Kampen om folkkyrkan by Anders Holmberg

Högskolan Dalarna Religion III

Kampen om folkkyrkan – en diskursiv läsning av tre herdabrev

Den moderna folkkyrkans utmaningar Uppsats Vt 2012

Anders Holmberg Hökenbergsgränd 5 732 30 Arboga anders.holmberg@svenskakyrkan.se

Handledare: universitetslektor Urban Claesson Datum för ventilering: 2012-06-11

Inledning ................................................................................................................................3 Syfte och problemställning .....................................................................................................3 Material ..................................................................................................................................4 Metod – Diskursanalys ...........................................................................................................5 Folkkyrkobegreppet ................................................................................................................9 Olika diskurser inom diskursordningen Svenska kyrkan ....................................................... 12 Folkkyrkan som tjänsteproducent...................................................................................... 12 Ekvivalenskedja för folkyrkan som tjänsteproducent ........................................................ 16 Gemenskap för engagerad efterföljelse ............................................................................. 16 Ekvivalenskedja för ”gemenskap för engagerad efteföljelse” ............................................ 20 Genomgång av herdabreven och analys ................................................................................ 20 Antje Jackelén ...................................................................................................................... 20 Vigselfrågan ..................................................................................................................... 23 Kyrkans bidrag till samhället ............................................................................................ 24 Ekvivalenskedjor och kommentarer .................................................................................. 27 Tuulikki Koivunen Bylund ................................................................................................... 28 Vigselfrågan ..................................................................................................................... 29 En flerspråkig kyrka ......................................................................................................... 30 Ekvivalenskedjor och kommentarer .................................................................................. 32 Thomas Söderberg ................................................................................................................ 33 Folkkyrkan ....................................................................................................................... 34 Vigselfrågan ..................................................................................................................... 36 Gemenskap i kyrkan ......................................................................................................... 36 Ekvivalenskedjor och kommentarer .................................................................................. 39 Diskussion och slutsatser ......................................................................................................40 Herdabreven och de två diskurserna...................................................................................... 40 Flytande signifikanter Folkkyrka/Kyrka ............................................................................ 42 Öppenhet .......................................................................................................................... 43 Gemenskapen ................................................................................................................... 43 De mindre aktiva kyrkotillhöriga ...................................................................................... 44 Kyrkans vi /Diskursblandningar ........................................................................................ 45 Avslutande slutsatser och kommentarer ............................................................................ 46 Litteratur och källor ..........................................................................................................47 2

Inledning Kan vi överhuvud tala om en folkkyrka i Sverige 2012 och vad menar vi i sådana fall med begreppet folkkyrka? Den här uppsatsen ska handla om en av de centrala utmaningarna för Svenska kyrkan i vår tid och det gäller kampen om kyrkans identitet. Debatten om kyrkans identitet har blossat upp igen under våren 2012 bland annat i Svenska Kyrkans tidning. Det har gått 12 år sedan relationen till svenska staten förändrades, kyrkan har sett ett medlemstapp som varit betydande även om förutsägelserna om en större minskning inte har besannats. Svenska kyrkan står i en föränderlig situation och söker hitta vägar framåt och det finns olika meningar om vilken roll kyrkan ska inta. Kan Svenska kyrkan vara en folkkyrka där den har en minoritet av befolkningen som medlemmar? Hur ska organisationen förändras? Kan det finnas lokalt engagemang trots att pastorat slås samman och pastorsexpeditioner stängs? Hur ska man hantera personal och lokaler i en krympande ekonomisk ram? Men viktigare än så – hur ska Svenska kyrkan formulera sin identitet, sin roll och sin funktion för människor i Sverige idag? I denna situation vill jag se närmare på definitioner av kyrkan eller utifrån ett annat perspektiv – hur diskursfältet Svenska kyrkan ser ut i vår tid. Det finns en rad avgörande frågeställningar och problem för en kyrka som vill vara folkkyrka. Det rör kyrkans gränser – vem är med och vem står utanför? Vilka räknas in i den kyrkliga gemenskapen i ett lokalt sammanhang eller internationellt sett? Hur tolkas och definieras gemenskapen? I en folkkyrka finns det mer och mindre aktiva människor, viktiga skillnader kommer i dagen när man ser på frågorna kring hur man ser på de icke-aktiva kyrkotillhöriga. Man kan också i detta sammanhang reflektera över vad som krävs för att räknas som aktiv eller mindre aktiv i kyrkan och vilka följder det för med sig. En central fråga rör vem eller vad som ses som kyrkans subjekt – det vill säga kyrkans drivkrafter och verksamma aktörer – vem eller vad gör att kyrkan finns till, utvecklas och kanske avvecklas eller byter skepnad. Detta hänger samman med det som i diskurstänkande benämns ”konstruktionen av ett vi.” Ett av de viktiga orden i allt tal om folkkyrkan och Svenska kyrkan idag är även öppenhet, det finns betydande skillnader i hur öppenheten tolkas och värderas.

Syfte och problemställning Uppsatsens syfte är att se närmare på några artikulationer om kyrkan för att tydliggöra aktuella tolkningar av kyrkans identitet, att analysera dessa utifrån den valda teorin och metoden. Syftet är förståelseinriktat och deskriptivt i den första delen. Därefter vill jag även inta en kritisk position och lyfta fram problematiska eller oklara aspekter på de aktuella gestaltningarna av folkkyrkan / kyrkan och ge några antydningar om 3

möjliga vägar framåt. Jag vill ge ett bidrag till förståelse, tolkning och reflektion kring begreppet folkkyrka på 2010talet. Problemställning I denna uppsats kommer jag att analysera tre herdabrev för att visa på den bild av Svenska kyrkans identitet som ges. Detta gör jag med avseende på vad som sägs att kyrkan är och ska vara. De aspekter i artikulationerna om kyrkan som jag vill se närmare på är 1, Vad sägs om kyrkans identitet 2, hur ser tolkningen av ”öppenhet” ut 3, vad sägs om ”gemenskap” och vad finns det för tankar om de mindre aktiva kyrkotillhöriga 4, vilka är ”kyrkans vi”

Material Under 2011 kom tre herdabrev ut från biskopar i Svenska kyrkan, dessa kan ses som officiella utsagor om kyrkan i vår tid och samtidigt visa på vad som är etablerade linjer inom Svenska kyrkan idag. En analys av skrifterna bör kunna visa på vad som är accepterat och vad som inte är möjligt att säga om kyrkan från biskopliga håll. De tre är Antje Jackelén: ”Gud är större”, Tullikki Koivunen Bylund: ”Kärleken fördriver rädslan” och Thomas Söderberg: ”…alltså arbetar vi vidare”. 1 Dessa skrifter väljs för att de är aktuella och nyutkomna, de har en bra fördelning mellan män och kvinnor och att de har valt mycket olika framställningssätt. De speglar olika delar av Sverige, från Lunds stift, Härnösands stift och Västerås stift får vi en god geografisk spridning. De valda biskoparnas bakgrund är också skilda. Olikheterna gör att bredden blir större. En nackdel kan vara att de tre stiften av tradition har befunnit sig i en kyrkligt sett liberal eller folkkyrklig diskurs och att mer konservativa diskurser i kyrkan idag inte finns med. Detta skulle kunna vara en vidare forskning att se på en ännu större bredd där till exempel Göteborgs stift eller Växjö stift eller samtliga svenska stift tas in i analysen. Min avgränsning är att välja de tre nämnda herdabreven. Vid tiden då herdabreven skrevs och kom ut var en fråga mycket omdiskuterad i Svenska kyrkan, och det gäller öppnandet av kyrklig vigsel för personer av samma kön. Behandlingen av frågan kan ses som ett tydligt exempel på hur relationen mellan samhälle och kyrka tolkas

Jackelén, Antje, Gud är större: ett herdabrev för vår tid, Arcus, Lund, 2011, Koivunen Bylund, Tuulikki, Kärleken fördriver rädslan: herdabrev till Härnösands stift, Svenska kyrkan, Härnösands stift, Härnösand, 2011 och Söderberg, Thomas, -alltså arbetar vi vidare: herdabrev till Västerås stift, Svenska kyrkan, Västerås stift, Västerås, 2011

på olika sätt i de olika herdabreven. Därför kommer jag att speciellt stanna vid den frågan i de tre herdabreven i min genomgång av dem.

Metod – Diskursanalys Herdabreven kommer att analysera utifrån ett diskursteoretiskt perspektiv. Marianne Winther Jörgensen och Louise Phillips gör i sin bok ”Diskursanalys som teori och metod” en genomgång av tre olika teoribildningar kring diskurstänkande – nämligen de som benämns ”Diskursteori”, ”Kritisk diskursanalys” och ”Diskurspsykologi”. Efter detta redogör de för ett ”integrerat perspektiv” där de tre olika teorierna kombineras för att ”bygga upp en hanterlig ram för konkret diskursanalys” 2 Jag vill här redogöra för delar av diskursteori för att pröva om följande begrepp och modeller är fruktbara i just detta sammanhang. Winther och Phillips ger som grund för hela diskurstänkandet fyra punkter med hänvisning till Vivian Burr.3 Då detta är av betydelse för förståelsen av diskursanalytiskt tänkande och för min uppsats vill jag referera de fyra punkterna. Här finns en för det första en kritisk inställning till självklar kunskap – en grundtanke är att människor aldrig kan ha tillgång till verkligheten direkt utan endast genom kategorier. Kunskaper och världsbilder är alltid beroende av de synsätt vi anlägger på dem och kan inte ses som en spegelbild av någon verklig värld utanför de språkliga tolkningarna av den. Den andra punkten rör att människor är alltid insatta i en historisk och kulturell situation som styr uppfattningarna om världen de lever i. Världsbilder men också identiteter kan tolkas på olika sätt och kan förändras över tid. Alla uppfattningar är specifika och kontingenta, dvs. föränderliga och möjliga att se på flera olika sätt. Den tredje punkten handlar om kopplingen mellan kunskap och sociala processer: När en person beskriver sina uppfattningar gör hon en diskursiv handling och hon konstruerar inte bara diskursen utan även ”den sociala världen”. I den sociala världen räknas det in som ses som kunskaper, identiteter hos individer och grupper och sociala relationer mellan individer och grupper. Inget av detta är givet på förhand, allt detta är kontingent och det konstrueras i det sociala samspelet enligt denna socialkonstruktionistiska syn som är grunden för diskurstänkandet. De sociala processerna både skapar och upprätthåller de sätt som människor uppfattar världen, där i samspelet, i interaktionen byggs gemensamma sanningar upp och bevaras. Men där finns också en kamp om vad som är sant eller falskt – det vill säga olika tolkningar hävdas och försvaras eller motsägs och förkastas. I denna ständigt pågående brottning byggs och förändras diskurserna eller världsbilderna. Den diskurs som blir rådande har nått ”hegemoni”

Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise, Diskursanalys som teori och metod, Studentlitteratur, Lund, 2000 s. 131 3 Burr, Vivien, An introduction to Social Constructionism, Sage London 1995 s. 2ff, här enbart refererad via Winther & Phillips, a.a., s.11

och avgör många människors syn på området där den gäller. Ofta kopplas därför diskursanalys till frågor om makt och hegemoni. Den fjärde punkten lyfter fram sambandet mellan kunskap och social handling: I en bestämd världsbild eller tolkning blir vissa sätt att handla naturliga medan andra handlingssätt blir oacceptabla eller otänkbara. Kampen om världsbilderna är inte teoretiska samtal utan kan i värsta fall leda till våldsamma konfrontationer. Det konstruerade är alltså det som kan kallas diskurs. Ett system av sammanhängande uppfattningar om världen, den egna och andras identiteter, om kunskap och mening, relationer och olika typer av förhållningssätt och alltså även direkta handlingar som ses som relevanta inom världsbilden. 4 Tilläggas bör att i konkreta situationer uppfattas diskurser fasta och relativt oföränderliga trots att de är kontingenta, de är heller inte lätta att förändra och som Winther & Phillips påpekar finns det begränsade och ibland mycket snäva gränser och ramar för vilka identiteter en individ kan anta och vilka påståenden som accepteras som meningsfulla. 5 Eftersom jag vill se på frågan om Svenska kyrkans identitet som folkkyrka, eller identitet som kyrka då begreppet folkkyrka inte används i någon högre grad i två av herdabreven några ord om detta: Som nämnts räknar diskurstänkande inte med fasta eller givna identiteter, varken hos individer eller grupper. Enligt detta sätt att tänka finns det istället en mängd olika möjliga identiteter som en person eller en grupp kan inta vid specifika tillfällen, det finns inte ett sant jag eller en fixerad och fast personlighet, istället tänker man sig ett splittrat, föränderligt, fragmenterat, relationellt och decentrerat subjekt. En individ har alltid många olika möjliga identiteter som kan strida med varandra, en kristen, miljömedveten, kvinna kan utifrån situationen identifieras utifrån de relationer hon har, hon är dotter, syster, partner moder, församlingsbo, miljöaktivist, yrkeskvinna, väninna osv. Den identitet som hon vid ett tillfälle har skapas genom två processer – diskursiv representation och identifikation med en subjektsposition.6 Detta innebär att individen låter sig representeras av en samling egenskaper och bestämningar, en identitetens diskurs – som man själv antar men också tilldelas och förhandlar om i diskursiva processer. Kvinnan identifierar sig med den betydelse som finns i ”kvinna” med allt det genustänkande det ordet är förknippat med och får med det vissa anvisningar om hur hon bör uppföra sig, bete sig, klä sig osv om hon vill leva upp till de föreställningar som finns i den rådande könsdiskursen och där betraktas som ”en riktig kvinna”. När detta sker – ligger det nära till hands att hon också identifierar sig som en del av gruppen ”kvinnor”. Typiskt för alla liknande processer är reduktionen – den stora mängd av möjliga olikheter som kvinnor kan ha begränsas och nonchaleras. Något som är typiskt för genustänkande i allmänhet är just dess begränsande av individens möjligheter att välja själv och istället gå in i genustänkandets färdiga modeller. 4

Winther & Phillips, a.a., s.11-12 Winther & Phillips, a.a., s. 12 6 Winther & Phillips, a.a., s.51f 5

Vad gäller gruppidentiteter finns liknande processer som alltid även de är ett reducerande av möjligheter. Gruppidentiteter skapas genom att vissa identitetsmöjligheter lyfts fram medan andra ignoreras eller förkastas. Detta sker genom att ekvivalenskedjor hävdas och accepteras. Ett exempel från Winther och Phillips handlar om gruppen ”svarta” i Storbritannien, gruppen klumpades ihop då vita britter skapade en brittisk kollektiv identitet efter andra världskriget bl.a. genom att ställa sig mot gruppen ”svarta”. En grupp som kom från ett stort antal olika länder och kulturer – och vars mångfaldiga identiteter reducerades på ett extremt sätt. Men på 1960-talet användes gruppidentiteten för att lyfta fram många av de invandrades usla levnadsvillkor och en gemensam kamp kunde drivas under devisen ”black is beautiful.”7 Om vi flyttar oss från individ- och gruppidentiteter till en organisations eller kyrkas identitet så finns det ett intressant exempel hos Winther och Phillips där de refererar en analys av två platsannonser från två brittiska universitet/högskolor. Det är en konkret analys som Fairclough gjorde som återges i boken.8 Den detalj jag hittar där handlar om bilden som de två mycket olika lärdomsanstalterna ger av sig själva genom annonsens utformning, ordval och formuleringar. Det som intresserar särskilt är interdiskursiviteten – det vill säga den interdiskursiva blandningen som sker i annonserna. I den ena annonsen blandas reklamdiskurs med managementdiskurs och de traditionella utbildningsdiskurserna, alla dessa formuleringar finns i samma annons: ”make an impact on the next generation” ”teaching excellence and reserch innovation” och ”application forms and further details are available…” Den andra annonsen har knappas någon interdiskursivitet alls utan det är genomgående en traditionell akademisk diskurs som används. Identiteten som konstrueras hos dessa högskolor genom dessa annonser är mycket olika, den första pekar på förändring medan den andra på reproduktion och värnande om det traditionella. 9 Konstruktioner av folkkyrkans/ kyrkans identitet kan analyseras genom att titta på interdiskursiviteten i texterna, om det är hög eller låg blandning av diskurser i texten och vilka diskurser som används. Dessa ger bilder av inställning till förändring och/eller bevarande av tradition men kanske också lite mer än så, valet av diskurser kan också visa vilka som är målgrupper och vilka texten riktas till. Diskursblandningen blir en del i konstruktionen av en kollektiv identitet där individer och grupper kan bli mer eller mindre inkluderade. Alltså med andra ord ett skapande av ett ”vi”. Detta kommer att bli en del av min analys av herdabreven. Följande begrepp belyser diskursanalysens teoribildningar: Det första handlar om ”nodalpunkterna” – Laclau & Mouffe använder detta begrepp för vissa betydelsebärande tecken eller ord inom en diskurs, dessa centrala eller priviligierade tecken är de punkter kring vilka diskursen byggs, andra tecken inom diskursen får sin betydelse från nodalpunkterna. Det exempel som Winther och Jörgensen använder är ”kroppen” inom läkarvetenskapen, ”demokrati” inom en politisk diskurs. Andra begrepp inom 7

Winther & Phillips, a.a., s. 52 Winther & Phillips, a.a., s. 81 ff 9 Winther & Phillips, a.a., s.86-87 8

läkarvetenskapen som ”symtom”, ”hälsa” eller ”skalpell” får sin betydelse i relation till ”kroppen” på det sätt att det är underförstått att ”symtom” är direkt relaterat till någon funktion i kroppen.10 Ord som skulle kunna vara nodalpunkter i en kyrklig diskurs kan vara centrala teologiska begrepp som ”Gud” ”Jesus Kristus” eller ”kristen tro”. Nodalpunkter är begrepp som finns mer eller mindre underförstådda och som andra begrepp får sin mening utifrån. De begrepp som är omstridda kallas ”flytande signifikanter”. Inom Svenska kyrkan finns det till exempel olika sätt att se på vilka som är med i den kyrkliga gemenskapen, hur bibeln ska tolkas i förhållande till aktuell kunskap och i den rådande samhällssituationen, vad begreppet folkkyrka innebär m.m. Detta kan ses som ”flytande signifikanter”.11 Två viktiga begrepp i denna teoribildning är ”element” och ”moment”, elementen är ord som ännu inte fått sin betydelse fixerad, de är mångtydiga och rörliga, medan momenten är de ord som fixerats och fått en mer entydig betydelse i diskursen. 12 En diskursordning kan sägas vara ett område där det finns olika diskurser som verkar parallellt och som befinner sig i en kamp om att ge sin tolkning hegemoni, det betyder att få sin egen tolkning till den allmänt accepterade, eller åtminstone ett dominerande synsätt. Med termerna ovan så handlar det om att hegemoni eftersträvas genom att diskursen gör elementen till moment genom att de blir så entydiga som möjligt. Den kamp som förs inom svensk politik om begreppet ”arbetarparti” kan vara ett exempel och ”humanism” ett annat. Om en part lyckas få sin tolkning mer accepterad inom diskursen och den rör sig mot att bli ett moment kommer partiet att stärka sin identitet som de arbetandes parti eller de som står för humanistiska värden (även om dessa värden har fått en mycket annorlunda definition än tidigare).13 Diskursordningen finns i ett diskursfält där det finns en omgivning med helt andra tolkningar av elementen, detta fält negligeras oftast i en diskurs, men det är därifrån andra möjliga tolkningar dyker upp och ökar flertydigheten igen hos moment. När man försöker hävda sin tolkning gör man en ”artikulation” det vill säga skriver eller talar och ger utsagor som föreslår eller hävdar vissa tolkningar av orden, och det görs genom att de ställs i relation till andra begrepp och ord. Här kommer de ”flytande signifikanterna” in igen – begreppen eller tecknen som olika diskurser strävar efter att ge sin betydelse åt just på sitt eget sätt. Ett näraliggande exempel är förstås ”folkkyrka” ”öppenhet” eller ”gemenskap”. 14 Ett sätt att ge begrepp sitt innehåll är att använda ”ekvivalenskedjor”, det vill säga att begreppet eller den flytande signifikanten kombineras, ekvivaleras med eller ställas emot andra ord och tecken. Jag kommer att visa på detta tydligt i analysen av herdabreven, här ett kort exempel: När humanism ställs tillsammans med öppenhet inför människors tankar och

Winther & Phillips, a.a., s. 32 Winther & Phillips, a.a., s. 141 12 Winther & Phillips, a.a., s. 33 13 Winther & Phillips, a.a., s. 34 14 Winther & Phillips, a.a., s. 141 11

idéer, lärdom, människovärde och tolerans får det en innebörd, och en helt annan om det ställs tillsammans med religionsfientlighet, vetenskapstro och intolerans. 15 Jag väljer att se herdabreven som artikulationer av diskurser inom en diskursordning som är Svenska kyrkan. Jag söker i texterna efter de flytande signifikanter som har att göra med folkkyrka/kyrka/ gemenskap/öppenhet och ser efter ekvivalenskedjor för att fånga in författarens tolkning av dessa begrepp och se mer av den diskurs som herdabreven befinner sig i. Det skulle vara omöjligt inom ramen för denna uppsats att göra en fullödig diskursanalys av de tre herdabreven, det jag avser att göra är att med inspiration av diskursanalysens teori göra en analys av dem på avgränsade punkter. För att kunna analysera herdabreven behöver jag förutom detta diskursteoretiska tänkande presentera några diskurser inom Svenska kyrkan. Det är en historisk tillbakablick på folkkyrkobegreppet och därefter en skiss av de aktuella diskurser som finns inom Svenska kyrkan.

Folkkyrkobegreppet Här följer en mycket skissartad redogörelse för utvecklingen av folkkyrkobegreppet utifrån Björn Vikströms framställning16 och ett par andra källor som nämns i noterna. Mycket tidigt i kyrkans historia finns strider om vem eller vilka som verkligen är med i kyrkans gemenskap och vilka som är den sanna kyrkan. Själva deltagandet räckte inte för att veta om personerna i fråga stod i en rätt relation till Gud och därmed var verkliga kristna. Man kunde också tänka sig att en kyrka kunde komma på fel väg och på olika grunder förlora sin kristna identitet och stämplas som kättare. Hur skulle man kunna veta om en person, en grupp eller en kyrka verkligen var kristen eller ej? I kyrkohistorien nämns ofta striden mellan Augustinus och Donatisterna. Det var på 300-talet, efter att kristendomen hade blivit statsreligion i det romerska riket. Donatisterna ville se rena församlingar vilket Augustinus vände sig emot. Augustinus menade att det inte var möjligt att skilja mellan kristna och icke-kristna inom kyrkan eftersom det vid den tiden medförde stora fördelar att vara med i kyrkan. Begreppet ”de heligas gemenskap” användes av honom för den osynliga grupp inom kyrkan som verkligen var sanna kristna. Augustinus hävdade att det finns två typer av gemenskaper i samhället – den jordiska staten och gudsstaten, inte stat och kyrka utan två ideala typer av gemenskap – enligt hans sätt att se ingår de som älskar Gud i gudsstaten medan de som älskar sig själva och föraktar Gud är den jordiska staten. 17

Winther & Phillips, a.a., s. 54 Vikström, Björn, Folkkyrka i en postmodern tid: tjänsteproducent i välfärdssamhället eller engagerande gemenskap?, Åbo Akademi, [Åbo], 2008 17 Vikström, a.a., s. 48ff 16

Senare kom dessa två att tolkas som vara detsamma som kyrkoorganisationen och den världsliga staten och få stora följder i medeltidens kamp mellan påvemakt och furstemakt enligt Vikström. Luther vände sig mot detta i sin lära om de två regementena där Gud ses som verkande både genom en världslig överhet och genom kyrkan men på olika sätt. I kyrkan verkar Gud genom evangeliet – som delas genom ordet och sakramenten medan Gud i samhällsmakten verkar genom lagen som driver människor att tjäna och skydda sin medmänniska. Luther kvarhöll tanken på den osynliga kyrkan som även han kallar ”de heligas gemenskap”, till skillnad från den synliga kyrkoorganisationen bestod dessa av alla dem som tror på Kristus genom tid och rum, osynliga eftersom ingen människa kan avgöra vilka inom eller utom en kyrkoorganisation som tror på Kristus. En text som blivit mycket betydelsefull i det vidare samtalet om kyrkan och folkkyrkan är Den Augsburgska bekännelsen artikel VII ”Kyrkan är de heligas samfund i vilket ordet rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas” 18 Efter reformationen kom en rad landskyrkor där en furste eller makthavare valde sin tro och alla dem som lydde under denne antog samma tro. Här finns en koppling mellan makten eller nationen och kyrkan, men i en annan form än det romerska väldets statskyrka. De furstendömen där en utformning av kristen trostolkning valts kunde gränsa till andra med olika trostolkningar och på sikt kunde denna mångfald förändra synen på kyrkan. Först på 1800-talet började begreppet folkkyrka att användas. Det var de tyska teologerna Schleiermacher, Wichern och Harnack som var de första. Via Danmark där folkkyrka redan vid 1800-talets mitt kom att användas i kyrkolagen för den danska nationella kyrkan, kom begreppet till Sverige, och vid 1900-talets början blev Einar Billing och J.A. Eklund de första folkkyrkoteologerna. Håkansson – menar att begreppet folkkyrka redan från början var mångtydigt och användes på två sätt – för dem som var positiva till demokratis och folklighet sågs det som en folkets kyrka förankrad och rotad i befolkningen. Där kunde i vissa fall ”folkkyrka” ses som en kontrast till ”Statskyrka” och vara en betoning av folkets inflytande. Medan dem som betonade kyrkans gudomliga sida och det givna budskapet och bekännelsen i ord och sakrament som det centrala och som vill se kyrkan som en grupp av sant troende blev folkkyrka ett förklenande ord för en organisation utan profil. 19 Men det finns inom flera folkkyrkliga tolkningar en betoning av ordet och sakramenten som gör att den uppdelningen inte är så tydlig hävdar Vikström. Bl.a. Einar Billing och Ragnar Persenius talar om ordet och sakramenten som centrala.

Lindroth, Hjalmar (red.), Svenska kyrkans bekännelseskrifter, [Ny uppl.], Diakonistyr., Stockholm, 1957 s.59 Den Augsburgska bekännelsen kallas ofta Confessio Augustana 19 Vikström, a.a., s.50 med citat från Håkansson, Bo, Vardagens kyrka. Gustaf Wingrens kyrkosyn och folkkyrkans framtid, Arcus Lund 2001 s.12

Wadensjö drar en skiljelinje mellan ”en öppen folkkyrkotanke och en elitistisk församlingssyn” som kan ses som parallell med Billings uppdelning mellan ”den erbjudna nåden” – folkkyrkan och ”den mottagna nåden” – troendeförsamlingar. Folkkyrkan kunde då beskrivas som en reaktion på pietismens och väckelserörelsernas framväxt och vara en kyrka med en mer öppen hållning för olika fromhetstyper och tolkningar av tron. En annan distinktion gäller mellan den teologiskt och den sociologiskt motiverade folkkyrkan. Billing stod tydligt och uttryckligen för den teologiska sidan, eller som han uttryckte det ”den religiöst motiverade folkkyrkotanken”. 20 Detta innebär att kyrkan kan vara en folkkyrka även om den inte samlar en majoritet av medborgarna i landet. Det centrala är att kyrkan är inriktad på att nå hela landets befolkning. Den sociologiskt motiverade folkkyrkosynen ser tvärtom folkkyrkans vara eller icke-vara som totalt beroende av dess förankring i folkmajoriteten. 21 Urban Claesson visar i sin avhandling på diskurser som rör makten i Svenska kyrkan. Han betonar där att det i Sverige har funnits flera folkkyrkliga tolkningar. Bl.a. påvisar han Victor Rydbergs folkkyrkotanke från 1868 som starkt betonar det folkliga inflytandet, i hans efterföljd fanns Arndt Johansson, redaktören på Dala-Demokraten som talade för den demokratiska folkkyrkan mot en präststyrd hierarkisk kyrka. Harald Hallén hade vidarefört denna syn på kyrkan med folket som dess subjekt. Ur ett maktperspektiv kan det kontrasteras mot Billings syn där folket blev objekt. Billings tanke var att syndernas förlåtelse skulle förmedlas av kyrkan till Sveriges folk samt att nåden flödade ut från Gud genom evangeliet predikat av prästen i kyrkan. Denna demokratiska folkkyrkans linje blev rådande inom stora delar av den svenska kyrkopolitiken med den tolkningen att de förtroendevalda ses som folket som är subjekt i kyrkan.22 Ragnar Ekström har i sin bok Gudsfolk och folkkyrka23 en lista på fem olika tolkningar av begreppet folkkyrka.24 Förutom de tolkningar som finns här ovan inklusive den sociologiska tolkningen av folkkyrkan, nämner han två andra tolkningar. Dels den syn där ”Folkkyrka” uttrycker ett samband mellan kyrkan och ett specifikt folk – tolkat på olika sätt men ofta som en koppling med nationell idé och ett folks väsen. I denna kategori finns den nationalsocialistiska tyska kyrkan, men också Manfred Björkquist och JA

Billing, Einar, Den svenska folkkyrkan, 2. uppl., Diakonistyr., Stockholm, 1963 s. 104 – Yttrande vid Allmänna kyrkomötet 1929 21 framställningen utifrån Vikström, a.a., s.48-52 22 Claesson, Urban, Folkhemmets kyrka: Harald Hallén och folkkyrkans genombrott : en studie av socialdemokrati, kyrka och nationsbygge med särskild hänsyn till perioden 1905-1933 = A church for a social democratic nation : Harald Hallén and the emergence of the Swedish folk church : a study in social democracy, church and nation-building with specific interest in the period 1905-1933, Acta Universitatis Upsaliensis, Diss. Uppsala : Uppsala universitet,Uppsala, 2004 s. 394-395 23 Ekström, Ragnar, Gudsfolk och folkkyrka, Gleerups Lund, 1963 24 Ekström a.a., s. 200ff

Eklund samt i viss mån Gottfrid Billing – med variationer finns tanken där att folkkyrkan förbinds med en nationell idé och nationell uppgift i kristendomens tjänst.25 Ekström nämner också att folkkyrkan kan ses som en neutral ram kring olika uppfattningar, en organisation där en mångfald av trostolkningar och sätt att fira gudstjänst kan finnas, en tanke som bland annat har hävdats i Danmark och kan ses som en aspekt av Grundtvigs kyrkosyn. De olika sätten att se på folkkyrkan leder till olika konsekvenser vad gäller tolkning av kyrkans identitet och utformning av dess verksamhet. Detta kommer att bli synligt i den fortsatta analysen.

Olika diskurser inom diskursordningen Svenska kyrkan För att tydliggöra aktuella diskurser inom Svenska kyrkan i vår tid vill jag nu ta hjälp av Björn Vikström som har skrivit boken ”Folkkyrka i en postmodern tid”.26 Björn Vikström visar på två huvudlinjer eller huvuddiskurser inom rådande folkkyrkoteologier i Sverige idag, han benämner de två: ”Folkkyrkan som tjänsteproducent” och ”Gemenskap för engagerad efterföljelse”.

Folkkyrkan som tjänsteproducent Den första diskursen Vikström beskriver vill han benämna ”det tjänsteteoretiska perspektivets folkkyrka.”27 Per Pettersson är den främste förespråkaren för denna syn 28 tillsammans med Ninna Edgardh Beckman och Anders Bäckström från det religionssociologiska forskningsprojektet kring relationsförändringen mellan den svenska staten och Svenska kyrkan vid år 2000. Den har som sin utgångspunkt en bild av samhället och Svenska kyrkan som baseras på empiriska undersökningar. Pettersson har med både ett religionssociologiskt och ett tjänsteteoretiskt perspektiv i sin bok, dessutom motiverar han sin syn med teologiska argument:29 kyrkans roll är att vara tjänare i världen. Folkkyrkan får en sociologisk definition – det är i och med att Svenska kyrkan har en relation till ett flertal av invånarna i Sverige som motiverar att den kan kallas folkkyrka. Om Svenska kyrkan vill fortsätta att vara en folkkyrka måste den därmed anpassa sin verksamhet efter folkets önskemål och förväntningar. Eller med andra ord sträva efter ”en ökad marknadsanpassning genom differentiering och ”kundanpassning”. 30 25

Ekström a.a., s. 201-202 Vikström, a.a. 27 Vikström, a.a., s. 111 28 Pettersson, Per, Kvalitet i livslånga tjänsterelationer, Svenska kyrkan ur tjänsteteoretiskt och religionssociologiskt perspektiv, Verbum Stockholm, 2000 29 Vikström, a.a., s. 112 30 Vikström, a.a., s. 112 med citat från Bäckström, Edgard Beckman och Pettersson, Religiös förändring i Norra Europa. En studie av Sverige ”Från statskyrka till fri folkkyrka” Slutrapport 2004 s 37 26

För att kunna behålla sina medlemmar krävs det inför framtiden att möta individuella behov hos medlemmarna på ett mångskiftande sätt. Detta är en given förutsättning för att kyrkan ska kunna fungera i det moderna tjänstesamhället. Kyrkan måste alltså anpassa sig efter det rådande tankesätt som finns i tjänstesamhället som innebär att varor och tjänster köps och säljs för att tillfredsställa individers önskemål och behov. Vikström betonar att de ”varor” och ”tjänster” som köps och säljs är hela den process som leder fram till en positiv upplevelse och mycket väl kan ha att göra med existentiella livsfrågors bearbetande eller riter vid livets avgörande tillfällen. Den avgörande punkten i detta sätt att fungera är mötet mellan ”kunden” och en representant för tjänsteproducenten Svenska kyrkan. I det korta mötet skapas tjänsten som kunden vill ha, där sker bedömningen av producentens kvalitet och bandet till kyrkan prövas. Petterssons syn på kyrkan är tydligt mottagarorienterad – de kan bara genomföras om någon efterfrågar tjänsterna och tar emot dem. Dop, vigslar och begravningar är de tjänster som produceras och som efterfrågas, kyrkan tillhandahåller en möjlighetsstruktur för att tjänsterna ska kunna produceras genom personal, byggnader, utrustning, traditioner osv.31 Individen betonas starkt i denna diskurs, individen är medskapare av tjänsten och den som bedömer tjänstens kvalitet genom sin subjektiva upplevelse. Det är till och med så att tillfredsställandet av individers behov är en överlevnadsfråga för en kyrka som agerar på ett mångreligiös och mångkulturell marknad som en av flera olika aktörer på en ”avreglerad marknad”.32 Detta betyder inte att producenten ska ge avkall på hela sin profil eller identitet, kunden kommer ju till kyrkan för att få del av den unika tjänst som kyrkan kan erbjuda. Dessutom är personalen som möter kunden ytterst central i ett tjänsteteoretiskt perspektiv – personkontakterna och bemötandet har en avgörande betydelse. I detta sammanhang kan även nämnas att Petterssons medvetna fokusering på mottagarnas behov och dialogen med dessa innebär en uttalad strävan att komma ifrån synen på församlingsborna som enbart mottagare av kyrkans budskap som förkunnelse och sakrament. Tjänsten finns inte överhuvudtaget om inte kunden är med och skapar den tillsammans med kyrkan. Medlemskapet i kyrkan beskrivs som att få del av den möjlighetsstruktur som kyrkan erbjuder med sina lokaler och sina anställda. Denna möjlighet kan endast bli verklighet genom att den används genom ett möte eller en interaktion mellan församlingsbo och församlingens anställda. Individuell ”kundanpassning” blir central i denna process som handlar om att kyrkan ska vara så relevant för sina medlemmar som möjligt. Pettersson menar att hans sätt att se på kyrkan har en skapelseteologisk grund: innehållet i den kristna tron berör vardagsverkligheten och alla människors förhållande till Gud – han betonar också att det är de ”perifera församlingsborna” som ska prioriteras. Pettersson ser kyrkan som

31 32

Vikström, a.a., s. 115 Vikström, a.a., s. 113

en fri aktör i det postmoderna samhället. Vikström betonar att kyrkan ses som en organisation i detta sammanhang.33 Kyrkans mer specifika tjänster som den kan erbjuda och som samhället verkligen efterfrågar är ”stöd vid kriser som drabbar enskilda individer eller hela samhället, kyrkobyggnaden som ett heligt rum för stillhet, och kyrkans heliga handlingar som aktualiserar individens tillhörighet till en historisk tradition.” 34 I detta sammanhang nämner Vikström att det i Norden har uppkommit en slags tillhörighetskristendom där kyrkotillhörigheten har blivit en viktig del i den nationella identiteten och kyrkan blivit en av flera trygghetsskapande institutioner i välfärdssamhället. 35 Vidare är det av stor vikt för företrädarna för tjänsteperspektivet att lyfta fram den livslånga relationen mellan medlemmarna och Svenska kyrkan. Även då kyrkans tjänster endast tas i anspråk vid ett mycket fåtal tillfällen finns ändå relationen där. Betydelsefullt för relationen, även när det gäller om en individ vill lämna sitt medlemskap i kyrkan eller hålla fast vid det är ”upplevelser från barn- och ungdomstiden, förändringar i familjesituationen, positivt eller negativt laddade upplevelser av kyrkans tjänster, möten med präster samt erfarenheter från andra kyrkor och samfund.” 36 Pettersson menar att det finns två former av relation mellan individen och kyrkan – en kollektivt och en individuellt orienterad. Den kollektivt orienterade relationen ser själva kyrkotillhörigheten som en identitetsskapande faktor och en koppling till historien med dess traditioner, kultur och släktband bakåt i tiden m.m. Detta kollektiva medlemskap är inte förhandlingsbart hävdar Pettersson utan en djupgående del av identiteten. Detta till skillnad mot den individuellt orienterade tillhörigheten i Svenska kyrkan där kyrkan ses som en intresseorganisation och där medlemskap är beroende av egen personlig nytta. 37 Dop och begravning lyfts fram som det verkligt centrala i det tjänsteteoretiska sättet att se på kyrkan och inte gudstjänsten. Kyrkan ger människor ”existentiellt mervärde” genom sina tjänster enligt Pettersson,38 detta mervärde är öppet för individuella tolkningar och upplevelser utifrån de av kyrkan givna ritualen. En viktig del av det mervärde som ges handlar om samhörighet och gemenskap enligt Vikström, men inte en gemenskap med en engagerad församlingsgrupp utan istället att höra till lång tradition i historien bortom individens egna liv. 39

Vikström, a.a., s. 121 Vikström, a.a., s. 121 35 Vikström, a.a., s. 122 36 Vikström, a.a., s. 133 37 Vikström, a.a., s. 133 38 Vikström, a.a., s. 134 39 Vikström, a.a., s. 134 34

Det som behövs av kyrkan är i denna diskurs ”ett systematiskt kundorienterat kvalitetstänkande”.40 Företrädarna för denna diskurs menar sig stå i den svenska folkkyrkliga traditionen med Einar Billing som viktig tänkare, men att det folkkyrkliga tänkandet från Billing med flera vid 1900talets början måste vidareutvecklas och bearbetas. Kyrkans främsta uppgift är att tjäna människorna som lever i det samhälle där hon verkar och idag sker detta genom tjänster som människor efterfrågar, tjänster som anpassas efter individernas önskemål och skapas i dialog. Tjänst kan tolkas som ”en osjälvisk handling till nytta för någon annan”. 41 Vikströms kritik mot denna diskurs handlar bl.a. om att det tjänsteteoretiska perspektivet med sina ekonomiska grundvalar knappast använder ordet tjänst på detta vis. När Pettersson m.fl. försöker förändra betydelsen på de grundläggande begreppen inom det tjänsteteoretiska perspektivet kan det tolkas i linje med diskurstänkande som en strid om hegemoni. Men frågan är om inte det istället kan gå åt andra hållet, att diskursen tjänsteteoretiskt tänkande med ekonomisk vinst som grundläggande mål istället förändrar kyrkan. Diskurser konstruerar den sociala världen enligt detta sätt att tänka. Vikström tar mer uttryckligen fram andra faror han kan se – i det ödmjukt tjänande av människorna riskerar kyrkan att ge upp sin egen identitet och integritet. Den teologiska motiveringen för ett tjänsteteoretiskt perspektiv lämnar den kyrkosyn som kan anas i Confessio Augustana när den tolkas funktionellt – kyrkan finns där två funktioner finns för handen – ordet predikas och sakramenten förvaltas. Istället för att se detta som ett uttryck för ett innehåll vill man tolka det som att det viktiga är själva traderingsprocessen. Nutidsanalysen får företräde i och med att det är nutida, aktuella existentiella behov hos människor som står i centrum och inte traditioner eller fixerat trosinnehåll. Vikström sammanfattar det tjänsteteoretiska perspektivet med 6 punkter.42 1, differentieringen av samhället har lett till att olika aktörer har olika specialkompetenser inom sina sektorer, det tjänsteteoretiska perspektivet vill lyfta fram kyrkans specialkompetens – eller kyrkans nisch, vilket specialkunnande har eller ska kyrkan ha i just denna typ av samhälle? Svaret blir livsriterna och katastrofinsatser samt diakonal verksamhet. 2, individualiseringen i samhället gör att kyrkan måste konkurrera på ”livsåskådningsmarknaden” på ett sätt som tilltalar individer och svarar på deras önskemål och behov. Detta tolkas som att stå i samklang med tanken på det allmänna prästadömet från reformationen och väckelserörelsernas betoning av den personliga tron. 40

Vikström, a.a., s. 135 med citat från Pettersson, Per, Kvalitet i livslånga tjänsterelationer, Svenska kyrkan ur tjänsteteoretiskt och religionssociologiskt perspektiv, Verbum Stockholm, 2000 s 385-386). 41 Vikström, a.a., s. 135 med hänvisning till Pettersson a.a. 42 De sex punkterna återfinns i: Anders Bäckström, Ninni Edgardh Beckman, och Per Pettersson, ”Religiös förändring i norra Europa. En studie av Sverige –”Från statskyrka till fri folkkyrka” Slutrapport. Diakonivetenskapliga institutets skriftserie nr 8, Uppsala 2004 s. 138.

3, demokratiseringen av samhället innebär att den mottagarorienterade kyrkan självklart styrs på ett demokratiskt sätt, frågan är hur detta ska ställas i relation till kyrkans identitet i fråga om bekännelse och verksamhet. 4, Svenska kyrkans förändrade relation till den svenska staten ses som en del av den allmänna avregleringsprocessen i samhället. Detta kan ses som att folkkyrkan frigörs från en låst position av beroende till staten till frihet att vara en kritisk röst i samhällsdebatten, kyrkan blir en fri aktör på marknaden bland andra fria aktörer. 5, en förändring av människors trosföreställningar och etiska värderingar i vårt samhälle har skett och pågår. Hur ska kyrkan hantera den växande klyftan mellan medlemmarnas prioritering av sociala hjälpinsatser från kyrkans sida – och de kyrkligt anställda som prioriterar gudstjänstliv och andlig fördjupning? Vem har rätt att delta i utformandet av kyrkans teologi? Hur ska det kyrkliga teologiska tolkningsarbetet bedrivas?43 6, den livsåskådningsmässiga pluralismen växer i samhället, hur ska kyrkan förhålla sig till den? Vikström kopplar detta till sin tes att folkkyrkan har en dubbel lojalitet – mot sin egen bekännelsetradition och mot de människor som hör till kyrkan och bor inom kyrkans verksamhetsområde. Det är den senare av dessa, lojaliteten till människorna, som betonas i den tjänsteteoretiska modellens syn på folkkyrkan.

Ekvivalenskedja för folkyrkan som tjänsteproducent I den tjänsteteoretiska diskursen är begreppet kyrka förknippat med att tjäna människor, att vara kundinriktad och kundanpassad, en individcentrerad hållning som låter människor vara medskapare, kyrkan är tillhandahållare av möjlighetsstrukturer – och allt detta utan att tappa bort kyrkans profil, det är nutida människor som står i centrum mer än bekännelsen eller traditionen, samtidigt pågår en traderingsprocess – då kyrkans tro förs vidare till nya generationer. Kyrkan är en fri aktör på en livsåskådningsmarknad samtidigt som hon är en tjänare till det svenska folket, kyrkan är öppen, dialoginriktad och demokratisk.

Gemenskap för engagerad efterföljelse Den andra stora diskursen för folkkyrkan som Vikström lyfter fram kallar han ”gemenskap för engagerad efterföljelse”. Några av förespråkarna för detta sätt att se kyrkan är Ola Sigurdson, Werner Jeanrond, Fredrik Modéus och Dag Sandahl. 44 Utgångspunkten är även i denna diskurs det svenska samhällets förändringar från enhetssamhälle och homogenitet till det heterogena mångkulturella samhället. ”.. men medan Pettersson resonerar hur kyrkan ska kunna anpassa sina tjänster till en allt hårdare konkurrensfylld marknad, fokuserar Sigurdson på hur kyrkan i detta läge skall kunna verka för Guds rike så att det får konsekvenser både för den enskilde och för samhället.”45

punkterna är refererade från Vikström, a.a., s. 139-141 Vikström, a.a., s. 144 45 Vikström, a.a., s. 144 44

Sigurdson betonar att den förekommande utgående nåden som Billing talade om som kyrkans väsen måste tas emot. Den kristna läran måste enligt Sigurdson förverkligas och förkroppsligas på två sätt: i vardagslivet och i gudstjänstfirandet. Kyrkan är och skall vara en jordisk och förkroppsligad gemenskap där människor arbetar för gemenskapens bevarande, det kan inte vara en kravlös sammanslutning eller en organisation som omyndigförklarar eller passiviserar sina medlemmar.46 Folkkyrkans öppenhet tolkad som tillåtande av många teologiska riktningar inom sig – måste ha en gräns. Om budskapet blir för uttunnat eller mångfaldigt kan ingen ta anstöt men inte heller se kyrkan som ett tydligt alternativ. Sigurdson vill se en tydlig ideologi i kyrkan samtidigt som hon har en generös hållning.47 En folkkyrka i ett pluralistiskt samhälle kan inte räkna med att svenska folket självklart ska koppla sina liv till just denna kyrka. 48 Kyrkan är en levande tolkningstradition med koppling till teologins och kristenhetens historia enligt Sigurdson. Hans teologi kan beskrivas som en kombination av ett skapelseteologiskt bejakande av människans livsexistens med en betoning av att Gud och evangeliet är något större än vad människan kan fatta med sitt förnuft.49 Kyrkan finns inte till för sin egen skull utan för människornas skull – men utan att reducera människors olikheter eller bortse från deras olika hållningar till kristen tro. Sigurdson menar att kyrkan lider under modernitetens uppsplittring mellan politik och religion och att nationalkyrkor har kommit till som ett sätt för statsmakter att göra religion politiskt ofarlig.50 Hans uttalade mål är att folkkyrkan istället ska bli synlig som både en kritisk och en konstruktiv faktor i samhället.51 Människan inför Gud ska vara både passiv i ett mottagande och aktiv i ett engagemang för medmänniskan. Människans handlande tolkas som att Gud ger till människor genom mänskliga handlingar på ett mycket konkret sätt. Och detta sker i det praktiska livet i gemenskap med andra. Detta kallar Sigurdson trons ”sociala praktik” och tolkar han som en fortsättning av inkarnationen – ett förverkligande av Guds vilja i samhället. 52 Nattvarden hamnar i centrum i denna diskurs till skillnad från dem som mer betonar den öppna folkkyrkomodellen där dopet ofta står i centrum. Nattvardsfirandet betonar nämligen mottagandet och gemenskapen mer medan särskilt barndopet uttrycker gåvoperspektivet och den utflödande nåden.

Vikström, a.a., s. 145 Vikström, a.a., s. 146 48 Vikström, a.a., s. 146 med hänvisning till Sigurdson, Ola, ”Vilka är vi nu?” Fundamentalecklesiologiska reflektioner kring Svenska kyrkans teologiska identitet i Svensk Teologisk Kvartalstidskrift nr 76 2000 s 67 49 Vikström, a.a., s. 147 50 Vikström, a.a., s. 147 51 Vikström, a.a., s. 147 52 Vikström, a.a., s. 149 47

Människans kropp och kyrkans kropp är båda nödvändiga i kommunikationen mellan Gud och människa och detta görs synligt i nattvardsfirandet i den gemensamma gudstjänsten. Sigurdsons betoning av nattvarden har även att göra med dess återkommande praktik, vanor och riter skapar gemenskap och band mellan individen och gemenskapen. Han vill också ta avstånd från tanken om ”den osynliga kyrkan”. Tanken har gett utrymme för att bibehålla visionen eller det tidlösa idealet om kyrkans gemenskap trots problem eller illdåd i kyrkans namn under olika tider. När man framhåller att kyrkan är synlig kan man inte se bort från felsteg och misslyckanden och mänskliga brister med mera. Den synliga kyrkan är sårbar och felbar.53 Denna gemenskapens kyrka som Sigurdson driver ska ge plats för folkligt engagemang och personliga avgörelser. Samtidigt vill han undvika postmodernitetens fallgropar vilka han ser som ”en flytande formlöshet” å ena sidan där kyrkan tappat sin tradition och identitet och ”en statisk identitetsuppfattning å andra sidan” där kyrkan inte har kontakt med samhället.54 Sigurdson verkar på flera punkter skriva med direkt avståndstagande från bilder av kyrkan som liknar Petterssons ovan. Bland annat tar han avstånd från att församlingsborna reduceras till konsumenter av kyrkliga tjänster utan istället för att tillåtas vara myndiga människor inom gemenskapens gränser. Tron ska istället ses som ett sätt att leva enligt Sigurdson vilket kan sammanfattas så: ”medveten efterföljelse, en synlig gruppgemenskap och en livsstil som gestaltar tron”.55 För Sigurdson är det viktigt att de som inte känner sig hemma i en kristen tradition inte ska räknas in bland dem som tillhör folkkyrkan, människors ställningstagande ska respekteras. Kyrkan är kropp – en levande kropp som bärs av människor med tro och engagemang – tillsammans med kyrkans strukturer. Men denna kropp är också Kristi kropp – en benämning som inte ska sätt upp gränser utåt men se till att kyrkans identitet inte ska upplösas eller tappas bort. Vikström tar fram begreppen tydlighet och öppenhet som två bestämningar som ofta finns med i folkkyrklig diskurs, Sigurdson drar starkt åt tydligheten - kyrkan ska ha en tydlig profil både som organisation och teologiskt, kyrkan består institutionellt sett helt enkelt av dem som beslutat sig att följa Kristus samtidigt som den ur teologiskt perspektiv kan beskrivas som den plats där man lär sig vad kristna menar när de talar om Gud och till Gud. 56 En viktig punkt för Sigurdson är även tanken att kyrkan som lever av Guds ord ständigt behöver vara öppen för att reformeras på nytt.57

Vikström, a.a., s. 151 Vikström, a.a., s 151 med citat från Sigurdson, Ola, Hungerns väg, Om Gud, kyrka och mångfald, Arcus Lund. 2000 s. 129 55 Vikström, a.a., s. 153 med citat från Håkansson, Bo, Vardagens kyrka, Gustaf Wingrens kyrkosyn och folkkyrkans framtid Arcus Lund 2001 56 Vikström, a.a., s. 157 57 Vikström, a.a., s. 157 54

Ett exempel till på den engagerade gemenskapsmodellen men av mer praktiskt slag står Fredrik Modéus för. Hans perspektiv skiljer sig i hög grad från Petterssons och den tjänsteteoretiska modellen. Modéus betonar att församlingen ska utvecklas inifrån dess centrum.58 Modéus framställning är praktisk och konkret och bygger på hans arbete i en lokalförsamling av Svenska kyrkan i Lund. Det avgörande för kyrkan är enligt Modéus om kyrkan lyckas skapa ”livskraftiga gudstjänstfirande gemenskaper”.59 Modéus lägger betoningen på de aktiva som samlas till gudstjänst och inte på de många som nästan endast kommer till kyrkan vid dop, vigsel och begravning. Betoningen i kyrkoparagrafen i Confessio Augustana VII ligger hos Modéus i begreppet ”de heligas gemenskap”60 medan man i kyrkan tidigare mer har betonat de två andra delarna som talar om att ordet rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas. Detta ska ske men inom en gemenskap menar Modéus. Bilden för församlingen är Gudsfolket, det är en synlig gemenskap även om gränserna kan vara otydliga, synligheten består i att det finns en grupp människor som regelbundet samlas för att fira gudstjänst. I likhet med andra teologer i denna diskurs betonar Modéus en inåt-utåtriktad rörelse där gudsfolket samlas för att sedan sändas ut i världen för att tjäna mänskligheten, detta tjänande handlar här mest om evangelisation och mission och i andra hand om ett diakonalt tjänande.61 Vad gäller diakonalt förhållningssätt ska gudstjänstdeltagarna uppmuntras att gå med i organisationer som redan finns för att göra livet bättre för andra människor, kyrkan behöver inte göra detta eller skapa egna parallella organisationer för välgörenhet eller socialt stöd till människor. Modéus menar att det gäller att hitta en kreativ växelverkan mellan öppenhet och tydlighet. Han framhåller med stöd från Avery Dulles att kyrkorna – de kristna gemenskaperna ”allt mer får karaktären av motkulturer och kontrastsamhällen.” 62 Ett kristet sätt att leva är ett alternativ till de rådande värderingarna i samhället enligt denna diskurs, därmed behöver de kristna stöd att leva utifrån sin tro i gemenskapen och genom gudstjänsterna enligt Modeus.63 Han vill med stöd av Sigurdson beskriva gemenskapen som en ”försonad konfliktfylld gemenskap” där det finns utrymme för mångfald och meningsskiljaktigheter. Det viktiga är att man firar sin gudstjänst tillsammans i gemenskapen och det är genom gudstjänsten som den lokala teologin kommer till uttryck . En gemenskap med tydlig kristen profil gör enligt Modéus det möjligt för människor att uppleva kristen tro och kristet liv som ett verkligt alternativ i dagens samhälle. Han efterlyser 58

Vikström, a.a., s. 167 Vikström, a.a., s. 167 med not till Modéus,Fredrik, Mod att vara kyrka Verbum, Stockholm 2005 s 12 60 Lindroth, a.a., s 59 61 Vikström, a.a., s. 168 62 Vikström, a.a., s. 168 med hänvisning till Modéus, a.a., s 57 63 Vikström, a.a., s. 171 med direkt citat från Modéus, a.a., s 200 59

en strategi där man både respekterar den religiositet som förekommer hos majoriteten i kyrkan och medvetet skapar former där människor kan samlas för att fira gudstjänst och växa i tron.64 De levande gemenskaperna är själva kyrkan enligt detta sätt att tala, där kommer tron till uttryck och blir synlig. Hela den gudstjänstfirande församlingen är ansvarig för utformandet av gudstjänsten och har ansvar för läran, de ska alla vara delaktiga eftersom detta är en självklarhet i att vara en del av kyrkan och i att vara kristen. Kyrkan är synlig genom den gudstjänstfirande församlingen. Men de kyrkliga handlingarna dop, vigsel, begravning har inte samma betydelse som den söndagliga gudstjänsten. Vikström skriver: ”De heliga handlingarna skall enligt Modéus naturligtvis skötas med respekt och värdighet, men det är uppenbart att de människor som där samlas inte utgör församlingen i den bemärkelse som Modéus vill kvalificera den.”65 Utifrån denna genomgång kan jag ge en tydligare bild av den andra stora diskursen som finns i Svenska kyrkan idag enligt Vikström

Ekvivalenskedja för ”gemenskap för engagerad efteföljelse” Kyrka förknippas med att verka för Guds rike, mottagen nåd, förverkligad förkroppsligad tro, gränser för trons innehåll, synlighet, alternativ, motkultur, kontrastgemenskap, gudstjänstfirande församling, levande tolkningstradition, kyrka för människors skull, fortsatt inkarnation, skapelseteologi, Kristi kropp, gemenskap, engagemang, myndiggjorda människor, tydlighet, nattvard, ej kravlöst. Tydliga villkor för vem som är med eller inte. Efter denna precisering av två diskurser inom Svenska kyrkan vill jag nu gå över till de tre herdabreven.

Genomgång av herdabreven och analys Antje Jackelén Antje Jackelén vigdes till biskop i Uppsala domkyrka den 15 april 2007. Hon är Lunds stifts 68:e biskop och prästvigdes 1980 för Stockholms stift. Hon är född 1955 och uppväxt i Herdecke i Westfalen i Tyskland. Från 2001 fram tills hon blev vald till biskop i Lunds stift var Antje Jackelén professor i systematisk teologi/religion och naturvetenskap vid Lutheran School of Theology i Chicago.66 Biskopen i Lund, Antje Jackelén kallar sitt herdabrev ”Gud är större” med underrubriken ”Ett herdabrev för vår tid. 67 I boken skriver hon relativt lite som uttryckligen handlar om Svenska kyrkan eller folkkyrkan. Den största delen är en bred och insiktsfull bild av situationen för den kristna religionen efter 64

Vikström, a.a., s. 169 Vikström, a.a., s. 171 66 Svenskakyrkan.se. Lunds stift. Biskop Antje Jackelén. http://www.svenskakyrkan.se/default. aspx?id= 640045, u.å. (Hämtad 27 maj 2012) 67 Jackelén, Antje, Gud är större: ett herdabrev för vår tid, Arcus, Lund, 2011 65

sekulariseringen, kristen teologi i relation till vetenskap, och den kristna tron i en mångkulturell och mångreligiös kontext. Hon skriver en teologisk och akademisk diskurs i dessa delar. I det inledande kapitlet om den kristna trons situation efter den stora sekulariseringsvågen som gått genom Europa och Sverige skriver hon om den utmaning hon ser Svenska kyrkan stå inför i vår tid: ”Svenska kyrkan är den största lutherska kyrkan i världen samtidigt som Sverige betraktas som ett av världens mest sekulariserade länder. Kyrkan står numera fri från staten men bär ändå ganska ofta myndighetskostym. Vi lever i ett land vars kultur är formad av kristna traditioner, men som samtidigt vill vara multikulturellt och bereda plats för en mångfald av samfund och religioner. Detta är en spännande och krävande utmaning!”68

Det ”vi” som här används är inte helt klart definierat men min tolkning är det handlar om engagerade och anställda i kyrkan som avses. Jackelén beskriver hur kristendomen började i Europa med Lydia, en invandrad, egenföretagande och gudfruktig kvinna. 69 Denna början ger några viktiga tankeställare enligt Jackelén. Dopet av en invandrad kvinna som hade ett eget företag och var gudfruktig var det mest överraskande som kunde ske för aposteln som var ute för att missionera. För att inte kyrkan ska missa sådana tillfällen gäller det att vara öppen för de som överraskar, de annorlunda och främmande. De som har annorlunda hållning är majoriteten behövs i kyrkan, de som konstrueras som ”de andra” ska inte ställas utanför. Hon menar vidare att den tidiga kyrkans väg började med samtal och gemenskap, efter det kunde dop och nattvard ske. Detta ska också vara kyrkans väg i vår tid. De viktiga delarna är predikan, dopet, nattvarden, gemenskapen. Det är en väg som utesluter varje form av våld och tvång. Jackelén sammanfattar i inledningen: ”Det är så jag vill se kyrkans närvaro i dagens värld: äkta, företagsam, energisk, lyhörd, gästfri, uthållig.”70 Jackelén använder alltså begreppet öppenhet som är ofta använt i folkkyrkliga sammanhang, men åtminstone delvis får öppenheten en annan innebörd än den tjänsteteoretiska modellens anpassning till kundens behov. Ändå kan man ana en diskurs som vetter mot företagande och handel en entreprenörsdiskurs om man så vill, vi-et blir ännu mer aktiva engagerade personer. Jackelén lyfter fram religionsdialog, situationen i det mångkulturella samhället, tron i relation till ateismen och tron i skönlitteraturen i sin framställning om den kristna tron och teologins bidrag i samhället och Sverige av idag. Religionernas förändringar och internationalisering, postmodernismens påverkan, kritik av missbruk av religionen och framhållande av dess 68

Jackelén, a.a., s. 13 Jackelén, a.a., s. 12 70 Jackelén, a.a., s. 15 69

positiva bidrag i debatten tas även upp. Jackelén tar även upp frågor om tro och vetande med flera religionsvetenskapliga frågor i sin teologiska framställning. Tydliga är inslag av vetenskapliga/akademiska eller teologiska diskurser i framställningen vilket antyder att hon vänder sig till akademiskt bildade, teologer och vetenskapskunniga personer. Framåt slutet av boken återkommer Jackelén till att tala mer uttryckligen om kyrkan och dess roll, detta sker i kapitlet med rubriken ”Kritisk solidaritet: Kyrkans plats är mitt i vardagen.” Här finns inslag av en politisk diskurs. ”Kyrkan finns ”i världen” på två sätt - dels i det lokala samhället, dels i den globala världen”.71 Kyrkan är en globaliserad rörelse och har varit internationell så länge den har funnits. De internationella organisationerna som Lutherska världsförbundet och ACT Alliance nämns förutom bilaterala kontakter mellan kyrkor i olika länder. Hon påpekar att i det sammanhanget arbetar kyrkan för social rättvisa, ett arbete som får politiska konsekvenser. 72 Kyrkan beskrivs också som en utåtriktad aktör i det svenska samhället: ”Förutom det som händer i kyrkans egna lokaler är kyrkan närvarande genom det professionella arbete som präster, diakoner, musiker och pedagoger och andra kyrkliga medarbetare utför på arbetsplatser, sjukhus, fängelser, särskilda boenden, skolor och så vidare.”73

Krisarbete och POSOM nämns även. De som är kyrkans ”vi” i detta sammanhang är mycket tydligt de anställda eller de professionella som det heter med en diskurs som ligger nära tjänsteteoretiskt tänkande. Men sedan vidgas bilden av kyrkans ”vi”. Kyrkans närvaro är nämligen inte beroende av att kyrkligt anställda personer finns närvarande i samhället enligt Jackelén. Kyrkans medlemmar är kyrkan, och kyrkan är alltid närvarande där en döpt person finns. ”Genom varje döpt är kyrkan fysiskt närvarande i världen.” 74 Detta är dock en osynliggjord närvaro på grund av den mycket spridda dogm i vårt svenska samhälle som säger att tron är en privatsak. 75 Kyrkan är här alla döpta människor men de är osynliggjorda och troligen i viss grad omedvetna om sin status, längre fram blir det tydligt att de ska utrustas och delges kunskaper för sitt uppdrag. En kristen människa kan enligt Jackelén knappast begränsa tron på Guds närvaro till kyrkorum eller gudstjänster, Guds omsorg kommer också till uttryck i samhället i stort. 76 Men detta innebär inte att gemenskapen blir mindre viktig för Jackelén, hon ser ett av kyrkans viktiga bidrag till samhället att främja en ”bra balans mellan sociabilitet och samhälle”. 77 Den sociabilitet som är relationer mellan människor, gemenskap och vänskap som byggs i socialt

Jackelén, a.a., s. 103 Jackelén, a.a., s. 104 73 Jackelén, a.a., s. 104 74 Jackelén, a.a., s. 104 75 Jackelén, a.a., s. 105 76 Jackelén, a.a., s. 105 77 Jackelén, a.a., s. 106 72

umgänge och ömsesidiga kontakter är något som finns i kyrkan som en grundläggande del av kyrkans sätt att fungera. Här finns en socialpsykologisk diskurs närvarande och en betoning av den engagerade gemenskapen, den är det som ska ge människor ett bättre liv.

Vigselfrågan Jackelén lyfter sedan fram vigselfrågan som exempel på relationen mellan samhälle och kyrka. Det vill säga diskussionerna och ställningstagandet angående s.k. könsneutrala äktenskap 2009 . Jackelén resonerar kring kyrkans samhällsansvar som ibland kan leda till att kyrkan blir en tillbakahållande kraft som spjärnar emot förändringar i samhället och ibland stödja positiva förändringar och hjälpa till med att hitta motiveringar för dem. Ibland gäller det också att vara profetisk, det vill säga att kritisera och ifrågasätta – och peka på andra alternativa ställningstaganden eller hållningar.78 I denna politiska diskurs visar Jackelén på en mångfaldig kyrklig hållning till frågan om att öppna den kyrkliga vigseln för alla par. Jackelén menar att det som skedde i frågan blir ett exempel som visar hur en kyrklig ståndpunkt kan formuleras i en situation där kyrkan och samhället ”står i en konstruktiv och ömsesidigt kritisk relation till varandra” … ”sex nyckelord: skydd, sakrament, skapelseteologi, skrifttolkning, samtidskunskap och synergi.”79 Några av de argument Jackelén tar fram ger även en bild av hennes syn på kyrkan. Äktenskapet är till för att skydda paret och individen genom att sätta en ram för sexualiteten. Samhället utövar detta goda skydd för människor och det finns inget som talar för att denna skyddsfunktion skulle minska om fler får tillgång till det. Äktenskapets form har skiftat under historien. Kyrkan talar om äktenskapet som en Guds gåva till människor för inbördes hjälp, till glädje och stärkande av gemenskapen. I lutherskt sammanhang är äktenskapet inte ett sakrament utan en samhällelig institution som är en del av Guds omsorg om alla människor. Det kan alltså förändras och öppnas utan att det strider mot kyrkans syn. Den sexuella reproduktionen ingår i den goda skapelsen som ett mönster, men det går inte att härleda samhällsordningar utifrån skapelseordningar, tvärtom bör skapelseteologi kompletteras med andra perspektiv som till exempel ett rättviseperspektiv. I detta sammanhang tar Jackelén avstånd från ett sätt att resonera utifrån skapelseteologi som användes som stöd för den nazistiska ideologin i andra världskrigets Tyskland. Jackelén menar att etiska ställningstaganden ska motiveras av människors behov utifrån kärleksbudet, och inte utifrån andra utvalda bibelverser. De fåtal verser som handlar om homosexualitet är få, svårtydda och perifera. Nya testamentet ska tolkas utifrån dess centrum

78 79

Jackelén, a.a., s. 111 Jackelén, a.a., s. 112

– det som enligt Jackélen är: ”befrielsen i Kristus till ett liv i tro och tillit, i rättvisa, kärleksfulla och trofasta relationer.”80 Kyrkliga ställningstaganden ska inte enbart stödja sig på bibeln utan även på tradition, erfarenhet och nutidens aktuella kunskap. Vår tids bästa teologiska kunskaper sammantagna med aktuella kunskaper om sexualitet, reproduktion och könsidentitet bör tas med i resonemanget som leder fram till avgörandet. Vad gäller frågan om att öppna den kyrkliga vigseln för samkönade par handlar det inte om att ett sekulariserat samhälle tvingar kyrkan till något utan om att en ömsesidig påverkan skett. Frågorna har funnits med i samtalet under många år både i kyrka och i det svenska samhället. Hon menar att det mycket väl kan röra sig om ”en återverkan av sekulariserade kristna värderingar på kyrka och teologi” – ett intressant resonemang om hur de grundläggande kristna värderingarna vidaretolkas och återkommer, så att till slut ”utmanas kyrkan med frukterna av sin egen förkunnelse” en slags växelverkan mellan kyrka och samhälle. Och idealet är enligt Jackelén att kyrkan och samhället står i en konstruktiv kritisk relation till varandra.81 Detta resonemang kring det kyrkliga äktenskapet visar på en mångfaldig argumentering, den sker politiskt, teologiskt, biologiskt, pastoralt och mer allmänmänskligt. Här finns både första och andra trosartikeln med dvs resonemang om skapelseteologi och ord som härrör från evangelierna.

Kyrkans bidrag till samhället Ytterligare ett viktigt bidrag som kyrkan kan ge, eller som Jackelén skriver ”religiösa gemenskaper” är att de kan ha en mycket viktig funktion som överbryggande kulturskillnader. Kulturer möts på ett helt annat sätt i dag med migration och internet än de tidigare gjorde. De religiösa gemenskaperna är ofta flerkulturella eller kan ha goda förutsättningar att vara mera mångkulturella. Där kan en kultur av samhörighet främjas som kan vara av stort värde i samhället.82 Åter igen betonas här den engagerade gemenskapen. I bokens slutkapitel kommenterar Jackelén den vision för Lunds stift som stiftsstyrelsen utarbetat, bland annat genom samtal i olika grupper i stiftet. Där berör hon kyrkans roll lite mer utförligt på flera ställen. Hon ser tillbaka och skriver ”I Sverige har vi en tid bakom oss då kyrka och samhälle var så integrerade med varandra att Svenska kyrkan kunde uppfattas som ett uttryck för nationen.”83 Därefter framhåller hon andra alternativ för kyrkans självförståelse: ”En möjlighet är en strikt andlig självförståelse, en annan är bildande av ett slags parallellsamhälle, som ger sken av att vara andligt men i själva verket kopierar statens maktutövning.”84 80

Jackelén, a.a., s. 113 Jackelén, a.a., s. 114 82 Jackelén, a.a., s. 132 83 Jackelén, a.a., s. 137 84 Jackelén, a.a., s. 137 81

Båda alternativen är problematiska menar Jackelén. Om det andliga står i fokus framför allt annat kan det leda till ett alltför litet intresse för samhället, och detta är förödande, enligt Jackelén. Om kyrkans engagemang i omvärlden brister hotas tro och tradition av ett förytligande. Kyrkan kan bli en intern sluten gemenskap som endast handlar om inre välmående och tappa bort sin funktion som utmaning i samhäller. Hon varnar i detta sammanhang för att fastna i en viss form av tidigare uttryck för kristen tro vilket kan leda till att andra uttrycksformer som skulle kunna vara relevanta tappas bort.85 Den andra sidan där kyrkan riskerar att bli ett parallellsamhälle visar sig tydligast i Svenska kyrkans organisation som bär tydliga spår av statskyrkan. I samband med detta kommer Jackelén in på begreppet folkkyrka. ”Vad det gamla begreppet folkkyrka ska kunna stå för i en ny tid måste omprövas. Hur den prövningen utfaller kommer att få stor betydelse för kyrkans självbild och för hur kyrkan uppfattas i dagens och morgondagens samhälle.”86 Hennes egen precisering av sin syn på kyrkan lyder: ”I huvudsak är kyrkan en alternativ gemenskap som hämtar energi ur löftet om Guds rike samtidigt som den är djupt engagerad i att, liksom på ett föregripande sätt, förverkliga de goda livsmöjligheterna i denna värld.”87 Hon vill se mindre myndighet och mer kyrka, mindre Svenska kyrkan och mer den världsvida kyrkan. En kyrka som hjälper sina medlemmar till ett aktivt deltagande i Guds projekt.88 Detta ska ske genom att ge del av kunskaper till människor och övning i mer kärleksfulla sätt att leva., till ansvarstagande och omsorg, till bön och bekännelse, fasta och fest, disciplin och kontemplation.”89 Kyrkans miljöarbete lyfts fram som en viktig del av engagemanget, förvaltarskapstanken kan vara till hjälp i att komma fram till en ny syn på människan bort från den negativa individfixeringen och fram mot en syn på människan som en del i skapelsen.90 Den engagerade gemenskapen är som synes ett starkt och genomgående drag hos Jackelén liksom betonandet att kyrkan kan bli en plats där engagemang väcks, utvecklas och kanaliseras genom handling i samhället. Jag får bilden av kyrkan som en skola, en övningsplats eller varför inte ett universitet för kärleksfulla aktiva engagerade kristna. Här finns politisk diskurs men också teologisk diskurs med tanken på förvaltarskapet. Kyrkan kan också vara ett forum för möten och samtal: ”Kyrkan ger rum för samtal som inte lika självklart kan föras på andra ställen i samhället. Kyrkorummet ger plats för ett tilltal som

Jackelén, a.a., s. 137 Jackelén, a.a., s. 137 87 Jackelén, a.a., s. 138 88 Jackelén, a.a., s. 138 89 Jackelén, a.a., s. 138 90 Jackelén, a.a., s. 140 86

är svårt eller omöjligt någon annanstans. Sådant som skulle uppfattas som en negativ provokation i ett annat sammanhang kan bli en positiv utmaning i ett kyrkorum.” 91 I kyrkan ska också olika kunskapsområden kunna mötas och en dialog skapas mellan politik, litteratur, konst, kultur och vetenskap – i kyrkan hör alla viktiga frågor hemma och där kan samtalen föras. Tankarna om kyrkan som en arena eller ett forum för möten mellan olika grupperingar är en tanke som vetter åt det mer tjänsteteoretiska tänkandet, kyrkan ger en tjänst till människor och grupper genom att skapa mötesplatser. En av de saker som gör att kyrkan kan fungera i alla dessa sammanhang, enligt Jackelén är att kyrkan är en gemenskap som präglas av hopp. I en anda av hoppfullhet finns det utrymme för samtal och engagemang. Kyrkan är ett hoppets folk.92 Hon citerar en vers ur Första Petrusbrevet i bibeln: ”Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp. Gör det ödmjukt och respektfullt i medvetande om er goda sak”93 Jackélens kommentar: ”Den empati och den stolthet som talar ut detta bibelord är ett bra rättesnöre för att vara kyrka på 2010-talet.”94 I detta resonemang finns en betoning av trons innehåll och bekännelsen som en grund för kyrkan, kyrkan bärs av hoppet Jackelén lyfter fram dopet som en viktig grund för samhörighet inom den internationella kyrkan och menar att kyrkan ska vara glokal. 95 Den kombinationen av lokal gemenskap och internationellt engagemang gör kyrkan till en välkomnande gemenskap och en plats för engagemang. Med en udd mot de som hävdar den tjänsteteoretiska synen på kyrkan tar Jackelén avstånd från tanken att kyrkan är anställda som erbjuder tjänster och program för intresserade. Att vara kyrka kan inte innebära att några producerar religiösa upplevelser som konsumeras av medlemmar och icke-medlemmar.96 Det är viktigt att kyrkan ger god service, att det finns öppenhet och en tillgänglighet, men uppdraget som kyrka är större än så skriver Jackelén. ”Gud samlar ett folk av kvinnor, män och barn som i dopet kallats och bemyndigats att leva som kristna, att bottna i nåden och skapa i världen”.97 I samband med detta tar Jackelén fram den lutherska tanken på ”det allmänna prästadömet” som helt central i kyrkan, de kyrkliga proffsen har en uppgift och det är att hjälpa människor att leva ut sin kallelse i det vardagliga livet, var de än befinner sig. 98

Jackelén, a.a., s. 143 Jackelén, a.a., s. 144) 93 1 Petr 3:15-16 94 Jackelén, a.a., s. 145 95 Jackelén, a.a., s. 146 96 Jackelén, a.a., s. 147 97 Jackelén, a.a., s. 148 98 Jackelén, a.a., s. 148 92

Det finns här en blandning av teologisk- och idrottsdiskurs, det är proffs som ska öva eller träna de mindre aktiva kyrkotillhöriga som mer och mer inkluderas och får möjlighet att leva kristna ansvarstagande liv i samhället. Anställda i församlingar ska arbeta mer strategiskt med att möjliggöra och stödja människor att växa, ta mer ansvar, ge dem mer lust och möjlighet att leva kristna liv i samhället. Uppgiften som kyrka är att ”frigöra sociabilitet, inte att lägga beslag på den. Kyrkans puls slår i rytmen av samling och sändning”.99 Församlingen kan ses som ett hem, en plats som en öppen famn dit människor är välkomna och fria att vara sig själva, men skriver Jackelén ”famnen ska inte sluta sig kring människor, utan den ska titt som tätt också bli till en vänlig och bestämd dunk i ryggen: Gå nu och lev det du är med om när du firar mässa.” 100 Det är en familjediskurs men reviderad, kyrkan som ett hem - men mer som en plats att tillfälligt samlas och få stöd att leva i samhället. Kyrkan konstrueras här att vara något annat än samhället, rastplatsen vid sidan om vägen, en värld för sig själv. Kyrkan blir det annorlunda sammanhanget. Och därefter i samband med förra tanken kommer Jackelén fram till en av sina centrala teser om kyrkan, kyrkan ska genom alla dessa människor vara ett redskap för Guds rike. ”Varhelst en döpt människa lever sitt liv i enlighet med sin kallelse fungerar kyrkan som ett redskap för Guds rike.”101 ”Om Gud är större, finns det all anledning att fira gudstjänst så att vi kan glädjas över samhörigheten med Gud, med varandra och med allt skapat. Då är det mening med att människor söker sig samman i en kyrka som inspirerar lärande och förmedlar hopp, med dopet som grund, för att möta livets och världens utmaningar. Då är det också mening med att kyrkan blir ett sammanhang där människor kan stå i en ständig dialog med varandra, med samhället i stort och med bröder och systrar i tro som tillhör andra delar av kyrkan eller andra religioner.”102

Ekvivalenskedjor och kommentarer Folkkyrka – ett begrepp som behöver omprövas – viktigt för kyrkans roll och självförståelse Kyrka: fri från staten men ofta i myndighetskostym – öppen - samtal och predikan, en tillbakahållande kraft, stödja positiva förändringar, profetisk röst, redskap - alternativ gemenskap – kyrkans puls slår - kyrkliga proffs – alla döpta – ett folk av kvinnor, män, barn som i dopet kallats och bemyndigats att leva som kristna - ett hem- en mötesplats – en plats från vilken man sänds ut– en dialogplats eller ett forum, en annorlunda plats utanför samhället

Jackelén, a.a., s. 149 Jackelén, a.a., s. 149 101 Jackelén, a.a., s. 151 102 Jackelén, a.a., s. 155 – slutord och sammanfattning) 100

Öppenhet – för det överraskande och oväntade, det annorlunda och det främmande, de andra behövs i kyrkan och ska inte ställas utanför. Jackelén vill se en ömsesidig kritisk relation mellan kyrka och samhälle vilket innebär en öppen lyhörd hållning. Betoningen ligger mycket på engagerad gemenskap, men inte som ett mål i sig utan som ett redskap för utförandet av uppdraget. Gemenskapen är viktig och kan ge värdefulla bidrag till samhället, sociabilitet, mångkulturell hållning, gemenskaper i mångfald, och vara en viktig samtalspartner med samhället. Ett exempel på detta är vigselfrågan där kyrkan ses som en aktör som kan stödja positiva förändringar i samhället men också kritisera negativa förändringar. Gemenskapen ska vara öppen och välkomnande och ge människor kraft att gå ut i världen och leva sina kristna liv. De mindre aktiva inkluderas i kyrkan genom att de ses som ”kyrkan fysiskt närvarande i världen”, samtidigt är de objekt för kyrklig verksamhet och för anställda som ska ge dem kunskap och övning i kärlekens livsstil. Diskursblandningar Teologisk - akademisk diskurs är dominerande tillsammans med en traditionell kyrklig diskurs, det finns också inslag av företagsdiskurs, politisk diskurs och en utbildnings- eller skoldiskurs med tal om kunskap och övning. Det finns en rik diskursblandning i boken som pekar åt en öppen hållning till förändring och nytänkande. Blandningen antyder att Jackelén vänder sig till en akademiskt bildad läsare och att hon vill skapa dialog och reflektioner kring aktuella frågor om kulturmöten, religionsdialog och kyrkans roll i ett samhälle som står i förändring.

Tuulikki Koivunen Bylund Teol dr Tuulikki Koivunen Bylund är född den 19 juli 1947 i Åbo i Finland. Hon flyttade till Sverige 1971 eftersom kvinnor då inte tilläts bli präster i den Evangelisk-Lutherska kyrkan i Finland. Hon prästvigdes samma år för Lunds stift. Under de första åren i Sverige arbetade Tuulikki Koivunen Bylund främst som präst för finskspråkiga invandrare. 1976 flyttade hon till Uppsala stift och började arbeta i Bro pastorat. Hon arbetade på Nordiska Ekumeniska institutet och som studentpräst i Uppsala och sedan distriktspräst i Uppsala domkyrkoförsamling. 1994 lade hon fram sin avhandling som var först med att kombinera kyrkovetenskap och kvinnohistoria. 1995 utnämndes Tuulikki Koivunen Bylund till domprost i Uppsala domkyrkoförsamling. Den 8 november 2009 vigdes Tuulikki Koivunen Bylund till Härnösands stifts 25:e biskop.103 Tuulikki Koivunen Bylunds herdabrev har rubriken ”Kärleken fördriver rädslan – Herdabrev till Härnösand stift”104

103

Svenskakyrkan.se. Härnösands stift. Biskopen. http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id =656213, u.å. (Hämtad 27 maj 2012) 104 Koivunen Bylund, Tuulikki, Kärleken fördriver rädslan: herdabrev till Härnösands stift, Svenska kyrkan, Härnösands stift, Härnösand, 2011

Till skillnad från de övriga herdabreven är Koivunen Bylunds bok rikt illustrerad med fotografier från stiftet och biskopens besök på olika platser samt mer bildillustrationer till olika delar av texten som betonas extra. Bilderna är mycket betydelsefulla i skapandet av ett ”vi” i denna skrift. Den diskurs som ligger nära är marknadsföringens diskurs med ett flertal vackra naturbilder från stiftet, människor av olika åldrar och kön, det finns också bilder av samer och människor av olika etniska konstruktioner. Ofta förekommande i gudstjänstsituationer och i gemenskap med andra syns biskopen själv på bilderna. Vi-et är en varm öppen, mångfaldig gemenskap full av glädje. Koivunen Bylund inleder skriften med att citera ärkebiskopens tal till henne själv och Eva Brunne vid deras biskopsvigning, där Anders Wejryd säger ”Var inte rädda för att stiga fram och bruka de gåvor Gud har gett er! Ni är biskopar i en kyrka som är en samtals och tolkningsgemenskap”.105 Det valda citatet visar på en hållning till kyrkan som Koivunen håller med om och som finns närvarande i herdabrevet på olika sätt. Därefter skriver hon om syftet med herdabrevet: ”Kyrkan ska vara ett tecken på Jesu närvaro i världen. Grunden för en kyrka som hörs är en hållbar teologi”. 106 Syftet med herdabrevet är därför ”sätta fart på den teologiska diskussionen” i stiftet, och det gäller bland anställda, förtroendevalda och kyrkoaktiva i stiftet.107 Samtalet och dialogen är mycket viktiga från början till slut. Inför utgivandet av herdabrevet reste Koivunen Bylund runt i Härnösand stift för att föra samtal med de nämnda grupperna. En inledande del av herdabrevet består av svar från denna lyssnarresa. Jag lämnar denna del åsido i min genomgång även om valet av utsagor och yttranden kan vara belysande för att få syn på den diskurs som är aktuell. Tydligt är att en dialoginriktad hållning lyfts fram. I samband med en del i boken som berör de förtroendevalda skriver Koivunen Bylund om det ”demokratiska underskottet i kyrkan” och framhåller att ett valdeltagande under 20 % i kyrkovalen är alldeles för lite. ”Undrar var gränsen får för att inte kunna kalla sig en demokratisk folkkyrka längre? Är den redan passerad?” 108 Detta är enda gången jag har hittat ordet folkkyrka i skriften, detta sker alltså i samband med ett en politisk diskurs och ett resonemang om kyrkovalen och valsystemet i Svenska kyrkan. Mitt antagande efter denna formulering är att det finns en tendens till ett sociologiskt folkkyrkobegrepp hos Koivunen Bylund.

Vigselfrågan I ett kapitel under rubriken ”6 och andra siffror” tar hon upp sexualiteten och ger sin motivering för sitt ställningstagande vad gäller s.k. könsneutrala äktenskap. 105

Koivunen Bylund, a.a., s. 3 Koivunen Bylund, a.a., s. 5 107 Koivunen Bylund, a.a., s. 9 108 Koivunen Bylund, a.a., s. 34 106

Hon skriver där att människor tillsammans utgör Guds avbild på jorden, och att all kärlek är bra kärlek, att Gudsbild och människosyn hänger ihop. Hon ifrågasätter valet av diskussionsämnen i kyrkan och ekumeniken och menar att vad gäller frågor om sexualitet det finns viktigare frågor än prästers kön och sexuella läggning, hon räknar upp: människohandel, prostitution, sexuellt våld, kvinnlig könsstympning, patriarkala strukturer med hedersvåld och utnyttjandet av barn som aktuella svåra problem som vore viktigare att lyfta fram och samtala kring. 109 Sedan skriver hon: ”Det är obegripligt att en del av kristenheten fortfarande vägrar välsigna trogen, livslång kärlek när alternativet är tillfälliga flyktiga förbindelser.”110 Detta sista citat är den motivering som Koivunen Bylund ger, åtminstone i detta sammanhang, för att äktenskapet ska vara öppet för alla oavsett sexuell läggning. Det som hon lägger till är engagemanget för minoriteternas rättigheter där homosexuella är en viktig grupp. Koivunen Bylund talar om att kyrkan bör nå fram till en allt större öppenhet för att tala om allt som kränker människor på olika sätt. Våldshandlingar, misshandel i hemmen och utnyttjande av barn ska inte döljas utan barnen och kvinnorna som drabbas ska kyrkan vara med och värna om. Hon menar att Svenska kyrkans internationella arbete bör ta upp frågor om förtryck av kvinnor med de kyrkor som de samarbetar med i olika delar av världen. Samtidigt är sexualiteten en av de bästa gåvorna Gud gett människor och detta ska också lyftas fram. 111 I detta avsnitt finns politisk- och samhällsdiskurs och en diskurs som rör sex och samlevnad, här betonas öppenheten som innebär att ta upp frågor och missförhållanden öppet.

En flerspråkig kyrka Kyrkan är flerspråkig och detta är mycket viktigt för Koivunen Bylund. Hon lyfter fram och citerar lagen om Svenska kyrkan och dess formuleringar om att kyrkan ska vara rikstäckande. Hon citerar även utredningen ”En flerspråkig kyrka, policy och mål för Svenska kyrkans arbete på andra språk än svenska. Fakta och fördjupningsmaterial” (utgiven av Svenska kyrkan 2010) i sitt resonemang kring dessa frågor och hon skriver: ”Vi skall sträva till att Svenska kyrkan har ett medvetet förhållningssätt till olika språkliga grupper.”112 I Härnösand stift finns teckenspråkiga, finskspråkiga och sydsamiska grupper. Här betonar Koivunen Bylund att det ska finnas goda strukturer i församlingarna som innebär att de olika grupperna ska erkännas och deras behov tillgodoses. ”I en evangelisk-luthersk tradition spelar förkunnelsen och själavården på folkspråket, modersmålet, en central roll. I trohet mot vårt reformatoriska arv har vi i Sverige under flera år firat gudstjänster och utövat själavård på flera olika språk. Även om kyrkan tidvis har 109

Koivunen Bylund, a.a., s. 43 Koivunen Bylund, a.a., s. 44 111 Koivunen Bylund, a.a., s. 45 112 Koivunen Bylund, a.a., s. 48-49 110

bidragit till förtrycket av språk och identitet hos teckenspråkiga, samer, sverigefinnar, tornedalingar och romer.”113 Koivunens kritik mot kyrkans tidigare hållning är tydlig och hon hävdar att det behövs en annan hållning och att minoriteterna behöver ett särskilt skydd. En viktig poäng är att minoritetsgrupperna ska inkluderas i Svenska kyrkans församlingar, inte integreras – Termen inkludera handlar om att synliggöra, erkänna och bekräfta individer och grupper som faktiskt redan finns i församlingen som kyrkotillhöriga och låta dem vara med i den ordinarie verksamheten. Verksamhet som finns bland minoritetsgrupperna ska bli erkänd som likvärdiga delar av församlingens ordinarie verksamhet. Koivunen betonar starkt att det är av stor vikt att lämna särperspektivet till förmån för ett gemensamt perspektiv.114 ”Min grundinställning till minoriteterna är att dessa inte bara berikar kyrkan utan att deras närvaro för med sig något ursprungligt från evangeliets kärna; Jesu sinnelag, han som stärkte de svaga och utstötta, botade sjuka, förband de sårade och sökte upp de förlorade.” 115 I samband med detta vill Koivunen Bylund ta avstånd från nationalistiska tendenser i samhället och i kyrkan. Flerspråkigheten är något som talar starkt om kyrkans samhörighet över alla gränser. Kyrkan ses här som en internationell rörelse – och Härnösands stift som ”en liten gren i Kristusträdet”.116 Koivunen Bylunds framställning har den engagerade gemenskapen i centrum, det i detta sammanhang som minoriteter ska inkluderas och där berikas gemenskapen. Vi-et är aktiva och anställda i kyrkan men i inkluderandet kan räknas att minoriteter får vara en del av gemenskapen. Vi-et vidgas och detta är önskvärt och något som stämmer med trons innehåll och kyrkans bekännelse. Framåt slutet av boken lyfter Koivunen Bylund fram sina visioner under rubriken: Vad vill jag som biskop? Hon hänvisar till resten av herdabrevet, och lyfter sedan fram några punkter. Att flera människor ska kunna få erfara att Gud finns mitt i deras vardag. Och att denna Gud är kärlekens Gud, som fördriver rädslan. Att kristendomen inte handlar om vad vi gör utan om vad Gud har gjort för oss i Jesus Kristus.”117 Bekännelsen betonas som det centrala i denna traditionellt kyrkliga diskurs som ligger nära den engagerade gemenskapens diskurs. Att församlingarna inte ska fastna i frågor om organisation och budget utan börja i den grundläggande frågan: ”Hur kan vi vara kyrka på bästa sätt på denna ort? Vad behöver göras?” Att trons centrum (Jesus Kristus) får vara utgångspunkten som sedan leder till samtal om ekonomi, tjänster osv. En annan vision är att kyrkan ska få vara en meningsskapande struktur som bidrar till en ökad hälsa bland befolkningen.118 113

Koivunen Bylund, a.a., s. 49 Koivunen Bylund, a.a., s. 49 115 Koivunen Bylund, a.a., s. 52 116 Koivunen Bylund, a.a., s. 52 117 Koivunen Bylund, a.a., s. 54 118 Koivunen Bylund, a.a., s. 54 114

Hon avslutar herdabrevet med med några råd till läsarna: ”…att motarbeta sin egen inneboende egoism och att förutsättningslöst ställa sig i den osjälviska kärlekens tjänst är ett garanterat sätt att finna meningen i sitt liv”.119 Koivunen Bylund har sett att det finns en risk för att rädslans kultur ska råda i församlingarna. Och detta vill hon göra upp med och motverka. Hennes avslutande ord i herdabrevet (med koppling till titeln på boken) blir: ”Kärleken fördriver rädslan. Det vill jag arbeta för. När människorna har tappat sin rädsla brukar det hända stora saker i deras liv. När vi skapar en kyrka utan rädslans kultur kommer vi att bli mera lika den kyrka som kan kalla sig för Kristi kyrka.” 120

Ekvivalenskedjor och kommentarer Folkkyrka – används enbart i relation till demokratisk och i samband med en diskussion om det låga valdeltagandet i kyrkovalen. Kyrka – samtals och tolkningsgemenskap, dialog, öppenhet, fixering vid mindre viktiga frågor i kyrkan, mångspråkighet, vikten av förkunnelse och själavård på det egna språket, inkluderande av minoriteterna – samhörighet över gränser - en gren i trädet – tecken på Jesu närvaro -förtryck av minoriteter – inte fastna i organisationsfrågor utan kunna hålla fast vid trons centrum meningsskapande struktur – rädslans kultur som ska brytas. Valet av kategorier av människor i bokens inledning pekar på att dessa ses som kyrkans subjekt: anställda, förtroendevalda och kyrkoaktiva. Öppenhet - för minoritetsgrupper som ska inkluderas, en lyssnande hållning till de kyrkoaktiva från ledningens sida, Att tala om allt som kränker människor både lokalt och internationellt. Öppenhet kan också ses som ett brytande av rädslans kultur i kyrkan, mer som en inre öppenhet. Gemenskap Den engagerande gemenskapen står i centrum men på ett något annat sätt än diskursen som skissats ovan, här betonas inkluderingen av minoriteterna mera och andra verksamheter än gudstjänsterna räknas med. De mindre aktiva kyrkotillhöriga finns det inte särskilt mycket om, i slutet av boken finns visioner om att allt fler ska erfara en gudsnärvaro i sina liv, de mindre aktiva ska bli mera aktiva genom att gripas av tron och eventuellt även aktiveras i kyrkan. Diskursblandning Politisk och samhällsdiskurs blandas med den traditionellt kyrkliga diskursen, det finns också drag av psykologisk- och hälsodiskurs med tal om meningsskapande strukturer och rädslans makt över människor. Bilderna med sin marknadsföringskultur skapar en tydlig bild av den 119 120

Koivunen Bylund, a.a., s. 58 Koivunen Bylund, a.a., s. 58

gemenskap som Koivunen Bylund konstruerar i sin diskurs. Det är en relativt hög grad av diskursblandning som visar på benägenhet till förändring.

Thomas Söderberg Thomas Söderberg föddes den 19 december 1948 i Stockholm men är huvudsakligen uppvuxen i Skinnskatteberg och Grängesberg. Han prästvigdes för Västerås stift 1982 och har tjänstgjort under större delen av sin prästgärning i Dalarna (främst i Svärdsjö men även Enviken och Folkärna). I februari 2008 valdes han till biskop i Västerås stift och vigdes i maj 2008. Innan Thomas Söderberg blev präst arbetade han som ombudsman för Centerpartiet i Örebro och sedan Västmanlands län. Han har, sedan han blev präst, fortsatt med många olika förtroendeuppdrag. Han var ledamot av Kyrkomötet från 1983 fram till han blev biskop. Bland annat har han varit med och arbetat fram den nya kyrkoordningen inför relationsändringen mellan kyrka och stat år 2000 och varit ordförande i den grupp som arbetade fram det pastorala programmet med anledning av nya regler för dop och kyrkotillhörighet som infördes 1996. Han har varit ledamot av Kyrkostyrelsen, av Västerås stiftsstyrelse och av Västerås stiftsfullmäktige, där han även tidvis var ordförande.121 Kyrkan sägs i inledningen av herdabrevet vara ”ett verktyg för Guds mission” 122 Söderberg beskriver vad denna gudomliga mission eller uppdrag har för syfte och innebörd: Det är en kamp mot korruption inom individer och för rättvisa, fred och skapelsens helighet. Guds vision om helhet och befrielse har tydliggjorts i berättelserna om Jesus Kristus, och i berättelser om Guds närvaro i nuet och hoppet om en god framtid. Här betonas traditionen och vi kan se en traditionell diskurs. Kyrkan beskrivs som ett ”vi” som ska berätta om och vara ett tecken för denna vision. Eller med Söderbergs ord ”För denna berättelses skull har Gud en kyrka – människor som kallas att vara ögon, öron, händer och fötter i kampen för Gudsrikesvisionen.”123 Söderberg fokuserar i inledningen ”medarbetare i församlingar och på stiftskansliet samt förtroendevalda på olika nivåer”. 124 Detta är i hög grad det aktiva ”vi” som konstrueras även om det finns flera formuleringar som vill vidga kyrkans vi längre fram i framställningen. Metoden kyrkan har för att skapa tro bland människor, skapa och uppehålla en kristen gemenskap, utbreda Guds rike och återupprätta skapelsen – är den grundläggande uppgiften 121

Svenskakyrkan.se. Västerås stift. Biskopen. http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id =720609, u.å. (Hämtad 27 maj 2012) 122 Söderberg, Thomas, -alltså arbetar vi vidare: herdabrev till Västerås stift, Svenska kyrkan, Västerås stift, Västerås, 2011 s. 18 123 Söderberg, a.a., s. 22 124 Söderberg, a.a., s. 13

att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. 125 Söderberg pekar ut ett vi som antyder att det i första hand är anställda eller volontärer som är de som utför det som kyrkan är till för att göra. Dopet tas upp som en grund för kyrkan, det tolkas av Söderberg som en inbjudan och en kallelse till människor att vara delaktiga i det goda och motverka det onda.

Folkkyrkan Söderberg anknyter till Einar Billings tankar om den svenska folkkyrkan.126 Han ansluter sig till ett folkkyrkligt sätt att se på kyrka genom att lyfta fram några punkter från Billing som ”den religiöst motiverade folkkyrkan”, ”den förekommande nåden” Guds kärlek som gäller alla, frihet vad gäller tillhörighet till kyrkan, ”territorialförsamlingen” som kontrast till ”föreningskyrklighet” och de avgjordas kyrka. Den folkkyrkliga syn som Söderberg beskriver ”ger inte uttryck för hur många kyrkotillhöriga det finns, eller hur deras tro gestaltas, utan är ett tecken för att Guds nåd och kärlek gäller alla.” 127 På denna punkt tar Söderberg avstånd från ett sociologiskt folkkyrkobegrepp. Han vill också lyfta fram sockenkyrkan och sockenprästen som två tydliga symboler för folkkyrkan, kyrkobyggnaden är genom sin blotta närvaro ett tilltal från Gud till församlingsborna, och prästen som sitter framför sina församlingsböcker och ber för alla dem som bor inom den geografiska församlingen namn för namn. Men denna bild av folkkyrkan måste i vår tid kompletteras, menar Söderberg, först genom att Billings tankar om att kyrkan ska vara beredd till förändring tas på allvar. Folkkyrkan ska leva med i samhällsförändringarna, den ska anpassas efter lokala omständigheter som t.ex. stad eller land och formerna ska kunna vara olika. I detta finns tydliga kopplingar till den tjänsteteoretiska diskursen. Söderberg vill också vidga Billings tal om dopet och syndernas förlåtelse till två andra begrepp, nämligen skapelsen och livet.128 Gud ger människan livet och finns med före dopet, dopets funktion är att ”sätter in oss i det kärlekens nätverk som kyrkan utgör i hoppet om Guds rikes ankomst” Söderberg menar utifrån Billings tankar att gränserna är flytande för vem som tillhör kyrkan. Den kan härbärgera olikheter och är inte en åsiktsgemenskap. 129 Söderberg vill också vidga begreppet gudstjänstgemenskap – det är inte bara de som går i kyrkan eller deltar i mässan det rör sig om utan om människors relation till Gud. Gudstjänstens timma i gemenskapen är till för att inspirera till engagemang, en gudstjänst som utförs i vardagen.130

125

Söderberg, a.a., s. 23 med formuleringar ur Svenska kyrkans kyrkoordning Söderberg, a.a., s. 31 med hänvisning till Billing, Einar: ”Den svenska folkkyrkan”, 1930 127 Söderberg, a.a., s. 31 128 Söderberg, a.a., s. 32 129 Söderberg, a.a., s. 33 130 Söderberg, a.a., s. 32 126

Söderberg är också medveten om att Billings folkkyrkosyn kan leda till en ”prästkyrka” eller ”de anställdas kyrka”131 som riskerar att leda till en oönskad ”vi” och ”dom”-konstruktion. Detta leda till att kyrkotillhöriga kallar kyrkan för ”dem” och anställda som i sin tur ser församlingsbor som ”de andra”, några som inte räknas med i det konstruerade ”vi-et”.132 En slutsats efter detta resonemang lyder: ”Vem är då folkkyrkan? I anslutning till tanken om det allmänna prästadömet kan jag inte komma ifrån att kyrkan är alla döpta som ser sig som kyrka. Det innebär i sin tur att ”kyrkan” med sina (fortfarande) många tillhöriga inte alltid behöver fundera över: Hur ska vi nå ut? Kyrkan är redan där! Överallt där människor möts är kyrkan närvarande genom sina tillhöriga. Utmaningen är snarare hur den som har ett särskilt uppdrag för kyrkan (som förtroendevalda, vigda, anställda och volontärer) ska kunna stödja dessa människor att vara kyrka där de är. Det är prästers och andra medarbetares stora uppgift.”133

Billing talade slagordsmässigt om folkkyrkan som syndernas förlåtelse till Sveriges folk, detta vill Söderberg uttryckligen komplettera med att folkkyrkoteologi inte bara är en riktning från altaret ut till församlingsgränserna utan också från gränserna in till altaret där människor möts vid nådemedlen.134 Det som idag kan arbetas vidare med menar Söderberg, är att vinna de kyrkotillhöriga som subjekt istället för som objekt i kyrkan. Det finns möjlighet till en lokal formulering av kyrkans uppdrag, menar Söderberg och han målar upp en bild av folklighet och demokrati i samarbete med präster och andra kyrkliga medarbetare som finner nya former för kyrkan. Det behövs nya sätt att organisera verksamheten och lämna bakom sig kommunalt tänkande. Söderberg sammanfattar sin syn på folkkyrkans kännetecken: ”Det är en kyrka med flytande gränser, som är öppen för alla som vill tillhöra den, som inte likt en avgränsad gemenskap utestänger någon men har respekt för den som står utanför kyrkans sammanhang.” 135 Han utesluter inte andra sätt att se på kyrkan men vill stå fast och hävda folkkyrkotanken också inför framtiden. 136 I sin framställning tar Söderberg upp den lutherska ”tvåregementsläran” på flera ställen. Hans beskrivning av denna är att Gud ses som den som leder sin mänsklighet genom två regementen eller styrelsesätt – genom det världsliga samhällets styrelsefunktioner och genom kyrkan. Gud leder dem som har ansvar att styra samhället och dem som leder kyrkan. De två regementena har olika funktioner – kyrkan ska förmedla evangelium – försoning, förlåtelse och livsmod. I och med att det är Gud som ligger bakom båda styrelseformerna krävs det av kyrkan att den anpassar sig och följer med i samhällsförändringarna. Dessa ska leda till nytolkningar av kyrkans verksamhet utifrån förändringarna, men inte i ett okritiskt anpassande. 131

Söderberg, a.a., s. 33 Söderberg, a.a., s. 33 133 Söderberg, a.a., s. 33 134 Söderberg, a.a., s. 33-34 135 Söderberg, a.a., s. 34 136 Söderberg, a.a., s. 34 132

Här blir det tydligt med en tudelad relation till statsmakten, det gäller både att anpassa verksamheten och att vara kritisk och stå upp för människovärdet när det hotas. 137

Vigselfrågan Frågan om sk. könsneutrala vigslar lyfter Söderberg fram som ett belysande exempel på hur relationen mellan kyrkan och staten fungerar. Söderberg skiljer mellan den relation som kyrkan har till människorna i samhället – folket och den relation som kyrkan har till staten. Söderberg syn på att vara folkkyrka innebär bl.a. att följa och betjäna det svenska folket genom historien. När under våren 2009 beslutet kom om att förändra regelverket vad gäller äktenskap för homosexuella ställdes Svenska kyrkan i en valsituation. Söderberg beskriver frågan så: ”Den fråga som Svenska kyrkan därmed ställdes inför var, om hon är beredd att fortsätta betjäna de kyrkotillhöriga som önskar ingå sitt äktenskap i kyrkans ordning, så som vår kyrka gjort under århundraden.”138 Söderberg redogör för hanteringen av frågan och de teologiska ställningstaganden som ledde fram till att Svenska kyrkan accepterade och bejakar vigsel för alla. Det skedde genom ett bejakande av personkomplementaritet istället för könskomplementaritet i nära relationer. Dessutom menar Söderberg att det är förenligt med en luthersk teologisk tradition att pröva nya former för ett traditionellt innehåll. 139 Söderberg visar så att det var skäl som handlade om samhällsförändringarna och folkets inställning och om synen på folkkyrkan. Söderberg menar att kyrkan är till för folkets skull och ska följa med när de kyrkotillhöriga vill ha nya möjligheter från kyrkans sida, nämligen äktenskap för alla. Han tar också avstånd från dem som han menar vill att kyrkan ”steg för steg (ska) skilja sig från staten och samhället och gå sin egen väg”.140 Men Söderberg lyfter även fram en teologisk argumentation, en luthersk hållning där kyrkans förändring inte bara är förenlig med dess roll utan där förändring är nödvändig. Tankar om den ständigt reformerade kyrkan är en viktig del i en reformatorisk kyrkosyn.

Gemenskap i kyrkan Söderberg tar även upp ett resonemang om gemenskapen i kyrkan. Ingen kyrka kan verka utan gemenskap, gemenskapen är en grundläggande aspekt av församlingen. ”Det går överhuvudtaget inte att förstå begreppet församling utan att tänka i termer av gemenskap. … Församlingen består bland annat av människor som aktivt svarat ”ja” på Guds kallelse. Som firar gudstjänst, tar del av Guds Ord och sakrament. Som ser de andra delarna i församlingen som nödvändiga, utvecklande och Gudagivna.” Dessa andra delar av församlingen är just de tillhöriga som inte har så hög grad av aktivitet i kyrkan. Gemenskapen

137

Söderberg, a.a., s. 85 – 86 Söderberg, a.a., s. 95 139 Söderberg, a.a., s. 95 140 Söderberg, a.a., s. 97 138

är en nödvändig del men måste kompletteras med det andra men lika nödvändiga uppdraget – det utåtriktade.141 Detta motiveras med att målet med gemenskapen i Svenska kyrkans församlingar är att ge kraft och möjlighet att leva i och med Guds skapelse och inte avskilda från samhället.142 Söderberg anknyter till Jerker Alsterlund och hans resonemang om balansen i Svenska kyrkan mellan den täta nära gemenskapen och dem vars tillhörighet grundas på en värdegemenskap och avrundar denna del med att hävda att: ”Församlingen behöver synliga gemenskaper, där Bibelns berättelser berättas på nytt och på nytt. Det är viktigt för traditionsöverföringen. Det är lika viktigt att dessa gemenskaper är öppna mot människor, samhälle och skapelse. Öppenhet tillhör en folkkyrkas egenart. En luthersk kristen kan ingå i en stark gemenskap utan att andra är exkluderade. Till det hör också respekten för och glädjen över alla dem som vid olika skeden i livet – vid dop, vigsel och begravning – knyter sitt liv till kyrkans berättelser. Det är också gemenskap.”143

Samhällets förändring ställer förväntningar på kyrkans föränderlighet. Hur ska folkkyrkan finnas med i ett allt rörligare samhälle? Samtidigt som anpassning krävs måste kyrkan stå emot krafter i samhället som vill ”förytliga tro och förtingliga människor”144 Det finns alltså en slags balansgång mellan kyrkans anpassning till samhällsförändringarna och dess hållning till krafter i samhället som verkar på ett destruktivt sätt i Söderbergs ögon, anpassningen kan leda till nytolkning av kyrkans uppgift men detta är beroende statsmakten och den omgivande kulturens hållning, det ska inte vara en okritisk anpassning utan i vissa fall krävs kritik och en profetisk röst från kyrkans sida. 145 I samma sammanhang menar Söderberg att alla som verkar för det goda i samhället kan tolkas som medverkande i Guds ständigt pågående goda verk, och att den som utträder ut kyrkan aldrig kan träda ut ur Guds verk i världen. 146 Svenska kyrkan är och skall vara lokalt förankrad och vara verksam nära människor, menar Söderberg, kyrkans verkliga liv levs i församlingens gemenskap, det vill säga i de små och stora närsamhällen där människor bor, lever, arbetar och har sin fritid och inte i närmaste tätort eller genom distanserade kontakter genom media. 147 Kyrkans verksamhet ska ha en bred eller vid karaktär, och röra hela livet som människor lever. De kyrkotillhöriga ska få stöd att leva sina liv. Söderberg menar att de anställda i

141

Söderberg, a.a., s. 49 Söderberg, a.a., s. 49 143 Söderberg, a.a., s. 50 144 Söderberg, a.a., s. 67 145 Söderberg, a.a., s. 85-86 146 Söderberg, a.a., s. 86 147 Söderberg, a.a., s. 119 142

kyrkan har en huvuduppgift i att stödja människor till att vara engagerade i samhället på olika sätt. Men också att få leva kristna liv och fostra sina barn i kyrkan. 148 De kyrkliga grupper som söker sig allt mer bort från den nuvarande staten för att skapa egna ordningar menar Söderberg driver en orealistisk linje. Rollen som folkkyrka innebär att leva i relation till den starka staten i vårt land och att ta ställning och anpassa sig till samhällets ordningar och förändringar som påverkar kyrkotillhöriga och församlingar och kyrka. 149 I slutet av boken reflekterar Söderberg vidare om kyrkans roll i nutiden och framtiden i vårt svenska samhälle. Han menar att kyrkan bör hålla sig väl orienterad om samhällsutvecklingen och vara en aktiv medaktör i samhället. Detta för att kyrkan ska kunna värna om sina egna behov och intressen. Kyrkan behöver också anpassa sin verksamhet till den analys som Söderberg gjort av samhällssituationen. 150 Därefter sätter Söderberg upp fem mål för framtiden för kyrkan: 1, Att kyrkan behöver anpassa sig till de möjligheter och förhållanden som gäller i samhället idag och i framtiden – det handlar om organisation och strukturer men dessa är endast ett stöd för den gemensamma uppgiften 2, Kyrkan behöver slå vakt vid det hon har 3 Kyrka och församling ska samverka med samhällets olika delar – och inte bygga upp ett eget samhälle bredvid 4 Den kyrkotillhörige ska få stöd på olika sätt så att de inte känner sig främmande för sin kyrka och de kan känna samhörighet och den enskilde kyrkotillhörige känna sig ”helst även delaktig.”151 5, De kyrkotillhöriga bör uppmanas att ta del av de kyrkliga handlingarna och föra sina barn till dopet, viga sig till äktenskap, ta ansvar i församlingen och begrava sina döda i kyrkans ordning. Vi-et blir till slut alla kyrkotillhöriga enligt Söderbergs resonemang vid slutet av skriften. Han betonar att det handlar om ett myndiggörande av alla dem som tillhör kyrkan där alla behövs som ansvarstagande medlemmar, ”Vi kan inte längre förutsätta att andra (inte minst de anställda) ska sköta kyrkans angelägenheter åt oss som församlingsmedlemmar, utan vi själva måste i ökad grad ta ett medansvar för detta.”152 De kyrkotillhöriga är en stor och viktig resurs och genom kyrkans demokratisering har de fått ökad möjlighet att delta i besluten om kyrkans framtid.153 Svenska kyrkan bör vara mer aktiv i samhällsdebatten och bedriva politiskt samhällsengagerat arbete.154 Påskuppropet för de utförsäkrade är ett gott exempel. Söderberg menar att det kan 148

Söderberg, a.a., s. 130-131 Söderberg, a.a., s. 131 150 Söderberg, a.a., s. 135 151 Söderberg, a.a., s. 137 152 Söderberg, a.a., s. 137 153 Söderberg, a.a., s. 140 149

ske genom enskilda kyrkotillhörigas engagemang. 155 men de enskilda behöver stödjas av kyrkans anställda, detta är något som bör pågå från stiftets håll – stöd till kyrkotillhöriga ”till att vara goda kristna och aktiva medverkande i Guds fortgående verk i det svenska samhället.”156 Kyrkan ska vandra med hela Sveriges folk som kyrkan gjort sedan 1000-talet, i en förändrad värld så menar Söderberg att uppgiften och kallelsen kvarstår. ”Men vandringen med Sveriges folk skall fortsätta, det är Svenska kyrkans grundläggande kallelse. Vi är satta här, här är vår uppgift. … alltså arbetar vi vidare. 157

Ekvivalenskedjor och kommentarer Folkkyrka- koppling till Einar Billing- religiöst motiverad, territorialförsamlingen, sockenkyrkan och sockenprästen, ett tecken för att Guds kärlek och nåd gäller alla, förändring och vidgning -leva med i samhällsförändringarna – från dopet och syndernas förlåtelse till skapelsen och livet - kärlekens nätverk - riktning både utåt och inåt- folkkyrkotanken är också en tanke för framtiden. Att betjäna folket och gå med folket. Kyrkan – tecken, verktyg – Guds mission- att förmedla Guds berättelse - människor som är ögon, öron, händer och fötter i kampen för Gudsrikesvisionen- skapa tro genom gudstjänst, undervisning, diakoni och mission– dopet en grund för kyrkan - kärlekens nätverk - flytande gränser – inte åsiktsgemenskap utan kan hantera olikheter - öppenhet folklighet och demokrati, aktiv medaktör i samhället även genom politiskt samhällsengagerat arbete, anpassning till staten, samhällsförändringarna och till folkets önskemål - kyrkan är till för folkets skull men bör ha kritisk vaksamhet mot sådant som förminskar tron och hotar människovärdet, lokalt förankrad nära människor – lokalt närvarande kyrka - kyrkans uppdrag handlar om hela livet, också värna om egna intressen, slå vakt om det kyrkan har, finnas med i samhällsdebatten, behöver nya sätt att organisera sig och lämna kommunalt tänkande bakom sig. Öppenhet Framför allt innebär öppenheten att alla ska inkluderas som inte uttryckligen säger nej till att vara med i kyrkan. Öppenheten är också att kyrkan går med folket, följer med i samhällsförändringarna, anpassar sig till samhällets ordningar och folkets önskemål. Öppenhet har med kyrkans demokrati att göra, öppenhet tillhör folkkyrkans egenart – öppen gemenskap mot människor, samhälle och skapelse och för de mindre aktiva kyrkotillhöriga. Gemenskap Gemenskapen är grundläggande aspekt av vad kyrkan är, bland annat de som svarat ja, som firar gudstjänst och tar del av Guds ord och sakrament, men också andra delar av församlingen, gemenskap måste kompletteras med öppenhet. Församlingen ska ge mod och

154

Söderberg, a.a., s. 138 Söderberg, a.a., s. 141 156 Söderberg, a.a., s. 142 157 Söderberg, a.a., s. 146 155

kraft att leva i och med Guds skapelse, inte avskilda från samhället, olika former av gemenskap är viktiga. De mindre aktiva kyrkotillhöriga Överallt där människor möts ät kyrkan närvarande genom sina tillhöriga, de ska stödjas av de anställda att vara kyrka där de är, respekt för dem som vill stå utanför kyrkans sammanhang, men de mindre aktiva som vill ta del av dop, vigsel och begravning ska respekteras och räknas med. Deras röst är viktig och ska tas vara på bl.a. genom kyrkans demokratiska strukturer, de tillhöriga ska få stöd av de anställda till att kunna vara mer aktiva i kyrkan och leva kristna liv i samhället och skapelsen. Diskursblandning Traditionell kyrklig diskurs blandas framför allt med en politisk diskurs hos Söderberg. Här finns både en samhällspolitisk och en mer partipolitisk diskurs, det finns också drag av teologisk och kyrkohistorisk diskurs. Diskursblandningen är relativt stor vilket antyder en öppenhet för förändring.

Diskussion och slutsatser Herdabreven och de två diskurserna Herdabreven har drag och nyanser som känns igen i båda de diskurser som skissats ovan. Även om det finns en stark betoning hos dem alla på gemenskapen inom kyrkan finns det också utsagor som ligger nära en mer tjänsteteoretisk modell. Det blir alltså här inte fråga om att placera in herdabreven i den ena eller andra diskursen utan istället att se närmare på hur deras egen diskurs på olika nyanserade sätt använder delar från de olika diskurserna för att skapa den egna artikulationen och bilden av Svenska kyrkan i sin specifika kontext. De som ligger närmast varandra är Jackelén och Söderberg. Koivunen Bylund verkar ha en snävare eller mer avgränsad målgrupp för sitt herdabrev och därmed blir det mer koncentrerat på att skapa ett vi av de anställda och de engagerade kyrkotillhöriga. Detta sker genom bildmaterialet och ett tilltal som är mer personligt på vissa punkter, genom en mer kyrkligt uppbygglig diskurs och genom några tydliga ställningstaganden i etiska frågor. Hon behandlar bland annat dödshjälp, sexualitet och den mångspråkliga situationen som råder i Svenska kyrkan i Härnösand stift. Vissa drag är tydligare än andra som att både Jackelén och Söderberg har med den rörelse inåt-utåt som är en viktig del av modellen för en engagerad gemenskap. Bilden av gruppen som samlas till gudstjänst för att sedan gå ut och på olika sätt verka för kristna värderingar/ vara kyrkans fötter och händer i samhället – är en bild för den lilla engagerade gemenskapen som går ut i en omgivning av icke-engagerade människor. Alltså en tydlig konstruktion av ”vi” och ”de andra”. Men båda är medvetna om problematiken och arbetar med att skapa öppna gemenskaper där inte konstruktioner av ”de andra” har stor betydelse. Jackelén och Söderberg brottas på olika sätt med att hitta en balans mellan tjänsteteoretiskt tänkande och gemenskaptänkande, mellan gemenskap och öppenhet. 40

Jackelén visar på en tydligt utåtriktad öppenhet i talet om den mångkulturella gemenskapen, den glokala församlingen med engagemang lokalt och internationellt, gemenskapen som ger sociabilitet till det omgivande samhället och som rustar människor att leva goda liv utifrån mässans delande. Söderberg har liknande tankar, han vill vidga begreppet gudstjänstgemenskap till att gälla relationen till Gud i vardagen där den kristne arbetar för rättvisa, fred och miljön, målet med gemenskapen är att ge möjligheter till ett gott liv i Guds skapelse och inte bortvänd från den. Söderberg gör skillnad på kyrkans relation till staten/samhället och kyrkans relation till folket. Detta öppnar vägen för att då det behövs ha en kritisk hållning till statliga pålagor eller politik som hotar människovärdet och ändå vara en folkets kyrka. I relationen till folket finns tydliga drag av den tjänsteteoretiska diskursen, kyrkan ska gå med folket, tjäna folket och stödja människor till tro och samhällsengagemang. En punkt är otydlig och i viss mån svårhanterlig, och det gäller tanken att kyrkan är alla döpta som vill vara med samtidigt som det sägs att kyrkan ska betjäna och ge stöd till folket. Ordet kyrka får två olika betydelser utan att det klargörs – kyrkan som alla medlemmar å ena sidan och å andra sidan kyrkan som de anställda, de aktiva och de förtroendevalda. I talet om gemenskapen finns större likheter än jag väntat finna med den engagerade gemenskapens diskurs. Särskilt ser jag kopplingar till delar av Sigurdsons teologiska diskurs i mycket som Söderberg skriver. Där finns hos båda bejakande av skapelseperspektiv och bilden av kyrkan som en gemenskap som är utåtriktad och engagerad i samhället och världen. Denna sista tanke är också mycket tydligt närvarande hos Jackelén. Hon betonar kyrkan som den plats där människor ges kraft till att gå ut i samhället och leva sina liv, platsen för famnen men också dunken i ryggen – utsändningen att leva det liv som gestaltats i mässan i samhället och i världen – Jackelén betonar även det internationella engagemanget. Den diskurs för den engagerade gemenskapen som Modéus står för ligger längre bort från herdabreven, särkilt tydligt är detta i att kyrkan inte kan begränsas till att vara enbart den gudstjänstfirande församlingen. Detta gäller alla tre. Koivunen Bylund talar om en församlingsgemenskap där det pågår samtal och öppenhet för minoriteter, där många olika verksamhetstyper visas fram, bland annat finns bilder från de kyrkliga handlingarna som en självklar del av kyrkans liv. Kyrkan kan inte begränsas till dem som samlas till en typ av gudstjänst vid en tid under veckan. Jackelén kritiserar uttryckligen den tjänsteteoretiska diskursen och tar avstånd från att se kyrkan som tjänsteproducent, men ändå kan hon skriva att kyrkan ska vara tillgänglig och ge god service. Tillgängligheten är viktig men den är inte det centrala som kyrkan framförallt ska göra, nämligen skapa den alternativa gemenskapen som ger redskap för det engagerade livet. Något som slagit mig är att den engagerade gemenskapens diskurs har en mycket stor plats i alla de tre herdabrevens diskurser. Den dominerar hos alla tre, den tjänsteteoretiska diskursen har endast några få inslag och då främst hos Söderberg och bara som en antydning hos Jackelén. Hos dessa tre biskopar är med olika utformningar och i olika nyanser den engagerade gemenskapens diskurs som har hegemonin.

Flytande signifikanter Folkkyrka/Kyrka Något som gjorde mig förvånad var att två av de tre biskoparna inte använde sig av begreppet folkkyrka i sitt herdabrevs diskurs. Jackelén menade att folkyrkobegreppet behövde diskuteras mer och Koivunen Bylund kopplade folkkyrka till den demokratiska strukturen i kyrkan och använde sig av ett sociologiskt folkkyrkobegrepp. I Söderbergs framställning är folkkyrkan en självklar del av synen på kyrkan, vilket inte förvånar i den folkkyrkliga tradition som finns i Västerås stift. Söderbergs partipolitiska bakgrund finns i centerpartiet vilka också har en folkkyrklig tradition som en viktig del av sitt kyrkopolitiska program. Men folkkyrkobegreppet är inte aktuellt varken i Jackeléns eller i Koivunen Bylunds resonemang. Det går inte att dra stora slutsatser av detta men ett frågetecken kan ändå resas. Om begreppet folkkyrka är inaktuellt eller oreflekterat i stora delar av Svenska kyrkan idag så kan det innebära att nya och aktuella reflektioner inte görs i delar av kyrkan om hur relationen mellan Svenska kyrkan och det svenska folket ska tolkas och gestalta sig. I den tjänsteteoretiska diskursen finns genomarbetade reflektioner av relationerna mellan folket och kyrkan, men med folket tolkat som kund i ett köp- och säljtänkande. Diskurser konstruerar världsbilder och tolkningar av identiteter. Därför är inte ett språkbruk något att ta lätt på utan något som formar den sociala världen och styr människors syn på sig själva och deras handlingar. En kommersiell diskurs i kyrkans sammanhang leder enligt min mening fel på flera olika sätt. Ingen av herdabreven har på något tydligt sätt anslutit sig till en renodlad tjänsteteoretisk diskurs. Men det finns inslag av denna diskurs främst hos Söderberg och hos Jackelén. Söderberg talar tydligt om kyrkans anpassning till samhällsförändringarna och de villkor som råder i svenska samhället. Men det finns ingen okritisk hållning till samhället i deras diskurser. Jag kunde inte stanna vid begreppet folkkyrka utan behövde se närmare på hur begreppet kyrka användes och de ekvivalenskedjor som lades fram för att konstruera tolkningen av båda begreppen folkkyrka och kyrka. Ord som Jackelén kopplar ihop med kyrka är frihet, öppenhet, samtal, dialog, alternativ gemenskap, profetisk röst, ett folk av kvinnor, män och barn, ett hem, en mötesplats, men också redskap. I ord som visar vad hon varnar för finns bl.a. parallellsamhälle, intern sluten gemenskap och myndighetskostym Söderberg: tecken på Guds rike, verktyg, kärlek som gäller alla, kärlekens nätverk, skapelsen och livet, sockenkyrkan och sockenprästen, inåt och utåt, betjäna folket, gå med folket, människor som är öron, händer och fötter i kampen för Gudsrikesvisionen, flytande gränser – inte åsiktsgemenskap, öppenhet folklighet och demokrati, aktiv medaktör i samhället, anpassning, till för folkets skull men kritisk, lokalt närvarande, hela livet. Behöver nya sätt att organisera sig. Koivunen Bylund: samtals- och tolkningsgemenskap, dialog, öppenhet, mångspråkighet, det egna språket, inkluderande av minoriteterna, samhörighet över gränser, en gren i trädet, tecken på Jesu närvaro, hålla fast vid trons centrum, meningsskapande struktur. 42

Motsatsord är fixering vid mindre viktiga frågor, förtryck av minoriteter, rädslans kultur, organisationsfrågor. (se nedan för kommentarer kring dessa ekvivalenskedjor och några av orden).

Öppenhet Intressant är de olika betydelser som begreppet öppenhet får i herdabreven. Öppenhet är ett av de stora positiva begreppen i den traditionella folkkyrkliga diskursen som traditionellt har använts som en kontrast till tanken på de slutna gemenskaper av väckta kristna som förknippats med väckelserörelserna i svenskt tidigt 1900-tal. Hos Söderberg som uttryckligen anknyter till den folkkyrkliga traditionen står öppenhet för ett icke-utestängande: alla som inte tydligt träder ut ur kyrkan räknas med i folkkyrkan. Jackelén talar om öppenhet för det oväntade och överraskande, för det eller de som är annorlunda och som ses som ”de andra” – det vill säga dem som i en konstruktion av ett vi inte räknas med utan ställs utanför. Detta är en intressant tolkning av öppenheten som är radikal och kan utmana vi-konstruktionen rejält. Men i resonemanget finns det underförstådda vi-et: de engagerade i gemenskapen som blir synliga inför frågan – vem eller vilka är det som ska vara öppna för dessa ”de andra”? Den engagerade gemenskapen, de intellektuella och bildade bör ha en öppenhet inför de andra, ta in tankar och impulser men min tolkning blir att de andra inte inkluderas till att bli en del av vi-et om de inte engagerar sig i kyrkan och blir en del av den engagerade gemenskapen. Visserligen ska denna gemenskap vara öppen och leda till goda liv i samhället och inte i en sluten gemenskap men ändå till slut blir det ett sätt att vara med i vi-et som gäller. En engagerad gemenskap. Koivunen Bylund tolkar öppenheten på ett liknande sätt som Jackelén, det handlar om öppenhet för dem som är annorlunda än majoriteten, här uttryckligen språkliga och sexuella minoriteter. Men hos Koivunen Bylund finns tanken på inkluderande på ett tydligare sätt. Minoriteterna ska få plats inom den kyrkliga gemenskapen och i församlingarnas verksamhet. Även här kan vi se att det rör sig om minoriteter som på sina egna sätt vill engagera sig i gemenskapen och inte något slags passiva medlemmar som man räknar med.

Gemenskapen Det var intressant att se Koivunen Bylunds konstruktion av gemenskapen med hjälp av bildmaterialet och tonen, hennes redovisning av olika röster från samtalsresan och den dialoginriktade framställningen. Bilder och exempel från resor i stiftet blev igenkänningstecken och kopplingar till platser och livssituationer i regionen. Utifrån detta tydliga vi får hennes starka betoning på inkluderandet av minoriteter och olika språkgrupper en stor kraft. Särskilt när den motiveras på flera sätt – inklusive en referens till Jesus själv. Den mångkulturella och mångfaldiga gemenskapen finns som ett ideal i den engagerade gemenskapens diskurs. Modéus talar om en ”försonad konfliktfylld gemenskap” i den gudstjänstfirande församlingen där det finns utrymme för mångfald. Men den mångfalden verkar ha sina gränser i den diskursen, om de nämligen ska kunna vara tydliga kontrastsamhällen behöver de även ha en tydligt avgränsad ideologi, eller med diskurstermer en stor reduktion av de olika möjliga identiteter som är möjliga för en grupp.

Jackelén vill se kyrkans gemenskap som en mångkulturell och mångfaldig gemenskap som kan ge viktiga bidrag i en splittrad och fragmentiserad kontext. Gemenskapen är också den plats där människor får kunskaper och färdigheter för att leva kristna liv i vardagen, en rastplats vid sidan om samhällslivet. Söderberg talar om gemenskapen som en självklar och grundläggande del av församlingen, den består av dem som sagt ja till Guds kallelse och andra kyrkotillhöriga. Gemenskapen ska kompletteras med det utåtriktade uppdraget, gemenskapen är inget självändamål utan ska ge kraft att leva i naturen och samhället.

De mindre aktiva kyrkotillhöriga Hos Jackelén är det den engagerade gemenskapen som står i centrum, men hon söker räkna med de mindre aktiva kyrkotillhöriga i kyrkan, bl.a. genom att peka på kyrkans närvaro i samhället där döpta människor finns. Hon talar om att denna närvaro är osynliggjord och att det är de kyrkliga proffsens uppgift att ge kunskap och färdigheter till dessa att verka som kyrka i samhället. Ändå betonas gemenskapen på många olika sätt i hennes konstruktion av kyrkan. Söderberg skriver en hel del om de mindre aktiva kyrkotillhöriga men det finns en vaghet i resonemanget kring dessa. De ska räknas med, de utgör en gemenskap, de ska om möjligt göras mer delaktiga, de ses inte som subjekt i talet om kyrkans verksamhet utan förblir objekt för anställda, förtroendevalda och volontärers arbete. Ändå är det dessa grupper som ska få stöd att leva kristna liv i vardagen, de ska ha rätt till sin tro och sina uttryckssätt – som kyrkan ska anpassa sig efter. Vandringen med Sveriges folk ska fortsätta på de sätt som tidigare förekommet men också på nya sätt.158 Det blir en kluven bild som Söderberg strävar efter att få ihop men dubbelheten består. Denna grupp är medräknad i kyrkans gemenskap inte minst genom att ses som värdegemenskap, men dess roll är samtidigt objekt för de anställdas verksamhet och för den billingska utgående nåden. Kyrkan ska anpassa sig till önskemål och samhällsförändringar och har samtidigt en kritisk roll att bedöma när destruktiva krafter verkar och kritisera samhällets aktörer när människor far illa. Båda har också tanken på kyrkans närvaro i hela samhället genom sina döpta medlemmar. Dessa kyrkotillhöriga ska få stöd och kunskaper från de kyrkligt anställda proffsen att kunna leva kärleksfulla kristna liv i sin vardag. Denna stora grupp är osynliggjorda enligt Jackelén och Söderberg menar att de ska få hjälp att leva kristna liv i kyrka och samhälle. Men hur är synen på dem som är nöjda med en mer passiv roll, kanske som en stödmedlem eller de som sällan, några få gånger under livet möter kyrkan i dop, vigsel och begravningssammanhang? Den engagerade gemenskapens diskurs ser den gruppen som mindre viktig och stående utanför den centrala gemenskapen av gudstjänstfirande församling. Så långt går varken Jackelén eller Söderberg. För Söderberg är det klart att denna grupp ska räknas med, det är också en gemenskap om än annorlunda än den tätare 158

Söderberg, a.a., s 145

församlingsgemenskapen. Hos Jackelén är den grupp som inte tar del av kunskaper och färdigheter från de kyrkligt engagerade som jag uppfattar det fortfarande osynliggjorda, eller kanske ställda utanför. Hur Koivunen Bylund ser på gruppen ifråga kan inte utläsas av herdabrevet utan det får man söka andra källor för att ta reda på.

Kyrkans vi /Diskursblandningar I diskursblandningarna kan, som vi såg i avsnittet om diskursanalysen, det finnas tydliggjort hur konstruktionen av identitet sker. Exemplet var annonser från två olika högskolor eller universitet. De tre herdabreven hade som nämnts relativt stor diskursblandning vilket talar för öppenhet för förändring eller till och med att den som artikulerar diskursen eftersträvar att konstruera förändring i diskursen. Diskursblandningen visar på åt vilket håll en artikulation vill flytta tolkningen av de viktiga flytande signifikanterna. Här vill jag kort se närmare på diskursblandningarna i herdabreven för att tydliggöra de olika diskursernas konstruktion av folkkyrkan/kyrkan och något om konstruktionen av kyrkans ”vi”. Jackelén gör en diskursblandning där den traditionella kyrkliga diskursen blandas i stor omfattning med en akademisk/teologisk diskurs. Det finns även inslag av diskurser som kan ses som företagsdiskurs, politisk diskurs, något av en idrottsdiskurs, men tydligare än dessa: en utbildningsdiskurs. Kyrkan blir utifrån denna blandning konstruerad som en arena för intellektuell bearbetning och dialog, ordet och logiken står högt i denna kyrka där teorier och verbala uttryck är viktigt. Kyrkan är följaktligen en samtalspartner med samhället där det råder en ömsesidig öppen och kritisk dialog, kyrkan är en mötesplats och en plats för utbildning. Vi-et i kyrkan blir här en kvalificerad välutbildad grupp av människor som kan röra sig på de intellektuella arenorna. Vi-et är i vissa fall också de engagerade, de anställda eller de professionella, särskild när det talas om hur människor ska delges kunskaper och färdigheter. Men det finns även ett vidare ”vi” hos Jackelén när hon talar om alla döpta som kyrkans närvaro i samhället. Alla dessa som ska få del av de nämnda kunskaperna. I detta blir de kyrkotillhöriga objekt för utbildningsinsatserna, därefter ska de bli subjekt som går ut och lever sina goda kristna liv i samhället, och följer sin kallelse att leva kärleksfullt. Jackelén har ett mångfaldigt vi som ibland kan behöva klargöras om diskursen ska bli tydligare på den punkten, men detta är hon inte ensam om som vi snart ska se. Koivunen Bylunds diskursblandning består av traditionell kyrklig diskurs med inslag av politisk diskurs, samhällsdiskurs och hälso- och samlevnadsdiskurs, dessutom finns den marknadsföringsdiskurs som är synlig i bildmaterialet. Herdabrevets artikulation skapar ett vi och driver en förändring av kyrkan åt att vara en god och inkluderande gemenskap, själva rubriken fångar konstruktionen av den varma, trygga gemenskapen; kärleken utdriver rädslan. Och det är en gemenskap som är öppen för minoriteter och olika kulturella uttryck. Marknadsföringsdiskursen som i sig är en diskurs av säljande och övertygande ger ett intryck av kyrkan som en vara som ska säljas på en marknad, en koppling till tjänsteteoretiskt tänkande. Men den diskursen krockar med tonen i de personliga formuleringarna och den inkluderande texten. Här finns alltså två delvis motstridiga diskurser. Vi-et i kyrkan hos Koivunen Bylund är som nämnts tidigare en varm och inkluderande gemenskap med plats för minoriteter och de som räknas med är kyrkoaktiva, förtroendevalda och anställda. Här finns 45

ett tydligt vi konstruerat, det är mångfaldigt och mångspråkigt men begränsat till dem som är aktiva på olika sätt. Söderberg har en traditionell kyrklig diskurs med starka inslag av politiska diskurser, det finns också teologisk och kyrkohistorisk diskurs. Den politiska diskursen är även kopplad till en organisationsdiskurs. Förutom att vara en gemenskap är kyrkan även en aktör i samhället, en politisk gruppering som följer med i samhällsförändringarna, bildar opinion, agerar och protesterar då det behövs. Den förebedjande sockenprästen finns där men mer som en tillbakablick. Mer förekommande är kyrkan som organisation som verkar i samhället, folkkyrkan ska leva i relation till staten, anpassa sig till ordningar som gäller, hålla sig orienterad och vara aktiv medaktör. Den lokala kyrkan som går med folket är visserligen enstaka individer, anställda och volontärer som arbetar för att ge stöd till folket i bygden, men de gör det utifrån tillhörigheten till kyrkan som organisation. Samtidigt är kyrkan också folket självt, alla döpta som inte lämnat kyrkotillhörigheten. Men även de som står utanför har kyrkan ett ansvar för. Vi-et i kyrkan är svårfångat eller rättare sagt så finns det flera olika ”vi” samtidigt. De anställda och volontärerna, de förtroendevalda, de aktiva gudstjänstbesökarna och de som verkar för det goda i samhället, de som är aktiva men mycket sällan och alla kyrkotillhöriga. Alla dessa olika ”vi” är kyrkan. De finns med på olika ställen i texten och orsakar ibland begreppsförvirring som när kyrkan ska gå tillsammans med folket (som ju också är kyrkan). Men i detta fall är det de anställda och volontärerna som i kraft av kyrkans organisation är närvarande i lokalsamhället och delar det vardagliga livet med befolkningen.

Avslutande slutsatser och kommentarer I denna uppsats har jag analyserat tre herdabrev för att visa på den bild av Svenska kyrkans identitet som ges. Metoden blev en diskursanalytiskt inspirerad närläsning av herdabreven och att ta fram några flytande signifikanter i texterna, dessa jämfördes med varandra. Dessutom såg jag på ekvivalenskedjor för ”folkkyrka” och ”kyrka” för att se hur konstruktionen av dessa begrepp gjordes. Och det tredje var att se närmare på diskursblandningen i herdabreven för att upptäcka hur konstruktionen av ett ”vi” gjordes. Vad gäller konstruktionen av kyrkans identitet har jag sett att det finns en tydlig betoning åt det som här kallas den engagerade gemenskapens diskurs hos de tre herdabreven. Som nämnts finns det inslag från den tjänsteteoretiska diskursen på olika sätt och i olika hög grad. Öppenheten tolkas som påvisats ovan på olika sätt, och har sina begränsningar, det är en öppenhet på den engagerade gemenskapens villkor. Gemenskapen är ett mycket tydligt centrum i herdabreven, men inte alltid så tydligt vilka som räknas in. Det finns vissa oklarheter i konstruktionen av vi-et främst hos Söderberg men även hos Jackelén, Koivunen Bylund har en tydligare vi-konstruktion men hamnar då också i en snävare och mer begränsad syn på kyrkan som de aktiva och engagerade. Det kvarstår att motivera varför människor som formellt är kyrkotillhöriga och betalar kyrkoavgift inte skulle räknas med i kyrkans vi. Det skulle behövas ett tydliggörande av kyrkans ”vi” och vidare reflektioner om vilka som ses som kyrkans subjekt i olika situationer. Inget av herdabreven räknar på allvar de passiva medlemmarna som tydligt inkluderade i kyrkan som personer som 46

ska ha reellt inflytande och röst i folkkyrkan, undantaget är Söderberg där systemet med förtroendevalda kyrkopolitiker får fungera som folkets röst. Det låga valdeltagandet blir då problematiskt genom att de förtroendevaldas representativitet kan ifrågasättas. Det kan ju anses vara rimligt att aktiva och engagerade tillsammans med anställda ses som bärarna av kyrkan i kraft av sina kunskaper om kyrkans tro och bekännelse. Men var tar folket vägen? Här behövs vidare reflektioner och sökande efter metoder att lyssna och ta in folkets livssituation och tankar på ett bredare sätt än den tjänsteteoretiska modellens köp-sälj tänkande. Hos två av herdabreven är begreppet folkkyrka inte aktuellt eller centralt. I dessa diskurser finns inte folkkyrkan med annat än som ett oklart begrepp som behöver mer bearbetning eller som en sociologisk kvarleva från en annan tid. Men då diskursen förlorar begreppet folkkyrka försvinner den reflektion som är viktig i vår tid, reflektionen över relationen mellan kyrkan och folket. Och det gäller de många som är kyrkotillhöriga och de övriga i landet. Alla dem som vistas i församlingarna som den lokala församlingen enligt kyrkoordningen har ett ansvar för. Relationen mellan kyrkan – som organisation och statsmakterna finns det mera reflektioner kring hos Jackélen och Söderberg särskilt i samband med vigselfrågan, men även där skulle jag önska ett vidare samtal och kanske mer av tydlighet i hållningen. Hos Söderberg finns begreppet och reflektionen om relationen mellan folk och kyrka betydligt mer utarbetad än de andra. Men tyvärr inte helt tydligt genomförd på alla punkter. Han beskriver relationen så att kyrkan (organisationen med sina anställda) ska vandra med folket som kyrkan gjort sedan 1000-talet och folket (de enskilda kyrkotillhöriga) allt mera ska ta ansvar för kyrkan och dess verksamhet och gemenskap. Det ömsesidiga ansvarstagandet kan vara vägen framåt. Min mening är att detta kan vara en rimlig hållning men att den behöver förtydligas och även konkretiseras både i kyrkans organisation och i en genomtänkt regionalt och lokalt utformad verksamhet. Det finns alltså en dominerande diskurs i Svenska kyrkan idag, den engagerade gemenskapens diskurs i lite olika utformningar, detta är den diskurs som har hegemoni. Det betyder inte att det är en sluten gemenskap som hävdas. Gemenskapens utåtriktade karaktär betonas och församlingens gemenskap ska vara välkomnande men också sändande ut i samhället. I ljuset av detta resultat av mitt arbete förvånar det inte att begreppet folkkyrka är mindre förekommande. Kanske är folkkyrkans största utmaning att de förändringar som kyrkan i Sverige idag befinner sig i kan komma att undanröja dess karaktär som folkkyrka, tolkad som en kyrka med ansvar för hela folket? Risken finns och kampen för folkkyrkan går vidare.

Litteratur och källor Billing, Einar, Den svenska folkkyrkan, 2. uppl., Diakonistyr., Stockholm, 1963 47

Claesson, Urban, Folkhemmets kyrka: Harald Hallén och folkkyrkans genombrott : en studie av socialdemokrati, kyrka och nationsbygge med särskild hänsyn till perioden 1905-1933 = A church for a social democratic nation : Harald Hallén and the emergence of the Swedish folk church : a study in social democracy, church and nation-building with specific interest in the period 1905-1933, Acta Universitatis Upsaliensis, Diss. Uppsala : Uppsala universitet, 2004 Uppsala, 2004 Ekstrand, Thomas, Folkkyrkans gränser: en teologisk analys av övergången från statskyrka till fri folkkyrka, Verbum, Stockholm, 2002 Ekström, Ragnar, Gudsfolk och folkkyrka, Gleerups Lund, 1963 Jackelén, Antje, Gud är större: ett herdabrev för vår tid, Arcus, Lund, 2011 Koivunen Bylund, Tuulikki, Kärleken fördriver rädslan: herdabrev till Härnösands stift, Svenska kyrkan, Härnösands stift, Härnösand, 2011 Lindroth, Hjalmar (red.), Svenska kyrkans bekännelseskrifter, [Ny uppl.], Diakonistyr., Stockholm, 1957 Svenskakyrkan.se. Lunds stift. Biskop Antje Jackelén. http://www.svenskakyrkan.se/default. aspx?id= 640045, u.å. (Hämtad 27 maj 2012) Svenskakyrkan.se. Västerås stift. Biskopen. http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id =720609, u.å. (Hämtad 27 maj 2012) Svenskakyrkan.se. Härnösands stift. Biskopen. http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id =656213, u.å. (Hämtad 27 maj 2012) Söderberg, Thomas, -alltså arbetar vi vidare: herdabrev till Västerås stift, Svenska kyrkan, Västerås stift, Västerås, 2011 Vikström, Björn, Folkkyrka i en postmodern tid: tjänsteproducent i välfärdssamhället eller engagerande gemenskap?, Åbo Akademi, [Åbo], 2008 Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise, Diskursanalys som teori och metod, Studentlitteratur, Lund, 2000