Arkitektur 8/2014 by Arkitektur

ARKITEKTUR ·· NR NR 8 8 ·· 2014 2014 ·· UMEÅS UMEÅS ENERGI ENERGI ·· Kulturhuset Kulturhuset Väven Väven ·· De De alternativa alternativa kulturhusen kulturhusen ·· Parker Parker vid vid Umeälven Umeälven ·· Sundsvallsbron Sundsvallsbron ·· Radhus Radhus ii Hägersten Hägersten ARKITEKTUR ARKITEKTUR ·· NR NR 7 7 ·· 2014 2014 ·· BOSTAD BOSTAD ·· Bostäder Bostäder landet landet runt runt ·· Experimenthus Experimenthus ·· Studentbostäder Studentbostäder ·· Bostadsglappen Bostadsglappen ·· Snabba Snabba hus hus ARKITEKTUR ARKITEKTUR ·· NR NR 6 6 ·· 2014 2014 ·· NYA NYA RÖRELSER RÖRELSER ·· HISTORIENS HISTORIENS SPÅR SPÅR ·· Rosengårdsstråket Rosengårdsstråket ·· Thea Thea Leonhard Leonhard ·· Landsarkivet Landsarkivet ii Lund Lund ·· Petra Petra Gipp Gipp ·· Lyxhus Lyxhus ii Stockholm Stockholm ARKITEKTUR ARKITEKTUR ·· NR NR 5 5 ·· 2014 2014 ·· DANSK DANSK VÅG VÅG ·· Swedbank Swedbank ·· Högskolebibliotek Högskolebibliotek Falun Falun ·· Danska Danska unga unga ·· Realdania Realdania regerar regerar ·· Pascal Pascal Flammer Flammer ARKITEKTUR ARKITEKTUR ·· NR NR 4 4 ·· 2014 2014 ·· VÄLFÄRD VÄLFÄRD ·· Göteborgs Göteborgs Stadsbibliotek Stadsbibliotek ·· Dorte Dorte Mandrup Mandrup ·· Skagershuset Skagershuset ii Årsta Årsta ·· Aula Aula Medica Medica ·· Jernhusen Jernhusen ARKITEKTUR

HAJOM.COM

| FÖNSTER • DÖRRAR • SKJUTDÖRRAR

Hotellskrapor ii Norrland Norrland ·· Nya Nya Hisingsbron Hisingsbron ARKITEKTUR ·· NR NR 3 3 ·· 2014 2014 ·· LÉONIE LÉONIE GEISENDORF GEISENDORF ·· Tre Tre landskapsprojekt landskapsprojekt ·· Hotellskrapor ARKITEKTUR Jonas Lindvall Lindvall ·· Mikroboende ARKITEKTUR ·· NR NR 2 Tham & & Videgård Videgård ·· Elding Elding Oscarson Oscarson ·· Jonas Mikroboende ·· Asplunds Asplunds okända okända hus hus ·· Valerio Valerio Olgiati Olgiati ARKITEKTUR 2 ·· 2014 2014 ·· VILLOR VILLOR ·· Tham

– och upptäck möjligheterna att skapa ett eget uttryck genom omfattande

88//22001144 SSEEKK 9977 NNOOKK 110099 EEUURR 1133 BBYYGGGGNNAADD I INNTTEERRI IÖÖRR PPLLAANN LLAANNDDSSKKAAPP O B J E K T: H U S I S TO C K H O L M S S K Ä R G Å R D / P E T R A G I P P A R K I T E K T U R / K ATA R I N A L U N D E B E R G, I N P R A I S E O F S H A D O W S

ARKITEKTUR ·· NR NR 1 Ryska Posten AMF Fastigheter Fastigheter ·· Framtidens Framtidens arbetsplats Nya Krematoriet Krematoriet Skogskyrkogården Skogskyrkogården ARKITEKTUR 1 ·· 2014 2014 ·· KONTOR KONTOR ·· Ryska Posten ·· Mojang Mojang ·· AMF arbetsplats ·· Nya

Vi Vi skärskådar skärskådar årets årets Kasper Kasper Salin-vinnare Salin-vinnare Genom Hajom Architect Series ger vi dig unika möjligheter att skapa ett

DET DET OLAGLIGA OLAGLIGA KULTURHUSET KULTURHUSET Amanda Amanda Svensson Svensson om om Umeå Umeå och och Malmö Malmö materialval och ytbehandlingar.

SÅ SÅ FÖRÄNDRAR FÖRÄNDRAR VÄVEN VÄVEN UMEÅ UMEÅ HAJOM ARCHITECT SERIES

Historien Historien om om ockupationen ockupationen av av lokstallarna lokstallarna

STÄDER STÄDER MED MED ÄKTENSKAPSTYCKE ÄKTENSKAPSTYCKE skjutdörrar och fasta- samt öppningsbara glaspartier i udda och unika format

FFIIN NKKÄÄN NSSLLIIGA GA RRAAD DH HUS US LYS LYSAAN ND DEE BBAAD DH HUS US II YSTA YSTAD D SVÄ SVÄN NG GIIG G BBRO RO II SSU UN ND DSVA SVALLLL N NYA YA PA PARRKKEERR VVIID D U UM MEEÄÄLV LVEEN N

upplöst förhållande mellan inne och ute. Kombinera Hajoms ytterdörrar,

Under 2014 skedde en total om- och utbyggnad av Hotell Savoy i Luleå. Resultatet blev drygt 4000 m2 av modern designprägel både in- och utvändigt med den senaste installationstekniken. Svenska Kakel är stolt leverantör av material till fasad, foajé, spa samt hotellrum. Tirsén och Aili arkitekter. Fastighetsägare Galären.

Foto: Katarina Norström

Kontakta vår projektavdelning

Svenska Kakel Kvalitet • Kunskap • Service

Malmö Tel 040-685 34 00 • Helsingborg Tel 042-400 57 00 • Halmstad Tel 035-21 24 10 Göteborg Tel 031-86 64 40 • Stockholm 08-520 260 00 • Luleå 0920-46 56 00

Inlämningsperioden är mellan den 15 oktober 2014 och 15 januari 2015. Vi ser fram emot ditt bidrag.

www.svenskakakel.se

SE C. RO PA

på er Lä sm

Nu lanserar vi PARAFON® Royal™

ELEGANT, EFFEKTIVT, ENKELT Vi ser en ökad efterfrågan på eleganta akustikprodukter för enkel och snabb förbättring av ljudmiljön. Därför lanserar vi nu PARAFON Royal - ett exklusivt, högabsorberande undertak för diktmontage med ett heltäckande ytskikt av glasfiberväv. Produkten limmas direkt mot grundkonstruktionen och ger en elegant, slät yta med bibehållen takhöjd. PARAFON Royal levereras också som frihängande baffel.

PAROC Akustik & Interiör är en av Nordens ledande producenter av undertakslösningar. Produkterna i vårt PARAFON ®-sortiment har mycket bra egenskaper både vad gäller ljudabsorption och brandsäkerhet. Våra produkter är närproducerade, vilket innebär en mängd fördelar när det gäller logistik, service och miljö. För mer information: PAROC.SE

Ett industriellt hantverk för nästa århundrade. Och nästa. GR AND PUBLIC FOTO SA M SYLVÉN

På Byarums Bruk ser vi saker på lite längre sikt. Det gäller såväl våra produkters framtid som vår tillverknings historia. Vi gjuter enbart i återvunnen aluminium – ett material som kan återanvändas gång på gång, generation efter generation. Tidsrymder som ger perspektiv på tillvaron och sätter sin prägel på våra produkter.

S O F FA J O Y

F O r m g i vA r e

Mårten Cyrén

www.byarumsbruk.se

s15 Ledare. Vurmen för de kreativa är förbi.

N R 8 · 2014

INNEH Å LL

s82

Vid LM Ericssons lågmälda funkishus i Hägersten har svensk-tyska Realarchitektur ritat 38 sakliga radhus.

s24

NYTT OM ARKITEKTUR s16 Kulturhuset Väven är inte vad Umeå behöver. Debatt. s19 Kasper Salin-priset prisar stora gester. Avgjort. s20 Lampbrella och kommersiell yttrandefrihet är ord i tiden. Jargong. s23 Mohamed Hama Ali om offentlig upphandling: Ta socialt ansvar! Vad bör göras? TEMA: UMEÅS ENERGI s24 Intro. Motsättningarna i Umeå skapar en särskild energi. s26 Kulturhuset Väven, Umeå Årets Kasper Salin-vinnare hålls ihop av sin fasad. s38 Det andra stadshuset. Erik Persson om Balticgruppen – ett stadsbyggandets privata dubbelkommando i Umeå. s42 Reportage. Viktoria Ottosson om ockupationen av Umeås gamla lokstallar. s52 Malmös bättre hälft. Amanda Svensson om äktenskapstycket mellan Malmö och Umeå. s54 Stadens nya temperament. Umeå vill mycket med sina parker och torg.

F O T O A N D R E A S M I L S TA

TEMA: NY VÄG s60 Intro. Infrastrukturen skapar och omformar hela landskap. s62 Svängig bro. Sundsvallsbron, en geometrisk triumf. s78 En omstridd länk i en lång historia. 24 år efter beslutet, Norra länken i Stockholm färdig. OBJEKT s82 38 sakliga radhus. Realarchitektur plockar upp funktionalismens handske.

TEMA: *UMEÅS ENERGI Kulturhuvudstadsåret i Umeå avslutas med invigning av stadens nya kulturhus Väven. Nu också Kasper Salin-prisad. Vi har vandrat in i Väven men också ut i Umeå och hittat ett alternativt kulturhus, nya parker och ett släktskap med Malmö.

s60

Två nya enorma infrastrukturprojekt: E4 Sundsvall med bron över Sundsvallsfjärden och Norra länken i Stockholm. Med så här stora projekt föds helt nya landskap.

SEKTION s92 Lysande geometri. Ystad Arena Bad. Sweco Architects och Henning Larsen Architects. s96 Behaglig high-tech. Skandionkliniken/Hotel von Kraemer, Uppsala. Link arkitektur. s100 Origamiteknik. Teknikhus Norra Djurgårdsstaden, Stockholm. Urban Design. ARKITEKTURKULTUR s103 Krönikan. Om det nyas lockelse och förvillelse. s104 Recenserat. David Chipperfield i Berlin, Aha-festival, Andreas Nobels avhandling och boken Vad är ett bra kontor? s108 Vinkel. Missad chans på Ground zero. Av Leo Gullbring. s111 Platsens musik. Tomas Lauri i Umeå. s113 Nästa nummer. s114 Åsiktsmatrisen. OMSLAG: Kulturhuset Väven i Umeå av Snøhetta och White. F O T O Å K E E: S O N L I N D M A N BRODERI JE ANET TE ANDERSSON

5 8/14 · ARKITEKTUR

Adress (Obs Ny adress): Box 19575 (Birger Jarlsgatan 110) SE-104 32 Stockholm

BYG G N A D INTERIÖR PLAN L ANDSKAP

Telefon: +46 (0)8 702 78 50 E-post redaktion: redaktionen@arkitektur.se fornamn.efternamn@arkitektur.se

www.arkitektur.se

S V E NS K ARKITEKTUR S E DA N 1 9 0 1

Arkitektur utges av: Arkitektur Förlag AB Verkställande direktör: Malin Nasiell malin.nasiell@arkitektur.se Annonser: Isa Ekstedt, isa.ekstedt@arkitektur.se tel +46 (0)8 702 78 58

REDAKTION

Dan Hallemar chefredaktör Medarbetare i detta nummer: Gunilla Bandolin Kasper Dudzik Catharina Dyrssen Ylva Frid Leo Gullbring Mohamed Hama Ali Emma Hanquist Nina Larsson

FOTO IRIS GOR A

I DETTA NUMMER ÄVEN

Webb: www.arkitektur.se

Julia Svensson redaktör

Claes Caldenby redaktör

Tomas Lauri Viktoria Ottosson Erik Persson Petra Petersson Johannes Samuelsson Camilla Schlyter Amanda Svensson Ola Österling

Gunilla Bandolin är professor i konst på Konstfack. Aktuell med en videoinstallation på Kulturhuset i januari med titeln Vad kostar ett träd?

Redaktionskommitté: Love Arbén, arkitekt, inredningsarkitekt Mikael Bergquist, arkitekt Catharina Gabrielsson, arkitekt och forskare Per Haupt, arkitekt Susanne Ingo, arkitekt, regionplanerare Bengt Isling, landskapsarkitekt Pia Kjellgren Schönning, arkitekt Johan Mårtelius, arkitekt, professor i arkitekturhistoria vid KTH Matilda Stannow, arkitekt Malin Zimm, arkitekt

Kritikergruppen: Mikael Bergquist, arkitekt Per Bornstein, arkitekt Lena From, projektsamordnare, skribent Ulrika Karlsson, landskapsarkitekt Anders Kling, landskapsarkitekt Tomas Lewan, arkitekt, skribent Helena Mattsson, arkitekt, lektor KTH Katarina Rundgren, arkitekt Rasmus Wærn, arkitekt, skribent Johan Örn, arkitekturhistoriker, skribent Korrektur: Josephine Askegård, arkitekt, journalist Lokalombud: Malmö: Katarina Rundgren, arkitekt Göteborg: Per Bornstein, arkitekt

Beställning böcker och lösnummer: Erica Enwall, erica.enwall@arkitektur.se tel +46 (0)8 702 78 57 Ekonomi: Eivor Boérius,eivor.boerius@arkitektur.se tel +46 (0)8 702 78 55 Bankgiro: 532-5642 Priser/Subscription rates: 8 nummer per år/8 issues SVERIGE (inkl 6% moms) Helår Helår + klotband Helår + halvfranskt band Studerandeprenumeration Lösnummer Övriga Norden/Nordic countries: Inkl 6% moms För momsregistrerade (Obs: ange ert VAT-nr) UTLANDET/ABROAD: EU COUNTRIES (VAT 6% included) For those VAT registered (Please state your VAT-number) OTHER COUNTRIES Digital prenumeration enbart

SEK 660 1 660 2 175 395 97

VÄ

2 0 14

ES CA DA TI VI UN D HE IVE RS LL IT DÉ LI ET NK N Ö AR ET I AI P KI -G ING TE STO RU S C KT H PP KO K H EN ÖG NT OL S RI A B KO O R M. SB LA ER . W G HI SK TE A SK AR OL KI TE AN DO KT M KO I Ö UH ÄNV RE NT ER LI OR BR N KE O. & T W M AA AL I BE GR B M R UP GS A RK HA HA PH IT M NS US EK RA TK . FO I U ON PP G TO OC LA N R H DS BE R N VÄ SB T Y SA . HL IN

PROJEKT I NR 8 · DECEMBER

ÅKESSON

YCKERI TR

MILJÖMÄ

Tidskriften Arkitektur har som uppdrag att dokumentera svensk arkitektur. Sedan 1901.

PROJEK T I NR 7–8 1972

ÅKESSON

YCKERI TR

MILJÖMÄ

3 09 EN SNUMMER 341

LIC

09 EN SNUMMER 341

ÅKESSON

YCKERI TR

MILJÖMÄ

Grafisk form: Tobias Berving/ETC Kommunikation Repro och tryck: Elanders Fälth & Hässler, Mölnlycke 2014 LIC

6 ARKITEKTUR · 8/14

967 912 1 250 1 179 1 218 440

ISSN 0004-2021 För ej beställt insänt material ansvaras ej. Arkitekturs upplaga kontrolleras av TS. Medlem i Sveriges Tidskrifter och Sveriges Kulturtidskrifter. © Arkitektur Förlag AB

VE N HI I U M TE AR EÅ. SN KI TE RÅ KT ØHE DH ER TT US LA A N D PA OC SK RK H AP EN I O ÅR CH UM ST PL E Å. C- I D E AN R RN O/U AM M A BÖ LF S -B PA -I NO LL -N RK RD UM -E I U FJ EÅ EL M I U EÅ L C OC . M EÅ H . J W ÄR H NV SU IT E ND AR ÄGS T & R S VA KI TE OR UN LL G KT DQ SB ER ET R UI ON ST NO I AR S RR KI UN A D TE LÄ K T S VA NK ER LL BO EN . ST I S ST ÄD TO OC ER CK OC KH HO H OL LM FÖ M . . YS RE RSK TA AL OL D LA AR A A RE RS I CH NA IT AR EN EK O CH AR TU CH CH IT R EC B I TS TEC AD . TS SK HE AN OC NN H KR DIO SW ING AE NK EC M ER LIN O I U IKE N TE P PS KN OC AL ST IKH A. H H AD U O LI EN S, NK TEL NO , VO AR ST OC RR A N KI TE KH D KT OL JUR UR M G ÅR . UR DS BA N DE SI GN

FOTO JOHAN HILLEB JÖRK

Amanda Svensson är författare och kulturskribent och bosatt i Malmö.

Marianne Lundqvist koordinator, layout

Prenumeration/Subscription: Prenumerationsärenden kan göras på nätet: arkitektur.prenservice.se Ha prenumerationsnumret till hands! För personlig service: Tel +46 (0)770 45 71 27, 8.30–16 arkitektur@titeldata.se

3 09 EN SNUMMER 341

NEXT OFFICE™ - ACTIVITY BASED WORKING. Med teknikens hjälp kan vi idag arbeta när och var som helst. Forskning visar att behovet av personliga arbetsplatser minskar och istället ökar för flexibla, aktivitetsbaserade miljöer. Med Kinnarps Next Office - ABW skapar vi tillsammans miljöer där du på bästa sätt hittar balansen mellan det privata och sociala, mellan möten och individuellt arbete, mellan koncentration och dialog.

KONTORSPODDEN www.kinnarps.se/kontorspodden

Making life better at work

HILANDERS

Friare ramar REDAir LINK är ett nytt system för enkel och hållbar montering av fönster och dörrar i ventilerade fasader. De hårda skivorna av komprimerad stenull minimerar köldbryggor och är okänsligt för fukt och temperaturskillnader. Tillsammans med REDAir FLEX utgör systemet en komplett lösning för ventilerade fasader. REDAir LINK – friare ramar, kompromisslös enkelhet, din design. Läs mer på www.rockwool.se/redair

För att vi är skapta olika. Vi vet att kvinnor och män är formade olika anatomiskt. Med tanke på skillnaderna kan man anta att de flesta kontorsstolar borde vara lika lämpade för kvinnor som för män. Vi blev förvånade när vi upptäckte att så var inte fallet. Så tillsammans med Monica Förster har vi skapat Lei – kontorsstolen som är gjord helt och hållet för kvinnor. Kom och besök oss på Stockholm Furniture Fair monternummer A39:20. Läs mer på www.officeline.se Lei www.officeline.se/kampanj

Därför ska du spendera din vecka på Stockholm Furniture & Light Fair! För att det är här du kan uppleva morgondagens trender, nyheter och inspiration. För att det här är världens största mötesplats för skandinavisk design. För att branschen är samlad och här kan du möta 650 unika designföretag. För att det är här du kan göra bäst business, bygga relationer och berika dina sinnen. För att det är här du kan lyssna till de vassaste föreläsarna. För att det gäller att vara med där det händer. För att det är här du kan se och känna allt på plats. För att det är här du kan skaffa dig den bästa kollen. För att riktiga möten betyder allt.

Välkommen! 3–7 februari 2015

stockholmdesignweek.com

northernlightfair.com

stockholmfurniturefair.com

February 3-7, 2015

Vid årsskiftet försvinner fördelarna med privat pensionssparande För 2015 föreslås att avdragsrätten för privat pensionssparande sänks från 12.000 kr till 1.800 kr. Det innebär i praktiken att fördelarna med att spara privat försvinner. Dessutom kommer avdragsrätten sannolikt att försvinna helt till 2016.

Ta sista chansen att bygga på din privata försäkring Du som har en privat pensionsförsäkring hos AI Pension, kan se till att du fyller upp till 12.000 kr för 2014.

Läs hur du kan fortsätta spara nästa år på www.aipension.se

Varför ska vi anförtro våra pensionspengar till någon annan, som i sin tur ska tjäna på dem? Precis så resonerade vi 1955 när vi startade. Hos oss är alla sparare delägare som delar på hela vinsten. Och även du är välkommen – om du är arkitekt eller ingenjör förstås. www.aipension.se

Above and

beyond Upplev innovationskraften inom textil inredningsdesign på världen största fackmässa för textil för offentlig miljö. Ingen annanstans ges en lika omfattande överblick av kommande trender. Heimtextil är den rätta platsen för arkitekter och inredningsdesigners som vill ha koll på det senaste inom branschen. Mer information och inträdeskort contact-contract.com info@messefrankfurt.se tel: 08-660 00 45

14/1 – 17/1 2015

Heimtextil Theme Park “Experience” – Trends 2015/2016. Nyhet i Hall 4.0

JULREA

Fler böcker till julpris på webben

Köp dina julklappsböcker direkt från Arkitektur Förlag. Priserna gäller endast till och med 9 januari.

Sveriges naturum

Inger Berglund

BEBODDA PLATSER HAKAN FORSELL

Det inhägnade paradiset om islam och trädgårdskonsten

Arkitektur Förlag AB har givit ut Guide till Stockholms arkitektur (1998), Guide till Malmös arkitektur (2001), Guide till Sveriges arkitektur (2001) och Guide till Göteborgs arkitektur (2006).

Guide till SVENSK LANDSKAPSARKITEKTUR

Här presenteras för första gången Sveriges landskapsarkitektur i helbild! Mer än 200 miljöer beskrivs med nytagna fotograﬁer, ritningar och texter. De samlade objekten gör boken till en god vägvisare för trädgårds- och landskapsturisten, men ger också l kunskap om landskapsarkitekturens historia under 400 år.

STUDIER AV VAR URBANA SAMTIDSHISTORIA

Guide till

SVENSK LANDSKAPS ARKITEKTUR Arkitektur Förlag

ARKITEKTUR TEXT

ISBN 978-91-86050-84-9

Arkitektur Förlag AB

Forskningsrådet Formas

DET INHÄGNADE PARADISET

GUIDE TILL SVENSK LANDSKAPSARKITEKTUR

Ingela Berglund beskriver hur den islamiska trädgårdskonsten har spridits och utvecklats från Persien till Indien och Andalusien. Boken är rikt illustrerad med foton och skisser.

Här presenteras för första gången Sveriges landskapsarkitektur i helbild! Mer än 200 miljöer beskrivs med nytagna fotografier, ritningar och texter.

Arkitekternas

otografier, ritningar och

ill huset. Chefredaktör och

skriver en introduktion om

nom tiderna.

stora och lyxiga, små och

articulate spokesman for an architecture in the service of mankind, and especially of the less well-to-do. His expressive vocabulary became his highly esteemed hall-

mark, both here at home and internationally. In this book, some of Ralph Erskine’s most important buildings are presented in magniﬁcent photographs by architectural photographer Åke E:son Lindman, while

Håkan Forsell ställer i den här boken viktiga stadsbyggnadsfrågor: Vad berättar den byggda miljön om vilka val samhällen och enskilda har gjort? Hur tolkas stadslandskapet i olika tider och på olika platser?

NU 275 kr ord pris 395 kr

NU 150 kr ord pris 225 kr

The Architecture of

Ralph Erskine

The Architecture of Ralph Erskine

ARKITEKTERNAS VILLOR

gosju arkitektritade villor

kitektur.

It was in 1930 that 26-year-old Ralph Erskine arrived in Sweden from London, attracted by a Sweden which seemed open to the architecture of Modernism. He stayed here until his death in 2005. During all those years he was a powerful,

BEBODDA PLATSER

Naturumen är en unik satsning på arkitektur som saknar motstycke i Sverige. 150 nytagna fotografier, ett rikt ritningsmaterial och texter på svenska och engelska.

NU 190 kr ord pris 286 kr

NU 220 kr ord pris 319 kr

VILLOR

SVERIGES NATURUM

Peter Davey and Olof Hultin provide separate portraits of an artistry which has been an inspiration to many architects the world over.

1930 kom en tjugosexårig Ralph Erskine till Sverige från London, lockad av ett Sverige som

framstod som öppet för modernismens arkitektur. Han blev kvar här ända till sin bortgång

år 2005. Under alla år var han en stark och tydlig röst för en arkitektur som tjänade människan och särskilt de mindre bemedlade. Hans expressiva formspråk blev hans uppskattade signum både här hemma och internationellt. I denna bok presenteras några av Ralph Erskines viktigaste byggnader i storslagna

skogen. Gemensamt är att

lse och byggda med stor

av för alla som går i tankar

fotograﬁer av arkitekturfotografen Åke E:son Lindman. Peter Davey och Olof Hultin tecknar var sitt porträtt av ett konstnärskap som inspirerat många arkitekter världen över.

Drawing of the M/S Verona, the Thames barge which Erskine brought to Sweden in the 1950s and converted into an architect’s office. Ritning av M/S Verona, den Themsenskuta som Erskine på 1950-talet transporterade till Sverige och byggde om till arkitektkontor. Drawing 1941 for Lådan, The Box, showing façades, sections and layout on a scale of 1:50 (here 40 % of original size).

9 789186 050689

27 svenska villor och fritidshus ur tidskriften Arkitektur 1999–2007 isbn 978-91-86050-74-0

Arkitektur Förlag | Arkitekturmuseet

Introduktion av Olof Hultin

Arkitektur Förlag | Arkitekturmuseet

ISBN 978-91-86050-68-9

Ritning 1941 till Lådan, The Box, med fasader, sektioner och plan i skala 1:50 (här 40 % av originalets storlek).

Previous publications | Tidigare skrifter i samma serie

Essay Peter Davey, Olof Hultin | Photo Åke E:son Lindman

Josef Frank, Falsterbovillorna (1998) The Architecture of Klas Anshelm (2004) The Architecture of Per Friberg (2005)

ARKITEKTERNAS VILLOR DEL 1

THE ARCHITECTURE OF RALPH ERSKINE

THE ARCHITECTURE OF CARL NYRÉN

ATT VARA ARKITEKT KAN VARA ATT...

En strålande vacker bok som visar 27 arkitektritade villor och fritidshus. Husen har tidigare varit publicerade i tidskriften Arkitektur 1999-2007.

Några av Ralph Erskines viktigaste byggnader i storslagna fotografier av Åke E:son Lindman. Peter Davey och Olof Hultin tecknar var sitt porträtt.

The main text is by the American Gary J. Coates, who has become fascinated by the complexity and depths of Nyrén's architecture. All texts in English.

Den här innehållsrika boken är Bengt Lindroos egna närgångna och personliga skildring av hur det kan vara att vara arkitekt.

NU 100 kr ord pris 175 kr

NU 175 kr ord pris 200 kr

NU 150 kr ord pris 250 kr

NU 200 kr ord pris 350 kr

BESTÄLL: webbshop.arkitektur.se Senast 16 december för leverans före jul. Enhetsfrakt inom Sverige 39 kr tillkommer!

Tel: 08-702 78 57 order@arkitektur.se

Vackra plåtar – beständigt och tåligt

Interiört & Exteriört Arkitektur & Design

FMH Stainless material finns i tusentals varianter med olika kulörer, glans och ytstrukturer. Våra förädlade ytskikt erbjuder de rostfria materialens styrka, tålighet och stabila egenskaper samtidigt som de är snygga, funktionella och har smarta ytfinishar. Ytfinisharna tas fram genom bl.a. elektrokemisk behandling som förtjockar det skyddande och stabila kromoxidskiktet som skapar den prismatiska ljusinterferensen. FMH Stainless material innehåller inga pigment och inga organiska bindmedel och är 100% UV-stabilt samt 100% återvinningsbart. Det passar till nyproduktion, renovering, ombyggnad, inredning och design, exteriört och interiört. Våra material är registrerade och godkända av BVB ByggVaruBedömningen och SundaHus. För mer information, exempel, referenser, bildgalleri m.m. se vår hemsida www.fmhstainless.se

Illustrationer Okidoki Arkitekter

Variation och mångfald blir verklighet i Vallastaden I Linköping växer en helt ny och annorlunda stadsdel fram, planerad för att stimulera och appellera till människors sinnen. Ett genomtänkt mönster av mindre tegar fylls efter hand av en rik mångfald av hustyper, verksamheter och boendeformer med en varierad och spännande arkitektur.

Här i Vallastaden möts stadsbrus och bykänsla i en oemotståndlig mix. Det är urbant och samtidigt lantligt. Modernt och familjärt. Genom att uppmärksamt lyssna till och ta tillvara människors idéer, drömmar och behov skapar vi framtidens sätt att forma städer. Något som Linköping kommer att vara omtalat för.

Följ oss på www.linkopingsbo2017.se och på facebook, Linköpingsbo2017

Vi har skapat idéer för ditt nästa projekt i över 80 år. Berätta vad du vill göra.

Leva Husfabrik använder Martinsons komponenter i KL-trä till sina inspirerande och uppmärksammade boendemiljöer.

Kreativ enkelhet ingår alltid. En av de starkaste drivkrafterna för oss på Martinsons har alltid varit att göra livet lite enklare för våra kunder. Det är därför vi har ägnat mer än åtta decennier åt att utveckla nya sätt att ta tillvara byggegenskaperna hos trä. Resultatet är ett erbjudande med komponenter och färdiga byggsystem i trä som förverkligar visioner. Det kan handla om att förenkla och möjliggöra magnifika projekt. Eller att leva upp till klimatmål och hitta nytänkande sätt att skapa den lilla detaljen som lyfter helheten. I all sin enkelhet. Martinsons är en norrländsk familjeägd träförädlingsindustri. Vi är Sveriges största producent av limträ, träbroar och byggsystem i trä för flerbostadshus och hallar. www.martinsons.se

En naturlig del av framtiden

LEDARE

Vurmen för de kreativa är förbi Det är ett gediget uppdrag Malmös stadsbyggnadsdirektör Christer Larsson har framför sig. Han är utredare för den nya arkitekturpolitik som ska stärka arkitekturens, formens och designens värden och betydelse för en hållbar samhällsutveckling. Den nuvarande arkitekturpolitiken från 1998 syftade bland annat till att arkitekturen ska motverka utanförskap, ohälsa och minskat samhällsengagemang. Arkitektonisk kvalitet skulle inte heller påverkas av kortsiktiga ekonomiska vinster. Mål som, visade det sig, har varit svåra att infria. Det som i stället har hänt sedan 1998 är att urbaniseringen har ökat med en bostadsbrist i städerna som följd, särskilt bland unga. Kommuner konkurrerar numera med varandra om skattebetalare. Detta har både lett till att klyftan mellan landsbygd och stad har blivit större, och att städer skapat fina miljöer endast för de personer de önskar attrahera. Att genom arkitektur skapa ett hållbart samhälle och öka människors livskvalitet – inte bara redan välbärgade stadsbors – det är en stor uppgift. Men jag tror att Christer Larsson är rätt person för den. På ett möte med en av hans referensgrupper häromveckan frågade han sig: Varför bygger vi inte rättvisa samhällen? Jo, sa han, därför att olika aktörer i samhället har olika målbild. Det råder ett motsatsförhållande mellan marknad och rättvisa. Att få stat, näringsliv och andra aktörer att enas om ett gemensamt mål om ett rättvisare samhälle är en utmaning. Och en lämplig utgångspunkt för en arkitekturpolitik. Utöver det pratade Christer Larsson om den ”kreativa klassen”, som städer sedan ett par decennier drömmer om att dra till sig, för att de bidrar till stadens varumärke på ett positivt sätt, och därför genererar tillväxt. En utveckling hans egen hemort Malmö tidigare gått i bräschen för, för att nu i stället försöka reparera skadorna i stadens mer utsatta områden. Men vurmen för den kreativa klassen är förbi, menade han. I en ny arkitekturpolitik ska alla vara lika mycket värda. Det är ett glädjande besked. Men än lever utredningen inte upp till sina högt satta mål. Till exempel, av referensgruppens presentationer att döma ingår i princip alla inbjudna i ”den kreativa klassen”. Ett sätt att inkludera fler är ju att bjuda in dem i diskussionen om den nya arkitekturpolitiken. Kanske är det här ”arkitekten som processledare” kommer in i bilden? Utredningen ska vara klar om knappt ett år, i oktober 2015, så än finns det tid. o

J U L I A S V E N S S O N Ä R R E DA K TÖ R

+ +

Arkdes+Moderna = Sant? Regeringen ska utreda om Arkitektur- och designcentrum ska slås ihop med Moderna museet. Kanske en bra idé, trots allt? En gemensam administration ger mer pengar till utställningar. Dessutom skulle ArkDes på köpet få tillgång även till Modernas stab av smarta hjärnor. Vilket kan innebära att vi faktiskt får fler och framförallt bättre arkitekturutställningar framöver.

Tomas Lauri slutar som redaktör på tidskriften Arkitektur eftersom engagemanget i egna firman Arklab tar mer tid i anspråk. Vi kommer så klart att sakna Tomas vardagliga idéarbete här på redaktionen men han kommer – som ni märker i detta nummer – fortsätta att skriva kritik för oss. Vi passar på att tacka en av Sveriges vassaste arkitekturpennor för hans tre och ett halvt år långa arbete med tidskriften. o

15 8/14 · ARKITEKTUR

Höger. Nina Larsson är masterstudent på Umeås Arkitekthögskola. FOTO JOHANNES SAMUEL SSON

DEBAT T

→Väven är inte vad Umeå behöver! Kulturhuset Väven är ett projekt som hastats fram för Kulturhuvudstadsåret. Det finns bättre sätt att skapa mötesplatser för kultur, skriver Nina Larsson. När Kulturhuvudstadsåret går mot sitt slut, är det så dags för invigningen av Umeås nya kulturhus Väven. Denna byggnad symboliserar som inget annat kulturhuvudstadssatsningen och dess inte helt okomplicerade mantra ”kulturdriven tillväxt”. Väven ska, sägs det, väva samman människor och idéer, men väver framförallt samman offentliga och kommersiella verksamheter och resurser. Väven samägs av Umeå kommun och det lokala fastighetsbolaget Balticgruppen och består av bland annat hotell, bibliotek, bio, delikatessaffär, konferens och

slaget är innehållet som ger färg och form. Nyckeln till ett bra resultat är god planering, att man vet vilken sorts väv man vill ha när man sätter upp varpen. Tyvärr var så inte fallet med Väven i Umeå. Man byggde en stomme och ett skal som man därefter febrilt försökt fylla med innehåll. Det är inte utan att man känner att man missade en chans. Anledningen till denna bakvända process står nog att finna i att projektet hastades fram i och med nomineringen till Europeisk Kulturhuvudstad 2014. Enligt planerna skulle Väven ha varit en av de självklara arenorna för året, men bygget drog ut på tiden och hinMan kan konstatera att en ner nu alltså precis invigas innan årets slut. Tidspressen har också orsakat att ny sorts stad har vuxit många demokratiska värden fått sig en törn. Det bland invånarna oförankrade fram, den nyliberala staden. beslutet att flytta Stadsbiblioteket till Väven från dess geniala placering just intill bussnavet Vasaplan gjorde definimuseum. Det eftersträvas en sömlös övertivt sitt. Projektets främsta kritik har annars lappning av de olika funktionerna. Det ska rört den oklara finansiella biten. Byggkostbli intressant att se hur det förverkligas, naden har stigit med hundratals miljoner förhoppningsvis på ett sätt som inte verkar och farhågorna har varit att det ska gå ut exkluderande. över det lokala kultur- och föreningslivet, Stadens kommunalråd vill helst inte kalla med minskade bidrag som följd. kulturhuset för en byggnad, utan kallar det På samma sätt som man krasst kan en väv. Vad innebär det egentligen? Alla beskriva Väven som ett hotell med ett som någon gång försökt sig på att väva kulturhus i lobbyn är Umeå 2014 ett stadsvet att det kräver noggrannhet, tålamod marknadsföringsjippo i kulturell kostym. och framförallt tid. En väv består av två Dess syfte är att sätta staden på kartan lika viktiga delar, varpen och inslaget. för att i sin tur locka till sig nya investerare Varpen är och invånare. Umeå vill växa, målet är att stommen bli 200 000 till år 2050, vilket är en ökning som sätter med 80 000 invånare. Men vilka är dessa strukturen nya individer? Mycket tyder på att man 16 medan inriktar sig mot en välutbildad medelklass ARKITEKTUR · 8/14

→

som gillar kultur och shopping. Lika tydligt är att de nya invånare Umeå de facto fått detta år, de fattiga EU-migranter som bor i kåkstäder i stadens utkanter, definitivt inte tillhör den rätta målgruppen. Vävens inverkan på Umeås stadsbild sträcker sig långt utanför dess välvda väggar. Bygget har tillsammans med kulturhuvudstadsåret stimulerat en omfattande och omdebatterad stadsomvandling. En process som bland annat orsakat ett fråntagande av icke-kommersiella samlingsplatser till fördel för nybyggda gallerior samt att ett flertal av stadens befintliga kulturella institutioner har hotats med nedläggning eller flytt. Man kan konstatera att en ny sorts stad har vuxit fram, den nyliberala staden. En utveckling som inte är unik för Umeå på något sätt men som blir desto mer framträdande när den sker snabbt. Det finns dock alternativ till den sortens utveckling och det finns andra sätt att skapa kulturella mötesplatser. Ett stenkast från Väven, på andra sidan järnvägsspåren i de gamla lokstallarna, ligger sedan några månader tillbaka en annat sorts kulturhus. Gemensamt byggt efter reella behov stod det bara där i slutet av sommaren och bjöd in till en folklig festival utan slut. Nu hotas detta ideella initiativ att dränkas i ett hav av byråkrati när kommunen å ena sidan erbjuder ett generöst hyreskontrakt under förutsättningen att bygglov söks men å andra sidan meddelar att bygglov troligtvis inte kommer att godkännas. Varför bygger man ett projekt som Väven när man samtidigt är oförmögen att se och uppskatta när vävar växer fram helt självmant? o NINA LARSSON

Hansen Millennium® – ett unikt fönstersystem För både renovering och nybyggnation. Uppfyller energikraven, de smala och smäckra profilerna ger liten profilyta och lågt U-värde. Fasta fönster, dolda integrerade öppningsbara fönsterbågar, dolda gångjärn. Runda fönster, valvbågade fönster samt fönster utförda med ej räta vinklar. Enkelglas, 2-glas och 3-glas.

Preconal Fasad AB Se alla spännande projekt med Hansen Millennium på

www.preconal.se

Peter Tervahauta Teknisk support – Hansen profilsystem Tel. 0346-554 50, 070-208 30 61

Ecophon Focus Lp ™

akustiktak med känsla av riktning och struktur

Fotograf: Ole Jais

Focus Lp är ett linjärt akustiktak som ger en känsla av riktning samt underlättar integrationen av installationer i taket. Med mycket hög precision i linjer och integrering av armaturer kan du skapa stilrena och spännande estetiska lösningar i taket. Akustiktaket har en hög absorptionsfaktor samt högt AC-värde =180, vilket innebär effektiv sänkning av ljudnivån respektive minskning av ljudutbredningen i t.ex öppna planlösningar. För mer information se www.ecophon.se eller kontakta oss på 042-17 99 00.

Överst. Kommunhuset Kristallen i Lund av Christensen & Co. Första mitten. Kasper Salinpristagaren Väven i Umeå av White arkitekter och Snøhetta. Andra mitten. Rättspsykiatrin Brinkåsen av Sjögren arkitekter. Nederst. Strömkajen av Marge Arkitekter. F O T O (U P P I F R Å N O C H N E D): A D A M M Ø R K , Å K E E: S O N L I N D M A N , Å K E E: S O N L I N D M A N , JOHAN FOWELIN

AVGJ O RT

TOMAS LAURI

Stora gester tar priset Årets Kasper Salin-pris gick inte oväntat till kulturhuset Väven i Umeå av Snøhetta och White arkitekter. Kasper Salin-priset brukar tillfalla ett större projekt av offentlig karaktär. En byggnad som demokratiskt bygger upp staden och samhället (även om det är ifrågasatt lokalt om Väven verkligen gör detta, se debatt s 16). Bakom det hela skymtar en präktig arkitektursyn som vår nya kulturminister säkert skulle kunna skriva under på. Att samla ihop en tillräckligt präktig skara tycks nu inte ha varit helt lätt. Juryn fick till och med leta sig två år tillbaka i tiden för att hitta nominerade. Rättspsykiatrin Brinkåsen av Sjögren arkitekter publicerade Arkitektur redan hösten 2012 (nr 7/2012). En byggnad som redan då diskuterades som en möjlig nominerad. Projektets styrka är det stora draget, att låta avdelningarna bilda en ring runt en vacker gård. Det är avväpnande och ledigt. En värdig miljö att bli omhändertagen i. Själva byggandet, detaljeringen, kunde ge mer. Det är fint med tegel. Men en viss alldaglighet råder över fönstersättning och förband, likaså interiören. En institutionell bismak infinner sig. Kristallen av danska Christensen & Co i Lund (Arkitektur nr 5/2104) dras lite med samma åkomma. Ett tilltalande yttre, men insidan har en alldaglig aura över sig. Det går att förstå att Snøhettas och Whites samarbete Väven avgick med segern. Den har en raffinerad exteriör med väl projekterade glasfasader. Fasad, plats och stadsbyggnad hänger samman på ett nära Väven är ett samhällsbygge av sätt. Det är ett samhällsbygge av rang. rang, men också ett projekt med Väven har samtidigt ett stänk av ödslighet ett stänk av ödslighet. över sig, av att vara som bäst just som ett skal. Det är en generell byggnad vars interiör är lätt att uppfatta som utbytbar allt eftersom hyresgästerna kommer och går. Den enda nominerade i den lilla skalan, Marge Arkitekters terminalbyggnader på Strömkajen (Arkitektur nr 6/2013), hade varit den mest spännande vinnaren. Det är ett projekt som på ett annat sätt än Väven tar tag i staden. Det är ett tillägg, ingen totallösning, en tonartshöjning av en plats. Hantverksmässigt är projektet med sin kopparfasad en pärla. Men väger projektet alltför lätt som samhällsbygge? Juryn kan kritiseras för att ha glömt bort ett samhällsprojekt som Råå förskola av danska Dorte Mandrup (Arkitektur nr 4/2014). Ett projekt där insida och utsida hänger nära samman och det rumsliga experimentet är en viktig aspekt. Det går också och undra varför Wingårdhs Aula Medica, Karolinska Institutet i Solna (Arkitektur nr 4/2014) inte platsade. Intressantare än många av de projekt som gett kontoret fem pris. Hade juryn haft estetiskt mod hade de nominerat Tham & Videgård arkitekters villa Creek House i södra Sverige (Arkitektur nr 2/2014). Kanske dags att sluta ge pluspoäng för stora demokratiska gester? Även små gester kan bygga landet. o

→

19 8/14 · ARKITEKTUR

Lampbrella JARGO N G

DAN HALLEMAR

Intelligenta lyktstolpar som extraknäcker som paraply, en helt ny yttrandefrihet och och prat-partyn i Accra.

På utställningen Reprogramming the city på Dansk Arkitektur Center presenteras stadens nya smarta prylar. En av dem är lampbrella av Mikhail Belyaev gjord i Sankt Petersburg. Det är en lyktstolpe som har en sensor som gör att den känner av när det regnar. Då fäller den ut det paraply som sitter på stolpen. Som ett tillfälligt regnskydd. Som tanke att stadens möbler kan känna av omgivningen och förhålla sig till den är det fängslande. Men alla som varit i en riktigt stor stad när det börjar regna vet att det bara tar några minuter sedan står det en försäljare i varje gathörn och säljer paraplyer för en femtiolapp. Det är den smarta kapitalistiska versionen av en sensor på en lyktstolpe. o

Kommersiell yttrandefrihet Kommunstyrelsen i Lund sade nyligen ja till att ta fram en plan för att begränsa mängden reklam i staden. Ursprunget är en motion från vänsterpartisten – och professorn i ekonomisk historia – Mats Olsson som menar att ”ohämmat inflytande av reklam i stadsbilden är odemokratiskt eftersom det är den som har råd att köpa reklamplatser som bestämmer vad vi ska titta på”. Liknande krav finns från politiska partier i Stockholm. Förslaget i Lund mötte dagarna efter motstånd från intresseorganisationen Sveriges Annonsörer genom deras VD Anders Ericsson. Han myntade i sitt debattinlägg i Sydsvenska Dagbladet (18/11) ett intressant ord när man menade att beslutet var ”ett hot mot den kommersiella yttrandefriheten”. Han beskrev ett besök till Nordkorea och konstaterade att ”fri konkurrens om uppmärksamheten är ingen onödig lyx som vi har råd att förbjuda”. För att på så sätt placera den köpta reklamplatsen intill demonstrations- och yttrandefriheten. Självklarheten med vilken reklamens apostlar menar sig ha rätt till våra liv är stundom fascinerande. Kanske är också Sveriges Television ett hot mot den ”kommersiella yttrandefriheten”. Det nu sju år långa förbudet mot utomhusreklam i Sao Paõlo kan tjäna som en intressantare jämförelse än enpartistaten och familjediktaturen Nordkorea. Här flyttade reklamen helt enkelt till andra medier. Inte sällan mer effektiva än reklamen i staden. Här finns ju dock ett problem i svenska städer eftersom man så tydligt har gift ihop reklamen med samhällsnyttan. Väderskydd och offentliga toaletter som lever av att de säljer plats i vår 20 gemensamma stad. o ARKITEKTUR · 8/14

Talkparty I Ghanas huvudstad Accra startade konstnärskollektivet ACCRA [dot] ALT talk party series, en samtalsserie för unga medborgare om populärkultur, konst, klass, sexualitet, religion och ”afro-futurism”. ”En kritisk plats”; säger man, ”där unga människor kan uttrycka alternativa perspektiv och forma nya idéer och projekt”. Projekt som kommit ur kollektivet accra.alt kan ses i dokumentären Afripedia: Ghana som är en film i en serie dokumentärer som ger alternativa och nya bilder från Afrika och finns på UR Play. ACCRA [dot] ALT är ett nätverk för filmskapare, musiker, författare, akademiker, aktivister och studenter. De erbjuder också guidningar i Accra. För de som vill uppleva ”det unika och coola”. o

”Får man inget svar blir man ju galen.” L IS A A P P EL GREN, INNE S Ä L JA RE, DA L O C

Att alltid vara tillgänglig när kunderna hör av sig, det kan låta som en självklarhet? – Man kan tycka det. Men vi får ofta beröm att vi är lätta att nå, så uppenbarligen är det mer än en hygienfråga. Och det är inte alltid era konkurrenter? – Det vågar jag inte uttala mig om. Men här på Daloc skulle ingen låta det ringa eller låta ett mail vara obesvarat. Det är en kulturfråga som sitter i väggarna. Vad betyder det? – Kommer man inte fram och det är angeläget blir man ju lätt galen. Det är ju bara att gå till sig själv… Så tillgängligheten är något som kunderna uppskattar i kontakterna med Daloc? – Det och att de får en egen kontaktperson både för trä- och ståldörrar genom hela processen. Världens bästa dörrar har världens bästa personal, alltså? – Ja ja… skriv det.

Dörren till vänster om Lisa är vår nya rostfria dörr S66 upp till korrosivitetsklass C5. Till höger syns brandskjutport S88. Väljer du dörrar från oss på Daloc får du alltid snabb och kompetent rådgivning och lösningar som garanterat fungerar. Ring oss på 0506-190 00 eller läs mer på daloc.se

Säkra dörrar

Reducera CO₂ med 50% tack vare

FBLC Betong! *

En av våra kunder beställde 1.000 mᶟ betong till bottenplattan i ett P-hus. Genom att byta från betong med anläggningscement till vår FBLC reducerades CO₂ utsläppet med 200 ton (50%). Samtidigt sänkte kunden sina betongkostnader med 130.000 SEK med bibehållna funktionskrav. Bra, eller hur?

Ring oss så berättar vi mer! 010-450 50 00 Läs mer om FBLC på vår hemsida.

Visste du att utsläppet av 200 ton CO₂ motsvarar drygt 31 varv runt jorden med bil?

*Färdig Betong Low Carbon - en betong där en viss del av cement ersatts med slagg. Den har lägst CO₂ belastning på marknaden, reducerad upp till 50%. Ger ljusare och slätare ytor, låg värmeutveckling och hög kloridtäthet.

AB Färdig Betong info@fardigbetong.se www.fardigbetong.se

Höger. Mohamed Hama Ali. F O T O G Ä R D E W E S S L AU A DV O K AT BY R Å

VAD B Ö R G Ö R A S?

Mohamed Hama Ali om den offentliga upphandlingen:

→Höj statusen och ta socialt ansvar! LOU är inget hinder för bra kvalitet. Med en långsiktig upphandlingsstrategi kan lagen användas som effektivt verktyg inom arkitektur och stadsplanering.

”Sverige var en av de främsta förespråkarna för att möjliggöra beaktandet av sociala och ekologiska hänsyn vid antagandet av upphandlinsdirektivet som ligger till grund för Lagen om offentlig upphandling. Men paradoxalt nog har Sverige därefter varit dåligt på att leva upp till sin egen förhandlingsnivå. Problemet är att LOU i många fall reducerats till en inköpstjänst för att pressa priser, som i förlängningen bidrar till minskad kvalitet. I Sverige upphandlar det offentliga för cirka 600 miljarder per år. Även i små kommuner utgör upphandlingen en stor del. Därför måste LOU få högre status. Fokus vid offentlig upphandling måste ligga på att genomföra en god affär med ett socialt och ekologiskt mervärde, en hållbar offentlig upphandling. Social hållbarhet kan till exempel handla om att skapa sysselsättning för hyresgäster i utsatta bostadsområden, som kanske står utanför arbetsmarknaden. Men det handlar också om att människor som arbetar i de upphandlade företagen ska ha bra villkor och löner som är förenliga med kollektivavtalsnivån. Här kan den så kallade Vita-jobb-modellen vara ett bra verktyg. Det är dock a och o att man kontrollerar kraven och säkerställer att de efterlevs. Annars är det bara en fin skrivelse på ett papper. I Sverige är Gårdstensbostäder i Göteborg ett framgångsexempel. Här har man fått en hel de människor i arbete genom att ställa krav på att leverantörerna anställer personer i området där de arbetar. När de

som bor på platsen har möjlighet att få en sysselsättning, till exempel inom lokalvård och underhållstjänster, får man ett mervärde. De boende har lokalkännedom och ett nätverk. Man är till exempel inte lika benägen att klottra i en trappuppgång som en kompis förälder har städat. Gårdstensbostäder har även ställt ekologiska krav på att leverantörerna ska förse bostadsområdet med solfångare och därigenom sänkt energiförbrukningen. För detta har man fått Sabos stora hållbarhetspris 2013. Hållbarhetsarbetet i Gårdsten har även ett rent kommersiellt värde. Genom sociala investeringar och användandet av offentlig upphandling som ett av styrmedlen har man mångdubblat fastighetsvärdet. På så vis nås både en företagsekonomisk och en samhällsekonomisk vinst. Det handlar alltså inte om att locka nya boenden till området utan om att skapa en trygg boendemiljö för de människorna som finns, och möjligheter till arbete. Då får man ett tryggare och mer attraktivt bostadsområde med boende som är involverade i processer och känner socialt ansvar. Det är viktigt att poängtera att offentlig upphandling inte är ett universalverktyg och att hållbaretsarbetet måste vara långsiktigt och mångfacetterat. I Gårdstensbostäder är den offentliga upphandlingen ett av flera styrinstrument och arbetet har fortgått sedan bildandet 1997. Hur uppnår man då den goda affären, och får ett socialt och ekologiskt mervärde? Kommunen, myndigheten eller företaget bör ha en genomarbetad och långsiktig

upphandlingsstrategi. Man bör göra en behovsanalys innan upphandlingen påbörjas. Man bör kontrollera hur marknaden ser ut och vilka lösningar som finns. De som sköter upphandlingen bör ha både förankring hos ledningen och hos den enskilde uppköparen. Samt ha en god kommunikation med leverantörerna. En viktig del i sociala hänsyn vid offentlig upphandling är att dela upp upphandlingen i mindre bitar för att möjliggöra även för små och medelstora företag att vara med och lägga anbud. Det främjar både konkurrens och entreprenörskap. Att främja långsiktig arkitektonisk kvalitet kan också regleras utifrån arbete med LOU. Det handlar om en väl genomförd upphandlingsstrategi: även om man har totalentreprenörer kan man kräva att även deras underentreprenörer underställs samma krav. Men detta är naturligtvis svårare att kontrollera. Vår nya civilminister har som mål att upprätta en nationell upphandlingsstrategi där sociala hänsyn är en grundpelare. Dessutom stärks möjligheterna till hållbar offentlig upphandling i EU:s nya upphandlingsdirektiv. De aktörer som i dag går i bräschen för utvecklingen får således mer stöd för att använda offentlig upphandling som ett av verktygen i det goda samhällsbygget.” o M O H A M E D H A M A A LI Ä R B ITR Ä DA N D E J U R I S T VI D E N A DVO K ATBY R Å I G ÖTE B O RG. H A N Ä R E N FLITI GT A N LITA D FÖ R E L Ä SA R E O M SO CIAL A HÄNSYN VID O FFENTLIG UPPHANDLIN G. B E R ÄT TAT FÖ R J U LI A S V E N S S O N.

23 8/14 · ARKITEKTUR

*SLUTNA RUM

TEMA

24 ARKITEKTUR 路 1/13

Vänster. I Umeå möter kulturhuvudstadsåret gör det självkulturen. BRODERI OCH FOTO JE ANET TE ANDERSSON

Motsättningarna i Umeå skapar en särskild energi och ett unikt kulturklimat. INTRO

JULIA SVENSSON

Det är Umeås år i år. Kulturhuvudstadsåret peakar i Kasper Salin-vinnaren Väven, av Snøhetta och White. Ett kulturwhus har lagt till vid Umeälven, med uppgiften att signalera att Umeå nu är Sveriges fjärde storstad, Norrlands självklara centrum. En växande stad kräver nya institutioner. Nya byggnader har i århundraden varit en beprövad symbol för expansion. I och med Väven har Umeå nu ett färdigt kulturstråk. Vattennära kultur – konceptet känns igen. Men en magnifik älv förstärkt med nya parker (sid 54) finns inte i så många andra urbana sammanhang. Men i Umeå finns det allstäders närvarande fastighetsbolaget Balticgruppen, vars framfart Erik Persson spårar i det här numret (sid 92). Umeås växande är resultatet av många års noggrann planering från bolagets sida. Väven är kronan på verket. Men utan Umeå stadsbiblioteks omstridda flytt från centrum till Väven, hade Väven inte kunnat bli av. Sveriges kommuner behöver numera ekonomisk hjälp med sina stora kulturprojekt. Men hur stort inflytande ska privata bolag och deras vinstintressen egentligen kunna ha över Sveriges utveckling och över kommunernas – och skattebetalarnas – pengar? Det som händer i Umeå just nu är en del av en het debatt, relevant för hela landet. Frågan förkroppsligas i en annan viktig del av Umeå denna höst: det alternativa Umeås Kulturhus, som intagit de före detta lokstallarna i stadsdelen Haga. Viktoria Ottosson, som studerar på Umeås arkitekthögskola, har i ett reportage på sid 42, undersökt krafterna bakom det: Kulturhuset är en motreaktion. Kulturhuvudstadsåret är en arena för den etablerade kulturen. Kampen för Kulturhuset har nu gått in i en bygglovsfas. Men är ändå en del i Umeås särskilda energi: motsättningarna – och samspelet – mellan kapital och radikal gräsrotskultur. Frågan är vem som vinner. Som författaren Amanda Svensson beskriver i sin essä på sid 50: gräsrötterna blir här en bricka i spelet – precis vad som behövs för att marknadsföra Umeå som exotiskt kulturmetropol. Väven är en symbol för sakernas tillstånd. Konkurrensen mellan städer och näringslivets inblandning. Även om syftet är att vara kulturhus så visar den i sin form att den inte riktigt litar på kulturen. Som Tomas Lauri skriver (sid 26): byggnaden skulle lätt kunna förvandlas till något annat. Till exempel en galleria. o

25 8/14 · ARKITEKTUR

*UMEÅS ENERGI

PROJEK T

FOTO ÅKE E:SON LINDMAN

Den svenska björkstammen

Årets Kasper Salinvinnare, Väven i Umeå, är en byggnad som är många saker samtidigt: bibliotek, bro, balkong, kontor, hotell. Interiören är generell, men huset hålls ihop av fasaden formad som en björkstam. Väven, Umeå Snøhetta · White arkitekter

Föregående uppslag. Väven och Rådhusparken. En del i ett nytt ”kulturstråk” vid älven från Väven till Bildmuseet och Konstnärligt Campus.

*UMEÅS ENERGI

Nedan. Väven är en s-formad huskropp i fyra våningar, framför ett 13 våningar högt hotell som reser sig över staden.

KO MMENTAR

28 ARKITEKTUR · 8/14

UME ÄLVEN

KYR KBR ON

TEGSBRO N

SITUATIONSPL AN 1:10 000

TOMAS LAURI

Med Väven har Umeå fått ett kulturstråk vid älven – och en ny signaturbyggnad. Fönsterbanden i glas håller ihop ett hus som inte präglas av sitt innehåll.

STORGATAN

VÄ ST R A ST R AN DG AT

Höger. Huset har en prefabricerad fasad med vågformig fönstersättning som förstärker byggnadens organiska form.

Umeå har fått en ny fixpunkt. På väg in mot staden från flygplatsen är Väven den första byggnad som syns. Kyrktornet tornar numera upp sig först som tvåa. På avstånd är årets Kasper Salin-vinnare ett typiskt svenskt höghus av den gamla skolan som sätter staden ”på kartan”. Men ju närmare jag kommer byggnaden desto svårare är den att tydligt greppa. Om det nu går att se hela det 25 000 kvadratmeter stora komplexet, som rymmer scener, verkstäder, restauranger, bibliotek, hotell och kontor, som en byggnad. Snarare har flera byggnader vävts samman till en. Helheten är både hög och bred och spretar i flera riktningar. Skalan är det stora köpcentrats. Jag associerar till en amöba eller parasit, en varelse som bitit sig fast och helt tagit över ett äldre kvarter med sekelskiftesarkitektur. Ingen av de satsningar som Balticgruppen varit med och sponsrat de senaste åren (Bildmuseet, Arkitekthögskolan med flera) kan mäta sig med Väven i omfång och betydelse. Det är en byggnad som definierar och symboliserar vad Umeå utvecklats till. Norrlands huvudstad. En stad som kräver nya institutioner för att den vuxit och växer. »

*UMEÅS ENERGI

Nedan. Sommartid flyttar caféet på plan 1 ut på kajen mot älven. I lokalen finns en scen för mindre framträdanden. Hängande konstverket av Jaumi Plensa.

Väven är också synonymt med vad Sverige blivit. Det är länge sedan kommunala medel fungerade som ett sätt att bygga landet. Mecenatskapet eller privatintresset, som Balticgruppen utövar, har blivit en förutsättning för att över huvud taget kunna skapa en kulturinstitution.

30 ARKITEKTUR · 8/14

Lokaliseringen av biblioteket och annan kultur i byggnaden var inte självklar från början. Som projekt föregick volymen sitt innehåll. Till att börja med var Väven bara en del av den visionsplan White gjort med syfte att flytta staden närmare Umeälven. När visionsplanen antogs jobbade White i två år med att sätta ihop programmet. Beslutet att flytta biblioteket dit, delvis i syfte att kunna locka unga och andra närmare läsandet, var det som till sist gjorde att Väven kunde bli av. Snøhetta kom in som samarbetspartner tack vare sin insats i den arkitekttävling som ursprungligen hölls om området 2004. Framförallt har kontoren samarbetat om själva huset. Den lösa interiören har White själva svarat för och bara förankrat hos sina norska kollegor. Det är en interiör som inte känns särskilt nydanande, snarast typisk och lågmäld, lite tillbakadragen. Det har förklarliga skäl. Byggnaden har en styrande form. Det saknas hörn. Rummen flyter med fönsterbanden och staden och landskapet utanför är en ytterst viktig del av rummen. Där verkstäder eller teknikutrymmen blockerar utsikten blir det därför lite instängt och intetsägande. Som vilket bibliotek som helst.

Höger överst. Andrummet. Det helt vita rummet är till för att besökare och personal ska kunna ta en paus. Tystnad och mobilförbud råder. Ljus-

terapilampor förstärker det vita ljuset. Höger nederst. Interiör från det nya stadsbiblioteket med genomgående trägolv och ribbat träundertak.

En tydlig princip har styrt valen. De vita fönsterbanden går vid det här laget att se som en av vår tids estetiska arketyper, en slags organisk modifiering av de klassiska modernistiska fönsterbanden. När jag pratar med arkitekterna förklarar de det med att man väl velat efterlikna björkstammar. Vita band med mörka fönster är att se som vit bark med svarta fläckar. På kvällen blir dessutom byggnaden omvänd. De mörka fönstren lyses upp och de vita banden blir mörka fläckar. Anledningen till att undertaken interiört är gjorda som ljusa träribbor och att det är parkett på golvet beror på vad man skulle kunna kalla björkprincipen. När björkens stam sågas itu blottas ljust trä i snittytan. Tack och lov är byggnaden inte så närsynt genomförd att björk har använts i snickerierna. I stället är det ljus ek. Men det går inte att undvika att den generella principen känns onödigt styrande. En reflektion jag gör när jag går i de mörka trapphallarna är att jag då befinner mig inne i en kvist. Samma sak tänker jag i det mörka lite torftiga teaterrummet för 700 personer. Jag har då nått björkens mörka kärna. Imponerande är däremot fasadens förmåga att hålla ihop den disparata byggnaden. Huset är så många saker. Ibland är den en bro över den väg som går igenom den, ibland är den en generös balkong, ibland ett hotelltorn, ibland ett klassiskt kontor. Ständigt undanglidande, på väg. Men fönsterbanden håller allt samman. De fungerar både på nära och på långt håll, har grafisk skärpa och är väl genomförda i detalj. »

Nedan. På avstånd framträder den högre byggnadskroppen med övriga höga byggnader mot älvlandskapet. För kajen och

strandpromenaden bildar de lägre byggnadsdelarna fond och avgränsning av stadsrummen.

VÄV E N

PL AN 4

PL AN 3

PL AN 2 PL AN 1

SEKTION 1:600

31 8/14 · ARKITEKTUR

*UMEÅS ENERGI

1 2

5 9

6 5

32 ARKITEKTUR · 8/14

PL AN 1 1:1 000 1. TEKNIK 2. GAR AGE 3. LOGER

4. BL ACK BOX 5. WC/K APPRUM 6. FOA JÉ & CAFÉ

PL AN 2 1:1 000 1. WC 2. PUBLIK T ARKIV 3. BIBLIOTEK

4. INL ASTNING 5. LOGER 6. BL ACK BOX BALKONG

7. FOA JÉ 8. PERSONALRUM 9. KONTOR

Vänster. Läshörna i biblioteket med utblick över älven.

Höger överst. Väven överbryggar Västra Strandgatan och knyter ihop kvarteret hela vägen ner mot vattnet.

Höger nederst. Byggnaden har ingen baksida och det finns inga återvändsgränder.

VÄV E N

Hade banden varit i något annat än glas hade den visuella effekten varit dämpad. De hade inte varit lika dynamiska och på samma gång lätta i sitt uttryck. I ett skarpt solljus löses nästan byggnaden upp. Är det molnigt framträder banden skarpt. Reflektionerna är betydande: Molnen som glider förbi, en gatumiljö som får en diffus kopia, din egen spegelbild. Det är en ytterst tillgänglig byggnad med entréer från flera håll. Alla ska kunna gå in och ut, passera, kanske stanna till. Om nu någon aktivitet fångar intresset? Mycket av attraktionen kommer an på aktiviteterna. Efter ett tag, när byggnaden inte längre har nyhetens behag, kommer detta att bli ännu tydligare. Byggnadens form och skal hjälper till att göra jobbet. Huset har en lockelse. Men väl inne i byggnaden har arkitekturen även sina anonyma sidor. Steget till att befinna sig i en shoppinggalleria med sina stråk, sin food-court och sina biosalonger är inte särskilt långt. Faktum är att Väven lätt skulle kunna byggas om till galleria. Den är en del av en rumslig tradition där generalitet är en upphöjd fråga. Det är en arkitektur som försöker inteckna all framtid från början. Alla möjliga hyresgäster. Resultatet blir därefter. Huset är svårt att uppfatta som nischat. Det är inte gjort speciellt för ändamålet, inte omhändertagande. Kulturen är en gäst. Hur länge blir den kvar? o TO M A S L AU R I

2 6

2 3 4

5 10

6 5

11 PL AN 3 1:1 000 1. BUTIKER 2. RESTUR ANG 3. HOTELL 4. DELIK ATESSBUTIK

5. CAFÉ 6. TORGET 7. KULTURRECEPTION 8. BIBLIOTEK

9. DIGITALT K VARTER 10. KONSTK VARTER 11. BIBLIOTEK

PL AN 4 1:1 000 1. FORMVERKSTAD 2. BIBLIOTEK 3. SAGORUM

4. MULTISAL 5. K VINNOHISTORISK T MUSEUM 6. FILMSAL AR

33 8/14 · ARKITEKTUR

*UMEÅS ENERGI

Höger. Björken – Umeås signatur träd – är det återkommande temat i Väven, både i volymernas form och i fasadens grafiska uttryck.

T R E D E TA L J E R

Väven i närbild Tre detaljer som är extra viktiga för husets utformning. Genom snitten kommer vi nära glashanteringen och skyltprogrammet bidrar till byggnadens karaktär.

WN0055d

WN_1020170

WN4086b PP

VERTIK ALDETAL J TR APPHUS 1:20 1. UNDERTAK AV EKRIBBOR 2. PIVOTHÄNGNING 3. BAKOMLIGGANDE KONSTRUK TION MÅL AS SVART 4. MONITOR 5. HÄRDAT GL AS MED FILM 3M C S20 PÅ INSIDAN

b6804NW PP

WN_1020170

WN0055d

VERTIK ALDETAL J GENOM VÄGG 1:20 1. MASSIV EKPL ANK, OL JAD PÅGJUTNING HÅLDÄCKSBJÄLKL AG 2. UNDERTAK AV EKRIBBOR 3. GL ASFASAD UTFACKNINGSVÄGG 4. INVÄNDIG PÅBYGGNAD MED GIPS 5. FÖNSTERSMYG I STÅL

WN_3080130

3 3

Skyltprogrammet Vävens orienteringsprincip och skyltprogram är en naturlig utveckling från Vävens visuella identitet och arkitektur. Samtliga skylttyper följer en tydlig princip och hierarki – ur ett orienteringsperspektiv såväl som i materialval och andra detaljer – vilket skapar en tydlig och väl sammanhållen helhet. o

34 ARKITEKTUR · 8/14

Vertikalt snitt genom fasad Fasaden består av mer än 1 500 individuella glas. Beroende på betraktningsvinkel och ljusförhållanden varierar den i olika nyanser av vitt. För att nå visionen med helt vita lamellglas laminerades två järnfattiga värmeförstärkta 5 mm glas ihop med en speciell ogenomskinlig vit folie emellan. Fasaden är tillverkad i Tyskland med hög precision vilket underlättat monteringen. På hotelldelen sitter böjda och plana 2-glas isolerrutor med täcklock. I övrigt är det 3-glas plana isolerrutor med steppade glas. o

Vertikalt snitt genom trapphusvägg De publika trapphusen fungerar som landmärken inuti byggnaden och är ”klädda” med svart glas som distanserats från den tekniktäta betongstommen. Öppningsbara glasskivor möjliggör exponering av Vävens alla aktiviteter samt ett digitalt orienteringssystem. o

Nedan. Foajé och interiör Vävenscenen. Teater- och konferenslokal, med plats för 450 åhörare

*UMEÅS ENERGI

FAK TA

Väven, Umeå Adress: Storgatan 46A, Umeå. Arkitekt: Snøhetta och White arkitekter AB. Inredning: White arkitekter AB. Landskapsarkitekter: Snøhetta och White arkitekter AB. Hållbarhetsprogram: White arkitekter AB. Inredning hotell U&Me: Stylt Trampoli AB. Ljusdesign: ÅF lighting. Teaterkonsult: AIX arkitekter AB. Grafisk

36 ARKITEKTUR · 8/14

design: Studio With AB. Byggherre: Väven i Umeå AB genom Balticgruppen Byggproduktion AB. Hyresgäst: Umeå Kommun och Balticgruppen. Generalentreprenör: Balticgruppen Byggproduktion. Bruttoarea: 25 000 kvm. Byggnadsår: Hösten 2011–hösten 2014.

Arkitekten beskriver: Umeås nya kulturhus Väven fyller ett helt kvarter i stadens hjärta. En väv av kultur, litteratur, kunskap, umgänge, rekreation och mat uttrycks i husets fasader och planer. Under ledning av Snøhetta och White förverkligas därmed den vision som i snart 30 år burits gemensamt av Umeå kommun och Balticgruppen: ett attraktivt kulturstråk som vänder staden mot älven. Stora projekt där det offentliga och det kommersiella delar på

Nedan. Byggnaden sedd från andra sidan älven. Den svart-vita ”björkstammen” får röda inslag.

insatsen kräver en fungerande demokratisk process. Därför har en betydande del av arkitektuppdraget handlat om att säkerställa brukarnas delaktighet. Över 70 personer från 36 olika verksamheter har medverkat i processanalyser och workshops om Vävens innehåll. Vid de sex olika entréerna listas husets invånare: Stadsbiblioteket, Kvinnohistoriskt museum, Folkets bio, hotellen U&Me och Stora Hotellet, Vävenscenen, Kulturbageriet med flera är med från start. Men

VÄV E N

den flexibla Väven kan snabbt anpassas för nya behov. De olika lokalerna är grupperade i kvarter. Trapphusen i svart glas bildar noder i orienteringssystemet. Björken – stadens etablerade signaturträd – är återkommande i gestaltningen av Väven, som volymmässigt liknar bilden av en itusågad björkstam där de olika bitarna förskjuts och skapar självständiga storheter. I den invändiga gestaltningen återfinns trädreferensen i form av ett genomgående

trägolv i nord-sydlig riktning, liksom det ribbade träundertaket. Den lösa inredningens färgskala är hämtad från björklövets alla kulörer. Björktemat gav även fasaden, där trädets karakteristiska bark tolkas i en glasfasad med exceptionell precision. I dagsljus är den vita fasaden stammen medan de böljande fönsterpartierna blir björkens svarta grafiska inslag. Från de översta våningarna på hotelldelen syns tydligt hur varje plan av kulturhuset har sin egen

organiska form. Öppenhet och utsikt bejakas och uppmuntras. Väven har ingen baksida, endast framsidor. I de transparenta kvarteren finns inga återvändsgränder. Byggnadens terrasser mot älven bildar nya stadsrum som står öppna för allmänheten dygnet runt. Skateboardåkarna har redan hittat hem. o MARIA OLSSON RU N E G R A S DA L LE N N A RT S J Ö G R E N

37 8/14 · ARKITEKTUR

*UMEÅS ENERGI

Höger. Balticgruppens kontorsbyggnad X har en fasad i lärk och samspelar med resten av campusområdet i Umeå. FOTO JOHANNES SAMUEL SSON

E SSÄ

ERIK PERSSON

Det andra stadshuset I Umeå, i en kontorsbyggnad med namnet X, huserar den familjeägda fastighetskoncernen Balticgruppen. Steg för steg har de fått rollen som ett stadsbyggandets privata dubbelkommando, skriver Erik Persson.

I utkanten av Umeås konstnärliga campus ligger en kontorsbyggnad med namnet ”X”. I sin estetiska formgivning samspelar den genom fasad i lärkträ och interiör industri känsla med resterande campus, men dess verksamheter saknar formell koppling till universitetets undervisning. Campus X går kanske närmast att beskriva som något av ett andra stadshus. En dubbelmaktens rumsliga hemvist. Här huserar den familjeägda fastighetskoncernen Baltic gruppen, som de senaste decennierna blivit en allt kraftigare maktfaktor i denna västerbottniska kuststad. Vid sin sida, eller rättare sagt; på våningarna ovan och under, har strategiskt vik tiga aktörer såsom arkitektfirmor och konsult företag samlats. Historien om Balticgruppens väg till den lokala fastighets marknadens starkaste position är emellertid svårbegriplig utan personen i dess centrum – företagets grundare, och tillsammans med sina söner än i dag majoritetsägare, Krister Olsson. Under företagets 30åriga imperiebygge går berättelserna om fastig hetsaffärerna och Olssons personliga välgörenhet hand i hand.

38 ARKITEKTUR · 8/14

Balticgruppens väg in på Umeås fastighetsmarknad tar sin början när företagarsonen Krister Olsson under 1980talet inves terar i förvärvandet av å ena sidan ett träsliperi under avveckling, och å andra sidan ett offentligägt mentalsjukhusområde, Ume dalens sjukhus, som stängts ner 1986 i samband med reformer inom psykiatrin. Såväl träsliperiet som sjukhusområdet är relativt sett billiga investeringar, men med hög risk sett till deras tidigare användning och rykte. Framgångsreceptet ska visa sig vara långt gående och kreativt planerade funktionsomvandlingar. Till mentalsjukhuset, i Umeås västra utkanter, anlitar Baltic gruppen galleristen Stefan Andersson för att bygga upp en företagsfinansierad skulpturpark kring de gamla institutions byggnaderna. Investeringen har ofta beskrivits som filantropisk, men har en tydlig effekt i att förändra områdets rykte och fylla platsen med ny innebörd. Metoden är i dag välkänd och vanligt förespråkad för städer vid omvandlingar av bebyggelse som förlorat sitt tidigare bruksvärde. I Balticgruppens fall ska den också löna sig.

Kring mentalsjukhusets rödrosa stenbyggnader (arkitekt Carl Westman, 1934) uppförs såväl hyreskvarter som bostads rätter och villamattor med kataloghus de följande åren. I de gamla sjukhusbyggnaderna börjar kommunen, vid sidan av olika privata aktörer, hyra in sig för verksamheter som skolor, äldre boenden och nya vårdinrättningar. Genom att ta riskuppdraget att vägleda och finansiera områdets förädling har Balticgrup pen skapat sig en fördelaktig position, med långsiktigt säkrade inkomster från kommunkassan. Med 1990-talets övergång i 00-tal har Krister Olsson sålt av stora delar av sitt industriella aktieinnehav och i stället valt att inrikta sig allt mer på fastighetsmarknaden. Fokus har även flyttat från stadens postindustriella utkanter för att nu inriktas på dess centrum och universitetsområde. Umeås centrumfyrkant, som den kallas på grund av inrut ningen mellan tre bilvägar och en älv, står vid tidpunkten i något av en träda efter massiva ombyggnader under 196070 och 80talen. En ny fördjupad översiktsplan ska arbetas fram och antas av kommunfullmäktige, men ligger fortfarande flera år framåt i tiden. Sedan slutet av 1980talet har även en diskussion förts om att vända staden mot älven under devisen ”staden mellan broarna”, men de konkreta framstegen är få. Precis som i fallet med mentalsjukhuset och det gamla träsliperiet ser Balticgruppen möjligheter i stilleståndet. Suc cessivt köper man under 00talet upp strategiska byggnader i och utanför centrum. På en karta utgör de tydliga kluster vid potentiella punkter för framtida stadsutveckling. I praktiken rör det sig bland annat om ett gammalt hotell och en tullbyggnad vid älven just mellan broarna i centrum, ett shoppingkvarter med ingångar från gå och bussgata, och ännu en sliperibyggnad strax öster om innerstaden. För de förvärvade objekten finns sällan en utåt kommunicerad plan. I stället ställs många av byggnaderna tomma i väntan på framtiden. Parallellt med fastighetshandeln ägnar Krister Olsson stora summor åt sina filantropiska insatser med tydligt lokalt fokus. Han sponsrar idrottslag och kultur. Han fixar sommarjobb åt

*UMEÅS ENERGI

40 ARKITEKTUR · 8/14

Nedan. I centrum har Baltic gruppen uppfört ett kvarter med ett shoppingcenter, Utopia, och ett höghushotell, där den norska kedjan Comfort Hotels huserar. FOTO JOHANNES SAMUEL SSON

→Steg för steg har man tagit över i synnerhet offentliga byggnader i tider då byråkratin malt sakta arbetslösa ungdomar när kommunen inte klarar av ekonomin. Och vid ett tillfälle skänks 100 miljoner till Umeå universitet. Likaså i dessa fall ska riskfyllda fastighetsinköp och aktiv välgörenhet visa sig utgöra ett framgångsrecept. Genom ett samarbete med Umeå universitet ges Balticgruppen uppdrag att utveckla ett konstnärligt campus – inklusive arkitekt, konst, och designhögskola samt stadens bildmuseum – i anslutning till det förvärvade sliperiet strax utanför centrum. Även på andra håll börjar det röra på sig. 2008 vinner Umeå titeln som Europas kulturhuvudstad 2014. Ambitionen är, i alla fall delvis, att rebranda staden som en exotisk kulturmetropol. Så följer också en kraftigt påskyndad process att omforma stadens offentliga miljöer, öka andelen hotellrum och skapa nya märkesbyggnader för den väntade turistanstormningen. För Balticgruppen är läget utmärkt. Med stöd i de nya ambi tionerna skapar man ett konkret förslag på ett nytt kulturhus vid älvstranden där man under 00talet köpt mark och byggna der. Umeå kommun som i sin kulturhuvudstadsansökan skrivit att man ska bygga något av just denna karaktär hakar på, och fram växer ett omfattande offentligprivat samverkansprojekt under namnet ”Kulturväven”. Byggnaden ritas av den ansedda arkitektbyrån Snøhetta för att efterlikna Umeås signum, björken, i sitt vågformade samspel av svarta fönster och vit fasad. Med kommunens beslut att ingå i projektet klargörs även att dess bärande innehåll ska bli ett flyttat stadsbibliotek, bort från dess vid tidpunkten centrala läge i anslutning till Umeås parad gata Rådhusesplanaden, och dess busstorg Vasaplan. Detta har länge varit viljan hos näringslivsföreträdare som Svensk handel och Umeå C, som redan 2004 föreslagit en biblioteksflytt för att möjliggöra esplanadens fulla potential som handelsstråk. På så vis får Väven inte bara ett konkret innehåll – projek tet blir en slags nyckel som omdanar förutsättningarna för en rad andra projekt med geografisk närhet till den dåvarande biblioteksbyggnaden. Ett av dessa rör kvarteret Forsete, som Balticgruppen köpt upp under 00talet. Här påbörjas nu på allvar planerna på Sveriges, ut anför storstäderna, största shoppingcentrum – ”Utopia” – komplett med höghushotell och ett exklusivt bostadsområde på hustaken.

Även Väven i sig ska visa sig vara en väl avvägd affär för Krister Olsson. Vid sidan om husets hotelldel, som förvaltas av Balticgruppen själva, ska kommunen hyra nästan 16 000 av de totalt 24 000 kvadratmetrarna. Kontraktet ligger fast på 25 års tid och kräver att lokalerna används för kulturella ändamål, samtidigt som ägarna har rätt till god avkastning. Genom stadsbibliotekets närvaro garanteras dessutom en nästan given besökarström, vid sidan av Kvinnohistoriskt museum, caféer, restauranger, utställningslokaler och en black box. Balticgruppens väg till företagets i dag unika position på Umeås fastighetsmarknad går kanske bäst att sammanfatta i en sällsynt god förmåga att förvärva riskobjekt med, på kort sikt, hög risk men samtidigt stor långsiktig potential. Steg för steg har man tagit över i synnerhet offentliga byggnader i tider då byråkratin malt sakta, för att efter noggrann planering och genomtänkta gentrifieringsprocesser fått trygga hyresgäster i form av just offentlig verksamhet. Just därför är nog också umebornas inställning till Baltic gruppen uppdelad i så tydliga läger; å ena sidan hyllningskör, å andra sidan nidbild av den onde kapitalisten. Positionen bolaget intagit är, vare sig man ställer sig positiv eller kritisk, utan tvivel den av en väl etablerad maktfaktor kapabel att till och från styra kommunens agerande. De enorma mängder offentliga resurser som årligen pum pas in i Balticgruppen via gemensamma projekt och hyreskon trakt har vid tidpunkter, som i samband med biblioteksflytten, väckt omfattande protester. Men många hyllar också Krister Olsson för insatser mot ungdomsarbetslöshet, bostadsbrist och för hans ständiga risktagande i tillväxtens tjänst. Säkert är emellertid att umeborna kan vänta sig att stadens utveckling även de följande decennierna kommer att styras lika mycket från den Xmärkta byggnaden vid älvens strand som från Stadshuset. I det växande Umeå planeras nya förtätningsplaner kring Universitetsom rådet, och var man än kollar, är Balticgruppen med på tåget. o E R I K PE R S S O N Ä R A K TIV I S T O CH S K R I B E NT HEMMAHÖR ANDE I UMEÅ.

41 ARKITEKTUR · 8/14

*UMEÅS ENERGI

REP O RTAGE

VIK TORIA OT TOSSON · FOTO JOHANNES SAMUEL SSON

De skapade rum för kulturen 42 ARKITEKTUR · 8/14

I Umeå har ett alternativt kulturhus skapats som reaktion på Kulturhuvudstadsårets satsningar. Viktoria Ottosson har undersökt drivkrafterna bakom ockupationen av Umeås gamla lokstallar.

43 8/14 路 ARKITEKTUR

*UMEÅS ENERGI

Bara ett stenkast från järnvägsstationen ligger det, Umeå kulturhus. På cykel går det snabbt genom Sara Lidman-tunneln och upp till Haga. Sedan finns det två vägar: antingen runt bostadshuset och sedan följer man den handmålade skylten mot ”Kulturhuset”. Eller så tar man träbron över stängslet som arkitektstudenter byggde i början av hösten. Sedan är man vid de gamla lokstallarna. Fram till i augusti stod de tomma. Lokstallarna rundar sig inåt, med dörrar upp till taket som går att öppna upp mot grusplanen och tågspåren. Om man går runt till baksidan möts man av rött tegel och spröjsade fönster, och på den östra ännu en röd tegelvägg. Fortsätter man österut kan man gena över ett stycke asfalt och sedan kommer man till Östra Kyrkogatan, Hagas ryggrad. Från grusplanen leder spår in i lokstallarna, till smörjgroparna som aldrig mer kommer att användas för att laga tåg.

44 ARKITEKTUR · 8/14

– Det här är en plats för människor att mötas, där man kan tillåta kulturen att formas. Kultur är inte något definierat begrepp, det är flytande och det måste hela tiden ifrågasättas och utvecklas. Och det här är en sådan plats där man tillåts att göra det, oavsett vem man är och varifrån man är. Här kan olika kulturer mötas, säger Tobias Westerlund. Tobias Westerlund är en av dem som tidigt var engagerad i byggandet av Kulturhuset. I våras tog han sin masterexamen från Umeå Arkitekthögskola, vilken till stor del handlade om vilka rum kulturen har (och behöver) i Umeå. Många olika typer av människor har samlats i skapandet av Kulturhuset. En av dem är konstnären Magdalena Nordin. Ofta är kultur separerat – de som håller på

med kommersiell konst håller sig på sin kant, lite svårtillgänglig konst håller sig på sin kant, hötorgskonst håller sig på sin kant. Och de som sitter hemma och har det som hobby håller sig på sin kant. De möts aldrig, berättar hon. Hon hoppas att det här kulturhuset kan ge tillfällen för olika typer av konst att mötas. Två exempel på projekt hon skulle vilja genomföra är en ”alternative blog awards”, där andra aspekter av bloggsfären än de som vanligtvis uppmärksammas får synas, och en tantsnusk-festival för att lyfta fram den ofta så hatade litteraturgenren. – Jag vill hylla den kultur som finns i en massa saker, men som folk vanligtvis avfärdar. Vi sitter i caféet i Kulturhuset. Längs väggarna sträcker sig målningarna mot taket. Den mintgröna färgen är genomgående i hela huset. En av målningarna föreställer två fåglar, från en rinner det blod, och en text: ”Önskar att jag slapp göra egna val. Varför kan man inte bara vara ett offer? Då har man i varje fall rätt att vara bitter. Jag tänker ofta på att 40-talisterna hade det så enkelt. Dom hade färre val och hade barn under det glada 80-talet.” Målningen är undertecknad ”Magdalena Nordin -14”. ”I såväl Luleå och Umeå som Skellefteå beskrivs kulturhuset som en chans för staden att få ett landmärke. I dialogdokumentet om Skellefteås kulturhus noteras att stadens kulturhus faktiskt är rikt och sjudande. Men, säger man i samma dokument, det måste synliggöras. För följde arkitekturen det befintliga kulturlivet blev den så spretig, och det är mycket mera effektivt att följa in en bild som förmedlar helhet”, skriver Johanna Gullberg, arkitekt och tidigare lärare på Arkitekthögskolan i Umeå, som just har påbörjat sina doktorandstudier

Föregående uppslag. I Umeå har många saknat en mötesplats för oetablerad kultur. Vänster. Umeås kulturhus ligger i de gamla lokstallarna i stadsdelen Haga.

Nedan. Tobias Westerlund går på Umeås arkitektskola, och är engagerad i bygget. Hans mastersuppsats handlade om rum för kultur.

Nederst vänster. Tanken är att Kulturhuset ska vara en plats där kulturen inte är ett definierat begrepp.

också, då kanske det kan fungera, säger Johanna Gullberg när jag pratar med henne. Vi sitter på restaurangen under Bildmuseet, utanför rör sig älven stilla, höstlöven skiftar i rött och guld. Jag tänker att vi passat så bra in i bilden av Konstnärligt Campus, som är ytterligare en del av Umeås varumärkesbyggande. Läraren och eleven inbegripna i ett intellektuellt samtal, panoramafönstren och lärkträfasaderna runtomkring oss. Vi är en del av det kreativa Umeå.

i Trondheim. I vintras skrev hon en artikel för den norrländska litteraturtidskriften Provins om kulturhusen i Norrland, där hon reflekterar över processerna bakom de nyuppresta/kommande kulturhusen i tre norrländska städer. Idén om kulturhus, i Sverige, kan sägas ha uppstått i och med byggandet av Kulturhuset i Stockholm. Det var en del av folkhemsbyggandet, och kultur och bildning skulle bidra till ökad jämställdhet. Just det kulturhuset, ritat av Peter Celsing och byggt 1974, formulerades också som en motpol till den ökade kommersialiseringen av city. Det stockholmska kulturhuset fick efterföljare över hela landet och det sägs att det inspirerade Centre Pompidou i Paris. Sedermera har kulturhuset som institution blivit en del av marknadsföringen av städer. Kulturhusen kanske är mera för att visa upp kultur än för att göra kultur. Men om man är medveten om det som kommun och lämnar andra platser

Augusti, sensommarkväll: på grusplanen mellan lokstallarna och tågspåren är det fullt av folk. Musik strömmar ömsom från stora scenen, ömsom från caféet. På taket lyser skyltar, en för varje stall, 1 2 3. Volontärerna springer omkring → För att man lagligen ska få bedriva och säger till varandra: kultur verksamhet i lokstallarna – Det här är det finaste som har måste bygglovet ändras. hänt i Umeå! Lokstallarna ockuperades i början av augusti. Under veckorna som kom arbetade många helt ideellt i huset fram till invigningshelgen och startskottet för Kulturhusfestivalen, den 29 augusti. Tidpunkten för ockupationen var väl vald. Det var bara några veckor kvar till valet och Umeå 2014 pågick för fullt. – Umeå är ju kulturhuvudstad, och det finns 45 ju väldigt mycket kulturaktiviteter. Det har 8/14 · ARKITEKTUR

*UMEÅS ENERGI

Nedan. Konstnären Magdalena Nordin hoppas att olika typer av konst ska kunna mötas i Umeås kulturhus.

saknats någon typ av mötesplats, någon del i det, som kan vara något annat än den etablerade kulturen. För andra uttrycksformer som kanske inte syns och inte får plats, på de andra ställena, säger Tobias Westerlund. Mikael Nordfeldth är engagerad i Umeå Hackerspace, som har hjälpt till att bygga Kulturhuset. – De verktyg som vi använder i huset, eller som jag försöker få folk att använda, har samma platta hierarki som verksamheten bedrivs genom, berättar han. Mycket av kommunikationen sker genom öppna wiki-sidor och idén är att allt ska vara gjort → Varför måste det vara så med licensfri mjukvara. Det finns datorer att låna i huset himla svårt att få ha ett och under de första veckorna drogs ett wifi upp. kulturhus? – Grundtanken är att man inte kan ha verksamhet utan internet i dag. Man måste kunna koordinera på det sättet, säger Mikael Nordfeldth. Redan från början var det klart att huset skulle behöva fungera väldigt fritt. Stormöten, som hålls med varierande intervall, är husets formella beslutsstruktur, och alla närvarande har rösträtt. Därutöver finns det arbetsgrupper, som ofta är löst sammansatta, och många beslut tas löpande. Ett projekt som 46 det här bygger på lust och engagemang och det ARKITEKTUR · 8/14

Nederst. Bron är ett projekt av Umeås arkitektstudenter.

Höger. Pierre Tanguy. Längst till höger. Utanför lokstallarna har man byggt små växthus för att kunna odla.

är viktigt att inte strypa den med formalia. I september såldes marken, som även innefattar stationshuset och marken längs med tågspåren, till Umeå C Utveckling AB och förhandlingar har skett med deras företrädare Bertil Hammarstedt. I det första förslaget till hyreskontrakt erbjöds Kulturhuset att få hyra huset i ett och ett halvt år. Hyran skulle vara en krona och hyresvärden skulle stå för el, värme, och vatten. Det enda motkravet var att det skulle bildas en förening. Den första reaktionen var glädje men den efterföljdes snart av misstänksamhet: det lät lite bra för att vara sant. Vad skulle hända efter att kontraktet hade gått ut? Skulle Kulturhuset bara slängas ut

eller skulle det ens finnas möjligheter till förhandling? Vad skulle hyresvärdarna egentligen stå för? På stormötena blev diskussionerna hetsiga. Fler förslag kom, och till slut, den 20 oktober fick Umeå Kulturhus slutligen skriva på ett hyreskontrakt. Kort därefter kom ett utlåtande från Umeå kommun, där de fastslog att Kulturhuset var olagligt. För att man lagligen ska få bedriva kultur verksamhet i lokstallarna måste bygglovet ändras, för tillfället är det bara tillåtet att bedriva industriverksamhet. I utlåtandet bedömde de det som osannolikt att Kulturhuset skulle få ett permanent bygglov. I nuläget verkar lösningen verkar vara ett tillfälligt bygglov, som inte kräver att kommunen ändrar i detaljplanen, och som dessutom har mycket lägre krav på anpassning. Men efter att kontraktet skrevs på blev föreningen Umeå Kulturhus även ansvarig för verksamheten i lokstallarna, vilket har inneburit att ingen kultur får utövas eller ske där fram tills att ett bygglov finns – något som riskerar att bli både en lång och kostsam historia. Kulturhuset var en ockupation, men nu är det mitt i en legalisering och institutionalisering. Ja, det kan bli lagligt och riktigt, men det är till en kostnad av den totala friheten som kanske lockade från början. Av hela den här långa processen, som ingen egentligen är intresserad av, har jag insett vilket problem det är att allt är så reglerat i städerna. Särskilt för kulturell verksamhet, som är

beroende av just spontanitet. Varför måste det vara så himla svårt att få ha ett kulturhus? Jag försöker få tag i Umeås stadsarkitekt, Olle Forsgren, men han avböjer. Det kanske är en svår fråga att hantera, detta att rummen för kultur inte verkar räcka till, kulturhuvudstadsåret och alla satsningar på just kultur till trots. Men det här är en annan typ av rum för kultur än vad kulturhuvudstadsåret har erbjudit – och de är inte nödvändigtvis motpoler, snarare komplement. Precis som kulturen den huserar kommer Kulturhuset aldrig att bli färdigt. Kanske är det här man först → Alla verkar vara överens om vågar visa upp sina målningar, spela upp sina låtar, för ingen att det är värt att kämpa förväntar sig att det ska vara perfekt och polerat.

för, så länge det går.

I en stadsomvandlingens tid som Umeås är det uppfriskande med initiativ som handlar om mer än den vackra bilden. Något som många, komiskt nog, verkar ha missat, är att Kulturhuset är en ockupation. Det är en taktik från Kulturhusets sida, jag tror att publiciteten hade varit en annan om fokus hade legat på ockupationen och inte på kulturen. Från den 10 augusti till den 20 oktober var lokstallarna alltså regelrätt ockuperade.

47 8/14 · ARKITEKTUR

*UMEÅ ENERGI

Ovan. Efter att ha fått ett hyreskontrakt måste Kulturhuset ansöka om bygglov för att ha verksamhet i huset – en process som kan ta tid.

vimplar och graffiti. Magdalena Nordin är också inne på det spåret: – En sådan här typ av byggnad – ett ockuperat lokstall – det drar ju till sig en viss typ av folk, alla människor trivs inte i den här miljön.

Ovan. Kulturhuset är en annan typ av rum för kultur än vad kulturhuvudstadsåret har erbjudit.

48 ARKITEKTUR · 8/14

Under de senaste åren har, bland annat i och med Occupyrörelsen i USA, ockupation som ett politiskt uttrycksmedel upplevt en renässans. I boken Squatting in Europe (2013) skriver Margit Mayer i en essä: ”As with squatting, the practice of occupying has enacted a democratic (re)appropriation of public squares epitomized by their inhabitation. As with squatting, the power of bodies that continue to be present – that don’t go home at the end of the demonstration and that speak for themselves rather than being represented by others – exerts a forceful message as it gives ongoing presence to political protest.” Jag pratar med en kompis några klasser över mig på Arkitekthögskolan om Kulturhuset, och han tycker att det är problematiskt att Kulturhuset borde vara för alla, men genom sin estetik och allmänna framtoning är exkluderande. Jag kan hålla med om det – inredningen består av containerfynd,

Även om Kulturhuset är öppet för alla, kommer inte alla att komma dit. Är det ett problem? Kommer någonting någonsin vara helt inkluderande? Det finns, att döma av alla engagerade människor, behov av den här platsen. Men: det är en politisk plats, trots att Kulturhuset och organisationen bakom inte tar några politiska ställningstaganden. Många av de människor, inte alla, som är aktiva i Kulturhuset är även engagerade i politiska frågor på annat håll, vilket influerar verksamheten. I september hölls det en stödföreläsning och klädinsamling för stadens romer i Kulturhuset. Frågan om hemlöshet i Umeå blir oundviklig när ett stort hus mitt i stan fram till nu har stått tomt. Bara en liten bit bort bor folk i tältläger och nätterna blir allt kallare. – Sedan har det varit diskussioner om det här egentligen bara bidrar till gentrifieringen av området och att det bara är någon slags medelklass som tillhör den här kreativa klassen som Richard Florida pratar om. Men det tycker jag är lite väl cyniskt, i alla fall i det här skedet, att bara börja se det som något som kan utnyttjas av fastighetsutvecklarna, säger Johanna Gullberg. I Kulturhuset blir det snart vinter. Ingen vet hur länge det kommer att dröja innan kulturverksamheten får ta plats igen. Om allt det byråkratiska väl löser sig, vad kommer att hända om några månader, ett år, fem år eller tio år? Men: alla verkar vara överens om att det är värt att kämpa för så länge det går. Kulturhuset har under den korta tid det funnits möjliggjort så mycket. o V I K TO R I A OT TO S S O N S TU D E R A R PÅ U M E Å A R K ITE K TH Ö G S KO L A

T R E A N D R A A LT E R N AT I VA K U LT U R H U S

Här bor motkraften Runt om i Sverige växer ideellt drivna kulturhus fram. En del nischar sig på teater och andra på konst. Men gemensamt för dem är samhällsengagemang och ett behov av alternativa rum.

F O T O R O B I N H AY E S

Cyklopen Högdalen, Stockholm, 2013. Cyklopen är ett självförvaltat och frihetligt kulturhus som drivs av den ideella föreningen Kulturkampanjen. Kulturkampanjen startades 2003 då man under namnet Kulturmassakern ocku perade SVTs tomma lokaler på Östermalm i Stockholm. Sedan dess har Kulturkampanjen, som under åren fått många nya med lemmar, arbetat för en ny lokal. Det första Cyklopen byggdes i Högdalen, där man fick tillfälligt bygglov. Men då huset var färdigt brändes det ner. Efter mycket möda fick gruppen ett nytt tillfälligt bygglov på en ej detaljplanerad tomt nära den gamla tomten i Högdalen. Byggandet av Cyklopen 2.0 startade sommaren 2011. I september 2013 invigdes huset. (Se även Arkitektur nr 2/14) o

F O T O E KO M U S E U M B E R G S L A G E N

Teatermaskinen Skräppbo skola, Riddarhyttan, Bergslagen, 2010–. Teatermaskinen är en fri teatergrupp som startades 1997 av frilansande scenkonstnärer. De köpte en övergiven byskola i den gamla gruvstaden Riddarhyttan. Teatermaskinen är nu en etablerad teater, känd för sin sociala kritik. Här ingår också bland annat Kulturreservatet, en plats för olika konstutövare och en sköld mot kommersiella krafter. Organisationen har växt sig för stor för den faluröda byskolan. 2010 började man bygga ett nytt hus – en större byggnad utanpå den lilla. Det är en byggnad som aldrig kom mer att bli klar, man hoppas utvidga med utomhusscen, nya kontorslokaler, en restaurang och bibliotek. o

FOTO SIMON BERG

Botkyrkas konsthalls filial för samtidskonst Fittja, 2014–. I samband med Botkyrka konsthalls Nya biennalen för konst och arkitektur i oktober i år invigdes en ny konstinstitution i Fittja. Den utgår från samarbeten med lokala initiativ och organisationer, och låter dem integreras i det offentliga rummet. Den första byggnaden är den sydafrikanske konstnären Michael Orchards Container, en container ombyggd till det nya Fittjaköket, där lokala matberättelser får synas. Tanken är att konsthallen ska vara ambulerande. Man har bland annat tagit en öde bunkeraktig byggnad, Kuben, som står på parkeringsplatsen ovanpå ungdomens hus i besittning. Inför nästa biennal, om två år, kommer ytterligare projekt att läggas till. (Se även Arkitektur nr 7/14) o

49 8/14 · ARKITEKTUR

*UMEÅS ENERGI

E SSÄ

A M A N DA S V E N S S O N · I L LU S T R AT I O N E M M A H A N Q U I S T

Malmös bättre hälft Geografiskt är Umeå och Malmö motpoler. Men i sin radikala ande ligger städerna nästgårds. Amanda Svensson flanerar bland gräsrötterna och konstaterar att Umeborna åtminstone vinner i flit.

Mina första möten med Umeå skedde i form av vittnesmål från Umebor i exil. Sådana finns det nämligen gott om i min hemstad Malmö, ett faktum som jag länge tyckte var lustigt. De hade ju trots allt flyttat till Umeås absoluta motsats: från nordöst till sydväst, från snö till snålblåst, från färja till Finland till bro till Köpenhamn. Om de nu ville till en större stad, varför flyttade de inte bara till Stockholm? Ofta tänkte jag väl att de helt enkelt ledsnat på stan, tagit sitt pick och pack och flytt så långt de kunnat inom Sveriges gränser. Och visst, geografiskt sett är Umeå och Malmö kanske varandras motpoler – men långt borta är trots allt de dagar då geografin var det enda som spelade roll när människor valde ny hemvist. Så fort de före detta Umeborna började tala om sin hemstad förstod jag: de hade inte flyttat till Malmö för att det var något annat än Umeå. De hade flyttat till Malmö för att det var ungefär som Umeå. Fysiskt må Umeå och Malmö vara skilda med 120 mil, men i anden ligger de nästgårds. Såväl Malmö som Umeå är städer med rykte om sig att vara hem för diverse alternativa och radikala strömningar, politiskt så väl som kulturellt. Malmö har sina svartklubbar, sin mångkultur, sina fria teatergrupper, sina barfotahippies och sin ikoniserade falafel. Umeå har sitt vitala musikliv, sin gör det självanda och sin historia av militant veganism och straight edgekultur. Uttrycken är olika, men springer ur samma antietablissemangsanda.

50 ARKITEKTUR · 8/14

Att Malmö och Umeå står i ett intimt förhållande till var andra gick för mig, på ett privat plan, från teori till emotionellt laddad sanning när jag träffade en kille från Umeå. Uttrycket ”min bättre hälft” fick plötsligt en ny innebörd, när jag i och med förvärvandet av denne man fick Umeå på köpet. Är det inte trots allt så att Umeå är Malmös bättre hälft – bättre som i radikalare, tolerantare, aktivare, mer på riktigt? Malmö vill gärna vara Sveriges Berlin, en självbild vars förankring i verkligheten man för all del kan diskutera. Umeå, däremot, vill

inte vara Sveriges någonting. Möjligen Sveriges resta långfinger. Sanningshalten i detta sista påstående kan i och för sig också diskuteras, framförallt sett i ljuset av det pågående Kulturhu vudstadsåret. För vad är detta Kulturhuvudstadsår, annat än en del i Umeås plan att bli en urban metropol i norra Sverige? Som journalisten Po Tidholm skriver i sin mycket läsvärda essä om Umeås plats i Norrland och världen, ”Ligger Umeå i Norrland?”: ”Umeå har en hunger. Umeå vill växa, erövra, bli stor, större störst. Om det är man överens i både politisk ledning, opposition och i det fastighetsbolag som dominerar staden.” Huruvida man är överens med sina medbor gare, framför allt kring hur och på vilka villkor denna expansion ska komma till stånd, är en an nan fråga. Som få andra städer i Sverige präglas Umeå av en kamp mellan makten och medbor garna, där allting som kommer ovanifrån mot tas med skepsis av dem det ytterst berör. Hur ska en stad med tillväxtdrömmar hantera en sådan situation? Naturligtvis genom att väva in själva motståndet i planen. För att växa som stad tycks det i det post industriella samhället bara finnas en fram komlig väg: storytelling och varumärkesbygge. Så har till exempel berättelsen om Malmös omvandling från dyster och döende arbetarstad till pigg kunskaps och arkitekturstad upprepats så många gånger att den blivit sann. I Umeå har man i stället valt att profilera sig med hjälp av kulturen. Arvet från 90talets explosiva gräsrotskultur, då Umeå blev Sveriges punk och hardcorecentrum med bandet Refused i täten, är en viktig del i den berättelse som Umeå nu vill förmedla till omvärlden. Att just kulturskaparna känner sig överkörda och utnyttjade, och vägrar

51 ARKITEKTUR 路 8/14

*UMEÅS ENERGI

52 ARKITEKTUR · 8/14

→ Bättre som i radikalare, tolerantare, aktivare, mer på riktigt? hålla tyst om det, tycks vara ett mindre problem för dem som styr. Lite bråkiga kulturentreprenörer är ju bara ett plus när man vill bli känd som en stad av ”kulturdriven tillväxt”. Egentligen en snilleblixt: Man rycker upp gräsrötterna ur jorden för att dingla dem framför världens kameror: Titta, så många engagerade kul turutövare vi har! Kom och köp! Nå, oavsett vem som äger berättelsen om Umeå är det bevis ligen en berättelse som lockar och förför. Umeå växer så att det knakar, även om det ännu är långt kvar till det kaxiga målet om 200 000 invånare. På ett personligt plan har jag ibland funderat över det faktum att jag i början upplevde min killes Umeå anknytning som en inte obetydlig del av hans tjuskraft. Än i dag blir jag på något sätt stolt över detta faktum. Jag tröttnar aldrig på att säga det, jag säger det oftare än vad som egentligen är påkallat: ”Min kille kommer från Umeå.” Jag tänker väl att det skänker ett slags glans över min egen person, som vore jag också ett barn av straight edgekultur och kulturell gör det självanda. Ett slags lokalpatriotism by proxy, formad av alla de vittnesmål jag fått mig till livs genom åren om Umeå som ett på samma gång snällare och radikalare Malmö. För en utböling – som jag själv trots allt är – kan Umeås självbild som ett motkulturens och toleransens ShangriLa ändå ibland framstå som något självgod. Vissa omkväden i hyllnings sången till Umeå har jag hört så ofta att de börjat ringa falskt. ”Umeå är den enda stad i världen där McDonalds misslyckats med att etablera sig!”, hör man till exempel allt som oftast som ett exempel på hur Umeborna, som de enda i världen, förmått stå emot det kapitalistiska monster som förslavat alla mindre heroiska städer som kommit i dess väg. Det är en berättelse av rent bibliska proportioner, tänk David mot Goliat, som dessutom bara är halvsann – det tog dem visserligen ett andra försök, men nu är McDonalds där, rotade mitt i stadskärnan. ”I Umeå mobi liseras hela stan så fort en rasist visar sitt bruna tryne”, lyder en annan refräng. Och visst finns det en mycket stark antira sistisk rörelse i Umeå, men också här gick Sverigedemokraterna framåt utan att marken rämnade. Den viktigaste ingrediensen i berättelsen om det alternativa Umeå är dock just den om gräsrotskulturens dominerande plats i stadens kulturliv, ja stadens liv överhuvudtaget. Det är förstås ironiskt att det delvis är den bilden av Umeå som man från kom

munens sida försöker profitera på, men det gör inte utgångs punkten mindre sann: Umeå är en stad där kulturen i högre grad än någon annanstans i Sverige kommer underifrån. I Malmö talar man ibland om ”spontankulturen” som en viktig del av stadens dragningskraft på de unga och kreativa. Ett diffust begrepp som snarare beskriver ett kulturellt klimat än specifika kulturyttringar, även om det blev kalabalik i kom munhuset när Kulturnämnden i en undersökning antydde att ett främjande av spontankultur kunde innefatta en avslappnad inställning till svartklubbar. Umeås kulturliv, å andra sidan, är inte präglat så mycket av spontanitet som av slit. Det är kanske detta som slår mig tyd ligast, varje gång jag kommer till Umeå: Att den beryktade gör det självandan verkligen existerar, och aldrig tycks mattas av. Folk harvar på i sina kulturföreningar och klubbverksamheter, organiserar, främjar, skapar, ordnar, samarbetar, fixar, donar, bygger och peppar. Vare sig det är EUjippo i stan eller inte, vare sig kommunen ignorerar en eller försöker slå mynt av en. Om Malmö och Umeå skulle mötas i ett battle om titeln som Sveri ges mest alternativa kulturstad skulle jag tveklöst bli tvungen att erkänna: ni vinner i alla fall i flit. I Umeå är kulturarbetarna de ivriga små bävrarna – minus det privata vinstintresset, förvisso – som bygdens dotter Maud Olofsson en gång talade sig varm om. I jämförelse tycks vi i Malmö mest vara som lata katter. Vi jäser i solen på Möllevångens uteserveringar, för att någon gång då och då explodera i spontan jakt på ett byte. Slutligen kan jag som Stockholmsskeptiker inte låta bli att tänka att det finns en stark beröringspunkt mellan Umeå och Malmö just i förhållandet till huvudstaden. När jag återvänder till början av den här texten slår det mig att det trots allt finns en geografisk likhet mellan Malmö och Umeå: båda städerna ligger på nästan exakt samma avstånd från Stockholm. Lika men också olika graviterar Malmö och Umeå mot varandra, som om den stora sta den där i mitten inte fanns. Kanske ligger den största förklaringen till äktenskapstycket mellan Malmö och Umeå i detta faktum. På säkert avstånd från landets kulturella centrum har det helt enkelt funnits utrymme att skapa varsitt eget. o A M A N DA S V E N S S O N Ä R FÖ R FAT TA R E.

53 ARKITEKTUR · 8/14

Höger. Umeås nya parker. Rådhusparken av Ulf Nordfjell och bortanför den Årstidernas park av c-o-m-b-i-n-e.

*UMEÅS ENERGI

F O T O Å K E E: S O N L I N D M A N

PROJEK T

DAN HALLEMAR

Stadens nya temperament Umeå har sedan 2008 satsat på sina offentliga rum och parker. Med olika temperament som utgångspunkt har man förnyat gamla platser och skapat nya. Här visar vi några av dem: Rådhusparken, Årstidernas park och Järnvägstorget/Umeå C.

Sedan 2008 har Umeå arbetat med att förädla sina stadsrum. Med den prisvinnande översiktsplanen från 2010 tog arbetet fart rejält och fick ytterligare skjuts i intensitet i och med Kulturhuvudstadsåret 2014. Med Umeås stora nya byggsatsningar, från nya Arkitekthög skolan, via Bildmuseet och det senaste tillskottet kulturhuset Väven ville man aktivera stadens möte med älven. Man har kallat satsningen för ”Staden mellan broarna”. 2008 skapade man ett program för utvecklingen. På typisk stads → Få städer kan mäta sig med förnyelseprosa talar man om ambitionen i den här satsningen ett ”samman hängande på förnyade offentliga rum. kultur och upplevelse stråk”. Förutom husen ingår här en serie offentliga rum, parker, torg och mötesplatser. Ramver ket kring de här platserna uttrycks i olika temperament: Ung och aktiv, Liv och lust, Lugn och ro samt Rådhusparken. Varje del ska få sina egna särpräglade platser. De olika temperamenten man talar om visar på en tanke om differentiering av stadens platser. Den generella staden är inte aktuell, man rör sig till olika delar av staden av olika anledningar. Vid sidan av detta finns 54 också ombyggnaden kring Centralstationen. ARKITEKTUR · 8/14

Här syns en stad som vid sidan av sina ibland märkliga priorite ringar – hotellskrapor i centrum och nya gallerior som vänder staden inåt – vill öppna upp sig med nya torg och parker. Få svenska städer kan mäta sig med ambitionen i den här sats ningen. Inom den här ambitionen kan man också lägga arbetet med Vasaplan. I en pågående konstnärlig undersökning av Vasaplan i Umeå skapade landskapsarkitekterna Åsa Drougge och Göran Lindberg tillsammans med konstnären Beatrice Hansson ”Väntans torg”. Med hjälp av 400 pallar som formgivits för till fället ville de ”förstå hur händelser och fysiska tillägg på platsen förändrar hur vi ser på den och på människorna som använder den”. I fem dagar pågick fullskaleprojektet. Det är den andra fascinerande undersökningen av Vasaplatsen i Umeå på kort tid. Tidigare gjorde Nyréns arkitekter en doku mentärfilm som medborgardialog på platsen. Vad det här kom mer att innebära för platsens framtid återstår att se. Men viljan att hitta nya vägar och sätt att formulera sig kring de offentliga platserna i staden märks. Den första färdiga delen av Staden mellan broarna var skateparken Sparken, som startade som en dialog mellan kom munen och föreningar för unga i staden, skisser togs fram av skytteföreningen och bearbetades av kanadensiska Newline, en park för streetskate, alltså stadslika miljöer men i parkform. Intill Sparken ligger en annan av platserna som hamnat under temperamentet Ung och aktiv; Broparken (WSP), som med sin meandrande terrassering är en förädlad stadpark, en pic nicpark

55 8/14 路 ARKITEKTUR

*UMEÅS ENERGI

Nedan. Rådhusparken. Avslutning mot älven. Parken lutar från Rådhuset ned mot älven och nivåskillnaderna tas upp av sittmurar av granit.

Nedan. Rådhusparken med Väven i fonden. Vävens organiska formspråk återspeglas i de triangulära formerna av granit. F O T O Å K E E: S O N L I N D M A N

F O T O Å K E E: S O N L I N D M A N

→ Rådhusparken har åter blivit en finpark med blomsterbäddar inramade av granit.

R ÅDHUSTORGET

STORGATAN

STR AN DG ATAN

ILLUSTR ATIONSPL AN 1:3 000

56 ARKITEKTUR · 8/14

med sin perfekta södersluttning ner mot älven. Men också fått tillägg i form av lek, stadsodling, snowboardåkning och i anslutningen till skateparken, vid Hamnmagasinet, en del för parkour. Här har en parkourförening deltagit i utformningen. Ett medborgarinriktat stadsbyggande anas. Kring Väven och längs älven gör Ulf Nord fjell platserna framför det nya kulturhuset, under temperamentsrubriken Liv och lust. Inte lika tydligt som Ung och aktiv. Platsen är inte helt färdig förrän under 2015, men man talar om en flexibel yta, generell och möjlig att använda till aktiviteter, ”idrott, lek, tivolibesök, rockkonserter, beachvolley, schack, boule, skridsko bana”. En upplevelseplats. Sedan följer det kanske största prestigeprojektet, återuppväck andet av Rådhusparken, också det av Ulf Nordfjell. En park som började anläggas snart efter branden, 1897. Den ursprungligen prunkande parken har under tiden blivit mer prosaisk med gräsytor och träd. Intill parken anlades också hans Trädgård i norr 1987 i samband med en bomässa i Umeå som nu rivits. Rådhusparken har nu åter blivit en finpark med blomsterbäd dar inramade av granit. Arbetet påminner något om Nordfjells återupprättande av Trädgårdsföreningen i Linköping. Historiskt förankrat men med ett uppdaterat växtmaterial och med delar av Trädgård i norr infogat i den nya parken. Närmare kajen ser man inspiration från flera av de europeiska projekt vid kajkanter som gjorts de senaste tio åren. Som Lyon och delar av kajerna i Paris. Det är en kombination av perennpark och avkoppling, möbler att ligga på, en uppdaterad stadspark, som

Nedan. Årstidernas park av c-o-m-b-i-n-e är under uppbyggnad. I parken ska belysningen ändra färg efter årstid och tillfälliga gäst trädgårdar

anläggas. Parken ska sedan utvecklas vidare på initiativ av de boende i staden.

Nedan höger. Årstidernas park. Parkens stödmur är byggd av återanvänd sten från platsen.

F O T O Å K E E: S O N L I N D M A N

Mitten. Fyra vajersystem kan användas för att hänga upp saker, till exempel ett segeldukstak, en banderoll mm.

→ Här infinner sig en lekfullhet.

& $ $ ! " ' % # #

Den skulle lika gärna kunna heta Möjligheternas park. ELEVATION V Y MOT VÄST 1:300

också knyter an till Väven med organiska former och ett svartvitt färgspråk, samma björkstamsspråk som också kulturhuset Väven talar.

UME ÄLVEN

Vid sidan av satsningen nere vid älven syns också den vid Centralstationen och Järnvägstorget (White arkitekter). När man kliver av Umeå Centralstation så finns en axel hela vägen ned till älven, via Rådhuset. Det är den småskaliga staden Umeås pampigaste stadssekvens. Det är en bit storslaget Paris i en stad som återuppbyggdes som en trästad efter branden 1889. Men både entrén från Centralstationen och mötet med Rådhuset och älven har varit försummade i Umeå under lång tid. Nu har spår

Efter Rådhusparken infinner sig temperamentet Lugn och ro. Här ligger Årstidernas park, som ritas av c-o-m-b-i-n-e, och har påbörjats, men inte är klar förrän under nästa år. Här infinner sig temperamentet trots en stor lekfullhet. Den skulle lika gärna kunna heta Möjligheternas park. Parken har tre huvudspår: återbruk, årstider/klimat och medskapande. En 100 meter lång stödmur är central i parken. Här återanvänds gammal kajsten som legat i skogen sedan slutet av 1980-talet. Av dessa har muren byggts. Det finns en befriande skala 1:1-identitet i det förfaringssättet. Man har också återvunnit en granittrappa som revs i Rådhusparken, betong från en riven ramp fyller gabionkassarna, lokalt material har utgjort grundmaterial till stenmjölet. Parken är en landskapsarkitekturens variant på närodlad mat. Det handlar om hållbarhet men också om ekonomi. Mycket välkommet i Big-bag-kassarnas tid.

ILLUSTR ATIONSPL AN 1:3 000

57 8/14 · ARKITEKTUR

'9: 23 $'$ TY TY <= W W MA

*UMEÅS ENERGI

Nedan. Järnvägstorget och Umeå C. Den halvcirkelformade platsen utgör ena ändan av Rådhusesplanaden, ett av Umeås viktigaste stråk.

Nederst. Järnvägstorget och Umeå C. En glasvägg med Sara Lidman-citat lyser upp undergången, i folkmun kallas den Saras tankegång.

FOTO MIK AEL RUTBERG

F O T O Å K E E: S O N L I N D M A N

ILLUSTR ATIONSPL AN 1:3 000

och plattformar rustats upp och omgestaltats men synligast och viktigast också den gång och cykelförbindelse som gjorts under spåren och Järnvägstorget söder om Umeå C.

→ Man har lyckats med något som är ovanligt vid centralstationer i dag, man har givit känslan av offentlighet, inte kommers.

58 ARKITEKTUR · 8/14

Man har här lyckats med något som är ovanligt vid nya centralstationer, man har fortsatt givit känslan av offentlighet, inte kommers, man har genom inte minst lyckade satsningar på offentlig konst – den upplysta väggen är framtagen till sammans med Ingrid Falk och Gustavo Aguerre och bildar med sina 700 kvm och 170 meters längd ett av Europas största glaskonstverk. Väggen har citat av Sara Lidman. Om kulturhuset Vävens tillkomst och drivkrafter har kritiserats och proble matiserats som en storskalig satsning som kapslar in kulturen i en byggnad i stället för att sprida den över staden, så är den stora satsningen på stadsrummen i Umeå något som kommer hela staden till del. o DA N H A LLE M A R

JÄMFÖR

Fakta Rådhusparken, Umeå

F O T O Å K E E: S O N L I N D M A N

Arkitekt: Ramböll Landskap och Plan genom Ulf Nordfjell (uppdragsledare). Handläggande landskapsarkitekter: Eva Pestmalis, Jessica Dahlman, Josephine Isaksson. Medverkande landskapsarkitekt: Åsa Glauman. Ljus: Torbjörn Eliasson, White Göteborg. Byggnadsår: 2014–15. Arkitekten beskriver: Ambitionen har varit att bevara, rekonstruera och förädla kulturhistoriskt värdefulla avsnitt. Området på kajen har nyskapats och gestaltats i samklang med tillkomsten av det stora kulturkvarteret Väven. Vävens organiska formspråk återspeglas i de triangulära mjuka formerna av granit som utformats som planteringsytor. Beläggningen återfinns runt Väven som ett sammanbindande element. Kajen avslutas med en större bastion av granit som kragar ut över Umeälven. Många är de utformningsdetaljer som utvecklats för projektet, till exempel har kajen har klätts in med specialtillverkat svart limträ i 50 cm bredd och upp till 10 meters längd. Växterna förstärker rumsbildningen och de byggda ytornas uttryck. Återbrukade stora aplar har kompletterats med nya, stora lönnar har planterats och hela stadsrummet ramas in av nya björkalléer med inslag av japanska rönnar för höstfärgens skull. Vintergröna thujahäckar och fält med sibirisk en ger vintergrönska.

Fakta Årstidernas park, Umeå

F O T O Å K E E: S O N L I N D M A N

Arkitekt: c-o-m-b-i-n-e genom Caroline Almqvist, Petter Hauffman, Anders Mårsén, Magnus Nilsson, Elin Olsson, Magnus Schön, Eveliina Hafvenstein Säteri. Ljus: Ljusarkitektur genom Clara Fraenkel och Lina Färje. Beställare: Umeå kommun genom Anna Flatholm, stadsträdgårdsmästare och Carl Arnö, projektchef. Area: 23 000 kvm totalt inklusive gator och kyrkbacken. Parken utgörs av ca 16 700 kvm. Byggnadsår: 2013–15 (under färdigställande). Arkitekten beskriver: Parkgestaltningen har tre huvudspår: återbruk, medskapande och årstider. Det som tidigare var en sluttande yta ned mot vattnet har i den nya gestaltningen tagits upp med en stödmur av återbrukat material som skapar två nivåer i parken. Den övre delen blir enligt ett medborgarförslag ett gång- och cykelstråk med träd och vistelseytor. Stråket har fått namnet ”Umecabana”. Från Umecabana kommer man att ha utsikt över resten av parken och älven. Den nedre delen får en lägre belägen yta med ett avgränsat och skyddat läge helt enligt beskrivningen ”lugn och ro” i det övergripande programmet för ”Staden mellan broarna. I parken finns några obyggda delar som kan fyllas i av andra vid senare tillfälle. Detta för att parken inte ska byggas färdigt vid ett tillfälle utan kunna leva och fyllas på efterhand.

Fakta Umeå C och Järnvägstorget, Umeå

F O T O Å K E E: S O N L I N D M A N

Arkitekt: White arkitekter. Konst glasvägg ”Saras tankegång”: FA+ Genom Gustavo Aguerre och Ingrid Falk. Grön eld: Vicke Lindstrand (1970). Beställare: Trafikverket, Jernhusen, Umeå kommun. Area: 13 000 kvm. Byggnadsår: 2010–14. Arkitekten beskriver: Torget är en av Umeås viktigaste platser och entrén till staden för tågresenärer. Den halvcirkelformade platsen med stationsbyggnaden i fonden utgör ena ändan av Rådhusesplanaden, den ryggrad i stadsstrukturen som i andra ändan landar i Rådhustorget och med Rådhuset som fond. I samband med ombyggnaden av stationen till ett modernt resecentrum 2009–12 utvecklades även Järnvägstorget. Torget är belagt med en diskret yta av ljus betong i ett radiellt mönster. Närmast de omgivande byggnadernas krökta fasader ligger trottoar, björkrad och en enkelriktad körbana. En ny gång- och cykelkoppling under järnvägen tar upp platsens halvcirkelform och stöttas på ena sidan av en ljussatt glasvägg. På andra sidan ligger gradänger med träd och cykelparkeringar. Mitt på torget står konstverket Grön Eld av konstnären Vicke Lindstrand, som 59 · ARKITEKTUR när det uppfördes 1970 var världens största 8/14 glasskulptur.

NY VÄG * TEMA

60 ARKITEKTUR · 1/13

Vänster. Konstverk i den nya Norra länken i Stockholm, en trädsilhuett i corten av Pål Svensson. FOTO MIK AEL ULLÉN

Nya tunnlar, broar och vägar innebär stora förväntningar på förändring. INTRO

DAN HALLEMAR

Vägar, järnvägar, broar, tunnelbanor, tunnlar är landskap. Infrastruktur är landskap. Det är långa rörelser nästan bara möjliga att fånga på kartor. De skär genom och utmanar det befintliga. Byar, städer och höjdkurvor förändras i grunden av de rörelser som de ger upphov till. Infrastruktur är arkitektur som kontinentalsockelförskjutningar. Allt blir annorlunda. Ny infrastruktur driver nya utopier och nya visioner. Stambanan på 1800-talet skapade både nya platser och nya idéer. Liksom Europavägarna gjorde det 50 år senare. Förbifarterna runt städerna som varit de senaste 30 årens idé om biltrafik har förändrat både storgatorna i de svenska städerna och landskapen utanför dem. Med ny infrastruktur följer stora förväntningar. Sundsvallsbron som vi presenterar här är en del i en ny sträckning för Europaväg 4 som öppnade den 16 november i år. En högt trafikerad – den högsta trafikmängden på E4 norr om Uppsala – och olycksdrabbad vägsträcka som har fått en ny form som ska öka trafiksäkerheten. Men den ska också ”förbättra möjligheten för arbetspendling och nyetableringar”, det senare genom att mark frigörs. Man förväntar sig också ”nya förutsättningar för lokal och regional utveckling”. Den här vägen följer sitt landskap, som vägbyggandet gjorde på 1950-talet när landskapsvården var en viktig del i arbetet. En ambition som försvann under 1960-talet, men som har återkommit de senaste 20 åren. Tunnlar är något annat. De är underjordiska landskap i egen rätt. Inte sällan svaret på kravet att spara landskap och natur. Ofta filmiska i sin utanför världen-känsla – en plats där det är mörkt mitt på dagen. I Norra länken i Stockholm, som invigdes den 30 november och vars 34 år långa tillkomst vi följt (sid 72), har bilder av naturen klivit ned i tunneln. Norra länkens historia är en berättelse om motsättningar mellan natur- och kultur värden och infrastruktur. Nu möts världarna i tunnelns konstverk: trädsilhuetter, vajande vass, fjärilar och fotografier av natur. En underjordisk infrastruktur präglad av de landskap som finns ovanför. o

61 8/14 · ARKITEKTUR

* N Y VÄG

Svängig PROJEK T

FOTO K ASPER DUDZIK

E4:ans nya sträckning mellan Njurunda och Sundsvall har öppnat. Vägen kröns med Sundsvallsbron. En bro som tar ut svängarna med tydligt geometriska principer. Sundsvallsbron, Sundsvall &Rundquist arkitekter

bro

Föregående uppslag. Bron går över Sundsvallsfjärden med en successiv förändring av spännvidder, stöddimensioner och balkens höjd.

* N Y VÄG

KO MMENTAR

GUNILLA BANDOLIN

Sundsvallsbron är ett djärvt formbygge med konstnärliga kvaliteter. Och avslutar en hisnande ny vägsträcka.

SITUATIONSPL AN 1:40 000

64 ARKITEKTUR · 8/14

Den nya bron i Sundsvall bildar ett skärp som knyter ihop staden och vattnet. Det är djärvt att bygga en bro som inom överskådlig tid kommer att samspela med utsikten var i Sundsvall man än befinner sig, högt som lågt. Anledningen till att Trafikverket inte byggde en förbifart väster om staden är den klassiska: trafik som ska in till själva staden och inte förbi skulle näppeligen ta långa omfarter och luftproblemen i stadskärnan skulle kvarstå. Bron, tävlingen avgjordes 1998, kliver nu äntligen över den grunda bukten. Den svänger både in och upp i en storskalig, dynamisk sväng mot staden. Att den ger detta elastiska, nästan organiska, intryck beror dels på att bron rör sig i sidled såväl

Nedan. Brons silhuett blir en ny Sundsvallsikon som lägger sig intill de klassiska bolmande pappersbruken.

S U N D S VA L L S B R O N

45°

VARIERAR

7°

+0,0 MEDELVATTENNIVÅ -0,81 m

som i höjdled och på att den är ”skalad”. ”Skalad” betyder att vissa relationer mellan brobalkens tjocklek, betongstödens höjd och bredd, och fackverkens tjocklek är konstanta men aldrig desamma från bropelare till bropelare. Till och med stålbalkens tjocklek varieras. Kontreforterna vid brons ändpunkter fungerar som visuella fjädrar som slungar ut brobanan mot staden och bergen. Bropelarnas hörnavskärningar gör att deras form upplevs olika beroende från vilket håll man ser dem. Alla dessa konsekvent genomförda geometriska principer gör att man fått en bro som i det stora svingar sig genom landskapet, och i det lilla aldrig blir monoton. Jag talar här om kvaliteter som förmodligen inte har konstruktiva men konstnärliga bevekelsegrunder. Som lätt hade kunnat rationaliseras bort, men inte har gjort det. Två stora trafikplatser bildas vid det södra liksom det norra fästet under bron. Båda platserna formar jättelika rondeller som fördelar trafiken in mot staden. Den norra trafikplatsen finns »

SEKTION BROSTÖD 1:300

65 8/14 · ARKITEKTUR

Höger. En ambition med bron har varit att kombinera det kraftfulla med det transparenta.

* N Y VÄG

E 4 S U N D S VA L L

En väg i landskapet

FOTO TORB JÖRN BERGK VIST

Sundsvallsbron är en del i en 20 kilometer ny sträckning av E4 från Njurunda till Sundsvall. Fem trafikplatser och 33 broar genom ett storslaget landskap med en budget på 4,6 miljarder.

FOTO TORB JÖRN BERGK VIST

Ovan. Den 400 meter långa bron över Ljungan har tre stöd placerade i älven. Vart och ett av stöden är vridet så att det följer älvens strömriktning för att minimera påverkan på lekplatser för ädelfisk nedströms bron.

FOTO TORB JÖRN BERGK VIST

Ovan. Från den 380 meter långa landbron i Nolby ges trafikanter utblickar över en dalgång där människor bott och odlat i 3500 år. Efter Nolby klättrar vägen vidare genom Hemmanets dalgång innan den når kusten strax innan centrala Sundsvall.

Vänster. Trafikplats Njurunda, den första av fem trafik platser längs nya E4. Två långa broar tar trafiken dels över Ljungan och därefter Nolbydalen. I fonden Nolbykullen.

66 ARKITEKTUR · 8/14

FOTO TORB JÖRN BERGK VIST

* N Y VÄG

Nedan. Sundsvallsfjärden blir ett nytt stadsrum format av staden, bergen och nya bron.

ELEVATION 1:500

68 ARKITEKTUR · 8/14

Nederst. Landfästen med kraftfulla murkonstruktioner som repeterar skivstödens form.

ELEVATION

S U N D S VA L L S B R O N

18°

3°

+0,0 MEDELVATTENNIVÅ -0,81 m

SPETSFASNING I LÄGSTA LÅGVATTEN FÖR HÖGSTA STÖD

ELEVATION BROSTÖD 1:500

i ett delvis naturligt, delvis skapat, skålat, storskaligt landskap. Landskapsarkitekterna har där försökt läka de stora ingreppen: ett nätverk av björkar och belysning planteras rakt över hela platsen. Det fanns förhoppningar om att kunna hela den lilla förort, Skönsberg, som E4:an redan skar rakt igenom. Den nya brons påfart går 6 meter lägre än gamla E4:an, och skapar i stället för en mur ett dike igenom orten. Vid det södra brofästet känns det trängre, och de stora linjerna i hela broprojektet störs

Y T TERLIV K ANTBALK

17 °

6,6°

9°

40° 3000

500

KONTREFOR 1:500

KONTREFOR SKALA 1:250 (A3)

något av en lite knyckig påfart, ett resultat av de rådande geometriska förhållandena. När jag i nästan ensamt majestät kör den nya E4:an någon mil från Njurunda norrut mot Sundsvall har jag en av mitt livs motorvägsupplevelser. Vägen går längre in i landskapet än den gamla E4:an, vilket betyder att landskapet är mer kuperat. Här kliver vägen understundom på pelare igenom kulturlandskapet, men den skär lika ofta genom berg. Detta utan att man lagt den på en och samma höjdkurva. Vägen rör sig även i höjdled. Vägen ger utblickar över järnåldersbyar och oskiftade landsbyar, rakt igenom berg och så plötsligt når den äntligen havet. Rörelsen i höjd- och sidled är storskalig, som landskapet och de industrimonument (skorstenar, rök från Oviken) som passeras. Särskilt kittlande är det att svänga i höjdled samtidigt som man svänger i sidled. I ett parti med storslagen utsikt går vägbanorna på olika höjd, partiet påminner lite om Vida Vättern. Där finns planer på att bygga ett wc med horisontutsikt. Just nu står där dock ett litet rödmålat standarddass som skämmer helhetsupplevelsen. Tre viltbroar, som ligger som identiska rektangulära klotsar rakt över vägen ger välgörande hack i upplevelsen. Den här motorvägen bevisar att en vacker väg inte bara är en väg med vacker utsikt, utan att det viktigaste kanske är att kunna bemästra skala och rörelse i alla led. Och veta hur man försiktigt tar sig igenom ömtåliga kulturlandskap och skär genom berg på rätta höjder. o G U N I LL A BA N D O LI N Ä R PRO FE S S O R PÅ KO N S TFACK.

69 8/14 · ARKITEKTUR

* N Y VÄG

FAK TA

Sundsvallsbron, Sundsvall

70 ARKITEKTUR · 8/14

Arkitekt: Förslagsställare tävling 1995–96: K*R*A*M gruppen, ett joint venture bestående av: KHR Arkitekter AS genom Jesper Lund, Erik Sørensen, Kresten Bloch, Henrik Rundquist/Hen rik Rundquist Arkitektkontor AB, Jesper Bo Jensen, Peter Leuchsenring, Frans Drewniak, Martina Møller.

Rambøll AS genom Christian von Scholten, Jens Chr. Kærn. Anders Nyvig AS Trafik og byplanlæggere genom Robin Munch Anderson. Møl ler &. Grønborg Arkitekter og Plan læggere genom Ib Møller, Johannes Vindum, Niels Kjølhede. Projektering arbetsplan och förfrågningsunder lag 2007–10: Arkitekt: &Rundquist genom Henrik Rundquist, Anders Hedås, Hanna Karasalo, Johan Kron berg. Ljussättning: Ljusbyggarna genom Klas Möller. Landskaps

arkitekt arbetsplan: Tyréns genom Annica Forsberg. Landskapsarkitekt trafikplatser: Nivå landskapsar kitektur genom Jonas Berglund, Helena Emrani Konstruktör: Tyréns genom Christer Carlsson. Bygg herre: Trafikverket genom Magnus Lundberg, Magnus Borgström, Ove Malmberg. Gestaltningssamord nare: Schibbye Landskap genom Bengt Schibbye. Entreprenadsumma: ca 1 450 mkr. Entreprenör: Joint Venture Sundsvallsbron bestående

av Max Bögl International S.E. och STRABAG SE. Brokonstruktioner stål: ISC Consulting Engineers A/S. Bro konstruktioner betong: Centerlöf & Holmberg, Pihl A/S. Längd bro inkl anslutningar: 2109 meter. Längd bro: 1 420 meter. Bredd: ca 21,5–35 meter. Fri höjd: ca 33 meter. Antal brostöd: 12. Spännvidder: från 88 till 170 meter. Byggnadsår: 2011–15.

Nedan. Brons rörelse över fjärden är en jämn kurva.

Arkitekten beskriver: Att flytta E4trafiken utanför Sundsvalls stads kärna har utretts under årtionden. Ett stort vägprojekt men framförallt ett stadsbyggnadsprojekt som gör det möjligt för staden att växa längs fjärdens stränder och på allvar nå vattnet. Ett steg mot förverkligande togs 1995 då en en allmän tävling utlystes. Vårt förslag ”Dubbelkrum” utsågs som vinnare men uppdraget hann knappt påbörjas innan hela E4projektet avstannade. Efter mer än tio års väntan kunde planlägg ning och förfrågningsunderlag startas 2007.

S U N D S VA L L S B R O N

Gestaltningen utgår från rela tionen till staden och det stora landskapet. Tanken har varit att bron, trots storleken, inte ska dominera utan samverka med sin omgivning samtidigt som den har en unik karaktär och igenkännbar iden titet. Sundsvallsfjärden blir ett nytt stadsrum format av centrala staden, stadsbergen och den nya bron. Rörelsen över fjärden beskriver en jämn kurva i både plan och profil med högsta höjd över mitten. En lugn och sammanhållen brolinje från landfäste till landfäste, utan friliggande rampbroar eller andra störande avvikelser.

Bron är uppbyggd av tre olika element som visuellt kontrasterar mot varandra men som tillsammans utgör en konstruktiv helhet. Ur vattnet reser sig massiva skivfor made betongfundament upp till cirka 2/3 av höjden. Där sträcker sig en konstruktion av stålrör som med lätthet och transparens bär den slutna och vingformade brobalken av stål. Över brosträckningen sker en suc cessiv skalförändring av spännvid der, stödutformning och brobalkens höjd. Från mittspannets 170 meter minskas spännvidderna stegvis till ändspannens 88, samtidigt som

brobalken tunnas ut med en jämn förändring. Stöden minskar i storlek och rördimensioner proportionerligt mot höjden. Landfästena utgörs av kraft fulla murkonstruktioner som tydligt markerar stålbrons avslut samti digt som de formmässigt tar upp skivstöden med repeterade vertikala strävpelarformer längs sidorna. Längs ramperna löper stödmurar för E4 som bekläs med sten och ingår i en sammanhållen gestalt av trafikplatserna. H E N R I K RU N D Q U I S T

71 8/14 · ARKITEKTUR

* N Y VÄG

REP O RTAGE

DAN HALLEMAR · FOTO OL A ÖSTERLING

En omstridd länk i en lång historia Den 30 november invigdes Norra länken i Stockholm. Ett av norra Europas största vägprojekt, 24 år efter att det första beslutet om länken tagits. Vägen fram till den slutgiltiga tunneln är en berättelse om oheliga allianser, gubbar på kullar, ingenjörskonst versus nationalstadspark. Resultatet är en väg som tycks vilja hylla naturen.

72 ARKITEKTUR · 8/14

73 8/14 路 ARKITEKTUR

* N Y VÄG

Vi åker in genom mynningen till den nybyggda Norra länken-tunneln vid Roslagstull i Stockholm. Här har konstnären Pål Svensson placerat slipade och oslipade stenblock. – Vi ville skapa en entré som inte gör mer väsen av sig än vad den behöver i en stadsmiljön. Det är en plats som är underordnad både stenstaden och Gustav III:s Hagaparken som ligger alldeles intill, säger Mats Broman, ansvarig arkitekt på Trafikverket. Vi glider ned i underjorden, det är ett stort tunnelrum, större än man är van vid, högre i tak. Här syns inget öppet rått berg, trots att man tänkte det från början. Det gick inte, det skulle bli för mycket läckage, man → Det är en plats som är måste skapa en helt intätad underordnad både stenstaden och tunnel. Taket är målat i vitt, inga Gustav III:s Hagaparken. takelement som sänker höjden, utan rent sprutmålat tak. Det ljusa taket ska stödja navigeringen i tunneln för att man ska kunna se hur vägen svänger där framme. Det är svårt att navigera i en tunnel utan tydliga signaler. I världen ovanför har Norra länken i Stockholm som invigdes den 30 november varit ett av huvudstadens mest svårnavigerade och komplicerade stadsbyggnadsprojekt. Det är 24 år sedan det diskuterades för första gången. Nu är det färdigt. Men också i sin byggda form ännu ett exempel – tillsammans med Slussen, 74 Förbifarten, nya Stadsbiblioteket – på hur ARKITEKTUR · 8/14

Stockholm gjort sig ett namn som den stad i landet där det är allra svårast att få igenom stora projekt. Norra länken i Stockholm är en del av ett trafikpaket för huvudstaden, som började planeras på 1990-talet, det så kallade Dennispaketet som innehöll bland annat en ringled för bilar runt Stockholm, enkelt kallad Ringen. Som vanligt när det gäller trafiksatsningar i Stockholm hade allting börjat med ett riksdagsval. Det var 1988. Statsminister Ingvar Carlsson föreslog några månader efter valet att en särskild utredare skulle tillkallas med uppdrag att utarbeta förslag till åtgärder för att förbättra livsmiljön i storstäderna, i uppdraget ingick att förbättra livsvillkoren för utsatta grupper och överväga olika förslag för att ”utvidga deltagandet i det politiska livet i storstadsregionerna”. Uppdraget gick till statssekreterare Jan O Karlsson och fick heta Storstadsutredningen. Under ytan på utredningen fanns också insikten om det vikande stödet för Socialdemokratin, man ville förstå varför man gick tillbaka i storstäder. Miljöpartiet hade 1988 kommit in i riksdagen för första gången och gått starkt fram i storstäderna. Den 10 april 1990 lades Storstadsrapporten fram (SOU 1990:36) med 17 underlagsrapporter om ”förnyelse av de minst attraktiva bostadsområdena”, ”medborgarnas makt”, ”förbättrad välfärd för utsatta grupper”, storstädernas ekonomi och arbetsmarknad, och rapporten fick underrubriken ”rika möjligheter – hårda villkor”. Omslaget visade två blonda, tuperade ungdomar som hänger över en Aftonbladet på tunnelbanan. Storstadsutredningen påpekade också mycket riktigt vikten av att bygga ut just kollektivtrafiken och att ta ett helhetsgrepp på byggandet av olika trafiksystem och en förstärkt organisation för den regionala

Föregående uppslag. Norra länkentunneln. Var tionde meter finns blåa infärgningar för att ge bilisten en känsla för sin hastighet.

Nedan. Norra länkens dragning. Det rosa är den planerade Hagastaden som började planeras efter att man påbörjat bygget av Norra länken.

Längst till vänster. Krom oxidfärgad vägg vid nedfarten vid Frescati och infälld grön ledbelysning. Vänster. Avgastorn i limträ. Tornet har formen av en vriden triangel.

Nederst. Norra länkens entré vid Frescati. Här går den ned under Bellevueparken.

Lilla Värtan

Universitetet nd

tä Norr

Stora Skuggan

100 200 300 400 500 m

lje

l al sv

leden

Frösunda

Stockholms universitet

Tunnel Ytläge

Laduviken

Frescati

n ro

Planerad bebyggelse Hagastaden

277

Fiskartorpet

Rå

Ropsten

lam

Brunnsviken

vä

Planerad bebyggelse Norra Djurgårdsstaden

öb

Eugeniatunneln

ge vä ala ps Up

Kräftriket

sla

Solna kyrkväg

rra

äg

vä

äg

277 E20

t ga

s ion

sta

VASASTADEN

Värtahamnen

g än

a st

rra

tio

ö ing

Tekniska Högskolan

Lid

e äg

277 E20

Teg e

lud

Gärdet

dsv

äge

Ta l

lin

E20

gata

s Tor

Stadion

Hels Göte ingborg , borg KARLBERG

Va lh

all

Karolinska Institutet

Roslagstull

To m

VÄRTAN

Norrtull

Nya Karolinska E4 E20 Solna Tomteboda

Lill-Jansskogen

vä

HJORTHAGEN

Uggleviken

Bellevue Karolinska Universitetssjukhuset

lna

Albano

en Björnnäsväg

äge n gsv

Hagaparken

S:t Eriksplan

Odenplan

GÄRDET

ÖSTERMALM

S:t Eriksplan

översiktliga planeringen. ”För att de tre storstadsområdena skall kunna spela en dynamisk roll i landets ekonomiska utveckling är det nödvändigt att infrastrukturen i och omkring storstadsområdena byggs ut”, skriver man. Man såg en stor risk för stagnation i storstadsområdena, bristen på bostäder, ökande transport- och miljöproblem, bristen på kvalificerad arbetskraft. Ett av förslagen var att regeringen skulle ta initiativ till ett ”10-årigt program för att bygga ut trafiksystemet i de tre storstadsregionerna”, med ett årligt investeringsbehov på 4 miljarder kronor under hela 1990-talet. För att tillmötesgå Miljöpartiets intåg och miljöfrågans ökande tyngd – säldöden och algblomningen hade varit stora valfrågor 1988 – föreslog man också att storstadsregionerna ska kunna ta regionala beslut om utsläpp, som gick längre än de nationella målen. Finansieringen menar man kan inte ske endast från statligt håll, ”regionala finansieringslösningar bör prövas” liksom ”privatfinansiering av vissa enstaka projekt”. Georg Andersson, kommunikationsminister, fick regeringens godkännande att tillkalla tre förhandlare för storstädernas trafiksystem: Bengt Dennis för Stockholm, Ulf Adelsohn för Göteborg och Sven Hulterström för Malmö. De skulle nu hitta överenskommelser för att ”förbättra regionens miljösituation, öka tillgängligheten samt skapa bättre förutsättningar för regionens utveckling”. Den senare delen av 1980-talet har flera likheter med vår tid. Den präglades förvisso av en lång period av högkonjunktur – att jämföra med dagens lågkonjunktur – och arbetslösheten var låg, men till exempel slog priserna på boende alla rekord, befolkningen i storstäderna ökade och delar av näringslivet växte. Vägar och järnvägar blev alltmer över-

75 8/14 · ARKITEKTUR

* N Y VÄG

→ Länken

Nedan. Flygbild. Vid Värta hamnen har trafikplatsen fått ett mönster av granit och svartvit betong. En trafikplats som också blir ett stadstorg.

Höger. Tunnelmynning vid Roslagstull. Det sargade berget har fått konstnärlig behandling av Pål Svensson. Längst till höger. Naturfoton av Mattias Klum finns vid trafikplatserna.

belastade, framkomligheten minskade, miljöfrågan ryckte fram som en viktig fråga. Alla politiska partier var överens om att något måste göras åt kollektiv- och trafiksystemet i Stockholm. Men – precis som i dag – fanns det oenighet om vad man skulle göra. Några förespråkade restriktioner för att minska biltrafiken kombinerat med omfattande kollektivtrafiklösningar, medan andra menade att en ökad trafik skulle mötas med nya kringfartsleder. Regionen arbetade själv med flera utredningar, Regionplan 90 och Trafikplan 90, men ur detta kom inga beslut. Det var då som Storstadsrapporten lades fram. Och regeringens särskilde förhandlare i Stockholm Bengt Dennis fick i uppdrag att komma med lösningarna. Problemet blev – sett i backspegeln – att lösningarna inte förankrades i det arbete som faktiskt pågick i Stockholm och regionen. Bengt Dennis inriktning gjorde också, konstaterades i en rapport från Regionplane- och trafikkontoret 1997, att ”de som förordade utbyggnad av kringfartsleder i inledningsskedet fick större genomslagskraft än blev dåligt förankrad de som framhöll problemen med massbilismen”.

i regionen och knöts till

Bengt Dennis förslag blev så småningom Dennispaketet – som också innehöll ett tredje tågspår över Riddarfjärden, det som sedan blev den nedgrävda Citybanan och den nya Årstabron. Den första Dennisöverenskommelsen slöts i januari 1991 mellan Socialdemokraterna, Moderaterna och Folkpartiet. Efter valet 1991 fortsatte därför förhandlingarna som resulterade i den andra Dennisuppgörelsen, där man lyckades få med sig Moderaterna på vägavgifter genom att lova att alla pengar skulle gå till just väginvesteringar. Avtalet undertecknades mellan M, S och FP i september 1992. Här fanns idén om Ringen, trafiklederna runt Stockholm, liksom idén om en avgift – det som skulle komma att bli trängselskatterna. Hela paketet skulle vara klart 2006. Det antogs kunna minska innerstadstrafiken med 35–40 % och

politiska majoriteter.

76 ARKITEKTUR · 8/14

förväntades innebära miljöförbättringar, ökad tillgänglighet och bättre ekonomisk utveckling i regionen. Dennispaketet avvek från det normala eftersom det inte skulle skattefinansieras utan bekostas av biltullar och med lån. Paketets intäkter hörde ihop med Norra länkens öppnande för trafik och det vägtullssystem som skulle inledas vid vägens öppnande. Följden av den här ekvationen blev att Norra länkens öppnande knöts till vägtullarna och vidare att vägtullarna knöts till hela idén om ett Dennispaket. När Norra länken-projektet så småningom kollapsar – mer om det senare – så kollapsade hela idén med vägtullar som på Norra länken skulle ge 150 miljoner i intäkter i månaden och i förlängningen hela Dennisöverenskommelsen. Situationen påminner mycket om den diskussion kring finansiering som förs om Förbifart Stockholm denna vinter: vägtullarnas pengar, hur ska de användas? Norra länken som invigdes nu 24 år senare. Varför tog det så lång tid? Det finns långa och komplicerade svar på det. Idén om Ringen saknade ett par viktiga ingredienser: samordning mellan olika trafikslag och förankring i den demokratiska beslutsprocessen på både regional och kommunal nivå. Den drabbades snart av en intensiv kritik trots att de tre partierna representerade 75 % av väljarna. Dennisöverenskommelsen skilde ut sig från överenskommelserna i Malmö och Göteborg genom att Bengt Dennis inte slöt någon överenskommelse med kommun eller landsting utan endast med de politiska partierna i staden och länet, ”sammanlagt sex personer”. Den blev därmed dåligt förankrad och knuten till tidsbegränsade politiska majoriteter redan från början. Arkitekten Hans Fog skrev i Arkitektur våren 1995 att ”över-

Vänster. Kameleonthuset framför Tjölöholm slott.

enskommelsens form i Stockholmsregionen innebar att den demokratiska beslutsprocessen var satt ur spel”. De tre partiernas överenskommelse var så detaljerad, menade Fog, att den frångick Plan- och bygglagen, detaljplaneringen föregick översiktsplaneringen. Det fanns en väldigt väl processad Översiktsplan för Stockholms stad och en Regionplan för Stockholms län – som drivits igenom efter omfattande dialoger, samråd och remisser i regionen – som delvis kördes förbi av de detaljerade uppgörelserna i Dennisöverenskommelsen. Grannkommunerna reagerade starkt på tankarna på trängselskatter, eftersom det i största grad skulle drabba dem. Dessutom hade man i allt för hög utsträckning bortsett från bevarandeintressen, inverkan på natur- och kulturmiljöer. Det fanns drag av ignorans i synen på både hur enkelt ett tredje spår över den känsliga Riddarholmen och en väg vid den stora Hagaparken skulle genomföras. Kommunfullmäktige godkände dock Dennisöverenskommelsen den 25 januari 1993 och landstingsfullmäktige godkände överenskommelsen den 9 februari. Men för ett ögonblick behöver vi titta på tunnelns dragning. Det var nämligen den som så småningom kom att fälla Dennisöverenskommelsen och skjuta byggstarten av Norra länken nästan 30 år in i framtiden. Från början var det meningen att tunneln skulle gå i samma sträckning som den befintliga trafiken och inte alls inkräkta på Hagaparken. Men under början av 1990-talet dök ett annat alternativ upp, att dra tunneln under 1700-talsparken Bellevueparken, en del av Hagaparken. Det skulle komma att visa sig vara ett dyrt och tidsödande beslut. Men varför valde man ett nytt alternativ? På en så känslig plats?

Nedan. Kameleonthuset framför Tjölöholm slott.

Under det tidiga 1990-talet innan lågkonjunkturen slog till fanns det tillsammans med Norra länken – som så ofta strax innan lågkonjunkturer eller börskrascher – ett projekt vid Norrtull i Stockholm som i folkmun kallades ”Japanskrapan”, men egentligen hette Norrtull Center, ett femstjärnigt hotell i ett segment som staden ansåg sig sakna. Idén drevs av socialdemokrater och moderater i kommunen. Japanskrapan lanserades av ett svenskt-japanskt konsortium, ordförande i detta blev Erik Skogby, teknisk direktör i Skanska. Svenska → Japanskrapan lanserades Arkitekters Riksförbund (SAR) protesterade i av ett svenskt-japanskt oktober 1990 mot att kommunen undertecknat konsortium. ett bindande avtal redan innan den lagstadgade planprocessen ens inletts. Hotellet och Norra länken blev en paketlösning med ett höghushotell och tunnel som projektets kritiker menade var en upplägg från Skanska för att få två stora byggprojekt i en smäll. Det ansågs bråttom. I december 1992 beslutade Gatu- och fastighetsnämnden att det är ”skyndsamt att pröva en lösning med Norra Länken”, i en tunnel genom Bellevueparken. Att tunneln flyttades från att tidigare föreslagits gå under befintliga vägar till att dras under Bellevueparken, menar Peter Schantz i en artikel i Arkitektur nr 4/1995, berodde på att man på så sätt fortsatt kunde planera för Japanskrapan trots att tunneln börjat byggas. Tomten blev då inte avskuren 77 från staden av ett tunnelbygge. Staden själva 8/14 · ARKITEKTUR

* N Y VÄG

Höger. En vassrugge av Pål Svensson vid en av trafikplatserna. De kom mer att svaja när stora

fordon far förbi. Sweco har arbetat med helhets idén för den konstnärliga utsmyckningen i tunneln.

motiverade flytten i en miljökonsekvensbeskrivning med att störningarna i den befintliga trafiken skulle bli mindre och att ”möjligheterna att etablera ny bebyggelse vid Norrtull ökade samt att behålla en stadsmässigt godtagbar entré till Stockholm norrifrån”. En annan orsak till att man valde det här alternativet handlade om pengar. Merkostnaden på 500 miljoner som det första alternativet innebar menade statliga Vägverket (nu Trafikverket) och regeringskansliet att staden skulle få bekosta. Så dragningen under Bellevueparken valdes. Det skulle man få ångra. Den 28 oktober 1993 sa Hans Rode, vägdirektör och regionchef på Vägverket Region Stockholm om Norra länken i ett pressmeddelande: ”Det är extra glädjande att vi nu direkt kan starta detaljprojekteringen. Eftersom detta är den först godkända detaljplanen i Ringen är det något av en milstolpe för oss ... Största möjliga hänsyn kommer att tas till Bellevueområdet och i färdigt skick kommer inte Norra Länken att inkräkta på parken.” Men man hade inte räknat med gubben på kullen, Greger Carpelan, som skulle bli den som stjälpte hela Dennisöverenskommelsen. Även om Michael Glemdal i sin avhandling Gubben på kullen, som handlar om ”den smärtsamma skillnaden mellan politiska intentioner och faktiska resultat”, med Norra länken som fallstudie, menar att Carpelan inte är en ensam person som bor på en kulle utan snarare utgör toppen på ett miljörörelsens isberg. Till samtidigheten av händelser hör också en ny idé om nationalparker i städer. Den 7 december 1994 införde riksdagen ett särskilt skydd för nationalstadsparker. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1995. Samma år inrättades landets första nationalstadspark som omfattade Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården och Fjäderholmarna i Stockholm. Den 16 maj 1995 invigde kungen parken, i närvaro av miljöminister Anna Lindh, den före detta planministern Görel Thurdin och landshövdingen Ulf Adelsohn. I Dagens Nyheter dagen efter invigningen citeraes landshövdingen som → Men man hade inte räknat med sa att det här ”betyder inte att gubben på kullen, Greger Carpelan, hoten försvinner, trycket som skulle bli den som stjälpte på området är enormt. Det hela Dennisöverenskommelsen. kommer att fattas beslut om sådant som ingen vill ha även i framtiden. Men nu sätter vi ribban så högt att man måste vara världsmästare för att att komma över.” Bellevueparken var en del av den där höga ribban nationalstadsparken. Att en tunnel skulle dras under parken blev nu ett problem. Det som nu hände var att den stora motståndsrörelsen mot Dennispaketet fick en gemensam brännpunkt: Greger Carpelans bostad i Bellevueparken från 1700-talets slut som kallas Sparres träslott. Det var härifrån överklagandeprocessen strålade. Paret Carpelan 78 överklagade den aktuella detaljplanen med stöd ARKITEKTUR · 8/14

i Naturresurslagen kap 3 §7 där intrång och skada i nationalstadspark förbjuds. Förloppet beskrivs i Michael Glemdals avhandling. De närboende menade att vägen hotade att förstöra parkmiljön. ”Greger uttalar sig till skillnad från de övriga överklagande i huvudsak om vägens effekter på allmänna intressen och inte om parets enskilda intressen”, skriver Glemdal. Ärendet gick hela vägen upp till regeringsrätten. Vägverkets direktör Hans Rode var inte orolig. I oktober 1996 sa han till Svenska Dagbladet att ärendet i regeringsrätten bara var formalia som inte skulle ha någon effekt på Norra länkens verkställande. Inte heller regeringen verkade oroad. Den 21 januari 1997 förklarade inrikesminister Jörgen Andersson i en frågestund i riksdagen att Norra länken inte inkräktade på nationalstadsparken och att ”som svar på frågan om vi tänker ompröva det här beslutet kan jag säga att det här beslutet gäller, det har regeringen fattat och någon omprövning kommer det inte att bli”. Bara tio dagar senare, den 31 januari 1997, slog regeringsrätten fast att Vägverkets planer stred mot lagen om nationalstadsparken. Så här skrev de: ”I förevarande fall innebär detaljplanen att det blir möjligt att anlägga en ca 35 meter bred trafikled i tunnel genom nationalstadsparken. Tunneln skall delvis anläggas i ett öppet schakt från markytan. Det framstår som helt klart att dessa åtgärder innebär ett intrång i nationalstadsparkens parklandskap och naturmiljö.” Byggnadsarbetena vid Norra länken avbröts omedelbart. Någon vecka senare meddelade regeringen genom ett pressmeddelande att den ville revidera Dennispaketet och ta fram ett mer miljö-

vänligt program för transportsystemets utveckling i Stockholmsregionen. En av orsakerna var bortfallet av de intäkter vid Norra länken man räknat med i form av vägtullar, 150 miljoner i månaden. Beslutet påverkades också av att spänningarna inom regeringen. Centerpartiet, som Socialdemokraterna regerade tillsammans med, var emot stora delar av Dennispaketet. En situation inte olik den mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet och Förbifart Stockholm som vi ser i dag. Trafikfrågorna i Stockholm har haft en historia av att påverkas av vad som händer i Kanslihuset och i regeringsbildningar. Men arbetet med Norra länken övergavs inte. En finansieringsplan togs fram för länken 2002. När regeringen slutgiltigt avslog överklagandet av detaljplanen 2006 är det för att Norra länken nu ska byggas med en 150 meter lång jordtunnel som inte skadar marken ovanför, helt enligt lagtexten gällande nationalstadsparken. En ingenjörslösning på problemet som bara hade en hake: Den var för dyr. När Vägverket i december 2007 lämnade sin reviderade beräkning på vad totalkostnaden för Norra Länken skulle bli till näringsdepartementet beräknade de att det blev mellan 800 miljoner och 1,2 miljarder dyrare att borra jordtunneln. I februari 2008 anmälde Vägverket att en lagändring rörande nationalstadsparkslagen var nödvändig för att det skulle vara möjligt att konstruera tunneln i ett öppet schakt från markytan. Det skriver Marcus Morfeld i sin uppsats Norra länken – en studie av ett problematiskt vägprojekt (2011). Den 22 januari 2009 lämnade regeringen över ett förslag till riksdagen som innebar att man fick göra vissa tillfälliga ingrepp i en nationalstadspark. Lagändringen genomfördes. Överklagandena fortsatte men avslogs. Ett av norra Europas största vägtun-

nelprojekt kunde påbörjas. Norra länken är en berättelse om hur ingenjörskonst, ekonomi och natursyn påverkar stadsbyggandet. I Bellevueparken, den omstridda punkten, har man nu hösten 2014 försökt återställa det som vägbygget förstörde. Grontmij som stått för återställandet och upprustningen ser det som ”ett koncept som kombinerar restaurering och anpassning till nutid”. Den södra pelousen i Fredrik Magnus Pipers park är nyanlagd igen. Nya ekar, lärkträd och en lekpark med träfår. Vi passerar en → Vid trafikplatserna finns grönfärgad betongvägg, bilen konstnärliga utsmyckningar som glider ned i Norra Länkens blir orienteringspunkter på den tunnelsystem nästan obehär underjordiska platsen. märkt, behagligt. En hel värld öppnar sig därnere, alla referenser försvinner. Man är i vägskyltarnas och avfarternas värld, orienteringen upphör, man måste tro på dem. Vid trafikplatserna finns konstnärliga utsmyckningar som ytterligare ska stödja navigeringen. De blir orienteringspunkter på den här underjordiska platsen. – I gestaltningskonceptet för konsten som först utarbetades bestämdes att man skulle arbeta tematiskt, med kopplingar till företeel79 ser ovan mark. Träden i parken, vassen längs 8/14 · ARKITEKTUR

* N Y VÄG

Vänster och höger. Gjutarbetet vid Värtan har varit avancerat. Ambitionen har varit att få detaljering i det stora projektet.

Just vid trafikplatserna försvinner det vita i taket, här blir taket i stället belyst på olika sätt. Det blir blå natthimlar och oranga hösthimlar, vid olika platser. – Vi arbetar med en palett för att skapa identiteter och visa att här ska man göra ett vägval. När man är i en tunnel behöver man konstruerade referenser. För orientering och inte minst för att uppfatta hastighet. Som hjälp finns de blå utrymningsportalerna som kommer var hundrade meter liksom de blå väggelement var tionde meter.

stränderna och det angränsande vattnet och den gustavianska parken, säger Mats Broman. Man har velat visa fram de olika årstiderna. Men det är inte bara konst som utsmyckning. – Konsten har ett funktionellt syfte, säger Mats Broman, som ska visa på en omsorg om en underjordisk plats som den här. Som den magiska neongröna vassruggen – också av Pål Svensson – där vassen kommer att svaja av vinddraget när större fordon kör förbi. Här → Vi tar stora ytor i anspråk, då syns också Mattias Klums får vi skapa en arkitektur som naturscenerier från naturen kan göra skalan hanterbar. ovan mark längs väggarna. Liksom fjärilar, silhuetter av träd, vatten och vinterns snöklot. Norra länken-tunneln vill reflektera det som är ovan mark, ”världen utanför”. Det är rimligt. Hela diskussionen, tidsfördröjningen handlade ju om vad den skulle göra med parken ovanför.

80 ARKITEKTUR · 8/14

När man i staden ville ha en gångväg vid Stallmästaregården där man från parken ovanpå tunneln skulle se över järnvägen ut mot Brunnsviken kom man på att man kunde höja tunnelns tak för att få det högre vid trafikplatserna. Man höjde tunneltaket i stället för att lägga på jord ovanpå. – Så kunde vi få upp den här kyrkan, som Mats Broman uttrycker det om trafikplatserna under jord.

Kanske har det hantverksmässigt finaste arbetet gjorts i tunneln nere vid Värtahamnen. Värtahamnen är en av anledningarna till att trafiken i Stockholm varit ett sådant problem. Dess placering innebar tung och stundom farlig trafik på gator inne i staden. Nu kommer mycket av den trafiken till slut att hamna i tunnel eller i de överdäckade schakt som ligger nere vid hamnen. Här har betonghantverket firat triumfer, menar Mats Broman, en känslig geometri som hanterats i gjutningarna. – Gjutningarna här, wow! utropar Mats Broman, det är helt fantastiskt. Hur ska man se på de stora ingrepp som en sådan här trafikapparat är, ur arkitektonisk synpunkt; påfarter, nedfarter, broar och överdäckningar. Mats Broman tror på en ödmjukhetens konst. – Vi har försökt arbeta återhållsamt, säger han. Vi tar stora ytor i anspråk, då får du skapa en arkitektur som ska göra skalan hanterbar, genom att bryta ned den till en storlek som mäter sig mot den omgivande miljön. Den kan flagga upp i vissa punkter, men devisen vi har arbetat efter är att eftersom vi är i en stadsmiljö så ska den inordna sig i stadsbygden. Samtidigt menar han att man också eftersträvat ärlighet, att inte skyla eller täcka över. När man bara har att göra med biltrafikanter som susar fram kan man göra mer väsen av sig. Som pelarskogen under Värtan, en betong- och bilromantisk tydlighet. Men här finns också de som inte åker bil, de som rör sig i miljön, för dem måste det också bli en del av stadsbilden. Nere i Värtan har man bundit ihop två ramper till en överdäckning som stadsbyggnadsmässigt kan knyta ihop delar av staden som varit skilda från varandra. Den nya infrastrukturen läker ihop staden, överbrygger gapet mellan Gärdet och Hjorthagen och skapar ett nytt stadsrum. På flygbilderna syns ett svart-vitt mönster – en stadstorgskaraktär på en trafikplats – för bilar men också för gående och cyklister. När projektet var långt gånget, 2010, började Stockholms stad att planera för den nya Hagastaden, som innebär överdäckning också av spår och vägar mellan Solna och Stockholm. Det innebar att tunnelprojektet sträcktes ut också åt det hållet. Och alldeles intill ligger ännu ett megaprojekt, Nya Karolinska sjukhuset. Men det är en annan historia. o

81 8/14 路 ARKITEKTUR

O B JEK T

Y LVA F R I D · F O T O F E L I X O D E L L

Sakligt mönster Mitt i den lågmälda stadsdel som växte upp kring LM Ericssons fabriker i Hägersten ligger 38 nya radhus och en förskola som i skala och tilltal lägger sig intill den ursprungliga platsens saklighet. Bostäder och förskola, Stockholm · Realarchitektur

82 ARKITEKTUR · 8/14

K R A N S B I N DA RVÄG E N

83 8/14 · ARKITEKTUR

KO MMENTAR

Y LVA F R I D

Det individuella har medvetet tonats ned. Radhusen fogas samman till en helhet. Men inom helheten finns förskjutningar som skapar spänning.

84 ARKITEKTUR · 8/14

1935 inleddes planeringen av LM Ericssons fabrik i Midsom markransen, som kom att bli en av tidens modernaste anlägg ningar. Kring den växte den så kallade Ericssonstaden – en lågmäld stadsdel för fabrikens arbetare, luftigt utplacerad i den kuperade lövskogsterrängen. Stadsplanen ritades av Albert Lilienberg tillsammans med Thure Bergentz, och formar en folkhemsk upplaga av de stadsbyggnadsideal som Lilienberg ständigt återkommit till: terränganpassade byggnader med tydliga gatufasader och slutna gaturum där inte ”blicken skulle försvinna ut i tomma intet”. Tillsammans med LM Ericssons engagemang för sina anställda med sådant som fritidsklubbar för video och fotografering för arbetarna, formades i det närmaste en hel livsvärld, där industri och samhälle var en enda sammanhängande enhet. Från luften bildar de ett slående jämnt mönster: likadana hus, på regelbund na avstånd. Ingenting sticker ut, allt hänger samman, som en ortografi över jämlikhetens ideal. På närmare håll är det bara färgen på dörrpartiernas kakel och affärslokalernas fasadgestaltning som varierar. Anspråkslös

och enkel, reducerad och saklig men känsligt gestaltad är denna folkhemmets förort. Lika sakligt nedtonad är den nya bebyggelsen av radhus och förskola längs Kransbindarvägen, som gränsar mot Ericsson staden. Tyngden i deras betongväggar och placeringen på tomten gör tillägget som klippt och skuret för platsen. Men egentligen började allting i Tensta. I samband med bostadsutställning Tensta Bo06 anordnade Familjebostäder en tävling om kollektivhus, som vanns av Berlinbaserade Real architektur. Tävlingsförslaget presenterade en serie typhus i betong, utformade för att kunna sättas samman i olika konstel lationer. Regeringsskiftet kort efter tävlingens avgörande kom dock att lägga kollektiva bostadsprojekt i träda för en tid fram över, men de hustyper som tagits fram i förslaget ville Familje bostäder gärna använda någon annanstans. Det kom att visa sig att de passade väldigt bra för att hantera den komplicerade tomten i Midsommarkransen där det både krävdes anpassning till den sluttande gatan, den branta naturmarken bakom och områdets kulturhistoriska värden.

Föregående uppslag. Radhusen är utförda i prefabricerad betong, som ger de karakteristiska skarvarna i fasaden. Vänster. Husen står placerade tätt mot gatan, med släpp där grönskan bryter igenom.

situationsplan

1: 2500

Som reaktion på stadsplanen har de totalt 38 bostäderna samlats i fyra byggnader, som i mått och proportioner inordnar sig mot smalhusen intill. Till det kommer förskolan, som ingick i samma uppdrag. Vid första anblicken är de fyra mycket lika, med en sammanhållen färgskala och stram detaljbearbetning. Det individuella har medvetet tonats ned, och en enhetlig färg sättning binder samman delarna. Fogarna mellan betongelemen ten är placerade för att inte markera varje enskild bostad, utan i stället binda samman husen till ett enda. Efter hand framträ der detaljerna som skiljer dem åt, i en bebyggelse som på samma gång är enhetlig och variationsrik. Den som tittar noga ser till exempel att det finns både äkta och falska fogar i betongen – de senare gjorda för att få till det mönster i skarvarna som under stryker helheten. Arkitekten beskriver det som att de skapade ett antal grundklossar, som var och en ”kunde” vissa saker. En var bra på att passas in i brant terräng. En annan var smalare, och kunde placeras där avståndet mellan berget och gatan var kortare. En tredje ligger högre än gatunivån, och entréerna nås via en

K R A N S B I N DA RVÄG E N Nedan. Regnvatten från terrasserna leds ut till stuprören som avtecknar sig tydligt mot betongen.

B ÄC

K VÄ

GEN

SB R AN

IND

A RV

ÄG

SITUATIONSPL AN 1:5 000

85 8/14 · ARKITEKTUR

Nedan. Fyra hustyper bestående av samma grundelement skapades för att hantera tomtens olika situationer.

House C

B AHouse XONOMETRI HUST YP B

House A A XONOMETRI HUST YP A hustyp B 1:200

A XONOMETRI HUST YP C

House D

A XONOMETRI HUST YP D

hustyp D 1:200

hustyp C 1:200

HUST YP A 1:400

86 ARKITEKTUR · 8/14

PL AN 2 1:400

ENTRÉPL AN 1:400

HUST YP C 1:400

HUST YP D 1:400

hustyp D 1:200

PL AN 2 1:400

hustyp C 1:200

PL AN 2 1:400

ENTRÉPL AN 1:400

hustyp D 1:200

hustyp C 1:200

hustyp B 1:200

PL AN 3 1:400

ENTRÉPL AN 1:400

HUST YP B 1:400

Nedan. Hustyp D anpassar sig till terrängen med ett upphöjt sovrum som leder vidare till övervåningen.

Nederst. Interiören är genomgående hållen i vitt och trä.

förskola

FÖ R SKO

K R A N S B I N DA RVÄG E N

hus 1

hus 2

D D D D D B B B B B B D D

C C C C C

B B B A A A A D D A A C C

LA N

hus 3

hus 4

D D D

B B B

700 1.200

650

890

HUST YPER

120

2.240

TR APPA HUST YP D 1:80 sockellist 30 720

860

120 930

5 860

930

2.350

handledare d=40

250

0 27 =2 uk

250

vang 35mm

k rta de un

250

950

120

12x57mm

145

un de rta ku k= 24 00

sluttande loftgång som blir en gemensam plats för de boende innan var och en går in till sitt. På så sätt kunde garaget passas in under huset, och sömlöst smälta in i ensemblen. Den inre organisationen bygger på en medveten studie av gränserna mellan det privata och offentliga, som har resulterat i en planlösning där köket har gjorts till det främsta publika rummet – platsen där allt händer och där alla möts, direkt innanför dörren, medan vardagsrummet mer blir ett gemen samt rum inom familjen. Särskilt fint blir detta upplägg i den hustyp där sekvensen förstärks av en halvplansförskjutning av bottenvåningen. Det ger köket nära fyra meter i takhöjd, medan sovrummen ligger några trappsteg upp, med direkt utgång till trädgården. Vardagsrummen finns ett plan upp – också det mot gatan, och mot de stora terrasser som i stort sett ersätter tillgången till egen tomtmark. 35

Bygghandling

De stora fasadglasen in mot köket skapar ett intressant spänningsfält i mötet mellan det privata inre rummet och gatans smala trottoar som stryker tätt inpå husen. Som förbipas serande kommer en impuls att titta åt andra hållet, för att inte verka påträngande. Samtidigt går det ju inte att låta bli att kika in och se hur de verkar ha det där inne. Husens nya invånare har hanterat transparensen på lite olika sätt. På några ställen har rejäla persienner monterats, eller så har rutan fått en beläggning

REV

ANT

REVIDERINGEN AVSER

SIGN

DATUM

Kransbindarvägen

Midsommarkransen

UPPDRAG NR

21201

DATUM

130603

A K V L E M

Byggkonsulten Widberg AB

Riba AB

+493061209700 018-363 391 08-599 02 891

Belkab AB LL Mark

08-621 11 90 08-746 89 30

REALARCHITEKTUR

RITAD AV

HANDLÄGGARE

ANSVARIG

Petra Petersson Architektin BDA

detalj trappa hustyp D plan 2 och 3 SKALA

A3=1:25

NUMMER

A45-4-005

REV

87 8/14 · ARKITEKTUR

Nedan. Förskolan längst upp på gatan avslutar ensemblen av byggnader.

Nederst. Några av bostäderna nås från en sluttande, upphöjd loftgång, vilket bildar en gemensam yta för de boende och ger plats för garagen under.

av frostad film. Andra tycks snarare bejaka öppenheten, och låter sitt eget vardagsliv bli en del av gatubilden utanför.

FÖRSKOL A L ÄNGDSEKTION 1:400

snitt 1

1:200

Att bygga radhus av prefabricerad betong är dyrt. Men det håller. Och på grund av den krävande tomten var det för hållandet mellan hushöjd och de omfattande markarbeten som krävdes som avgjorde kostnaden, snarare än byggsättet. Det hade helt enkelt blivit dyrt hur man än hade gjort. Systemati seringen av betongelementen och de rationella hustyperna gjorde att det ändå blev realistiskt. Att en stor del av husen byggdes som hyresrätter gjorde att det långsiktiga underhållsperspektivet var centralt i planeringen. Betongens robusthet och minimala underhållskrav var betydel sefullt, eftersom det innebär enklare och billigare förvaltning. Väl på plats har systemet trätt tillbaka, och kvar finns bara de olika rum som skapats. Gavlarna har skjutits fram på vissa ställen, och tecknar distinkta motiv i gatubilden där de skulp turala stuprören avtecknar sig i silhuett. Precis efter Lilienbergs fason, så sluts rummen och blicken får ständigt något nytt att fästa på: de stora trattarna för regnvatten. Det subtila mönst ret av fasadfogar. De smäckra trärastren framför fönstren till garaget. Högst upp i backen, där tomten är som brantast, ligger förskolan. Att den gestaltats på samma sätt som radhusen och inordnats i samma färg och skala ger en finstämd helhet åt den nya bebyggelsen, och skriver in en hälsning till den där folk hemstanken om det lågmält enhetliga. Mellan husen skär grönskan igenom, och gångstigarna på berget bakom finns fortfarande kvar för allmänheten. En gråkall dag på senhösten när löven nästan fallit och himlen är grå lyser de äldre husen på Kransbindarvägen ur dimman i sina mjuka ockratoner, och bidrar med lite värme till den färglösa säsong som vårt land har så mycket av. Det gör inte de nya. Kulören på dem är visserligen besläktad, men den är stummare, kallare. Trots det visar det på ett mycket finkänsligt sätt att förtäta i stadens ytterområden. Saker får vara vad de är. Förstaden får vara lugn och grönskande. Den har bara gjorts lite tätare, utan att för den skull försöka anta formen av något sorts innerstadskvarter, som så ofta annars i förtätningsdiskussioner. Av Ericssons tillverkning och folkhemmet som idé återstår nu endast det yttre skalet: byggnaderna. Det är ett annat liv som levs i Midsommarkransen i dag, men kvaliteterna i både stads plan och enskilda byggnader gör att de hittat in i den nya tiden på ett väldigt självklart sätt. När nya tillägg som detta görs som en samtida tillämpning av områdets arkitektoniska grundprin ciper, träder även dessa kvaliteter fram i nytt ljus. o Y LVA FR I D

88 ARKITEKTUR · 8/14

Nedan. Trädgårdarna har minimerats för att spara naturmarken bakom. I stället har alla radhus generösa takterrasser mot söder.

K R A N S B I N DA RVÄG E N

FAK TA

Bostäder Kransbindarvägen, Stockholm Adress: Kransbindarvägen, Stockholm. Arkitekt: Realarchitektur genom Petra Petersson. Medarbetare: Kerstin Zahn, Henning Watkinson, Gordon Black, Felix Arlt, Julia Molles, Bärbel Ackermann. Underkonsulter:

K: Byggkonsulten Widberg AB. VVS: Riba AB. E: Belkab AB. Mark: LL Mark. Tillgänglighet: Hans Örnhall. Byggherre radhusen: Familjebostäder och Besqab. Byggherre förskolan: Familjebostäder i samarbete

med SISAB. Bygg-nadsentreprenör: Besqab. Stomme: Prefabsystem/ Sollerbrunns Betongelement AB. Radhusen: 38 st. Upplåtelseform: Bostadsrätter och hyresrätter. Bruttoarea: 6 190 kvm (radhusen),

843 kvm (förskolan). Byggkostnad: 68,4 mkr (radhusen), 37,5 mkr (förskolan). Byggnadsår: 2014.

Arkitekten beskriver: Att skapa ny plats för boende i förortsområden är en viktig och spännande utmaning. I detta projekt arbetade vi med små moduler, typhus som kan sättas samman och bildar huskroppar. Vi ville skapa en balans mellan individualitet och gemenskap, mellan en liten skala och en stadslik utformning. Frågan jag ställde mig var om en förort alltid måste göras till innerstad eller om det finns något däremellan. Jag inspirerades av svenska småstäder som har en urban karaktär, skapad med liknande medel som storstäder men i mindre skala och därmed med en mjukare övergång till naturen och till öppna ytor. Jag har arbetat i cirka 20 år

med omvandling, utbyggnader och renoveringar av befintliga historiska byggnader i Berlin. Allt från en bunker, fabriksbyggnader och en teater till bostadshus, varav flera är k-märkta. Målet är att bygga vidare, dvs att se byggnaden och att utveckla den nya funktionen inom det som finns, men samtidigt skapa en ny helhet, en ny kontext. På Realarchitektur försöker vi att arbeta kontextuellt – ”reellt”. Vid Kransbindarvägen ligger LMstadens smalhusområde. Ett område med riksintresse. Ett fantastiskt fint område som är ett bra exempel på god svensk funktionalistisk arkitektur. Smalhusen är en inspiration både när det gäller placeringen och utformning av projektet. De nya bostäderna är planerade

som stadsradhus i två eller tre plan sammanhållna till fyra huskroppar, förskolan bildar en femte huskropp. Det finns fyra lägenhetstyper som skiljer sig i storlek och utformning. Material och färg på husen är däremot lika för att binda samman dem till en byggnadskropp. Huskropparna är i läge och proportioner anpassade till LM-stadens befintliga stadsbild. Byggnaderna är orienterade längs Kransbindarvägen. Husen ligger tätt in på gatan och får en stadsmässig utformning. Mellan huskropparna sparas naturmarken och befintliga gångstigar. I norr skapar stadsradhusen en övergång mellan den befintliga bebyggelsen söder om Kransbindarvägen och grönområdet. Byggnaderna anpassar sig till terrängen genom

en variation av radhustyper och lätta förskjutningar både på höjden och på djupet. I likhet med kringliggande bebyggelse har stadsradhusen en gemensam sockel, som följer den kuperade terrängen och höjdskillnaderna längs Kransbindarvägen. I projektet har vi arbetat med en balans mellan nytt och gammalt, stor och liten skala och jag hoppas att vi även har lyckats med balansgången mellan tysk precision och svensk saklighet. o PE TR A PE TE R S S O N

89 8/14 · ARKITEKTUR

New books and christmas offers – www.arkfo.dk/shop

Visit Arkfo webshop to learn more. The Chrismas offers expires on December 30.

e til sit hjemland. Han blev i de en strålende karriere som re. Det lykkedes ham at skabe g Admiralitetet, og det er da også kender ham fra: Arsenalet, Hoved Lange byggede også Asiatisk på Christianshavn foruden en enkelt herregård – Glorup på Fyn.

atte Philip de Lange sit tydelige Han bragte en international ig står den dag i dag og minder

Vilhelm Hammershøi. Fra det gamle Asiatisk Kompagni. (1902). Fotograf Pernille Klemp

Badeloch Vera Noldus

philip de lange

er, indvandrede til København earbejder kom han for at deltage der var blevet reduceret med en d i 1728. Der var brug for ham.

philip de lange Københavns store bygmester

Kengo Kuma Atmospheric Works 2000-2014 Price: 569 DKK.

Influences from Japan in Danish Art and Design Price: 450 DKK. Chrismas offer: 399 DKK

Wegner Just one good Chair Price: 375 DKK Christmas offer:. 337 DKK

Ny Agenda - New Agenda 2 Dansk landskabsarkitektur 2009-13 Price: 298 DKK

Arne Jacobsen Carsten Thau & Kjeld Vindum Price: 698 DKK Christmas offer: 454 DKK

Louis Kahn The Power of Architecture William J.R. Curtis, Kenneth Frampton, Florian Sautter Price: 649 DKK

The New Wave in Danish Architecture Price: 350 kr. Christmas offer: 245 DKK

arkitekturen og sanserne

Philip de Lange Københavns store bygmester Price: 299 DKK.

Juhani Pallasmaa

Arkitekturen og sanserne Juhani Pallasmaa Price: 160 DKK

SEKTION

s92

s96

s100

Ystad Arena Bad Ystad Henning Larsen Architects SWECO Architects #halvdansk #rektanglar #gyllene #aluminium

Skandionkliniken/ Hotel von Kraemer Uppsala LINK arkitektur #high-tech #patienthotell #textil #mönsterverkan

Teknikhus Norra Djurgårdsstaden Stockholm Urban Design #origami #teknik #naturromantik #sittmöbel

91 8/14· ARKITEKTUR

Höger. För att förstärka byggnadens skulpturala uttryck är fasaderna utförda i svartanodiserad aluminium med utskurna geometriska former och olika grad av perforering. Det ger ett föränderligt ljusspel över dygnet. Nedan. Byggnaden öppnar sig mot omgivningen. Simhallens glasparti ramar in utsikten över parken Åvallen med staden i bakgrunden. S A M T L I G A F O T O N Å K E E: S O N L I N D M A N

Lysande geometri

Utformningen av badhuset är halvdansk, då uppdraget delats jämnt mellan tävlingsvinnarna Henning Larsen Architects och Sweco. Dess exteriör i svartanodiserad aluminium med perforerade hål reflekterar dagsljuset och har i mörkret ett nästan självlysande uttryck. Redan i entrén är uttrycket öppet och luftigt. Generös takhöjd och innerväggar i glas ger god utblick från badhusets foajé över de flesta av bassängerna. Man ser både familjeavdelningen med barnbassäng och ett organiskt format äventyrsbad, samt husets paradrum – den stora simhallen och dess tävlingsbassäng. I själva simhallen sätter ett stort fönsterparti rummet i kontakt med parken utanför. Det

FAK TA

Ystad Arena Bad, Ystad Adress: Fridhemsgatan 27, Ystad. Arkitekter: Sweco Architects och Henning Larsen Architects. Ansvarig Sweco: Jonas Lindström. Ansvarig HLA: Søren Øllgaard. Handläggare Sweco: Lars Gunnarsson. Handläggare HLA: Per Ebbe Hansson. Medverkande: Johan Johnfors Sweco, Niels Gravergaard HLA. Tävlingsfas: Sweco genom Jonas Lindström, Lars Gunnarsson, Sonia Andersson. HLA genom Søren Øllgaard, Per Ebbe Hansson, Anna Carlsson. Byggherre: Ystads kommun. Entreprenör: Totalentreprenad med partnering: NCC och Anjo Bygg (Anjo Bygg är ett helägt dotterbolag till NCC som är med vid alla NCCs badhusbyggen). Konstruktör: Epsilon Byggkonsult AB. El: Lindstens Elektriska AB. VS och VE: Bengt Dahlgren AB. VR (vattenrening): Processing AB. Byggnadskostnad: 285 mkr. Bruttoarea: 8 600 kvm. Byggnadsår: 2012–14.

92 ARKITEKTUR · 8/14

blir en fin inramning av en tidigare lite glömd plats, ett mellanrum i staden. Denna inramning och indelningen i avdelningar gör att atmosfären ändå känns intim. Fönsterpartiet, som vetter mot väst, släpper dessutom in det mjuka kvällsljuset. I den bakre mer slutna delen finns omklädningsrum och en multibassäng för badande med särskilda behov. Denna del har två plan, på det övre finns kontor men det är också förberett för en bowlinghall. En våning upp finns också landningsbanan för vattenrutschkanorna, som nås via ett separat trapphus. En rektangulär form används flitigt, både exteriört och interiört. Den går igen i både glas och beläggning, till exempel i det ljudabsorberande innertaket i fyra nyanser av grått. Rektanglarna kontrasteras i hela den öppna delen av organiskt formade hängande lampor och lampor i taket med liknande silhuett. En del partier i glas- och innerväggar mellan baden är ofta svagt vinklade, huvudsakligen för akustikens skull. Vilket fungerar. I den stora simhallen är det tyst och lugnt trots många höstlovslediga barn. Men vinklingen är också ett formelement. Den går igen som subtil variationsskapare i fasadens utformning. »

FRIDHEMSGATAN

I det nyligen stängda Fritidsbadet hade Ystad en funkispärla med effektfullt ljusinsläpp och tidstypiska mosaiker. Men Fritidsbadet har förfallit liksom en stor del av Sveriges badhus från 1950- och 60-talen – varför det nu råder en smärre badhusboom i svenska kommuner. Ystads nya moderna simhall är första delen i en planerad multiarena. Den kvadratiska byggnaden ligger just nu intill den genomförfallna Österportshallen från 1973 ritad av Sten Samuelson. Denna kommer i en nära framtid att rivas och ersättas med två nya sporthallar.

SITUATIONSPL AN 1:4 000

93 8/14 路 ARKITEKTUR

Höger. Badet riktar sig både mot det nya entrétorget och mot staden via parken i väster. I kvällssol får fasaden ett gyllene sken. Nedan vänster. Badet har en familjedel med attraktioner som strömkanal och klättervägg. Samt vattenruschkanor, förlagda till övre plan. Nedan höger. Simhallens stora fönsterparti vetter mot parken i väst.

2 5

4 4 6

ENTRÉPL AN 1:800 1. FOA JÉ 2. CAFE 3. RECEPTION 4. OMKL ÄDNING

5. FAMIL JEBAD 6. TÄVLINGSBASSÄNG 7. MULTIBASSÄNG 8. MIL JÖHUS

» 1

4 1

2 5

SEKTION 1:800 1. STARTRUM FÖR VAT TENRUTSCHBANOR 2. FAMIL JEBAD 3. BOWLING 4. FL ÄK TRUM 5. VAT TENRENING

94 ARKITEKTUR · 8/14

3 2 4

På södersidan leder vinklingen mot ett smalt fönster. Fönstret släpper in indirekt dagsljus genom ett ljusschakt, för att minska insynen till den avskilda multibassängen. I tävlingsförslaget låg badhuset i ett böljande landskap, inspirerat av sanddynerna i den närbelägna Sandskogen. Grundtanken finns kvar men är nu reducerad, till exempel saknas ett utomhusbad. Entrén, som olyckligtvis utformats för att anslutas till en sporthall, skulle kunna ha integrerats i volymen. Om man bortser från detta – vilket är lätt när man träder in i hallen med det stora fönsterpartiet – är badet en estetiskt och funktionsmässigt tilltalande byggnad, tillräckligt stor för en kommun som Ystad med sina 28 000 invånare. Badhuset ger också rättvisa åt en försummad plats. Det är en monolit, men också ett värdigt startskott för omvandlingen av det småskaliga industriområde som ligger längs Ystads östra kant. o J U LI A S V E N S S O N

H枚ger. xvxvxv vxvxvxvvxvxvxv Nedan. xvxvxv xvxvxvxv

Y S TA D A R E N A B A D

95 8/14 路 ARKITEKTUR

Höger. Byggnaden annonserar sig mot Dag Hammarskjölds allé där hotellets tre våningar kragar ut över strålningsdelen. Nedan. Det samlande fasadtemat är mönster verkan. Med textil inspiration från spetsgardiner

återkommer ett vertikalt prickmönster på betong, glas och perforerad plåt. Nederst. Receptionens perforerade träpaneler fångar upp temat. S A M T L I G A F O T O N M AT H I A S N E R O

Behaglig high-tech Det mest märkvärdiga med Skandionkliniken är det mest osynliga. Protonerna som med hjälp av kraftiga elektromagneter slungas upp i nästan två tredjedelar av ljusets hastighet för att sedan med enorm precision bombardera cancern. Men också den mäktiga utrustning som krävs för att hantera protonerna och de murar som behövs för att försäkra sig om att ingen av dessa små rackare sticker iväg och ställer till det. Av allt detta ser patienter och Uppsalabor ingenting. Den stora cyklotronen som sätter fart på vätejonerna står inom tre och en halv meter tjocka murar av betong med ballast av järnmalm från Kiruna, plus 40 centimeter massiv portugisisk kalksten in mot rummet. Att det blev vackra väggar var helt ovidkommande. Ingen människa kan överleva i cyklotronens närhet särskilt länge, men kalkstenens sammansättning har gynnsamma egenskaper för att blockera protoner på rymmen. Det som från Dag Hammarskjölds väg ser ut som en mur med lite rankor är i själva verket det fyra och en halv meter tjocka takbjälklaget över acceleratorns rum. Fascinerande, men helt osynliggjort i gestaltningen av kliniken där omkring tusen patienter kommer att behandlas varje år. Det ser mer ut som en ärtigt färgsatt skola än som ett sjukhus. Det är färg och trä som möter de människor som skall behandlas, men även de

som arbetar, i huset. Inte tekniken. Det är, menar jag, en missad möjlighet. Att den extraordinära byggnadstekniken (huset stod för merparten av de 1,2 miljarder kliniken kostat) inte uttryckts är en missriktad hänsyn. Verksamheten är high-tech, men arkitekturen low-tech. Jag tror att människor tål, ja rent av mår bra av, lite högre doser rumskonst. Eftersom en behandling ofta pågår flera dagar, är anläggningen kombinerad med ett hotell. Det ser ut, och fungerar, som vilket hotell som helst, med några dubbelhöga rum som

FAK TA

Skandionkliniken/ Hotel von Kraemer, Uppsala Adress: von Kraemers Allé 26, Uppsala. Arkitekt: LINK arkitektur genom Ansvarig: Roger Larsson (ansvarig), Andreas Fernek (handläggare). Medarbetare: CarlFredrik Danielson, Camilla Starkenberg, Mats Ahlberg, Ulf Alm feldt, Sandra Antonsson, Laila Boström, Cecilia Calero, Ina Calmanovici, Jenny Carlstedt, ClaesEric Deinum, Marie Ericson, Evald Fernstedt, Tom Forssén, Ulrika Gyl lenberg, Lars Karlsson, Josefine Nilsson, Fabian Nyström, Bengt Linder. Inredningsarkitekt: LINK arkitektur genom Klara Brunnström (ansvarig), Ulf Almfeldt, Laila Boström, Josefin Öberg. Landskapsarkitekt: WSP Landskap genom Helena Jeppsson. Övriga konsulter: K: WSP Byggprojek tering. V: Incoord. E: Projektel. Brand: Brandskyddslaget. Akustik: WSP Akustik. Utvändig belysning: Black Ljusde sign. Konstkonsult: Lotta Mossum. Byggnadsentreprenör: NCC. Byggherre: Akademiska Hus AB region Uppsala. Bruttoarea: 14 165 kvm. Byggnadskostnad: 700 mkr. Strålningsutrustning: 500 mkr. Byggnadsår: 2014.

1 2 3

SITUATIONSPL AN 1:10 000 1. AK ADEMISK A S JUKHUSET 2. ARKIVCENTRUM 3. GEOCENTRUM

96 ARKITEKTUR · 8/14

97 8/14 路 ARKITEKTUR

98 ARKITEKTUR 路 8/14

SKANDIONKLINIKEN

Vänster. Skandionkliniken och Hotel von Kraemer. Nedan vänster. Korridor i behandlingsdelen. Den byggnadsintegrerade färgsättningen av golv, väggar, dörrar, fast inredning och installationer är en del av Filippa Arrias konstprojekt. Nedan höger. Den insynsskyddade gården är öppen för patienter och anhöriga, såväl barn som vuxna. En utemiljö gestaltad med växtlighet och vatten.

PL AN 4 HOTELL 1:800 1. HOTELLRECEPTION 2. RESTAUR ANG

3. KÖK 4. SALONG

KUNSK APSGYMNASIET

PLAN 4 / HOTELLRECEPTION / RES

3 K

2 VO N KR A EME

EME KRA

R A S M U S WÆ R N

LÉ

Den konsekventa färgsättningen och fasadernas mönster med prickar som återkommer i glas, betong och plåt fungerar väl, och huskroppen har fina proportioner. Att där finns en påtaglig känsla av institution behöver heller inte vara fel; hellre en rättfram klinik än en uppdiktad ”hemkänsla”. Men utan att varken förgripa sig på byggnadens allvarliga uppgift eller att glida över i en opassande exklusivitet, hade det varit möjligt att erbjuda något mer komplexa publika rum, eller åtminstone låta gedigna material som sten och trä ta ännu mer plats. Det sköna ligger nu i flera fall som en andra hud över en mer konventionell bas. Det räcker till att göra Skandionkliniken behaglig men visar samtidigt hur det kunde varit möjligt att nå längre. o

L RS A

knorr. Det är det normala livet, eller kanske till och med det goda livet, som ska rama in visiten. Cancer kureras också med välbefinnande.

LLÉ RS A

VO N

A RT

IL L E

RIG

ATA

PLAN 0 / E ENTRÉPL AN 1:800 1. ENTRÉTORG 2. OMKL ÄDNINGSRUM 3. FÖRBEREDEL SERUM 4. BEHANDLINGSRUM

5. UPPVAK 6. CYKLOTRON 7. STR ÅLGÅNG 8. GANTRY

6 5

T VÄRSEKTION 1:800 1. OMKL ÄDNINGSRUM 2. FÖRBEREDEL SERUM 3. BEHANDLINGSRUM 4. GANTRY

5. STR ÅLGÅNG 6. ADMINISTR ATION 7. PERSONALRUM 8. RESTAUR ANG

7 2

99 8/14 · ARKITEKTUR SEKTION 1:200

Motstående sida nederst. Hela fasaden mot torget är en trämöbel. Nedan. Teknikbyggnaden på Storängstorget, där Norra Djurgårdsstadens första etapp växer fram.

Motstående sida vänster. På byggnaden finns en text som börjar ”Elen flödar in till Stockholm från hela landet”, en interaktiv ljusbild visar hur mycket el som förbrukas i bostäderna runt torget. Motstående sida höger. På byggnadens sidor betar rådjur i djuprelief.

S A M T L I G A F O T O N R O B I N H AY E S

Origamiteknik som en spjutspetsstadsdel för hållbarhet. En bra illustration av hur en stadsdels självbild formas: Här är vi som håller koll på vad vi förbrukar. Teknikhuset är en sympatisk tillbakagång till en tid när funktionsbyggnader ansågs viktiga för hur det vardagliga manifesterade sig i stadsbilden. Det var på den tiden när elskåp inte bara var gråa platser för affischer utan ett uttryck för ett samhälles distribution av det nödvändigaste. Det finns en pågående origamisk rörelse i den samtida arkitekturen. Den syns här, liksom i de små Kasper Salin-nominerade terminalbyggnaderna på Strömkajen i Stockholm av Marge, i Whites Naturum Kosterhavet och Nyréns Arkitektkontors Origamikoja i Umeå. Men också i ett flertal internationella projekt i olika skala, som Manuelle Gautrands Origami building för Barclays i Paris (2011). Origami är en passande utgångspunkt för hus som vill vara både hus och offentliga platser. o KS 0

DA N H A LLE M A R

KS 0

Varumärkesarkitektur som ger något tillbaka till staden. Så skulle man kunna definiera Urban Designs Teknikhus för Fortum – finska staten är majoritetsägare i det börsnoterade energiföretaget – i Norra Djurgårdsstaden. Inom handeln har det under de senaste åren dykt upp ett uttryck som embedded generosity, inbäddad givmildhet. Det är när man köper en sko och samtidigt ger bort en, eller väljer att låta panten gå till regnskogen. Teknikhuset i Norra Djurgårdsstaden är embedded generosity i byggd form. En direkt motsats till den inbäddade månglarkultur som finns i busskurer och på offentliga toaletter där man bäddar in reklam i det nödvändiga. Det lilla huset i corten ligger på det blivande torget Storängstorgets soliga sida. Huset med sin oranga trämöbel blir en del i torgets möbelprogram. På dess andra sidor förmedlar man stadsdelens naturromantik i form av betande rådjur samt hur mycket el som förbrukas i området. Norra Djurgårdsstaden har lanserats

KS 0

Fasad

KS 0

KS 6

KS 6 Fasad

KS 0

KS 6 Fasad

KS 0

FAK TA

C KS 0

KS 6

Fasad

KS 0

nadsentreprenör: Byggnad över mark: Mavab. Bruttoarea: 106 kvm. Byggnadsår: 2013–14.

A KS 0

Karin Ask. Byggherre: Fortum Distribution (byggnad över mark) och Stockholms stad (källare). Bygg-

KS 0

Adress: Storängstorget, Norra Djurgårdsstaden, Stockholm. Arkitekter: Urban Design genom Helena Glantz (ansvarig), Erik Jarlöv, Anders Ohlin,

KS 0

Teknikhus, Norra Djurgårdsstaden, Stockholm

STOR ÄNGSTORGET B

800

550

800

550

KS 0

550

INTERFACE

I I 0

KS 0

KS 6 Fasad

KS 0

KS 6

Fasad

KS 6 Fasad

KS 0

KS 6 Fasad

KS 6

Fasad

KS 0

SITUATIONSPL AN 1:1 500

50 meter

SEKTION A–A 1:200 C A DETAL JSNITT I L ÄGE C– C 1:100 800

550

800

550

1:10 (A1) 1:20 (A3)

550

INTERFACE

I I 0 0

100 ARKITEKTUR · 8/14

SEKTION B – B 1:200

PL AN 1:200

101 8/14 路 ARKITEKTUR

10 meter

1:50 (A1) 1:100 (A3)

BRINNER INTE. När du väljer isolermaterial till byggnadskonstruktioner gör du inte bara ditt dagliga arbete. Du fattar också viktiga beslut som kan påverka någons liv, egendom och framtid. Oberoende verklighetstrogna tester visar att stenull lever upp till den brandsäkerhet den utlovar. Så nästa gång du beställer eller projekterar en byggnadskonstruktion - ta ansvar för materialvalet.

Paroc Group är en internationell tillverkare av stenullsisolering. Som föregångare inom isoleringssektorn strävar Paroc efter att tillgodose de föränderliga krav som idag ställs på de miljöer vi bygger till oss själva. Läs mer på PAROC.SE

Nedan. Umeå Energis Ljusterapi är ett av projekten som visas på DAC. FOTO OL A BERGENGREN

KULTUR

Julia Svensson väljer tre: KRÖ NIK A

Det nyas lockelse Arkitektur som uppmärksammar städers outnyttjade potential är temat i höstens stora utställning Reprogramming the city på Dansk Arkitektur Center (DAC). Över hela världen förnyas städer genom att använda gamla strukturer för att skapa nya värden. Särskilt fokus ligger här på lagret mellan byggnader och människor: I Umeå har energibolaget Umeå Energi till exempel ersatt reklamen med ljuspaneler i 30 av stadens busskurar – för att pendlarna under vintersäsongen ska få en gnutta ljus. I Boston används parkeringsautomater som en sorts små centraler där medborgarna kan ge de styrande förslag på förbättringar i området. I New York har nätverket City 24/7 gjort om gamla telefonkiosker till touch screens med information om nödhjälp, turism och erbjudanden. Städernas äldre inventarium av konstruktioner återupptäcks och börjar användas på nytt. Ett av projekten som belyses är berömda Highline i New York, ett nedlagt järnvägsspår som omvandlats till en park. Men också Kvæsthusprojektet i Köpenhamn – där hamnens gamla industrimark blivit en plats för söndagsflanörer. I en tid där städer på olika håll fajtas allt hårdare om skattebetalarnas närvaro har behovet av att ”förnya” städer ökat. Bland innovationerna noterar jag att många iscensatts av städerna själva eller av större bolag. Köpenhamn ligger själv i framkant med att marknadsföra stadsrum på det här viset – på många ställen en sorts medelklassifiering av ytor som tidigare var arbetares hemvist. Det är lätt att bli förälskad i sådant som är nytt. Men arkitektur har också förmågan att förvilla – både invånare och turister. Det varierar naturligtvis mellan projekten, men man bör fundera på i vilket syfte stadsförnyelsen görs och för vem den i själva verket är till gagn. o

J U LI A S V E N S S O N Ä R A R K ITE K TU R S KU LTU R R E DA K TÖ R

Bok. Italiensk-brasilianska Lina Bo Bardi är en av de kända arkitekter som firar 100-årsjubileum i år. Nyss släppte förlaget Hatje Cantz en bok om henne. Det är en översikt över hennes viktigaste verk, till exempel SESC Pompéia, Museo de Arte de São Paolo och hennes eget hem. Bibliotek. Joan Maragall Library, Barcelona. Efter BIGs Sjöfartsmuseum i Helsingør ser vi nu ännu en introvert kulturbyggnad. BCQ Arquitectura har tagit så mycket hänsyn till platsen att befintliga träd inte bara bevarats utan även fått en hedersplats på bibliotekets tak. Film. De franska filmarna Ila Bêka och Louise Lemoine fortsätter på spåret att skildra arkitektur genom dess brukare. Det senaste i raden av verk är Barbicania, en dagbok från Barbican Centre i London, som sträcker sig över en månad, från den brutalistiska byggnadens topp och ända ned i källaren. o

103 8/14 · ARKITEKTUR

UTSTÄLLNING

UT VALT

Tomas Lauri väljer tre:

Höger. David Chipperfield har placerat ut trädstammar som pelare i det nästan pelarlösa Neues Nationalgalerie. Nedan. Neues Nationalgalerie mot Potsdamer Strasse, 1968. F O T O D AV I D B E C K E R (H Ö G E R ), R E I N H A R D F R I E D R I C H (N E D A N)

När träden griper in Sticks and Stones, an intervention David Chipperfield NEUES NATIONALGALERIE, BERLIN, T O M 31/12

Arkitekturfoto. Den som har vägarna förbi London ska inte missa utställningen Constructing Worlds: Photography and Architecture in the Modern Age på Barbican Centre. Fotografiets betydelse för arkitekturen har sällan blivit bättre beskriven. Pågår t o m 11/1. Därefter kommer den till Arkitektur- och designcentrum 20/2. Bok. Äntligen finns Janne Ahlins monografi Sigurd Lewerentz Architect 1885–1975 att Nadav Kanders tillgå igen. Där berättas bilder visas på Barbican Centre. historien om den store arkitektens liv och alla verk faller på plats. Alla arkitekter borde ha minst två exemplar på sitt kontor! Humor. Lite arkitekthumor bjuder illustratören Nicholas Bleichman på när han tecknar en relation mellan mat och arkitektur i NY Times. Ett extra hihi till Peterskyrkan som citruspress. www. nytimes.com/opinion/foodchains-gastro-architecture. o

104 ARKITEKTUR · 8/14

Mies van der Rohes Neue Nationalgallerie i Berlin måste renoveras. Renoveringen uppskattas kosta cirka 50 miljoner euro och kommer att ta minst tre år. Uppdraget har gått till David Chipperfield och nu tre månader innan museet skall stängas har Chipperfield installerat en ”intervention”. Installationen heter ”Stick and Stones”. 141 stycken 8 meter höga nyfällda trädstammar har ställts in under taket. Trädstammarna har försiktigt placerats på träplattor och sträcker sig från golv till tak. Positionen följer grundlinjerna i takkonstruktionen. I beskrivningen av utställningen står det att trädstammarna på ett abstrakt sätt skall påminna om pelare. Frågan är varför man ställer in pelare i en byggnad som är särskild känd för att i stort sett vara utan. Pelare och sten beskrivs som representanter för själva arkitekturens ursprung och trädstammarna som ställs på byggnadens stensockel ska även vara en metafor för byggarbetsplatsen. Men alla verkar vara eniga om att trädstammarna är snygga och skapar nya spännande rumsupplevelser. När jag kom till Berlin i början på 1990-talet skymde gardiner de stora glas-

ytorna och det fanns en stor vägg som skar av Nationalgalleriet på mitten. För några år sedan började en ny museiledning och byggnadens ursprungliga form återställdes. Sedan dess har olika konstnärer gjort fantastiska utställningar under det svävande taket och ut mot staden. I det sammanhanget är Chipperfields intervention en del av en serie. Därutöver öppnade Olafur Eliasson med sina studenter en utställning “Festival of Future Nows”. Mitt bland trädstammarna finns diverse installationer och i mitten av byggnaden en fri yta på cirka 200 kvadratmeter där studenterna uppträder, debatterar och diskuterar. Studenternas installationer ser en aning förlorade ut mellan träden och tillsammans med trädstammarna ser det lite stökigt ut. Är utställningen och interventionen gjord med tillräcklig respekt gentemot Mies van der Rohes arkitektur och även mot Nationalgalleriets samlingar? Nationalgalleriet är en statlig institution med uppgift att representera samtidskonst för hela Tyskland. Hittills har man ställt ut väl etablerad konst av mycket hög kvalitet. Men jag kan inte låta bli att glädjas åt att den unga konsten, som är så närvarande här i Berlin, har lyckats få ta över en sådan viktig institution, även om det bara är för några få dagar. Vi kommer alla att sakna byggnaden men jag är övertygad om att Chipperfield håller sitt löfte om att han inte gör detta för att förverkliga sig själv. Jag hoppas att han använder sin oförnekliga arkitektoniska talang och att han lyckas lika bra med denna restaurering som med Neues Museum. o PE TR A PE TE R S S O N Ä R A R K ITE K T.

UTSTÄLLNING

Höger. Sophie Totties verk Face value. Längst till höger. Nina Roos verk Utan titel (genom det gula). Nedan. Jens Fänges Huset i mörkret. FOTO JE AN-BAPTISTE BÉR ANGER

Den vita kubens möjligheter HÄR/NU. Ett fysiskt möte i tid och rum Grupputställning ARTIPELAG, NACKA. T O M 6/1 2015.

Trots att sambandet mellan rum och konst är i fokus, tar förvånansvärt få verk på Artipelags utställning HÄR/NU sin utgångspunkt i Johan Nyréns byggnad. Nina Roos är en av tio utställda nordiska konstnärer som gör det. Hennes målningar koncentreras på den där gula hinnan, eller atmosfären, mellan skärgårdsnaturen utanför och salarna. Ett slags seendets hinna som påminner om hur svårt det ändå är att läsa ihop naturen, som panoramafönstren släpper in, med salarna. Ute och inne

blir aldrig riktigt ett. Blicken blir hängande mitt emellan. Det alltför anslående utanför stör lätt konsten innanför. Uppgiften har nu inte varit att direkt tolka Johan Nyréns byggnad. I stället är det ifrågasättandet av den vita kuben som idealt konstrum och Barnett Newmans tankar i essän The Sublime is Now (1948) som är utställningens egentliga utgångspunkt. Ett konstbegrepp där ideala konstrum förkastas till förmån för en öppnare hållning där rum och konst tillsammans skapar tolkningen. Två av de utställda verken bygger om de tilldelade rummen och upprättar rum som gagnar det egna verket. Som om de ville säga att varje verk har ett idealt rumsligt tillstånd. John Kørner låter en skärgårdseka med massor av glasblobbar (symboler för flyktingar) spränga rakt in i en stor ramp som klätts med en matta som föreställer en jättevåg. Inget annat verk är lika tydligt ett objekt i utställningen. Även Jens Fänge har byggt en egen rumslighet där frånvaron av det vita konstrummet är påtaglig. Ett skevt rum. Det tvådimensionella måleriet på väggarna är samtidigt fullt av förvrängda perspektiv. Flera rum där det hänger bilder som i sin tur föreställer rum där det hänger andra bilder avbildas. Vad som är yta och djup är svårtolkat. Tre dimensioner känns bitvis avsevärt plattare än två. De flesta av verken tar fasta på salarnas grandiosa dimensioner. Konsten nästan överröstar rummen hellre än att gå i dialog med dem. Mamma Andersson låter bilden

av ett kallt och stelt borgerligt par bli till vad som närmast kan liknas vid en muralmålning. Carolina Falkholt gör en feministisk kommentar, blandar graffitins laddade språk med överdrivna händer som formulerar ordet ”skrev” med teckenspråk. Astrid Sylwan låter på ett mer klassiskt vis intensiva färger flöda över väggarna. Anastasia Ax täcker golvet med stora mängder svart

→Sophie Tottie är den som mest direkt ifrågasätter en strävan efter ideala och eviga tillstånd, gällande konst och rum. färg och skräp så att känslan av ond bråd död blir överväldigande. Sophie Tottie är den som mest direkt ifrågasätter en strävan efter ideala och eviga tillstånd. Både gällande konst och rum. Hon har målat cirklar med olika metallföremål på väggarna. Cirklarna är oändliga och metall som färg beständigt. Tottie är medveten om att målningarna kommer att målas över när utställningen är slut med vit färg. Det oändliga och beständiga blir till ändligt. Konsten pågår bara här och nu i betraktarens öga. o TO M A S L AU R I

105 8/14 · ARKITEKTUR

FE STIVAL

AHA-festival: Konst x Vetenskap Chalmers Arkitektur CHALMERS, GÖTEBORG. 21–23/10 2014

Handgripliga överraskningar med kroppens erfarenhet i centrum. Under AHA-festivalen blev arkitekturskolan verkstad för möten mellan konst och vetenskap, under temat Embodiment. Engelske konstnären Hamish Fulton fick deltagare att i två timmar gå fram och åter längs bestämda linjer i Chalmers kårhus. I samspel med besökarnas oregelbundna vägar uppstod koreografier som triggade medvetenhet om tid, rum, slump och mönster. Francesco Careri från Roma Tre tog samtidigt en grupp på vandring i brant sluttning, med fokus på fötternas möte med marken och kroppens hantering av topografin. Röstkonstnären Jaap Blonk och dansaren Joel Claesson skapade rum genom ljud och rörelser. Studenterna i Arkitektur och teknik gjorde en stor pappersinstallation

Ovan. Acroyoga, kombinerad yoga och akrobatik, var en av programpunkterna.

Ovan. Performancen Frauke med koreografen Caroline Lundblad.

FOTO MIL AD ABEDI

som scenografi till musik av Derek Gripper från Sydafrika och där butohdans av Frauke (Caroline Lundblad) töjde kropp mot papper, prassel mot klanger. Vetenskap och konst belystes i Rickard Åströms workshop om musik och kollektiv hjärtrytm. Max Kleijberg från Konstfack och kollegan Pomme van Hoof ledde ett “Printer performance” för att utveckla fantasifulla armproteser. Vague Research Studios (Kajsa Eriksson och Lena TH Berlin) speglade doktorandprojekt genom lätt skruvade dialoger. Okidoki, Uglycute, Elin Wikström, Elin Strand Ruin, Malgorzata

Zboinska och Peter Christensson visade och debatterade arkitektur-, film- och konstprojekt, följt av den årliga poesikvällen med Lina Ekdahl, Morten Søndergaard, Fredrik Nyberg med flera. Acroyogas akrobatik och konstnären Andrea Hvistendals No Waste Cooking stod för avslutningsfesten. Och när matematikern Jana Madjarova berättade hur man prövar sig fram till ett matematiskt bevis var det många som kände igen en konstnärlig process och de befriande ögonblicken av insikt när man har hittat rätt. o

framtidens mångfasetterade krav. Krav som sträcker sig från hållbarhetsfrågor, fastighetsjuridik, begrepp som ”Corporate Architecture” till strategier inför den eskalerande tekniska utvecklingen. Googles huvudkontor i Kalifornien får ett helt kapitel. Relevant, eftersom det ofta är referenspunkt i interna diskussioner när företag och organisationer står inför en kontorsombyggnad. Danielson diskuterar bland annat Googles koncept, ”Den roliga arbetsplatsen” i vilken ingen åtskillnad görs mellan arbete och fritid, de flyter ihop, våra kollegor är våra vänner och världen är vår arbetsplats. Tanken att se arbetet som en hobby påverkar företag och organisationer runt om i världen. Frågan som lyfts internt är ”Hur mycket Google är vi, egentligen?” Under en stor del av historien har arbete och fritid varit sammanvävda och beroende av varandra, ofta i samklang med den fysiska

omvärlden, är ”den roliga arbetsplatsen” kanske helt enkelt en längtan efter att ”allt hänger ihop”? Det kommer tydligt fram i boken att kvalitet, miljöfrågor samt frågor kring hälsa och arbetsmiljö kommer mer i fokus framöver, vilket Danielson menar hänger samman med en ökad mångfald av individuella krav hos medarbetare. Krav som kan komma att leda till snabbare omställningar av arbetsflöden och mer flexibla ytbehov. Valet av intervjupersoner är något ensidigt, mest aktörer i kontorsbranchen. Det hade varit befriande att få höra alternativa röster uttrycka sina tankar kring synen på kontorsarbete och kontorsmiljöer. Till exempel: Hur kommer ökade krav på social rättvisa, starkt miljöansvar samt meningsfullhet i produkter och tjänster förandra vår syn på arbete och arbetsmiljö? Det skulle också ha varit bra om boken klargjorde mer kring hur arkitektens roll skulle kunna se ut i skapandet av framtida kontorsmiljöer. Men, hur framtidens kontorsmiljöer än kommer att gestalta sig så är en sak säker: de kommer att se ut på många olika sätt. o

C ATH A R I N A DY R S S E N Ä R PRO FE S S O R PÅ C TH.

BOK

Vad är ett bra kontor? Christina Bodin Danielsson AB SVENSK BYGGTJÄNST (2014)

I sin bok Vad är ett bra kontor ställer Christina Bodin Danielsson frågan vilka faktorer i samhället som påverkar våra kontorsarbetsplatser i dag och vilka som kommer att göra det i framtiden. Danielsson har arbetat och forskat om våra kontorsarbetsplatser under de senaste 15 åren och får därför ofta just frågan ”Vad är ett bra kontor?”. Vi får inga konkreta svar på frågan, däremot reds generella begrepp och trender ut och boken blir därmed ett bra stöd för arkitekter, företag och övriga aktörer i kontorsbranschen. Vi läsare ges verktyg för att bättre kunna diskutera och därmed skapa kontorsmiljöer som möter dagens och 106 den nära ARKITEKTUR · 8/14

C A M I LL A S CH LY TE R Ä R A R K ITE K T.

BOK Höger. Bilder från utställningen i samband med Andreas Nobels disputation. Nedan. Inte minst inom möbelformgivning är mycket av den grundläggande förmågan ofta knappast möjlig att formulera i ord. F O T O A N D R E A S N O B E L (H Ö G E R ) I D A H A L L I N G (N E D A N)

Filosofin tar plats i vardagen Dimmer på upplysningen – text, form och formgivning Andreas Nobel NILLEDITIONS (2014)

Jag tillhör dem som tycker att vi har en brist i Sverige när det gäller designforskning. Liksom att även bristen på disputerade lärare i de teoretiskt och historiskt orienterade aspekterna av design är ett problem. Därför är jag inledningsvis skeptisk mot Dimmer på upplysningen – när företeelsen konstnärlig forskning ska tillämpas på inredningsarkitektur och design. Det vill säga den sorts genererande av kunskap som började tillämpas vid konsthögskolorna i början av 2000-talet och som innebär att man forskar MED och inte OM konst. Med, inte om design. Men inredningsarkitekten och Konstfacksläraren Andreas Nobels avhandling om teori kontra praktik får mig att rucka på de förutfattade meningarna. Hans metod är den okonventionella konstnärliga forskningens och bokens själva syfte är att kritisera vad han kallat textens diktatur. Det vill säga tendensen i vår kultur att prioritera textbaserad teoretisering på bekostnad av praktiskt kunnande. Inte minst inom yrken som rumsgestaltning och möbelformgivning är mycket av den grundläggande förmågan ofta knappast möjlig att formulera i ord. I stället bygger den på sinnlighet, på intuition och handfasta insikter om tekniker och

material. Det är en engagerad – och engagerande – plädering för handens och ögats kunskap som han levererar. I botten också en mer genomgripande civilisationskritik. Mot vårt teoretiskt styrda samhälle av i dag där designern allt oftare verkar producera ”skadlig En engagerad komfort”. Kontorsstolar plädering för som är så intrikat utformade att den som sitter där i princip är låst till enda rörelse – att träget föra datormusen fram och tillbaka. Eller löparskor som byggts med så fjädrande sulor att själva springandet förändras – i en riktning som på sikt visat sig farlig för fotens anatomi. Mot denna verbalt styrda design ställer Nobel den fascinerande tekniken att bågsvarva, som utförs med två händer och en fot. Ett kunnande han anammat via några minuters klipp på Youtube och i avhandlingens utställningsdel använt för att skapa mysteriösa stavar i skiftande formationer. Logiskt växer avhandlingen ut till ett

→

starkt försvar för framför allt den handgjorda formen som ett eget språk, ett underskattat men i realiteten parallellt och likvärdigt uttrycksmedel som verbalt formulerad text. Nobels subjektiva, nästan

– och engagerande – handens och ögats kunskap. dramatiska och lätt rabulistiska framställning är samtidigt väl strukturerad – i vetenskapens namn. Men betydligt roligare att läsa än de flesta akademiska krior. Lätt att ta till sig, ja direkt underhållande eftersom ”höga” filosofiska resonemang blandas oförskräckt med ”låga” iakttagelser från vardagen (hur svett luktar annorlunda, kyligare och otäckare i ett seminarierum än i en verkstad exempelvis) på praktikens underskattade förmåga som förmedlare av kunskap. o INGRID SOMMAR

107 8/14 · ARKITEKTUR

Höger. På platsen för tvillingtornen i New York ligger i dag en minnesplats och en ny oktagonal skrapa av arkitekterna SOM, som invigdes 3 november i år. FOTO DAN HALLEMAR

VINKEL

LEO GULLBRING

Missad chans på Ground zero När tvillingtornen föll i New York öppnade sig alla möjligheter. Men av alla förslag till det nya One World Trade Center blev det bara en banal skrapa, menar Leo Gulllbring.

Jag mötte Daniel Libeskind några år efter 9/11. Han bodde på Downtown Manhattan. Utsikt mot det tidiga 1900-talets vita skyskrapor. Svart kavaj och glad som alltid. Jag ville diskutera hans Freedom Tower, men vi visste nog båda två att det var kört. Fastighetsmagnaten Larry Silverstein, som tog över World Trade Center för 3,2 miljarder dollar sex veckor innan terroristattacken, hade låtit David Childs från SOM ta över. Det lät helt annorlunda precis efter tvillingtornens fall. Då skissade arkitekter från hela världen fram förslag som skulle återskapa New Yorks skyline. Knappt ett halvår senare kunde Max Protech Gallery ställa ut 58 projekt som visade den mäktiga samtidsarkitekturen. Och detta trots att ingen arkitekttävling ens var utlyst. Programmet var tydligt nog: en plats för att minnas, en plats för möten, en ny fixpunkt för världens urbana undermedvetna. Till skillnad från arkitekten Minoru Yamasakis anonyma tillstängda tvillingtorn skulle det nu byggas öppet och demokratiskt, alla skulle involveras i en symbol för ett nytt USA. Den statliga och kommunala skapelse Lower Manhattan Development Corporation (LMDC) gjordes ansvarig för återuppbyggnaden och presenterade den 16 juli 2002 108 sex förslag ARKITEKTUR · 8/14

från sex arkitektkontor, däribland Skidmore, Owings & Merril (SOM). ”Det duger inte!” utropades det på stort offentligt möte. New York Times kanaliserade ilskan och publicerade ett halvår senare en egen arkitekttävling. LMDC gjorde ett nytt försök genom att bjuda in rätt osannolikt sammansatta team av arkitekturens mästare. Fast det var redan avgjort. Fastighetsmagnaten Larry Silverstein, som tog över World Trade Center för 3,2 miljarder dollar sex veckor före terroristattacken, lät SOM ta över. Men trots att SOM redan börjat jobba var LMDCs jury ändå beredd att kora sin vinnare: två öppna fackverkstorn av Rafael Viñoly, Frederick Schwartz och Shigeru Ban. Samtidigt hade guvernör George Patakis gjort sitt val: Libeskinds Freedom tower. Varför inte? Om Minoru Yamasakis World Trade Center var de ultimata modernistiska ikonerna, så hade Libeskind med sitt judiska museum i Berlin visat att arkitektur kan vara narrativ. Med inspiration i Frihetsgudinnan ville Libeskind se en 1776 fot hög skyskrapa med dekonstruktivistisk attityd. Libeskind vill gärna tala om arkitektur som något mer än uthyrningsbara kvadratmetrar. Arkitektur först och främst som idé, sedan får ingenjörerna fixa konstruktionen. Helt på tvärs med SOMs pragmatiska arkitekturfilosofi. Inte så att borgmästarna inte försökte få igenom projektet: de försökte byta flygplatsen Newark mot Ground Zero! Larry Silverstein insisterade: SOM ska rita den nya

skyskrapan. Libeskind fick nöja sig med att sätta stadsplanen och höjden på tornet. Det blev en sluten oktogon i spegelglas. Förlagsimperiet Condé Nasts kontor staplade våning på våning på varandra, precis som i gamla World Trade Center. Inte en tanke på skyskrapan som urbant projekt, som stad i staden. Några år före 11 september-attacken träffade jag arkitektgurun Philip Johnson uppe i hans egen granitinklädda The Lipstick. Han noterade det underliga i att alla kopierar den amerikanska skyskrapan i stället för att skapa något eget. Nu har SOM kopierat kopiorna och tagit död på USAs mest uppmärksammade stadsplaneprojekt. Michael Arads och Daniel Libeskinds minnesmonument i form av två svarta hål vid de gamla tornens fundament klarar sig förvisso. Och förhoppningsvis också Santiago Calatravas kommande kollektivtrafikshub. New Yorks arkitektur har i stället blommat upp bortom Ground Zero, inte minst tack vare skattelättnader för återuppbyggnaden. Morphosis Cooper Union. Bernard Tschumis Blue Tower. SANAAs New Museum. Och framförallt Diller & Scofidios förvandling av The High Line kantad av byggnader signerade bland andra Frank Gehry, Jean Nouvel och Neil Denari. Här har övergiven infrastruktur förvandlats till nytt offentligt rum och stadspark, och trots allt gjort New York till arkitektonisk inspiration världen över. o LEO G U LLB R I N G Ä R A R K ITE K TU R S K R I B E NT

→En kopia på kopiorna av den amerikanska skrapan

109 2/14 · ARKITEKTUR

Mieles nya generation professionella färskvattendiskar ger toppresultat på 5 min

Mieles nya färskvattendisk garanterar toppresultat. Snabb – klarar disken på 5 min! Slät panel gör maskinen lätt att hålla ren. Standarutrustad med två kraftiga trådkorgar. Går att extrautrusta med lavetter för 50x50 cm plastbackar.

PL ATSEN S MUSIK FOTO DAN HALLEMAR

Plats: Väven, Umeå Låt: Får jag Artist: Säkert! Redan när jag växte upp i Härnösand på 1970-talet var Umeå en norrländsk stad att längta till. Bättre, roligare, farligare, argare, medvetnare och rödare. Nu flyttar Arkitekturen med stort A in, som en följd av växande och förändring. När jag letar mig genom Väven känner jag mig lite ensam. Det är innan det officiella öppnandet. Inga människor ännu, bara en koloss som väntar på att fyllas av aktiviteter. Ödsligt och stort. Större delen av året är det rått och kallt i Umeå. Mycket tempererad yta behövs när kylan biter sig fast och isen lägger sig på Umeälven. Det måste finnas uppehållsrum där det går att möta en bok, en pjäs, ett musikstycke eller en människa på ett norrländskt vis. Den handlar om närhet och om att få gå vid någons sida och inte behöva förställa sig. Om att slippa förklara varför du vill träffas och sitta kvar en timme eller två. I låten Får jag sjunger Umebon Annika Norlin om det, under namnet Säkert!: ”Antingen vill du träffa mig eller så vill du det inte.” Allt blir till en fråga om avstånd i tid och rum. Jag blundar och så är jag där i 1970-talet igen, med mina utsvängda jeans och den breda norrländska dialekten. Inget har förändrats. TO M A S L AU R I

Centro Presenterar Kalksten Rute

keramiska plattor - äkta känslor Centros serie Kalksten är keramiska plattor med inspiration av naturliga förlagor ur den svenska geologin och namngivna efter några av våra personliga favoriter på Öland och Gotland. Plattorna finns i tre snygga och praktiska format plus en mosaik monterad på ark. Den äkta stenen låter vi ligga kvar där den hör hemma – i den svenska jorden. Kalksten Rute är dessutom ett ovanligt bra miljöval, märkt med EU Ecolabel och Grön/ Rekommenderad status hos Byggvarubedömningen. Centro säljer keramiska ytskikt till den professionella marknaden, och har gjort så sedan 1968.

Centro kakel och klinker projekt@centro.se 08-442 90 50 centro.se

Är det inte dags att se saker på ett nytt sätt? • Hållbarhet är grunden för klimatsmarta bygglösningar • Hålbarhet är överlägsen livslängd

Kvalité

• Hållbarhet är lägre miljöpåverkan • Hållbarhet uppnås när mindre transporteras till samma resultat

Livslängd

• Hållbarhet är långsiktig kvalitetssäkring • Hållbarhet är energieffektiva lösningar Miljö

• Hållbarhet är när materialet har en sund livscykel • Hållbarhet är när material återanvänds istället för deponi • Hållbarhet kräver att material, energi och byggteknik hushåller med naturens resurser

Trygghet

Hållbarhet är enkelt sagt hög kvalité, funktionssäkerhet och minimal miljöpåverkan.

Resitrix är tätskiktet som överträffar kraven på hållbart byggande www.takcentrum.se

STADEN – en podcast om hur städer blir till och förändras

Lyssna på staden.arkitekt.se eller i din podcastapp i mobilen Vi har besökt bland annat Borlänge, Sundsvall och Södertälje, men även städer utanför Sverige och Norden, som New York, Tel Aviv och Brno.

Staden görs av Dan Hallemar, chefredaktör för Arkitektur, tillsammans med Håkan Forsell, urbanhistoriker och arkitekturskribent.

www.epdmtak.se

Resitrix marknadsförs av Takcentrum i Sverige

KARUSELLDÖRRAR • www.boonedam.se

SÄKERHETSENTRÉER

info@boonedam.se

08-753 60 30

Arkitektur nr 1/15 är vårt årliga inredningsnummer. Vi kikar in i arkitekturens nya kojor, där råder N Ä S TA N U M M E R lägereldskänslan och naturen: Hotellet vid Öijareds golfklubb av Kjellgren Kaminsky sicksackar sig genom skogen, Villa Moelven av Widjedal Racki är en labyrintisk koja i trä, Karin Matz har spikat på SVENSK A R K I T E K T U R sin koja i den egna lägenheten och i ett projekt SEDAN 1901 för konst- och musikscenen Fylkingen har YR/JZ www.arkitek tur.se på kojvis skissat i skala 1:1. Dessutom har Ingrid Sommar öppnat på dörrarna till nya restauranger där man lagar mat inför öppen ridå: Franzén studio av Arkitema, Saltimporten av Jonas Lindvall och SK Mat och Människor av Okidoki arkitekter. Ylva Frid har också träffat Isabella Eriksson och pratat om dim sum-restaurangen Made in China och ett mer informellt sätt att äta mat ute. Samt arkitekturkultur, 113 debatt och en ny stor park i Malmö. 8/14 · ARKITEKTUR

Å SIK TSMATRIS

Att bli europé. Utställning. Meriç Algün Ringborg på Moderna museet i Stockholm. Konst som undersöker språkets roll för migranter som kommer till Sverige.

FA N TA S T I S K T

Arkitekturs guide till kulturen.

Sakarias. Atlanten. Skiva. Språkligt förnyande och lågmält dansant.

Vi från Jedwabne. Bok. Anna Bikonts dokument om dem som flydde från Jedwabne i Polen 1941 är drabbande.

Hommage. Skiva. Sven-Bertil Taube väcker det magnifika textskrivandet från 1960-talet till liv. Tack.

Sara Danius. Husmoderns död och andra texter. Om knivskarpt har ett namn är det Sara Danius.

En duva satt på en gren och funderade på tillvaron. Film. Nog för att tjatet om att Roy Andersson ”är” Hugo Rask i Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande har tråkat ut oss. Men hans nya film är bra.

Därför gör kärlek ont. Bok. Sociologiprofessorn Eva Llouz ger ett akademiskt svar på det vi alltid velat veta.

#Mansplain. Ord. Man+Explain= Mansplain. Äntligen finns ett ord för många mäns ovana att ”förklara hur det ligger till”.

Laleh. Chiquitita. Cover. Hon är på väg att bli cover-drottning. Allt hon tar i lyfter.

Utan personligt ansvar. Roman. Det gläder oss att ”Hugo Rask” inte är med i Lena Anderssons uppföljare, där Ester Nilsson ger sig ut på än mer kittlande kärleksäventyr.

Siri Derkert. Utställning. Andréhn-Schipjenko ställer ut saker som blivit över i Derkerts verk. Visar att hon aldrig slutade utvecklas.

Havremjölk. Dryck. Komjölken har fått konkurrens. Och det kan ju faktiskt ligga något i att komjölk inte är för människor utan för kalvar.

Carola. Artist. Nu vill alla krama Carola. Begripligt. En trasigare människa har sällan setts i TV än hon under sin Så mycket bättre-dag.

J O H N PAWS O N

SOM

SPARSMAKAT MONUMENTALT

BANALT MONUMENTALT

Gentlemen. Film. Orden ”snygg” och ”rätt” har använts för att beskriva filmen efter Klas Östergrens bok. Det går att läsa in snygg och rätt i boken, men vi ville se mer av det sorgliga och kantstötta. Doku-teater. ”Knappt hinner en riksbekant bov ta steget från löpsedlarna till Kumla eller Österåker förrän han upphöjs till huvudpersonen i en teaterpjäs”. Leif Zern i Dagens Nyheter om den nydokumentära trenden inom teatern.

114 ARKITEKTUR · 8/14

Lena Dunham. Bok. Förväntan var stor men vi anar mest ett entonigt skämtande om allvarliga saker.

Arthur. Gatuhund. Hunden Arthur fick följa med svenska multisportlandslaget hem från VM i Ecuador. I Sverige har hemlösa djur större genomslagskraft än hemlösa människor.

Malmö. Stad. I Malmö lanseras ”The Line – ”ett stadsstråk med fokus på innovation, utveckling och tillväxt”. Det sträcker sig från Anna Lindhs plats till Skånes Dansteater. Namnet eller konceptet – vi vet inte vilket som är mest irriterande.

Fatsuits. Teatertrend. Allt oftare ser vi trådsmala skådespelerskor i fat-suits. Finns det inte överviktiga skådespelerskor? Antalet gubbar är ju oändligt.

Här och nu. Bok. Paul Auster brevväxlar med JM Coetzee. Dricka vin och skriva brev i all ära. Men ge ut det?

FÖ R FÄ R LI GT

Röhsska. Back – Allt ska bort. Modeskaparen Ann-Sofie Back gör om Röhsska till en lågprisbutik för toalettpapper och shampoo. Här finns både aningslöshet inför museet som institution som inför lågprisbutiken som nödvändighet.

Kulturhuvudstadsår. PR-jippo. Av vem, för vem? Varför? Som alltid efter ett svenskt europeiskt kuturhuvudstadsår – efter festen – hänger frågorna i luften.

Holländsk humor. I Holland finns en tradition att av toleransen följer att man får förolämpa folk. Det elaka skrattet. Nu framhärdar de i rätten att måla sig svarta i ansiktet till jul. Inte rastistiskt säger de, utan roligt. Puh.

Sparkad Birro. Jippo. Marcus Birro iscensätter ännu en skandal och får sparken från Expressen. Bra av blaskan, men tröttsamheten i tiders tecken att ”säga som det är”.

Bill Cosby. Just som han skulle få sina sista stora applådtack dök våldtäktsanklagelserna upp igen. Han är aldrig dömd, men ”den perfekta familjefadern” vägrar svara på frågor.

Foto: Katarina Norström

Kontakta vår projektavdelning

Svenska Kakel Kvalitet • Kunskap • Service

Malmö Tel 040-685 34 00 • Helsingborg Tel 042-400 57 00 • Halmstad Tel 035-21 24 10 Göteborg Tel 031-86 64 40 • Stockholm 08-520 260 00 • Luleå 0920-46 56 00

Inlämningsperioden är mellan den 15 oktober 2014 och 15 januari 2015. Vi ser fram emot ditt bidrag.

www.svenskakakel.se

HAJOM.COM

| FÖNSTER • DÖRRAR • SKJUTDÖRRAR

– och upptäck möjligheterna att skapa ett eget uttryck genom omfattande

Vi Vi skärskådar skärskådar årets årets Kasper Kasper Salin-vinnare Salin-vinnare Genom Hajom Architect Series ger vi dig unika möjligheter att skapa ett

DET DET OLAGLIGA OLAGLIGA KULTURHUSET KULTURHUSET Amanda Amanda Svensson Svensson om om Umeå Umeå och och Malmö Malmö materialval och ytbehandlingar.

SÅ SÅ FÖRÄNDRAR FÖRÄNDRAR VÄVEN VÄVEN UMEÅ UMEÅ HAJOM ARCHITECT SERIES

Historien Historien om om ockupationen ockupationen av av lokstallarna lokstallarna

STÄDER STÄDER MED MED ÄKTENSKAPSTYCKE ÄKTENSKAPSTYCKE skjutdörrar och fasta- samt öppningsbara glaspartier i udda och unika format

upplöst förhållande mellan inne och ute. Kombinera Hajoms ytterdörrar,