekassan med tiotals cent. Det finns inget du inte har gjort på kansliet: ätit, druckit, festat, arbetat, ******* och sovit.

Då studiestödsmånaderna redan för länge sedan tagit slut pga. ditt excessiva kanslisittande och du lever på ruinens brant är just kansliet det sista som ger ditt liv mening, tillgång till vatten, en mikro samt värme under vintern. Kansliet har, bokstavligt talat, blivit ditt hem.

Carl Englund och Rickard Lindholm

21

Gulisrapport 2023 Att börja studera samhällsvetenskaper vid Åbo

Akademi hade sedan ettan i gymnasiet känts väldigt självklart. Mina båda systrar har studerat i Åbo och jag har alltid hört att Åbo är den bästa studiestaden. Men trots att jag visste att jag hade gjort det rätta valet att tacka ja till studieplatsen var jag väldigt nervös för vad det skulle innebära. Jag visste ju att det här skulle vara början på ett helt nytt livsskede.

Jag minns första skoldagen väldigt bra. Min kämppis som studerar på MK hade vandrat i väg till skolan en och en halv timme före mig, så jag stod ensam kvar i lägenheten och lockade håret. Efter att jag var nöjd med håret, och hade vandrat i cirklar smått i panik, bar det av mot ASA. Efter 10 minuters promenad var lockarna förstörda och jag var dränkt av regnet. Men trots det så var det en väldigt varm och härlig känsla som infann sig när man kom in på ASA-gården för första gången och oron släppte direkt.

Mitt starkaste minne från gulisveckan var bland annat regnet. Det regnade konstant, dag ut och dag in. Men trots att vädret inte var på vår sida, och skorna aldrig hann torka, så var det ingenting som påverkade humöret. Jag minns de två första kvällarna som tillbringades i domkyrkoparken med bland annat beerpong, ölkubb och pizza. Trots att det var en bekräftelse på att jag fortsättningsvis suger på både beerpong och ölkubb så var det två superroliga kvällar. Alla var jätteöppna och glada, och tack vare speeddating och annat program så fick man direkt nya vänner. Dag tre spendera vi ute på sjöss på ”Jakke Jokilautta”, mitt personliga favoritprogram från gulisveckan. Jag har aldrig NÅGONSIN kämpat så mycket för att vinna någonting som bingot på båten (jag vann tyvärr inte – var inte ens nära). Ute på sjöss så kämpade jag och mina kompisar även med att bocka av alla gulischallenge uppgifterna (spoiler alert: den challengen vann vi faktiskt).

BILD1

Dag fyra var det dags för gulisolympiaden. Regnet kände att vi inte hade fått lida tillräckligt, så vi stod ute på gräsplätten, mitt i ett stormväder, dränkta i cider. När jag stod där, med cider i BH:n och två tamponger i munnen medan regnet gjorde att jag knappt kunde se framför mig, började jag ifrågasätta vad vi egentligen höll på med. Det var ändå en väldigt rolig kväll och vi blev introducerade till hur viktigt det är att man lär sig att chugga cider (har visat sig faktiskt vara YTTERST viktigt) för att sedan hoppa i säck eller gå skottkärran. Kvällen avslutades sedan med ett skönt dopp i fontänen (och jag undrar varför jag höll på att dö av gulisebola).

23

Efter gulisveckan drog studierna i gång på riktigt.

Vi har nu avklarat två deltenter i natikkan (bara en kvar tack gode gud), flera inlämningsuppgifter och besökt alla unicaféer i Åbo. Vi har fått lära oss att sitza (och hur viktigt det är att vi sibbobor ska ställa oss på bordet PÅ VARENDA EN SITZ) samt fått testa våra gränser, då menar jag fysiska som psykiska, på gulisintagningen. Vi har testat diverse shotter på de olika klubblokalerna, bland annat saltige nunnan och mumin visar allt, och lärt oss hur man klarar av att gå till skolan dagen efter att ha betett sig som om man aldrig skulle ha sett alkohol innan. ÅA har gett oss allt och lite till, och jag är otroligt tacksam att jag är här. Med tanke på allt som har hänt under loppet av en månad, är jag extremt nyfiken (och även lite rädd) på att se vad allt vi kommer att ha gjort under vårt gulisår. Åbo, jag älskar dig.

Antonia Holmberg

24

Från Augustus till Trajanus: En undersökning i varför män tänker på romarriket På sociala medier har det under det senare halvår-

et blivit en trend att fråga sina manliga vänner eller annars bara random gubbar hur ofta de tänker på romarriket. Tydligen är det något som män gör betydligt oftare än kvinnor. Ämnet som vi ska studera närmare är fascinationen över romarriket och undersöka ifall påståendet om att män tänker mycket på romarriket är sant. Vi konsulterade mycket metodlitteratur och funderade vilken akademisk metod var den mest passande, före vi gav upp och valde att skicka ut en Google forms i SF:s whatsapp för att få svar på frågan. Vår teori är att män nog tänker på romarriket, men att det finns mycket viktigare saker att tänka på.

Jag vet inte om ni oroar er för att vårt samhälle kommer gå under eller ifall ni själva kunde åstadkomma något sådant, men oroa er inte för samhällskollaps utan fokusera på något relevant som att få studiepoäng så kollapsar inte er personliga ekonomi då Kela blir samma till er vad de Germanska folken var åt Romarriket.

Genom vår professionella informations-insamlingsmetod har vi kommit fram till flera intressanta slutsatser.

Resultaten består av 77 stycken som svarat (lite besvikna på er som inte svarade) av vilka 29.9 % var män, 68.8 % var kvinnor och 1.3 % annat. Av dessa tänker 36.4% aldrig på romarriket, 27.3% tänker sällan på det, 6.5 % tänker 1–2 gånger i månaden, 24.7% någon gång i veckan och 5.2 % tänker varje dag på det. Det resultaten visar är att 29.9% män har svarat och 31.2% tänker väldigt mycket på romarriket, ett sammanträffande? We don’t think so.

Men vad är det specifikt som folk tänker på då det gäller romarriket? Well, mycket på hästar, vassa saker och arkitektur. Akvedukter, badhus och Colosseum var framkommande saker som flyter genom några personers hjärnor, borde ni i så fall studera till arkitekt? Romarrikets expansion och kollaps gjorde vissa människor fundersamma.

Våra svar visar att män som tänker flitigt på romarriket är maskulina motsvarigheter till heppatyttön och vill egentligen picka folk med svärd för att fylla upp det tomrum inom dem som är skapat av samhällets normer.

25

Men cmon, vem vill inte ha en egen häst och ett svärd och anfalla Pesone… eiku Persien.

Det som flera personer tänker på i stället för romarriket är One Direction, mord, prinsessan Diana, öl och “allt annat”. Några unika individer tänker på sådant som kanske är konstigare än romarriket. Exempel är pissa, stadga, gud, Mathias Thijssen, MK silliz 2022 och klassresan på sexan.

Och du som sa att du tänker på “dig <3”, puss puss till dig!

Det enda vi med 100% akademisk säkerhet kan konstatera är att SF:are är extremt inaktiva före klockan 11 på förmiddagen och även smått mentalt instabila.

P.s. Du som tänker på mord, var mer specifik för vi vet inte om vi borde vara oroliga. Övriga kommentarer som vi fann iögonfallande: “Beror självklart på vilken tidsperiod vi bestämt oss att fokusera på eller alternativt plötsligt poppat in i huvudet medan man stått där i köket och skurit en apelsin med en kniv som är alltför stor för jobbet och således ser lite ut som den typiska romerska soldatens trogna vapen, gladius, vilket faktist betyder bara typ svärd på latin, vilket e ganska siisti o intressant, så det är oftast den delen.”

“Jag har autism” “Män som tänker på romarriket tänker inte på romarriket, dom fantiserar om att få ha på sig gladiatorkläder och döda andra män med vapen” Kommentar från oss: Nej de vill ha en häst “Killar som tänker på romarriket pga maktbehov är en ick. Historieintresserade killar gets a pass” “Jag är mer en modern historia girlie” Lina Kronström & Kalle Jansson 26

’Någo om en årsfest’’ Dagen är snart här! SF:s årsfest närmar sig med

dundersteg och det kan ju bara betyda en sak. Det är dags att puckra upp rövhålan och hålla sig, för i december har du once in a lifetime-chansen att kakka i MK:s palju på deras sillis och sedan slockna i ett dike, och är det inte det som fakultetskärlek går ut på?

För dig som aldrig deltagit på en årsfest tidigare kan denna årstid kännas väldigt ny. Varannan jävla vecka sitter någon från styssen med ‘’så vitun paha darra’’ på kansliet, men säger ändå hur jävla kul årsfest Turun PuskaSpusset ordna på veckoslute. ‘’Sillisen va faktist i butkan, deva helt fittit nätti!!’’.

Nej, de va de int, vi alla vet de och du ljuger fö dig själv. Att hoppa på Jarmo-Jussis mage som att de sku vara en pomppulinna räknas int.

Utöver alkoholiserade studeranden är årsfesthösten en tid för nya upplevelser, kutymer och väldigt spännande (kom ihåg dedä me rövhålet) mötanden. Men har det alltid varit så? Hur exakt gick det till att ordna en årsfest under de tidigare åren i SF:s historia och är det sant att klubbisar brukade gå bakom hörnet av Domvillan och slicka gulispokalen för att få en sån jävla fylla före Salmare lanserades? Så luta er tillbaka och njut av en tillbakablick till tiden då vi var unga.

1925 Föreningens första årsfest och direkt deltagarrekord, surprise surprise! Hela 8 personer deltog på spektaklet varav fem personer var styrelsen, en var Valdemar och en Allwar Rondell. Den sista var nån random gulis (let’s call him Smoonas Karlsson) som hamnade gulisplikta hela festen i narikkan.

Banketten var väldigt festlig! Styrelsen satt i honören som sej bör medan Valdemar och Allwar blev satta i gulisbordet.

Detta var året då Kåren tog ett väldigt stort och modigt steg. De testade en ny och exotisk efterrätt; nämligen pannacottan! Det var en enorm succé och som vi alla vet så har det varit en go-to ända sedan dess, varje jävla fakin gång…

Efter banketten fortsatte festen givetvis. Det gick riktigt vilt till. De mest festsugna for inte och sova förrän kl. 22:30(!).

Dagen efter banketten var det givetvis dags för sillfrukosten. Styrelsen hade dock beställt för få hästkärror till domkyrkotorget för att ta gänget till sillisstället. Fiaskot var ett faktum och det såg ut att den första årsfesten även skulle bli den sista. Det hela löste sig med att styrelsen fick en tekstari från Valdemar; ’öö LOL vakna just.. Vittu missa kärran’’.

Med Waldemar borta rymdes alla med till sillisen.

En annan noterbar händelse under den första årsfesten var att det första klubbismötet hölls, och under det mötet planterades klubbisträdet i Domkyrkoparken. Vilken härlig stund det måste ha varit, man får ju nästan en tår i ögat.

1940 En mörk novemberkväll 1940 firade SF-klubben sitt 15-års jubileum! Festligheterna förblev äkta motsatsen till nakkibileet, eftersom största delen av männen hade blivit skickade till fronten och alla killar som befann sig på plats var c-faijor. Nåh, iallafall hamnade inga tjejer lyssna på en jävla massa milisnack hela kvällen..

Eftersom största delen av resurserna hade skickats till förbruk i kriget (Marsken gilla sin pannacotta) så måste gästerna nöja sig med batamat. Förrätten var knäckebröd med smör, huvudrätten en grå mössö som någon ändå ‘’lovar att e helt fittit jees’’ o som efterrätt fick alla dela på en Milky Way

27

En bit in i festligheterna var det såklart dags för ordförandens tal. Det var ett tal om svåra tider och motgångar, men hopp om en bättre framtid för framtida generationer. Budskapet hade dock svårt att bli klart för gästerna, eftersom detta års ordförande Birger ‘’Blöjan’’ Knasaberg hamnade hålla talet live från fronten, med hjälp av morse-kod, och domdä jävla gamylerna kunde inte låta bli att klirra och ha sig med besticken. Utöver det så var det inte så jättemånga som förstod morse-kod, så klassiska quotes ur talet förblev ‘’tut-tut-tuut’’ och ‘’tut-tut-tut-tuut-tuut-tuut-tut-tut-tut’’. Sköön jäbä, bra på att tala.

Senare på kvällen var det dags för Finlands mest populära president Risto Ryti att hålla tal. Men jäbän snacka bara något om ekonomi och banker och hur nätti de e att han fick göra sin civiltjänstgöring som president, medan Mannerheim fick äran av att boosta sin K/D helt jävla hårt på fronten. ‘’Nåh, man gör vad man kan då man står framför ett omöjligt val’’ konstaterade Ryti, och hänvisade till gången Sandels va slut i kaljahyllan, och det enda som fanns var Pirkka.

Festen som helhet var dock väldigt lyckad. Alla deltagare kommenterade efteråt att det var trevligt med lite ljus i de dystra tiderna och att den gråa mössön faktiskt int va så illa! Dock tänkte InaUtan bli småskaligt galen då man levde i ganska confusing times. Inrikes höll på att bli utrikes och utrikes kunde nog aldrig riktit realistiskt bli inrikes, så postens framtida benämning stod inför stor osäkerhet.

1986

28

På årsfesten 1986 kom man väldigt billigt undan!

Drickan var gratis i och med att den hämtades rakt från Aura Å. Syndanvinden hade fört med sig rikligt med kärnavfall från Tjernobyl vilket skapade en väldigt intressant dryck. Gott och roligt var det inte, men sekaisin blev man. Men som vi alla någonsin har konstaterat så kan man vara full utan att ha roligt. Själva banketten var rätt så normal, inga konstigheter liksom. Årsfesttalet var helt som förväntat och vad som sades var glömt direkt då årsfesttalaren hade satt sig tillbaka till bords.

Efterfesten på K förvandlades till ett så kallat glow-party då allas bröstkorgar lös av strålningen.

Det var nu som idén om att skaffa en discolampa uppkom. I och med att alla festdeltagare själva fungerade som lampor sparades det även några cent på elkostnader. MK:iterna, som de kråkor de är, är ju som vi vet väldigt benägna att stjäla allt som lyser (exempelvis discolampor). I detta fall var ju stölden snäppet mera allvarligt i och med att det här dessutom klassades som kidnappning.

Sillisen hölls för dem som inte redan dött av strålningen från dagen innan. För dem var spektaklet väldigt lyckat. Kapellet kom på besök från Uppsala och uppträdde som vanligt. Strålande keikka med strålande publik!

2005 Som många kanske vet besökte Tarja Halonen SF:s årsfest år 2005. Många storyn om Tartsas vilda äventyr under kvällen (o speciellt sillisen) har blivit och leva kvar som legender. Bland annat hade hon stilen att alltid då servitörerna fyllde på snapsen stå upp och vråla ‘’NU TARJA DEN!’’ efter vilket kossun slank ner som bara ett äkta proffs kan.

På efterfesten lyckades hon också hälsa på varje styssemedlems möte samtidigt. Hur exakt detta var ens fysiskt möjligt vet vi tyvärr inte, men med den mängden sprit och självförtroende ifrågasätter vi inte presidentens färdigheter.

Men tillbaka till själva banketten. Halonen var såklart årsfesttalare och höll ett vackert socialdemokratiskt tal om hur vi faktiskt är bättre än MK. Om presidenten säger så står det väl typ i lagen? Senare under kvällen dock skedde ett lönnmordsattentat på presidentens liv, genom att dosera henne med tre påsar denssi. President Halonens kommenterade bara ‘’ai vittu ku sätii’’, men höll det nog kvar i läppen som den chef hon är. Vi säger inte att MK hade något med attentatet att göra, men ni kan läsa mellan raderna… Dessutom blev hon omvald, tji fick ni icke-snusare!

Enligt legenden hittade också Halonen på den första seltzern genom att blanda citronsåsen från huvudrättens fisk med kossu, och blåste upp sillisens pomppulinna helt ensam med en enda pust!

Hon va nog hurja hon.

För SF:s 105:te årsfest kan du alltså förvänta dig kalsarikännit, äckliga dryckestrender, och ett bänger tal av president Harkimo. We can hardly wait!!

The original queen När dom på ålderdomshemmet låter mig delta på årsfest

2030

Axel Eriksson & Anders Mattsson

SF:s årsfest år 2030 kommer bli semi dystopiskt, men samtidigt helt kätsä för fattiga studeranden!

Medan alla priser stiger med dundersteg och regeringen skiter i stöd för stunderanden, så kan vi glatt förutse att årsfestdeltagandet blir alltmer ekonomiskt lönsamt. I och med VR kan vi alla sitta hemma i våra räkäkalsaren, men också vara med på virtuella FBK och se kompisar från gamla goda tiderna. I och med att ingen festlokal behöver bokas, så kan man bara wolta hem nån flottig burgare och sitta där och låtsas att det är världens festligaste mat. Låt oss inte glömma vinet! År 2030 har typiskt vin blivit fullständigt faded-out, tackvare nån jävla TikTok-trend från 2026, och servitören kommer i stället nu och frågar om du vill ha röd eller vit seltzer. Grön seltzer kommer tyvärr inte mera finnas, efter det brutala svensk-norska kriget, men vi finnar är ju innovativa, så vi börjar med Vihreä Kuula-seltzer istället.

29

Det här säger stjärnorna om SF 98 Är det din första årsfest som gulis, eller är du

annars bara lite spänd och förväntansfull inför kvällen? För att lätta på spänningen har vi förutspått och sammanställt mycket trovärdig information om hur kvällen kommer se ut för just ditt stjärntecken.

Väduren:

Årets höjdpunkt är äntligen här! Grattis SF98 och så vidare, men för dig är den här natten mycket mer än firandet av din kära förening, som närmar sig sitt hundraårsjubileum med stormsteg. Årsfesten innebär en chans för dig att mata dina delusions, då hälften av dina ASA-crushes befinner sig mer eller mindre berusade i samma festsal, efterfest och sillis. Fastän du är övertygad över att hen som höll upp dörren för dig vid ingången är hopplöst förälskad i dig vägrar du visa ditt intresse.

If they wanted to, they would!

Ditt bästa möjliga bordssällskap: Skytten Ditt värsta möjliga bordssällskap: Oxen

Oxen:

För dig är det naturligt att ha känslan av att du alltid har rätt. I stället för att direkt uttrycka vad som stör dig, väljer du hellre att vara passivt aggressiv och sitter och suckar samt himlar med ögonen.

Detta är ju kanske inte hur man skall gå till väga på en årsfest (vilket t.o.m. du inser), så du bestämmer dig för att ta en kuningashörppy av ditt vinglas och börja njuta av kvällen. Du vill trots allt sticka så fort som möjligt, finns det en sak som du aldrig kompromissar i så är det din skönhetssömn. Efter banketten går du raka vägen till ’’toaletten’’ (läs: hämtar din jacka från narikkan och sticker med nattmaten i handen före naharen).

30

Ditt bästa möjliga bordssällskap: Kräftan Ditt värsta möjliga bordssällskap: Skorpionen

Tvillingarna:

Dags att välja vilken av dina 57 personligheter du ska låta blomstra ikväll! Alternativt kan du ju skapa en söt blandning av alla dessa beroende på vem du talar med på årsfesten. Det är ju kul med lite variation, eller hur? Dina toalettpauser dröjs också med någon halvtimme då du bara måste stoppa näsan i blöt och sitta i toalettbåset tjuvlyssnande på andras diskussioner. Du är ju bara nyfiken, så farligt kan det ju inte vara!

Ditt bästa möjliga bordssällskap: Fiskarna Ditt värsta möjliga bordssällskap: Stenbocken

Kräftan:

Det är sött att vara sentimental, men snälla, någon måtta får det vara. Att gråta från början på årsfesten till de sista minuterna av sillisen kan inte va bra för någons välmående. På sillisen blir du plötsligt terapeut; du bryr dig helt enkelt så mycket om alla andras välmående att du tillbringar hälften av tiden på toaletten och håller andras hår medan de spyr, medan andra halvan ägnas åt att lyssna på tragiska breakup-stories och livsberättelser. Snälla, försök ta en paus från din mammaroll för att hinna njuta av veckoslutet.

Ditt bästa möjliga bordssällskap: Jungfrun Ditt värsta möjliga bordssällskap: Väduren

Lejonet:

Det här är inte SF:arnas gemensamma kväll. Det här är din kväll, och ingen kan påstå något annat.

Skorpionen: Eftersom du har övertygat dig själv om att du helt enkelt är världens åttonde under, är du redo för att bli överöst av komplimanger. Vi alla älskar ju att prata om oss själva, men du tar det till en helt ny nivå. Du ägnar kvällen åt att berätta hela din livshistoria för personer som egentligen inte bryr sig, i samma veva passar du på att slänga ur dig kommentarer som kanske inte borde sägas högt.

Arrogant? Aldrig!

Ditt bästa möjliga bordssällskap: Vågen Ditt värsta möjliga bordssällskap: Stenbocken

Jungfru:

Har du tänkt på att bara slappna av ibland? YOLO, för guds skull! Att vara lite självkritisk är bra för ens personliga utveckling, men att ta det till extremer och inte kunna njuta av sin kväll är inte hälsosamt. Du har i flera veckor på förhand stressat över din frisyr och har nästan bestämt dig för att inte dyka upp på festen över huvud taget eftersom du är missnöjd med din klädsel. Dessutom verkar du vara kritisk inte bara mot dig själv, utan du ser till att kritisera precis allt på festen.

Ditt bästa möjliga bordssällskap: Skorpionen Ditt värsta möjliga bordssällskap: Lejonet

Du är i ditt rätta element på en mer formell tillställning som årsfesten. Att dessutom framstå som lite mystisk i din långklänning eller frack är liksom 100 procent din grej! När du väl talar med ditt bordssällskap har de ibland lite svårt att förstå sig på din sarkasm. Det stör ändå inte dig eftersom du å andra sidan tycker att ingen i ditt bordssällskap kan ta ett skämt. Kom ihåg att andra inte nödvändigtvis är lika bekväma med en obekväm tystnad som du.

Ditt bästa möjliga bordssällskap: Kräftan Ditt värsta möjliga bordssällskap: Fiskarna

Skytten: Det vill säga the life of the party! Festen börjar inte förrän DU kliver in i salen. Det är fullt förståeligt att det känns lite jobbigt att sitta still, men att försvinna hela tiden hör inte riktigt till banketten, försök spara din äventyrslust till ett annat tillfälle.

Ingen är förvånad över att du är den första (och sista) på dansgolvet, men att försöka starta en moshpit på parketten är kanske inte helt årsfest-vibe? Efter bara cirka 20 minuters nattsömn har du minst lika mycket energi som dagen innan. “Alla orkar, alla vill!” är verkligen ditt motto för helgen.

Ditt bästa möjliga bordssällskap: Väduren Ditt värsta möjliga bordssällskap: Oxen

Vågen:

Eftersom du är en people-pleaser har du lovat att hjälpa dina vänner med allt från att knyta och fästa deras föreningsband till att agera frisör. Detta leder till att du själv får bråttom med att göra dig klar.

Din beslutsångest bidrar inte heller direkt till att minska den redan stressiga stämningen när taxin väntar några våningar nedanför. Absolut INGEN bryr sig om vilken jacka du har på dig! När du väl är på festen tolkar de omkring dig din karismatiska och charmiga personlighet som flirtande, vilket kan leda till missförstånd senare under kvällen.

Ditt bästa möjliga bordssällskap: Tvillingarna Ditt värsta möjliga bordssällskap: Jungfrun

Stenbocken:

Den traditionsenliga årsfesten är verkligen en av årets höjdpunkter! Du har sett fram emot den hela året och förväntningarna är skyhöga. Du ser alltså till att vara på plats i tid för att allt ska följa ditt noggrant planerade schema. Det kan kännas lite jobbigt att du inte själv är den som styr och ställer och du blir irriterad över minsta lilla etikettfel.

Efter några glas har du svårt att låta bli att påpeka något fullständigt onödigt, i stil med att någon håller i sitt glas på fel sätt. Ditt bordssällskap upplever det här som oartigt - det är ju du som gör det största etikettfelet, men ärligt talat så bryr du dig inte (eftersom du alltid har rätt).

31

Ditt bästa möjliga bordssällskap: Oxen Ditt värsta möjliga bordssällskap: Lejonet

Vattumannen:

Att inleda en konversation med bordskamrater som du kanske inte känner så väl är inget problem för dig, men kom ihåg att small talk inte genast behöver övergå till diskussioner om meningen med livet eller lösningar till de största globala problemen. Din kreativitet tar inte slut här och nästa morgon får du bråttom eftersom dina idéer för sillisoutfiten är något ambitiösa. Din tidsblindhet och tendens att inte lägga märkte till dina vänners oroliga meddelanden leder till att du får springa till den sista sillisbussen.

Ditt bästa möjliga bordssällskap: Vattumannen Ditt värsta möjliga bordssällskap: Skorpionen

Fiskarna:

Nya bekantskaper i ditt bordssällskap märker direkt din förmåga att verkligen förstå och lyssna på andra, men efter några glas tappar du fokus och zonear ut i flera minuter åt gången. Efter att någon i ditt bordssällskap flera gånger frågat vad du dagdrömmer om, lyckas hen äntligen fånga din uppmärksamhet. I själva verket ägnar du ju all din vakna tid åt att övertänka, så nu får nu avgöra om det är konstigt att be om hjälp med att försöka tyda drömmen du hade i natt. Och snälla, försök att inte försova dig från sillisen - bussen bryr sig inte om att dina alarm inte lyckas väcka dig. Kanske du och Vattumannen får dela på en taxi?

Ditt bästa möjliga bordssällskap: Tvillingarna Ditt värsta möjliga bordssällskap: Vattumannen Alma Ruonamo (som aldrig skulle försöka starta en moshpit) & Ebba Talonen (som inte kan slappna av)

32

SExkursionsrapport COTLAND FOREVER från Stora exkursionen “Onnibus e vittu för djur” - Jeppe, Sett&hört 4/2022 Nu undrar ni säkert, vad har detta med exkursio-

nen till Skottland att göra? Vi återkommer till det senare. Resan började dock klassiskt med en öl på flygfältet i Vanda. Ärligt, har man ens flugit om man inte dricker bisse på Oak Barrel före det och snappar alla sina vänner? Anyways, efter en flygresa med diverse sus människor som bland annat tyckte vi alla påminde om Hooja och ett par som sextade varandra genom telefonens anteckningsfunktion och var väldigt intima så kom vi fram till ett regnigt Edinburgh. Welcome to the UK. Väl framme i huset med lägenheterna inser vi att vi har en kyrkogård på bakgården. Alltså, inte en kyrkogård bakom gården utan vår bakgård var på riktigt en kyrkogård.

Exkursionen börjar relativt normalt, skräpmat, öl och besök på vissa seriösa ställen såsom parlamentet och desto fler oseriösa ställen (Mackays on the mile och Jubel peach beer <3). I parlamentet hade vi en jättetrevlig guide, enda minuset var att världens största snorkråka hängde ut från hans näsa hela rundturen. Nästa dag blev det Scotch Whisky Experience, Johnny gav oss en fantastisk rundtur, och whiskyn vi smakade var otrolig. Ett stort frågetecken kring den asiatiska turisten som deltog i tastingen med oss och hade druckit upp alla sina whiskyn medan vi andra precis hade börjat dofta på den första. Took it like a champ och körde igenom tastingen på en minut, kanske han hade bråttom eller så visste han något som vi inte vet.

Det var den mest turistiga resan nånsin, vi besökte nästan garanterat varenda turistfälla längs med Royal Mile. När man för en gångs skull också blivit Welcomed to the UK så måste man ju testa lokala saker. Vi testade bland annat Nandos, pints med Tennents, regn, lyssna på säckpipa, Tescos vodka, whisky och en drös annat hurja. Höjden av våra lokala upplevelser var dock Stagecoach X59 från St. Andrews till Edinburgh.

Welcome to the UK, landet där man tydligen inte respekterar köande och tidtabeller. Runt på bus�stationen går en man med visselpipa som har den otroligt viktiga uppgiften att dirigera trafiken, trots att stationen är helt tom. Visslan ljöd ungefär varannan minut, och mannen tog sitt jobb på så stort allvar där han dirigerade ensamma bussar att backa ut på en parkeringsplats där du lätt hade kunnat vända en Sverigebåt.

Nåväl, vi satte oss sedan på den 20 minuter sena bussen som skulle ta rakaste vägen tillbaka efter att på ditvägen ha tagit en buss som tog omvägar och gav oss vackrare vyer genom de pittoreska fiskebyarna och det gröna landskapet. X59. I början av resan verkade det vara en relativt normal buss, vissa passagerare hade lite mer ljud än andra och när två småpojkar klev på i supercoola folkdräkter som förmodligen var från Mellanöstern tänkte jag att detta säkert går smärtfritt. På nästa station klev en äldre man på, som närmast kan beskrivas som en blandning av Gandalf och Albert Einstein.

Håret åt alla håll, klädd i en lång rock och med en stor träkäpp. Siisti. Stoppen efter detta blev dock värre och värre.

33

Först ut var mannen vi kom att kalla för Glassgobblern. Antagligen var han hungrig och hade haft en lång dag, men när han satte sig precis bakom mig och andades mig tungt rakt i nacken blev jag lite obekväm. Det var ungefär ett andetag i minuten, men jag kände också ungefär varenda andetag så det kanske var lika bra så. Han tog sedan fram en pint med Ben&Jerry’s som mellanmål, och lyckades på cirka 30 minuter äta upp hela förpackningen på en fullsatt buss.

På tal om packad, nästa person på denna bussresa ner i avgrunden var en man som vi sent kommer glömma. Klädd i militärjacka, verkkarin och med endast en tand i munnen satte han sig ensam långt bak i bussen även om han mumlade något på obegriplig skotsk accent. Efter detta klev också en handfull yngre killar som helt klart ville vara roadmen in i sällskap av några tjejer som var klädda så att de borde frysa men förmodligen isolerade deras otroligt tjocka sminklager värme relativt bra (M to the B ni vet). Alla satt i början utspritt, lugna och tysta som möss.

Detta ändrades dock när vi nådde Glenrothes.

Här fick gänget sitta tillsammans då många gick av bussen (tur för dom), längst bak med mannen i militärjacka. Mannen drog sedan upp något slags soundboard på sin telefon och högtalare, och började spela sina egna sånger. Musiken lät ungefär som att någon matat Nyan Cat med ecstasy och sedan slängt in den i en tvättmaskin till en otroligt monoton basgång. Detta älskade ju såklart våra unga roadmen, som gav honom smeknamnet DJ Bad Boy medan de klunkade från sina Buckfast-flaskor. DJ Bad Boy började sen hålla monolog om sina favoritinfluencers, talade högt om vilka som gått upp så mycket i vikt att de inte längre var attraktiva och berättade att det bästa sättet för att träffa aliens är att suga upp dom med dammsugare och sedan studera dem. Spännande typ.

Våra unga hjältar som tydligt var påväg in till storstaden Edinburgh för att dra en gammal hederlig fylla fick också veta vilka droger som är bra och mindre bra, tack DJ Bad Boy för att du är så mån om ungas hälsa! Under tiden fortsatte såklart Geometry Dash på crack-musiken. Stagecoach X59 är värre alla Onnibus jag nånsin åkt med, och de enda personer jag skulle önska en resa med den här bussen är folk som går på cykelvägar. Stagecoach X59, inte ens för djur.

34

“Science, is it good or is it whack? Technology, techmology” -DJ Bad Boy 2023 Efter vår händelserika resa tillbaka från St. Andrews tillsammans med DJ Bad Boy och hans kumpaner mellanlandade vi på The Alchemist; en cocktailbar där fokusen låg mera på showen än på cocktailen, de var dock bland de bästa drinkarna sällskapet hade druckit så inga klagomål här. Efter vårt besök bland alkemisterna avslutade vi dagen med en pubcrawl som gjordes markant bättre av att vi hade en lokal Vasabo som hjälpte oss hitta de mindre turistiga, och milt sagt, bättre krogarna i närheten av vår underbara lägenhet. Från sportbarer, krogar med Frankenstein som tema till en pub som påminde om en kombination av Dynamo och kansliet, det fanns något för alla smaker och så vitt vi vet var ingen missnöjd den kvällen förutom våra plånböcker. En dag fylld av ups and downs kan man verkligen konstatera.

Vi klättrade en dag upp för Arthurs Seat (där det var obligatoriskt att på toppen korka en bisse och sedan ropa ”SCOTLAND FOREVER” över staden och det ekade mer än jag hade tänkt mig), hade sitz och drack mera pints än vi kan räkna. Hemfärden finns det väl inte egentligen så mycket att berätta om. Feelisen var ju förstås på topp när vi begav oss mot flygfältet en kall måndag morgon; längtan efter att äntligen få vara ifred var stor hos de flesta efter nästan en vecka tillsammans. Lyckligtvis hade vi en relativt händelselös tillbakaresa, ingen tappade bort sig på flygfältet eller blev av med sina väskor eller något annat tragiskt. Det enda farthindret på vår resa var säkerhetskontrollen på Arlanda flygfält, de hade allt annat att fundera på än att få oss igenom kontrollen relativt effektivt. Skiftesbyten och hemfärd verkade vara högre upp på prioritetslistan för de anställda där så vi tillbringade en solid timme i kö bara för att en flaska Bailey’s var ett främmande fenomen för dessa tre musketörer som hade bestämt sig för att vara på jobb just den dagen. När vi väl var igenom denna skärseld så var det smooth sailing till Helsingfors-Vanda, där vissa av oss tog bussen in till vår vackra huvudstad, andra hade lyxen att åka bil till Åbo och en handfull av oss blev kvar i väntan på Matkahuoltos buss där man fick sakna DJ Bad Boy hela vägen tillbaka till vår vackra studiestad.

Jesper Inola & Alexander Nyberg

Rondellen 3/2023: KuMo ’22 vs KuMo ’20

I denna rondellupplaga möter den regerande

rondellmästare, Calle, en bekant före detta KuMo, Jakob Lillrank. Vilken KuMo kommer segrande ut ur denna rondell? Är det Calle eller Jakob? Vilken KuMo är smartast (eller har bara mera tur med frågorna)?

Världen: en symbol 5p – En sägen säger att denna symbol föll från himlen till Valdemar Sejrs trupper under ett slag i samband med ett korståg i Estland den 15 juni 1219. (Calle) 4p – Symbolens proportioner sedan 1893 är 28:37 och händelsen firas på Valdemarsdagen den 15 juni.

3p – Är världens äldsta nationalflagga som fortfarande är i bruk.

2p – Det lågtyska ordet ”brog” förknippas med denna symbol.

1p – Den är röd med ett vitt kors. (Jakob)

Underhållning: en pryl 5p – De första massproducerade prylarna lär ha tillverkats främst i Nürnberg och Fürth i Tyskland.

4p – Figurerna har sina rötter i Tyskland, men även grannländerna Frankrike, Österrike och Schweiz har skaffat sig en välrenommerad ställning inom denna värld. Världens största mässa av dessa figurer ordnas i sydtyska medeltidsstaden Kulmbach.

3p – En saga av den danske författaren H.C. Andersen från 1838 handlar om en ”ståndaktig” sådan här.

2p – Deras namn syftar på grundämnet med den kemiska beteckningen Sn. (Calle) (Jakob) 1p – Med dessa lekte barn förr i tiden krig.

USA: en delstat 5p – Delstatens motto är agrikultur och kommers och är den 15:e mest befolkade delstaten i USA. (Jakob) 4p – Delstaten kallas även för ”the Volunteer State”.

(Calle) 3p – Vanderbilt University är denna sydstats mest berömda universitet.

2p – Elvis Presleys hem Graceland finns i denna delstat med knappt sju miljoner invånare 1p – Delstatens två klart folkrikaste städer är huvudstaden Nashville samt Memphis.

Historia: en duo 5p – Dessa två var de två mest berömda personerna i det så kallade Barrowgänget. (Calle) 4p – Har spelats i film av skådespelarna Faye Dunaway och Warren Beatty.

3p – Hon blev 24 år, han 25 år. Paret sköts till döds av polis under ett bakhåll den 23 maj 1934 i Louisiana.

2p – Deras förnamn används alltid tillsammans och har blivit ett uttryck för två personer som är redo att göra vad som helst för varandra. (Jakob) 1p – Mannen heter Barrow i efternamn och kvinnan heter Parker.

35

Mat & dryck: ett varumärke 5p – Detta varumärke grundades 1978 i Burlington, Vermont.

4p – Deras VD för tillfället är Dave Stever.

3p – Smaker av denna vara har tematiserats efter musiker, komiker och offentliga personer som t.ex.

Jerry Garcia, Stephen Colbert, Colin Kaepernick och Phish. (Calle) (Jakob) 2p – På företagets hemsida skrevs det (i december 2020) att de mest populära glassmakerna är ”Half Baked”, ”Cherry Garcia” och ”Chocolate Fudge Brownie”, i den ordningen.

1p – Företaget grundades av Ben Cohen och Jerry Greenfield, och företaget och dess grundare är kända för deras politiska aktivism och förespråkande för social rättvisa.

Calle: 19 poäng Jakob: 13 poäng Calle fortsätter segra i Rondellen. Fast han i sista frågan om Mat & dryck: ett varumärke, svarade på 5 poäng Ford och på 4 poäng Abercrombie & Fitch, så hade han turen på sin sida. Han berättade i slutet att han hade just före tävlingen läst om Dannebrogen i en bok. Så man kan lugnt säga att alla hans fempoängare var rena rama tur. Jakob gjorde ett värdigt försök och hade själv turen på sin sida med delstatsfrågan, men slutligen räckte det inte till för att besegra den fortsättningsvis segrande rondellmästaren.

Axel Rantanen

Dannebrogen eller Danmarks flagga, Tennsoldater/ Tennfigur, Tennessee, Bonnie & Clyde, Ben & Jerry’s

36

Sett och hört ”E de int nolot o va från pampas?” - Becca till Amanda

”I drank so that you kids could chug” -Aku

“Va har du fö trafikljus?” ”Han e som en kameleont, han byter”

”Vittu me dagens skatteprocenter” -hört på MKs vessa

”El gringo e som en gentrifierad räkälä” - Frida Bergenwall

Hört under en gulisintagning: ”Jo det finns i Helsingfors också men riktiga Hanken e ju i Vasa”

Sane: ”ja får väl ta ett till möte me Monica då” Greini: ”hur många möten med studiehandledaren ska du riktit ha?”

Sane: ”ja e höpo, älskar att gå på möten!”

”Att ha s-pankki e ghetto, ja betalar hellre mera bara för att få någå annat” -anonym 37

”Ai vittu dendär kaktusen kom in i mig” -hört på koppitur

”alltså borgå de känns ju typ som ryssland” -anonym

”Vaffö e sibboborna så populära, vem gav dom luft” -anonym

”Han e helt vitun smart” ”Vaför e han på KK då” -sekre

”Int nu vittu därifrån” -Fredrik F två sekunder innan Kalle skjuter in bollen från mittlinjen

”Ja hitta ingen Voi så måste gå som nån jävla plebej” -Jeppe då chefredaktören frågar varför han är sen till redaktionsmötet

”Han ser ut som en marimekko-kärring men i mansformat” - gulis

“Jag trodde alla pratade närpesiska i pampas” -hört av en helsingforsare på AÖ

Robert ser ett second hand & cafe ”får man nåns matrester här eller vad är det frågan om”

”Att de e en inbred släkt betyder int att de dålit” -skattis22

”Dehär kaffe har en underton av tobak” rixu när han smaka sanes kaffe på koppitur 38

”Jag hadd int ens tappa oskulden när du börja studera” - anonym studerande till Ale Nyberg “Hur mycket har du kvar att skriva på din essä?”

“Jag har cirka 2 sidor och en hel massa svordomar kvar.” ”Tove Jansson knulla nog män också” ”Typ vem, Jörn Donner?”

- Ronja

”Nanuli Silagadze e mitt roman empire” -anonym

”Vittu. Man sku borda va i kyrkan nu” - KuMo23 i Hummpub valborgsafton kl. 12:15 medan sokka irti spelar i bakgrunden

”Har du sitt folk som studerar språk? Dom e helt satans nördar” - anonym

39