Västnyländsk årsbok 2019

VÄSTNYLÄNDSK ÅRSBOK 2019 Fyrtioandra årgången

Västnyländska kultursamfundet r.f.

1

Artikelredaktör Christoffer Holm

Årskrönikör

Sophie Kawecki

Denna årsbok har utgivits med bidrag av Bergsrådinnan Sophie von Julins stiftelse, Svenska kulturfonden och Raseborgs stad.

Layout och ombrytning, bildredaktör: Annette Ström Omslagsbild: Tarja Kvarnström (Villa Maija, Hangö) Bilder bakpärmen: Tarja Kvarnström, Chris Senn, Annette Ström, Multifoto/Johan Ljungqvist

© Västnyländska kultursamfundet r.f.

Waasa Graphics Oy 2019 ISSN 0356-9063 Västnyländska kultursamfundet r.f. www.vastnylandskakultursamfundet.fi

2

Årets tema för årsboken är arkitektur. På fotot ekobyggande inne i Ingå kyrka. Foto: Paul Lynch/The Natural Building Company

Västnyländsk årsbok postas hem till alla medlemmar i Västnyländska kultursamfundet. Årsboken och föreningens övriga böcker går att köpa i Luckan Raseborg, Karis eller i Luckans webbshop (https://holvi.com/shop/LuckanRaseborg). Äldre årgångar finns också till försäljning i Luckan, förutsatt att det finns kvar av dem i lager (se s. 124 för mer information). Nästa års tema för årsboken planeras bli barnkultur.

Det går även att läsa äldre årsböcker elektroniskt på föreningens webbplats (www.vastnylandskakultursamfundet.fi). På webbsidan finns ett elektroniskt formulär för medlemsansökan. Föreningens medlemmar får också 20 % rabatt på föreningens övriga böcker i Västnyländska kultursamfundets skriftserie.

3

Innehåll Förord....................................................................................................... 6 Vad heter gatan? – Om gatunamn i Ekenäs av Magnus Cederlöf.................. 8 Hvitträsk föddes ur nationalromantiken av Thomas Ermala..................... 16 Sjundby och Svidja – Två herrgårdsslott i Sjundeå av Margareta Hägg..... 22 Badhusparkens villor berättar av Tarja Kvarnström.................................. 32 Ekobyggande växer i Västnyland av Paul Lynch........................................ 46 Varför finns det så många funkishus i Karis? av Göran Fagerstedt............. 54 Västnyland år 2018 av Sophie Kawecki..................................................... 63 Från kommunerna.................................................................................. 64 Nytt stadshus och nya chefer .......................................................................65 Centrumplanering........................................................................................67 Kommunal ekonomi ...................................................................................71 Fastigheter till salu .......................................................................................73 Samhälle ................................................................................................ 75 Utveckling av trafiken..................................................................................75 Ny taxilag påverkar Västnyland ....................................................................78 Bankvärlden i förändring .............................................................................79 Vårdbolag på frammarsch ............................................................................80 Utbildning.............................................................................................. 82 Skolcentrum och jopoklass ..........................................................................83 Novia, Axxell, VNF och Lärkkulla ...............................................................85 Näringsliv............................................................................................... 86 Kablar förbinder vår region med Europa .....................................................86 Positivt och negativt från industrierna .........................................................87 Turismen – framtidens trumfkort? ...............................................................89 Kultur .................................................................................................... 92 Barnkultur ...................................................................................................92 Konst och design .........................................................................................94 Teater ..........................................................................................................97 Musik och film ..........................................................................................100 Litteratur ...................................................................................................101 4

Jubileumsår och fläktar från medeltiden ....................................................105 Matkultur och bryggeriverksamhet ............................................................107 Idrott ................................................................................................... 112 Fotboll och friidrott ...................................................................................113 Skytte och skidåkning ...............................................................................114 Övriga grenar.............................................................................................115 Miljö och väder .................................................................................... 117 Klimatångest och motåtgärder ...................................................................117 Ut i naturen ..............................................................................................119 …och så till sist vädret ..............................................................................121

5

Förord För den fyrtioandra årgången av Västnyländsk årsbok har vi i år dykt ner i det arkitektoniska och byggnadshistoriska arv Västnyland erbjuder. Arvet är både varierande och imponerande, och handlar om mycket mer än enbart vackra och intressanta byggnader. Arvet berättar om människor och vardag, historia och visioner liksom utseende och funktion. Många av byggnaderna och arkitekturen som presenteras i denna årsbok har en lång historia och har både präglat och präglats av den västnyländska historien genom decennier och sekler.

Med denna bredd som utgångsläge får vi genom artiklar från Hangö i väster till Kyrkslätt i öster bekanta oss med en uppsjö olika teman. Årets artiklar handlar om arkitektoniska egenheter, fascinerande byggnadskultur, intressanta gatunamn, miljövänligt byggande, vardaglig stadsplanering, historiska byggnader och kreativa arkitekter.

Magnus Cederlöf berättar om hur ortnamn genom åren vuxit fram i Ekenäs. Varför behövs de, hur väljs de och hurdana gatunamn har Ekenäs? Thomas Ermala presenterar arkitekterna Herman Gesellius, Armas Lindgrens och Eliel Saarinens ståtliga nationalromantiska bygge Hvitträsk i Kyrkslätt.

Hur uppkom och hur byggdes detta praktverk?

Margareta Hägg riktar våra blickar mot Christoffer Holm två av de äldsta byggnaderna i Västnyland, är doktorand i historia vid herrgårdsslotten Sjundby och Svidja i SjunÅbo Akademi och frilandeå. Här kommer de otaliga ägarna och insande skribent med histovånarna genom åren fram, samt hur slotten ria, kultur och samhällsinförändrats genom nästan 500 år av historia. formation som specialomTarja Kvarnström målar upp villakulturen i råden. Född och uppvuxen Badhusparken i Hangö ur de boendes peri Hangö med ett intresse för spektiv. Även här berättas husens historia hela Västnylands varieranalltså utifrån deras ägare. Vad hände i vilde och fascinerande histolorna, vem bodde där och hur fick de sina ria, kultur och utveckling. fascinerande namn?

6

Efter resorna i historien får vi en inblick i mycket modernare och framförallt ekologiskt byggande genom regionala The Natural Building Companys redogörelse för den nya trenden i naturenligt byggande. Paul Lynch berättar här vad naturenligt byggande egentligen handlar om, och aktuella projekt i regionen presenteras.

Slutligen tar Göran Fagerstedt oss till Karis, eller Finlands ”funkishuvudstad” som man kanske kan kalla staden. Funkisstilen är slående i Karis, men hur blev det så, och vem ligger bakom de många så kallade sockerbitarna? Årsboken avslutas med Sophie Kaweckis sammanfattning av händelserna, frågorna och förloppen som präglade Västnyland under 2018. Årskrönikan skrivs för tredje gången av Sophie som de senaste åren även fungerat som artikelredaktör för Västnyländsk årsbok. Efter denna årsbok ger Sophie över även krönikan till mig, en stor men också mycket intressant uppgift som jag hoppas kunna både förvalta och ge nya perspektiv för framtiden.

Hangö, 12.1.2019 Christoffer Holm

7

TEMA GATUNAMN I EKENÄS

Vad heter gatan?

Om gatunamn i Ekenäs

G

Text & bild: Magnus Cederlöf

atunamn är något som finns närvarande i vår vardag på ett så naturligt sätt att vi knappt lägger märke till dem. Gatunamnen har dock en viktig funktion för att underlätta angivande av plats, och är dessutom en länk till stadens historia och utveckling.

För att ta till ett aningen slitet uttryck kan man hävda att redan de gamla romarna hade ett behov av att namnge gator. Ännu i dag kan den över 2 000 år gamla Via Appia beundras i Rom. Den fick sitt namn efter den framstående censorn Appius, som lät bygga vägen. På samma sätt har man också i nyare tid namngett gator efter personer som på ett eller annat sätt utmärkt sig i en stads liv. I exempelvis Ekenäs får man dock gå ända till slutet av 1800-talet för att träffa på det första gatunamnet som syftar på en person. Före detta namngavs visserligen gator efter monarker, såsom Kungsgatan och Drottninggatan på svenska tiden och Nikolajgatan under autonomitiden.

I takt med att staden har byggts och planerats har nya gator och gatunamn kommit till. Dessutom förekommer det att gator byter namn av olika orsaker.

Efterhand har det ställts allt mera systematiska krav på hur namngivningen av gator ska gå till.

Några grundregler vid namngivning av gator Gatunamn är bruksvara i den meningen att de används flitigt i vardagen. Det innebär att de måste vara lätta att skriva och uttala för att minimera risken för missförstånd. Dessutom ska de ha en rimlig längd för att rymmas på skyltar.

Vidare ska de vara neutrala i den meningen att de inte får väcka anstöt. Gatunamnen har i första hand en informativ funktion, men också rent språkliga krav ställs på gatunamnen. Förutom att de naturligtvis ska vara korrekt skrivna, ska de också följa en viss språklig norm, det vill säga vara konstruerade på ett enhetligt sätt. Detta gäller exempelvis valet av bestämd eller obestämd form.

8

De första kartorna Den första kända kartan över Ekenäs är från 1696 och uppgjord av Samuel Brotherus. Trots att staden som grundades 1546 vid det laget redan hade halvtannat sekel på nacken är de namngivna gatorna enligt kartan endast två stycken till antalet. Det är frågan om Kyrkgatan motsvarande nuvarande Stora Kyrkogatan och Smedsgatan som existerar i samma form fortfarande. Enligt kartan hade staden vid denna tid flera gator som inte var namngivna.

Säkerligen hade dessa gator ändå inofficiella namn trots att de inte upptogs på Brotherus karta. Stadens bebyggelse sträckte sig i detta skede ungefär fram till nuvarande Rådhustorget.

Gatunätverket i slutet av 1600-talet uppvisar en oregelbunden struktur. Gatorna är anpassade efter gårdarna och deras utsträckning och inte tvärtom. Gatorna förefaller i allmänhet vara både trånga och slingriga. I detta skede kan man inte se något spår av den planeringsfilosofi som började göra sig gällande på 1600-talet. Enligt detta nya synsätt ville man

Magnus Cederlöf ”Född och uppvuxen i Ekenäs, student från Ekenäs Gymnasium 1980. DI i kemi från Tekniska högskolan och ekon.dr. från Svenska handelshögskolan. Min doktors-avhandling från 2001 behandlade ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Jag har arbetat inom miljöförvaltningen sedan 1988.

För närvarande har jag en tjänst som miljöråd vid Miljöministeriet.

Trots att jag numera är Esbobo är min mentala hemort Raseborg. År 2017 publicerade Västnyländska kultursamfundet min bok om persongatunamn i Ekenäs. På hösten 2018 utkom Affären vid Vitsand år 1854, också den med Kultursamfundet som förläggare.”

9

TEMA GATUNAMN I EKENÄS

Ett lyckat gatunamn är lätt att memorera.

Namn som associerar till en välkänd plats eller person kan sägas uppfylla detta kriterium. I en tvåspråkig stad är det viktigt att man konstruerar funktionella namn på bägge språken. Kategorinamn är vanliga vid namngivning av flera gator i en ny stadsdel. Då väljer man namn ur samma motivkrets för ett flertal gator. Detta underlättar associering mellan gatunamn och lokalisering av gatan i fråga. Färska exempel på användning av kategorinamn finns exempelvis i Gammelboda på Degerön, där naturrelaterade namn har valts för villagatorna i området.

10

Stadsplanerna ger ordning och reda Den första stadsplanen för Ekenäs fastställdes av kejsar Nikolaj I år 1841. Den var uppgjord av lantmätaren G.W. Gyldén som utarbetade stadsplaner för över 30 städer i Finland under sin karriär. En sensationell nyhet i Gyldéns plan var Skepparträdgården. Nu skulle Ekenäs få sin första park. Det tog dock tid innan parken förverkligades på det sätt som planen anger. Gyldén ritade in Perspektivet, det vill säga föregångaren till Raseborgsvägen, som en esplanad. Gatan var alltså bred och kantades av lövträd. Planen återspeglar tydligt det tidstypiska stadsplanetänkandet med rutnätet som ideal.

Gyldén gick dock fram med varsam hand i de gamla, oregelbundet byggda stadsdelarna. Dessutom fästes alltså vikt vid estetiska värden, staden skulle ha ett tilltalande ansikte med parker och grönska. En annan nyhet i Gyldéns plan Bild (t.v.): Brotherus karta.

11

TEMA GATUNAMN I EKENÄS

åstadkomma större rätlinjighet och regelbundenhet i stadsstrukturen. I Finland var Per Brahe en varm förespråkare för det nya stadsplanetänkandet. Brahe var en flitig grundare av nya städer som utmärktes av en stadsplan baserad på rutnätsmönster.

Adam Malmström uppgjorde en karta över Ekenäs hundra år efter Brotherus, kartan är daterad 1798. Staden sträckte sig vid denna tid fram till nuvarande Skillnadsgatan och Vaktgatan. Stadsstrukturen hade enligt Malmströms karta blivit något mera regelbunden men var ännu långt ifrån något rutnät. De facto hör Ekenäs och Borgå till de finländska städer som undgick ombyggnad enligt det nya stadsplanetänkandets ideal.

På Malmströms karta har antalet namngivna gator ökat till fjorton stycken.

Det ökade antalet namngivna gator är dels ett tecken på stadens tillväxt, dels visar det på ett ökat behov av att kunna ange plats utifrån gatunamn. Ett alternativt sätt att ange plats var med hjälp av numreringen av gårdarna i staden.

Redan på Brotherus karta är stadens gårdar försedda med löpande numrering.

Både Brotherus och Malmströms verk är kartor, inte stadsplaner över Ekenäs.

De återger alltså den fysiska verkligheten och är inte avsedda som styrinstrument för byggandet i staden. Från början av 1800-talet inträder ett växande behov av att reglera stadsstrukturen. Det är framförallt en ökad fokusering på förebyggande brandskydd som ligger bakom regleringen av byggandet i städerna. I Ekenäs utarbetades en egen byggnadsordning redan på 1820-talet. Det handlade om att husen inte skulle placeras för tätt intill varandra och att gatorna skulle byggas tillräckligt breda. Även val av byggnadsmaterial reglerades.

TEMA GATUNAMN I EKENÄS

var att kvarteren vid sidan av gårdarna nu försågs med en löpande numrering.

Också stadsdelarna, som var fyra till antalet vid denna tid, försågs med en löpande numrering. Ordning och reda hade alltså fått en klart förhöjd prioritet. År 1856 fick städerna i Finland en byggnadsförordning. Från och med nu blev stadsplaneringen norm för hur byggandet i städerna skulle förverkligas.

Detta betydde att man fäste ökad uppmärksamhet vid gatunätverket och därmed också vid namngivningen av gator. Gatunamngivningen kom på så sätt att bli integrerad i stadsplaneprocessen. Stadsplaner förverkligades ändå inte alltid som sådana. Förändringar i verkställigheten av en plan kunde också, och kan fortfarande, återspeglas på namngivningen av gator.

Under 1800-talet utarbetades stadsplaner för Ekenäs i två omgångar. Den äldre planen från 1841 var alltså G.W. Gyldéns verk, medan den yngre planen från 1889 baserade sig på ett förslag utarbetat av Jonatan Reuter, kanske mer känd som författare. Tiden efter Krimkriget i mitten av seklet utmärktes av en stark tillväxt. Stadens växande befolkning och spirande industri krävde omfattande nybyggnation. Den femte stadsdelen mellan åsen och järnvägen höll på att ta form utan någon gällande stadsplan. Den nya planen utgick från tanken på att stadens gamla struktur skulle bevaras även om de nya kvarteren planerades i enlighet med en rutnätsfilosofi. Den traditionella rutnätsplanen hade dock hamnat på defensiven vid denna tid. Nya värderingar såsom småskalighet och anpassning till terräng och existerande bebyggelse började göra sig gällande. En annan nyhet som uppträdde i samband med planen från 1889 var bruket av persongatunamn. Nu namngavs nämligen Sigfrid Aroni gata för att hedra minnet av den excentriske astronomen och prästen Sigfrid Aronus Forsius som levde sina sista år i Ekenäs på 1620-talet.

Stadsplaneringen och behovet av gatunamn ökar Under 1900-talet kom en lång rad stadsplaner att utarbetas i Ekenäs. Det var i praktiken ofta frågan om stadsdelsplaner, inte om heltäckande stadsplaner. I allt högre grad gällde stadsplaneringen de nya stadsdelar som uppstod efterhand öster om den gamla kärnstaden. Staden växte nämligen kontinuerligt i alla tänkbara riktningar.

Stadsplaneringen har varit och är fortfarande en politiskt laddad fråga. Det beror helt enkelt på att den berör många väsentliga intressen, inte minst ekonomiska. Erfarenheterna i Ekenäs visar i vissa fall på långt utdragna stadsplaneprocesser där de centrala tvistefrågorna har kretsat kring byggnadsrätt och frågan om att bevara gammalt eller bygga nytt.

12

Persongatunamn blir vanligare Efter introduktionen av de första persongatunamnen i Ekenäs i slutet av 1800-talet var man länge rätt återhållsam med att hedra enskilda personer på detta sätt. På 1930-talet såg flera nya persongatunamn dagens ljus och därefter har de sakta men säkert ökat i antal. En klar topp i statistiken uppvisar året 2009 då den nya staden Raseborg bildades. Kommunfusionen innebar en omfattande revidering av gatunamnen i de tre ursprungliga kommunerna. Den omedelbara orsaken till namnreformen var att samma gatunamn förekom i minst två av de samgående kommunerna. I dagens läge har andelen persongatunamn i det centrala Ekenäs stigit till omkring 15 %. För att denna andel ska stiga krävs att redan existerande gatunamn ändras till persongatunamn.

Då gator namnges utgår man från ett rimligt antagande om namnets beständighet över tid. Detta har både rent praktiska, men också mera principiella, orsaker. Saken ställs på sin spets då det gäller förändring av ett persongatunamn till ett annat. Detta var fallet i Ekenäs år 1931 då Nikolajgatan fick namnet Gustav Wasas gata. I detta fall var det frågan om ett klart politiskt ställningstagande trots att den officiella motiveringen var mera återhållsamt formulerad.

Förändring av persongatunamn till följd av förändrade politiska konjunkturer är ett bekant fenomen också internationellt sett. Men beslutsfattarna kan 13

TEMA GATUNAMN I EKENÄS

Det ständiga stadsplanearbetet ställde också växande krav på utarbetandet av nya gatunamn. Redan 1911 träffar man i stadens annaler på en kommitté med uppgift att komma med förslag till nya gatunamn. Stadens beslutsfattare hade alltså kommit fram till att namngivningen av gator var beslut som behövde beredas grundligt och med tillräcklig sakkunskap.

I dagens Raseborg har man en gatunamnskommitté med uppgift att komma med förslag till nya gatunamn. Beslutsgången kring gatunamn har ändrat väsentligt över tid. Generellt sett kan man säga att gatunamnsärenden numera ligger helt och hållet i stadens egna händer. Detta återspeglar också det faktum att stadsplaneringen numera styrs genom allmänna principer i lagstiftningen, inte genom att underställa planer för statlig fastställelse, vilket länge var brukligt. Det vilar dock på stadens ansvar att skaffa fram tillräcklig språklig och historisk expertis som grund för namngivningen.

I staden Raseborg är det numera samhällstekniska nämnden som fattar beslut om gatunamn. Så har det naturligtvis inte alltid varit. Beroende på vilken tidsperiod i stadens historia man talar om ankom beslut i gatunamnsärenden på magistraten eller stadsfullmäktige. Och i de fall gatunamnen ingick i stadsplaner var en fastställelse av statliga myndigheter det sista ledet i beslutsgången.

TEMA GATUNAMN I EKENÄS

också ställas inför den situationen att föremålet för hedersbetygelsen har fallit i total glömska och persongatunamnet i den meningen har passerat sitt ”bästföre-datum”. Mot det kan naturligtvis invändas att avsikten med gatunamnet uttryckligen är att personen i fråga inte ska glömmas bort.

I allmänhet följer man regeln att det är redan avlidna personer som kan hedras med ett gatunamn. Tanken bakom regeln är att man på så sätt kan utvärdera personens hela livsgärning vid namngivningen. Alla gånger följer man dock inte denna regel. Talande exempel på sådana undantag är i Ekenäs gatunamnen Larssonsvägen och Cederblomsgatan som hedrar minnet av förgrundsfigurerna till de svenska hjälpinsatserna efter våra senaste krig. Såväl Lars Larsson som Aina Cederblom var vid god vigör då de fick sina gator. I Ekenäs ville man dock inte vänta länge med namngivningen – den stora tacksamhetsskulden för de svenska hjälpinsatserna förutsatte en rask beslutsgång.

Larssonsvägen fotograferad från gamla vattentornet.

14

Vid sidan av sin rent informativa uppgift utgör gatunamnen också på många sätt ett slags minnen i miljön. I många fall erbjuder de referenser till stadens historia och förser i den meningen gatan med ett historiskt-mentalt perspektiv.

Gatunamnen kan ses som ett slags arkeologiska skikt som hänvisar till olika epoker i stadens historia.

I Ekenäs hänvisar gatunamnen i Gamla stan till stadens långa traditioner inom olika hantverk. Gator som Målaregatan och Garvaregatan har ursprungligen fått sina namn efter hantverkare som haft gårdar invid gatan. Ursprungligen har gatunamnet alltså syftat på person, men efterhand har det blivit frågan om en mera allmän hänsyftning till hantverket i fråga. Stadens industrialisering återspeglas också i gatunamnen. Bryggerigatan och Väverigatan utgör goda exempel på det.

Också persongatunamnen i Ekenäs återkopplar relativt väl till olika skeden i stadens historia. Via dessa personer får man hänvisningar till stadens grundande och första stapplande steg, den så kallade grevskapstiden, det oroliga 1700-talet, autonomitiden präglad av tillväxt samt 1900-talet med såväl krig som det moderna samhällets genombrott. Helhetsintrycket av persongatunamnen i Ekenäs är att det är frågan om en balanserad uppsättning märkespersoner som bidragit till stadens välgång inom livets olika områden. I samma andetag måste dock konstateras att den manliga dominansen i namnuppsättningen ur dagens perspektiv är iögonfallande. Denna skevhet har i någon mån rättats till med de namnbeslut som togs då Raseborgs stad grundades.

Det är också värt att reflektera över vad som saknas i uppsättningen gatunamn. Eftersom namngivning av gator är politiska beslut handlar det lite hårdraget om maktutövning. Uppsättningen gatunamn i en stad kan sett ur den synvinkeln sägas återspegla de politiska maktkonstellationerna och de därtill hörande värderingarna och preferenserna. Hantverkarna har fått sina gator i Gamla stan, men var finns industriarbetarnas gator? Här har man alltså nöjt sig med namn som hänvisar till själva verksamheten, men inte till de människor som varit sysselsatta i stadens fabriker.

Något av en lucka i uppsättningen av gatunamn kan avsaknaden av sjöfartsrelaterade namn också tyckas vara. Ekenäs grundades trots allt för att uppta konkurrensen med Reval inom sjöfarten. Trots att staden aldrig blev någon stor hamn- eller rederistad var sjöfarten ändå en viktig näringsgren för staden ända in på 1900-talet. Detta faktum kunde på något sätt manifesteras även bland gatunamnen.

15

TEMA GATUNAMN I EKENÄS

Gatunamnen återberättar historien

TEMA ATELJÉN I HVITTRÄSK

Hvitträsk föddes ur nationalromantiken

D

Text & bild: Thomas Ermala

e finländska identitetssträvandena efter den ryska tiden låg som grund då tre arkitekter i början av 1900-talet hittade en perfekt plats för en ny arkitektateljé. Snart hade Herman Gesellius, Armas Lindgren och Eliel Saarinen skapat ett drömhem och en kreativ ateljé vid Hvitträsk i Kyrkslätt.

Vad betyder det att vara finländare? I dag kan det kännas lätt att ge flera olika svar på denna fråga. Men frågan har inte alltid varit lätt att besvara, bland annat på grund av vår historia med både Sverige och Ryssland. Finland utgjorde den östra rikshalvan i det svenska riket från medeltiden ända till 1809, och från det fram till 1917 var Finland en autonom del av det ryska kejsardömet. Därmed hade ingen egen finländsk identitet haft utrymme att utvecklats under flera århundraden. I stället tänkte sig folket oftast vara en del av det härskande landet.

Men på 1800-talet föddes äntligen idén om finskhet. “Svenskar äro vi inte längre, ryssar vilja vi inte bli, låt oss alltså bli finnar” förklarar den finländska nationalromantiska rörelsen i ett nötskal. Folket visste om sin egen historia med andra länder, de godkände hur sakerna var då, men de hade ändå drömmar om någonting nytt.

Denna rörelse, för att idolisera och ära finskheten, spred sig till alla delar av det finländska samhället. Litteratur som Kalevala, äkta finska berättelser och legender från Karelen, publicerades. Konst som hyllade Finland föddes. På 1890-talet nådde denna rörelse även arkitekturen i Finland.

En ödemarksateljé vid Vitträsk På 1890-talet studerade tre unga män på Polytekniska Institutet i Helsingfors.

De tre männen hade mycket liknande idéer om hurdana byggnader de ville planera. Dessa män var Herman Gesellius, Armas Lindgren och Eliel Saarinen. De ville sätta sina egna spår på det finländska samhället, med byggnader som var skapta i den nationalromantiska stilen. När de ännu studerade på Polytekniska 16

Villan och konstateljén Hvitträsk utgör ett av de främsta exemplen på finländsk nationalromantik.

17

TEMA ATELJÉN I HVITTRÄSK

grundade de en egen arkitektbyrå, Gesellius, Lindgren, Saarinen, för att inleda sina karriärer som arkitekter.

Varje arkitekt hade sin egen bravur inom byrån. Gesellius hade studerat till ingenjör innan han bytte till arkitektur, Lindgren var intresserad av konsthistoria och kände till stilarna som användes och hur de skulle användas, medan Saarinen var visionären och konstnären i trion. Möjligen just tack vare detta samarbete mellan de tre männen med sina egna specialområden vann byrån olika tävlingar och blev populär relativt snabbt.

Från 1896–1903 hade byrån sitt kontor i Helsingfors på Västra Henriksgatan (dagens Mannerheimvägen) men drömmen var att flytta ut från den trånga och internationella staden till den finländska landsbygden, i samma anda som olika konstnärer (såsom Akseli Gallen-Kallela med Kalela i Ruovesi) vid denna tid gjort, för att vara nära den rena finländska naturen. År 1901 hittade trion en perfekt plats för sin vision om en så kallad ödemarksateljé, när de planerade Villa Hvittorp för magister R.E. Westerlund vid

TEMA ATELJÉN I HVITTRÄSK

sjön Vitträsk i Kyrkslätt. De fann en plats som hade allt vad de ville ha vid sitt ateljéhem: finländska skogar, klippor och sjölandskap. Efter att ha beviljats ett lån på 75 000 finska mark inleddes bygget av deras drömhem redan samma år. År 1903 blev huvudbyggnaden färdig och alla arkitekter kunde äntligen flytta in till hemmet som döptes till Hvitträsk enligt sjön bredvid.

Olika idéer och stilar När man som arkitekt planerar byggnader för andra kan beställarna alltid säga nej till olika idéer som de inte gillar, men när trion Gesellius, Lindgren och Saarinen planerade Hvitträsk för dem själva, hade de helt fria händer för husets stil. På detta sätt kan man anse att Hvitträsk representerar den mest nationalromantiska byggnaden som dessa arkitekter har planerat.

Tanken för Hvitträsk var att samtliga tre arkitekter skulle ha sitt eget hem vid platsen. Detta gjordes så att Saarinen flyttade in i södra flygeln, medan Lindgren med sin familj flyttade in i den norra. Gesellius fick sitt eget hus på andra sidan av innergården och bodde i den så kallade “Lilla villan”. Därtill hade de ett gemensamt utrymme för arbete och kontorsutrymmen i ateljén.

I Hvitträsk förenas olika idéer och stilar, från de traditionella finska loftbyggnaderna till medeltida finländska slott, för att lyfta fram den finländska identiteten och helt enkelt för att fira finskheten.

Mycket av grunden till Hvitträsks byggnader är gjord just i den medeltida slottsstilen med stora naturliga stenblock av den finländska nationalstenen granit. Fastän Stora naturliga stenblock i granit skapar den medeltida slottsstilen i Hvitträsk och dominerar mycket av fasaden.

18

Huvudbyggnaden omges av trädgårdar som terrasserats med stenmurar. Runt området finns en naturmiljö med badstränder, stigar, rastplatser, vildvuxna skogar och stränder.

19

TEMA ATELJÉN I HVITTRÄSK

man skulle kunna argumentera att medeltida slott i Finland är svenska, vilket inte är helt och hållet fel, så var denna stil för arkitekterna mera en hyllning till Finlands historia. Från detta tänkande föddes också tornet i “Lilla villan” som senare blev något av en symbol för Hvitträsk. På “Lilla villan” användes också mycket timmer för ytterväggarna. Denna stil har speciellt i Norden en mycket lång historia som går tillbaka till järnåldern, om inte längre, och används till och med ännu i dag.

Men vid sekelskiftet representerade denna byggnadsstil helt enkelt allmogestilen. Största delen av folket i landet bodde då ute på landsbygden, utan influenser av utländska idéer. Livsstilen ute på landsbygden romantiserades, och detta är också synligt i konsten från samma tid, då flera målningar har motiv från landsbygden, med det vanliga folket, inte de rika eller viktiga, i huvudrollen.

Både norra och södra flygeln byggdes ursprungligen i samma loftbodsstil som “Lilla villan” innan de gavs en elegantare jämnare yta. Speciellt den ursprungliga norra flygeln var ett landmärke i området med dess dominerande stocktorn som kunde ses från andra sida sjön. Denna byggnad brann dock ned 1922, vilket ledde till att Saarinens son, Eero, planerade den nya flygeln 1929 när han ännu studerade arkitektur. Denna vita byggnad är alltså ett av de två projekt Eero har gjort här i Finland. Det andra är renoveringen av Svenska Teatern i Helsingfors tillsammans med Jarl Eklund.

20

Interiörerna i Hvitträsk har ändrats flera gånger under åren. Lilla villan är i dag ett café och en restaurang, och har därmed anpassats till denna användning. Byggnaden som finns där den tidigare Norra flygeln brann ned används i dag som konferensutrymme. Den byggnad som i dag väcker den starkaste känslan av nationalromantik är ändå södra flygeln, som i dag fungerar som Thomas Ermala museum. studerar arkeologi och Också stugan i södra flygeln väcker med museologi vid Helsingdess stockbyggnader och namn nationalrofors universitet och mantisk känsla. Detta var alltså hemmets har jobbat som guide i största rum och fungerade som husets sal Hvitträsk. och vardagsrum. Detta rum tillsammans med matsalen är de mest dekorerade och stilistiska rummen i huset. Matsalen med dess välvda tak, fresker och glasmålningar är planerad för att påminna om en medeltida kyrka istället för ett slott.

I de övre våningarna tar denna nationalromantiska stil ändå snabbt slut. Orsaken till detta var att gästerna inte hade orsak att besöka den övre våningen där Saarinens familj bodde, utan bara fick se de två rummen i nedre våningen, då man på den här tiden skiljde åt det privata och offentliga livet. Idéerna syns alltså i mindre grad där, speciellt i barnkammaren, där utsikten är mot skogarna och sjön så att barnen alltid skulle ha nära till dessa.

Herman Gesellius, Armas Lindgren och Eliel Saarinen gick alla i senare skeden av sina liv i olika riktningar, men deras byggnader lever kvar ännu i dag, flera av dem skyddade som kulturarv. Av dessa byggnader representerar Hvitträsk möjligen bäst vad de sökte i den finländska nationalromantiska stilen, någonting som firar Finland, dess folk och finskhet, någonting som kombinerar det traditionella med det moderna.

Deras samarbete har gett oss en av de vackraste byggnaderna i Finland och kronjuvelen av den nationalromantiska byggnadsstilen. Hvitträsk står än i dag som en påminnelse om en tid då vi finländare ännu sökte vår nationella identitet, och som ett exempel på den skönhet detta fattiga, lilla och okända land i Norden kunde skapa.

T.v. Tornet till höger tillhör den så kallade Lilla Villan där Herman Gesellius bodde. Mittemot ligger huvudbyggnaden där Eliel Saarinen och Armas Lindgren flyttade in.

21

TEMA ATELJÉN I HVITTRÄSK

Nytt bruk och kulturarv

TEMA SLOTTEN I SJUNDEÅ

Sjundby och Svidja – Två herrgårdsslott i Sjundeå Text & bild: Margareta Hägg

U

nder 1500-talet restes två herrgårdsslott i Sjundeå, båda som ståtliga stenhus. Genom åren har gårdarna haft många ägare och upplevt både krig och bränder. Än i dag är de i privat ägo, men också lokala sevärdheter.

Skillnaden mellan ett slott och ett herrgårdsslott är att ett slott är byggt av en kunglig person medan ett herrgårdsslott är byggt av en adlig person. I Sjundeå finns både Svidja gård, även kallat Svidja slott eller egentligen Svidja herrgårdsslott, och Sjundby gård, även kallat Sjundby slott eller Sjundby herrgårdsslott.

Här följer en kort beskrivning av de viktigaste ägarna samt hur husen har ändrat under århundradena som gått. Båda byggdes under 1500-talet. Det anses av Svidja är cirka 20 år äldre än Sjundby.

Svidja gård Svidjas ursprungliga namn var Syrjälä, det vill säga ett läge i utmarken. På området har hittats arkeologiska fynd från stenåldern och järnåldern. Namnet Svidja omnämns första gången 1420, då rån mellan Kulla och Svidja fastställdes. Frälsemannen Ragvald Ragvaldsson har bildat gården av de olika småbruken. Sedan var det sonen, häradshövdingen i Raseborgs län Björn Ragvaldsson, som innehade gården från 1460. Hans dotter Elin var gift med riksrådet Joakim Fleming som även ägde Qvidja i Pargas. Han blev ny ägare till Svidja. Efter hans död övertog sonen Erik Fleming Svidja.

Erik Fleming lät uppföra ett stenhus på Svidja samt en fruktträdgård. En tysk borgare i Reval, Alert Dreykop, fick i uppdrag att skaffa äppel- och päronträd 1539. Det var början till Sjundeås första fruktträdgård. Det finns även upptecknat att Thomas Stenhuggare från Reval gjorde sex kvadratiska fönster med fem fots sidor till huset. Det var troligtvis även han som byggde huset. Efter Erik Flemings död var det frun Hebla Siggesdotter som slutförde stenhusbygget.

22

Dagens Svidja sett från trädgården (södersidan).

23

TEMA SLOTTEN I SJUNDEÅ

Ovanför dörren uppsattes en stentavla med Flemings och Sparres vapen samt texten erich.flemin r: hebla.siges.d. anno 1550.

Byggnaden uppfördes i gråsten. Längden på byggnaden var 28 meter och huset var 8,5 meter brett. Byggnaden hade en källare under jorden. Dessutom fanns det två våningar. I norr fanns en tornförsedd utbyggnad. Källaren hade fyra rum, ett på vardera sidan, ett rum mellan samt ett rum under tornet. Taket var i tunnvalv. Även första våningen var byggd på samma sätt. Där fanns två välvda rum samt förstuga. Hur andra våningen såg ut vet man inte eftersom den revs redan på 1700-talet, men troligtvis var rumsindelningen likadan som i första våningen. Ingången till huset fanns troligen i utbyggnaden i norr. Väggarna är ungefär en meter tjocka.

TEMA SLOTTEN I SJUNDEÅ

Stora förändringar i Svidja Sonen Claes Fleming övertog gården 1560. Gården plundrades under krigståget 1597. Under 1600-talet vistades inte ägarna i Sjundeå utan besökte bara gården då och då. Den 13 december 1663 köpte friherre Erik Fleming Svidja.

Under hans tid iståndsattes gården, men sedan kom stora ofreden. Eftersom stenhuset var obeboeligt byggdes ett nytt karaktärshus av trä som var färdigt 1730. Samma år såldes Svidja till Carl Henrik Wrangel som byggde ett nytt tvåvåningshus i trä. Han flyttade till Sverige och 1754 såldes Svidja till Esbjörn Cristian Reuterholm. Men 1758 utbröt en eldsvåda och trähuset brann ner.

Sonen Gustav Adolf Reuterholm iståndsatte därför stenhuset. Andra våningen revs och murades upp med tegel. Ett trapphus uppfördes på tornets östra sida.

Det fick ett italienskt skurtak som täcktes med näver och masugnsslagg. ByggSvidjas torn.

24

TEMA SLOTTEN I SJUNDEÅ

Svidja sett från norr.

nadsarbetet leddes av stadsarkitekten i Åbo Samuel Berner, men han dog innan arbetet var slutfört.

Första våningens rumsindelning bibehölls och ett av rummen inreddes till kök. I andra våningen fanns trapprummet, ett par rum i tornet, en korridor, en sal samt sex rum. Även Reuterholm satte upp en kalkstensplatta med Gyllenstiernas vapen samt årtalet 1761.

Under 1800-talet fanns det många ägare till Svidja. År 1898 såldes gården till slut till friherre August Wrede av Elimä.

Friherre August Wrede restaurerade slottet. Taket ändrades till ett sadeltak av plåt. Gavlarna fick trappformiga avsatser. Den stora salen fick ekpaneler. En ny köksavdelning byggdes i början av 1900-talet. Slottet fick då det utseende som det har i dag. Staten övertog Svidja 1932, då friherre Wrede hade gått i konkurs. Efter det fanns det rehabiliteringsverksamhet på slottet. Helsingfors universitet tog över gården på 1970-talet och den blev då en försöksgård. Som en liten sidokommentar kan det nämnas att Finlands första mjölkrobot fanns på Svidja. Staten reparerade slottet 1988 till 1996, men år 2006 avslutades försöksgårdsverksamheten. Rehnbergs från Gårdskulla fick hyra ägorna i tio 25

TEMA SLOTTEN I SJUNDEÅ

års tid, men slottet i bara ett år. Från och med 2007 stod slottet tomt för att i maj 2015 säljas åt Antti Herlin och Gårdskullas Gustav och Henrik Rehnberg.

Sjundby gård byggs som fästning Sjundby är omnämnt första gången år 1417, då gränsen mellan Sjundby och Kynnar fastställdes. Ägare var Lars Skytte. Jakob Henriksson Hästesko var däremot den som byggde slottet på 1500-talet. Han hade som uppgift att bevaka förstärkningen av befästningsverken i Viborg. Befästningsarkitekt Anders Målare i Pernau skulle till Viborg via Sjundby, så man tror att Jakob Henriksson Hästesko rådgjorde med honom om stenhuset som skulle byggas vid Sjundby.

Byggnaden är dessutom byggd som en fästning. Jakob Henriksson Hästesko kallade huset för Sjundbyhus. Det antas att huset började byggas på 1560-talet. Jakob Henriksson Hästesko dog innan huset var färdigbyggt. Hans änka Kirstin Horn av Kankas gifte om sig med Claes Åkesson Tott. Han färdigställde stenhuset på Sjundby. I arvskiftet efter Claes Åkesson Tott omnämns stenhuset på Sjundby. Totalt innehade fyra generationer av Tott-släkten Sjundby. Drottning Kristina ägde Sjundby en tid för att sedan skänka det åt Gustav Sparre.

Han besökte aldrig Sjundby och sålde det åt Ernst Johan Creutz. Under Ernst Johan Creutz tid renoverades slottet och övre våningen fick det utseende den har än i dag. Det var även Ernst Johan Creutz som anlade en trädgård samt en kryddgård vid Sjundby.

Svåra skador i bränder Den 24 juli 1698 köpte Thomas Teuterström, född Eriksson från Stortötar i Lojo och senare adlad Adlercreutz, Sjundby. Efter det har gården varit i släkten Adlercreutz´ ägo, visserligen nedärvd även på kvinnolinjen. Thomas Adlercreutz besökte troligtvis aldrig gården, men hans fru vistades åtminstone en gång där. Thomas Adlercreutz utförde reparationsarbeten på gården så att stenbyggnaden var i gott skick. Under stora ofreden plundrade ryssarna gården och tog med sig fönster, kakelugnar och spisar. Sonen Erik Adlercreutz bosatte sig på gården för att se till reparationsarbetena som gjordes därefter. En stor sädesbod hade byggts, inredningen i stenhuset hade delvis förnyats och en bro över strömmen byggdes.

T.h. Sjundbys huvudingång och Sjundby sett från vägen.

26

TEMA SLOTTEN I SJUNDEÃ…

27

TEMA SLOTTEN I SJUNDEÅ

Sjundby slott från början av 1900-talet. Foto: Sjundby slotts arkiv

År 1723 drabbades gården sedan av en eldsvåda. Inredningen i stenhuset blev förstörd och dessutom förstördes bron, sädesmagasinet, kvarnen, bakstugan och trädgårdsmästarbostaden. Nya uppbyggnadsarbeten följde. Vid arvsfördelningen fick Thomas Adlercreutz´ dotter Helena Sjundby. Hon var gift med kaptenen Otto Mauritz Krebs. De bosatte sig på Sjundby och byggde upp slottet. År 1740 har det konstaterats att Sjundby var väl bebyggt både med sten- och trähus. När Otto Mauritz dog fick äldsta dottern Helena Sofia Sjundby. Hon gifte sig med Jon Stålhammar, men hon dog kort därefter. Efter några år sålde Jon Stålhammar Sjundby till hustruns kusin, assessor Henrik Adlercreutz. Han bodde på Boe gård i Borgå men besökte ofta Sjundby. Sonen Carl Henrik Adlercreutz övertog gården efter faderns död och bosatte sig på Sjundby. Han inredde och möblerade slottet. Han köpte möbler och kakelugnar från Stockholm.

Han lät måla friser samt satte upp tapeter.

Under Adlercreutz tid fanns det en trädgårdsmästare på gården och på gården låg det som kallades lilla parken och stora parken. Dessa är i dag naturparker.

Efter hans död övertog sönerna Thomas och Carl gården. En stor eldsvåda in28

TEMA SLOTTEN I SJUNDEÅ

träffade återigen år 1841 då ladugården brann ner. Efter det sålde Carl sin andel av gården till Thomas. Under Thomas Adlercreutz tid renoverades det mycket, bland annat fick slottet plåttak. Efter hans död övertog sonen Henrik gården, men han dog efter bara fem år och halvsystern Selma övertog gården. Hon var gift med Ture Lindeberg.

De var bosatta på Pickala gård i Sjundeå. År 1918 fick Sjundby elektrisk belysning.

Sjundbys fönster och källarvalv samt delar av en rysk äreport.

29

TEMA SLOTTEN I SJUNDEÅ

Renovering efter parentesen

Margareta Hägg ”Jag är ursprungligen hemma från Korsholm i Österbotten, men flyttade till Sjundeå 1998 så jag har hunnit bo här över 20 år. År 2003 började jag på en guidekurs om området med tyngdpunkten på Porkalaparentesen. Jag blev auktoriserad guide 2004. Senare har jag även gått andra guidekurser i Västnyland samt tagit yrkesguideexamen. Jag är intresserad av lokalhistoria och guidar i stora delar av Västnyland.

Till utbildningen är jag filosofie doktor i biokemi och har tidigare jobbat på Landbrukets forskningscentral i Jockis. Numera jobbar jag på ackrediteringsenheten FINAS som är en del av Säkerhets- och kemikalieverket.”

30

Följande generation ägde slottet först gemensamt, men sedan ärvde Alma Linden det helt. Slottet hade förfallit under den så kallade Porkalaparentesen, det vill säga tiden då området kring Porkala efter fortsättningskriget var uthyrt till Ryssland 1944–1956.

Efter parentestiden renoverades Sjundby slott. Gården gick vidare till barnen 1979 och Margareta Segersven fick bland annat slottet. Slottet stod ändå tomt i tio år innan Margareta och maken Christer Segersven flyttade in 1992.

Husets grundplan är typisk för Vasatiden, ett avlångt hus på 28 x 18 meter. I källarvåningen finns det totalt sju källarrum som har välvda tak. Från källarvåningen leder en stentrappa upp till första våningen. Ytterväggarna är 1,80 meter tjocka, vilket märks bra vid fönstren.

Första våningen har genom åren ändrats. Ingången finns i mitten av den norra väggen. I första våningen finns förrådsrum, kök, samt många andra rum. På 1930-talet renoverades fönstren och nya fönsterkarmar och bågar sattes in i hela huset. Fönstren fick små rutor.

Hur andra våningen ursprungligen såg ut vet man inte, för på 1600-talet byggde Ernst Johan Creutz om den våningen. Där finns den stora salen samt ett förmak som kallas Karin Månsdotters rum. Dessutom finns det sovrum samt gästrum och bibliotek. Stora salens tak är speciellt, för det har gjorts av segel som tagits i krigsbyte av ryssarna vid slaget i Svensksund, år 1790. Salens golv är gjort av långa plankor som går från den ena ändan av rummet till den andra. Dessutom finns det

Sjundby har egna hemsidor: https://www.sjundby.fi för den som vill fördjupa sig i slottets historia.

Använda källor Brenner Alf, Sjundby gård, särtryck ur Sjundeå sockens historia del II (1955).

Brenner Alf, Svidja gård, särtryck ur Sjundeå sockens historia del II (1955).

Törn-Mangs Johanna, Herrgårdsliv, Söderströms (2011).

31

TEMA SLOTTEN I SJUNDEÅ

en vind. Yttertaket har ändrats flera gånger. Troligtvis har det ursprungligen funnits ett brant sadeltak. Takets nuvarande utseende uppkom under lagmannen Carl Henrik Adlercreutz´ tid. År 1871 fick huset plåttak.

TEMA VILLORNA I HANGÖ

Badhusparkens villor berättar Text & bild: Tarja Kvarnström

D

e ståtliga villorna i badhusparken i Hangö började resas i slutet av 1800-talet i samband med badhusets glansperiod. Alla villor har en egen historia att berätta, om både praktfull arkitektur och intressanta invånare.

Hangö blev stad år 1874. Det stora fina badhuset med sin ännu i dag karakteristiska sommarrestaurang Casino blev färdigt fem år senare, 1879. År 1880 beslöt man att auktionera ut tomterna runt badhusområdet för att kunna bygga hus för badhusgästernas vistelse. Ett besök för att förbättra hälsan i badhuset kunde vara halva perioden, sex veckor, eller hela perioden, tolv veckor. Behovet av hyresrum på sommaren var alltså skriande, eftersom badhusgästen ofta var frun i familjen, och hon hämtade med sig hela familjen och betjänterna. I början av badhusperioden kom de flesta gästerna från Sankt Petersburg. Finland var autonomt under Ryssland, så de ryska gästerna reste inrikes.

Badhusparkens område hörde på den tiden inte till själva stamstaden, så den aktuella stadsplanen gällde inte här. Därför är badhusparkens villor större, mera dekorerade och har en annan stil än villorna i dåvarande stamstaden.

Villorna är byggda i tre etapper; först vid Appelgrensvägen 1880–1890, sedan vid Mannerheimvägen från 1897 och slutligen vid Villavägen från och med 1900.

Parkens område var under badhusperioden (1879–1939) stängt, även för Hangöborna. Man var tvungen att köpa inträdesbiljett för att få vistas där.

När man hade löst in sin säsongsbiljett kunde man promenera i parken, besöka Casino med dess parlör och läsesal, lyssna på orkestermusik och ta del av kvällssoaréerna. Som arkitekter nämns bland andra Waldemar Aspelin, Theodor Höjer och Gustaf Welander, samt byggmästarna vid Hangö Ångsåg & Snickeri.

32

Arkitekt: Bruno F. Granholm ”Thalatta, thalatta” ropade grekerna redan 401–400 f.Kr, då de efter sitt mödosamma återtåg genom Mindre Asien nådde Svarta Havet.”

Namnet kommer alltså från grekiskan, och betyder ”havet”. Byggherre var järnvägsingenjör Ferdinand von Christierson.

Senare ägaren, docenten, filosofen, professorn Rolf Lagerborg flyttade med sin familj från Helsingfors 1910. Han hoppades få mera lugn och ro att skriva sina böcker i Hangö. Han kom att skriva inalles 36 böcker. Lagerborg var en mycket färgstark person. Bland annat var han kritisk mot kyrkans inflytande över vanliga människors liv. Därför ville han inte heller gifta sig i kyrkan, utan erkände i domstolen att han ”hade lägrat sin trolovade Elna Eva Antoinette”.

De hade också bevisligen flera barn. Därefter domfäste domstolen paret till äktenskap utan vigsel. På den tiden existerade inte civilregistrering, häradsskrivarna började föra register först 1919.

33

TEMA VILLORNA I HANGÖ

Villa Thalatta (1894)

TEMA VILLORNA I HANGÖ

Tarja Kvarnström ”Jag är en auktoriserad reseguide i det havsnära Hangö. Vi har mycket intressanta perioder att berätta om här i Hangö; från stadens grundande 1874 med historia som Finlands enda vinterhamn, badhusperioden 1879–1930, emigrationen från 1880–1930, Hangö som sovjetisk marinbas 1940–41, till nya tider med många evenemang.

Eftersom jag ofta promenerar i badhusparken, även i rollen som badhusgäst från 1891, så har jag fördjupat mig i villornas historia. Här är några av dem, var så goda!”

34

Lagerborg berättar också i sin bok Ord och inga visor att han delar sitt liv i två delar: ett liv utan vitt vin, och ett liv med vitt vin.

Så, efter att han hade inkvarterat den tyska Östersjödivisionens officerare i villan efter deras landstigning i Hangö 3 april 1918, var de så tacksamma att de skickade flera lådor vitt vin till honom efter hemkomsten. Lagerborgs liv var återigen bekvämt.

Villans följande ägare var en återvändande emigrant, Hilja Siviä Pastell, som kom tillbaka från Amerika 1926. Det sägs att fröken Pastell återvände med en ”kappsäck full av dollar”.

Familjen Haahti köpte villan 1962. Antti Haahti är den första professorn i turism i Finland, och har jobbat vid Rovaniemi universitet. Thalatta, liksom villan bredvid, Villa Tellina, är fortfarande i familjens ägo.

TEMA VILLORNA I HANGÖ

Villa Tellina (1880) Arkitekt: R. Grönholm ”Villan kallas Tellina Baltica efter musslan i Östersjön.”

Byggherre var sågägare Jacob Kronqvist från Virkby.

Villan fungerar fortfarande som sommarpensionat, och är huvudplatsen för vissa större evenemang i staden, till exempel Hangö teaterträff i början av sommaren.

35

TEMA VILLORNA I HANGÖ

Villa d’Angleterre (1881) Arkitekt: R. Grönholm. ”Apotekaren som blev kexfabrikör.”

Namnet kommer från franska , och betyder ”Engelska villan”. Ägare var i många år apotekare Nils Adolf Lindsay (Atte) von Julin (hans farfar John Julin köpte Fiskars bruk 1822). ”Atte” von Julin reste mycket i Europa, och förälskade sig i en schweizisk cirkusprinsessa, Elisabeth Schweizer, konstberiderska till yrket. Det har berättats mycket om familjens, speciellt då fruns, originella vanor. Hon sägs ha bjudit på marinerade daggmaskar på en middagsbjudning.

Gästerna måtte ha varit minst sagt förvånade, när de fick reda på detta i efterskott. Atte von Julin och C.G.E. Mannerheim var kusiner, och följaktligen var Mannerheim bjuden på middagar hos von Julin. Det sägs att Carl Gustav tyckte om Attes tystlåtenhet, eftersom han därmed kunde anförtro sig åt denna pålitliga samtalspartner.

36

TEMA VILLORNA I HANGÖ

Appelgrensvägen 8 Arkitekt: Theodor Höijer ”Bröllopet mellan Rosina von Haartman och Arthur Frenckell var remarkabelt.”

På berget mittemot Villa d’Angleterre står en villa ritad av Theodor Höijer i mitten av 1880-talet för magister A. Frenckell. Journalisten och politikern Arthur Frenckell, som var ägare och chefredaktör för tidningen Hufvudstadsbladet bodde i denna villa under 40 somrar, och hittade kärleken i huset nästan mittemot, i Frans von Haartmans dotter, ”vackra Rosina”. De hade blivit bekanta under Frenckells besök i badanstalten. De gifte sig i dåvarande Societetshuset den 5.9.1883, och Hangötidningen skrev stort om bröllopsgästernas kläder, speciellt om damernas klänningar: ”Få hade ny klänning och ingen var överdådigt elegant” Någon av gästerna hade ”sin promotionsklänning, en annan en ny, vit muslinsklänning, och en hade en ljusröd från förra vintern.”

Paret fick två döttrar, men tyvärr dog Rosina i lungsot redan hösten 1891, bara 33 år gammal.

I villan bodde senare självaste Aurora Karamzin sommaren 1895, när hon var gäst i badhuset. Aurora har gett upphov till de karakteristiska randiga badhytterna vi kan se på Hangös stränder ännu i dag.

37

TEMA VILLORNA I HANGÖ

Casino (1879) Arkitekt: E.O. Stenbäck ”Den som under sommaren undergår en badkur, får hälsan i julklapp.”

Casino, ursprungligen Societetshuset, sedermera Brunnshuset, är den ena av två kvarvarande byggnader från själva badhuskomplexet. Badhusets ritningar gjordes av doktor E.O. Stenbäck, restaurering år 1910 av arkitekt Waldemar Aspelin. Den andra är nuvarande restaurang Park, som under badhustiden fungerade bland annat som damernas gymnastiksal.

Det fanns många byggnader som hörde till badhuskomplexet: kiosker, utsiktspaviljonger, gymnastikbyggnad, simhus (ett för damer, ett för herrar) och sist, men inte minst, själva badhuset. Badhuset var en stor byggnad vid Parkbergen, men blev tyvärr illa åtgånget under andra världskriget. Detsamma gällde gymnastikbyggnaden.

38

TEMA VILLORNA I HANGÖ

Villa Adele (1885) Arkitekt: Hangö Ångsåg & Snickeri ”Hangö Ångsåg & Snickeri försåg villorna med snickarglädje.”

Hangö Ångsåg & Snickeri inledde i slutet av 1880-talet tillverkningen av snidade trädelar maskinellt, och deras byggmästare planerade också trävillor i badhusparken.

Villa Adele ritades av Hangö Ångsåg & Snickeri, byggherre var gästgiveriägare C.H. Tennberg från Lappvik. Här bodde senare Jeremia (Jeja) Roos, rektor för Hangö Gymnasium.

Efter Roos död 1952, döptes gatan i hans namn. Den enda kvarvarande kiosken från badhustiden finns på bakgården av denna villa. Den nuvarande ägaren köpte kiosken och har ändrat den till ett litet sommarresidens.

39

TEMA VILLORNA I HANGÖ

Villa Gustava (1886) Hangö Ångsåg & Snickeris ägare K. Börtzell lät bygga denna villa som ålderdomshem åt familjens trogna hushållerska. Senare har huset utvidgats enligt Gustav Welanders ritningar.

Villa Tornberg (1888) Arkitekt: Hangö Ångsåg & Snickeri Apotekare Sophia v. Schloss från Sankt Petersburg lät bygga denna villa. Den ägdes av sjökapten J. Tornberg till 1980-talet, och ägdes därefter av Aroyhtymä. För tillfället ägs den av släkten Serlachius.

40

TEMA VILLORNA I HANGÖ

41

TEMA VILLORNA I HANGÖ

Villa Doris (1881) ”Sommaren har kommit till Hangö.”

Vintersjöfartens pionjär i Hangö, kapten Carl Korsman lät bygga denna villa 1881. Villan har fått namnet efter hans dotterdotter Doris.

Villa Doris var en mycket populär inkvartering bland badhusgästerna. På våren städades villan grundligt, fönstren tvättades, och på rutan klistrades en vit lapp. Det betydde att rummet var ledigt. Sandpromenaden ner till stranden krattades med vackra mönster, och kantades med musselskal. Nu hade sommaren kommit till Hangö!

42

Arkitekt: O.Wikman ”Mannerheims hemvist i Finland.”

Fiskars brukspatron, Albert von Julin, lät bygga denna villa, precis som villan mittemot, för sig och sin systers familj. Ekonomibyggnaden på gården ritades av Waldemar Aspelin år 1883.

Albert von Julin skötte om C.G.E. Mannerheims utbildning i Sankt Petersburg i tsarens armé, efter att Mannerheims fader, greve Carl Mannerheim hade ”förlupit hemmet” till Frankrike (det vill säga undgått sina gäldenärer) och hans fru, Helene (född von Julin) dog året därpå, av brustet hjärta sägs det. Albert tog sig an den unge Mannerheim.

43

TEMA VILLORNA I HANGÖ

Villa Familiaris (1882)

TEMA VILLORNA I HANGÖ

Pensionat Bellevue (1893) Arkitekt: Stünkel ”Det eleganta Bellevue.”

Pensionat Bellevue byggdes av ledningen för badhuset år 1893. När Bellevue stod färdigt, kallades det hotell. Byggnaden omfattade i början totalt 60 rum för badhusgästerna, en matsal för 150 personer, en veranda mot havet, samt läsesal och biljardrum. Då fanns det ännu inte elektricitet och inte heller rinnande vatten. I stället användes oljelampor, ljus, vattenkannor och nattkärl.

Hangö fick vattenledning 1910, (då också Finland första vattentorn byggdes), och året därpå fick också Bellevue rinnande vatten och elektriskt ljus installerades. Den största aktieägaren var ”Atte” von Julin, som ledde verksamheten ända till 1940-talet. Hans avsikt var att utveckla Bellevue till ett hotell av första klass enligt utländska förebilder, därför talade han alltid om ”Hotell Bellevue”. I dag finns här privata bostäder.

44

TEMA VILLORNA I HANGÖ

Villa Bergenheim (1887) Byggdes av Albert von Julin, för ärkebiskop Edvard Bergenheims familj, till deras sommarresidens.

Källor: Lehto Tiina, Byggnadskultur och Kulturlandskap i Hangö, Hangö Museums publikationsserie nr. 8 (1989).

Ekström-Söderlund Birgitta, I Hangö som på utländskt botten, Hangö Museums publikationsserie nr. 23 (2003).

Ekström-Söderlund Birgitta & Wall Marketta, I Hangö som på utländskt botten II, Hangö Museums publikationsserie nr. 27 (2007).

Ekström-Söderlund Birgitta, Den kostbara pärlan, Schildts Förlags Ab (2011).

45

TEMA EKOBYGGANDE I VÄSTNYLAND

Ekobyggande växer i Västnyland Text & bild: Paul Lynch/The Natural Building Company

A

llt fler vill bygga enligt naturenliga metoder. Det har varit tydligt för företaget The Natural Building Company i Billnäs som satsar på ekologiska byggmetoder och reser hus av bland annat halm och lera. Verksamheten växer stadigt.

Det är ljust, fräscht och ändamålsenligt. Det nya köket i Mikaelskolan i Ekenäs är omtyckt. Det 140 kvadratmeter stora nybygget utgör en egen huskropp som fungerar i anslutning till en tidigare ladugård, där bland annat skolans matsal finns. Köket är byggt så att det smälter in i sin historiska omgivning, men det är inte allt. Bakom nybyggets träfodring gömmer sig en lösning som ännu inte är så vanlig i Finland, men som allt fler får upp ögonen för: väggarna består av halmelement, som är rappade med lera på insidan.

Mikaelskolans kök är ett utmärkt exempel på ekobyggande. Se slutresultat på s 47–48.

46

TEMA EKOBYGGANDE I VÄSTNYLAND

47

TEMA EKOBYGGANDE I VÄSTNYLAND

Skolköket är ett av The Natural Building Companys många byggprojekt under de senaste åren. Företaget som har sitt kontor i Billnäs i Pojo uppför och planerar hus i trä och sten, samt i halm och lera. Metoderna väcker mycket intresse. På referenslistan hittas såväl privata hem som offentliga byggnader.

Naturenligt det nya normala The Natural Building Company grundades år 2008 av Paul Lynch och Charlie Jespergaard, som numera jobbar med andra projekt, men som fortfarande hör till medarbetarna. Företagets mål har från början varit att göra det lättare för alla att bygga enligt naturenliga metoder, att göra det till något normalt.

Ett av de större projekt som The Natural Building Company har på gång är ett nytt bostadsområde i Ingå centrum, Västerbrinken. Området ska bli en så kallad naturlig levnadsmiljö. Där ska tolv ”naturliga” hus av halm resas. Husen blir i sig naturnära och tillsammans med den omgivande naturen, som även sparas så långt det går i byggnadsskedet, skapas en helhet. Dessutom planeras två allmänna tomter på området. De kan bli exempelvis gemensamma odlingslotter eller lekpark.

Området ska visa att vem som helst kan bygga sitt hem med naturliga material och skapa en hälsosammare boendemiljö. Byggnaderna andas bättre, och är

48

TEMA EKOBYGGANDE I VÄSTNYLAND

både högklassiga och hälsosamma, för både invånarna och den omgivande miljön. The Natural Building Company bygger med halm, lera, cellulosaisolering och trä i stället för plast och andra konstgjorda material. Husen har en livslängd på ungefär 200 år, och ska inte vara dyrare än ett vanligt hus. I husen prioriteras också energisparande.

Solkraft används så långt det går och byggnaderna beräknas förbruka ungefär 4 500 kilowattimmar per år jämfört med ett traditionellt hus som förbrukar ungefär 20 000 kilowattimmar. Husen byggs enligt fyra olika typer i storlekarna 64–120 kvadratmeter, och av moduler, så de kan enkelt byggas ut enligt behov.

I Ingå bygger The Natural Building Company ett bostadsområde utifrån tanken om naturenligt boende.

Halmelement effektiverar Att bygga hus av halm är egentligen en gammal metod. En vanlig teknik är att stapla halmbalar inne i en bärande träkonstruktion. The Natural Building Company har byggt närmare tio halmbalshus i Finland.

Sedan några år tillbaka erbjuder företaget också lösningar som bygger på färdiga halmelement. Elementen tillverkas av ett företag i Litauen och kan måttbeställas. The Natural Building Company har även runt tio sådana på meritlistan. Ett av dem är Mikaelskolans kök, där elementen består av pressad vetehalm.

Det litauiska företaget bygger sina element med ambitionen att lämna ett så litet ekologiskt fotavtryck som möjligt. Halm har nämligen dessutom egenskapen att binda koldioxid när det växer och eftersom växterna som halmen kommer ifrån växer fort, binds mycket koldioxid under en kort växtperiod.

Halm är ett av de material som är bäst ur klimatsynvinkel; det orsakar lite koldioxidutsläpp i produktionen samtidigt som det är en utmärkt koldioxid49

50

TEMA EKOBYGGANDE I VÄSTNYLAND

Bättre inomhusluft och brandsäkerhet Ovannämnda alternativet var därför mycket attraktivt för Mikaelskolan. Till rappningen på insidan av Mikaelskolans nya byggnad gick det åt sju ton lera.

Mellan den yttre brädfodringen och elementen finns det en skiva och en luftspalt. Isolerande plast användes inte. Konstruktionen bäddar för en god inomhusluft. Den fukt som uppstår i rummen kan sugas upp av leran och vidare av halmen, för att sedan ta sig ut i fria luften. Med rätt byggda halm- och lerhus kan man därmed undvika de i dag så vanliga problemen med bristfällig inomhusluft.

Färdiga halmelement gör ekobyggandet effektivare. (t.v.)

51

TEMA EKOBYGGANDE I VÄSTNYLAND

fälla. De litauiska byggelementen innehåller ett minimum av trä, som håller halmen på plats, men de är samtidigt tillräckligt starka för att man ska kunna uppföra stabila hus.

Att bygga halmhus utan färdiga element, med en bärande träkonstruktion i vilken man pressar in halmbalar, är mycket tidskrävande och det är svårt att pressa in de hårdpressade halmbalarna så hårt att de inte krymper och lämnar springor i isoleringen vilket gör huset otätt. Det har också varit svårt att få tag i välpressade halmbalar som inte skadats av fukt och mögel och det har varit svårt att hålla bygget torrt under den relativt långa byggprocessen. Därför har de flesta halmbalshus varit självbyggen.

Färdiga element gör det däremot rationellt. Själva elementtillverkningen sker inomhus under kontrollerade förhållanden. Byggprocessen blir mer exakt, byggtiden förkortas och husen blir därmed mer kostnadseffektiva.

Iden att tillverka fabrikstillverkade byggelement isolerade med halm utvecklades av Domantas Surkys och Vilmantas Mickevicius i Litauen, när Domantas skulle bygga sitt eget hus 2010–2011. Man gjorde ramar av lättbalkar i vilka man pressade in halmbalar. Konceptet presenterade för den norske arkitekten Björn Kierulf, som är verksam i Slovakien och han vidareutvecklade konceptet.

I dag byggs hus i flera länder i Europa med element från Litauen.

Man får ett energisnålt hus, byggt av material som inte krävt mycket energi vid tillverkningen, och ett hus med ett bra inomhusklimat byggt av halm, trä och lera, som alla är sunda och fuktbuffrande material. Samtidigt bidrar man till att binda koldioxid och hjälper därmed till att minska klimatpåverkan. Halmen lagrar ca 1,35 kg koldioxid per kilogram, vilket innebär cirka 8 ton lagrad koldioxid per hus.

TEMA EKOBYGGANDE I VÄSTNYLAND

Köket vid Mikaelskolan har dessutom fyra stycken sensorer, som med 20 minuters mellanrum läser av temperaturen och fukthalten i sin omgivning. Tre finns inne i väggarna och en i hjälpköket.

I balarna och elementen är halmen väldigt komprimerad. Vikten rör sig mellan 100 och 120 kilogram per kubikmeter. Det betyder att det finns väldigt lite luft i väggarna, endast fem till sju procent. Med andra ord är halmelementen också brandsäkra, eftersom det behövs 15 till 17 procent luft för att materialet ska ta fyr. Test har visat att den pressade halmen klarar brand i 120 minuter utan att fatta eld.

Bland annat golv av lera har förbättrat inomhusluften i Hagaparkskolan i Hangö.

52

Naturmaterial kan gott användas också i våtutrymmen, bland annat genom en metod som kallas tadelakt och som bygger på en yta av kalk som gjorts vattentät genom att materialet polerats.

I en skola i Hangö där man tampats med dålig luft har The Natural Building Company renoverat ytorna i ett klassrum. Golvet fick ett tre centimeter tjockt lager av lera och vid tvättställena användes tadelakt. Golvet är nu torrt och inomhusluften god. Samtidigt har akustiken i rummet förbättrats.

En byggnad i halm behöver heller inte bli dyrare än ett mer traditionellt hus. Ekologiskt inriktade byggmetoder stöter också sällan på stora byråkratiska problem hos byggnadsmyndigheterna, även om inställningen kan variera från kommun till kommun. Inställningen till och vetskapen om de nya byggmetoderna förbättras dessutom för varje år.

Ekoby i Bromarv Ett tidigt exempel på ekologiskt byggande i Västnyland är den lokala marthaföreningens ekoby i Bromarv. Ekobyn Näckrosen byggdes i början av 2000-talet efter att marthorna upptäckt en stor aktieportfölj de ärvt. Marthorna tog modell från ekobyar i bland annat Sverige I ekobyn finns 20 lägenheter. Foto: Nina Bergman och en by med 20 lägenheter byggdes. Byggprinciperna var ekologi, ekonomi och funktionalitet. Syftet var att bromsa utflyttningen och locka nya invånare till Bromarv. Marthorna satsade på miljövänliga alternativ då det gällde till exempel uppvärmningen av husen och vattenreningen. I dag hyr marthorna ut tio av lägenheterna och i byn finns även allaktivitetshuset Villa Vera med en samlingssal, ett gym och en vävsal.

53

TEMA EKOBYGGANDE I VÄSTNYLAND

Vetskapen ökar

TEMA FUNKIS I KARIS

Varför finns det så många funkishus i Karis?

T

Text & bild: Göran Fagerstedt

vå arkitekter spelade en stor roll i uppkomsten av de många funkishusen i Karis. Frågan är till och med om Karis tack vare dem blivit Finlands ”funkishuvudstad”? Klart är i varje fall att funkisen i Karis är ett fenomen.

Vid en rundvandring i Karis ser man många hus med ett liknande utseende – sockerbitar brukar de i vardagslag kallas. Varför är det så? Sockerbitarna är i regel ritade av byggmästare. Har de något arkitektoniskt värde? Arkitekter brukar man lyfta fram, och visst kan vi lyfta fram arkitekter också i Karis, Hilding Ekelund och Lars Rejström, bara för att nämna de två viktigaste. Deras betydelse för stadsbilden i Karis har tidigare lyfts fram i projekt under ledning av Västnyländska kultursamfundet.

Kim Björklund och Solveig Eriksson publicerade år 2007 en bok om Hilding Ekelund med titeln Hilding Ekelund i Karis – Karjaalla. Den ingår i Västnyländska kultursamfundets skriftserie som nummer 8. Den hade underrubriken Karis egen arkitekt – Karjaan oma arkkitehti. Boken är ett resultat av den utställning som ordnades i Fokus i Karis under sommaren 2007: ”I Hilding Ekelunds fotspår geHilding Ekelund. Foto: Finlands arkitekturmuseum nom Karis”.

54

Begreppet funktionalism kommer från latinets fungor, att “utföra” eller “fullborda”.

Vardagligt kallas stilen även funkis. Stilen utformades i Europa främst under 1920och 1930-talet. Funktionalismen kan ses som en av modernismens yttringar, ett nytt formspråk som går emot traditionell arkitektur och historiska stilar. Enligt funkisen ska byggnaden helt och hållet utformas utifrån sin funktion. I stället för olika utsirningar och dekorationer har funkishusen därför släta, ljusa och oftast putsade fasader samt platta tak, och är ofta formade enligt geometriska former såsom kuber, rätblock och cylindrar.

Bakgrund om Ekelund och Rejström

TEMA FUNKIS I KARIS

Vad är funkis eller funktionalism?

Göran Fagerstedt Född 1948, filosofie magister från Åbo Akademi, språklärare med huvudämne engelska samt litteratur, pedagogik, finska, guide, yrkesexamen för guide (Axxell).

Har jobbat som vuxenutbildare, verksamhetsledare, rektor, utbildningsinspektör. Regionalt som rektor för Västra Nylands yrkesskola och regionchef inom Axxell Utbildning.

Ordförande för Karis hembygdsförening rf.

Hilding Ekelund (1893–1984) kom till Karis köping i slutet av 1930-talet. Hans ursprungliga uppdrag gällde stadsplanering, gatunät och tomtindelning. Det fanns en gammal stadsplan som var för ambitiös för det lilla samhället. Samtidigt behövdes också nybyggnader, både offentliga och privata. Kim Björklund beskriver den gamla stadsplanen så här: ”År 1930 ritade professor Lindberg på uppdrag av köpingen en större, regelrätt stadsplan som fastställdes 1934. Den för tiden och för Lindberg typiska överdimensionerade och nästan pompösa planen hade en idé om en kraftig tillväxt som grund.” (s. 10, Hilding Ekelund i Karis – Karjaalla) Före detta hade lantmäteriingenjören och kulturpersonligheten Volmar Svaetichin gjort en första stadsplan år 1915.

55

TEMA FUNKIS I KARIS

Hilding Ekelunds stadsplan för Karis köping, som godkändes år 1941. Orig. Karis stad

56

Lars Rejström (1921–2009) född och uppvuxen i Karis, har ritat många privata hem och fabriksbyggnader. Han har också på en karta prickat in Hilding Ekelunds och sina egna byggnader. Kartan visar på ett tydligt sätt hur stor betydelse dessa två herrar har haft för stadsbilden i Karis.

Men har Hilding Ekelund haft betydelse för vilken typ av övriga byggnader som uppförts? Det var den fråga som satte igång Karis hembygdsförenings Projekt Funkis i Karis. För genomförandet av projektet fick hembygdsföreningen ekonomiska bidrag. Bergsrådinnan Sophie von Julins stiftelse, Sparbanks-

Lars Rejström har på en karta över Karis fäst nålar i olika färg med angivelse av vem som planerat de olika husen. Ekelund = Blå, Rejström = Röd (allmänna byggnader) och Vit (bostäder).

57

TEMA FUNKIS I KARIS

Hilding Ekelunds insats blev i huvudsak att omstrukturera och banta ner stadsplanen. Han formade planen utgående från Centralgatan, som löper genom hela centrumområdet. Köpingen behövde också offentliga byggnader av olika slag, och det blev naturligt att anlita Ekelund som arkitekt. Han har skapat köpingshuset, skolor, församlingens lokaler och så vidare. En privat bostad ritade han också, åt köpingsdirektören på Postmästargatan.

TEMA FUNKIS I KARIS

stiftelsen Karis-Pojo, Svenska kulturfonden och Raseborgs stad ansåg det viktigt att stöda detta arbete. Västnyländska kultursamfundet bistod med hjälp vid utställningen och sammanställandet av den skrift som publicerades år 2016.

Hur genomfördes projektet?

Historikern Kim Björklund utförde stadsplane-, tomt- och byggnadshistoriska inventeringar i arkiv och på fältet både för staden och för föreningen. Hans forskningsresultat kan nu användas som underlag för fortsatt planering av stadsdelen Karis i Raseborgs stad.

Björklund fungerade som projektledare i hembygdsföreningens projekt under tiden 2013–2016. Samarbetet med Raseborgs stad och i synnerhet med stadsarkitekt Simon Store var av stort värde för projektet. Hembygdsföreningen hoppas att detta arbete och resultat kan bidra med värdefull information och nya insikter i det pågående och i det framtida planläggningsarbetet.

Är Karis Finlands ”funkishuvudstad”?

Kim Björklund och arkitekten Kristiina Mäntynen, som har forskat i den folkliga funkisen i Finland, hade varit i kontakt med varandra om mysteriet kring den stora mängden funkishus i Karis redan tidigare. Denna kontakt förnyades och visade sig vara till stor nytta för projektet.

Kristiina Mäntynen har gjort kartläggningar på nationell nivå gällande den folkliga funkisen. Hon upprätthåller en hemsida, www.kansanfunkis.fi, där man kan hitta en stor del av de hus som faller under begreppet folklig funkis i Finland.

Kartläggningarna har visat att frågeställningen om funkishusen i Karis var befogad. Karis har en stor mängd funkishus. Mäntynen har kunnat konstatera att byggmästarfunkishusen i Karis är koncentrerade till ett litet område, som i huvudsak följer Centralgatan och Landsbrovägen. Alltså kan vi kanske tala om Karis som ”Finlands funkishuvudstad”, med risk för att få mothugg från Imatra där det finns ungefär lika många byggmästarfunkishus, samt av arkitekter planerade hus, men de är till skillnad från i Karis utspridda på ett större område.

58

Husen har många gemensamma drag, men beställaren kunde också påverka utformningen. Så här beskriver Kim Björklund husen: “Gemensamt för dessa sockerbitar är att de är två våningar höga, ofta med källarvåning, de har ett platt eller svagt sluttande pulpet- eller valmat tak, de är byggda av stolpvirke och är rappade.” (s. 31, Funkis i Karis – Funkis Karjaalla).

Bland de byggmästare som fått sina hus förverkligade kan kanske nämnas främst Artur Eklöv, men också Knut Adolfsson, Bertel Baarman, Levi Backman, Torsten Backman, Rainer Holmström, B. Lindgrén, Uno Jansson, Ilmari Pettersson, Fjalar Poppius, Elis Rouhe, Arvid Sandström och H.B. Törnqvist.

Villa Eklövs ritningar för huset vid Fredsgatan 4 ger en inblick i rumsfördelningen i ett funkishus. Foto: Byggnadstillsynens arkiv, Raseborgs stad 59

TEMA FUNKIS I KARIS

Hur ser ett byggmästarfunkishus ut?

TEMA FUNKIS I KARIS

Huset vid Krigaregatan 23 av Artur Eklöv är ett exempel på att ett välunderhållet funkishus kan pryda sin omgivning. Foto: Chris Senn

Huset vid Centralgatan 64, ritat av Artur Eklöv, visar på en lyckad renovering.

Foton: Chris Senn (t.v.) och Kim Bjöklund (t.h.)

60

Många anser dock att funkishusen är fula och att de inte har något större värde.

Men det finns också exempel på att husen kan försvara sin plats i gatubilden om de sköts om och vid behov renoveras, så att den ursprungliga utformningen tas fram. Husen karakteriseras av rena linjer, enkla odekorerade ytor och väl utnyttjad boyta.

Björklunds och Mäntynens arbete ledde fram till en välbesökt utställning som producerades av Karis hembygdsförening i samarbete med Västnyländska kultursamfundet. Den visades i Galleri Fokus och var öppen för allmänheten 18.3–8.4.2016. Den resulterade också i en publikation. Både utställningen och publikationen gjordes tvåspråkiga med tanke på befolkningsstrukturen i Karis.

Utställningen aktualiserades på nytt på våren 2017 och var öppen för allmänheten 28.2–17.3.2017.

Kim Björklund öppnar den välbesökta utställningen i Fokus i mars 2016. Foto: Göran Fagerstedt

61

TEMA FUNKIS I KARIS

Funkishusen i stadsbilden

TEMA FUNKIS I KARIS

Varför finns det så många funkishus i Karis?

Den ursprungliga frågan om förekomsten av funkishus fick inte ett entydigt svar. Det går inte att fastställa vilket inflytande till exempel Hilding Ekelund har haft på utformningen och antalet av de så kallade sockerbitarna, som ritats och förverkligats av byggmästare. Men eftersom alla stadsplaneärenden gick via honom i egenskap av att han fungerade som köpingens inofficiella stadsarkitekt, så kan det finnas tecken på ett visst inflytande på de planer som har godkänts, även om man inte kan hitta namnet Hilding Ekelund på ritningarna.

Han fungerade som sakkunnig för ordningsrätten i Karis under åren 1942– 1973. Kristiina Mäntynen skriver så här: ”Det är svårt att avgöra hur starkt han har influerat byggmästarfunkisen i Karis. Det är mycket troligt att han inverkat på de lokala planerarna och byggarna direkt genom personliga kontakter eller indirekt genom att föregå med goda exempel. ... Åtminstone kan man tolka det så att köpingens allmänna atmosfär har varit mycket funkisvänlig med tanke på att så många invånare har velat bygga just ett funkishus åt sig.” (sid 12, Funkis i Karis – Funkis Karjaalla).

Bakgrundsmaterial Björklund Kim & Eriksson Solveig, Hilding Ekelund i Karis - Karjaalla, Västnyländska kultursamfundets skrifter nr 8 (2007).

Björklund Kim & Mäntynen Kristiina, Funkis i Karis, Funkis Karjaalla. Karis hembygdsförening och Västnyländska kultursamfundet (2016). www.kansanfunkis.fi

62

När man tar sig an en så stor uppgift som att årligen gå igenom vad som hänt i regionen finns det alltid en risk för att det ska bli en upprepning av evenemang som ordnas årligen, såsom Raseborgs sommarteater eller Bokkalaset. Dessa evenemang har sin givna plats i årsöversikten, men kompletteras också av nya händelser. Vissa samhällsfrågor återkommer också år efter år, eftersom den kommunala utvecklingen sällan sker så snabbt att någonting skulle hinna bli färdigt på ett år. Det finns även aktuella frågor som säkerligen varit aktuella också längre bak i tiden och som med några års mellanrum aktualiseras i högre grad. Till exempel frågan om hur Västnyland ska kunna upprätthålla och utveckla en fungerande kollektivtrafik, frågan om utbildningen och hur den ska arrangeras på svenska samt skolornas problem med inomhusluften är exempel på sådana frågor. Norra hamnen-projektet i Ekenäs är också ett återkommande ämne och detsamma gäller frågan om hur kustkommunerna på bästa sätt ska kunna utnyttja sina havsnära kommuncentrum samt turismens roll för näringslivet.

Trots att vissa teman återkommer i årskrönikorna är mitt övergripande intryck av utvecklingen i regionen att Västnyland definitivt inte har stagnerat, utan att det sker en hel del utveckling här. Det handlar om positiva, men naturligtvis också om mindre positiva händelser. Även negativa händelser kan emellertid på lång sikt föra något gott med sig och ge upphov till ny utveckling. Till exempel ser det ut som om Fortums nedläggning av kolkraftverket i Ingå kan ge upphov till ny verksamhet på området (mer om detta på sidan 89).

Det här är mitt tredje, och åtminstone för tillfället sista, år som årskrönikör.

Jag har också varit redaktör för artiklarna i Västnyländsk årsbok i sex års tid. Jag tackar för mig och ger nu över tangentbordet till årets artikelredaktör Christoffer Holm som kommer att skriva nästa årskrönika som publiceras i Västnyländsk årsbok 2020, det vill säga krönikan som behandlar detta år (2019).

Christoffer härstammar från Hangö, vilket ger ett regionalt perspektivbyte från min Ingåposition – något som årskrönikan säkert mår bra av.

Ingå, 19.1.2019 Sophie Kawecki

63

Årskrönika 2018

Introduktion till årskrönikan

Årskrönika 2018

Västnyland år 2018

V

Text: Sophie Kawecki

ästnyländsk årsboks traditionella årskrönika presenterar händelser, fenomen och trender från året som gått. I årets krönika startar vi med en genomgång av vad som hänt i kommunerna under år 2018. Därefter följer en samhällsöversikt och en utbildningsgenomgång. I kapitlet om näringslivet presenteras både företag som det gått bättre för under år 2018 och företag som det gått sämre för.

Traditionellt sett har Västnyland ett livskraftigt kulturliv, vilket även i år märks i avsnittet som behandlar kultur. Idrotten representeras av ett urval prestationer från året som gått och visar att regionen hyser många olika slags sporttalanger. Sist men inte minst kommer en översikt över miljö och väder. Årskrönikan presenterar således ett plock av händelserna i regionen med en förhoppning om att teckna en aktuell bild av livet i dagens västnyländska samhälle.

Från kommunerna År 2018 var ett presidentvalsår. Sittande presidenten Sauli Niinistö fick en överväldigande majoritet av rösterna, hela 1,7 miljoner röster eller 62,7 procent av alla röster, vilket är mer än någon kandidat fått i ett finländskt presidentval med nuvarande valsystem. Hans dominans var så total att han fick flest röster i samtliga finländska kommuner. I Västnyland kom Pekka Haavisto tvåa.

Valdeltagandet låg på 69,9 procent för hela landet, vilket kan jämföras med 72,8 procent under första omgången av presidentvalet år 2012. Röstningsgraden varierade i de västnyländska kommunerna och var följande: Hangö 67, Raseborg 69, Ingå 77,6, Sjundeå 72,9, Kyrkslätt 73,7 och Lojo 70,1 procent .

En ny nyländsk landskapsplan, den så kallade Nylandsplanen, arbetas som bäst fram med sikte på år 2050. Arbetet påbörjades år 2016 och beräknas ta fyra år. För västra Nylands del lyfts smidig trafik, den unika miljön och utveckling av turism- och fritidsverksamheten fram som viktiga teman.

Etapplanen för västra Nyland omfattar Hangö, Högfors, Ingå, Lojo, Raseborg och Sjundeå (men inte Kyrkslätt, som enligt planen hör till Helsingforsregionen). I planen beräknas befolkningen i hela Nyland (bestående 64

Årskrönika 2018

av västra och östra Nyland samt Helsingforsregionen) stiga till två miljoner, vilket skulle vara en ökning på en halv miljon personer.

Takten i Västnyland prognosticeras emellertid bli långsammare än i övriga Nyland. Till exempel Ingå beräknas ha en befolkningstillväxt på endast fyra procent fram till år 2040.

De västnyländska kommunerna skulle gärna se en större befolkningstillväxt, men enligt Nylandsplanen är det i huvudstadsregionen som befolkningen kommer att öka.

Nylandsplanen har i vår region kritiserats för att den lämnat Bromarv i Raseborg och Degerby i Ingå utan beteckning för servicecentrum. Nylands förbund, som ligger bakom landskapsplanen, betonar dock att planen endast innehåller de stora linjerna, medan det är kommunens sak att besluta om hur enskilda byar ska utvecklas. Enligt Nylands förbund är det viktigt att ta klimataspekten med i planeringen och ur klimatsynvinkel är det smartare att centralisera servicen än låta den finnas utspridd på glesbygden. Om servicen centraliseras skapas också bättre förutsättningar för fungerande kollektivtrafik, vilket innebär att huvudstadsregionen automatiskt har en fördel över Västnyland.

Sophie Kawecki En mångsysslande företagare inom språk och historia som sedan maj 2014 jobbar i familjeföretaget Idelhöjd. Var artikelredaktör för Västnyländsk årsbok 2013–2018 och skriver nu sin tredje årskrönika.

Född, uppvuxen och bosatt i Ingå.

Nytt stadshus och nya chefer I Raseborg centraliseras förvaltningen åtminstone rent geografiskt. Under hösten år 2018 började stadens tjänstemän ta Ekåsens huvudbyggnad i bruk som nytt stadshus. Det forna mentalvårdssjukhuset har renoverats för att passa det nya ändamålet. Allt inne i huset är förnyat. Exempelvis ytterdörren ser likadan ut som tidigare, men är ny. Renoveringsbudgeten på drygt åtta miljoner euro har hållit, liksom tidtabellen, på ett ungefär. Stadshuset blev klart att ta i bruk ungefär en månad senare än planerat, vilket innebär att renoveringen har tagit närapå 17 månader.

65

Årskrönika 2018

Jeanette Bäckström (controller) samt Lotta Lerviks och Sanna Himmelroos från kulturen flyttade in sina kontor i stadshuset i december 2018. Foto: Daniel Kawecki

I det nya stadshuset samsas tjänstemän från flera sektorer, bland annat ledningen, tekniska centralen, social- och hälsovården, bildningen, it-avdelningen och turismen. Alla 130–140 personer hade hunnit flytta till sina arbetsrum i byggnaden vid årsskiftet 2018–2019. Turistbyrån har således flyttat bort från torget och det gamla stadshuset vid Rådhustorget töms också i övrigt. Turismen ska dock ha en betjäningspunkt vid Ekta museum, mer centralt och tillgängligt för turister.

Det nyrenoverade stadshuset är fräscht och rymligt, men renoveringen har kritiserats för att den kostat en hel del pengar som staden Raseborg kunde ha använt på något annat. Har en stad med svajig ekonomi råd att göra en sådan här satsning på ett stadshus? Kritiken har dock bemötts med att Raseborg tidigare hyrt utrymmen för administrationen och att hyrorna också varit höga. Då är det bättre att staden använder en egen byggnad som stadshus.

66

Centrumplanering Sommaren 2018 stängdes Karis järnvägsbro för trafik. Den 86 år gamla bron revs och i samband med ombyggnaden av området, en helhet som kallas Karis resecenter, jämnades också jordvallarna med marken. Efter en tid öppnades en tillfällig bro för fotgängare och cyklister. Det är meningen att tågtrafiken, busstationen och taxitrafiken ska bilda en helhet tillsammans med parkerings67

Årskrönika 2018

I Sjundeå beslöt kommunen att höja chefernas löner, vilket kommer att kosta kommunen 45 000 euro mer om året. Tanken är att harmonisera lönesystemet och också behålla cheferna. Det verkar röra på sig på många håll bland de högre kommunala tjänstemännen, så detta kan vara ett fungerande sätt att hålla kvar dem man anställt och på så sätt uppnå kontinuitet i det kommunala arbetet.

Ofta söks högre kommunala poster av tjänstemän i grannkommunerna. Ingås nya kommundirektör Robert Nyman är ett exempel på detta. Hans kommunala bana har gått från bildningschef i Ingå till motsvarande position i Raseborg och vidare tillbaka till Ingå, i den nuvarande positionen som kommundirektör. Det finns också andra exempel på detta: Sjundeås grundtrygghetschef Benita Öberg valdes under år 2018 till ny grundtrygghetschef i Raseborg. Som efterträdare till Nyman i Raseborg valdes Tina Nordman med ett förflutet som bildningschef i Sjundeå, chef för småbarnspedagogiken i Raseborg och tillförordnad undervisningschef i Raseborg. Tjänsten söktes också av bland annat Bob Karlsson, som tidigare innehaft posten och för tillfället är högstadierektor i staden.

Också tidigare har man kunnat se samma tendens där tjänstemän från en kommun söker motsvarande tjänst i en annan kommun och blir valda. Det här kan säkert vara en fördel för de rekryterande kommunerna eftersom personen i fråga har välbehövlig kommunal erfarenhet. Däremot undrar man hur yngre kandidater någonsin ska få en chans och skaffa sig erfarenhet, om samma personer alltid cirkulerar mellan tjänsterna? Till ny utvecklingschef i Raseborg valdes dock Jennifer Gammals, som vid valet var kvalitets- och miljöchef på SSAB:s rörfabrik i Hangö, som ska läggas ner inom två år. Både Raseborg och Hangö valde också nya turismchefer under år 2018 och till dessa tjänster valdes personer med erfarenhet från den privata sektorn. I Raseborg valdes Ville Vuorelma till ny turismchef bland de 36 personer som hade sökt tjänsten. Vuorelma hade dessförinnan arbetat som marknadsförare och turnéproducent på Teater Viirus. I Hangö valdes Jon Lindström bland 19 sökande till tjänsten. Lindström arbetade innan han valdes till den nya tjänsten med internationell förvaltning på Nordiska investeringsbanken i Helsingfors.

Årskrönika 2018

LillaLuckans konstprojekt med barnkulturaktör Maria Sundell längs den nya bron över järnvägen i Karis. Foto: Pamela Andersson

platser för pendlare. Centraliseringen ska locka allt fler till att använda kollektivtrafiken. Gångtunneln under järnvägen kommer även att byggas ut så att den löper under hela järnvägen och inte enbart mellan spåren såsom tidigare.

Hisstornen får bli kvar, men hissarna byts ut. Hela projektet beräknas stå färdigt sommaren 2019.

Nybygget i Norra hamnen i Ekenäs är ett projekt som i pressen skulle kunna kallas en ”långkörare”. Vändorna kring Norra hamnen, eller Port 19 som det nya bostadskvarteret också kallas, har varit många under de senaste årens lopp och projektet har mötts av både hejarop och kritik. Det är främst det planerade köpcentret som väckt missnöje och under sommaren framkom det att köpcentret ändå inte blir av. Byggföretaget Mäenpää som åtagit sig att bygga ett köpcentrum på området meddelade att det saknas förutsättningar för ett affärscentrum. Från början var det tänkt att kombinationen bostäder och affärer skulle locka nya företag och invånare till staden. Affärsinnehavarna i centrala Ekenäs har dock oroat sig för att handeln i centrum i så fall skulle dö ut.

Hälften av bostäderna i projektet är redan färdigställda, medan resterande bostadshus inte ännu har byggts. En del av bostäderna har sålts, men inte alla. En orsak kan vara att prisnivån är högre jämfört med andra objekt i Ekenäs. Exakt vad som ska hända med den del av hamnområdet där köpcentret var inplanerat är inte klarlagt i skrivande stund.

68

Också Bromarv har utvecklats och fått en ny gästhamn med kafé, bränslemack och båtbryggor. Foto: Multifoto/Johan Ljungqvist

69

Årskrönika 2018

Fabriksudden i Hangö har utvecklats under de senaste åren, bland annat genom företaget Regatta Resorts försorg. Företaget har byggt bostäder och spa på området, men processen har inte fortlöpt helt utan att någon besvärat sig.

Stadens nya detaljplan för området måste ses över, eftersom ändringarna som gjorts efter att planen varit framlagd till påseende blev såpass stora att planen borde ha lagts fram på nytt. Representanter för Regatta Resorts anser att de själva har uppfyllt de krav som ställts, men att staden däremot har låtit bli att uppfylla kraven i avtalet.

Regatta Resorts väntar bland annat på att få påbörja ett hotellbygge värt 10 miljoner euro. Detta projekt stötte emellertid på patrull i december då staden inte beviljade undantagslov för hotellbygget. Hotellbygget skulle kräva en ny detaljplan, vilket kan ta över ett halvt år att få. Därefter kommer det sannolikt att inkomma besvär som leder till en byggstart tidigast våren 2022. Svithotellet på Fabriksudden skulle ge Hangö 180 nya bäddplatser.

Årskrönika 2018

Tävlingsbidrag från arkitekttävlingen i Ingå, View (ovan) och Oihonna (nedan). Foto: Ingå kommun

En gemensam nämnare för Hangö, Raseborg och Ingå är att orternas centrum ligger precis vid havet, något som kommunerna försöker dra nytta av efter bästa förmåga i näringslivet, men även för att locka turister och nya invånare till kommunerna. Ovannämnda projekt i Norra hamnen i Ekenäs och på Fabriksudden i Hangö är exempel på detta.

I Ingå arbetar rallymästaren Marcus Grönholm genom sitt företag Inkoon Keskustakehitys Oy i samarbete med Ingå kommun och andelslaget Finlands bostadsmässa för ett nytt bostadscentrum, det så kallade Ingåstrandprojektet, i absoluta centrum av Ingå. En arkitekttävling avgjordes under år 2018 och resulterade i att två av de fem bidragen blir verklighet. Bidragen som deltog i 70

Kommunal ekonomi Finansministeriet beräknar att kommunernas intäkter för år 2018 kommer att bestå av följande delar: lite mer än hälften får kommunerna in genom skatteintäkter, drygt en femtedel är verksamhetsintäkter och likaså är en femtedel statsandelar, medan andra intäkter står för fyra procent. Utgifterna förväntas bestå av i stora drag följande: nästan hälften är löneutgifter, tre tiondelar är 71

Årskrönika 2018

tävlingen hette Inkoonrannan huiput, Oihonna, Patio, Strandpromenaden och VieW, varav Oihonna och VieW tog hem segern. Tanken är att bostadsområdet ska stå klart och bjuda in besökare till en bostadsmässa i mindre skala år 2022.

I början av augusti fick invånarna i Ingå delta i ett informationstillfälle och en workshop i form av en promenad genom det planerade området, där deltagarna delades in i grupper och efteråt fick presentera sina åsikter på restaurang Sågen, som också ägs av Marcus Grönholm. Bland annat badstrand och grönområden efterlystes. Både arrangörerna och invånarna var glada över den goda uppslutningen och över att invånarna får göra sin röst hörd i ett projekt som berör dem.

När Ingåstrandprojektet tar form kommer kommunen också att behöva fundera ut vad som ska ske med avfallspunkten, hockeyrinken och tennis-/isbanan som finns på området. Dessa har nu haft en central placering som kan bli svår att återskapa i Ingås absoluta centrum.

På strandområdet i Ingå centrum ligger också trähuset Wilhelmsdal, som bland annat inhyst kommungården för många år sedan och därefter även kommunens bibliotek, innan den nuvarande kommungården renoverades och biblioteket flyttades dit. Detta hus har sedan biblioteket flyttat ut använts för möten och även inhyst ett kafé i olika företagares regi, men nu har nya idéer också börjat ta form. Huset ska renoveras och därefter användas som mötesplats och inhysa rum för företagare och/eller distansarbetare som kan hyra in sig där.

Dessutom ska det fortsättningsvis finnas kaféverksamhet i huset.

Ingå ståtar också med en småbåtshamn i absoluta kommuncentrum, men hamnen har under året haft ekonomiska problem. Under våren och sommaren renoverades några av bryggorna, vilket kostade mer än beräknat. Detta ledde till att bolaget som har hand om bryggorna inte kunde betala hyra för bryggorna till Ingå kommun. Det rör sig om en summa på totalt 45 000 euro, som bolaget kommer att betala år 2019 i stället. Vidare har byggreparationerna lett till att ett äldre hus längs kajkanten skadats. Byggentreprenören säger sig ha följt avtalet, så frågan är nu vem som ska ersätta husägaren för skadorna, byggentreprenören eller kommunen? I slutet av året var frågan fortfarande inte löst.

Årskrönika 2018

köp av tjänster och material, medan resterande tjugo procent består av investeringar och övriga utgifter. Bland sektorerna är det social- och hälsovård som står för närapå hälften av verksamhetsutgifterna, ungefär trettio procent är utgifter inom undervisning och kultur medan sexton procent är övriga utgifter och sex procent finansiering.

Kyrkslätt kommer att behöva spara. Budgeten för nästa år visar ett två miljoners underskott. Som ett resultat av detta beslöt kommunfullmäktige att höja skattesatsen från 19,5 procent till 19,75. Den höjda skattesatsen i kombination med besparingar inom äldreomsorg, utbildning och den allmänna förvaltningen ska förhoppningsvis ge ett mindre minus.

I Sjundeå går ekonomin åt rätt håll. Kommunen har i flera år vidtagit balanseringsåtgärder för att effektivisera ekonomin. Sedan år 2016 har räkenskapsperioderna visat ett överskott, medan början av 2010-talet fram till år 2016 gått på minus. Däremot står kommunen inför utmaningar gällande fastigheternas underhåll och reparationer under de kommande åren, vilket kommer att medföra stora utgifter och kräva god utgiftsdisciplin för att ekonomin ska kunna förbättras. Inkomstskattesatsen för år 2019 kommer att vara 20,5 procent.

I Lojo kommer stora investeringar att tära på stadens ekonomi under de följande åren. Ett problem är att investeringarna är för stora i förhållande till bruksekonomin. Skatteinkomsterna verkar inte heller utvecklas såsom man hoppats, vilket på sikt kommer att innebära en ekonomisk nedgång. Nästa år kommer investeringar att göras i bland annat skolorna (20 miljoner euro) och vattenledningsnätet kommer att repareras. För att balansera ekonomin kommer man under våren 2019 att utreda sparåtgärder. Vissa ekonomiska faktorer kan staden inte heller påverka, såsom att statsandelskompensationerna upphör när det gått fem år sedan en kommunfusion.

Ingås ekonomi har under några år legat på plus och överskottet för budgetförslaget för år 2019 landade på 310 000 euro. Ingå reserverar 9,5 miljoner euro för renovering eller nybygge av Kyrkfjärdens skola. Ingåstrandprojektet kommer också att kosta pengar, liksom fler solpaneler och en renovering av Wilhelmsdal. Även det så kallade Ingåportområdet invid stamväg 51 finns med i budgeten. Skattesatsen bibehålls på 20,75 procent.

Också Raseborg visar upp ett budgetförslag med ett överskott på 1,35 miljoner euro. Raseborgs inkomstskattesats för år 2019 är också densamma som tidigare, det vill säga 22 procent. Raseborg planerar att fortsätta satsa på att ha så kallade jopoklasser (läs mer på sidan 83.) En utgift som oroar de västnyländska kommunerna är kostnaderna för prehospital sjukvård, det vill säga ambulansvård. Ambulansvården för Raseborgs del kostar 60 euro per invånare, jämfört med att helsingforsare betalar 17 euro per person och medeltalet inom 72

Fastigheter till salu När kommunernas behov och servicestruktur förändras innebär det ofta att byggnader som varit i kommunernas ägo bjuds ut till försäljning. Det här har under de senaste åren blivit aktuellt efter skolstängningar, även om det inte alltid varit så enkelt att få gamla skolhus sålda på den privata marknaden.

Under år 2018 har Raseborgs stad med anbudsförfarande försökt sälja bland annat det före detta äldreboendet Bromarfhemmet, det unika stockhuset Villa Ormnäs och Knipnäsfastigheten (före detta sjukhus, som också inhyst utbildning). I Ingå klarnade det under hösten att Ingahemmet värderas till noll euro.

Ingahemmet kan dock enligt kommunen inte anses värdelöst, eftersom det ännu går att använda. Ingahemmet byggdes år 1962 som äldreboende och utvidgades 1978. Därefter har byggnaden renoverats flera gånger och använts som äldreboende ända fram till år 2013, då det nybyggda Lönneberga i Ingå centrum stod färdigt.

Allra senast har Ingahemmet inhyst invandrartjänster i Finlands Röda Kors regi, men vid årsskiftet 2018–2019 upphörde denna verksamhet. Kommunens gym är inhyst i byggnaden där också kommunens centralkök är beläget. Kommunen har tidigare försökt sälja byggnaden, men utan resultat.

I Sjundeå skulle man vilja göra sig av med den finska skolan Päivärinteen koulu genom att sälja byggnaden på auktion. Skolan består av tre byggnader som använts fram till år 2016. Den äldsta byggnaden är byggd på 1930-talet och är skyddad. Samtliga byggnader har konstaterats ha problem med inomhusluften. Underhållskostnaderna för byggnaderna (värme och el) uppgår till nästan 45 000 euro om året. Porkala gamla skola är till försäljning i Kyrkslätt.

Också i Hangö har flera fastigheter funnits på säljlistan. Bland annat Täktom och Lappvik skola är i skrivande stund till salu. Täktom skola är i gott skick, men kostar ändå staden cirka 14 000 euro om året. På grund av byggnadens läge har den inte lockat intresserade köpare. Tekniska nämnden i Hangö skulle 73

Årskrönika 2018

sjukvårdsdistriktet ligger på 23,60 euro per invånare. Våra kommuner som ligger i periferin belastas alltså mer än huvudstadsregionens kommuner. Även Hangö visar upp ett plus i budgeten för år 2019. Budgetarbetet hade gått från ett minus på två miljoner till en miljon på plus. Överraskningar kan dock komma ifall skatteintäkterna inte blir de väntade eller kostnaderna för specialsjukvården stiger. Hangö investerar i underfarten under järnvägen och Korsmansgatan, men har inte budgeterat för några andra stora investeringar.

I Hangö landar inkomstskattesatsen på samma nivå som i år, alltså på 21,75 procent.

Årskrönika 2018

I Ekenäs färdigställdes ett nytt höghus i Norra hamnen och den före detta nattklubben Nightclub No.1 revs. Foto: Multifoto/Johan Ljungqvist

också vilja sälja kända Hangöbyggnader såsom restaurangerna Casino och Park.

Politikerna har emellertid beslutat att inte sälja det så kallade nya Ljungbo. När det tidigare varit aktuellt att sälja Ljungbotomterna har det endast kommit in anbud på 30 000 euro, medan tomterna värderas till 250 000–300 000 euro.

74

En övergripande känsla i dagens samhälle är att tempot blir allt snabbare. Å ena sidan tar det ofta lång tid, till och med år, för beslut att vinna laga kraft, inte minst med tanke på besvärstider som gör att beslutsprocessen drar ut på tiden. Å andra sidan är utvecklingen (och avvecklingen) inom till exempel näringslivet ofta mycket snabb.

Befolkningstillväxten är en fråga de flesta västnyländska kommuner behöver jobba med. För att locka invånare tar kommunerna till olika åtgärder. Närheten till huvudstadsregionen och till naturen är stående trumfkort, liksom ett havsnära boende. I Sjundeå föreslås rabatterade tomtpriser. För att försöka få igång tomtförsäljningen under åt 2019 föreslås kommunen ge köpare 15 procent rabatt på tolv tomter belägna i Karlsåker nära järnvägsstationen. I Ingå byggs en ekoby i Västerbrinken, inte långt från servicen i kommunens centrum.

Ekobyområdet invigdes i maj 2018 och ska förutom ekologiskt boende också erbjuda invånarna ett socialt boende. Det ska till exempel vara möjligt att bo flera generationer kring samma gård eller i samma hus. Du kan läsa mer om ekologiskt byggande i artikeln på sidan 46.

Ett sätt att öka befolkningen är också att främja invandring och ta emot flyktingar. I början av år 2018 kunde medierna rapportera om att Mjölbolsta flyktingförläggning öppnat på nytt och att det fanns plats i den kostnadseffektiva förläggningen. Mot slutet av året kom nyheten att förläggningen ändå ska stängas, tillsammans med fyra andra flyktingförläggningar i landet. De flesta flyktingar som kom till Västnyland vid den stora flyktingvågen år 2015 har flyttat bort från regionen.

Under år 2018 var Västnyland scen för militära övningar. Gardesjägarregementet genomförde i september en försvarsövning i Västnyland med en styrka på över 500 personer. Under övningen rörde sig trupperna i Ingå, Hangö och Lojo. I Ingå ordnades en evakueringsövning i Degerby, vilket gav Ingå kommun möjlighet att öva upp sin krisberedskap. Degerby byaförening koordinerade kontakten med invånarna. Under våren genomfördes också en helikopterövning av helikopterbataljonen vid Uttis jägarregemente på området mellan Dragsvik och Helsingfors.

Utveckling av trafiken Med tanke på miljön vore det viktigt att åka kollektivt, i stället för att pendla var och en i varsin bil. Detta kräver dock att kollektivtrafiken och samåkningssystemen utvecklas. Som vi får se längre ner i texten är det i dag ofta ohållbart 75

Årskrönika 2018

Samhälle

Årskrönika 2018

att ty sig till kollektivtrafiken, i de fall arbetsresans längd blir flera gånger längre än den blir när man tar egen bil.

Från början av år 2018 har Sjundeå varit med i Helsingforsregionens trafik (HRT), via vilken kommunen sköter all kollektivtrafik. Det här innebär att det fortsättningsvis går att pendla med tåg mellan Sjundeå och huvudstadsregionen, en möjlighet som Ingå gick miste om för några år sedan. Emellertid kostar medlemskapet i HRT en hel del för kommunen, som ändå ser det som en bra investering. Sjundeå centrum är uppbyggt kring järnvägen och många har valt att bygga hus i närheten av järnvägen. Även Kyrkslätt hör till HRT, medan de övriga västnyländska kommunerna får kämpa med att få kollektivtrafiken att löpa utan detta samarbete.

I början av år 2018 rapporterade medierna om kulturföreningen Plattforms nya planer för samåkning i Pojo, Fiskars och Karis. Föreningen fick 25 000 euro av kommunikationsministeriet för detta ändamål. Målet är att hitta en plattform, såsom en app eller en Facebookgrupp, som skulle användas av dem som vill samåka. I förlängningen skulle denna plattform också kunna användas på andra håll i Finland. Även samåkningsstolpar, i likhet med busshållplatser, fanns med i planerna. Hur det gått med satsningen är dock oklart ett år senare.

Ingå kommun lanserade i slutet av år 2018 en samåkningsgrupp på Facebook. Liknande samåkningsgrupper som använder sig av Facebook finns redan på andra orter. Tanken är att färre halvtomma bilar ska röra sig längs våra vägar.

Om man har plats i bilen och regelbundet åker mellan till exempel Ingå och huvudstadsregionen kan man meddela om detta i Facebookgruppen och på så sätt erbjuda skjuts åt andra som har samma tidtabell och rutt. Detta är både kostnadseffektivt, om man kan dela på bensinkostnaderna, och mer hållbart för miljön. Om man inte tar den egna bilen till huvudstadsregionen är alternativen att kliva på ett tåg i exempelvis Kyrkslätt eller ta buss från Ingå. De sena kvällsbussarna som Ingå ordnat mellan kommunen och Kyrkslätt har dock inte väckt så stort intresse. I slutet av året ville kommunen kartlägga intresset för dessa bussar, genom att sänka biljettpriset till en euro per resa. Huruvida fler åkte med kvällsbussarna än då biljetten kunde köpas till normalpris är ännu inte kartlagt.

Från Raseborg är det möjligt att pendla till huvudstadsregionen med tåg och staden stöder även pendlarbiljetterna ekonomiskt. Däremot är det svårt att skapa en fungerande kollektivtrafik inom kommungränserna, eftersom området är så glest bebyggt. Om så ska ske borde det också inträffa en attitydförändring så att allt fler avstår från den egna bilen. Den krassa sanningen är den att invånare på glesbygden är beroende av bil, ofta två bilar per familj, för att få den frihet som bil medför med tanke på familjens tidtabeller.

76

77

Årskrönika 2018

Svenska Yle:s redaktör Veronica Montén gjorde under slutet av år 2018 ett test där hon åkte kollektivt från hemmet i Sjundeå till arbetsplatsen i Ekenäs. Det gällde en sträcka på 45 kilometer, en resa som visade sig ta nästan fyra gånger så lång tid med buss än med egen bil. Hemresan skulle redaktören ha behövt åka med tåg och promenera de sista 12 kilometrarna från järnvägsstationen hem.

Det säger sig självt att detta är ohållbart. Hur många har möjlighet att åka kollektivt i Ingå kommun gjorde reklam för den billiga kvällsflera timmar samt promenera bussen. Erbjudandet har fortsatt tills vidare. Bild: åtskilliga kilometer när det Ingå kommun går att ta sig fram betydligt snabbare med egen bil?

Vägarna i regionen prioriteras inte när staten iståndsätter vägnätet. I NTMcentralens plan fram till slutet av år 2022 finns inte ett enda vägprojekt i Hangö, Raseborg eller Ingå bland de över 100 projekt som ingår i Nylands närings-, trafik- och miljöcentrals plan. Det är i stället vägar i huvudstadsregionen som rustas upp. Med tanke på till exempel den tunga trafiken till och från Hangö hamn skulle man kunna tro att vägarna genom Västnyland prioriteras, men så är alltså inte fallet. Flera lokalpolitiker har uppvaktat trafik- och kommunikationsministern och tjänstemän vid NTM-centralen för att lobba för vägarna i vår region.

Inom en nära framtid, sommaren 2022, kommer persontågtrafiken att konkurrensutsättas. I dag är tågtrafiken i Västnyland inte lönsam, så hur ska regionen kunna locka kommersiella aktörer? Nylands landskapsförbund planerar redan nu tillsammans med kommunerna i Västnyland en ny modell för regionens kollektivtrafik. Målsättningen är att trygga en fungerande pendlingstrafik mellan Västnyland och Helsingforsregionen. Det skulle bland annat vara viktigt att få in tågturer som stannar i Karis, Ingå, Sjundeå och Kyrkslätt samt förbindelser vidare till Ekenäs och Hangö. Det skulle också vara viktigt att förenhetliga biljettsystemen så att passagerarna enkelt kan välja tåg eller buss.

Årskrönika 2018

Ny taxilag påverkar Västnyland Den nya taxilagen som trädde i kraft under år 2018 har avreglerat taxitrafiken för att göra det lättare för nya företagare att komma in på marknaden. Det krävs fortfarande taxilov och taxikort av taxibolaget respektive chauffören, även om konkurrensen är friare efter att den nya lagen trätt i kraft. För glesbygdens del verkar dock lagen ha medfört att det blivit svårare att få tag i en taxi, i synnerhet kvällstid. Under året har det också visat sig att beställda taxibilar inte dykt upp. Det här kan bero på att det nu är fritt fram för taxibolagen att köra där det är lönsamt, och det är sannolikt mindre lönsamt på glesbygden än i en stad med flera invånare och kortare sträckor som kan ge fler uppdrag.

Vid Club 18 i Karis har krögaren valt att starta upp egen taxiservice, eftersom antalet taxibilar i staden minskat och kunderna inte fått skjuts hem efter en kväll på krogen. Det är direkt avgörande för nattlivet att det går att få skjuts hem. Även om det var krävande att starta upp en ny verksamhetsform verkar det vara lönsamt att erbjuda taxiservice. Även i Ekenäs har krögarna märkt av bristen på taxibilar, speciellt kvälls- och nattetid. Ett problem är också att kunderna inte får någon information om väntetiden efter att de beställt en taxi. Den friare konkurrensen har alltså inte varit så positiv för vår region. Även färdtjänsten, som personer med svår funktionsnedsättning har rätt att använda, har påverkats av den nya taxilagen och fått utstå kritik i Västnyland under året. Systemet har bland annat kritiserats för dröjsmål eller för att beställda taxibilar helt och hållet uteblivit. Tidigare var det möjligt att kontakta chaufförerna direkt, medan det nya systemet kräver att all kommunikation går via en Ingen taxi i sikte i Ekenäs. Foto: Bitte Westerlund central som sköts av bolaget 78

Bankvärlden i förändring Vi är traditionellt vana vid att få betjäning vid bankerna vardagar under så kallad kontorstid. Under de senaste åren har bankernas betjäning dock ändrat karaktär, vilket märks särskilt bra i glesbygden. Flera västnyländska kontor har dragits in och de bankkontor som fortfarande finns kvar har i dag begränsade kassatjänster. Det förefaller som om bankens huvudsakliga servicekanal numera är webben. Via webbanken kan kunden också boka tid för att träffa bankpersonalen. Men att besöka att bankkontor, spontant och när som helst under kontorstid, är svårt, för att inte säga omöjligt.

Aktia finns fortfarande kvar i Ekenäs, Hangö, Ingå, Karis, Kyrkslätt och Lojo, men kassatjänsterna har reducerats. Under början av året gick Aktia i Ingå in för att betjäna kunderna endast två dagar i veckan, med köbildning utanför banken som resultat. Det är ofta äldre personer som behöver bankerna rent fysiskt, eftersom de inte är så vana vid att använda elektroniska tjänster, eller kanske inte ens äger en dator. Föreningar som ordnar olika evenemang stöter på problem då inkomster från ett evenemang eller växelkassa före ett evenemang måste fås ut eller sättas in över disk. Om bankkontoret dessutom håller öppet ett begränsat antal timmar ett par dagar i veckan blir sådana ärenden svåra att sköta för dem som förvärvsarbetar. Åtminstone i Karis har detta underlättats en aning med insättningsautomater som tar emot sedlar.

Också i Karis har bankutbudet skurits ned, efter att Nordea stängde sitt Kariskontor i mars 2018. De anställda sades dock inte upp, utan fick jobba vidare vid Ekenäskontoret. Ekenäs sparbank finns fortsättningsvis kvar i Ekenäs, Karis och Hangö. Likaså finns Andelsbanken Raseborg på samma orter. Andelsbanken Raseborg har dock gått samma väg som många andra banker och dragit in sina kontant- och kassatjänster i Karis och Hangö. Det verkar vara ett faktum att de fysiska banktjänsterna krymper, medan de digitala ökar.

Att utveckla ett användargränssnitt för äldre personer och personer med till exempel synproblem skulle vara ett välkommet steg i rätt riktning. Eftersom allt fler banktjänster flyttar till webben innebär det också att webbankerna blir allt mer komplicerade och svårnavigerade, vilket gärna skulle få avhjälpas med ett enklare användargränssnitt för de mest allmänna bankärendena, om det ändå är meningen att alla ska kunna använda sig av nättjänsterna.

Under slutet av året gick bankvärlden ut med en nyhet som kommer att testas i början av år 2019: hemleverans av kontanter. Detta pilotprojekt kommer 79

Årskrönika 2018

Lähitaksi. Det nya systemet har tillkommit efter att Raseborg, Hangö, Ingå, Vichtis och Högfors gjorde en gemensam upphandling av färdtjänsten.

Årskrönika 2018

att genomföras av Aktia bank. I Västnyland kommer Ingå att få vara med i pilotprojektet. Tanken är alltså att kunderna ska kunna beställa kontanter, högst 3 000 euro åt gången, som sedan levereras som en värdeförsändelse vilken kunden personligen tar emot. Leveranstiden kommer att vara två till tre vardagar och priset 15 euro per försändelse.

Vårdbolag på frammarsch De flesta västnyländska kommuner har en åldrande befolkning och med tanke på detta är det inte överraskande att privata vårdbolag syns allt mer i vår region.

Vårdbolaget Esperi Care har tre av sina 30 landsomfattande byggprojekt under arbete i Ekenäs, Sjundeå och Ingå. Vårdhemmen har äldre och minnessjuka samt personer med funktionshinder som målgrupp i Ekenäs och Sjundeå. Vårdhemmet i Ingå har personer med funktionsnedsättning som målgrupp. Vårdhemmen ska ge service på både svenska och finska. Om social- och hälsovårdsreformen (på finska känd som sote-reformen) genomförs, kommer valfriheten att öka och sannolikt ge de privata vårdbolagen ett ännu större lyft.

Det finns planer på att flytta verksamheten i äldreboendet Hagahemmet till Gammelboda.

Foto: Raseborgs stad 80

81

Årskrönika 2018

Esperi Cares nybygge i Gammelboda i Ekenäs blev klart under våren 2018.

Under hösten föreslogs det att äldreboendet Hagahemmet skulle stänga och att de ungefär 50 invånarna skulle förflyttas till det nybyggda äldreboendet i Gammelboda. Tanken var att vårdbolaget Esperi Care endast skulle fungera som hyresvärd, medan den tidigare personalen från Hagahemmet skulle flytta med invånarna till det nya stället. Det nya boendet beräknas kosta 2,2 miljoner per år, mot Hagahemmets kostnader på 2,4 miljoner årligen. Vårddygnen skulle alltså bli billigare i Gammelboda (109 euro mot Hagahemmets 134 euro/vårddygn). I skrivande stund har dock inga beslut fattats om flytten.

Under hösten 2018 lyftes också några privata pensionärers planer fram i pressen: deras idé var att skapa ett gemensamt boende för ålderns höst i Ingå.

Gruppen gav ett anbud på fastigheten Strandgården, som ligger nära servicehuset Lönneberga, men vann inte anbudsförfarandet. Tanken är alltså att äldre husägare som kanske inte längre kan eller vill sköta om sina hus hellre skulle bo i exempelvis ett radhus med både privata och gemensamma utrymmen där man kan träffas. Det här verkar vara ett innovativt och praktiskt koncept som vi säkert kommer att få se mer av i framtiden. I tomten Strandgårdens fall kommer i stället företaget Sievitalo att bygga ett seniorboende där.

Det blir inte något seniorhus bakom Folkets hus i Karis, vilket var en plan som Karis finska socialdemokrater tillsammans med Karis-Billnäs socialdemokrater hade närt. Eftersom det planerade fyravåningshuset inte går att bygga enligt detaljplanen för Karis försvinner lönsamheten ur projektet. På tomten skulle ett hus med högst två våningar få byggas.

Årskrönika 2018

Utbildning En tråkig och på sikt oroväckande trend är det sjunkande elevantalet i Västnyland. Antalet svenska förstaklassare läsåret 2018–2019 sjönk mest i Raseborg och Ingå. Variationen är emellertid stor mellan kommunerna. Hangö och Lojo är orter där antalet svenska förstaklassare ökat en aning. Vad detta kan bero är svårare att säga – handlar det om naturlig variation mellan årskullarna eller att folk i dagens samhälle generellt sett får färre barn än tidigare? Är det ett utslag av att barnfamiljer flyttat bort från orterna eller handlar det om den allmänna trenden i befolkningsstrukturen med en allt äldre befolkning? Också i Sjundeå visar elevprognosen att antalet elever sjunker. För svenskspråkiga elevers del förutspås det från 2017–2018 till 2025–2026 bli en minskning på 37 procent från 195 elever till 123 elever år 2025. Det skulle krävas större inflyttning till kommunen för att råda bot på den här nedåtgående trenden.

Intressant nog har antalet förstaklassare i Katarinaskolan i Karis sjunkit mest jämfört med resten av Raseborg. Karis är trots allt den ort där flest tåg stannar, så dåliga trafikförbindelser torde inte vara en orsak till detta. Har familjerna hellre valt byskolorna än den stora Katarinaskolan eller ligger andra orsaker bakom detta?

Också den privata Steinerskolan Mikaelskolan i Ekenäs har fått lida av ett krympande elevantal. Efter att elevantalet under tio års tid ökat har mängden elever nu börjat sjunka. Detta ledde till samarbetsförhandlingar i skolan och barnträdgården Rosengården. Mikaelskolan inledde också under året en gräsrotsfinansieringskampanj för att samla in pengar till skolan. Den som vill stöda verksamheten kan via en webbplats köpa olika tjänster och produkter. Intäkterna går till skolan.

Skolskjutsarna har under året gett upphov till en del bekymmer. I Raseborg har skolskjutsprinciperna ifrågasatts, eftersom de innebär att barn i lågstadieåldern på egen hand förutsätts ta sig flera kilometer till platsen där de stiger på skolskjutsen. Detta kanske fungerar i en stad, men ute på glesbygden där vägarna är mörka och det är långt mellan husen känns detta otryggt för många familjer. Sträckan ett skolbarn ska kunna gå själv till skolskjutsen är i Raseborg tre kilometer för förskolebarn och barn i årskurserna ett och två, respektive fem kilometer för äldre barn. De som kritiserat dessa kilometergränser anser att kommunerna borde stöda dem som bosatt sig på glesbygden, i stället för att försvåra deras liv på det här sättet.

Skoltransporterna i de västnyländska kommunerna har också kritiserats bland annat för att det inte alltid funnits säkerhetsbälten i bussarna, vilket är ett säkerhetsproblem. Detta aktualiserades i januari 2018 då en skolbuss på väg från 82

Skolcentrum och jopoklass Skolväsendet i Sjundeå har kämpat med inomhusluftsproblem. I slutet av året beslöt kommunstyrelsen att en nybyggd skola ska placeras på Aleksis Kiven koulus fastighet och fastigheten Lillbruses, som kommunen köpt tidigare under året. Tidigare har det föreslagits olika alternativ för skolorna, bland annat att kommunen skulle bygga två nya skolbyggnader, en för elever i årskurserna 1–6, oberoende av språktillhörighet, och en för de finska eleverna i årskurserna 7– 9. Sjundeås svenskspråkiga elever går i högstadiet i Källhagens skola i Virkby.

Skolcentret kommer att kosta ungefär 20 miljoner euro, vilket kommunen ska finansiera med lån eller fastighetsleasing. Ett leasingavtal skulle innebära att kommunen till en början hyrde byggnaden av byggnadens ägare och senare antingen löste in byggnaden, lät någon annan köpa den eller ingick ett nytt leasingavtal. Det här är ett system som belastar kommunens ekonomi i mindre grad än om kommunen själv skulle bekosta byggandet. Även i Lojo byggs ett skolcentrum som ska inhysa både finskspråkiga och svenskspråkiga elever, totalt ungefär 900 elever. Huset kallas för Laurentiushuset och ligger i centrala Lojo. Det är eleverna i den svenska Solbrinkens skola som ska flytta in i huset tillsammans med eleverna från några finskspråkiga skolor.

Svenskan planeras få en stark ställning i huset, eftersom både svenskspråkig 83

Årskrönika 2018

Virkby till Ingå körde in i en stillastående grusbil. Som tur var skadades ändå ingen av passagerna allvarligt i olyckan.

I Raseborg har man, på grund av uteblivna skolstängningar, kommit fram till att det behövs en undervisningschef per språkgrupp. Också tidigare har Raseborg haft två undervisningschefer, men hade en tid endast en undervisningschef, eftersom man räknade med att behovet skulle minska i takt med skolstängningarna. I och med att skolorna inte stängdes återgår staden till sitt gamla system med två undervisningschefer. Till ny svenskspråkig undervisningschef valdes Elisabet Ehrstedt som tidigare jobbade som rektor för Katarinaskolan i Karis.

Raseborgs test med gemensam rektor för gymnasierna i Ekenäs och Karis avslutas. Det har upplevts ohållbart med endast en rektor som inte kan vara på plats i båda skolorna samtidigt. Försöket sägs ha gett upphov till ogjorda projekt och turbulens i skolorna. Från och med hösten har skolorna i praktiken redan haft varsin rektor, eftersom den gemensamma rektorn Mikael Eriksson varit tjänstledig och skött en tjänst som tf. rektor i Kyrkslätt i stället. Under sin tjänstledighet har Erikson haft en vikarie i Ekenäs och en i Karis.

Årskrönika 2018

Visualisering av hur det nybyggda Laurentiushuset i Lojo ska se ut betraktat från torget.

Bild: Laurentiustalon Allianssi/ P&R Arkkitehdit OY

dagvård, förskola, skola och eftermiddagsverksamhet ska bilda en svenskspråkig enhet där.

Tanken med Laurentiushuset är att det ska finnas till för alla Lojobor, inte endast skolelever. Även musikinstitutet, medborgarinstitutet Hiiden opisto, konstskolan, stadsorkestern och Lohjan Liikuntakeskus ska finnas i huset. Varje rum planeras ha åtminstone två användargrupper. Källhagens skola och Virkby gymnasium påverkas inte av dessa planer.

Elever som underpresterar, har hög frånvaro eller låg studiemotivation fångas upp i så kallade jopo-klasser. Ordet ”jopo” kommer från finskans ”joustava opetus”, på svenska ungefär ”flexibel undervisning”. Raseborg har länge haft en sådan klass i finska Karjaan yhteiskoulu, och från och med år 2018 har en svenskspråkig jopo-klass startat upp i Ekenäs, där elever från hela Raseborg är välkomna. På finskt håll har jopo-klassen fungerat som en tionde klass, medan den svenska jopo-klassen ska finnas till för elever efter klass sju eller åtta. Till arbetsformerna hör mer praktik (prao), fler studiebesök och större individualitet och flexibilitet.

84

Novia, Axxell, VNF och Lärkkulla

85

Årskrönika 2018

Yrkesutbildaren Axxell har beslutat flytta datanom- och närvårdarutbildningen från Ekenäs till Karis, vilket innebär att Axxell därefter inte längre kommer att ha verksamhet i samma hus som Novia i Ekenäs. Axxells internat finns dock fortfarande kvar i Knipnäs i Ekenäs, vilket fått både negativ och positiv kritik.

Tidigare har Axxell haft internat i både Karis och Ekenäs. Att ha internat endast på den ena orten har möjliggjort bättre övervakning (mer personal på plats), men å andra sidan är det inte helt okomplicerat att ha internatet på en annan ort än utbildningen. Busstrafiken mellan orterna möjliggör pendling mellan internatet och undervisningen, men flera studerande väljer antagligen ändå att bosätta sig i Karis genom att hitta bostad på den privata marknaden.

Artesanutbildningen i textil och guldsmide fortsätter i Ekenäs, men den planeras att flyttas till Överby i Esbo i ett senare skede. Knipnäsfastigheten är nu till salu, så försäljningen av den kan påverka Axxells tidtabeller för flytten.

Axxell äger 15 procent av fastigheten, som till största delen ägs av Raseborgs stad. I tidigare årskrönikor har Knipnäsfastigheten nämnts och inte minst att Axxell har ett hyresavtal som sträcker sig ända till år 2035. Fastigheten är alldeles för stor för Axxells behov, så en försäljning skulle säkert gynna alla parter.

På Novia har intresset för bioekonomi visat sig vara svagare än väntat, vilket lett till att Novia tänker satsa mer på distansstudier. Under sommaren 2018 var 15 av 34 studieplatser på linjen ännu lediga. Utbildningen i bioekonomi leder till agrolog- eller skogsbruksingenjörsexamen. En möjlig orsak till ointresset är att Ekenäs som studiestad inte lockar studerande, en annan är att få vet vad bioekonomi egentligen innebär.

Verksamheten på Lärkkulla folkakademi i Karis har utvecklats och skolan inledde hösten 2018 en ny, tvåspråkig utbildning i musikal. Den ettåriga linjen ska ge de studerande en gedigen och mångsidig utbildning med bland annat elementen dans, sång, musikteori, gehör och drama. Med sina språkprogram lockar Lärkkulla många utländska studerande, vilket har lett till en ökning bland folkakademins antal språkstuderande från tidigare cirka 120 till nuvarande 200. Allmänt taget utgör utlänningar över 50 procent av alla elever i finlandssvenska folkhögskolor.

Också Västra Nylands folkhögskola (VNF) har förnyat sig. Författarskolan, som nämndes i förra årskrönikan, hör till en nyhet som fått en fortsättning år 2018. Överlag har VNF satsat på större studiehelheter i stället för enskilda kreativa linjer. Utvecklingen går också allt mer mot skräddarsydda helheter.

Bland annat erbjuds ungdomar ett mellanår med skriftlig, muntlig och visuell kommunikation.

Årskrönika 2018

Näringsliv I näringslivet kan vi se att vissa industrier satsat, medan det gått sämre för andra. Nytänkande och innovativa lösningar verkar vara på uppåtgående. Frågan är hur industrin i vår region kommer att utvecklas i takt med att mer traditionell industri läggs ner eller flyttas till andra orter och ny teknik, såsom datacentraler, etablerar sig.

Kablar förbinder vår region med Europa Tack vare sitt geografiska läge ligger Västnyland bra till för infrastruktur som förbinder Finland med resten av Europa. Redan i förra årskrönikan kunde vi läsa om den fiberoptiska kabel som företaget Eastern Lights står bakom (Västnyländsk årsbok 2018, s. 116–117). Denna kabel drogs från Stockholm till Hangö i oktober 2018 och därifrån ska den dras vidare till Kotka. Sedan tidigare finns fiberkabeln C-lion i regionen. Hangö hoppas på att kabeldragningarna ska leda till att en datacentral etableras i exempelvis Koverhar. Staden Raseborg är också intresserad av en datacentral.

Gasledningar dras också till vår region. Under år 2018 har arbetet med nedgrävningen av Baltic Connectors gasledning pågått i Ingå. Ledningen dras seBaltic Connectors gasrör grävs ner mellan Ingå och Sjundeå. Foto: Daniel Kawecki

86

Positivt och negativt från industrierna Fermion i Hangö tror på att deras läkemedelstillverkning kommer att ha vind i seglen också i framtiden. Under år 2018 öppnade företaget en ny byggnad och stängde samtidigt den äldsta byggnaden på området. Under byggandet av den nya fabriken sysselsattes ungefär 600 personer. Att nya industrier och företag etablerar sig eller expanderar i Västnyland har alltså en sysselsättande effekt utöver de anställda på företaget i fråga. Fermion sysselsätter omkring 170 personer inom sin egen verksamhet på fabriken i Hangö. Företaget tillverkar bland annat läkemedel som används i astma-, hjärt- och kärlsjukdomsmediciner och Parkinsonmediciner som bland annat ägarföretaget Orion producerar.

Sisu i Karis har ökat försäljningen. Nytt för år 2018 var att företaget tagit fram en prototyp för en hybridlastbil i Polarserien. Denna nya lastbilstyp ska ha ett ungefär 10 procent mindre koldioxidavtryck och dra cirka 10 procent mindre bränsle än en traditionell lastbil. Elmotorn finns till som ett stöd, där chauffören själv kan bestämma hur mycket eldriften används. Lastbilarna innehåller en superkondensator i stället för ett batteri, vilket gör att laddningstiden är kortare än när traditionella batterier används. Motorn ska också starta vid kalla temperaturer och inte vara lika köldkänslig som batteridrivna elmotorer.

Av Sisu Autos cirka 120 anställda arbetar 110 i Karis och största delen inom produktionen. Dessutom sysselsätter företaget flera underleverantörer, huvudsakligen inhemska.

Sandö Betong bygger om en gammal hall på Tegelbacken i Raseborg, vilket innebär 30 nya arbetstillfällen. Företaget producerar betongelement och försö87

Årskrönika 2018

dan vidare mot Sjundeå; sträckningen är Fjusö i Ingå–Pölans i Sjundeå. Ledningen passerar både Ingå å och Ingarskila å, där den borras under åarna. Taklagsfest för kompressor- och mätstationen firades i november i Ingå. Arbetet har hittills hållit både tidtabell och budget. Projektet spelar en viktig roll för Finlands och EU:s energistrategi, bland annat eftersom leveranssäkerheten och tillgången på gas i regionen förbättras. Genom gasledningen sammanbinds Finlands och Estlands gasnät.

Nord Stream 2-projektet skapar sysselsättning i Koverhar hamn, som sköts av Hangö hamn. Hamnen har utvecklats under året, kajerna har renoverats och förlängts. Detta görs i dialog med Nord Stream 2-projektet som behöver ungefär fem hektar planområde i Koverhar. Naturgasröret läggs ner på havsbotten mellan Finland och Ryssland. Också Ingå hamn drar nytta av projektet. Inkoo Shipping levererar sten som ska användas under och ovanför gasröret. Stenen kommer från Rudus stenbrott som ligger alldeles invid Ingå hamn.

Årskrönika 2018

ker satsa på miljövänliga lösningar, till exempel genom att använda solpaneler, ha en egen gasanläggning och använda sig av god isolering. Bolagets verksamhet i Hangö fortsätter som tidigare.

Tråkiga nyheter hördes från Lappvik under hösten när samarbetsförhandlingar påbörjades i SSAB:s rörfabrik. I början av oktober stod det klart att rörfabriken läggs ned och att produktionen flyttas till andra ställen i Finland före utgången av år 2020. Personalen var mycket besviken över beskedet och marscherade ut från arbetsplatsen. Personalen hade dessförinnan lagt fram förslag på hur Lappvikfabriken kunde ha räddats, men upplevde sig inte bli hörd av arbetsgivaren.

SSAB erbjöd de anställda i Lappvik arbete i sina andra fabriker runtom i Finland, närmare bestämt i Tavastehus, Pulkkila, Oulainen och Toijala. Det återstår att se hur många av de 115 personer som jobbar i Lappvik som nappar på detta erbjudande.

Levator Oy i Hangö ansökte i början av år 2018 om företagssanering. Företaget har cirka 60 anställda och tillverkar tunga metallkonstruktioner och komRörfabriken SSAB i Lappvik läggs ner. Foto: Multifoto/Johan Ljungqvist

88

Turismen – framtidens trumfkort?

När traditionell industri läggs ner uppstår frågan: vad kommer i stället? Ny teknologi, såsom i fallet Fortum i Ingå, är ett alternativ. Något annat som regionen definitivt har är potential för ökad turism. Det vi ser som vardagligt, såsom våra ljusa sommarnätter eller vår vackra skärgård, kan upplevas som mycket exotiskt för människor från andra länder.

I början av år 2018 belönades Fiskars Village i tävlingen Culture EDEN Finland bland 24 deltagande bidrag från olika håll i Finland. Priset ges till ett turistmål på frammarsch. Fiskars Village fick priset i egenskap av en historisk bruksmiljö som blivit ett mångsidigt kulturresmål, utvecklat med innovativa metoder men också med respekt för traditionerna.

Kyrkslätt kommer att marknadsföras med hjälp av en tiodelad dokumentärserie om kommunens starka sidor, såsom dess historia, natur och hur det är att bo i dagens Kyrkslätt. Dokumentärserien produceras av företaget Concreto.

Avsnitten kommer att vara ungefär femton minuter långa.

Ett minst sagt okonventionellt initiativ tog entreprenören Kristina Roth då hon beslöt sig för att grunda en exklusiv resort endast för kvinnor på en ö i Ekenäs skärgård. SuperShe Island visade sig dock på grund av den tunga finländska byråkratin inte vara ett så lätt projekt att ro iland. I ett skede såg det redan ut som om Roth skulle ge upp planerna, men SuperShe Island förverkligades sedan trots allt.

Intresset för projektet var stort, både nationellt och internationellt, och flera tusen ansökningar kom in, trots att priset för vistelsen knappast var lågt. Un89

Årskrönika 2018

ponenter för kranar och möllor. Målet med företagssanering är att trygga verksamheten på sikt och därmed undvika konkurs.

När större arbetsgivare försvinner från en ort uppmärksammar medierna naturligtvis de anställda som går miste om sina jobb. Nedläggningar påverkar ofta också andra företag som har varit underleverantörer till den nedlagda fabriken.

Framtiden får utvisa hur det går för dessa underleverantörer i Hangötrakten.

Fortums kolkraftverk i Joddböle i Ingå rivs som bäst. Men det finns hopp om att det gamla kan ge plats för något nytt. Fortum kontaktade under slutet av år 2018 Ingå kommun med planer på att bygga en servercentral i Joddböle. Området kan kanske också bli en så kallad bioterminal där Fortum skulle förvara den biomassa som bolaget använder för värmeproduktion i Esbo. Om planerna genomförs kunde de föra med sig upp till 500 arbetstillfällen, vilket skulle vara ett välkommet tillskott till regionen.

Årskrönika 2018

Kustrutten går bland annat genom Raseborg och Hangö och marknadsförs för cykelturister. Foto: Ahmed Alalousi/Raseborgs stad

der vistelsen på SuperShe Island nätverkade de tio kvinnorna med varandra, åt hälsosamt, yogade och motionerade.

Såsom säkert var väntat har konceptet som exkluderar män väckt stor uppmärksamhet, både positiv och negativ. Många hyllar idén att endast inkludera kvinnor, medan andra anser att det verkar underligt att göra så i vår jämlika tidsålder och att projektet skulle ha fått stark kritik om samma slags ö hade öppnats endast för män. Hur som helst verkar konceptet ha varit lyckat och Raseborg hoppas naturligtvis på positiv synlighet tack vare detta. Oberoende av vad man tycker om SuperShe island är det ett exempel på innovativt tänkande som sticker ut jämfört med många andra semestermål. Mer sådant tänkande kommer säkert att behövas i framtiden.

Cykelturism är en miljövänlig form av turism som i till exempel Hangö och Raseborg går att genomföra tack vare Kustrutten. Längs Kustrutten finns det sexton cykeluthyrningspunkter där det går att hyra och återlämna cyklar. Cyklarna går att återlämna vid vilken punkt som helst av dessa sexton. Längs rutten kan cykelturisten besöka lokala sevärdheter eller bada vid badstränderna. Med tanke på miljön och nutidsmänniskans intresse för motion är cykelturism an90

91

Årskrönika 2018

tagligen något som kommer att öka i framtiden.

Det verkar röra på sig i Billnäs bruk, där Olli Muurainen länge velat starta upp restaurang-, kafé- och affärsverksamhet. Under hösten 2018 meddelade Muurainen att detta ska förverkligas nästa sommar, ungefär tio år efter att Muurainen köpte sin första del av bruket.

Konferenstjänster har redan erbjudits i bruket under drygt ett års tid. Miss Finlandtävlingen 2018 avgjordes i Billnäs bruk och under år 2018 spelades några avsnitt av den finska talangjakten Idols in i bruket. Det här kan ses som steg på vägen för att ge bruket ännu större synlighet Ingången till Karis bibliotek och LillaLuckan fick en och locka aktörer till området. matta i samband med Pride-evenemanget för att Då turism diskuterats muntra upp stadsbilden. Foto: Bitte Westerlund under de senaste åren har det visat sig att det finns en mångfald av olika aktörer och sammanslutningar inom turismen, vilket kan leda till en viss splittring. Flera försök att samla resurserna har gjorts, men det verkar vara svårt att samordna resurserna och aktörerna. I slutet av år 2018 fick Novago finansiering för ett projekt som ska utveckla små turismföretag med färre än 50 anställda i västra Nyland. Det är ett tvåårigt och tvåspråkigt projekt som kallas Welcome. Projektets finansieras till 80 procent av Nylands NTMcentrals landsbygdsfond och till 20 procent av Novago Företagsutveckling Ab. Projektet påbörjades i oktober 2018 och fortsätter till slutet av år 2020. Tanken är att produktifiera turismtjänster och få olika aktörer att samarbeta kring gemensamma resepaket. Det är också viktigt att locka turister till regionen utanför sommarsäsongen.

Årskrönika 2018

Kultur År 2018 uppmärksammades 100-årsminnet av inbördeskriget som slet Finland itu år 1918. Till skillnad från jubileet året innan, då det självständiga Finland fyllde 100 år, var detta ett mer lågmält jubileumsår på grund av händelsernas dystra karaktär år 1918. Året har präglats av att händelserna 1918 lyfts fram på olika sätt. Den övergripande åsikten bland historiker som föreläst under märkesåret, såsom i Västnyland bosatta Sture Lindholm och Matias Kaihovirta, verkar vara att händelserna fortfarande behöver bearbetas, även om det redan gått 100 år sedan inbördeskriget.

Sture Lindholms uppskattade bok Fånglägerhelvetet Dragsvik: massdöden i Ekenäs 1918 om Dragsviks fångläger under inbördeskriget översattes till finska och belönades också med Lause-Finlandia (ungefär Menings-Finlandia) för meningen ”Ainakin yksi kansanedustajista päätyi Dragsvikin harjun joukkohautaan” som översatts av Anu Koivunen. Originalmeningen på svenska lyder: ”Men åtminstone en av de finländska folkrepresentanterna fick göra sin sista resa upp till massgraven på åsen i Dragsvik.” Sture Lindholms bok är utgiven på hans eget förlag Proclio, medan den finska översättningen är utgiven av förlaget Atena. Sirpa Kähkönens tvåspråkiga bok Hugo 1918 (svensk översättning av Gunilla Hemming) utkom också under år 2018 och handlar om Hugo Enbom, som stod på de rödas sida i inbördeskriget och tillbringade sin sista tid i Dragsviks fångläger.

I galleri Elverket visades under våren Katriina Rosavaaras utställning En annan gång finnes jag ej mera (1918) som var en installation med föremål från 1918. Både kriget och tystnaden efter kriget belystes i installationen. Utställningen ville ge nutidsmänniskan nya perspektiv på historien och lyfta fram det som glömts bort genom åren. För att skapa utställningen gjorde konstnären efterforskningar i arkiven och hittade bland annat dagboksanteckningar och minnesföremål.

Barnkultur Luckan Raseborg har redan hunnit fylla 16 år. Luckan upprätthåller också ett barnkulturcenter, som är ett så kallat vägglöst barnkulturcenter med verksamhet i hela Raseborg. Verksamhet ordnas på olika ställen såsom i daghem, skolor, bibliotek, bokbussen och under olika festivaler och evenemang. Under våren 2018 grundades LillaLuckan Raseborg som är ett icke-kommersiellt rum för kultur och i skrivande stund har sin verksamhetspunkt i Fokushuset i Karis.

92

Årskrönika 2018

LillaLuckan öppnas av utvecklingschef Fredrika Åkerö och barnkulturkoordinator Pamela Andersson. Barnkulturaktör Maria Sundell drar eftisverksamheten i LillaLuckan. Under hösten visades Lena Frölander-Ulf utställning Pappa, jag och havet. Foton: Annette Ström

93

Årskrönika 2018

LillaLuckan Raseborg ordnar barnkulturaktiviteter av olika slag såsom pysselverkstäder och sagostunder, men också föreläsningar och diskussioner för personer som jobbar med barn. Under sommaren ordnade LillaLuckan bland annat dagsläger för barn i åldern 6–8 år med olika teman, såsom ”dockor & teater” eller ”arkitektur & din stad”.

Verksamheten drivs för tillfället av barnkulturaktören och konstnären Maria Sundell. Pamela Andersson, som är barnkulturkoordinator vid Luckan Raseborg, deltar också i planering och förvaltning av barnkulturcenterverksamheten. Konceptet kommer från LillaLuckan i Helsingfors som har ett par år på nacken. Pamela Andersson har också gjort en kartläggning av barnkulturen från Hangö till Kyrkslätt, ett uppdrag hon utfört med hjälp av EU-finansiering.

I kartläggningen har Pamela sammanställt ett urval av organisationer och aktörer som arrangerar olika slags barnkulturevenemang. Det handlar om allt från kulturföreningar, bibliotek och församlingar till privata aktörer. Pamela har gjort intervjuer, följt upp enkätsvar och följt med mediebevakningen av barnkulturevenemang. De västnyländska biblioteken upplevs som stabila arrangörer som erbjuder lättillgängliga tjänster, också för barnfamiljer. Kartläggningen lyfter också fram centrala frågor inom barnkulturen, såsom hur den ska finansieras, hur den kan göras mer inkluderande och mångkulturell och vikten av att få ta del av kultur på sitt eget modersmål.

I takt med att utbudet ökar kommer behovet av att koordinera och informera bli ännu större. Redan i dag ordnas det mycket kulturellt program för barn i vår region, men det är inte alltid självklart att informationen om programmet når målgruppen. Det är också viktigt att höra barnens åsikter och arbeta fram kommunernas kulturläroplaner för både småbarnspedagogik och grundskola.

Barn ska få bekanta sig med olika konstformer och besöka viktiga kulturinstitutioner innan de gått ut grundskolan. Detta är speciellt viktigt för att kulturen ska nå barnen på ett mer jämlikt sätt, oberoende av om familjerna är kulturintresserade eller inte. Under år 2018 har alla åttondeklassare i de västnyländska kommunerna deltagit i projektet Konsttestarna som koordineras av Förbundet för barnkulturcenter i Finland och finansieras av Suomen Kulttuurirahasto och Svenska kulturfonden.

Konst och design Under år 2018 stod det klart att Ekenäs kommer att få Västnylands första konstmuseum. Konstmecenaten Albert de la Chapelle har grundat en konststiftelse som ska finansiera ett helt nytt museibygge i Ekenäs. Tanken är att stiftelsen ska bygga museet, men sedan överlåta byggnaden åt Raseborgs stad. Museet 94

Utställningen Någon hatar mig igen ordnades i Galleri Fokus i Karis av Luckan Raseborg under november 2018. Den baserar sig på boken med samma namn av Blaue Frau. Foto: Annette Ström

95

Årskrönika 2018

ska bli cirka 700 kvadratmeter stort och åtminstone två våningar högt. Platsen för museet är korsningen av Gustav Wasas gata och Brunnsgatan, på samma gård där Ekta museum, Pro Artibus och Galleri Elverket redan är belägna.

För att genomföra museiplanen krävs det att stadsplanen ändras så att tomten får en byggrätt. Dessutom utlystes en arkitekttävling som pågår i skrivande stund. Inbjudna arkitekter och arkitektgrupper deltar i tävlingen som avgörs i mars 2019. Före det ska allmänheten också få säga sitt om tävlingsbidragen.

Ett viktigt kriterium för det segrande bidraget kommer att vara hur byggnaden passar in i den gamla stadsmiljön. De konstverk, en samling på 45 verk, som Albert de la Chapelles fond under åren köpt och donerat till Västra Nylands landskapsmuseum ska ställas ut i det nya museet. Det handlar om verk av bland andra Helene Schjerfbeck, Tove Jansson, Ellen Thesleff och Magnus Hjalmar Munsterhjelm.

Under år 2018 stod det också klart att Fiskars får en internationell biennal för konst och formgivning. Biennalen arrangeras av Luovi Productions i samarbete med andelslaget Onoma och lokala formgivare, hantverkare och konstnärer i Fiskars. Namnet är Fiskars Village Art & Design Biennale och den kom-

Årskrönika 2018

mer att arrangeras sommaren 2019.

I väntan på ovannämnda konstmuseum och biennal kan västnylänningarna ta del av konst av olika slag i gallerier och på utställningar runtom i regionen. På Luckan Raseborg och i Galleri Fokus i Karis deltog under året Blaue Frau med utställningen Någon hatar oss igen, som baserar sig på boken med samma titel. Här spelar sociala medier en central roll, eftersom ocensurerade samtal ur Sonja Ahlfors och Joanna ”Satumetsä”, vinnaren i tävlingen Årets vackraste Wingrens Facebookchatt ring 2018, design guldsmedsmästare Kristian återges i boken, medan Johan Saarikorpi (saarikorpidesign.com). Tävlingen ordnas Isaksson står för illustratioårligen i samband med I love me-mässan och Häätnerna. Ingågalleriet Galleri tidningen & Häät.fi. Foto: Teemu Töyrylä Karaijas sommarutställning bar namnet Romans och bjöd på verk av ett flertal konstnärer, bland andra Aira Salomaa, Harri Syrjänen, Helmi Koiviola och galleriinnehavaren Maarit Lassila själv. Under hösten ställde Stig och Kenneth Rosenlund ut sina fågel- och naturmålningar i en utställning vid namn Inspiration. Allt som Galleri Karaija har till salu är tillverkat av inhemska konstnärer och konsthantverkare.

I Galleri Elverket visades Eva Törnwall-Collins (1896–1982) konstnärskap i årets vinterklassiker-utställning, en utställningsserie som lyfter fram finlandssvenska modernistiska konstnärer. Även arkitektur fick plats i galleriet under år 2018 i Eric Adlercreutz utställning Arkitektens penna möter pappret – Skisser och teckningar 1950–2018. I utställningen framhävs tecknandets roll i arkitektens arbete. Adlercreutz är bosatt i Kyrkslätt och har bland annat ritat Motel marine i Ekenäs.

Fotocentrum Raseborg var med på ett hörn vid det nationella evenemanget SNAP – Fotofestival för barn & unga som i november lyfte fram barns och ungas röst i det offentliga samtalet på olika håll i Finland. Fotocentrum Raseborg producerade tillsammans med fotocentrum Peri verkstäder för barn som går i klass fem. Temat var hantverk och barnen fick bekanta sig med olika tek96

Teater Tryckeriteatern i Karis satte under hösten upp pjäsen Mannerheim – mannen och myten, som fick strålande recensioner i lokalpressen. Bakom uppsättningen stod Västnyländska ungdomsringen, som främst är känd för Raseborgs sommarteater. Pjäsen är skriven av Per-Erik Lönnfors tillsammans med Johan Storgård och sattes ursprungligen upp på Svenska Teatern i Helsingfors för ungefär tio år sedan. På Tryckeriteatern sköttes regin av Sven Sid och i rollerna sågs bland andra Stefan Elf från Tenala i rollen som Mannerheim. Pjäsen förseddes också med ett skräddarsytt lokalt tillägg i form av den Ekenäsfödde stridspiloten Hans Wind (spelad av Linus Mäkelä) som berättade om sina uppdrag.

97

Årskrönika 2018

niker, till exempel nålhålskamera och fotocollage. I Västnyland deltog elever från Billnäs skola, Pojo kyrkoby skola, Kirkonkylän koulu i Skuru, Höjdens skola i Tenala och Hakarinteen koulu i Ekenäs.

Bland Fotocentrum Raseborgs utställningar från år 2018 kan nämnas Visvalerssi, som var namnet på Marko Ylitalos utställning om korvar, en utställning som sägs ha påverkat mångas inställning till animalisk föda. Korean Dreams av kanadensiska Nathalie Daoust visade fotografier från Nordkorea, som inte är ett samhälle västlänningar vanligtvis har tillfälle att besöka. Heliga platser var en utställning med foton tagna i Turkiet av fotografen Ulla Shemeikka.

Fotocentrum Raseborg ordnade under sommaren för första gånger ett dagsläger för barn med inriktning på konst i Unccan och Tryckeriteatern i Karis.

Under fem dagar fick deltagarna i åldern 7–12 år skapa egna nålhålskameror och prova på olika tekniker, bland annat image transfer-tekniken. Lägret var populärt och får troligtvis en fortsättning.

Karis Art Night arrangerades för andra året och sammanföll med Karisnatten. Karis Art Night är ett kostnadsfritt konstevenemang med program för alla åldrar inom olika genrer, såsom musik, dans, cirkus, barnkultur och konst.

I tävlingen Årets vackraste ring segrade Fiskars-guldsmeden Kristian Saarikorpis ring Satumetsä (Sagoskog). Ringen är värderad till ungefär 4 600 euro och priset i tävlingen var ett stipendium på 3 000 euro. Luciasmycket 2018, som bars av Finlands lucia Elin Qvist, formgavs av Christoffer Nyström. Silversmycket är formgett för att passa både till vardag och fest. Ekenäsbosatta Nyström utbildade sig först till bilmekaniker, men hamnade sedan av en slump på Axxells utbildningslinje i guldsmide. Han arbetar för Mika Tarkkanen, som utsågs till Årets guldsmed 2018. Nyström formgav också halsbandet som bars av presidentfrun Jenni Haukio på slottsbalen 2017.

Årskrönika 2018

Under hösten utannonserades en riktig teaternyhet om en annan av Finlands presidenter, nämligen en nyskriven, svenskspråkig pjäs om president Mauno Koivisto som kommer att ha premiär på ungdomsföreningshuset Ingbohed i Täkter under hösten 2019. Koivisto var en välkänd profil i Täkter och i resten av Ingå och pjäsen kommer att fokusera på presidentens mer privata sida. Pjäsförfattaren heter Christoffer Holm, doktorand i historia som tidigare jobbat på bland annat tidningen Västra Nyland.

Mer info om pjäsen kommer Prästkullarevyn 2018 Hur mås det? regisserades av att finnas i nästa årskrönika, Sixten Lundberg. Medverkande bland andra som författas av pjäsförfattaBeatrice Johansson och Hélène Selenius på skarvjakt. Foto: Mari-Ann Falenius-Wikström ren själv. Bakom pjäsen står bland andra producent Kerstin Karlberg, samma person som lotsade den framgångsrika Okänd Soldat i Harparskog för ett par år sedan.

Raseborgs sommarteater bjöd också denna varma sommar på ungdomlig energi och medryckande musik i och med musikalen West Side Story, som lockade en publik på ungefär 14 000 personer, vilket kan jämföras med publikrekordet år 2016 då Sound of Music sågs av ungefär 20 000 personer. En nyhet för året var nattföreställningen, där pjäsen avslutades runt midnatt. Även om julinätterna inte är så mörka bidrog sommarnattens lite dunklare ljus ändå till stämningen och gjorde att ”gatubelysningen” i pjäsen kom mer till sin rätt.

Sommaren 2019 kommer vi att få se Jorden runt på 80 dagar på Raseborgs sommarteater, i regi av Tom Rejström.

Svartå Slott har en utomhusscen i slottsparken där mestadels finskspråkig teater brukar uppföras sommartid. Också pjäsen om brukspatronen Hjalmar Linder som efter inbördeskriget gjorde sig obekväm i Finland genom att ta parti för fred och försoning spelades på finska, men med flera svenskspråkiga lokala teaterprofiler i rollerna. Bland dem kan nämnas Dan Idman som Man98

West Side Storys nattföreställning lockade en stor publik och var stämningsfull med ljuseffekterna. Foto: Jani Järvinen

99

Årskrönika 2018

nerheim, Tommy Haakana som Hjalmar Linder och Henrik Wickström som rödgardisten Emil. Pjäsen regisserades av Svartåbon Marko Kokko.

Hangö Teaterträff är ett årligen återkommande evenemang som arrangerats ända sedan 1992. Under evenemanget 2018 kunde publiken bland annat gå på Nightwalks with Teenagers (ungefär Nattliga promenader med tonåringar), där Hangöungdomar tog den vuxna publiken med ut på en planerad promenad i Hangö. Syftet är att föra samman två olika grupper som normalt sett inte umgås så mycket med varandra. Ungdomarna fick visa de vuxna de ställen där ungdomarna normalt rör sig och utmana de vuxna i olika små tävlingar samt naturligtvis samtala med den vuxna publiken. Den kanadensiska gruppen Mammalian Diving Reflex stod bakom konceptet och brukar ordna liknande workshoppar på olika håll i världen.

Nästa år får regionen en ny sommarteater i Tenala, när scenen på Museigården i Tenala ska tas i bruk. Bakom teaterprojektet står den nygrundade föreningen Sammanslutningen för kultur och teater i Tenala som också kallas Skott. År 2019 är det meningen att familjemusikalen Pinocchio, skriven av Sås och Kopp, ska sättas upp i Tenala.

Årskrönika 2018

Mannerheim – Mannen och Myten på Tryckeriteatern blev en publiksuccé. På fotot från vänster Mats Enberg, Kari Danielsosn, Jan-Erik Gustafsson, och Stefan Elf som marskalk Mannerheim. Foto: Ida Flemmich

Nyligen har också grundläggande konstundervisning för barn inom inriktningen teaterkonst startat upp i Västnyland. Teaterskolan ordnas i samarbete med staden Raseborg, kulturinstitutet, Västnyländska ungdomsringen och Karis ungdomsförening. Sådan undervisning, liksom grundläggande undervisning i andra konstformer, är viktig för att trygga framtidens teaterutbud och regionens kulturliv.

Musik och film De tre årligen återkommande musikfestivalerna Musik vid havet, Ekenäs sommarkonserter och Lux Musicae kompletterar varandra, inte minst eftersom de ordnas under olika tidpunkter på året. Musik vid havet i Ingå ordnades i medlet av juni och konsertplatserna låg traditionellt på olika håll i Ingå, också i Kulturcentret Holken i Täkter. Ekenäs sommarkonserter ordnades i början av augusti i Ekenäs kyrka och på Knipan. Jukka-Pekka Saraste står för den konstnärliga ledningen och musiken framförs av Finländska kammarorkestern.

I Sjundeå ordnades Lux Musicae i november. Under Lux Musicae uruppfördes 100

Litteratur Under året stängdes de västnyländska biblioteken tillfälligt för att kunna ta i bruk ett nytt datasystem. Biblioteken gick nämligen med i systemet Helle, från att tidigare varit så kallade Lukasbibliotek. Hellebiblioteken består av bibliotek i tolv nyländska kommuner. Detta innebär att bokmängden västnylänningarna kan låna med ett och samma lånekort har ökat.

Historisk litteratur engagerar år efter år. Två böcker om 1918 nämndes redan (se sidan 92). Västnyländska kultursamfundet har under året etablerat 101

Årskrönika 2018

Lauri Kilipiös kammaropera Över svarta vatten och Grant Luhmanns Dance Fragments.

Etnofestivalen Faces förnyade sig år 2018 och ordnades i Karis i form av en öppen cityfestival i absoluta centrum. Festivalen ordnades samma helg som Karisnatten och gratisevenemanget Karis Art Night.

Nya musikevenemang i andra genrer håller på att etablera sig. Under år 2018 stod det klart att det i juni 2019 kommer att ordnas en ny musikfestival i Karis, Raseborgsfestivalen. Förhoppningen är att evenemanget ska bli ett återkommande inslag i kulturlivet, kanske i framtiden en längre festival än endast en dag som planen är för år 2019. Under festivalen år 2019 ska bland andra Europe, Lisa Ekdahl, Popeda och Michael Monroe uppträda.

Två västnyländska sångerskor gick vidare i underhållningsprogrammet X Factor Finland: Annette Lundell, även känd under artistnamnet Clarissa, och Tika Sevón Liljegren deltog i talangjakten. Tika gick vidare till finalen där hon framförde ett stycke på finska – och vann. Om Tikas väg efter X Factor har det också gjorts en dokumentär.

Ekenäs filmfest ordnades för tolfte gången i början av år 2018 med temat Revolt! Under filmfesten visades bland annat Multifotos Johan Ljungqvists dokumentärfilm 365 dagar i den västnyländska naturen och Kristian Åbergs dokumentär om Hangö (Made in Hanko) som handlar om industri som redan försvunnit från orten. Hangö filmfestival arrangerades i november för tjugonde gången. På programmet fanns bland annat den svenska filmen Hjärtat av Fanni Metelius (2018) och den isländska filmen Undir trénu – Under the Tree av Hafsteinn Gunnar Sigurðsson (2017).

Finlands fyrsällskap släppte under år 2018 en film med titeln Eldtornen – på besök på Finska vikens fyröar. I filmen presenteras bland annat Bengtskär utanför Hangö och Rönnskär vid Porkala udds sydspets. Dessutom ingår estniska fyrar i filmen som textats till finska och svenska medan det talas svenska, finska, estniska och engelska i filmen.

Årskrönika 2018

sin plats som utgivare av lokalhistoriska verk med en utgivning på hela tre verk med lokalhistorisk anknytning: Glans och vardag på Raseborgs slott av Niclas Erlin (läs mer på sidan 105), Affären vid Vitsand – En fotnot i Krimkrigets historia av Magnus Cederlöf och den tvåspråkiga barnboken Lasse och Johanna – På äventyr i bruket av Laura Salama. Den sistnämnda utspelar sig i Fiskars bruk. Laura Salamas teckningar från boken ställdes också ut i Luckan Raseborg. Dessutom gav Västnyländska kultursamfundet ut boken Ljus, mörker, färg – att måla transparent av Marita Karlsson.

Raseborgs släkt- och bygdeRekordår för Västnyländska kultursamfundet med forskare gav under år 2018 ut hela fyra utgivna böcker inom publikationsserien, uppföljaren till fjolårets bok utöver Västnyländsk årsbok. Niclas Erlin är förfatLefve konkurrensen under titare till den nya boken om Raseborgs slott. Här ses teln Krisår till välfärd. Hanthan som Niclas skrivare på Ekenäs höstmarknad.

Foto: Annette Ström verkare och köpmän i Ekenäs centrum 1940–2000. Boken handlar om affärsverksamheten i Ekenäs under åren i fråga. Föreningen Pro Ingå rf gav ut Potatisboken – potatisens färd från Anderna till Ingå med recept och berättelser om potatisen i Ingå.

Västnyland har också en egen svenskspråkig deckarförfattare med rötterna i Pojo: Jan Glanz gav under år 2018 ut sin femte roman om privatdetektiven Jonas Österfelts utredningar i Västnyland. Boken heter Något har hänt. Glantz har gett ut sina böcker på eget förlag.

Regionens återkommande litteraturfestivaler, finskspråkiga Kirjakekkerit i Karis och svenskspråkiga Bokkalaset i Ekenäs fick sin fortsättning under år 2018. Kirjakekkerit ordnades i mars och Bokkalaset i november. I Kirjakekkerit deltog ett trettiotal författare och artister på tolv olika platser i Karis. Det 102

Pia-Maria Lehtola intervjuar Lasse Lehtinen under årets Kirjakekkerit i Karis bibliotek.

Foto: Kevin Stewart 103

Årskrönika 2018

var sjätte gången som festivalen arrangerades och det bjöds på program för hela familjen. Bland andra uppträdde författarna Selja Ahava, Jukka Viikilä, Kati Tervo och Lasse Lehtinen.

Bokkalaset ordnades för artonde gången och hade temat ”Hitta hem”. Bland deltagande författare kan nämnas Annika Sandelin, Ellen Strömberg, Rafael Donner, Anna Gullichsen, Mia Franck och Peter Sandström. Bokkalaset för barn och unga (BUK), som ordnades för sjätte gången, introducerade en poesitävling som arrangerades för årskurs 8 med ungefär 50 deltagande elever. Totalt nåddes cirka 2 600 barn och unga av programmet under BUK. Den engelska översättningen av Karisbon Maria Turtschaninoffs bok Naondel. Krönikor från röda klostret har nominerats till International Dublin Literary award 2019, vilket är ett av världens största pris för engelskspråkig skönlitteratur. Hela 140 författare har nominerats till priset. Maria Turtschaninoffs roman Breven från Maresi är nominerad till Topeliuspriset 2019 för bästa ungdomsroman. Samma bok är tillsammans med 245 andra kandidater nominerad till ALMA-priset, Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne, som delas ut i april 2019.

Årskrönika 2018

Årets svenska barnboksförfattare under Bokkalaset var Michael Wiander som besökte årskurs 3–6 i nästan alla svenska lågstadier i Raseborg.

Han inledde sin turné i Höjdens skola i Tenala, klass 3–4.

Ted Forsström och Kaj Korkea-aho besökte klass 8 för att inspirera eleverna inför årets nyhet, poesitävlingen.

Vinnarna belönades på Bokkalasets poesilunch av Heidi von Wright.

Foton: Annette Ström

104

Jubileumsår och fläktar från medeltiden

105

Årskrönika 2018

I oktober firade Kulturhuset Karelia i Ekenäs 10 år med en jubileumskonsert.

På konserten uppträdde exempelvis lokala stjärnor såsom Mikko Sipola och Tika Sevón Liljegren, båda kända från de finska underhållningsprogrammen The Voice respektive X Factor, samt rikskändisen M.A. Numminen. Den forna biografen har under sina tio år bjudit på många olika slags kulturella upplevelser, främst teater och musik, men också dans och komik.

Många unga lokala förmågor har tagit sina första steg på Karelias scen. Flera av dessa har sedan gått vidare och gjort framgångsrika karriärer. Publiksiffrorna har varierat genom åren; syftet är inte att maximera vinsten, utan att kunna erbjuda ett brett urval. Detta har kunnat förverkligas tack vare frivilligarbete och bidrag från fonder och stiftelser. Under år 2018 spelades bland annat Karelias egen satsning, Musikteatern ”18” – två unga kvinnors berättelse under inbördeskriget 1918, som hade premiär nyårsaftonen 2017 och således redan behandlades i förra årets krönika.

Raseborgs slott verkar vara på frammarsch som en av regionens riktigt stora sevärdheter. Det är enkelt att förstå, eftersom borgens placering på klippan som tidigare var en ö, långt från moderna centrum, är fantasieggande för generation efter generation. Mycket har hänt vid slottsruinen under de senaste åren. De arkeologiska utgrävningarna har pågått i flera år, om ock ibland med störningar från allmänheten då några personer olovandes har sökt efter fynd runt slottet med hjälp av metalldetektorer. Forststyrelsen har också låtit bygga en byggnad med utrymmen för biljettförsäljning och flera toaletter invid ruinen. Tanken är att Raseborgs slott ska kunna bli en ännu större publikmagnet än ruinen är i dag. Man räknar med att ännu fler personer ska kunna besöka ruinen årligen mot cirka 75 000–80 000 besökare år 2016 (trenden är stigande; besökarantalet år 2014 uppgick till cirka 65 000 personer).

En ny bok om Raseborgs slott har getts ut i och med Glans och vardag på Raseborgs slott av Niclas Erlin. Boken gavs ut av Västnyländska kultursamfundet och är stilfullt illustrerad med Lina Enlunds fotografier och Saga Erlins akvareller. Ekenäsgrafikern Eva Tordera har gett boken dess vackra grafiska form. Det var verkligen på tiden att en ny bok om slottet kom ut på marknaden; år 1995 gav Knut Drake ut en guide om slottet och det enda större verk om Raseborgs slott som hittills funnits är Torsten Hartmans bok från 1896.

Fler evenemang ska locka fler besökare till ruinen. I år var det igen dags för ett veckoslut med medeltidsmarknad och tornerspel. På slottsområdet ligger även Slottsknektens stuga som har fått nya krögare då kontraktet med de förra krögarna löpte ut. De nya innehavarna är företaget Snappupp från Snapper-

Årskrönika 2018

Kulturhuset Karelia firade sina tio år med en jubileumskonsert 25.10.2018. Artisterna bestod av musiker som uppträtt på Karelia under de gångna åren. M.A. Numminen uppträdde även på Karelias första evenemang för tio år sedan och Tika Sevón Liljegren hör till dem som stått på Karelias scen under både Stage night, Ungdomsmusikalen Schacki! och egna konserter. Tika uppträdde tillsammans med gitarristen Tomi Westin. Foton: Chris Senn

106

Matkultur och bryggeriverksamhet Västnyland har under de senaste åren profilerat sig som en matkulturell region, vilket också återspeglades i förra årsboken, där temat för artiklarna var ”matkultur”. Även i år ordnades Slow Food-festival i Fiskars bruk i oktober, med flera tusen besökare. I september arrangerades också den redan traditionella Vi ses på landet-marknaden på Mangs gård i Ingå. Ett nytt inslag på marknaden var karameller gjorda av företaget Caramilla som finns i Ingå och som förefaller vara den enda karamellfabriken i Västnyland, om man bortser från godisproduktion i hemmakök.

Under året har rekoringarna fortsatt sin verksamhet och troget lockat både kunder och producenter. Rekoringarna lever enligt principen att konsumenterna på en överenskommen plats och tid handlar i förväg beställda produkter av producenterna som bjudit ut sina produkter till försäljning i ortens Facebookgrupp. På detta sätt får producenten hela förtjänsten, utan mellanhänder såsom livsmedelsaffärer.

Slakteriet Meatgard startade i september upp sin verksamhet i Västankvarn, Ingå. Under hösten har slakteriet främst slaktat får under två–tre dagar i veckan. Slakteriet sköter om slaktning, styckning och packning, vilket underlättar processen för köttproducenten som kan få alla tjänster från samma ställe. Viltgården i Ingå sköter fortsättningsvis om slaktning och styckning av vilt i sina egna utrymmen. Slakteriet Meatgard ägs av 22 aktieägare, varav 17 är gårdar.

107

Årskrönika 2018

tuna. Restaurangen kommer att vara i händerna på Pontus Berglund (känd från Slow Food-kretsar och Köttkontrollen i Karis), och Sampo Sade. Som draghjälp har de den åländska kocken Michael Björklund. Företaget ska även sköta om biljettförsäljning, guidningar och tillställningar i två års tid med optioner på fem år till. Snappertunaborna Thony Wickström och Ilta Hämäläinen kommer att utveckla turismen, bland annat genom paketresor från Helsingfors och dramaguidningar – till och med en medeltida by står på den framtida önskelistan.

Sommarteaterområdet ingår dock inte i avtalet.

En lördag i augusti ordnades Sjundeå medeltidsmarknad för första gången.

Evenemanget besöktes av uppskattningsvis 2 000 personer och fick ett positivt bemötande. På marknaden fanns både försäljare av hantverksprodukter och ekologiska varor samt en djurgård, med bland annat får och höns som var speciellt lockande för barnfamiljer. En medeltida mässa i Sjundeå gråstenskyrka inledde dagen. Själva marknaden hölls utanför kyrkan. Evenemanget var så pass välbesökt att det nästa år kan bli aktuellt med ett helt veckoslut i medeltida anda.

Årskrönika 2018

Vid slakten tas alla biprodukter tillvara och blir till värme eller biogas, medan endast en liten del så kallat riskmaterial hanteras som avfall. Ägaren till Mörby Gård, Anna Alm, köpte under år 2018 Svartå Kvarn.

För att få en lönsam verksamhet vid kvarnen behöver den mala 50–100 ton spannmål årligen. Anna Alm vill fortsätta på linjen att mala ekologiskt, inhemskt spannmål till mjöl. Av hennes eget spannmål från Mörby gård har hon årligen låtit mala ungefär 30 ton vid kvarnen.

Närmatsaktörerna i regionen har gått samman och grundat resurscentret HALD. Tanken med resurscentret är bland annat att skapa förutsättningar för samarbete inom matproduktion, att nätverka både nationellt och internationellt, att dela med sig av idéer, inspirera och utbilda människor så de kan starta upp sin egen livsmedelsproduktion, om än i liten skala, och sprida kunskap om råvaror med mera. HALD ordnar kurser och evenemang. Under slutet av år 2018 stod exempelvis surdegsbakning på agendan vid Backers Baker i Pojo.

De öppna finska mästerskapen i mathantverk som ordnats i Raseborg under åren 2016–2018 går nu vidare till Jyväskylä år 2019 och Åland år 2020 i och med att projektet Kustens mat avslutades 31.12.2018. Inom ramen för projektet Kustens mat har mathantverkare utbildats och begreppet Mathantverk har marknadsförts. Under FM i Mathantverk 2018 deltog 54 företag med sammanlagt 108 produkter. Tävlingen lockade deltagare från Finland, Åland, Sverige och Estland. Bland västnyländska framgångar kan nämnas Lilla Skärgårdsbageriet, som med sin vilt-kantarellpastej tog guld i kategorin Fyllda bageriprodukter.

Ekta Bryggeri i Ekenäs knep silver i ciderklassen på Helsinki Beer Festival i april. Det var Ektas cider Fipel som tog andraplaceringen, bakom guldmedaljören Olvi CID från den stora dryckesproducenten Olvi. Att klara sig så bra mot en stor konkurrent måste ses som en seger i sig för det lilla bryggeriet.

Svartå Bryggeri stängde under året. Det visade sig svårt för det lilla bryggeriet att hitta tid och resurser för att utveckla och upprätthålla verksamheten. Utrustningen såldes via anbudsförfarande och fraktades till östra Finland där den ska användas i ny bryggeriverksamhet i ett annat bryggeris regi.

Från och med 2018 blev så kallad gårdsförsäljning tillåten för mikrobryggerier. Detta innebär att bryggerierna kan få tillstånd att sälja alkoholdrycker på upp till 12 procent direkt till kunderna. Tidigare har bryggerier som velat sälja öl varit tvungna att öppna en separat butik enligt de bestämmelser som gäller för vanliga livsmedelsbutiker. I samma lagändring höjdes också den til�låtna alkoholprocenten för vanlig butiksförsäljning från tidigare 4,7 procent till 5,5 procent.

108

Årskrönika 2018

Att köpa närproducerat direkt av odlaren genom rekoringarna har blivit allt mer populärt. På reko i Ekenäs delades närmatsguiden ut under sommaren och till jul införskaffades delikatesser genom Julrekon i Ingå. Foton: Kevin Stewart (ovan) och Daniel Kawecki (nedan)

109

Årskrönika 2018

Slow Food Västnyland ordnade igen Slow Food-festival i Fiskars i oktober. Lars-Peter ”Lasse” Lampenius välkomnar bussresenärerna från Karis (nedan, foto: Wilhelm Lindgren) och Fiskarin Martat lär besökarna känna igen grönsaker (ovan). För barnen fanns det möjlighet att skapa konstverk av grönsaker. Övriga foton: Katja Lundén

110

111

Årskrönika 2018

I Fiskars, där bryggeriet bytt namn från Rekolan Panimo till Fiskarsin Panimo, såg man först fram emot att kunna sälja också sina starkare ölsorter direkt till konsumenterna. Den nya alkohollagen visade sig dock innehålla en snubbeltråd för bryggeriet. Eftersom bryggeriet varit med om att grunda Ägräs Distillery ansågs det inte vara oberoende av andra alkoholproducenter, vilket är en förutsättning för att få tillstånd till gårdsförsäljning. Detta innebär att Fiskarsin Panimo får fortsätta som tidigare och sälja sina ölsorter upp till numera 5,5 procents alkoholstyrka i sin butiksbod, men man måste uppsöka Alko eller en restaurang för att kunna avnjuta de starkare ölsorterna.

Ett nytt inslag i den lokala dryckeskulturen är Noita Winery i Fiskars. Noita Winery titulerar sig Finlands första så kallade urban winery, vilket innebär vintillverkning som utförs av någon som inte själv äger en vingård. Strikt taget får företaget dock inte marknadsföra drycken som ”vin”, eftersom Finland enligt EU:s föreskrifter inte är ett vinproducerande land. I praktiken handlar det dock om drycken vin. I vintillverkningen används ekologiska druvor från EU. Druvorna transporteras till Fiskars direkt efter skörd. När druvorna väl har använts i vintillverkningen kan resterna gå vidare till Fiskarsin Panimo för öltillverkningen och därefter ännu till Ägräs Distillery, vilket innebär att druvorna kan användas hela tre gånger till olika drycker innan de förhoppningsvis komposteras.

Årskrönika 2018

Idrott Idrottsåret 2018 inleddes med att världens och västnylänningarnas blickar riktades mot de olympiska vinterspelen i Pyeongchang i Sydkorea 9–25 februari.

Såsom nämndes i förra årskrönikan var Karisbon Kaj Kunnas en av de fyra finländare som hade i uppdrag att föra den olympiska elden mot slutmålet i Pyeongchang. Uppdraget utfördes söndagen den 7 januari i egenskap av ambassadör för hälsokampanjen Yksi Elämä (Ett liv). Prestationen innebar i praktiken att Kaj Kunnas och de tre andra finländarna, också representanter för olika välgörenhetsorganisationer, bar OS-facklan 200 meter var genom staden Gwangjun. Den olympiska eldens sammanlagda färdväg var 2 108 kilometer då den nådde fram till Pyeongchang inför de olympiska spelens start.

Den 9 juni ordnades motionsloppet Damernas egen tia i Ekenäs för första gången. Evenemanget kan ses som en arvtagare till klassiska Tjejernas Kanontia som skapades under 1990-talet och också haft en efterföljare som hette Kanonruset. Damernas egen tia arrangerades av FC Raseborg, som också arrangDamernas egen 10 ordnades första gången 9.6.2018. Foto: Fotofabriken/Kjell Svenskberg

112

Fotboll och friidrott Några nedslag i den västnyländska idrottsvärlden under det gångna året visar på både framgångar och motgångar. Till framgångarna hör bland annat att Ekenäs IF slutade på tredje plats i fotbollens division 1-serie, vilket är klubbens bästa placering någonsin. En formsvacka under hösten gjorde dock att det inte gick ännu bättre, så någon uppflyttning till ligaplats blev inte aktuell denna gång.

Västnylands spjuthopp Oliver Helander från IF Raseborg deltog för första gången i Europamästerskapen i friidrott, men kom inte vidare till finalen denna gång. Många fler mästerskap återstår dock för Helander under de kommande åren. Svenska Finlands idrottsförbund uppmärksammade Helanders framgångar genom att utnämna honom till årets finlandssvenska idrottare och hans tränare Glenn Lignell till årets tränare.

Friidrottsåret inleddes i övrigt med de öppna distriktsmästerskapen i Helsingfors under januari. I tävlingarna utmärkte sig särskilt IF Raseborg, som deltog med 30 tävlande. Flera av föreningens ungdomar inhämtade guldmedaljer: Oliver Öhman (P13/60 m), Rasmus Tenkanen(P13/1000 m), Edvin Holmberg (P11/60 m), Jens-Aarne Kero (P11/1000 m), Cassandra Nynäs (F13/ höjdhopp) och Alicia Palomäki (F9/40 m, 600 m, längd). I klasserna för äldre tävlande segrade Tomas Söderlund i herrarnas kulstötning och Tuomas Puputti kom på andra plats i 800-meterslöpningen.

För Tomas Söderlund innebar segern även en uppvärmning inför inomhusFM i friidrott en månad senare. I den tävlingen placerade han sig på tredje plats. Västnyland blev dock inte utan guldmedalj eftersom höjdhopparen Linda Sandblom stod för segerhoppet på 184 cm.

Till årets återkommande evenemang hör också Stjärnspelen i Karis, dit 230 tävlande hade anmält sig. Friidrottssäsongen fortsatte med utomhus-FM i juli där särskilt de västnyländska spjutkastarna utmärkte sig med guldmedalj till Oliver Helander och brons till Teo Takala.

113

Årskrönika 2018

erade straffsparkstävlingen Lasse Näsman Cup i somras. Som namnet antyder handlade det om ett 10 kilometer långt lopp som gick genom centrala Ekenäs.

Deltagarantalet i den första Damernas egen tia blev till sist 270 damer, vilket var något lägre än de 300–400 deltagare som arrangörerna hade hoppats på.

Banan, som bland annat gick över Ramsholmen, fick beröm av deltagarna.

Årskrönika 2018

Skytte och skidåkning Till årets skytteframgångar hör Joni Stenströms silvermedalj i FM-tävlingarna i luftgevärsskytte, som ordnades i Lojo i början av april. Månaden innan hade Joni Stenström tävlat i Malaysia där VM i skytte för studerande ordnades.

Denna tävling resulterade i en bronsmedalj.

De internationella utfärderna slutade inte där, utan i september var det dags för VM i sportskytte i Changwon i Sydkorea. Västnyland var representerat av Joni Stenström och Krister Holmberg från Raseborgs skyttar samt Jenni Kuisma, Henna Viljanen och Sebastian Långström från Kyrkslätts skyttar. Jenni Kuisma hade nyligen skjutit nytt finländskt rekord i damklassen. Några medaljplatser blev det dock inte för västnylänningarna.

Under februari avgjordes junior-FM och här kunde regionen glädjas åt Österby sportklubbs Saimi Lupala som blev dubbel finsk mästare i sin klass. Medaljinhämtningen från FM i skidskytte fortsatte under sprinttävlingarna i Kontiolax i början av mars – där tog Saimi Lupala ett brons. Skidåkning är också en Tävlingar i skicross ordnades av Österby sportklubb i Västerby. Foto: Multifoto/Johan Ljungqvist

114

Övriga grenar De västnyländska idrottarna rör sig gärna i skog och mark, både vintertid och sommartid. Årets sista finländska orienteringsmästerskap avgjordes under oktober i Salo och västnyländska orienterare från Hiidenkiertäjät i Lojo, Lynx i Kyrkslätt och OK Raseborg var med och tävlade om medaljerna. Nina Sarparanta-Ljungqvist och Annariitta Kottonen från Lynx kom hem med varsin seger i bagaget och Aleksi Leskinen samt Suvi Heikkilä, också de från Lynx, tog brons i sina klasser. Västnylands femte medalj stod OK Raseborgs Pekka Kanste för i och med sin andraplats.

Ridsportevenemanget Seahorse Week hölls i Hangö under juli månad. Detta år slogs publikrekord med 8 200 åskådare under de fem tävlingsdagarna. Tävlingarna omfattade bland annat lag-FM och avslutades med Hangö Grand Prix där Marina Ehrnrooth från Vitträskin Ratsastajat på EVLI Ellington segrade.

I Ingå uppmärksammades ridsporten på självständighetsdagen då westernryttaren Elena Wuorimaa fick utmärkelsen årets unga idrottare, inte minst tack vare sitt framgångsrika tävlande i Finland, Sverige och Tyskland med sina trogna tävlingshästar Calvin och Cherry. För Raseborgs del gick motsvarande utmärkelse för årets junioridrottare till Saimi Lupala för fina meriter i både friidrott och skidskytte. Även Hangö premierade under våren flera av sina idrottare. Årets unga idrottare blev Salla Simola som håller på med brasiliansk jiu-jitsu. Hon hade året innan vunnit två FM-guld i ungdomsklassen. Höjdhopparen Linda Sandblom utsågs till Hangös bästa idrottare och Lojo valde långdistanslöparen Saara Nikander till årets idrottare.

Ett nytt västnyländskt inslag är äventyrsmarschen Expedition Dragsvik som i slutet av september arrangerades för andra gången. Start och målgång skedde på Nylands brigad i Ekenäs och till skillnad från förra året fick lagen även genom115

Årskrönika 2018

gren som man gärna ägnar sig åt i det militära och de finländska militärmästerskapen hölls i mitten av mars med Kajanalands brigad som värd. Här skidade undersergeanten och Karisbon Benjamin Tulonen tillräckligt raskt för att ta en bronsmedalj i beväringsklassen, endast brädad av två landslagsskidåkare tillika representanter för försvarsmaktens idrottsskola i Kajana. Kaptenlöjtnant Henrika Backlund från Nylands brigad stod för den andra västnyländska medaljen i och med sitt silver i stormgevärsskidskytte.

Den första mars fick de yngre skidåkarna tävla mot varandra i femtongradig kyla under klassikern skol-OS. Totalt trotsade 165 elever från ett femtontal skolor i regionen det kindbitande vädret. Tävlingarna hölls för 26:e gången på Oxberget i Svartå.

Årskrönika 2018

Viktor McEvoy tätt följd av Therese Äbb vid Wågens klubbästerskap 20.8.2018. Foto: Multifoto/Johan Ljungqvist

föra ett cykelmoment under den utmaningsfyllda tio timmar långa marschen.

Antalet lag hade ökat med två detta år och alla tjugo lag tog sig i mål.

Kyrkslätts fäktklubb kunde inte bara värja sitt tidigare FM-brons utan också fäkta sig till ett FM-guld i just värja. Obeväpnad kamp är i sin tur något som landslaget i taekwondo ägnat sig åt i slovenska Maribor under ITF European Championship. Rufus Kesti, Sofia Manz och Miro Ikäheimonen från RasBudo hade alla fått en plats i laget och både Miro Ikäheimoinen och Sofia Manz återvände hem med silvermedaljer. Ytterligare kollisioner och fysiska uppgörelser på idrottsfältet har Crusaders, det västnyländska fusionslaget i amerikansk fotboll, stått för under 2018. Laget har spelare från både Lojo och Hangö och bildades för att spela i division 1, och slutade på fjärde plats i serien.

Slutligen har också motorburna idrottare gjort goda prestationer för Västnyland. Ingåbon Emil Lindholm slutade totalt som tvåa i rallyns FM-serie.

Niclas Grönholm, också Ingåbo och son till rallyföraren Marcus Grönholm, har i sin tur prövat sina färdigheter i VM-serien i rallycross, vilket slutade med en sjundeplats.

116

Årsböckerna innehåller traditionellt en kort översikt av årets väderfenomen.

Vädret har emellertid börjat kännas allt mer relevant och ses ofta som ett symtom på klimatförändringen. Vädret och miljön ges därför mer utrymme i årets krönika.

Klimatångest och motåtgärder Under året som gått har det i allt fler kolumner, artiklar och undersökningar framgått att vi känner en allt större klimatångest. När vi konkret känner sommarhettan, ser de blågröna algerna i havet eller upplever torkan i naturen med skogsbränder och katastrofala skördar som följd börjar vi fundera på om detta hör till den normala variationen eller är ett resultat av den globala uppvärmningen. Tanken leder också vidare till vad vi själva kan göra för att stävja klimatförändringen och minska vår miljöpåverkan.

I våra västnyländska kommuner hör bland annat solenergi till lösningarna.

I Hangö ska tolv solkraftverk resas med en sammanlagd styrka på cirka 700 kilowatt. Staden räknar med att spara ungefär fem miljoner euro under 40 år på de tolv solkraftverken, vilket gör att miljögärningen också har ekonomiska förtecken. I Raseborg fattades beslut om att stadens första solpanel ska monteras på skolkökets tak i Karis. Också Ingå har under de senaste åren satsat på att installera solpaneler. Under 2018 restes solpaneler vid daghemmet i Dal, kommunens vattentag i Torp, kommungården, servicehuset Lönneberga och reningsverket. Syftet är också här både att minska koldioxidutsläppen och göra ekonomiska inbesparingar.

För den vanliga västnylänningen känns det som om större, kollektiva åtgärder behövs för att vi ska nå sådana förbättringar som verkligen kan ha positiva effekter på sikt. En sådan åtgärd är möjligheten för båtfolket att tömma sina septiktankar någon annanstans än direkt ut i havet. Föreningen Håll skärgården ren samlade under året in medel för att kunna finansiera bygget av en station i Ekenäs skärgård, där behovet av fler tömningsplatser är stort. En undersökning vid Åbo universitet visade att så mycket som hälften av båtägarna ibland tömmer sitt toalettavfall direkt ut i havet, på grund av att det finns för få ställen där man kan tömma tankarna.

Fyra fiskvägar ska byggas längs Svartån, för att fiskarna ska kunna ta sig upp i ån förbi kraftverksdammarna. Det är viktigt att laxen kan leva och föröka sig också med tanke på att den utrotningshotade och fridlysta flodpärlmusslan ska kunna leva. Flodpärlmusslans larvstadium sker nämligen i laxfiskarnas 117

Årskrönika 2018

Miljö och väder

Årskrönika 2018

Världens största iskarusell sågades upp i sjön Aurlahtis is i Lojo. Foto: Janne Käpylehto

gälar. Finlands sydligaste population av flodpärlmussla lever i Svartån. De nedre fiskvägarna ska finnas vid Åminnefors och Billnäs, de övre vid Åkerforsen och Svartåforsen.

Ingarskilaån har genom föreningen Pro Ingås försorg röjts upp med frivilliga krafter, för att ge öringen möjlighet att återvända. Nytt grus har tillsatts, vegetation avlägsnats och öringens lekplatser har frigjorts så att vattnet kan flöda.

Under år 2018 har elva platser iståndsatts av en grupp frivilliga, vilket gett resultat: man har redan kunnat observera fiskar i ån.

Ingå och Sjundeå åars avrinningsområden är med i WWF:s projekt Vattenskydd 4K. Syftet med projektet är att råda bot på övergödningen av Östersjön och minska miljöbelastningen med konkreta medel. Projektet, som ska pågå fram till slutet av år 2020, finansieras av miljöministeriet och WWF och är regeringens spetsprojekt för vatten- och havsvård.

I Lojo och Raseborg skyddas områden med hotade arter. Det gäller arterna gubbmossa, stenmåra och backvicker. Dessa tre arter växer endast på ett fåtal platser i Nyland, gubbmossan till och med på endast en plats, vilket motiverar beslutet om skydd.

118

Ut i naturen

119

Årskrönika 2018

I vår digitala tidsålder är det inte alltid så lätt att locka barn och unga ut i naturen. En satsning för att råda bot på detta är quizappen Vevi som kombinerar aktivitet, kultur och teknologi för att locka människor i alla åldrar att gå ut och upptäcka sin näromgivning. Kunskapsappen Vevi Västnyland kan spelas med hjälp av en mobiltelefon eller surfplatta i olika västnyländska parkområden.

Under år 2018 lanserades området Ramsholmen i Ekenäs. Näst i tur stod Pumpviken i Karis och senare ska också Hangö få en egen bana. Mobilspelet innehåller olika frågekategorier, nämligen bildkonst, musik, lokal kulturhistoria, historia, sport samt natur och miljö. Det finns också bonusfrågor som kräver att spelaren aktivt letar i terrängen eller stadsmiljön. Västnyländska kultursamfundet är huvudman för projektet som har fått Leader-finansiering via Pomoväst. Planen är att appen också ska översättas till finska och engelska.

Tyvärr kan det hända att Västnyland blir en naturupplysande instans fattigare. Under året tog medierna upp att Ekenäs naturum är nedläggningshotat.

Naturum upprätthålls av Forststyrelsen och fungerar som informationscenter för Ekenäs skärgårds nationalpark. Forststyrelsen har också hand om bland annat underhållet av Raseborgs slott och Dagmars park i Leksvall, vilket är resurskrävande. Att stänga Naturum ses dock av staden Raseborg som något mycket negativt som staden vill försöka förhindra.

I Lojo satsade man i början av år 2018 på något såpass exotiskt som en iskarusellfestival i Aurlahti. Evenemanget marknadsfördes som ”den första iskarusellfestivalen i världen”. Det handlade om en stor satsning med en budget på 80 000 euro för att marknadsföra sjöstaden Lojo. Iskarusellen sågades upp i den över 20 centimeter tjocka isen vid Aurlahtis strand, var 120 meter i diameter och därmed också den största iskarusell som någonsin konstruerats. Upp till 150 människor kunde samtidigt åka på iskarusellen.

I Pojo gjordes nya hällmålningsfynd från stenåldern. Tidigare har liknande fynd gjorts vid Fårsjön i Pojo, medan fynden år 2018 ligger vid Skogböle träsk.

Tack vare vinterns tjocka isar gick det att leta runt stränderna och då hittades de slitna målningarna som föreställer en älg och en människa. Målningarna är gjorda i rödockra för cirka 7 000 till 3 500 år sedan.

Årskrönika 2018

Quizappen Vevi lanserades före midsommar på Ramsholmen. Seminarieskolans klass sex fick testa spelet i maj. I september lanserades följande bana vid Pumpviken i Karis och inför sommaren 2019–2020 är flera banor runtom i Västnyland på kommande Följ med projektet på veviapp.fi. Foton: Martina Frilund

120

…och så till sist vädret

121

Årskrönika 2018

År 2018 fick Västnyland äntligen uppleva en riktig vinter med en lång sammanhängande köldperiod i början av året. Snöläget var också gott och gynnade vintersporten i regionen. Bland annat Påminne slalomcenter hade en god säsong och de minsta åkarna uppskattade rullbandshissen som Påminne skaffat tack vare donationen på 100 000 euro som skidcentret fick motta av Sparbanksstiftelsen i Karis-Pojo ifjol.

Sportlovet, som traditionellt infaller vecka 8 i vår del av landet, kunde firas i strålande solsken och rejält med minusgrader. Innan den kalla perioden slog till hann vi dock vara med om något så märkligt som att all snö regnade bort dagen efter en snöstorm. Plogbilarna hann redan göra sitt jobb under snöstormskvällen men följande dag regnade all återstående snö bort.

Tack vare den ihållande kölden kunde man också röra sig ute på isarna, också havsisarna, vilket inte är möjligt alla vintrar på våra breddgrader. Ännu en bra bit in i mars var marken vit.

Våren kändes därefter kort eftersom sommarvärmen anlände redan i maj. Med den kom också en lång torrperiod som särskilt drabbade traktens jordbrukare. Torkan höll i sig nästan hela sommaren, med några enstaka regnskurar. Varning för skogsbrand rådde i regionen och i Kyrkslätt, Bromarv och Ingå bröt markbränder ut.

Lagom till midsommar blev vädret igen svalare. I juli återvände värmeböljan till Västnyland. Det hör inte till det vanliga med temperaturer på över 30 grader i skuggan un- Sparbanksstiftelsen i Karis-Pojo delade i år igen ut der finländska somrar. Detta i bidrag till många föreningar i regionen. Här styrelsekombination med torkan var ordförande Stefan Mutanen och ombudsman Lasse förödande både för skördarna Tallqvist. Foto: Bitte Westerlund

122

ร rskrรถnika 2018

Norrsken i Kopparnäs i Ingå (till vänster). Foto: Daniel Kawecki 123

Årskrönika 2018

och för Östersjöns algtillstånd. I Finska viken var algblomningen den värsta under detta årtionde. I hettan sökte invånarna med ljus och lykta efter algfria badstränder, som i medlet av juli i princip endast gick att hitta vid sjöar och konstgjorda badplatser såsom före detta sandtag. Havsstränderna täcktes av grön ”ärtsoppa”, det vill säga så kallade blågröna alger. Tack vare olika grupper på sociala medier höll sig badsugna invånare à jour med algläget vid de olika stränderna. Temperaturen i sjöar och hav översteg på många håll 25 grader.

Att försöka svalka sig i så varmt vatten var en ovanlig upplevelse för många strandbesökare.

Mest förödande var torkan. De dåliga skördarna var också katastrofala för husdjursägare, eftersom fodermängden blev dålig. Lantbruksföreningarna gick ut med upprop för att uppmuntra ägare av naturängar att bjuda ut ängarna som bete eller foder åt husdjursägarnas kreatur. Likaså blev det aktuellt för en del mjölkbönder att slakta djur, helt enkelt för att vinterfodret inte annars skulle ha räckt till för hela kreatursbeståndet. Bland annat i rekogrupperna kunde man köpa krispaket med kött – ett konkret resultat av foderbristen. Skörden i Västnyland blev cirka 50–60 procent av en normal skörd. Det var sämre ställt endast på Åland.

Vi fick fira en vit jul och ett stormigt nyår i Västnyland. Några dagar före julafton slog vädret om till kallare, så julen firades i minusgrader med ett snötäcke på marken. Redan på juldagen slog vädret emellertid om på nytt och det blev mildare, men all snö smälte inte bort direkt. Inför nyåret varnades om hårda vindbyar som kunde störa nyårsfyrverkeriet och prognosen visade sig bli verklighet. Professionella nyårsfyrverkerier ordnades ändå liksom också tidigare år, bland annat av frivilliga brandkåren i Pojo. Det var meningen att ett ännu större fyrverkeri skulle ordnas i Hangö, men arrangörerna blev tvungna att ställa in det på grund av de dåliga väderförhållandena.

Västnyländska Kultursamfundet r.f. c/o Luckan Raseborg Torggatan 3 (Tryckis), 10300 Karis Tfn 044-017 0176 raseborg@luckan.fi Västnyländska kultursamfundet r.f. har arbetat med västnyländska kulturfrågor i över 40 års tid.

Kultursamfundet upprätthåller även Luckan Raseborg, ett västnyländskt informationscentrum.

Västnyländsk årsbok har utkommit sedan 1977.

Tillsammans är de över fyrtio årgångarna ett oslagbart faktapaket om Västnyland.

Nu kan Du förse dig med äldre årgångar och fylla igen luckor i Din samling på Luckan Raseborg, Torgg. 3, Karis eller beställa dem via nätet www.vastnylandskakultursamfundet.fi Komplett samling

(med undantag av årgång 1992 och 1996)

60 €

Tidigare årgångar (1977–2018)

3–5 €/st.

Bli medlem i föreningen för enbart 20 €/år!

Medlemmar får årsboken gratis hemskickad varje år.

En lista över alla publicerade artiklar finns på vår hemsida. Äldre årsböcker kan även läsas på nätet.

www.vastnylandskakultursamfundet.fi 124

125

RG

NYHET! NY BOK OM FÄ

126

127

128