Knock, Knock. Who’s there? Chälä

Axel Sandell

Då när jag var liten fanns det inga mobila telefoner. Ifall man ville kontakta någon gällde det att planera på förhand. Visst fanns det fasta telefoner (de telefoner ni zoomers ser i äldre filmer som har sladd), men någon satt ju alltid fastklistrad i den och ringde mest troligt 0700 123 123 för 9,95mk/ minuten. Dessutom fungerade ju inte telefonen om någon i hushållet var på internet samtidigt. Vi kunde inte förutspå hur snabbt teknologin skulle gå framåt, tänk att vi var endast några år ifrån en tid då killar skulle börja skicka surprise dickpics till andra.

Utan telefoner gällde det att knacka dörr för att hitta någon att leka med. ”Hei, onks Tommy kotona?” ”Ei.” ”Aa okei, moi moi”. Sådär hade man slösat 20min på att gå till en kompis bara för att bli avslagen. Denna diskussion och ansträngning är ändå i en klass för sig då man jämför med ens diskussioner idag. Som oftast går ut på ”vgd”, ”streak”, ”u up?” med en halvsuddig bild av vardagsrummets tak. För att återhämta dessa barndomsminnen till Åbo valde jag att gå runt i Åbo en kväll och knacka dörr. Med mig hade jag en dunke vin och ett extremt roligt team work prov. Dags att överraska människor med ett litet kvällsprogram. Provet gick ut på att tävlanden fick cirka 150g spaghetti, 1m tråd, 1m tejp, 1 satsumaklyfta, 15 minuter och ett glas vin att dricka. Med resurserna skulle tävlande bygga en konstruktion med målet att få satsumaklyftan så högt upp som möjligt. De tävlande med satsumaklyftan högst upp vinner.

1. Emmy och Karin

Klockan 17:55 ringer jag till Emmy, inget svar. Ett surt ”vad” meddelande plingar snart i WhatsApp och jag tolkar det som en inbjudan. Jag plockar fram materialet och deras ögon strålar upp av förväntan och glädje, ”du är nog en gåva Chälä” hör jag dem säga. Kvantitativa metoder byts ut till billigt dunkvin och hjärngymnastik. Hur ska materialet byggas upp? Emmy och Karin går in för en klassisk, prärieindians inspirerad, Tipi. En hård knut på toppen ger det hela stabilitet. Sedan några spaghettistrån som stiger från toppen med satsumaklyftan spetsad på toppen som en offergåva. Vinet är inte ens halvdrucket innan de är färdiga. ”Det är så svårt att koncentrera sig då du är så stilig Chälä”, säger de. Satsumaklyftan dinglar från en enastående höjd, och jag blir nästan lite provocerad över hur bra de lyckades så snabbt.

2. Joonas och Dolf

”Öppna dörren i A&Os namn!”, ”okej..”. 19:00 stiger jag på hos Joonas och Dolf och inser att jag kommer in mitt under matlagningen; ett ofta förekommande problem även i barndomen men ett minne som jag senare hade förträngt. Kanske allting inte var bättre förr? I denna utmaning verkar strategin vara att Joonas bygger något som inte håller ihop som Dolf sedan reparerar. Snart står en vacker bas för balans som seglare Dolf knopat ihop medan han berättar hur många i hans släkt är arkitekter. Joonas frågar efter till glas vin. Jag lånar ugnen för min fryspizza. Snart sätter de på ett liknande sätt som Emmy och Karin spaghettistrån stående från mitten och en harpunad klyfta i toppen. Men räcker det för att ta hem vinsten? Nej!

3. WG och Sjölund

Klockan är 20:15. ”Va fan gör du här” hör man en bitter man skrika från fönstret med en glasflaskeöl i handen. Det är WG som motvilligt slänger mig nycklarna men blir gladare när han hör att jag har vin med mig. Sjölund använder sina kunskaper han lärt i virkning i lågstadiet samtidigt som han försöker tänka tillbaka på knoparna han använt under hans tid i scouterna. WGs ambitioner är höga ”om vi bygger 3 etager”, säger han medan han putsar hans monokel. Sjölund tar honom snart ner på marken igen. Men med en fasttejpad bas i bordet, bandet och tejpen klippt i småbitar och placerade runtom konstruktionen, är deras användning av materialet fantastiskt. Den enda gruppen som så gott som använt allting man fått använda. När de ännu bjuder mig på lasagne och film, kan jag endast vara glad av mitt val av kämppä.

4. Sebbe och Kress

Klockan 22:00 ringer jag till Kress. ”Hej, vill ni släppa in mig?”, ”hmm, vill vi det? Rykten går på stan om dina experiment. Men okej, jag kommer och öppna.”, säger Kress. Efter 2min är Sebbe nere och öppnar. Kress blir glad när han ser utmaningen, han har nämligen gjort den förr, en enorm fördel. Är vinsten redan klappad och klar? De putsar bordet för att ge det extra bra grepp och börjar bygga upp ett enormt torn med fyra starka ben, som rasar direkt. ”Det svåra är att bygga uppåt” säger Kress. Visa ord. Sebbe undrar vad man ska göra med bandet, för det verkar vara för knepigt att använda, men får en knut gjord till slut. Efter en stadig grund konstaterar de tillsammans att de garanterat vunnit eftersom de andra mest troligt har varit dåliga. Men cirka hälften av all material kvar förklarar de dem

Tid: 15min

Höjd: 45cm

själva som vinnare.

Tid: 15min Höjd: 29cm