PM Kyrka kön klass

Folkkyrkans Utmaningar Kyrka kön och klass (RK 3029) HT 2010 Anders Holmberg anders.holmberg@svenskakyrkan.se I min PM kommer jag att göra ett försök att se närmare på konstruktionen av ledarskap i Svenska kyrkan med särskild hänsyn tagen till kön och klass.

För att kunna se närmare på detta behöver jag använda mig av några teorier som rör konstruktionen av genus och av klass vilket jag använder den första delen till, därefter ser jag närmare på ett arbete som hjälper mig i mitt försök till analysen, Ulrika Svalfors avhandling ”Andlighetens ordning” från 2008.

Med dessa teorier som analysredskap läser jag två texter som finns med på litteraturlistan till den obligatoriska kyrkoherdeutbildningen som ges i Svenska kyrkan just nu. Jag har valt texter som säger något om det specifikt kyrkliga ledarskapet, i kursen ingår dessutom litteratur utan kyrklig profil om ledarskap och arbetsorganisation mm.

Det kan diskuteras om dessa texter verkligen säger något om Svenska kyrkans syn på ledarskapet, men jag väljer ändå att se närvaron av titlarna på litteraturlistan som argument för att de åtminstone delvis speglar Svenska kyrkans ledarsyn. Mycket mer och andra typer av material skulle behöva analyseras för att ge en större och tydligare bild av hur ledarskap konstrueras i Svenska kyrkan. Men kanske kan ändå detta lilla nedslag vara en tankeställare.

Konstruktion av genus Mycket forskning har gjorts vad gäller konstruktion av genus, bakom frågorna som min PM ska behandla finns en rad filosofiska och även teologiska ställningstaganden som inte här kan behandlas mer än mycket ytligt och skissartat.

Connell (2009) visar på ett mycket övertygande sätt och med stöd i ett stort antal undersökningar att likheterna mellan könen är oerhört små.

Hon hävdar att "Tanken om en egenskapsdikotomi mellan kvinnor och män har motbevisats, överväldigande och slutgiltigt. Den breda psykologiska likheten mellan män och kvinnor kan, i ljuset av den stora mängden belägg, ses som en av de bäst belagda generaliseringarna inom hela humanvetenskapen." (Connell 2009 s 92) I en undersökning av Maccoby och Jacklin, (Connell 2009 s 88 f)hade ett mindre antal egenskaper visat könsskillnader, dessa var verbal förmåga, visuell-spatial förmåga, matematisk förmåga och aggressivitet, och dessa har lyfts fram och betonats i läroböcker mm. Men de överväldigande resultaten hos Maccoby och Jacklin visade på likheter, dessutom ligger de konstaterade skillnaderna på en mycket låg nivå.

Connell citerar Janet Hyde:

1

"Det slående relultatet är att 30 procent av effektstorlekarna ligger "nära noll" och att ytterligare 48 procent av dem är små. Det innebär att 78 procent av könsskillnaderna är små eller nära noll." (Connell 2009 s 92 med citat från Hyde 2005: s 582, 586) Denna breda likhet mellan män och kvinnor på det psykologiska planet hindrar inte att det finns situationella könsskillnader som är ofta förekommande. Men just detta stödjer tesen om att könsskillnaderna är en konstruktion som är beroende av den diskurs som råder i ett specifikt lokalt sammanhang.

Connell skriver: "Vi får alltså en bild av psykologiska genusskillnader och likheter, inte som eviga, urgamla konstanter för vår art, utan som skiftande resultat av människors aktiva respons på en komplex och föränderlig social värld." (Connell 2009 s 94) Connell har som genomgående tes och iakttagelse i sin bok att människor förhåller sig aktivt till sin identitet och sin genustillhörighet och påverkar dessa på flera sätt.

Men samtidigt är vi starkt formade av den sociala ordningen i vår omgivning, de rådande föreställningarna osv.

Hur konstrueras då genus?

Connell skriver att Genus är en specifik form av socialt förkroppsligande, där genusrelationerna utgör en speciell social struktur som hänvisar till speciella kroppsliga funktioner. Det sociala förkroppsligandet handlar om att individen intar en specifik kulturellt given uppsättning av roller. Individen skapar sitt eget genus men är styrd av den genusordning som hon befinner sig i, dvs de maktrelationer, produktion – konsumtionsmönster, känslomässiga relationer, symboler och den kultur hon lever i. ”Varje gång vi talar om ”en kvinna” eller ”en man”, skriver Connell, ”hänvisar vi till ett jättelikt system av uppfattningar, förutsättningar, undertoner och anspelningar som har ackumulerats under hela vår kulturella historia.” (Connell 2009 s 115) Connell betonar att genus konstrueras utifrån allt detta, och det sker i hög grad genom uppfostran och i barndomen, men även genom massmedia och reklam som närmast övertydligt visar upp hur en kvinna respektive en man är.

Sammantaget blir kulturens och omgivningens uppsättning av bilder och ord till en starkt socialiserande och formande kraft som påverkar synen på vad det är att vara kvinna eller man och i denna process konstrueras genus.

Detta kan tolkas som en diskurs med Foucaults begrepp (se nedan om detta begrepp) vilket innebär att enbart vissa sätt att gestalta kvinna/man är accepterade och en utstötning eller utdefinering sker av den som inte passar in. Utifrån en sådan tolkning skapas genus genom en mer eller mindre tvingande maktutövning.

Det som skiljer genus från andra sociala förkroppsliganden är att det där bygger på de kroppsliga funktionerna och processerna i människans fortplantning. En omfattande diskussion finns om människans beroende av det som ibland kallas "biologisk grund" och om i vilken grad det påverkar henne, men jag lämnar denna debatt åt sidan för tillfället.

2

Att förkroppsliga andra positioner som exempelvis en ledarroll bygger på andra förväntade egenskaper, positionen är ofta i vårt samhälle starkt påverkad av genustänkande men behöver inte vara det. Det är dessa förväntade egenskaper jag vill försöka få syn på i de korta texter jag analyserar i denna PM.

Konstruktionen av Klass Pierre Bourdieu ger i en föreläsning några redskap för att se närmare på frågorna om "klass" Bourdieu 1995 s 11-29 om Socialt rum och symboliskt rum, samt s 31-48 om Det nya kapitalet.

Boken innehåller föreläsningar Bourdieu hållit som ger en kortfattad genomgång av hans tankar.

Det grundläggande i Bourdieus tankar kring det som kan kallas för "klass" är att det tolkas som positioner på ett socialt fält "Det sociala rummet" där positionen avgörs av tillgång av två olika typer av kapital; ekonomiskt och kulturellt kapital.

Hos Bourdieu handlar placeringen i en eller annan grupp inte om något substantiellt utan något relationellt - "klasstillhörigheten": "Vi har alltså i varje ögonblick och i varje samhälle att göra med ett antal sociala positioner som genom en homologisk relation är förenade med ett antal aktiviteter (t.ex golf eller pianospelande) eller tillgångar (t.ex. fritidshus eller konstverk), vilka själva är relationellt betingade." (Bourdieu 1995 s 15) Det som skulle kunna kallas klass är en grupp som förenas genom att de har likartade tillgångar, medan de skiljs från personer och grupper som har mer eller mindre tillgångar av de två typerna kapital. Det betyder att klassen bildas genom att personerna befinner sig nära varandra på det sociala fältet - står i en närmare relation med varandra och inte genom några "väsensegenskaper".

En grupp som befinner sig i närheten av varandra, det vill säga har liknande tillgång till de olika typerna av kapital, kännetecknas av att de förenas på en mängd olika sätt, detta kallar Bourdieu för Habitus. Detta begrepp är mångdimensionellt men kan sammanfattas på följande sätt : Habitus är en princip som omvandlar de olika sätten att tänka och agera till en livsstil som är typisk för den gruppen eller klassen som befinner sig nära varandra på skalan av tillgång till de olika typerna av kapital. Habitus betecknar vad som är gott och ont, bra och dåligt, det handlar om smak, ja den blir till ett språk och ett sätt att uppträda som fungerar som ett särskiljande tecken för klassen. (Bourdieu 1995 s 19) Bourdieu tar avstånd från Marx i sitt resonemang om klasser, framför allt mot klasskampstanken - det B menar med klass är inte en grupp med enhetliga mål som skulle kunna föra en kamp med en annan klass, utan "en ståndpunkt" som bestämmer hur personen ser på verkligheten. En specifik punkt i det sociala rummet, ett perspektiv som bestäms av positionen och styr vilka föreställningar som är möjliga att ha. (Bourdieu 1995 s 24) Kategorin klass har stor betydelse enligt detta sätt att se inte bara för samhällsposition utan för den syn på verkligheten en person kan ha.

3

Utifrån detta är det av intresse att titta närmare på hur olika röster inom Svenska kyrkan resonerar kring genus och klass i sina framställningar om ledarskapet inom kyrkan.

Ulrika Svalfors och tidskriften Pilgrim Ulrika Svalfors har skrivit en väl genomförd och omskakande avhandling där hon gör en diskursiv läsning av tidskriften Pilgrim med avseende på bl.a. kön och klass, därför är hennes avhandling av stort intresse för denna PM. Jag vill lyfta fram den anmärkningsvärda slutsats som Svalfors gör och kort beskriva hur hon kommer fram till den för att se om det är möjligt att använda något av hennes metod i min lilla analys av ett par texter om ledarskap inom Svenska kyrkan. Om detta visar sig vara fallet skulle man kunna göra en större studie i ett mer omfattande material kring konstruktionen av ledarskap inom Svenska kyrkan.

Svalfors utgångspunkt i sitt arbete är att se närmare på förhållandet mellan andlighet och makt, hon lyfter fram några extrema fall i svensk nutid där andlighet och makt kombinerats på ett destruktivt sätt, predikanten Åke Green som i hätska ordalag fördömde homosexualitet i en mediainriktad predikan och pingstförsamlingen i Knutby där svek och våldsdåd utövats med stöd av en auktoritärt andligt motiverad maktutövning.

Men Svalfors vill undersöka om liknande mekanismer finns också i andlighet som anses vara mer normal och accepterad i bredare kretsar inom kyrkorna i Sverige. Därför använder hon sig av tidskriften Pilgrim som har ett högt anseende och stöds av kyrkliga institutioner i Sverige.

Slutsatsen är nämligen att den centrala rollen som Andlig ledare i Pilgrim förbehålls för män och att kvinnor marginaliseras trots att kvinnliga egenskaper lyfts fram som mycket viktiga, men den andlige vägledaren kan endast undantagsvis vara kvinna. Den andlige ledaren ska ha kvinnliga egenskaper, men dessa egenskaper ska innehas av en man.

Dessutom hävdar Svalfors att den diskurs som präglar Pilgrim bär liknande mekanismer av makt och dominans som de mer extrema religiösa sammanhang som nämnts.

Svalfors använder sig av en diskursiv läsning av 12 års utgivning av Pilgrim, metoden går tillbaka till den franske filosofen Michel Foucaults tankar om diskurser och deras funktioner. En diskurs kan ses som ett sammanhang av tankar, ord och handlingar som är avgränsat på olika sätt, inom diskursen finns regler för vad som är möjligt att säga och inte säga, om vilka positioner som kan intas – det vill säga vilka som kan tala eller inte och en avgränsning utåt mot andra diskurser. Det utanförstående utmönstras eller utdefinieras och där sker därmed ett maktutövande.

Foucault ”använder begreppet diskurs i främst två betydelser. För det första i en mer generell teknisk mening, betecknande alla yttrande eller skrivna fraser. För det andra … i 4

en särskild mening ”nämligen som namn på hela den praktik som frambringar en viss typ av yttranden” (Gustafsson 2001, s 41).

Därmed handlar det inte bara om något språkligt utan sammanhanget som skapar möjliga sätt att tala och handla. Svalfors skriver: ”Mot bakgrund av det ovan sagda anses en diskurs framträda när olika diskursiva händelser (t ex retreater, höstmöten, tidskriften Pilgrim) refererar till samma objekt (t ex andlig mognad), delar samma stil (begrepp, verklighetsförståelse, sätt att vara och uttrycka sig på) och stödjer samma strategier eller mönster (för att uppnå ett visst mål).

Med andra ord formeras en diskurs när det uppstår ett samförstånd om hur ett objekt/fenomen ska förstås och vilka konsekvenser denna förståelse bör ha på enskilda individers och större gemenskapers beteenden, handlingar och prioriteringar.

Diskurser ser till att inte vem som helst kan säga vad som helst när som helst. Det finns regler för hur man kan yttra sig, hur man kan bete sig och vilka handlingar som är möjliga. Diskurser sätter på så vis upp gränser för tolkningar genom reglerna och skapar på så vis ordning genom att bekräfta vad som är kunskap och sanning.” (Svalfors 2009 s 28-29) Diskursanalysen försöker att se närmare på dessa samförstånd, regler, gränser och här framförallt frågan om ”vem som helst kan säga vad som helst...” dvs det som kallas subjektsgallring av Svalfors ”läran i en diskurs sorterar inte bara bland påståenden, utan också bland subjekt. Om en individ uttalar flera påståenden som inte kan accepteras inom diskursen utesluts inte bara påståendena utan också individen själv. I kyrkans historia visar inte minst exkommuniceringar och andra former av kyrkotukt att så är fallet. Kätteri och ortodoxi är med andra ord inte överdrifter utan grunden för den mekanism som läran utgör.

Huruvida ett påstående accepteras eller inte beror också på subjektets position i diskursen. En lära kräver vissa typer av uttalanden från vissa subjektet, och förbjuder därmed andra.” (Svalfors 2008 s 33) Detta är en viktig poäng i avhandlingen som jag uppfattar det och en grund för den slutsats vad gäller genus som Svalfors gör. Subjektet kontrolleras och övervakas men tas också hand om och ges stöd och omsorg. Detta leder till att subjekt inte bara placeras in på ett lämpligt utrymme i diskurser, utan att subjekt produceras.

Diskursen styr subjektet på följande sätt: om en person av olika anledningar inte kan ställa sig på eller acceptera de positioner som anvisas kan hon inte vara en del av diskursen och ställs på olika sätt utanför. Men subjektet kan alltså även konstrueras genom att personen intar den position som anges och antar de handlingsmönster och tankesätt som råder inom diskursen, så utövas makt genom att individen formas.

Samtidigt visar detta för dem som ingår i diskursens sammanhang att den har en verklig grund, den påverkar verkligen en persons gestaltning av sitt liv.

5

Efter diskursteorin och en mycket noggrann genomgång och analys av materialet kommer Svalfors fram till sitt ställningstagande. För att det ska framgå hur hon kommer fram till sin tolkning vill jag här citera några centrala tankar hos Svalfors: ”Den privilegierade position som tillerkänns kvinnan som subjekt i Pilgrim visade sig framför allt vara knuten till kategorin kvinnan, det vill säga kännetecken och förhållningssätt präglade av underdånighet och passivitet. De kännetecknen och förhållningssätten utmärker såväl lärjunge- som mentorspositionen (där passiviteten emellertid inte betonas lika starkt) i disciplinen för andlig fördjupning. Kvinnan som subjekt bör med andra ord vara kvalificerad för båda positionerna, i egenskap av sitt kön.

Det som komplicerar det hela är den starka heteronormativiteten, homosocialiteten och förväntan på lärjungens förvandling till just kvinnliga attribut. Genom dessa stråk i diskursen undandras kvinnan som subjekt en plats och en röst, men det sker inte utan diskussion. Olika förhandlingar kring kvinnor och deras position gör det möjligt för kvinnor att ändå finnas inom diskursen och, som granskningen visat, även att identifieras med mentorspositionen. Men som granskningen också visat i det föregående sker detta under ständiga reservationer och markering av att kvinnan avviker. Slutsatsen blir att andlighetens innebörd är beroende av kön: vägledarkonstruktionen är manligt betingad. Normerna föreskriver kvinnliga egenskaper tänkta för män.

Mentorspositionen är kort sagt ett kvinnofärgat mansideal.” s. 164 Svalfors genomgång av materialet har visat att ”kvinnlighet” värderas högt, det är eftersträvansvärt för alla människor i relationen till Gud och till sin ”andlige vägledare” Men konstruktionen av den centrala rollen ”andlig vägledare” eller mentor – det vill säga den person som har överblick och vägleder lärjungen fram mot målet ”andlig fördjupning”, förknippas så starkt med manlighet i texterna att positionen kvinna och mentor knappast finns alls: ”I och genom föreställningarna i Pilgrim etableras mannen (som subjekt) som bärare av det normativa. Det sker genom att vissa av mannens kännetecken kombineras med kännetecken som tillskrivs kvinnor. Därmed är det framför allt mannen som kan identifieras med mentorspositionen. Kvinnan kan möjligen identifieras med lärjungepositionen: mottagande, ensidigt beroende och uppgivande sin tolkningsrätt.

Som lyssnande lärjunge får hon visst utrymme i diskursen, genom att på den platsen möjliggöra det kunniga och kontrollerande manliga subjektet på mentorspositionen. I övrigt förskjuts hon ut ur diskursen genom tystnad. Svalfors 2008 s 164) Resultatet blir enligt Svalfors en stor risk för maktmissbruk och förstryck. Detta sker genom mekanismerna som tystar dem som inte stämmer in på de tillåtna positionerna mentor -lärjunge eller tvingar dem att inta lärjungepositionen där någon annan har 6

överblick och vägleder, ja till och med kan se vem lärjungen i själva verket är - hennes verkliga jag, och föreskriva vägar, handlingssätt, metoder för askes som kan användas för att uppnå det vagt uttryckta målet – andlig fördjupning eller ibland till och med ”bli som Gud”. ”Om man väljer att träda in i disciplinen för andlig fördjupning, och därmed också i dess normaliseringsprocess – och gör det lyckosamt genom att anpassa sig till normativiteten – borde man utgöra en del av det normala (beteendemässigt och tankemässigt).

Därmed borde man också relativt oproblematiskt kunna identifieras med mentorspositionen.

Förhandlingen kring kön visade dock att så inte alltid är fallet. En kvinna tycks vara mer eller mindre förankrad i lärjungepositionen, oavsett i vilken mån hon förmår anpassa sig till normativiteten. Det beror förmodligen på att föreställningarna om kvinnan inte är knutna till biologiska kvinnor, utan till biologiska män. En vägledare bör bete sig och förhålla sig som en kvinna i sin egenskap av man. Disciplinen, och diskursen, förutsätter den fysiske mannen och ger i första hand utrymme för män. Den imaginära kvinnan är normativ för den fysiske mannen som konstituerar det normala medan den fysiska kvinnan i någon mening blir avvikande (det onormala).

Ett litet tankeexperiment kan illustrera sociala kategoriers olika betydelse i diskursen.

Att ”känna sig som en ryss” framstår som ett relativt okomplicerat påstående. Att ”vara fattig i hjärtat” framstår som något mer komplicerat, men fullt möjligt med hjälp av förklarande kommentarer. Betydligt svårare är det att tänka sig uttryck som ”att känna sig som en kvinna” eller att ”vara kvinnlig i hjärtat” – uttryck som inga texter på Pilgrims textyta närmar sig.” (Svalfors 2008 s 183) Dessa långa citat visar några exempel på hur Svalfors analyserar och resonerar kring tidskriften Pilgrims könskonstruktioner. Som synes har tidskriften en essentialistisk hållning till genus som innebär att kvinnan och mannen tillskrivs vissa givna egenskaper.

Egenskaperna som tillskrivs kvinnan blir på ett märkligt sätt imaginära och idealiserade som en norm för alla i relation till Gud, mottagande, underdånighet, beroende, lydnad och passivitet mm. Egenskaper som i värsta fall öppnar vägen för den typ av extrema andlighet som Svalfors började med, och detta är som nämnts hennes slutsats. Samma mekanismer kan återfinnas i de båda sammanhangen.

Nu till de texter som ska analyseras Som nämnts tidigare vill jag se närmare på ett par texter som finns med på den relativt nystartade obligatoriska kyrkoherdeutbildningens litteraturlista.

Inom Svenska kyrkan pågår en förändring av kraven för att kunna bli kyrkoherde, så här uttrycks informationen om denna utbildning i en inbjudan: Kyrkomötet beslöt 2007 om ett tillägg i Kyrkoordningen kring vilken behörighet, som krävs för

7

att ”anställas som domprost eller kyrkoherde eller på ett längre vikariat än tre månader.”

Tillägget slår fast att den som skall vara behörig till dessa tjänster skall ha ”genomgått den utbildning som har fastställts av Kyrkostyrelsen.” Ändringen i kyrkoordningen gäller från 200801-01 med övergångsbestämmelser intill utgången av 2012.

En behörighetsgivande utbildning för kyrkoherdar har skapats och de första studenterna har genomgått utbildningen. Kursen omfattar 10 veckors studier (15 högskolepoäng).

(Källa: inbjudan till behörighetsgivande kyrkoherdekurs till prästerna i Luleå stift 2010-09-08) Ur litteraturlistan har jag valt följande föreläsningar: I februari 1996 inbjöd Stiftelsen Fjellstedtska skolan tillsammans med Svenska kyrkans forskningssekretariat, Svenska kyrkans pastoralinstitut i Uppsala och Teologiska Institutionen i Uppsala till en konferens med rubriken Kyrkligt ledarskap inför 2000-talet - om prästens yrkesroll och religiöst ledarskap.

Anders Bäckström håller den första föreläsningen vid konferensen med rubriken "Auktoritetens grund".

Där talar Bäckström om begreppet auktoritet som det centrala i att vara ledare inom kyrkan, samtidigt påpekar han att all form av auktoritet är ifrågasatt på två sätt i den nutida svenska kulturen. Den myndiga människans framväxt där individens utveckling alltid står i centrum, den individuella växten inte åskådningen står i centrum vad gäller trosåskådningar. "Gudstjänsten måste således ge något för att individen ska ägna tid åt den eller så är det ett akut behov som är bakgrunden till att en präst kontaktas." s 8 Samtidigt har kyrkan marginaliserats i samhället – det är den andra processen som undergräver den traditionella auktoriteten som en präst kunde ha.

Idag står prästen i en rollkonflikt mellan den "institutionsrelaterade" rollen att representera det heliga och predika tron å ena sidan, och å andra sidan uppgiften att tolka tidens frågor och symbolisera det heliga genom tider och platser. Bäckström menar att detta innebär att varje präst står inför dubbla och motstridiga förväntningar som påverkar prästen negativt.

Bäckström definierar begreppet "auktoritet" på följande sätt: "auktoritet innebär rätten att utöva ledarskap inom en grupp eller organisation baserad på en kombination av personliga kvalitéer och kunskapskvalitéer. Att utöva auktoritet innebär att influera och leda människors idéer och handlingar på ett sätt som de uppfattar som legitimt." s 10 För att komma vidare använder Bäckström begreppet professionalitet. Han menar att det finns en gammal form av professionalitet som tidigare prästen stått för men nu måste ersättas av en annan ny typ av professionalitet.

Det behövs en förändring från kunskapsprofessionalitet som handlade om att en person innehar en exklusiv kunskap eller förvaltar ett kunskapsområde som är sanktionerat av samhället och som personen tillägnat sig genom en lång utbildning. Denna sociala professionalitet exemplifieras med läkarens som har en specifik kunskap som gör att hon kan föreskriva åtgärder för att lindra sjukdomar etc.

8

Mot denna sätts en kulturell professionalitet som är "förmågan att göra kunskapen tillgänglig genom att hjälpa individen att tolka eller definiera verkligheten. (...) förmågan att ge händelser och handlingar mening." s 12 När sedan Bäckström konkretiserar vad detta betyder för prästen skriver han: "Det professionella ligger inte i förmågan att kunna mycket, utan i förmågan att kunna förfoga över kunskapen eller i förmågan att teoretiskt- teologiskt kunna reflektera över praxis, dvs. i förmågan att kunna reflektera offentligt över sin tro." s 12-13 För att detta ska kunna göras med auktoritet behöver prästen två egenskaper enligt Bäckström att prästen är en djupt andlig person som därmed äger rätt att representera det gudomliga, och att prästen har en teologisk kunskap förvärvad genom långa studier och därmed har en "expertgrund" för sin uppgift.

Detta måste även accepteras av församlingsborna för att prästen ska kunna fungera i sin tjänst, en ledare måste erkännas som ledare för att kunna vara det.

Vid sidan av detta finns också kravet på kyrkoherden att vara en professionell ledare i relation till de anställda medarbetarna i församlingen. Men detta lämnas åsido i föreläsningen.

Med Max Webers definitioner av auktoritetens grund menar Bäckström att det finns en förskjutning från traditionell till expertbetonad auktoritetsgrund och från officiellt betonad auktoritetsgrund (vigning mm) till en grund som står på personligt baserad relationsorienterad grund. Den personliga kompetensen ger auktoriteten i samhället idag och så är det även inom Svenska kyrkan.

I en avslutande kommentar tar Bäckström upp flera olika vägar framåt, det är vikten av att ägna det kvinnliga ledarskapet mer uppmärksamhet "eftersom det har visat sig vara särskilt framgångsrikt inom professioner som grundar sig på en kulturell auktoritet." Han tar upp ledarskap som relationer till förtroendevalda, anställda och till dem som söker prästens tjänster.

Han är även inne på vikten av laganda och tydliga mål för församlingens verksamhet som kan vara en god hjälp i ledarskapet och i att skapa en öppen församlingskultur.

Avslutningsvis betonar Bäckström att frågan om auktoritet och ledarskap bör ägnas stor uppmärksamhet inför framtiden, både i det svenska samhället och i Svenska kyrkan.

Den 15-16 september 2005 hölls "The Second International Conference on Church Leadership" i Uppsala. Inbjudare var Uppsala universitet, Diakonhjemmet University College och The Peter Fjellstedt Foundation.

Vid denna konferens hölls en rad föreläsningar kring kyrkligt ledarskap, den föreläsning som finns med i litteraturlistan på den obligatoriska kyrkoherdekursen i Svenska kyrkan är: Jackson W. Carroll: "A Manner of Life Worthy of the Gospel": Exploring the Meaning of Excellent Pastoral Leadership" s 1-17 Carroll som är "Williams Professor Emeritus of Religion and Society, Duke University Divinity School, Durham, NC, USA" (Carroll 2005 s 76 - författarpresentationerna) tar upp frågorna om

9

ledarskap inom kyrkorna från sitt nordamerikanska perspektiv.

Han stödjer sig på det han kallar "insights from cultural sociologists", intervjumaterial (Carroll 2005 s 1) och den bok han nyligen skrivit med titeln "God's potters: Pastoral Leadership and the Shaping of Congregations".

När Carroll ska beskriva vilka egenskaper som är önskvärda för en god kyrklig ledare tar han sin utgångspunkt i bibelord och bibliska termer. Gud är krukmakaren som formar lerkärl - på samma sätt ska en ledare eller pastor forma en församling dvs. vara en Guds krukmakare och på detta sätt ska församlingen uppenbara Gud på det bästa möjliga sätt.

(Carroll använder genomgående termen "pastor" för den församlingsledande person som leder gudstjänster, församlingsadministrationen och utvecklingen av församlingsarbetet, jag använder mig av hans term för att göra framställningen enklare) Församlingen eller Guds kyrka visar eller uppenbarar Gud för människor enligt Carroll, och i denna process har pastorn en mycket viktig roll: "the pastor is a primary agent in forming and shaping a congregation´s culture: its beliefs and practices, its way of being in ministry" (Carroll 2005 s 1) Pastorn gör inte detta själv utan tillsammans med aktiva församlingsmedlemmar, genom en process där bibelns ord och kyrkans tradition får möta de utmaningar som kommer från den värld som den befinner sig i.

Hur ska då pastorns arbete fungera och vilka egenskaper bör han eller hon ha för att, som Caroll säger arbetet inte ska vara "sadly ordinary or mediocre minstry" utan vara en "excellent ministry"?(Carroll 2005 s 2) Först lyfter Carroll fram tanken att detta pastorala ledarskap har två sidor: Det som han kallar ”excellent ministry” är en norm eller standard att leva upp till. Utifrån kyrkans långa historia och tradition finns det exempel som kan användas för att bedöma den egna eller andras församlingsverksamhet. Allt ifrån bibelns beskrivningar av församlingsgemenskap via kyrkofäder och kyrkomödrar och historiska förgrundsgestalter som Luther och Calvin, Wesley eller Bonhoeffer till vår egen tids goda exempel hittas dessa exempel och normer.

Den andra sidan är att det goda församlingsarbetet måste vara kontextuellt, det ska anknyta till den tid och plats där församlingen ska verka, och det krävs betydande anpassning till platsen, storleken på församlingen osv. Och Carroll betonar att en pastor som fungerar bra i ett sammanhang kanske inte alltid kan göra sig gällande på samma sätt i en annan kontext.

Innan han går in på de önskvärda egenskaperna hos den individ som ska fungera som pastor vill Carroll betona att den framgångsrika församlingen fungerar kollektivt: "excellent ministry is corporate or communal in character." (Carroll 2005 s 5) Arbetet ska bygga upp hela gemenskapen och ta till vara varje medlems engagemang och olika talanger eller gåvor.

Detta menar Carroll är ett skifte i synen på församlingsarbete som har skett på senare tid. Ett byte från en mer individcentrerad, individualistisk och pastorscentrerad syn till en som betonar församlingens verksamhet som "the work of the whole people of God". s 6 Alla medlemmars tjänst för det samhälle som de lever i är det som lyfts fram mer och mer.

Pastorns roll blir att samordna och att göra engagemang möjligt, att se individer och stödja dem

10

till att göra viktiga insatser i eller utanför kyrkans sammanhang.

I detta sammanhang menar Carroll att församlingen ska vara en energikälla till det samhälle där den verkar, dess verksamhet ska ge individer och samhället hopp.

Skillnaderna mellan vilka förväntningar som kan möta en pastor i en liten och en stor församling uttrycks på följande sätt: “in a small congregation... ministry will often be described in terms of the care, support, and fellowship that members share with each other and with those in the surrounding community. In such congregations a pastor is most likely to be valued as an excellent leader if she or he genuinely knows and loves the congregation, visit the members´ homes, workplaces, and hospital rooms, and is present with them in significant moments in their lives."

Men i den stora församlingen uppskattas "dynamic preaching, inspiring worship, and a full array of well-designed programs and outreach ministries." (Carroll 2005 s 8) Carroll visar här på två mycket olika sätt att fungera som ledare i församlingen beroende av församlingens storlek, den lilla församlingen vill ha den nära omsorgens ledarskap med mycket personlig kontakt, stöd och diakonalt förhållningssätt, ja till och med pastorns kärlek till församlingen. Den stora församlingen behöver och önskar strategen, organisatören och den inspirerande ledaren.

Efter dessa tankar tar Carroll fram fyra egenskaper (Carroll 2005 s 10-17) som han menar gör det pastorala ledarskapet enastående, och dessa fyra är centrala för alla former av församlingsarbete: 1, resiliency and spiritual disciplines: det första ordet står för en elastisk eller seg hållning som liknas vid ett träd som böjer sig för starka vindar men inte bryts. Att kunna stå stark i besvärliga situationer och handskas med svårigheter utan att själv brytas ner är en grundläggande hållning som behövs enligt Carroll (s 10) Ett exempel bland många är pastorer som var aktiva i 1960talets Medborgarrättsrörelse i USAs sydstater och som fick mycket hårt motstånd. Att i detta läge inte ge upp eller låta sig tystas är en viktig ledaregenskap.

Att själv leva ett andligt liv menar Carroll är också oerhört viktigt för att kunna vara ledare inom kyrkan.

2, agility: ordet står för vighet och snabbhet och används i detta sammanhang med Carolls egna ord : "...not only responding nimbly but also faithfully, thoughtfully, innovatively, and appropriately (all the adverbs are important) in the face of the constantly changing world."

I en omvärld som snabbt förändras och ställer kyrkan inför nya uppgifter och utmaningar ska ledaren kunna svara på dessa på ett lämpligt sätt utan för mycket tvekan. Handlingskraft är ett ord som dyker upp men kombinerat med en god bedömningsförmåga. I denna punkt använder Caroll även ordet "Adaptation". Ett ord som ligger nära är anpassningsförmåga eller flexibilitet, men utan ge upp ärendet eller lämna det bärande budskapet.

3, willingness to stay connected, att ha goda sociala kontakter och stöd hos kollegor är essentiellt för en ledare för att kunna bearbeta problem och missräkningar och glädjas över

11

framgångar och lyckosamma satsningar i arbetet.

4, self-directed and career-long learners, ledaren behöver ständigt lära sig nya saker och hålla sig ajour med många olika utvecklingar inom teologisk forskning och andra relevanta kunskapsfält.

Men denna punkt handlar även om att lära sig och dra slutsatser av både framgångar och misslyckanden.

Analys, kommentarer och diskussion

Jag väljer nu att försöka dra några slutsatser eller enbart kommentera texterna jag läst utifrån tre rubriker: Genus – vad sägs om genus i texten, finns det traditionella genuskonstruktioner i texten, dolda eller underförstådda utsagor om genus?

Vad sägs om klass i texten – finns det underförstådda eller dolda klasskonstruktioner, talas det utifrån en urskiljbar klassposition?

Makt – hur ser maktfördelning och maktstruktur ut?

På grund av snäva begränsningar i tid och utrymme (som jag troligen har överskridit här någonstans) sitter jag med två texter författade av män.

I båda de häften som jag arbetat med finns det även artiklar skrivna av kvinnor, men enligt vad jag har sett så är det de två här behandlade texterna som är angivna i litteraturlistorna. Det finns annat material som ingår i kursen, men dessa två talar tydligast om ledaregenskaper i Svenska kyrkan och det gör att jag trots allt väljer dessa två exempel.

Anders Bäckström: För Bäckström är som synes ett grundbegrepp auktoritet för en ledare inom Svenska kyrkan. Redan i definitionen av auktoriteten sägs det att den ska grundas på en kombination av personliga kvalitéer och kunskapskvalitéer”. Dessa egenskaper kopplas sedan ihop med en kulturell professionalitet som handlar om att hjälpa individer att tolka eller definiera verkligheten. Detta sägs kunna ske genom att ha förmågan att förfoga över sin gedigna kunskap – att teoretiskt – teologiskt reflektera över praxis – med andra ord reflektera offentligt över sin tro.

Bäckström skriver om att kvinnligt ledarskap har visat sig framgångsrikt när det gäller kulturell professionalitet, men utan att definiera ytterligare vad han lägger in i det kvinnliga ledarskapet. I några korta meningar finns ord om laganda och arbetslag med samt vikten av goda relationer till anställda, förtroendevalda och församlingsmedlemmar.

Två egenskaper krävs: djup personlig andlighet – för att kunna representera det gudomliga och stor teologisk kunskap för att ha expertisen som behövs. Med Webers 12

begrepp talar Bäckström om att den personliga kompetensen blir allt mer betydelsefull och en ledarstil som är personligt baserad och relationsorienterad blir allt viktigare.

Genus Bäckström är inne på kvinnligt ledarskap i en kort passage i samband med kulturell auktoritet, han menar att den har visat sig framgångsrik men han definierar inte vad han lägger in i begreppet ”kvinnligt ledarskap”. Möjligen kan det utläsas i viss mån i hans beskrivning av den kulturella professionaliteten. Den präglas av tolkning och ett definierande av verkligheten och att kunna reflektera offentligt om sin tro…

En fråga som kan ställas är om resten av hans beskrivning av ledarskapet trots allt handlar mer om ett manligt ledarskap, han lyfter ju fram egenskaper som traditionellt sett har tillskrivits män som till exempel teoretiskt reflekterande. Bäckströms ger en bild av en individ som i sin ensamhet fungerar som ledare i den första delen av föredraget, först på slutet kommer några kommentarer om laganda och arbetslag. Varför ser jag framför mig en ensam man vid skrivbordet som ledare i hans framställning? Beror det kanske inte enbart på min egen prägling vid traditionell konstruktion av genus?

Klass Det kulturella kapitalet som Bourdieu talar om – handlar bl.a. om att ha tillgång till språket i olika grad. Ett offentligt reflekterande över sin tro som grundas i en tolkning och definition av tillvaron i ljuset av stor teologisk kunskap, denna förmåga placerar in den önskvärda personen högt på skalan av det kulturella kapitalet. Så blir ledaren en person som befinner sig i en hög position, åtminstone medelklass eller över och långt borta från det som skulle kunna kallas arbetarklass eller vilka termer man vill använda.

Och om Bourdieu har rätt i sina tankar om klassens betydelse för vilken bild och tolkning av verkligheten som är möjlig har denne ledare en helt annan verklighetssyn än lägre klasser och man kan fråga sig om det blir möjligt att tolka tillvaron för dem?

Förhoppningsvis kan en människa gå utöver sin position och leva sig in i andra människors existentiella situation, men nog behövs det ledare ur olika samhällsgrupper och av olika genus…

Makt Själva grundfrågan för Bäckström är auktoriteten – dvs en fråga om makt. Bäckströms definition av detta är ”att utöva auktoritet innebär att influera och leda människors idéer och handlingar på ett sätt som de uppfattar som legitimt.” s 10 Ledarskap skulle kunna uttryckas på andra sätt än i makttermer även om någon typ av förtroende eller ”auktoritet” förstås är nödvändig för att ledarskapet ska kunna fungera.

Men sammantaget med resten av mina tentativa tolkningar av Bäckströms konstruktion av ledaren blir bilden tydlig, en högreståndsman med betydande intellektuella gåvor och auktoritära drag som inte tvekar att ta beslut och driva sin linje.

Jackson W.Carroll: 13

Genus Carroll använder både traditionellt kvinnliga och manliga beskrivningar av pastorn.

Krukmakaren kan förstås vara av vilket kön som helst, likaså den ledarroll som handlar om samordning och möjliggörande av engagemang hos andra men eventuellt lutar det åt en betoning av traditionellt kvinnliga egenskaper.

Mer tydligt blir detta när Carroll beskriver ledaren i den lilla församlingen, hon som älskar och känner sin församling, besöker deras hem och arbetsplatser och delar livets stora och svåra ögonblick, däremot kanske den stora församlingens ledare låter mer som en traditionellt konstruerad man: dynamisk och väl fungerande organisatör.

De fyra egenskaperna på slutet uttrycker en seg hållfast styrka som ändå är mjuk och följsam, goda sociala kontakter och ständigt öppen för nya kunskaper och erfarenheter.

Och allt detta ska syfta till att tillsammans med andra formge församlingens goda kultur – som en krukmakare formar ett lerkärl. Allt detta sammantaget ger en stark betoning av egenskaper som traditionellt kallats kvinnliga i mina ögon. Frågan är om det kan vara en liknande konstruktion som Pilgrim gjorde med de kvinnliga egenskaperna. Även om misstanken dyker upp kan jag inte bekräfta den i detta begränsade material.

Klass När det gäller klass så har Carroll en tankegång som anknyter till Bourdieus tankar. Det jag syftar på är betoningen av hur en ledare kan fungera olika bra i olika sammanhang och till exempel i församlingar av olika storlek, detta skulle kunna kopplas till tanken på Habitus och de likheter som finns mellan personer som befinner sig nära varandra på skalan av tillgång till de kapital som Bourdieu talar om. Att vara ledare i ett sammanhang där det finns likheter med den egna livsförståelsen fungerar säkert bättre än motsatsen.

Detta är förstås problematiskt i Svenska kyrkans kontext, speciellt där folkkyrkotanken är aktuell och där det finns ambitioner att vara hela folkets kyrka. Det behövs en mångfald av både klass och genus i ledningen av en folkkyrka för att kunna ha ett bredare spektrum i kyrkans verksamhet och vara om inte hela folkets kyrka så en kyrka för så många som möjligt…

Makt Hos Carroll finns en helt annan betoning av gemenskapens roll, församlingens arbete är hela församlingens och pastorns roll ligger mer i möjliggöraren än i den auktoritärt styrande ledaren. Trots det talar Carroll om pastorn, inte som leret i Guds hand utan som Guds krukmakare. Pastorn formar församlingen istället för att pastorn själv är en av övriga församlingsmedlemmar som tillsammans med varandra formas av Gud. Pastorn är en avgörande faktor i formandet av församlingens kultur, men också dess tro och praktik enligt Carroll.

Carrolls konstruktion av ledarskapet är mer präglat av hans egen kontext än vad den verkade vid en första genomläsning.

Den har en hel del sympatiska drag men samtidigt finns det drag av övermänskliga krav 14

och egenskaper som ska uppfyllas. Målet med ”Excellent Pastoral Leadership” och de krav som Carroll radar upp blir för mig till sist omöjliga trots betoningen av att det är en gemensam uppgift för hela församlingen. Kanske tar jag i för mycket, men i orden han skriver om ”sadly ordinary or mediocre ministry”, det sorgligt vanliga eller mediokra ledarskapet anar jag ett förakt för svaghet som känns ohälsosamt och mycket felplacerat.

Där får jag sluta mitt studium för tillfället och grubbla vidare på hur ett öppet och demokratiskt ledarskap skulle kunna fungera i vår egen kontext utan att skapa ouppnåeliga ideal eller diskvalificera personer på grund av genus eller klass.

Litteratur: Bourdieu, Pierre (1995): Praktiskt förnuft - bidrag till en handlingsteori. Bokförlaget Daidalos, Göteborg Bäckström, Anders (red) (1996): Kyrkligt ledarskap inför 2000-talet - om prästens yrkesroll och religiöst ledarskap. Uppsala: Svenska kyrkans forskningsråd. (Tro & Tanke 1996:2) Caroll, Jackson W (2005): "A Manner of Life Worthy of the Gospel": Exploring the Meaning of Excellent Pastoral Leadership i: The Second International Conference on Church Leadership, Uppsala, Sweden, September 15-16, 2005. Uppsala: Faculty of Theology, Uppsala University. S.117.

Connell, Raewyn (2009); Om Genus, andra upplagan. Bokförlaget Daidalos, Göteborg.

Gustafsson, Johanna (2001): Kyrka och kön – om könskonstruktioner i Svenska kyrkan 19451985. Brutus Östlings Bokförlag Symposium, Stockholm.

Svalfors, Ulrika (2008): Andlighetens ordning - en diskursiv läsning av tidskriften Pilgrim.

Uppsala: Uppsala Universitet. Diss. Uppsala.

15