Kropp, själ, natur - sensommardikter frün Ed(en) Anna Rosengren, red.
EDS FÖRSAMLING Citera oss gärna - men ange källan Första upplagan 2018 ISBN 978-91-982335-2-0 Författare: Anna Rosengren, i samverkan med lokala poeter Ansvarig beställare: Christofer Wilson, kyrkoherde i Eds församling © Eds församling/Anna Rosengren
Innehåll Inledning Ann-Marie Almström: Sång, musik
Ann-Marie leder programmet vid Scen för Poesi. Hon bjuder också på sång & musik.
Gerd Karin Nordlund: Dikter & dagbok från landet
Gerd Karin delar ett par av sina översättningar av John Talbot White, åtföljda av sina egna dikter.
Robert Westman: Dikter & målningar Robert delar några av sina många målningar och dikter.
Irene Johansson: Odyséer, resor i nutid
Irene delar en av sina odyssér, som handlar om en kulturnatt i Uppsala.
Anna Rosengren: Livets essens
Anna delar några av sina dikter om livets essens, som handlar om liv, död och kärlek.
Länkar
Bild 1: Trappan till/frรฅn kyrkstenen vid Edssjรถn. Foto: Anna Rosengren
Kropp, själ, natur - sensommardikter frün Ed(en)
Bild 2: Klockargården, sedd från stranden genom vinbär. Foto: Annika Andersson
Inledning Eds församling ligger i Upplands Väsby, precis invid Edssjön. Omgivningens skönhet har inspirerat oss att leka med orden och kalla det Eden. Här finns också den vackra lilla Klockargården, som nyttjas vid kyrkkaffe, förrättningar, själavård och retreat. Den används också också vid kulturella aftnar såsom ”Scen för poesi”, en del i församlingens två veckor långa fokus på ”Kropp och själ” varje år i augusti. Scen för poesi är en fin tradition i Eds församling, som leds av Ann-Marie Almström. Det här året bestämde vi oss för att i detta häfte samla några av de alster som ska framföras, utifrån en idé av Irene Johansson som är en av våra poeter. Du kan köpa häftet till förmån för våra kulturella verksamheter i Ed. Redan finns mycket fin verksamhet, såsom musikaftnar, kulturveckor och målarkurser.Vi gläds åt våra lokala poeter, såsom Irene Johansson, Robert Westberg och Gerd Karin Nordlund. Bland våra planer framöver finns skrivarverkstad och kurser i att skriva sitt liv, men också mer kreativa poesiaftnar med musik, fördjupande retreater med meditativt och kreativt måleri och även utställningar. Kanske blir det också kulturpromenader längs med Edssjön. De vackra omgivningarna har fått inspirera oss till denna bok och märks också i fotografierna, som alla är hämtade från området vid Eds kyrka, Klockargården och Edssjön. Några är tagna av vår kommunikatör Annika Andersson, andra av mig, Anna Rosengren,. Vi hoppas att du ska uppskatta vår bok och inspireras av den till att ta del av det vi gör, men också att själv skriva och måla och spela och sjunga. Framför allt hoppas vi att boken ger dig en upplevelse av att vara ett med kropp, själ och natur. Anna Rosengren, poet och präst
Program, sång & musik
Ann-Marie Almström Ann-Marie är vår projektledare i Scen för Poesi. Hon bidrar också med sång och musik i programmen.
Dikter & dagbok från landet
Gerd Karin Nordlund Gerd Karin Nordlund bor i Väsby. Hon har skrivit flera diktsamlingar. Här delar hon sina översättningar av John Talbot White, åtföljda av sina egna dikter.
Dagbok från landet 23 mars 1973 Det råder en glad uppsluppenhet i trädgårdarna. Färgade flaggor, aluminiumremsor och nät som påminner om godispynt hänger i träden. Det är tyvärr inte ett nytt sätt att fira våren, med en girland för att fira återkomsten av växandets årstid- Det är en del av den eviga kampen mellan fruktodlaren och hans ärkefiende, bofinken. Finken behöver inte sådana förmåner för att försköna sin färgrika flygtur, när han snappar åt sig knoppar på gren efter gren med ett skrockande läte utmed sin färdväg. Men bonden hör ingen glädje i detta ljud, för bofinken kan riva av 60 växande knoppar på en minut och tar en rejäl tull på höstskörden. Alla ting som dekorerar träden är försök att skrämma bort honom. I några trädgårdar har man till och med hängt ballonger som liknar en hök. Andra bönder som jag har träffat har skjutit finken eller fångat honom in i en bur ditlurad av en annan fångad fågel. Bofinken är en hemlighetsfull fågel. Den är aldrig långt ifrån att kunna ta skydd och hans värsta härjningar är på de yttersta träden. På grund av detta förefaller det vara en försumbar reduktion av trädgårdarnas areal. Under vinterns gång har jag sett många nya träd planteras, särskilt i det mycket omtyckta området omkring Faversham, rakt ner till flodmynningens brädd. Med försiktig planering kan bonden undvika tydliga frostfickor och det finns många medel mot insektspester, men bofinken är den svåraste fienden av alla. Hans praktfulla fjäderbeklädnad är ett nöje för vandraren, men de som har sin inkomst från marken fruktar hans muntra ankomst. John Talbot White Översättning Gerd Karin Nordlund
Vår Bofinken är en vacker fågel. Så här års kommer han tillbaka. Han är hungrig och glad, äter snabbt upp en stor del av knopparna på fruktträden, sjunger och reder sitt bo. Fruktodlaren är inte glad. Bofinken är min ärkefiende suckar mannen, hänger remsor av aluminiumfolie i träden, lurar in fåglar i en bur, fäster en hotfull hök av plast vid grenen. Fågeln kvittrar. Det här är mitt! Gerd Karin Nordlund
Bild 3: Körbärsblom vid Eds klockargård. Foto: Anna Rosengren
Dagbok från landet 19 maj 1973 Det var en olycksbådande dag som byborna i Offham hade valt att fira maj. Molnen omfamnade Downs och hopade sig när de närmade sig Medways dal. Molnen hängde som en våt filt över gräsplanen, och de galanta flaggorna rufsade tröttsamt bland stånden utmed sidorna. Ängsliga grupper samlades i de lokala gästgiverierna med många sökande blickar mot himlen och med en nedstämd skakning på huvudet. Det var dags för ytterligare en till tröstande öl före processionen började. Den vitklädda Majdrottningen anlände punktligt bakom en gammal traktor följd av hennes unga sällskap. De röda och vita dräkterna och blommande grenar förtjänade en beröring av solsken, men de unga huttrade sig modigt igenom ritualen. Snart var drottningen krönt med blommor och underhållarna försökte förmedla en känsla av glädje. Folk värmde upp sig genom att kasta saker på gammalt porslin och äta hamburgare. En känsla av lättnad infann sig när klimax kom med ankomsten av ryttarna för att föreviga den gamla traditionen med att välta omkull pålen. Den vita pålen med tvärbom, som stod på gräsplanen, är en av de sällsynta överlevarna i sitt slag. En annan påle är särskilt rest för det här tillfället. Ryttarna dundrade fram en efter en över den våta kapplöpningsbanan och riktade sina pålar mot 60 svarta prickar på ett plank på tvärslån. När de träffade det, vreds och svängdes en hink med vatten för att träffa den mest långsamma ryttaren. Deras blåa mantlar flög och de röda korsen på deras bröstband lade ytterligare till en upplevelse av firandet denna ogynnsamma dag. John Talbot White Översättning Gerd Karin Nordlund
Reflektion Det finns dagar att minnas, att lägga till de angenäma upplevelserna och att senare ha dem i beredskap när glädjen tryter. Livet är en tålmodig övning i att vara till. Gerd Karin Nordlund
Bild 4: Trädgården vid Klockargården bär många minnen Foto: Anna Rosengren
Dikter & målningar
Robert Westberg Robert bor med sin sambo i ett torp i norra Väsby. Han skriver, målar, skulpterar och njuter av att odla och leva i samklang med naturen. Här delar han några målningar och dikter.
Någonting Någonting Ropar en stilla fläkt en skir doft Från hav som möter himmel från land som möter hav lyfter jorden min färd Robert Westberg
Bild 5: MĂĽltning av Robert Westberg
Du ruvar i natten Du ruvar i natten I min natt I mitt mörker Och du är jag Den jag inte känner känner av Du ruvar i natten Och mitt hjärta min mage Hela mitt inre Oroar du I början var du inte så stark Så många nya intryck dolde din närvaro min unga kropp Nöjde sig med magkatarr Du ruvar i natten Växer medan jag blir svagare Och fast jag vet att vi måste mötas gruvar jag mig medan jag bit för bit avslöjas Robert Westberg
Bild 6: MĂĽltning av Robert Westberg
Jag stannar upp Jag stannar upp en stund Låter det mörka synas Möter det - mörkret jag fötts ur där det begynnande ljuset nått mig Där hämtar jag kraft att leva Om och om igen Robert Westberg
Bild 7: MĂĽltning av Robert Westberg
Odysséer, resor i nutid
Irene Johansson Irene bor i Väsby. Hon kallar sina kallar sina skriftliga uttryck för Odyssér, resor i nutid”. Här delar hon en odyssé från en kulturnatt i Uppsala.
Kulturnatt i Uppsala Dansfestival i S:t Mariakyrkan Dansar oss glada, delger varandra rörelser, Vildare rytmer Allvarsamma tankar löses upp i dansen Helig lugn dans i gudstjänsten Lycka är att vara i Nuet och även paus för nyttig vegetarisk lunch Vi är snart i vimlet med folk, 140.000-150 000 besökare har hittat till evenemanget Kulturnatt i Uppsala 28:e året i rad, 200 arrangörer gör sig uppmärksamma idag. För oss Kortfilmer, musik i varje gathörn och på caféer, konstig konst och vanlig, teater, bugg och folkdans, Vad mer? Tittar kanske in på någon nation. Se en vit katt slank in på Slottsgränd! Månne Maja Gräddnos? Plötsligt skyfall gör sjöar på gator och torg Ingen Eldshow! Duger en tidning på huvudet? bättre med rejält paraply från förnäma Grand hotell Återlämnas vid senare tillfälle Trängs för att se ACO-gruppen i hotellets matsal, en Beatleslåt kanske Enkel fika på stadsbiblioteket, hör ukulele-spelande stort gäng ”En sockerbagare här bor i staden” Författare ……… läser ur sin bok i English Bookshop på hörnet av Svartbäcksgatan För fort och entonigt så vi tröttnar men andra sitter kvar Åhlens varuhus öppet – fin orange t-shirt-inköp för styrketräning
En surrealistisk Salvador Dali på galleri Mollbrink visar vackra mjuka linjer i skapelser Enstaka klockor rinner ut Och blir uppskrämda av Andalusisk hund på väggen Skyndar vidare i regnet Aldrig tröttnar vi att gå i denna stad, broar över Fyrisån, blicken mot den ståtliga gamla Domen och se gatulampornas åldriga sken Vilar och torkar kläderna i cafè Årummet med en Gränges lättöl och Cappuccino Mörkt ute och folk skyndar förbi fönstret och en och annan äventyrlig cyklist med paraply Vi hittar så småningom till Peder Strandhs Filurverkstad på Storgatan Strålkastare lyser upp det lilla huset på innergården Vacker fantasifull ko på vykort, nu inramad Konstnären Peder spelar på synten ”Natten är dagens mor” missionskyrkan har lyrisk och musikalisk resa för oss En strimma hopp finns alltid i mörkret, är ord att ta med sig. Får Välsignelse för hemfärden i bil och snart dags att sova, men först hänga kläder på tork, långt efter midnatt. Irene Johansson
Bild 8: MĂĽltning av Robert Westberg
Livets essens
Anna Rosengren Anna är präst i Eds församling med särskilt ansvar för barn & familj samt verksamhet för Kropp & Själ. Hon tycker om att lyssna på människors livsberättelser och skriva läkande, lärande och poetiskt om livets essens. Här delar hon några dikter om liv och död och kärlek.
Stjärnfödd Stjärnan som tändes när du föddes, hör för alltid samman med din själ. Din livsupplevelse hon värnar, och vill dig alltigenom väl. Din stjärna lyser vägen om du vill, hon bjuder överblick och klara val. Så tålmodigt hon följer dig, i rusig lycka likaväl som djupa kval. Hon begär alls ingenting tillbaka, hennes längtan är av annan art: att du må veta vem du innerst är att även du må lysa lika klart. Din fulla glans hon ville visa, din kärnas ädla karaktär. En dag blir gåtan helt förklarad: att stjärnan själv din kärna är. Anna Rosengren
Bild 9: Galaxrรถrelser Mรฅlning av Anna Rosengren
Om döden Döden är inte slutet, endast en horisont, så långt vi kan se härifrån. Döden finns inte som enhet, som bestämd form... den sker hela tiden, som en aspekt av allt, en skugga som förstärker livets färger. Döden är i varje utandning, varje skymning. Varje avslappnat tillstånd bär spår av död. Tänk att den kan vara så vacker och så njutbart vilsam. Och så skrämmande medan vi dväljs i onyanserat fasthållande vid livet, vid inandning och gryning, som om vi värjde oss för natten och vilan. Allt har sin tid. Så även uppluckringen, upplösandet, avskedet, gränsdragningen, tomheten och den totala avskalningen. När den omfamnas och blir bekant är den välkommen och ljuv så väl som livet. Utandningen blir lika behaglig som inandningen. De hör samman och återskapar varandra i ett heligt flöde. Döden speglar ljuset från en ny säsong, den är det allra första skedet i en början, tabula rasa, det rena, otrampad snö, obrukad jord,
stilla orörd vattenyta, tyst avvaktan. Där i det släta o-aktiga kan det nya få ett djupare fäste. Mjukt kan livet fästa på dödens ytor. Så gör döden allting helt. Anna Rosengren
Bild 10: Ed(en) kyrka pรฅ andra sidan Edssjรถn. Foto: Anna Rosengren
Kärleken tar oss hem Kärlek är ett slags förfinad närvaro. Kärlek är intimitetsnärvaron i allt som är. Kärlek är att vara så uppfylld av denna sublima närvaro, att hela varandet sväller, i ett slags extas av existens. Från kärlekens synvinkel finns inga gränser, mellan det ena och det andra, från det ena till det andra. Från kärlekens synvinkel finns ingen början och inget slut, den är ett evigt expanderande och genomsmekande.
Kärlek är inte en romantisk föreställning om vad något är, borde vara eller bli. Kärlek har inga illusioner. Kärlek är redan. Såsom den svulstiga, mustiga trygglyckan, som uppstår när tårar är torkade och ett svagt leende krusar sig vid mungipan, där trösten får fäste. Där hjärtat är som allra mjukast, och nuddar det mest förtunnade, allra skiraste ömheten,
Bild 11: Näckrosor i Edssjön Foto: Anna Rosengren
som väcker oss till liv. Som när man smeker ett litet, litet barn över kinden. Så nästan outhärdligt längtande att vara ett med, komma så nära det går och samtidigt så ytterst medveten om varsamhetsbehovet, skörheten i det som värnas. Som när man ser in i någons ögon och ser sig själv, förstår hur allt hänger samman,
hur allt är helt, hur vi är ett med varandra, minns, genom den andre, vilka vi är och valv efter valv, skikt efter skikt öppnar sig, så att vi glömmer att värja oss för den svällande ömhetsfamnande expansionen, som är så oundvikligt njutbar. Kärlek är vissheten om alltings intima samhörighet. Den beundrande fascinationen över stora vidder, likaväl som varsamhetsförundran
över molekylsmå skörheter, men också ett slags vänligt varande i alla mellanskikten - och särskilt i de skrymslen som annars undanträngs, som göms och glöms. Kärlek är att se vårt ömsesidighetsberoende - överallt. Kärlek är innerst ett slags sublim, intim närvaro. Intimiteten skriker inte, den pladdrar inte, den viskar i vördnad. Ju närmare vi kommer, desto mer tystnar ljuden, desto mer stillar sig vågorna, rörelserna, orden, mönstren, skiftningarna, formerna. Intimiteten för oss
automatiskt mot mitten, mot det vilsamma, tomhetsvarandet, möjlighetsblivandet, ursprungsmedvetandet - det vi är. Kärlekens syfte är just detta: att genom fascination och svulstiga överväldiganden, via nakna sårbarhetsömma, smekningsmjuka skiftningar ta oss längre och längre in mot mitten, den innersta kärnan, verklighetsmedvetandets intima tempel. Kärlekens syfte är att ta oss hem. Anna Rosengren
Bild 12: Barn på väg hem från vandring längs Edssjön. Foto: Anna Rosengren
Länkar www,edsforsamling.se www.gerdkarinnordlund.se https://www.hembygd.se/upplands-vasby/ http://www.upplandsvasby.se/uppleva-och-gora/kultur.html
ISBN 978-91-982335-2-0