Arkitektur 2/2015

ARKITEKTUR · NR 8 · 2014 · UMEÅS ENERGI · Kulturhuset Väven · De alternativa kulturhusen · Parker vid Umeälven · Sundsvallsbron · Radhus i Hägersten ARKITEKTUR · NR 7 · 2014 · BOSTAD · Bostäder landet runt · Experimenthus · Studentbostäder · Bostadsglappen · Snabba hus ARKITEKTUR · NR 6 · 2014 · NYA RÖRELSER · HISTORIENS SPÅR · Rosengårdsstråket · Thea Leonhard · Landsarkivet i Lund · Petra Gipp · Lyxhus i Stockholm ARKITEKTUR · NR 5 · 2014 · DANSK VÅG · Swedbank · Högskolebibliotek Falun · Danska unga · Realdania regerar · Pascal Flammer ARKITEKTUR · NR 4 · 2014 · VÄLFÄRD · Göteborgs Stadsbibliotek · Dorte Mandrup · Skagershuset i Årsta · Aula Medica · Jernhusen ARKITEKTUR · NR 3 · 2014 · LÉONIE GEISENDORF · Tre landskapsprojekt · Hotellskrapor i Norrland · Nya Hisingsbron

1970-talets vardagliga bilduppror

NÄR AMATÖRER TOG ÖVER EN SVENSK FOTOHISTORIA – och upptäck möjligheterna att skapa ett eget uttryck genom omfattande

ARKITEKTUR · NR 2 · 2015 · ARKITEKTURFOTO · Dialog med fem fotografer · Foto från ArkDes samlingar · Reportagefoto · Villa av John Pawson

O B J E K T: H U S I S TO C K H O L M S S K Ä R G Å R D / P E T R A G I P P A R K I T E K T U R / K ATA R I N A L U N D E B E R G, I N P R A I S E O F S H A D O W S

ARKITEKTUR · NR 1 · 2015 · DOKUMENTÄRA INTERIÖRER · Restauranger · Donald Judd · Villa Moelven · Öijared Hotell · Millennieskogen

Så formar arkitekturfotot vår värld Genom Hajom Architect Series ger vi dig unika möjligheter att skapa ett

De bästa bilderna från ArkDes HAJOM.COM

| FÖNSTER • DÖRRAR • SKJUTDÖRRAR

materialval och ytbehandlingar.

Bildernas makt HAJOM ARCHITECT SERIES

2/2015 SEK 97 NOK 109 EUR 13 BYG G N A D INTERIÖR PLAN LANDSKAP

upplöst förhållande mellan inne och ute. Kombinera Hajoms ytterdörrar,

skjutdörrar och fasta- samt öppningsbara glaspartier i udda och unika format

DESIGN TANK PHOTO CHARLOTTE SVERDRUP

Keramiska plattor serie La Roche

Kontakta vår projektavdelning

Svenska Kakel

Enjoying the outdoors since 1947 vestre.se

Kvalitet • Kunskap • Service

Vestre Stripes Design: Lars Tornøe

Malmö Tel 040-685 34 00 • Helsingborg Tel 042-400 57 00 • Halmstad Tel 035-240 24 00 Göteborg Tel 031-86 64 40 • Stockholm 08-520 260 00 • Luleå 0920-46 56 00

www.svenskakakel.se

Centro Presenterar Tierras Keramiska plattor och väggmoduler av Patricia Urquiola för Mutina Tierras är en tillbakagång till något ursprungligt och mycket jordnära - terracottan och alla dess toner. Plattorna har ett brett användningsområde och kan användas i de flesta miljöer.

Centro säljer keramiska plattor till den professionella marknaden och har gjort så sedan 1968.

Centro kakel och klinker projekt@centro.se 08-442 90 50

centro.se

GR AND PUBLIC FOTO SA M SYLVÉN

si

s17 Ledare. Öppna upp staden. s18 Debatt. Juul Frost svarar på tal om bostäder i Örebro.

NY T T O M ARKITEK TUR s21 Navigera i den smarta staden. Spårat. s22 Mellanstaden, urbicide och crowdplan. Jargong. s25 Låt barnens behov rädda staden! Vad bör göras?

N R 2 · 2015

INN EH Å LL

s108

KODs bostadsprojekt Kungsterrassen i Sätra har både spa och pool på takterrassen. Dan Hallemar ser ett nytt sätt att bygga billiga loftgångshus.

s26

TEMA: ARKITEKTURFOTO s26 Intro. Därför tar det personliga arkitekturfotot över. s30 Dialogen. Fem nutida fotografer. s30 Åke E:son Lindman s34 Katarina Despotovic s38 Mikael Olsson s42 Ioana Marinescu s46 Hendrik Zeitler s50 Bildreportage. José Figueroa har smygfotograferat i t-banan. s54 Uppdrag: arkitektur. Foton från ArkDes samling. s56 Anna Riwkin-Brick s62 Sune Sundahl s66 Pål-Nils Nilsson s68 Kerstin Bernhard s72 Lennart Olson s76 C G Rosenberg s80 Jan Olsson s84 Essä. Malena Rydell om arkitekturfotots avstånd till verkligheten. s86 Essä. Anders Dahlgren om fotografi som skriver historien. s90 Perspektiv. Eva Eriksson om 1970-talets arkitekturfoto.

OBJEKT s94 John Pawsons Villa Palmgren i Stockholm är en exakt skönhet.

TEMA: *ARKITEKTURFOTO

Vad betyder fotografi för arkitekturen? C G Rosenbergs bilder från Eskilstuna badhus är bland de utvalda när vi summerar 1900-talets arkitekturfoto och blickar framåt.

s94

I Villa Palmgren har John Pawson drivit förenklingen till sin spets.

Mikael Bergquist besöker ett hus som är imponerande precist.

SEKTION s104 Med saklig omsorg. Villa på Lidingö. Malin ÅbergWennerholm, Erik Westling s108 Grafisk formgivning. Flerbostadshus i Sätra, Stockholm.

KOD Arkitekter.

ARKITEKTURKULTUR s113 Krönikan. Julia Svensson om vilka krav städer bör ställa på byggherrar. s114 Recenserat. Architecture in uniform på MAXXI i Rom, Adolf Loos och Josef Hoffman på MAK i Wien. s116. Ingrid Sommar har besökt Stockholm Furniture fair 2015. s119 Platsens musik. Florence Valentin i Sätra centrum. s121 Nästa nummer. s122 Åsiktsmatrisen.

OMSLAG: Gambiska föreningens lokal i Kvillebäcken, Göteborg.

F O T O K ATA R I N A D E S P O T O V I C

5 2/15 · ARKITEKTUR

Adress: Box 19575 (Birger Jarlsgatan 110) SE-104 32 Stockholm

BYG G N A D INTERIÖR PLAN L ANDSKAP

Telefon: +46 (0)8 702 78 50 E-post redaktion: redaktionen@arkitektur.se fornamn.efternamn@arkitektur.se

www.arkitektur.se

S V E NS K ARKITEKTUR S E DA N 1 9 0 1

Arkitektur utges av: Arkitektur Förlag AB Verkställande direktör: Malin Nasiell malin.nasiell@arkitektur.se Annonser: Isa Ekstedt, isa.ekstedt@arkitektur.se tel +46 (0)8 702 78 58

REDAKTION

Dan Hallemar chefredaktör Medarbetare i detta nummer: Mikael Andersson Mikael Bergquist Anders Dahlgren Katarina Despotovic Eva Eriksson José Figueroa

I DETTA NUMMER ÄVEN

Webb: www.arkitektur.se

Julia Svensson redaktör

Claes Caldenby redaktör

Åke E:son Lindman Ioana Marinescu Malena Rydell Ingrid Sommar Patrik Tronde Hendrik Zeitler

José Figueroa är fotograf född i Argentina.

Sedan 2000 bor och verkar han i Stockholm med uppdrag inom bland annat scenkonst och journalistik.

Redaktionskommitté: Love Arbén, arkitekt, inredningsarkitekt Mikael Bergquist, arkitekt Catharina Gabrielsson, arkitekt, forskare Per Haupt, arkitekt Susanne Ingo, arkitekt, regionplanerare Bengt Isling, landskapsarkitekt Pia Kjellgren Schönning, arkitekt Johan Mårtelius, arkitekt, professor i arkitekturhistoria vid KTH Matilda Stannow, arkitekt Malin Zimm, arkitekt Kritikergruppen: Mikael Bergquist, arkitekt Per Bornstein, arkitekt Lena From, projektsamordnare, skribent Ulrika Karlsson, landskapsarkitekt Anders Kling, landskapsarkitekt Tomas Lauri, arkitekt, skribent Tomas Lewan, arkitekt, skribent Helena Mattsson, arkitekt, lektor KTH Katarina Rundgren, arkitekt Rasmus Wærn, arkitekt, skribent Johan Örn, arkitekturhistoriker, skribent Korrektur: Josephine Askegård, arkitekt, journalist Lokalombud: Malmö: Katarina Rundgren, arkitekt Göteborg: Per Bornstein, arkitekt

Beställning böcker och lösnummer: Erica Enwall, erica.enwall@arkitektur.se tel +46 (0)8 702 78 57 Ekonomi: Eivor Boérius,eivor.boerius@arkitektur.se tel +46 (0)8 702 78 55 Bankgiro: 532-5642 Priser/Subscription rates: 8 nummer per år/8 issues SVERIGE (inkl 6% moms) Helår Helår + klotband Helår + halvfranskt band Studerandeprenumeration Lösnummer Övriga Norden/Nordic countries: Inkl 6% moms För momsregistrerade (Obs: ange ert VAT-nr) UTLANDET/ABROAD: EU COUNTRIES (VAT 6% included) For those VAT registered (Please state your VAT-number) OTHER COUNTRIES Digital prenumeration enbart

SEK 660 1 660 2 175 395 97

VI

2 0 15

OG SV SIN DU EN S M AR TRI KE HU TI S LI LL US ET BY I S .

ST GG TO OC NA CK GE KHO D HO OR L M PAT LM G EN . .

BE SC TV NG HE E RK ST RM T UD RO E T A N. I M HE IEH AR EM LG E E OC FÖ ZI R H M DA A OP L. BF ER I S AK TO PE ÄL CK TE L R HO CE ARE LM LS N .

IN I S RE G T ST OC OC A UR KH FR H IT AN OL NI Z LS M G SA JA OC TE .

M E UE NE SC H C LS H. HO K ON E OC TEL .

RE L H ST I S RO TE B A AU R N NN CK A EB ST NG Y. RÖ I F M AR RE OC ST ST A. H SV LE RU AU R IF E AN NE RE N G FA IN I L LK IU ÅN .

S. GE DR AG .

PROJEKT I NR 2 · MARS

ÅKESSON

YCKERI TR

MILJÖMÄ

KT

S

R

SK

Tidskriften Arkitektur har som uppdrag att dokumentera svensk arkitektur. Sedan 1901.

P R O J E K T I N R 11 –12 1961

ÅKESSON

YCKERI TR

MILJÖMÄ

KT

3 09 EN SNUMMER 341

S

R

LIC

LIC

09 EN SNUMMER 341

KT

3

ÅKESSON

R

YCKERI TR

MILJÖMÄ

S

Grafisk form: Tobias Berving/ETC Kommunikation Repro och tryck: Elanders Fälth & Hässler, Mölnlycke 2015 LIC

6 ARKITEKTUR · 2/15

967 912 1 250 1 179 1 218 440

ISSN 0004-2021 För ej beställt insänt material ansvaras ej.

Arkitekturs upplaga kontrolleras av TS. Medlem i Sveriges Tidskrifter och Sveriges Kulturtidskrifter. © Arkitektur Förlag AB

LL A AR P KI ALM TE KT GRE JO N I VI HN ST LL A PA O C M K I W AL HE SO HO I LM RS N ER N Å .

B E BY IK VI R W E S G -W L L A TL ST E NN IN A BO G E R D, ST HO LID I S AD S LM ING ÄT H , Ö.

R A US .

KO K U N D GS AR T KI ERR TE AS KT ER SEN

Malena Rydell är chefredaktör på magasinet Arena och kritiker i Dagens Nyheter.

Marianne Lundqvist koordinator, layout

Prenumeration/Subscription: Prenumerationsärenden kan göras på nätet: arkitektur.prenservice.se Ha prenumerationsnumret till hands!

För personlig service: Tel +46 (0)770 45 71 27, 8.30–16 arkitektur@titeldata.se

3 09 EN SNUMMER 341

Bord med ett uppdrag

morgana finish

Borden i möbelserien Links har ett uppdrag. De ska stödja ett aktivitetsbaserat arbetssätt, och därmed din fortsatta utveckling. Med olika höjder, dimensioner och former anpassar de sig på ett naturligt sätt efter rummet och arbetsuppgifterna. Serien Links är formgiven av Daniel Lavonius Jarefeldt och Kristina Jonasson. Läs mer på www.morgana.se

de uttryck platsen House av ast inflä-

24 villor och fritidshus ur tidskriften Arkitektur

yck utalet av ånga fall skemål. mboler offentlig ng den ngårdh n har museum.

Äntligen här!

SVENSKA VILLOR

fritidshus

ISBN 978-91-86050-87-0

9 789186 050870

Svenska villor

24 nya villor och fritidshus ur tidskriften Arkitektur

24 villor och fritidshus ur tidskriften Arkitektur

Rabatt till Arkitekturs prenumeranter!

Den bästa samtida svenska arkitekturen hittas allt oftare bland nya villor och fritidshus. En strävan efter ett personligt uttryck utmärker de senaste årens produktion. Valet av arkitekt har blivit allt mer avgörande. Mångfalden har ökat

Villa Palmgren

Det putsade huset med träluckor och fönsterpartier i obehandlad teak står högt på tomten där det är utsikt över sjön Drevviken.

Landskapet är ritat av Johan Paju.

John Pawson Foto: Åke E:son Lindman

och innovationerna är fler än på mycket länge.

I boken Svenska villor presenteras 24 av de mest intressanta villorna och fritidshusen i Sverige med foton, ritningar och arkitekternas egna beskrivningar. Från små enkla projekt som fritidshusen Mattsarve på Gotland och Morran på Brännö till stora exklusiva projekt som Villa Palmgren i Stockholm,

42

Svenska villor

43

Creek House i södra Sverige och Villa W i Kullavik.

Det här är den tredje boken om arkitektritade villor och fritidshus som Arkitektur Förlag ger ut. De två tidigare böckerna har hetat Arkitekternas villor. Villorna och fritidshusen i denna bok färdigställdes mellan åren 2010 och 2014.

Motsatt sida: Det tektoniska har varit viktigt för General Architecture. Till den gamla ladans stockar har de fogat ett band av en modern träregelkonstruktion.

En stor del av inredningen är i ek.

Väggarna är täckta med plywood som mestadels är vitmålad. I köket saknas el och rinnande vatten. Vedspisen värmer upp huset.

FAKTA: Utgivning januari 2015, mjuka pärmar, 218 * 297 mm, 176 sidor, ISBN 978 91 86050 87 0. Pris: För tidskriften Arkitekturs prenumeranter 215 kr. Ord pris 285 kr. Enhetsfrakt inom Sverige 39 kr tillkommer.

78

BESTÄLL BOKEN HÄR: Webb: webbshop.arkitektur.se Telefon: 08-702 78 57 Mejl: order@arkitektur.se

Svenska villor

Fritidshus Arboga

79

För att vi är skapta olika.

Vi vet att kvinnor och män är formade olika anatomiskt. Med tanke på skillnaderna kan man anta att de flesta kontorsstolar borde vara lika lämpade för kvinnor som för män. Vi blev förvånade när vi upptäckte att så var inte fallet.

Så tillsammans med Monica Förster har vi skapat Lei – kontorsstolen som är gjord helt och hållet för kvinnor.

Lei www.officeline.se/kampanj

Elegant golvavlopp

by JAFO

HighLine Custom Elegant golvavlopp www.unidrain.se

Unidrain Custom Ett n채stan osynligt golvavlopp

JAFO_Arkitektur_Nr_1502_225_297_+3mm_unidrain_HighLine_Custom_1.indd 1

2015-02-16 14:08:44

NATURLIG ERSÄTTARE TILL SLAMFÄRG

Kolman Boye Architects www.kolmanboye.com

BACK-TO-NATURE – ANVÄND NATURENS EGET TRÄSKYDD. Ausons pigmenterade

TJÄRLEK

trätjäror är rena naturprodukter – som ger fasaden en klassisk matt kulör. Trätjäran har god

VID FÖRSTA

täckförmåga medan tjärvitriolen ger en stilren grå nyans som utvecklas med tiden. Trätjärans

STRYKNINGEN!

stora fördel är att den tränger djupt in i träet och tillför de naturliga ämnen som trädet självt

Beställ ett provkit

använder mot angrepp av mikroorganismer. Det ger ett vackert och långtidsverkande träskydd.

på info@auson.se

TJÄRVITRIOL

SVART

RÖD

GUL

BRUN

Tel 0300-56 20 00 www.auson.se

Balkonginglasning

Vikväggar i glas

ÖPPNA LÖSNINGAR Arkitektur i världsklass kräver högkvalitativa produkter i stilren design. Solarlux vikväggar i glas är energieffektiva, tillverkade i förstklassigt material och har flera gånger fått pris för sitt utförande. Inglasningslösningarna från Solarlux släpper in stora mängder ljus och gör att hela väggar kan öppnas upp. Användningsområdena är näst intill obegränsade – privata såväl som kommersiella projekt i alla storlekar är möjliga.

SOLARLUX Scandinavia AB | 040 456190 | scandia@solarlux.se | www.solarlux.se

Fasadsystem

Companies News & Events Product News Personalities Shop Online News & Events Books Product News Awards Companies Books &Newsletter Magazines & Magazines Museums & Schools Personalities Infor mation Search

Anti Copy

Vi har skapat idéer för ditt nästa projekt i över 80 år. Berätta vad du vill göra.

Leva Husfabrik använder Martinsons komponenter i KL-trä till sina inspirerande och uppmärksammade boendemiljöer.

Kreativ enkelhet ingår alltid. En av de starkaste drivkrafterna för oss på Martinsons har alltid varit att göra livet lite enklare för våra kunder. Det är därför vi har ägnat mer än åtta decennier åt att utveckla nya sätt att ta tillvara byggegenskaperna hos trä. Resultatet är ett erbjudande med komponenter och färdiga byggsystem i trä som förverkligar visioner. Det kan handla om att förenkla och möjliggöra magnifika projekt. Eller att leva upp till klimatmål och hitta nytänkande sätt att skapa den lilla detaljen som lyfter helheten. I all sin enkelhet.

Martinsons är en norrländsk familjeägd träförädlingsindustri. Vi är Sveriges största producent av limträ, träbroar och byggsystem i trä för flerbostadshus och hallar. www.martinsons.se

En naturlig del av framtiden

Inbjudan till

2015 Sveriges Arkitekter Swedish Association of Architects

Har du projekterat årets svenska utemiljö?

Sienapriset är Sveriges Arkitekters officiella pris till årets svenska utemiljö. Syftet med denna hedersutmärkelse är att främja god utemiljö genom att sprida kännedom om väl utförda exempel, vad gäller såväl arkitektarbete som byggmästarutförande.

den 15 maj 2015. Prisutdelning sker under högtidliga former på Arkitekturdagen i november.

Ett nominerat objekt ska visa prov på hög gestaltningsmässig kvalitet samt gott tekniskt utförande. Det ska vara aktuellt och bör inte vara äldre än fem år. Sienapriset tilldelas objektet och dess arkitekt.

Skicka ert tävlingsbidrag i ett slutet kuvert märkt ”Sienapriset” till Sveriges Arkitekter, Box 5027, 102 41 Stockholm.

Ni bjuds härmed in att delta i årets upplaga av Sienapriset.

Tävlingen är öppen för alla, så ni behöver inte vara landskapsarkitekter. Välkommen med ditt tävlingsbidrag senast

Årets jury presenteras på www.sverigesarkitekter.se

Vänligen observera att vi inte automatiskt returnerar insänt material. Om ni så önskar, skriv det på ditt tävlingsbidrag.

Ytterligare upplysningar lämnas av prissekretariatet 044-20 25 27 eller gå in på www.arkitekt.se/priser

Sienapriset har delats ut sedan 1992. Tidigare pristagare och objekt är: 2014: (nod)c-o-m-b-i-n-e, Brovaktarparken i Stockholm. 2013: Martin Ehn Hillberg, Hamra Nationalpark, Ljusdal. 2012: Bengt Isling, Hornsbergs Strandpark, Stockholm. 2011: Anders Jönsson och Stina Elonsson, Stortorget, Gävle. 2010: Thornbjörn Andersson, Sandgrundsparken, Karlstad. 2009: Bengt Isling, Norra Bantorget, Stockholm. 2008: Thomas Bernstrand och Sylvia Kornstad-Eriksson, ”Stranden” i Rosenlundsparken, Stockholm. 2007: Anders Falk och Anders Kling, Vasaparken, Stockholm. 2006: Sylvia Kornstad-Eriksson och Gunilla Bandolin, Vassparken med Observatorium, Sickla Udde. 2005: Mattias Nordström, Östra Ågatan, Uppsala. 2004: Adam Caruso och Eva Löfdahl, Stortorget, Kalmar. 2003: Aleksander Wolodarski, Raoul Wallenbergs Torg, Stockholm. 2002: Mattias Nordström, Resecentrum i Norrköping. 2001: Agneta Persson/Gunnar Ericson, Framtidsstaden Bo01, Malmö. 2000: Jonas Berglund, Katarina Bangata, Stockholm. 1999: Bruno Östholm, Henry Dunkers Plats, Helsingborg. 1998: Jan Räntfors, Ryaverket, Göteborg. 1997: Sven-Ingvar Andersson, Förnyelsen av Stationsområdet, Lund. 1996: Ulf Nordfjell/Kerstin Fogelberg, Riddarparken, Jakobsberg. 1995: Tommy Nordström, Kvarteret Visenten, Malmö. 1994: Hasse Johansson, Hestra Parkstad, Borås. 1993: Ingbritt Liljekvist/Tomas Saxgård, Stumholmen, Karlskrona. 1992: Bengt Isling, Starrbäcksängen, Stockholm.

Foto: Mats Persson

Annons Sienapriset 2014.indd 1

2015-02-13 15:53:59

Hansen Millennium® ger maximalt ljusinsläpp Preconal Fasad AB Peter Tervahauta Teknisk support – Hansen profilsystem Tel. 0346-554 50, 070-208 30 61

Preconal_Annonsoriginal_arkitektur 2015_version2.indd 2

Vackra fönsterpartier, med minimal profilyta, för både renovering och nybyggnation.

De smala och smäckra profilerna ger maximalt ljusinsläpp och uppfyller energikraven på lågt U-värde. Levereras som fasta fönster med dolda integrerade öppningsbara bågar och dolda gångjärn. Kan även fås runda, med valvbåge eller partier utan räta vinklar. Välj mellan en mängd olika glaskombinationer, enkelglas, 2- och 3-glas.

Se alla spännande projekt med Hansen Millennium på www.preconal.se

2014-12-11 12:53

LEDAR E

Öppna upp staden Efter terrorattackerna i Paris och Köpenhamn talar de flesta om att samhällets svar på hot om terror måste vara öppenhet. Svaret på misshandeln av en nioårig pojke på centralstationen i Malmö måste vara ökad tolerans. Men hur ser ett öppet samhälle ut? Alltså bokstavligen: Hur fungerar dess dörrar?

De städer vi bygger med glasdörrar in till tempererade gallerior och centralstationer har en egen ordning som påverkar hur vi agerar och på hur vi ser på olikheter och störningar. Hur vi betraktar det avvikande och ljuden som inte hör hemma i den varma luften som hänger kring food-courten och baristadisken, framför det upplysta skyltfönstret med den jovialiska danska BR-gubben.

Polisen beskriver relationen mellan gallerior och offentliga platser så här: ”En offentlig plats kan också vara en galleria med särskilda öppettider. Platsen räknas som offentlig under dessa öppettider.” Vad skulle hända om vi ändrade på öppettiderna? Kan staden öppna gallerior och köpcentrum på natten och på så sätt öppna för fler rörelser genom staden, passager, genom kvarteren?

Nordstan i Göteborg är ett exempel på ett köpcentrum som tidigare var öppet dygnet runt men som började stängas nattetid från 2004. Det område som nu är stängt nattetid i Nordstan kallas i detaljplanen för x-område, en benämning som ger kommunen möjlighet att trygga allmänt ändamål. Nu har Göteborgs stad i samråd med fastighetsägarna valt bort den möjligheten. I en ny detaljplan från 2011 har man givit x-området i Nordstan en tidsbegränsning mellan 6 och 24. Det är i slutänden staden, inte fastighetsägarna, som med en planändring har reglerat öppettiderna.

Men står det x i planen kan en kommun gå in och trygga allmänt ändamål. Det här måste sedan prövas i en lantmäteriförrättning mot den belastning som det här ger fastigheten. Det får inte bli oskälig belastning. Men möjligheten finns när det står x i detaljplanen, vilket inte är helt ovanligt. Ännu större möjligheter finns numera när man bygger nytt i och med den tredimensionella fastighetsbildningen. Med en 3D-fastighet kan man göra själva passagen genom ett kvarter till en egen fastighet där kommunen har huvudmannaskapet. Det som sedan är runt den här passagen, butiker och annat, är fastighetsägarnas.

En inte helt enkel fråga, men värd att ställa. Det givna är värt att ifrågasätta och diskutera. Det finns många företällningar om städer som med jämna mellanrum måste utmanas. Som idén om staden som en plats vi sätter öppettider på och vad den gör med oss som medborgare. o

DA N H A L L E M A R Ä R C H E F R E DA K TÖ R

+ - +

Smarta miljöpartister. Miljöpartiets ungdomsförbund utmanar moderpartiets idé om att man bara ska bygga på redan exploaterad mark.

Bra! Miljöpartiet är ett parti som lokalt gjort sig dummare än vad man är genom att kategoriskt säga nej till exploatering av gröna ytor.

-

Moderna museet. Moderna museet gör vad de kan för att dölja att Arkitektur- och designcenter finns i huset.

Inga böcker eller kataloger i bokhandeln, små skyltar i entrén. Härskartekniker från en finare granne?

RÄTTELSE: Andrea Johnson heter fotografen som tog bilderna av Fylkingen i förra numret.

VÄLKOMMEN YLVA FRID Från den 1 mars har vi en ny redaktör på tidskriften: Ylva Frid. Ylva är bekant för våra läsare genom flera intervjuer, bland annat med Petra Gipp i nr 6/2014, men också med sina kommentarer till projekt och kulturkritik.

Ylva är arkitekt, utbildad i Göteborg och kommer förutom att jobba hos oss fortsätta sitt arbete som arkitekt på arkitektkontoret Spridd i Stockholm. o

17 2/15 · ARKITEKTUR

D EBAT T

→Vi fick ut många lägenheter per krona Juul | Frosts Robert Fekete ser hur tidskriften Arkitektur i sin presentation i nr 7/14 av SML-projektet i Örebro inte tar med den komplexa sidan av att bygga små lägenheter.

Upplägget att sida vid sida presentera projekten Bohus 5 i Malmö och StudentCity i Örebro hade potentialen att bli en intressant och tänkvärd artikel. Men det sätt på vilket de båda projektens ekonomi jämförs gjorde varken projekten rättvisa eller läsaren klokare. Vi vill härmed gärna bidra med lite bakgrund och kompletterande perspektiv.

Förklaringen till skillnaderna i de projektdata som redovisas under respektive projekt står att finna dels i de specifika förutsättningar som rådde för StudentCity och dels i de generella dito som ständigt återkommer vid byggnation av små bostäder. De förstnämnda handlar om förståelsen för ett

den slutliga byggkostnaden. Konsekvensen av entreprenörens val av byggmetod blev att de enda ekonomiska variabler som återstod för arkitekten att skruva på var ytskikt, inredning och detaljutföranden.

Att bygga smått och mycket är räknat per kvadratmeter ett dyrt recept, det är ingen nyhet. Det är också därför helhetssynen utgör själva bevekelsegrunden för ett koncept som SML. Om man gör den alternativa övningen att räkna ut vad det kostar att bygga en enskild lägenhet i respektive projekt får man ett lite annorlunda och i det här fallet kanske mer relevant resultat: Bohus 5: 21 500 kr/kvm x 4 427 kvm för 56 lgh = ca 1,7 mkr/lgh. StudentCity: 36 000 kr/kvm x 3 691 kvm De enda variabler som återstod för 89 lgh = ca 1,5 mkr/lgh.

I korthet har i StudentCity fler för arkitekten var ytskikt, lägenheter uppförts till en lägre byggkostnad per lägenhet. Ur ett inredning och detaljutföranden. vidare perspektiv kan det ses som det pris man betalar för bostaden arkitektoniskt koncepts inneboende styrkor och dess funktioner, det vill säga matlagning, och de sistnämnda hur man väljer att räkna hygien, förvaring, vistelse och sömn. Anpasoch tolka sina resultat. Båda handlar om sade för respektive projekts målgrupp rymkonvention visavi att se på saker med lite mer naturligt nog båda projekten samtliga nya ögon. dessa funktioner. Och de levereras som synes I Örebro valde entreprenören att platsgjuta till någorlunda samma pris. byggnadens stomme i betong samt platsbygDet är olyckligt att betraktelser av det här ga hela kärnmodulen inklusive badrummen. enkla slaget inte görs i artikeln. Den sveDet medförde att ett koncept som Small pande slutsatsen att lägenheterna i Malmö Medium Large (SML) inte kunde utnyttjas till byggts ”för nästan halva priset jämfört med sin fulla ekonomiska potential. Modulisering de i Örebro” dras med en jämförelse mellan och prefabricering ligger i konceptets natur äpplen och päron. Den är missvisande och och utgör ställer ekonomin i StudentCity och SML i en substantiella oförtjänt ofördelaktig dager. parametrar Än viktigare kan man tycka är att läsaren i arbetet hade förtjänat ett utförligare resonemang 18 framemot som kunde ha illustrerat komplexiteten i att ARKITEKTUR · 2/15

→

bygga små bostäder och gett upphov till en angelägen debatt. Med den ofullständiga bild artikeln nu ger kan vi så här i efterhand bara konstatera att det hade varit bättre att avhålla sig från att kommentera projektekonomin överhuvudtaget och låta siffrorna tala för sig själv. Då hade läsaren åtminstone kunnat bilda sig en egen uppfattning.

RO B E RT FE K E TE , J U U L | FRO S T A R K ITE K TE R

Inte tillräckligt bra för pengarna Diskussionen om hur man får ned byggkostnader är en av de viktigaste just nu i bostadsbyggandet. Och Juul | Frosts initiativ med SML är ett intressant inlägg i den diskussionen. Fler arkitektkontor borde ta fram koncept och idéer som utmanar.

Men i Örebro fungerade det inte riktigt.

Det går inte – hur man än räknar – att dribbla bort ett kvadratmeterpris på 36 000 kronor. Arkitekten skyller på entreprenören för att de har tagit över det som är kostnadsdrivande och lämnat arkitekterna med små detaljer. Kanske finns här en potential som inte är uppnådd, men att skylla ifrån sig kommer heller inte att räcka för arkitekterna.

Det är just i helhetssynen och i förmågan att länka samman kedjorna i byggprocessen som arkitektens unika kompetens finns. Och hävda arkitektoniska värden till exempel.

Det må ha blivit många små lägenheter, men många av dem är för dåliga.

Att man i Malmö lyckades få fram så mycket mer arkitektonisk kvalitet till så mycket lägre pris är slående och något att ta lärdom av. o DA N H A LLE M A R

”Allt annat än en hållbar miljö är ohållbart.”

M A GNUS A NDER S S ON, F Ö R S Ä L JNIN G S CHEF, DA L O C

Idag talar vi mycket om miljö och hållbarhet.

Hur står sig Daloc?

– Jag vågar påstå, otroligt bra. Hela vår verksamhet är uppbyggd på ett miljövänligt och hållbart sätt.

Allt annat vore ohållbart.

Hur då?

– Vi köper i princip bara råvaror och beslag. Allt annat tillverkar vi själva. Där sparar vi enormt med transporter.

Produktionen?

– Vi tar vara på överskottsvärmen från tillverkningen i träfabriken. Överskottet värmer upp hela trädörrsfabriken och en betydande del av ståldörrsfabriken.

Och själva dörren?

– Idag är så gott som all färg vattenburen för både våra trä- och ståldörrar. På stålsidan är vi ensamma om det.

Och om du någon gång behöver byta ut en dörr är den återvinningsbar till 98 %.

Våra produktionsmetoder är anpassade för att medverka till ett starkt och ekologiskt uthålligt samhälle. Ett exempel på detta är våra dörrar med vattenburen miljövänlig färg.

Ring oss på 0506-190 00 eller läs mer på daloc.se

Säkra dörrar

se filmen och läs mer om Free.

GRAND PUBLIC FOTO: SAM SYLVÉN STYLING: SOFIE LAWETT

SE F IL ME N OM F L OW Scanna QR-koden, se filmen och läs mer om Flow.

Oavsett vem du är. Så har vi tänkt på dig.

Vedums breda sortiment gör att du alltid kan hitta en badrumsinredning som passar ditt hem och din personlighet.

Oavsett om du gillar det klassiska och tidlösa eller trendiga och moderna kan du vara säker på att hitta din favorit hos oss. Välkommen att höra av dig eller se mer på www.vedum.se.

Vi har redan dig och ditt badrum i tankarna.

Överst. Prototyp för en förarlös google-bil.

Mitten. Reklambild för internetföretaget Uber, som erbjuder en app som sammanför privata chaufförer med resenärer.

Nederst. Neighborland erbjuder verktyg för att stödja lokala initiativ. Bland annat en mjukvara designad för att involvera medborgare.

F O T O (U P P I F R Å N O C H N E D) G O O G L E , U B E R , N E I G H B O R L A N D.

SPÅR AT

DAN HALLEMAR

Navigera i den smarta staden Nu pågår en lågintensiv strid om den ”smarta staden”. Vem ska ta ledningen över utvecklingen där staden blir en plats full av dolda data över rörelser, transaktioner och beteenden? Den datadrivna staden är en lika viktig fråga som det fysiska stadsbyggandet. Mjukvaran kan förändra staden. Mjukvarans betydelse ser man, konstaterar Dan Hill i ett nummer av A+U om ”datadrivna städer” om man tittar på hur sajten Airbnb på sex år tillgängliggjort fler rum än Hilton gjort på 100 år. Och det enbart med kod.

Hill kallar de nya digitala lokala rörelserna – som ”Spacehive”, ”Neighborland” och ”In Our Backyard”, med sloganen ”brings neighborhood projects to life, block by block”, – för urbana parasiter. Det här är sajter som hjälper lokala initiativ att få finansiering till nya lekplatser, nya användningar för rivningshotade byggander, nya offentliga platser. Projekt som det offentliga ofta förbisett eller inte anser det värt att investera i.

Men det är också projekt som är parasiter då de uppstår i staden för sin egen skull. Det allmännas bästa är inte i deras intresse, de driver en egen fråga. Staden och dess stadsplanerare får här en roll att navigera mellan kommersiella fiffiga projekt som vill komma åt medborgarnas rörelser och aktioner i staden och medborgarprojekt som vill skapa nya rörelser.

Man måste hantera risken att smarta lösningar bara är tillgänglig för en del. Vad är drivkraften bakom den smarta staden? Är det som skaparen av taxirörelsen Uber formulerade det ”att lösa alla problem en tjugoåring med pengar på fickan kan ha”? Är den smarta staden robotbilar från företag som Google eller Apple som hjälper staden att bli bilfri?

I sin dystopiska futuristiska serie ”New city” som finns på Vimeo gör arkitekten Liam Young verkliga men överdrivna animationer av städer i en ”technopocalypse”. En möjlig framtid i Samsung city. ”De krafter som formar våra städer”, säger Young, är inte fysiska, ”de är nätverk, de är Wi-Fi”. Samsung-staden är inspirerad av hur Samsung i Sydkorea har börjat investera i fastighetsutveckling och att Apple har en omsättning som är större än många länders BNP. Hur ska städer hantera smarthet på ett sätt som gör dem smarta för alla och inte bara för dem som konsumerar? Så den smarta staden inte blir en digital variant av gallerian. En uteslutande rörelse.

Arkitekter och stadsplanerare behöver intressera sig för digitala lösningar och göra dem till en del i formandet av hela staden. o

→ Hur ska städer hantera smarthet på ett sätt som gör dem smarta för alla och inte bara för de som konsumerar?

21 2/15 · ARKITEKTUR

Crowdplan

JARG O N G

DAN HALLEMAR

En politisk modell för urban förstörelse, folket röstar i planfrågor och förtätning av den relativt glesa villastaden.

När Svenska Dagbladet nyligen meddelade att man ska låta läsarna vara med och välja ut vilka böcker som ska recenseras var det många som drog öronen åt sig. Vad var nu detta för förflackning av det kulturella ansvaret?

Vi befinner oss mitt i Melodifestivaltider där folkets röst är allt. När man i Amsterdam nyligen skulle utveckla en del av den östra hamnen – Ertskade – vände man sig också till folket för att välja vinnare i tävlingen. Det här är en plats som haft flera olika planer sedan 2003, men ingen har blivit av. Men nu bestämde Amsterdams stad att man skulle välja en av de nya tävlande genom att de boende i området hade 50 procent av rösterna, 30 procent av rösterna gavs till fastighetsutvecklarnas entreprenörer och 20 procent veks till projektens grad av hållbarhet. Det vinnande förslaget blev Dam & Partners och Lola Landscape Architects. Intressant nog kan man konstatera att de inte hade vunnit om de inte hade vunnit folkets röster, i så fall hade konkurrenterna från Studioninedots vunnit. Men som gladiatorn Maximus formulerade det i filmen Gladiatorerna: ”Win the crowd”.

Begreppet crowdfunding har under en längre tid varit på tapeten när nya idéer kräver finansiering, men kanske kan vi nu också börja prata om crowdplan. o

Mellanstaden Urbicide I idéprojektet Mellanstaden undersöker Paradiso Arkitekter möjligheter att öka exploateringen i befintliga villaområden med flerbostadshus. Lisa Deurell beskriver arbetet i senaste numret av tidskriften Plan (nr 1/2015).

Utgångspunkten är att svensk bostads- och markpolitik i dag bara möjliggör för tre slags nyproduktion: storskaligt kommersiellt byggande, allmännyttigt byggande och privat byggande av enfamiljshus. De vill öppna för ett ”mellanskaligt kooperativt byggande”. Och det är där den relativt glesa villastaden kommer in. Där finns nämligen gott om plats att bygga nytt. Att kommuner i stort sett aldrig ändrar i befintliga detaljplaner är ett problem, menar de, eftersom det innebär att man betraktar staden som färdigbyggd. Deurell föreslår att man bör skapa en praxis för en regelbunden översyn av gamla detaljplaner. En modell där kommunen reviderar detaljplaner i stadsdelarna för att öppna för byggande på de tomter som finns där. Antingen genom självbyggeri (med kommunalt stöd), kommunalt byggande, kommunal förköpsrätt (återinföra försköpslagen som försvann 2010) eller byggemenskaper. Att en stad inte är färdigbyggd, inte ens i villaområden, är en intressant insikt i förtätnings- och segregationsdiskussionen.

Den privata villatomten bli en gemensam gård. Ja, det öppnar för en infekterad Nimby-diskussion. Men varför ska den vara förbehållen stadsdelar med 22 flerbostadshus? o ARKITEKTUR · 2/15

Istanbul har på 70 år gått från liten storstad på en miljon invånare – full av rumsliga håligheter och tidsfickor – till en av Europas största med 16 miljoner. Det pågår en urban utrensning och massförflyttning i Istanbul. En miljon Istanbulbor står inför hotet att förlora sin bostad. Tarlabasi, Sulukule, Dolapdere, Sarigöl är bara några av namnen på de stadsdelar där det styrande AKP-partiet genomför sin stadsförnyelsepolitik. Mot små ersättningar drivs invånare mot det statliga bostadsbolaget TOKIs nybyggda massprojekt i stadens utkanter, hem de sällan har råd med. På en konferens 2013 kritiserade arkitekturprofessorn Zeynep Gunay förnyelsen av Istanbul och kallade den för urbicide, ”en politisk modell för urban förstörelse”. Fastighetsekonomin har pumpat upp Istanbuls tillväxt genom urban förnyelse av centrala stadsdelar och ständig nyproduktion i periferin. En svällande stadskropp som äter upp sig själv. o

SLÄPP IN LJUSET

För moderna hus med höga krav Sapa Building Systems erbjuder fasadsystem i aluminium och glas med lång livslängd, minimalt underhåll, pålitliga funktioner och hög flexibilitet. Våra system ger arkitekten stor valfrihet i design och utformning och är alltid utvecklade med energihushållning i fokus för att klara våra stränga nordiska förhållanden och krav.

Fasadsystemen är mycket välisolerade och framtagna för att spara, kontrollera och generera energin med hjälp av lågt U-värde, fals för 3-glas isolerrutor samt möjlighet att integrera solavskärmning och solceller på ett estetiskt sätt.

Kontakta gärna vår arkitektsupport för rådgivning på 020-74 20 60.

Sapa Building Systems AB 574 81 Vetlanda Tel. 0383-942 00 www.sapabuildingsystem.se

Inredningstrender kommer och går

1958

Folkhemmet andas framtidstro. Det experimenteras friskt med mönster och former.

1984

Vitt, glas och rena träslag tar över och dominerar större delen av vårt kära 80-tal.

1965

En tid som präglas av elegans och stil.

Större och stramare mönster i dova toner.

1997

Kulörerna kommer tillbaka in i hemmen i form av enklare former och mönster.

Det är viktigt att det känns äkta.

1976

Mys och starka kulörer. En fräck fondtapet i gillestugan står högt på önskelistan.

2010

Medaljongtapeter och stormönstrat är högsta mode. Fondväggen är på allas läppar.

Ett är säkert, saker och ting förändras med tiden. Men det finns saker som är oföränderliga, råvaror som ska hållas fräscha, mat som ska lagas och kläder som ska tvättas. Vi gillar vitvaror med snygga detaljer och smarta funktioner. Vi lever för att utveckla maskiner som förenklar människors vardag. Och för att förenkla din vardag rekommenderar vi att du börjar titta på pålitliga maskiner som bara går och går.

Höger. Nälsta lekplats, Vällingby. Nyréns Arkitektkontor, ansvarig Emma Jonasson.

FOTO STEN JANSIN

VAD B Ö R G Ö R A S?

Patrik Tronde om städernas fria ytor:

→Låt barnens behov rädda staden!

Profithunger och stadsbyggnadsmode tränger undan barnen i staden, säger Patrik Tronde, landskapsarkitekt. Han vill att Boverket utfärdar bindande föreskrifter för barnens friytor vid skolor och förskolor.

”Vi startade ett upprop för bättre förskoleoch skolgårdar och bjöd in andra landskapsarkitekter och konsulter att vara med.

Vi blev förbluffade över gensvaret, vi fick 900 yrkesverksammas stöd. 15 hela konsultföretag och samtliga landskapsarkitekter på tio andra företag. Det var tydligen ett ord i rätt tid.

Vi vill att samhället, i form av Boverket, ska ta ställning för barnens rätt till en dräglig vardag i form av en tillräckligt stor skolgård. Alla är överens om att det behövs minst 20–40 kvm friyta/barn. Oavsett om föräldrarnas val att bo i stan är reellt självvalt eller inte är barnens rätt till friytor odiskutabel. De senaste åren har detta behov trängts undan av den kombination av profithunger och stadsbyggnadsmode som kallas ”den täta staden”.

Tidigare i år blev vi utkastade ur ett pågående uppdrag när jag förklarade att en skolgård med 2,5 kvm/barn var lagstridigt.

Vi får se hur det går, det statueras exempel som tystar även i en demokrati. Civilkurage har inget värde i utvärderingsmodellerna.

Men vi har kanske nått en vändpunkt. I ett planärende nyligen berättade vi att vi tvekat ta uppdraget för att ytan helt enkelt var för liten. Responsen var fantastisk från både beställare och stadsbyggnadskontor: ”Så bra att ni säger ifrån!”. Av allt att döma kommer planförslaget ändras så att barnen kommer åt mer mark.

Skolgårdarnas kris är, som framgått, en stadsbyggnadskris. Och däri ligger en möjlighet att lösa flera problem samtidigt. Idén kommer från ett trick byggarna kommit på när en detaljplan ska göras. Argumentationen brukar lyda: ”Men inte behöver väl förskolan en egen tomt, de kan väl leka i parken? Mer plats för bostäder!” Även om parken bara är en liten remsa grönt.

Vi vill vända på steken och göra väldimensionerade skol- och förskolegårdar i staden (50 kvm/barn) som blir öppna och välkomnande parker på kvällar och helger.

Utöver att barnens vardagsmiljö säkras förbättras skolans integration i lokalsamhället. Men framförallt får alla njuta frukterna av riktiga friytor i stan. Det rekreativa behovet som parker kan tillgodose är allmänna, precis som leken, kreativiteten, öppenheten och nyfikenheten som barnen inte sällan är bättre på.

Just allt detta kommer också att förbättras hos de vuxna när deras park är utformad för barn. Bort postmoderna statussymboler – in påverkbara trivseloaser. Men hur då? undrar nu engagerade men desillusionerade tjänstemän som tystats ännu hårdare av sina överordnande än vi av våra beställare.

Vi har svar på det: Boverket utfärdar bindande föreskrifter som ställer krav på minst 50 kvm/barn tillgänglig friyta med höga kvaliteter till alla skolor och förskolor. Med ett enkelt pennstreck vänder myndigheten

den ångestdrivande stadsbyggnadskatastrofen till en hoppfull framtid för barnen och alla andra. Sakligt sett kan beslutet lätt motiveras. Problemet ligger i hur man väljer att beskriva ”konsekvenserna”. Ett motargument som kommer som ett brev på posten från Yimby-anhängare och andra är så klart bostadsbristen.

I Stockholm finns möjligheter att lösa den utan att tränga ihop alla på små ytor.

Bland annat genom att bygga på Bromma flygplats. Nya trick kan utvecklas bland exploatörer för att gå runt en föreskrift.

Men då får vi hitta på nåt nytt!

Och när spelreglerna blir tydliga kommer många också att bejaka de möjligheter verksamhetsanknutna friytor ger. De centrala funktionerna för stadens friytor är påverkbarhet, natur, odling, lek och rörelse.

Den goda skolgården tillgodoser just dessa funktioner. En stad där barnens dagliga behov respekteras kommer att bli en mänskligare stad. Kanske inte en effektivare stad i kortsiktiga monetära termer men en bättre stad att leva i. Och att i allt från planärende till byggskede utforma de samutnyttjade friytorna på ett mångskiftande och estetiskt intressant sätt kommer bli fantastiska arbetsuppgifter!” o PATR I K TRO N D E , L A N D S K A P SA R K ITE K T, S VE N A H E R M E LI N A B. B ER ÄT TAT FÖ R DAN HALLEMAR.

25 2/15 · ARKITEKTUR

TEMA

*ARKITEKTURFOTO

26 ARKITEKTUR 路 2/15

Foto ur det pågående projektet More Places. Bilden togs 2012 och föreställer en vagn utanför Umeå, där vännen Tryggve bor.

FOTO HENDRIK ZEITLER

Ett personligt arkitekturfotografi kräver något annat än bara människor på bild.

INTRO

DAN HALLEMAR · JULIA SVENSSON

Någonstans mellan Photoshop och Instagram blev verkligheten grå och medioker. Den uppkopplade människan har utvecklat en vana att se omvärlden genom vänners instagramfilter, och att själv betrakta den som ett potentiellt fotografi. Vilket gör att den vanliga världen fått det allt svårare att hävda sig i det bildflöde som ögon och hjärnor anpassat sig till. Och även om vi vet att bilder är retuscherade och arrangerade så tror det mänskliga ögat på vad det ser. Det är så bilder fungerar.

Tidskriften Arkitektur påverkas också av den här utvecklingen. Vi vill alltid publicera de bästa bilderna. Liksom alla andra tidningar och tidskrifter, digitala eller på papper. Snygga bilder med sug i. Som sticker ut i mängden.

Alla bilder esteticerar verkligheten i någon mån, även bilder som klassificeras som dokumentärfotografi. Fotografer vill ta spännande bilder och scannar verkligheten efter passande motiv.

Iwan Baans bilder från slummen i Torre David i Caracas, aktuell på utställningen Constructing Worlds – Photography and Architecture in the Modern Age på ArkDes till och med den 17 maj, är ett typiskt exempel på hur fotografi kan göra fattigdom förföriskt vacker, och därmed sälj- och publiceringsbar. En annan genre där förskönandet nått nya nivåer är ruinromantiken – nedgångna hus är snyggare på bild än i verkligheten.

En av konsekvenserna i jakten på snygga bilder är att byggnaders verkliga utseende mörkas. Sajter som Dezeen och Archdaily pumpar dagligen ut perfekta bilder på till synes perfekta projekt. Vilket på sikt kan bli ett trovärdighetsproblem för oss som publicerar arkitektur. Bilder är ju ofta det enda allmänheten ser av en byggnad.

Tidskriften Architectural Review tar i sitt senaste nummer upp problematiken; om vi skulle publicera bilder som tydligare visade gråvädersfasader och byggnaders brister skulle tidskriften se betydligt tristare ut, och kanske skulle färre vilja läsa.

En intressant lösning på problemet står tidningen The Guardians arkitekturkritiker Oliver Wainwright för. Han utnyttjar sociala medier

27 2/15 · ARKITEKTUR

för att publicera en alternativ bild av de byggnader som The Guardian visar – vilket i princip endast är byggnader av stjärnarkitekter. Hans recension i tidningen trycks tillsammans med pressbilderna av byggnader som till exempel Fondation Vuitton i Paris. Men tusentals följare på Twitter får även se hans mindre perfekta bilder tagna med mobilkamera.

Kanske skulle en ”ärligare” arkitekturbevakning på nätet, i kombination med dagens avancerade bildkultur, kunna leda till högre kvalitet?

28 ARKITEKTUR · 2/15

De bilder av arkitektur som oftast publiceras i alla tidskrifter runt om i världen är beställda och betalda av arkitekter. Många av de här arkitekterna som beställer bilder har nu börjat efterfråga – och i vissa fall kräva – människor på bilderna.

Det som är oroande – eller kanske otillfredsställande – med det vardagliga hantverket arkitekturfotografi som syftar till att beskriva och förmedla en byggnad, en plats, en inredning är frånvaron av det sociala rummet. Hela den så vanliga diskussionen om det ska vara människor eller inte på arkitekturfotografier bottnar i det. Men det där med människor är en alldeles för enkel lösning. Ett socialt sammanhang är inte bara människor som rör sig.

När man tittar på bilderna från 1930 till 1985 som vi visar i det här numret – och som också visas som ett svenskt tillägg till ArkDes utställning Constructing Worlds – så finns där en del fotografier som känns som sval reklam för en ny arkitektur.

En typ av fotografi som Malena Rydell (sid 84) skriver mäter ut ”ett avstånd mellan den verklighet som pågår därinne och byggnaden så som den stolta arkitekten helst vill att vi ska se den”. Hon refererar till arkitekturhistorikern Stina Hagelqvist och konstaterar att fotografierna i ArkDes samlingar är uppfostrande, de skulle lära folket den goda smaken.

Inte sällan är svaret för att minska det där avståndet, som sagt, att placera in människor på bilderna. Men är det så enkelt?

Arkitekternas renderingar är ofta fulla av människor på väg åt olika håll. Detta till trots är de ofta själlösa och utan känsla för det sociala rum som kommer att bli resultatet. En sorts reklambild. Om arkitekturfotot i sin, och arkitekternas, vilja att

Foton av Bernd och Hilla Becher.

Visade på ”Constructing Worlds – Photography and Architecture in the Modern Age” på Barbican Art Gallery. Utställningen visas på ArkDes i Stockholm till och med 17/5.

FOTO CHRIS JACKSON / GE T T Y IMAGE S

befolka bilderna närmar sig renderingen, så är det snarare ett steg bort ifrån ett verkligare fotografi.

Människor kan göra skillnad i en bild, men de behöver inte göra det. När Bernd och Hilla Becher fotograferar industribyggnader som skulpturer, och sätter samman dem som typologier helt utan sammanhang, betyder det inte att byggnadernas sociala plats försvinner. Tvärtom. Styrkan i idén framkallar ändå bilden av en tid. Det är inte konstigare än att den viktigaste människan i arkitekturfotot är personen bakom kameran.

Det är inget esteticerat idealiserande. Det är sakligt och nyfiket.

Så vi skulle vilja vända på resonemanget: det var arkitekturen som ville uppfostra. Fotograferna dokumenterade denna idé.

C G Rosenbergs bild av Sidsjöns sjukhus (sid 78) kan läsas på två sätt. Som en idyllisering av det moderna samhällets brutala landning i det lantliga Medelpad och som en kärv vidräkning med tron på förnuftet och dess avståndstagande till hantverkskunnande. Genom kameralinsen ser Rosenberg helt enkelt folkhemmet växa fram.

Det är de heroiska och storslagna idéerna om en ny arkitektur – och fotografens känsla för dem – som gör att bilderna blir som de blir. Både i C G Rosenbergs bilder av Eskilstuna badhus (sid 77), en kvinna på trampolinen i ett till synes perfekt rum, Lennart Olsons bilder av den ständigt växande varvsmaskinen Kockums (sid 72) eller Sune Sundahls bilder av Medborgarhuset i Eslöv (sid 62). Och Jan Olssons kontorsmiljöer (sid 80) som en lågmäld skildring av ett representativt kontorslandskap. Det är både arkitekturfotografi och bra dokumentärfotografi.

Under modernismen var arkitekturens uppgift ofta att skapa helt nya platser och miljöer. I dag ska arkitekturen snarare bidra till en redan existerande omgivning. Arkitekturfotografiet, har vi märkt, upplever ett liknande skifte. Från att avbilda solitära objekt till att gestalta byggnader i ett sammanhang.

Inom dagens svenska arkitekturfotoscen finns en efterfrågan på kommersiella bilder på nybyggd arkitektur. Samtidigt finns en stark tendens att skildra arkitektur i ett större sammanhang. I dessa bilder har arkitekturen en central roll i att berätta om världen: ekonomi, kultur och politik. Fotograferna är inte

uppdelade mellan de två genrerna. Tvärtom. De som sysslar med konstnärliga projekt tar ofta beställningsjobb och tvärtom.

Få av de bilder som visas i samband med intervjuerna på kommande sidor är kommersiellt arkitekturfoto. Vi har i stället låtit fotograferna välja ut de bilder de bäst anser motsvarar deras syn på fotografi.

Detta för att vi på senare år i Arkitektur tycker oss se att gränsen mellan det kommersiella och det personliga arkitekturfotot sakta håller på att smälta samman.

I tidskriften publicerar vi oftare dokumentära eller subjektiva bilder, men också för att arkitektkontor allt oftare nu tycks välja bilder med en tydligare personlig karaktär, oftare ser arkitekternas vilja att släppa kontrollen över objektet och låta det bli en del i en fotografisk gestaltning. Det är en tacksam utveckling för oss som visar ny arkitektur.

Men allt foto esteticerar i någon mån verkligheten, även det subjektiva och dokumentära. Det handlar med andra ord om vad fotografen vill framhäva. Konstfotografen Hendrik Zeitler (sid 46) intresserar sig mest för arkitektur vars funktion skiftar över tid. Åke E:son Lindman, en av Sveriges mest kända kommersiella arkitekturfotografer, (sid 30) fängslas å andra sidan av tidlösheten i arkitekturbilder utan människor.

Ioana Marinescu (sid 42) fascineras av hus som har en relation med det svenska landskapet. Mikael Olsson (sid 38) försöker skapa en personlig dialog med huset han porträtterar. Katarina Despotovics bilder från Kvillebäcken i Göteborg (sid 34) avslöjar värden och kvaliteter man från stadens håll valt att inte visa, för att kunna exploatera platsen och bygga ett nytt bostadsområde.

Bilder som bär en fotografs signum, där fotografens blick får råda framför arkitektens, kommer att bli både intressantare som fotografier men också få arkitekturen att börja leva. Det som skiljer ett intressant arkitekturfotografi från ett ointressant är inte arkitekturens kvalitet eller ens objektets originalitet, utan fotografens vilja att undersöka och att se. o

29 2/15 · ARKITEKTUR

Höger. Oscar Niemeyers berömda trappa i utrikesministeriet i Brasilia, 1970 (foto från 2000).

*A R K I T E K T U R F O T O

D IALO GEN

I N T E R VJ U J U L I A S V E N S S O N

Åke E:son Lindman:

→Fotografen påverkar synen på arkitektur. Åke E:son Lindman är Sveriges mest kända klassiska arkitektur fotograf. Han föredrar tidlösa bilder, centralperspektiv och enkla vinklar. Hans strävan är att vara så dokumentär som möjligt.

Vad är det första du letar efter när du kommer till ett hus?

— Initialt försöker jag få en överblick över byggnaden. Jag startar gärna med de stora dragen. Husets läge, kontexten, helhetsbilder och därefter går jag kanske in på detaljer.

Egentligen ganska enkla och självklara vinklar.

Jag är väldigt mycket en klassisk arkitekturfotograf och föredrar centralperspektivet. Alltså mycket 90 och 45 graders vinklar.

– Villa Moelven, av Widjedal Racki (Arkitektur nr 1/2015), hade många spännande vinklar, var utmanande att jobba med. John Pawsons villa i Trångsund (sid 94) likaså men på ett annat sätt. Minimalism med självklara vinklar.

Jag har fotograferat Pawsons arkitektur förut och vet hur han tänker.

30 ARKITEKTUR · 2/15

Vilket ljus tycker du är bäst att jobba i?

– Idealt är väl en blå himmel med små lätta moln men jag kan gilla ett så kallat demokratiskt ljus, det vill säga molnigt som ger möjlighet att dokumentera byggnaden från alla håll utan att få ett direkt motljus. Men generellt kan sägas att de flesta uppdragsgivare vill ha, nästan kräver, sol och blå himmel. Hur som helst styr ljuset väldigt mycket hur jag rör mig runt i och utanför objektet. Om jag har möjlighet fotograferar jag huset under en hel dag så att

jag även fångar skymningsljuset, den så kallade blå timmen, som ofta skapar dramatiska bilder.

Har byggnader och platser en själ? Och hur fångar man den i så fall?

– Jag tror absolut att byggnader och platser har en själ. Däremot kan det vara svårt att fånga detta i en bild. Ur en mångfald bilder utkristalliserar sig det typiska för respektive byggnad och efter ett antal år blir det kanske kvar en handfull bilder som håller och som blir de ikonbilder som kommer att leva kvar i folks minnen.

Arkitekturfotografen påverkar, på gott eller ont, människors syn på arkitektur väldigt mycket.

Hur förhåller du dig till analog respektive digital teknik?

– Jag är i grunden en analog fotograf och gick inte över helt till digital teknik förrän omkring 2010. Visst har det blivit mycket bekvämare och enklare. Jag reser nu med mycket lättare utrustning än på 90-talet till exempel. Samtidigt tycker jag att det är tråkigt att vi har tappat den fysiska kontakten med själva fotografiet. För mig är det viktigt. Då fanns en tröghet i själva tekniken som också skapade eftertanke kring varje bild som jag kan sakna i dag.

– Den digitala tekniken har gjort det mycket enklare att retuschera. Kanske lite för enkelt.

Själv vill jag gärna vara så dokumentär som möjligt och inte förändra originalbilden för mycket. Men självklart gör vi mindre retuschering som till exempel borttagande av gröna utgångsskyltar etcetera, som jag vet att arkitekterna ogillar och inte har kunnat vara med och styra.

ÅKE E:SON LINDMAN

31 2/15 · ARKITEKTUR

*A R K I T E K T U R F O T O

Nedan. No Picnics lokaler i Stockholm, Elding Oscarson, 2011.

Nedan. Fritidshus Lagnö, Tham Videgård Arkitekter, 2012.

Hur förhåller du dig till människor på bild?

– Jag har i princip inget emot människor i bild men för mig kommer arkitekturen i allra första hand. Gärna människor i bild om det kommer sig naturligt, som skalor i rummet.

Min bild på Oscar Niemeyers berömda trappa i utrikesministeriet i Brasilia är ett bra exempel på detta. Kvinnan i bild stannade upp tillräckligt länge i bild för att frysas men samtidigt finns transparensen där när hon börjar gå under exponeringstiden. Ny digital teknik med möjlighet till större bländare och kortare

ÅKE E:SON LINDMAN

exponering gör också att det är enklare att fotografera arkitektur med människor inkluderat och fortfarande med stort skärpedjup.

För mig personligen fängslar dock bilder på arkitektur utan människor mer. Jag tycker om känslan av tidlöshet i dem.

Vilka arkitekturfotografer inspirerar dig?

– En av mina första favoriter var Eugène Atget vars bilder från sekelskiftets Paris var mycket inspirerande för mig. Andra viktiga inspirationskällor har varit Walker Evans, Julius Shulman och Ezra Stoller. Jag har också tittat

mycket på japansk arkitekturfotografi och lärt mig mycket av deras fantastiska teknik. Bland svenska fotografer har nog C G Rosenberg betytt mest. Om man har möjligheten att få se en svit originalprintar av honom, till exempel från Tändstickspalatset i Stockholm, så slås man av hans skicklighet och kvaliteten i slutresultatet trots begränsningar i den tidens kamera och teknik (glasplåtar och printing out paper-teknik). En stor förebild för mig. o I NTE RVJ U AV J U LI A S VE N S S O N

FAK TA Född: 1953 i Stockholm, uppvuxen i Luleå.

Bor: I Stockholm.

Utbildning: Fotografisk yrkesskola, Luleå 1973–75.

Konstfack, Stockholm 1975–77.

Bakgrund: Frilansfotograf med inriktning på arkitektur sedan 1985. Driver firman ihop med hustrun Lena Lindman.

Har haft en lång rad utställning ar både i Sverige och internationellt. Har varit fotograf till ett stort antal böcker, bland annat 14 Swedish embassies, Gert Wingårdh – architect, Funkis – stilen som byggde Sverige samt egna boken Pure Architecture.

Just nu: Arbetar med en bok om FN-byggnaden i New York. Medverkar regelbundet i såväl svenska som internationella tidskrifter som behandlar ämnena arkitektur, design och inredning.

33 2/15 · ARKITEKTUR

*A R K I T E K T U R F O T O

D IALO GEN

Ur den kommande fotoboken om Kvillebäcken i Göteborg. Tre par skor på utsidan av en gul industribyggnad vittnar om moskén den inhyser.

I N T E R VJ U J U L I A S V E N S S O N

Katarina Despotovic:

→I Kvillebäcken skapas en ny själ åt platsen.

Katarina Despotovic utforskar livet som levs i hus och hur platser används av människor. Hon arbetar helst i ”dåligt” väder. Milt grått ljus ger utrymme åt detaljer.

Vad är det första du tittar på när du kommer till ett hus?

– Det första jag tittar på är silhuetter, strukturer, färger, former och så vidare. Den allmänna känslan i området. Första intrycket är viktigt, det kommer aldrig igen. Sedan letar jag efter rörelsemönster – används området, byggnader eller platsen på sådant sätt som de avsetts för? Det är oerhört intressant tycker jag, diskrepans eller överensstämmelse mellan planering av funktion, form och estetik och den praktiska tillämpningen. Naturligtvis beror allt detta på hur det är tänkt att bilden ska användas och hur fria händer jag har.

34 ARKITEKTUR · 2/15

Vilket ljus tycker du är bäst att jobba i?

– Det är egentligen lättare att säga vilket ljus jag inte är så förtjust i, och det skulle i så fall vara alltför skarpt solljus. Jag föredrar alltid det gråa, det ”dåliga” vädret. Men det beror också på situation. En del av berättelsen om ett område eller plats är hur ljuset faller på byggnader och gator, i till exempel skarpt solljus eller på kvällen. Skarpt solljus kan ge intressanta reflektioner, skuggor och skapa kontraster som förstärker en känsla eller styr människors rörelser, medan det milda gråa ljuset är mer vilsamt och ger större utrymme att se det lilla, de små detaljerna, de små spåren efter vardag.

Har ett hus och platser en själ? I så fall, hur fångar du den?

– Om man kan tala om att en plats eller byggnad har en själ så måste det vara förknippat med mänskligt liv anser jag. Många menar att gamla områden skulle ha mer själ än nya, eller att till exempel landshövdingehus har mer själ än höghus. Men det handlar ju egentligen inte om höjden på husen, promenadstråken eller estetiken. Jag tror att det handlar om hur man ser på de liv som levs i husen, och om man är beredd att se förbi stereotypa föreställningar.

– I planering och marknadsföring av Kvillebäcken i Göteborg planerar man hur människor ska röra sig i området, var de ska gå och köpa sin mat, parkera sina cyklar, dricka sitt kaffe och så vidare. Man försöker öka attraktionskraften i området genom att skapa en viss stämning, känsla och identitet, eller om man så vill kalla det – själ. Tidigare, innan man rev hela området, fanns det utrymme för människor att finna sina egna vägar och skapa sin egen estetik, just för att det var lite slitet och inte fanns några givna anvisningar.

– I en av mina bilder ser man den gula fasaden på en klassisk industribyggnad. Utanför dörren står det tre par skor prydligt ställda mot väggen, vilket visar att någon känt omtanke om det som finns på insidan – tillräckligt mycket för att ta av sig skorna innan man klivit in.

På insidan finns en moské, med mjuka röda heltäckningsmattor och väggar täckta med bokhyllor. Industribyggnaden som vid första anblicken kan te sig ointressant eller oattraktiv är värdefull för dem som använder den.

35 2/15 路 ARKITEKTUR

*A R K I T E K T U R F O T O

36 ARKITEKTUR · 2/15

Nedan. Kvillebäcken i Göteborg (2013).

K ATA R I N A D E S P O T OV I C

Nedan. Hamburg. I ett av de ockuperade husen i Gängeviertel (2011).

Hur ser du på bildbehandling och retuschering?

– Jag bildbehandlar och retuscherar så lite som möjligt. Det som finns i sökaren när bilden tas ska finnas med i den slutliga bilden, anser jag. Sedan är det okej att till viss del förstärka eller dämpa, till exempel molneffekter eller nyanser, lätta upp skuggpartier osv. Jag bildbehandlar enligt ungefär samma principer som på den analoga tiden. Bättre att stå ut med sina

tillkortakommanden som fotograf än att förvanska. Jag beskär väldigt sällan bilder, och vid de tillfällen jag gjort det har jag oftast tappat ”sugen” för bilden. Det roliga och intressanta är ju att försöka fånga med sökaren. Och man vet ju oftast redan när man tar bilden om man satt den eller inte.

Vilka arkitekturfotografer inspirerar dig?

– Jag skulle vilja nämna fotografen Ingmar

Jernberg, och hans fantastiska bilder från miljonprogrammet i Frölunda under 1970-talet. Han har en stark känsla för form och arkitektur, men också en fin närhet till, och känsla för, människorna i området. Det är ett unikt tidsdokument av arkitektur och människor, men också över de stadsplaneringsideal som rådde då och som låg till grund för miljonprogrammen. o I NTE RVJ U AV J U LI A S VE N S S O N

FAK TA Född: 1971 i Angered, Göteborg.

Bor: I Göteborg.

Utbildning: Studerade fotografi på Perth College, Skottland. Magisterutbildning i Kultur studier (Culture studies) vid Göteborgs universitet.

Bakgrund: Började arbeta som fotograf i början på

1990-talet. Jobbade fram till 1999 med att rapportera från krigen i det forna Jugoslavien, och sålde till olika dags- och veckotidningar i Sverige.

Just nu: Håller på att avsluta arbetet med en fotobok om omvandlingen av Kvillebäcken i Göteborg.

Har följt händelser och

människor i området i snart fem år, och har på så vis samlat unik dokumentation över hur ett återanvänt industriområde omvandlas till ett dyrt och exklusivt bostadsområde, och vilka konsekvenser det fått för människorna där.

37 2/15 · ARKITEKTUR

*A R K I T E K T U R F O T O

D IALO GEN

SK12.2002 © Mikael Olsson, C-print, Galerie Nordenhake (Från serien Södrakull Frösakull)

I N T E R VJ U J U L I A S V E N S S O N

Mikael Olsson:

→Det handlar om att lyssna som i en relation.

Mikael Olsson vill skapa bilder som minnen, utan yviga gester. När han kommer till ett hus tar han en kopp kaffe och försöker skapa en dialog med huset.

38 ARKITEKTUR · 2/15

Vad är det första du tittar på när du kommer till ett hus?

– Jag försöker förstå huset, går till exempel igenom alla rum och registrerar med alla mina sinnen och försöker få ett känslomässigt intryck. Jag försöker uppfatta det specifika i arkitekturen och bryta ned det tredimensionella och tolka det till en bild. Samt att välja de stämningar som tolkningsmässigt är karaktäristiska. Jag vill lära känna huset genom att ha en dialog med det, precis som en person.

Det kan vara så enkelt att man tar en kaffe och lyssnar in huset, låter ljus och ljud närma sig till att man sover över i huset och lever något slags vardagsliv. Som i en relation handlar det om att lyssna och vara inkännande också.

– Jag vill bli medveten om hur jag erfar rummet för att kunna återge det i ett fotografi. Jag tänker inte mer eller mindre konstnärligt, jag försöker göra en intressant tolkning och är inte så intresserad av en regelrätt representation. Ett rum är både identitet och roll.

– Jag tycker att arkitekterna Jacques Herzog och Pierre de Meuron har ett unikt förhållande till fotografi och representation av arkitektur som är bortom det beskrivande. De har sedan början av 1990-talet samarbetat med konstnärer som arbetar med fotografi och bild. Den schwei-

ziske arkitekten Christian Kerez har också ett intressant förhållningssätt till bild men han är också själv fotograf och djupt konstintresserad.

Vilket ljus tycker du är bäst att jobba i?

– Det skugglösa ljuset när solen ligger bakom höga moln och som får motivet att träda fram utan dramatiska skuggor. Jag vill skapa ett minne som inte har en massa yviga gester utan som låter motivet träda fram.

Har hus och platser en själ? I så fall, hur gör du för att fånga den?

– När jag närmade mig Bruno Mathssons hus Frösakull utgick jag från en attraktion som jag ville utforska. Jag började konceptuellt förvandla huset och dess rum i olika scener, ibland genom att lyfta bort alla möbler eller genom att återskapa möjliga rum. Till exempel så har jag cirka 20 olika fotografiska versioner från Frösakulls vardagsrum. Det i sig talar emot en entydig bild av platsens själ. Jag ser byggnaden Frösakull som ett koncentrat av Sverige genom dess förhållande till ljus, luft och dess personliga modernistiska historia med Bruno Mathsson.

– I Södrakull undersöker jag även fotografiets förhållande till seende, perspektiv, vision och voyeurism. Gemensamt i båda arbetena är dialogen mellan intimitet och frånvaro, samt en idé om vad minne eller ett oprecist minne kan vara. Jag vill lyfta frågor bortom motivet som kan nå djupare in i oss alla. Varför tittar vi på en bild? Vad gör en bild med oss? Vad har vi för förhållande till rum?

39 2/15 路 ARKITEKTUR

*A R K I T E K T U R F O T O

40 ARKITEKTUR 路 2/15

FK03.2003 © Mikael Olsson, C-print, Galerie Nordenhake (Från serien Södrakull Frösakull)

MIKAEL OLSSON

Hur ser du på bildbehandling och retuschering?

– Bildbehandling, manipulation och retuschering har existerat sedan fotografins födelse vid val av objektiv, film, papper eller genom att klippa och klistra. Det är bara verktygen som förändras. Titta på Le Corbusiers bilder från Villa Schwob (1912–16) där han retuscherade bort oönskade detaljer för att visa idén om byggnaden snarare än att beskriva den journalistiskt.

– Södrakull Frösakull, till exempel, är en analog process med kamera och film. Bilderna är manuellt kopierade av mig utan något digitalt efterarbete. För mig har storformatskameran ett motstånd som gör att man tvingas sänka hastigheten och öka koncentrationen i seendet, i den analoga filmen finns en materialitet som är mer fysisk. Jag arbetar även digitalt i processen när jag inte kan uppnå det jag vill och använder även digitalkamera i uppdrag.

Vilka arkitekturfotografer inspirerar dig?

– Jag intresserar mig för bild, konst och arkitektur men genren arkitekturfotografi är inget jag tänker på. Jag är snarare intresserad av konstnärer som genom bild närmar sig den byggda värld vi lever i med dess arkitektur.

Några exempel är serien Theaters av Hiroshi Sugimoto, där arkitekturen står som fond i hans intresse att avslöja tid i fotografi samt Strassen av Thomas Struth där en existentiell närvaro framträder i de avfolkade stadsrummen. Bilder av brott av Lars Wallsten beskriver också rum på ett intressant laddat sätt. Men se även gärna Lewis Baltz, Michael Schmidt, Dan Graham, Sophie Ristelhueber samt Dayanita Singh. o I NTE RVJ U AV J U LI A S VE N S S O N

FAK TA Född: I Lerum.

Bor: I Göteborg och Stockholm.

Utbildning: Studerat vid Högskolan för Fotografi och Film, Göteborgs universitet (1993–96), Brooks University of Photography, Santa Barbara, CA (1995) samt studerat Teori och Historia vid

Institutionen för Arkitektur, Chalmers, Göteborg (2001–02).

Bakgrund: Bok Södrakull Frösakull, Steidl 2011. Har visat sina arbeten på bland annat Columbia University, New York (inbjuden av Mark Wigley), Hasselblad Center, Göteborg och Galerie

Nordenhake, där han är representerad.

Just nu: Arbetar med ett fotografiskt verk i dialog med Herzog & de Meuron och Ai Weiwei. Medverkar i en grupputställning på Galerie Nordenhake i Berlin till och med den 7 mars.

41 2/15 · ARKITEKTUR

Ne xn

Höger. Kapellet i Höör av Bernt Nyberg, 1972 (foto från 2014).

*A R K I T E K T U R F O T O

D IALO GEN

I N T E R VJ U J U L I A S V E N S S O N

Ioana Marinescu:

→Jag gillar de skiftande årstiderna i Sverige.

Londonbon Ioana Marinescu dras till byggnader som har en stark relation med naturen. Sedan några år samarbetar hon med arkitekten Johan Celsing.

42 ARKITEKTUR · 2/15

Vad är det första du tittar på när du kommer till ett hus?

– Förmodligen letar jag efter en personlig relation med byggnaden, en väg in. Är det något jag kan identifiera mig med, eller åtminstone kan förstå och tolka? Som min mentor Hélène Binet brukade parafrasera John Hejduk: ”Har byggnaden en själ?”. När jag tittar på en byggnad är min utbildning till arkitekt alltid närvarande. Jag ser saker med en kritisk blick, jag tar bort och ger emfas. Ibland redesignar jag byggnaderna inuti mitt huvud. Men det vill arkitekterna nog inte veta…

– En promenad är det första mötet med platsen, där idéer börjar ta form och där jag börjar etablera sammanband mellan rum, material och förstå hur ljuset faller. Att fotografera byggnader kan verka så statiskt, men när man missar en perfekt strimma ljus eller en person som går förbi – då begriper man att det handlar om att fånga ögonblicket.

Det bästa arbetet gör jag med en analog storformatskamera, varje bild tar en stund att arrangera, men det ger dig också tid att tänka.

Jag tar inte många bilder per dag, men å andra sidan slänger jag nästan aldrig en bild. Att fotografera digitalt är mer en process där du skjuter från höften, och sedan tillbringar mer tid med att välja bilder framför datorn.

Vilket ljus tycker du är bäst att jobba i?

– Jag försöker att arbeta under dagen, med naturligt ljus och väntar inte på särskilda väderförhållanden, även om jag älskar att fotografera i snö eller dimma. Det finns djupt atmosfäriska förhållanden som tar över hela sammanhang och ger verkligheten ännu ett lager. Men det är sällsynt i Storbritannien där jag arbetar, så jag antingen reser eller gör det bästa av vad som finns på platsen. I England eller Skottland kan du till exempel få de mest spektakulära moln – lågt stående sol under tunga gråblå moln.

– Jag arbetar i svartvitt vid starka ljus- och skuggförhållanden och i färg i enkelt grått ljus.

I Sverige gillar jag de skiftande årstiderna och att ljuset förändras mycket under året. Mitt första uppdrag i Sverige var den 1 december på Gotland. Det fanns knappt något ljus alls.

Men jag har återvänt många gånger sedan dess.

I serien Gas pipes, fotografier från mina farföräldrars stad i Rumänien, väntade jag på snö och enkelt ljus – ingen sol, inga skuggor – så att det gula i de nyinstallerade gasledningarna skulle läsas som en teckning mot stadslandskapet i bakgrunden.

Hur fångar du byggnadens eller platsens själ?

– Jag dras naturligt till byggnader som har en stark relation med naturen. Så platsens själ är redan där – jag måste bara finna ett sätt att gestalta det med kameran. Jag undersöker landskapet och hur byggnaden möter marken, relationen med naturen och människans material, och hur insidans rum öppnar sig mot omgivningen.

IOANA MARINESCU

43 2/15 路 ARKITEKTUR

Nedan. Ur serien Gas pipes, fotografier från farföräldrarnas stad i Rumänien.

*A R K I T E K T U R F O T O

– Johan Celsing beskriver nya krematoriet som ”en sten i skogen”. Jag försökte förmedla detta, byggnadens ödmjuka natur i förhållande till skogen. Hur teglets färger under novemberhimlen liknade trädstammarna.

– Ett av byggnadens rum är särskilt poetiskt – entrérummet med en högrest stenkolonn och intill den det tomma utrymmet som öppnar sig mot himlen och inte leder någonstans… Detaljerna spelar in, hur teglet murats, och den långsamma övergången inifrån till utsidan, mot naturen, och utrymmet mellan stenarna som lämnats för gräset att växa i.

Det sades om Riksutställningars byggnad på Gotland att den skulle bli en vacker ruin (James Payne, Architecture Today nr 10/2008).

44 ARKITEKTUR · 2/15

Jag undrar hur krematoriet kommer att se ut i en avlägsen framtid.

Hur ser du på bildbehandling och retuschering?

– Det mesta av mitt arbete görs på storformat med ektachrome-färgfilm, och ibland på svartvit film. När jag scannar och photoshoppar försöker jag hålla mig så nära originalet som möjligt. Jag retuscherar minimalt och har turen att arbeta med skickliga assistenter.

– Personligen saknar jag den svartvita kopieringen, koncentrationen och upplevelsen en hel dag i mörkrummet. Detta är något jag fortfarande försöker förmedla till studenter: att arbeta med begränsningen hos film och analoga

IOANA MARINESCU

Nedan. Nya krematoriet i Skogskyrkogården, Stockholm. Av Johan Celsing Arkitektkontor 2013.

kameror, med fotografiets hantverk och känslan att bilder också är föremål, med specifika dimensioner, materialitet och textur.

Vilka arkitekturfotografer inspirerar dig?

– Jag gjorde min praktik hos Hélène Binet.

Jag beundrar hennes verk. Hon är en mästare på svartvitt, på abstraktion, och har hög intensitet i sitt sätt att arbeta, och är mycket precis.

Samt en väldigt varm person. Den holländske fotografen Bas Princen vidrör en annan sida av mitt intresse för fotografi – han ser med ironisk blick på storskalig transformation av städer och landskap, och skapar noggrant komponerade och väldigt vackra stora färgfotografier. o

FAK TA Född: 1973 i Bukarest, Rumänien.

Bor: London sedan 1996.

Utbildning: Arkitekturstudier i Bukarest, Nottingham och London.

Bakgrund: Bilder av Klas Anshelms, Bengt Edmans och Bernt Nybergs verk i tidskriften Werk, Bauen + Wohnens temanummer ”Tre i Lund”, dec 2014.

Fortlöpande uppdrag för

Johan Celsing. Installation av Lina Bo Bardis Glass House i den ännu turnerande utställningen Lina Bo Bardi: Together.

Robin Hood Gardens – Revisions (2009), utställning och bok med C20 Society, RIBA London.

Dokumentärvideon Off the Map (2006), om rivningar i centrala Bukarest på 1980-talet. Visades i bland

annat London, Paris, Prag och Bukarest.

Just nu: Gör praktikbaserad avhandling på Slade School of Fine Art (UCL) med ett projekt om städer och minne. Undervisar på Kingston University, London Metropolitan University, University of East London, RIBA i London, och KTH i Stockholm.

I NTE RVJ U AV J U LI A S VE N S S O N

45 2/15 · ARKITEKTUR

Överst. Från projektet om Hammarkullen i Göteborg (2010).

Nederst. Interiör i Tryggves vagn utanför Umeå (2012). Se även foto på sid 26.

*A R K I T E K T U R F O T O

D IALO GEN

I N T E R VJ U J U L I A S V E N S S O N

Hendrik Zeitler:

→Själ är något som växer fram på en plats.

Hendrik Zeitler fotograferar nästan bara analogt. För honom är kameran ett verktyg för att gestalta minne och historia, i politiska och geografiska miljöer.

46 ARKITEKTUR · 2/15

Vad är det första du tittar på när du kommer till ett hus?

– Mitt arbete kretsar på något sätt kring den politiska och geografiska miljön som jag rör mig i samt mitt intresse för fotografi och kameran som ett sätt att gestalta minne och historia.

– Jag tänker fotografiskt direkt. Jag undersöker var jag kan stå med kameran för att få med det viktigaste av rummet, byggnaden eller platsen. Vad finns i för- och bakgrunden? Hur blir resultatet om jag ställer mig någon annan stans? Finns det någonstans där jag kan klättra upp? När jag jobbar med landskap går jag till stället flera gånger och tar skissbilder med en kompaktkamera som jag alltid har i fickan. Utifrån dem bestämmer jag vilket objektiv, vinkel och vilket ljus som passar till just det motivet.

– Jag försöker få bilder som inte har för mycket vidvinkel, vilket kan bli svårt om jag fotograferar ett hus med bilar och människor i förgrunden. Fast det kan man undvika genom att gå till platsen tidigt en söndagsmorgon.

– Jag försöker hitta två vinklar på varje motiv. Först en överblickande bild på lite avstånd, med neutral vinkel och lite omgivning. Sedan söker jag efter det mest intressanta motivet, som jag kan ha i förgrunden eller ta en närbild på. Det handlar naturligtvis också om hur ljuset

faller och hur ljuset ändrar motivets karaktär.

Det är viktigt att ljus faller på rätt sätt.

Vilket ljus tycker du är bäst att jobba i?

– Det handlar om motivet. Kameran kan inte anpassa sig lika bra efter solljuset som ögonen kan. Därför är skog svårt att fotografera i sol.

Jag tycker om lågt ljus, som ligger nära horisonten, på morgnar och kvällar. Då kommer ljuset in på motivet från samma vinkel som kameran. Ännu mindre komplicerat är det när det är mulet. Kontrastfattigt ljus är oftast enklast att jobba med. När solen går upp på morgonen, det är mulet eller regnar. Är det mycket vegetation är det fint med regn.

Har hus och platser en själ? I så fall, hur fångar du den?

– Själva arkitekturen är nog mest intressant om man är arkitekt eller inriktad på en viss epok. Jag tycker ofta att själ är något som växer fram med dem som använder platsen. Om något är avskavt, nött, man kan se var folk har suttit och gått, att väggar är solblekta, affischer, klistermärken och andra personliga inredningsdetaljer. Det är själ för mig. Därför tycker jag att mina bilder fungerar i stort format, som lyfter fram textur och små detaljer.

– När hus används olika i olika epoker blir det väldigt intressant. Då förskjuts husets betydelse med tiden. Jag gjorde en bok 2011 som hette A Place of One's Own. Då dokumenterade jag en villa i Oslo, som byggts 1914 åt en direktör för ett kraftbolag och hans familj. Sedan blev huset en förskola fram till slutet av 90-talet.

*A R K I T E K T U R F O T O

48 ARKITEKTUR 路 2/15

Vänster. Camera obscura-bild som visar Hendrik Zeitlers sons dåvarande rum (2010).

– Jag fotograferade huset när det blivit ett kollektiv. I villan bodde ungefär 30 personer – totalt 100 personer under de fem åren det varade, innan det revs. Det var spännande att se hur fler användare gjorde att många rum fick ny betydelse. Huset låg i ett välbärgat område och hade till exempel en egen tennisbana. Det var också intressant med ett stort kollektiv i det sammanhanget. På platsen där det stod har det byggts nya bostäder, flerfamiljshus på två våningar med fyra lägenheter i varje.

Hur ser du på bildbehandling och retuschering?

– Jag fotograferar inte så mycket digitalt, utan är van vid den analoga processen. Det passar eftersom jag inte bara tar bilder åt böcker och tidskrifter utan strävar efter fysiska bilder, analoga kopior, som jag ställer ut.

– Med analogt fotografi kan man bara ändra ljus och färg i viss utsträckning. Det gör att jag måste vara medveten under fotograferingsprocessen. Ljussättning och vinkel måste stämma redan i kameran. När jag gör beställ-

HENDRIK ZEITLER

ningsjobb digitalt gör jag bara de redigeringar jag skulle kunna göra i mörkrummet – det känns mest naturligt.

Vilka arkitekturfotografer inspirerar dig?

– Det är svårt att begränsa sig till genren.

Men bland arkitekturfotografer i Sverige måste jag nämna Åke E:son Lindman. Han är skicklig och uppfattar situationer snabbt. Men jag är inte så inspirerad av honom i mina egna bilder.

Jag vill också nämna Mats Eriksson, som bland annat undersökt Le Corbusiers arkitektur i Indien och en bys utveckling i Egypten.

– Miriam Bäckström, som jag haft som lärare, är jag mycket inspirerad av, särskilt hennes bilder från Ikeamuseet och Nordiska museet. Liksom den tyska fotografen Candida Höfers offentliga miljöer i städer. Den japanske fotografen Hiroshi Sugimoto har rest runt till välkända byggnader och fotograferat dem väldigt oskarpa. På så sätt försöker han komma tillbaka till de enkla former som är arkitektens ursprungliga avsikt. o I NTE RVJ U AV J U LI A S VE N S S O N

FAK TA Född: 1975, Hamm, Tyskland.

Bor: I Göteborg.

Utbildning: Många kurser inom fotografi, bland annat master i fotografi från Göteborgs Universitet samt ”Konst och Arkitektur” vid Kungliga Konsthögskolan, Stockholm. Samt genusvetenskap.

Bakgrund: Ett stort antal

separat- och grupputställningar i Sverige, övriga Norden och Tyskland. Flera böcker, till exempel A Place of One’s Own (2011).

Just nu: Den nyutkomna boken 424 med bilder från Hammarkullen i Göteborg.

Arbetar med flera påbörjade bildserier, bland annat ännu en från Ham-

markullen. Planerar även en bok med porträtt av kor, samt en fortsättning på A Place of One's Own med ett stort antal kollektiv och lägenheter i aktivistmiljö. Arbetar även kommersiellt för ett antal olika uppdragsgivare.

49 2/15 · ARKITEKTUR

*A R K I T E K T U R F O T O

R EP O RTAGE

TEXT OCH FOTO JOSÉ FIGUEROA

Ögonblick i offentligheten Fotografen José Figueroa har under helgnätter smygfotograferat människor som åker tunnelbana i Stockholm. Tunnelbanefönstret blir en ram kring stadens liv. Ett fotografi som fångar ett upplyst halvoffentligt rum på väg genom natten.

Under ett års tid har jag stått många fredags-, lördagsoch festnätter på bron mellan Slussen och Gamla stan i Stockholm, och med teleobjektiv fotograferat de människor som åker förbi i tunnelbanan. Jag vill att det här projektet ska handla om människor och alldagliga situationer som är stolta och värdiga, inte uthängande eller förlöjligande.

50 ARKITEKTUR · 2/15

När jag började fotografera slogs jag av att de flesta människor i kollektivtrafiken pillar och tittar på sina telefoner, datorer och plattor. Denna verklighet intresserar mig inte. Bland 70 000 exponeringar har jag spårat de bilder som är undantag, som representerar den vardag jag vill skildra. o NOT: Bilderna är tagna september 2013–september 2014.

51 2/15 路 ARKITEKTUR

BR OKS ITTAEDK T U R F O T O **A

52 ARKITEKTUR 路 2/15

53 2/15 路 ARKITEKTUR

*A R K I T E K T U R F O T O

54 ARKITEKTUR 路 2/15

Foto: Lennart Olson Sovringsverk, Kiruna. Bilden visas på utställningen ”I blickfånget – foto från ArkDes samlingar”. Pågår på Arkitektur- och designcentrum 20 februari–17 maj.

Uppdrag: arkitektur Det arkitekturfotografi som växte fram i efterkrigstidens Sverige kom ofta från fotografer som också utvecklade den tidens växande reportagefotografi.

INTRO

DAN HALLEMAR

När arkitekten Le Corbusier skulle presentera sin Villa Schwab i tidskriften L’Esprit Nouveau 1916 retuscherade han fotografierna för att ge huset en renare form. Han tog bort en pergola, all vild växtlighet i trädgården samt en hundkoja. Han retuscherade också bort själva landskapet runt huset, som blev ett objekt oberoende av sin plats. Just den sidan av det arkitekturfotografi som växte fram parallellt med modernismen har alltid varit problematisk.

Den upphöjda arkitekturen.

Men när man ser på de fotografier som finns i Arkitektur- och designcentrums samlingar så är påfallande många av dem tagna av fotografer som också var verksamma som reportagefotografer. Om arkitekturfotografer i dag kombinerar kommersiell arkitekturfotografi med konstfotografi så var det vanliga under efterkrigstiden – då de flesta fotografer som finns i ArkDes samlingar var verksamma – att man kombinerade arkitekturfoto med just reportagefoto. Som Pål-Nils Nilsson, Sune Sundahl, Lennart Olson och Anna Riwkin-Brick.

Det här placerar in många av de här fotografierna i ett sammanhang där tids- och platskänslan är uppenbar. De är inte bara perfekta objekt. Vi ser det till exempel i Lennart Olsons nästan heroiska porträtt av den industriella människans erövringar i Kiruna härintill.

Bilderna som presenteras här är en del i utställningen ”I blickfånget – foto från ArkDes samlingar” och visas 20 februari –17 maj. Faksimilerna är från tidskriften Arkitektur.

ArkDes fotosamling har sin tyngdpunkt i den svenska modernismen, här skildras 1900-talets byggnadskonst som den formats av arkitekter och samlingen är den största i sitt slag i Sverige. Materialet har till stor del kommit som donationer från arkitekter och arkitektkontor i Sverige genom aktiva insamlingsinsatser. Men även fotografer och institutioner, som till exempel tidskriften Arkitektur, har bidragit till samlingen som i dag består av cirka 600 000 fotografier. Mer än 15 000 av fotografierna är i dag sökbara genom plattformen digitaltmuseum.se o 55 2/15 · ARKITEKTUR

Foto: Anna Riwkin-Brick Farsta centrum, Stockholm Arkitekt: Backström & Reinius 1956–61

*A R K I T E K T U R F O T O

P O RTR ÄT T

Reportagefotots närvaro – Anna Riwkin i Farsta 1950-talets hetaste arkitektduo Backström och Reinius bad inför publiceringar landets vassaste reportagefotograf Anna RiwkinBrick (1908–70) att fotografera deras storverk Farsta Centrum.

Bilderna av Farsta Centrum har Anna Riwkin tagit på uppdrag av arkitekterna Backström & Reinius. Att de väljer henne är intressant.

En av landets vid tiden viktigaste reportagefotografer. Man sökte alldeles uppenbart en reportageton, en känsla av samtidighet, bortom bara det rent arkitektoniska.

Farsta Centrum var privat finansierat, till skillnad mot Vällingby som var ett kommunalt projekt inom Svenska Bostäder.

Byggmästaren och vd:n i bolaget AB Farsta Centrum Olle Engkvist beskrev med stort självförtroende centrumet så här: ”Här kan hela veckans, ja, hela månadens behov av allt vad livets nödtorft hörer, köpas upp. […] Den vackra piazzan med sina sevärdheter och nyttigheter är en permanent och förfinad återklang av de gamla marknaderna, vilka nu är en saga blott och vilka allt färre människor minns.

56 ARKITEKTUR · 2/15

Ett affärscentrum som Farsta ska inte bara överglänsa de gamla marknadsplatserna.

Centrum skall vara en permanent marknadsplats, där det är behagligt och roande att flanera, se och köpa”.

Anna Riwkin-Brick var verksam från sent 1920-tal fram till sin död 1970. Hon dokumenterade sin samtid både i Sverige och andra länder världen över. Hon samarbetade med Elise ”Ottar” Ottesen-Jensen, grundare av RFSU, och dokumenterade hennes upplysningsturnéer Sverige runt.

Hon publicerade fotoreportage i tidningarna Vi och Se. Tillsammans med bland andra Astrid Lindgren gjorde hon en rad barnböcker om barns liv i olika delar av världen, som gjorde henne internationellt känd. Kanske var den mest framgångsrika Elle-Kari som

gjordes tillsammans med författaren och journalisten Elly Jannes.

Anna Riwkin-Brick föddes i Ryssland 1908 och kom till Sverige 1915. Hon utbildade sig först till dansare men valde att satsa på fotografi i slutet av 1920-talet och öppnade egen porträttstudio 1928. Bakgrunden som dansare hade hon nytta av som fotograf, hon hade en god förmåga för att fånga kroppens rörelser.

Riwkin-Brick porträtterade en rad av 1930-talets radikala och kulturpersonligheter som Erik Asklund, Karin Boye, Inga Tidblad, Harry Martinson med flera. Hon gjorde många resor runt omkring i världen som förde henne samman med namn inom konsten, såsom Max Ernst, Man Ray och Salvador Dalì, vilka fick sina porträtt tagna av henne. o

57 2/15 路 ARKITEKTUR

*A R K I T E K T U R F O T O

58 ARKITEKTUR 路 2/15

Foto: Anna Riwkin-Brick Farsta centrum, Stockholm Arkitekt: Backström & Reinius 1956–61

59 2/15 · ARKITEKTUR

Överst. Foto: Pål-Nils Nilsson. Farsta Centrum.

Ur Arkitektur nr 3/1961.

Nederst. Foto: Sune Sundahl. Värdshuset Postiljonen av Sven Backström och Leif Reinius samt Maria Balassa, Edvard Tohver och Folke Romell. Ur Arkitektur nr 12/1961.

*A R K I T E K T U R F O T O

+

Höger. Foto: Pål-Nils Nilsson. Varuhuset Tempo i Farsta Centrum av Sven Backström och Leif Reinius. Ur Arkitektur nr 3/1961.

BAKGRUND

Folkhemmets kronjuvel Det fanns inget finare än Farsta centrum 1960. Stockholmsutställningen 1930 hade varit bråkig, debattlysten och delvis svårbegriplig för allmänheten. Men den hade fått makthavarnas öra och dragit upp linjerna för folkhemsbygget.

30 år senare var det dags att njuta frukterna.

Farsta centrum var en mönstring av framgångssagan folkhemmet. Ingen skulle behöva bråka längre. Om Stockholmsutställningen var Jaltakonferensen blev Farsta centrum Berlinmuren. Man kan se i fotografierna av Farsta centrum att fotograferna tycker sig se något nytt, något att lockas över, lite som när flanörfotografer i Paris 1800-tal börjar dokumentera den nya fantastiska staden, som Eugène Atget.

Pål-Nils Nilssons bilder som publicerades i Arkitektur har en drömsk impressionistisk karaktär. Och Sune Sundahls bilder från serveringarna är mer reportagefoto än arkitekturfoto. Anna Riwkin-Bricks bilder på föregående sidor andas stil och optimism.

Arkitekturfotot som idyll exploderar under de här åren. Men idyllen har sällan varit så estetiskt stark som i Farsta. Det vackra öppnar sig för det vanliga. Det är ett första steg mot den storskaliga sidan av folkhemmet men idén om stadsbyggandet som något vars uppgift är att understödja demokratin lever fortfarande. ”I Farsta centrum upplever man ett demokratiskt genombrott”, skrev arkitekten Per-Olof Olsson 1968 och förtydligade: ”Att vara kontokund i det stora varuhuset är inte längre en rättighet för ’Östermalmspubliken’. Det är detta, som man tycker sig märka i Farsta centrum och som kanske kan kallas ett demokratiskt genombrott.”

NK hade blivit den nya demokratins tempel.

Den klasslöse medborgaren i Farsta parkerade framför NK-husets ljusgrå idefjordsgranit, som, enligt arkitekterna använts för att ”ge den kvalitet som förknippas med NK”. Endast det bästa är gott nog. Per-Olof Olsson slog fast att Farsta centrum fått ”en tillsats av nyrikedom”. Liksom stora delar av Sverige vid den här tiden. o DA N H A LLE M A R

60 ARKITEKTUR · 2/15

61 2/15 路 ARKITEKTUR

Foto: Sune Sundahl Medborgarhus, Eslöv Arkitekt: Hans Asplund 1957

*A R K I T E K T U R F O T O

P O RTR ÄT T

En söndag i Eslöv med Sune Sundahl Sune Sundahl (1921–2007) behärskade såväl det arkitektoniska reportagefotot som det estetiskt klara arkitekturfotograferandet.

Och han fotograferade helst tidigt på söndagar.

När Hans Asplund var 26 år och nyutexaminerad arkitekt ritade han Medborgarhuset i Eslöv som syns på de här bilderna av Sune Sundahl.

Hans Asplund var son till Gunnar Asplund.

Gunnar Asplund var en av de viktiga arkitekterna under funktionalismens genombrottsutställning i Stockholm 1930.

Hans Asplund skrev boken Farväl till funktionalismen 1980, som var en del i kritiken mot modernismen, där han ställer frågan: ”Varför blev funktionalismen ett misslyckande?” och pläderar för ”tradinnovismen”, innovation i kombination med tradition.

En sida av Medborgarhusets exteriör, som inte syns på bilderna, kallar Mats Edblom i boken Medborgarhuset i Eslöv (Arkitektur förlag 2007) för ”en kaviartub av blank metall”. Här finns, menar Edblom också, en frigörelse från funktionalismen i att principer och ideologier får underordna sig visuell identitet. Det finns ingen moral i formen, det är ett hantverk och därmed en återgång till arts and craft-rörelsen men med samtida former. Det är ett hus som är en ung

62 ARKITEKTUR · 2/15

arkitekts excellerande i former och motiv, ett hus, enligt Edblom, utan måttfullhet och balans.

Den här lekfullheten mitt i den stränga smakfullheten gör huset tacksamt för fotografering: oregonpine-paneler, takkronor i opalglas, pendelarmatur i form av flygande tefat, ledstänger i ljus marmor.

En arkitekturfest helt enkelt.

Sune Sundahl inledde sin långa yrkesbana med att fotografera arkitekten Gunnar Asplunds sommarvilla Stennäs i slutet av 1930-talet. Han var verksam som en av landets främsta arkitekturfotografer ända fram till 1990-talet. Det gör att stora delar av det moderna byggnadsarvet är fotograferat av Sundahl.

Han var verksam över hela Sverige, bland de fotograferade projekten kan nämnas Shopping köpcentrum i Luleå av Ralph Erskine, Husby i Stockholm och Södra Guldheden i Göteborg. Att han började fotografera arkitektur och konsthantverk är kanske inte så konstigt. Hans pappa var arkitekten Eskil Sundahl, en av modernis-

mens stora förespråkare i Sverige, och farfar Per Sundahl var byggmästare.

Sune Sundahl började med att gå i lära hos fotografen Arne Wahlberg vars specialitet var att fotografera föremål. Han slutade efter ett och ett halvt år för att starta eget. I firman fanns som mest elva anställda. Uppdragen kom både från arkitekter, arkitektkontor och olika fack tidskrifter.

Ljuset och byggnaden i sig är centrala i Sundahls fotografier. Han säger själv att tidiga söndagsmorgnar var den bästa tiden för fotografering. Då slapp han framför allt parkerade bilar som lätt kan datera bilden. Vissa byggnadsporträtt krävde att det fanns människor med, till skillnad från andra byggnader som gjorde sig bäst utan.

En stor del, och enligt Sune Sundahl, den roligaste delen, var efterarbetet i mörkrummet där han bland annat kunde få fram solljus och tydligare markera skuggspelet i byggnaden. Sune Sundahls efterlämnade arkiv finns nu i ArkDes samlingar. o

63 2/15 路 ARKITEKTUR

*A R K I T E K T U R F O T O

64 ARKITEKTUR 路 2/15

Foto: Sune Sundahl Medborgarhus, Esl枚v Arkitekt: Hans Asplund 1957

65 2/15 路 ARKITEKTUR

Foto: Pål-Nils Nilsson Markuskyrkan, Stockholm Arkitekt: Sigurd Lewerentz 1958–61

*A R K I T E K T U R F O T O

P O RTR ÄT T

Pål-Nils Nilsson letar efter skönheten Reportagefotografen Pål-Nils Nilsson (1929–2002) möter här den tidlöse Sigurd Lewerentz i Björkhagen. Kontaktkartorna avslöjar hur Nilsson letar sig fram mot det vackra i en kyrka som först syntes ful.

Av Pål-Nils Nilssons många exteriöra bilder av Markuskyrkan kom bara ett par att användas i tidskrifter. Så är det ju alltid.

Men det intressanta när man ser sekvensen av bilder är inblicken i sökandet efter vad huset är för något, ett försök att förstå med kameran.

När Sigurd Lewerentz själv skulle beskriva sin kyrka så framhåller han teglets hållfasthet och ”robusta ytverkan”. Teglet är ett särskilt tillverkat mörkgrått tegel från Helsingborgs Ångtegelfabrik, med en murning i fritt förband – alltså fogar med oregelbundna lägen. ”Huggen sten fick inte förekomma”, skriver Lewerentz.

Det till synes anonyma får med detta fria förband en frihet när man tittar längre på kyrkan. ”Lodet och riktsnöret användes sparsamt”, skriver Lewerentz om murarnas arbete. När Per-Olof Olsson beskriver Sigurd Lewerentz, eller ”fenomenet Lewerentz”, skriver han att ”Han tillhör det fåtal nyskapare för vilka det inte existerar ett problem om fult eller vackert. Det gäller

66 ARKITEKTUR · 2/15

bara att finna en enda och självklar lösning av ett problem. Sådana arkitekter förstör den konventionella stilen och bekräftar sanningen att allt vackert först är fult.”

Om man undrar vad Pål-Nils Nilsson far efter med bild efter bild, kanske att hitta det vackra i det som först syntes fult. Lewerentz har här anlitat en reportagefotograf, precis som Backström och Reinius i Farsta (s 60). Trots att Lewerentz framstår som mer tidlös än de två Farsta-arkitekterna. Men kanske ville han ha någon som kunde se hans verk från ett annat håll och kanske var det just det vi ser honom leta efter i den här bildserien.

Pål-Nils Nilsson var verksam som fotograf, filmare och lärare. Han började som reklamfotograf men trivdes inte med uppdragen. Det var framförallt för sina fotografier för Svenska Turistföreningens publikationer som han blev välkänd som skildrare av Sveriges landskap och

kulturhistoria. Han hade en skarp blick för uttrycksfulla motiv, om det så gällde natur, djur, konsthantverk eller konstnärer.

Bilderna präglas också av en oerhörd teknisk skärpa.

Nilsson var en av sin tids mest anlitade fotografer och avbildade Sverige från norr till söder. Reportagebilderna är en viktig dokumentation av förändringarna i Sverige under 1900-talet både på landsbygden och i staden. Han såg också kameran som ett viktigt vapen i kampen mot orättvisor och skildrade ofta minoritetsgrupper som samer och romer.

Pål-Nils Nilsson var en av initiativtagarna till fotografgruppen Tio Fotografer som bildades 1958. Han tillhörde pionjärerna vid Fotohögskolan i Göteborg där han blev professor i fotografi 1988.

En stor del av hans fotografier ingår i dag i Riksantikvarieämbetets samlingar.

I ArkDes samlingar finns fotografier gjorda på uppdrag av arkitekter som Sigurd Lewerentz och Backström & Reinius. o

67 2/15 路 ARKITEKTUR

Foto: Kerstin Bernhard Hotell Malmen, Stockholm Arkitekt: Georg Varhelyi Inredningsarkitekt: Carl-Axel Acking 1949–52

*A R K I T E K T U R F O T O

P O RTR ÄT T

Kerstin Bernhard och det senaste hotellet För tidskriften Idun gjorde modefotografen Kerstin Bernhard (1914–2004) ett modereportage på Hotell Malmen i Stockholm.

Inredningsarkitekten gillade det så mycket att han köpte bilderna.

I modetidskriften Idun nr 43/1951 beskriver man det nya Hotell Malmen på Söder i Stockholm som ”Sveriges nyaste och största hotell, i hörnet av den pulserande stråkvägen Götgatan och den öppna Medborgarplatsen”. Man placerar ”en resande dam” i denna ”nya stimulerande miljö, ett teamwork av högsta klass arkitekter och konstnärer i dagens Sverige”.

Damen, skriver man ”stiger in under ett spegelblankt regnskyddat trottoartak, en så kallad canopy, som vi har alldeles för få av i det här landet”.

Det elva och en halv våningar höga hotell Malmen adderade en air av internationell flärd till Stockholm. En mängd konstnärer var inblandade i utformningen av de många festsalarna och matsalarna.

Kerstin Bernhard tog fotografierna för Idun som en del i ett modereportage, men inredningsarkitekten Carl-Axel Acking köpte några av bilderna och använde dem för att presentera inredningsarkitekturen. Bland annat den bild av en kvinna (sid 71) i det som kallas röda salongen med en väggmålning av Alf Munthe. I den version som presenterades i tidskriften Arkitektur/Byggmästaren 1952 var bilden dock beskuren och kvinnan finns inte med.

Reliefen i Övre Malmsalen (sid 69) är

68 ARKITEKTUR · 2/15

gjord av Elis Eriksson och väggmålningen i festvåningsfoajén av Olle Gill (sid 70), en bild som för övrigt presenterades med fotomodell och allt i tidskriften. Samtidigt som Hotell Malmen stod klart i Stockholm öppnade Park Avenue hotell i Göteborg.

En högtidsålder för svenska hotell.

Kerstin Bernhard fotograferade främst mode och mat (med en speciell passion för bröd) under sin karriär. I modereportagen fångades ibland interiören och hon byggde bilderna på samspelet mellan rum och objekt.

Bernhard startade som elev hos hovfotograf Ferdinand Flodin och därefter arbetade hon hos hovfotograf John Hertzberg.

Hon studerade ett år på Contempora – Lehateliers für neue Werkkunst, en privat arkitektur-, design- och fotografiskola i Berlin, som arbetade över fackgränserna.

Kanske med inspiration från sin far, arkitekten Edvard Bernhard, som bland annat ritade Åhlénshuset i Stockholm (1915) några hundra meter från hotell Malmen.

Efter hemkomsten från Berlin tog hon anställning på Ateljé Uggla innan hon 1939 öppnade en egen fotoateljé. Under krigsåren arbetade hon främst med porträtt.

1947 reste Kerstin Bernhard till Paris och med inspiration från den vistelsen i bagaget

förde hon in ett nytt sätt att fotografera mode och göra bildreportage till Sverige.

Ytterligare en resa, denna gång till USA 1948, fick också stor betydelse för Bernhards bildsyn. Där mötte hon ett nytt sätt att göra matreportage som sedan blev den huvudsakliga inriktningen för hennes verksamhet. Hennes bilder visades 1954 på Nationalmuseum och i utställningen ”Se dig själv i glädje” på Moderna Museet 1981. o

69 2/15 路 ARKITEKTUR

*A R K I T E K T U R F O T O

70 ARKITEKTUR 路 2/15

Foto: Kerstin Bernhard Hotell Malmen, Stockholm Arkitekt: Georg Varhelyi Inredningsarkitekt: Carl-Axel Acking 1949–52

71 2/15 · ARKITEKTUR

*A R K I T E K T U R F O T O

Nedan. Foto: Lennart Olson Kockums, Malmö av Paul Hedqvist.

Ur Arkitektur nr 2/1959.

P O RTR ÄT T

Lennart Olson fångar kraften i byggandet I den svenska efterkrigstiden var det få som fångade just ingenjörskonstens kraft som Lennart Olson (1925–2010). Bilderna från Kockumsvarvet under storhetstiden passar honom som handen i handsken.

Arkitekten Paul Hedqvist börjar sin beskrivning av det nya kontorshus han ritat för Kockums i Malmö med en bild av tillväxt: ”Då och då meddelas i pressen att Kockums i Malmö har sjösatt ett fartyg, fått nya miljonbeställningar eller ökat sin årsproduktion med så och så många ton.”

Det är 1958 och under 1950- och 60-talen var varvsverksamheten i Malmö en av världens största.

1952 och 1953 hade man levererat mest tonnage – ett mått på ett fartygs lastförmåga – av alla varv i världen. Det i plan triangulära huset med konkava sidor och kapade spetsar var landets högsta vid invigningen och en mönstring av framgångssagan.

Det som framträder i Lennart Olsons bilder är till stora delar själva kraften och storleken i fartygsbyggandet. Huset är nästan litet i jämförelse med det som händer och byggs runtomkring. Det heroiska finns inte i arkitekturen utan mer i det arbete som pågår. Hos ingenjören bakom ritningen liksom hos kranföraren som utför arbetet efter dennes instruktioner.

Lennart Olson var son till en yrkesfotograf i Fritsla och började fotografera redan som sexåring. 1950 reste han till Paris och mötte målaren Olle Bærtling som introducerade honom i konstnärskretsar. Intrycken från

72 ARKITEKTUR · 2/15

konkretismen påverkade hans bildvärld, han strävade nu efter ett så klart och enkelt uttryck som möjligt.

Fotografierna närmade sig det helt abstrakta. Lennart Olson skriver 1954: ”Man måste utan betänkligheter gå så långt utanför den strikt fotografiska tekniken som man finner nödvändigt för att förverkliga sin bildidé”.

Det var inte bara genom kameraögat som det abstrakta söktes utan fotografen renodlade kompositionen ytterligare i mörkrummet, gärna förstärktes kontrasterna mellan svarta och vita ytor.

Det fanns dock inte någon motsättning mellan abstrakt och dokumentärt förhållningssätt. Olson beskriver: ”Bilden är fotografens uttryck för hur han upplever omvärlden. Man väljer inte abstrakt eller dokumentärt. Bilden är en bit av det pulserande livet – kanske av socialt engagemang.”

Framförallt är Lennart Olson känd för sina fotografier av broar, ett motiv som han utforskade alltsedan han fotograferade Skanstullsbron 1952. Han vann internationellt erkännande och fick en viktig plats i MoMA:s första permanenta fotoavdelning. o

Foto: Lennart Olson Kockums, Malmö Arkitekt: Paul Hedqvist 1957–58

73 2/15 · ARKITEKTUR

*A R K I T E K T U R F O T O

74 ARKITEKTUR 路 2/15

Foto: Lennart Olson Kockums, Malmö Arkitekt: Paul Hedqvist 1957–58

75 2/15 · ARKITEKTUR

Foto: C G Rosenberg Eskilstuna badhus Arkitekt: Paul Hedqvist 1931–32

*A R K I T E K T U R F O T O

P O RTR ÄT T

C G Rosenberg skildrar en helt ny arkitektur Bilderna på Eskilstuna badhus av C G Rosenberg (1883–1957) visades på MoMA i New York 1932. De blev en del i lanserandet av den internationella stilen, en stil som skulle erövra världen.

Bilderna på Eskilstuna badhus – ritat av Paul Hedqvist – visades på MoMA i New York redan 1932 på utställningen Modern Architecture – International Exhibition curerad av Philip Johnson och Henry-Russell Hitchcock.

Utställningen introducerade den ”internationella stilen”, en arkitekturstil utan ornament, och enkel geometri. Utställningen som öppnade den 10 februari 1932 skulle lägga grunden för en hel kanon, Johnson kallade det för den ”första fundamentalt originella och spridda stilen sedan gotiken”.

Med fotografier och särskilt byggda modeller illustrerades en stil som hade vuxit fram i Europa sedan början av 1920-talet.

Det kanske mest kända huset i utställningen var Le Corbusiers Villa Savoye. Sedan 2014 arbetar Eskilstuna kommun med att bygga till badhuset med en ny högskolebyggnad.

De övriga av Rosenbergs bilder visar Sidsjöns mentalsjukhus. En byggnad som enligt arkitekt Hakon Ahlberg skulle ”vara utan

76 ARKITEKTUR · 2/15

att synas”. Idén var att bryta upp anläggningen för att undvika monumentalitet, ”Ur psykologisk synpunkt kommer stora sammanhängande komplex eller mäktiga byggnader avsedda för sinnesjuka alltid att verka deprimerande”.

Här finns också bostäder för ”läkare och syssloman”, det fanns även bostäder för ”ogifta skötare och sköterskor” och för ”gift personal”, för ”lugna patienter” och för ”observationsfall” som ”skall när de når sina bostäder känna sig mera höra till bygden än till sjukhuset” och byggnaderna för ”oroliga patienter” helt fredade från insyn.

Man kan i bilderna notera Rosenbergs försök att ge sjukhuset en pastoral inramning, hur det moderna rationella Sverige landar bland hö-hässjor och i jordbrukslandskapet.

Efter utbildning i New York etablerade sig C G (Carl Gustaf) Rosenberg som fotograf i Stockholm i början av 1900-talet. I början av sin karriär gjorde han ofta hemma

hos-reportage hos den svenska kultureliten vilka publicerades i tidskrifter som VeckoJournalen och Hvar 8 Dag. 1918 fick han uppdraget att göra slotts- och parkbilder till praktverket Svenska trädgårdar (1930/31).

1922 anlitades Rosenberg som fotograf av Svenska Turistföreningen (STF). Under närmare tre decennier avbildade han Sveriges natur och arkitektur från norr till söder i föreningens årsböcker. Under 1930-talet, när årsskriften omarbetades, förändrades hans fotografier. Fler människor syns i bildmaterialet och arbetsplatsreportage blir vanligt förekommande uppdrag.

Ivar Tengbom och andra av landets då ledande arkitekter anlitade Rosenberg regelbundet som fotograf. Hans fotografier är skarpa med ett ljus som lyfter fram detaljer. Stilen skulle senare komma att kallas nysaklighet. o

77 2/15 路 ARKITEKTUR

*A R K I T E K T U R F O T O

78 ARKITEKTUR 路 2/15

Foto: C G Rosenberg Sidsjöns sjukhus, Sundsvall Arkitekt: Hakon Ahlberg 1939–45

79 2/15 · ARKITEKTUR

*A R K I T E K T U R F O T O

P O RTR ÄT T

Så fångar Jan Olsson vardagen i arkitekturen ”Man ska inte göra konst av konsten”, sade Jan Olsson (f 1934) om sitt fotograferande. Men i det skenbart enkla finns en knivskarp blick för det vardagliga som ger oss möjlighet att resa i tiden.

1982 var Torslandaverken på Hisingen i Göteborg Skandinaviens största arbetsplats med 10 000 anställda. Man färdigställde 170 000 bilar varje år. Den ursprungliga anläggningen stod klar 1964 och fyllde alltså 50 år 2014. Och på jubileumsdagen den 24 april 2014 öppnade man den nya byggnaden TA3 och utökade kapaciteten från 200 000 till 300 000 bilar per år.

Fabriken har byggts om flera gånger, bland annat 1982–84 då Jan Olssons bilder är tagna. Vidare under 1980-talet kom hela anläggningen att överge det löpande bandet och arbetslag monterade hela bilar.

En generalplan – av stadsplanekaraktär – togs också fram för hela området, en plan som skulle ge området en tydligare struktur och bättre miljö i form av till exempel ett grönare landskap. Men en Volvofabrik handlar så klart inte bara om att bygga bilar.

80 ARKITEKTUR · 2/15

Huvudkontoret som syns på Jan Olssons bilder skulle vara representativt. Entrén skvallrar om det. Överhuvudtaget är bilderna en iscensatt saklig vardaglighet som gränsar mellan det högtidliga arkitekturfotografiet och det dokumentära.

av svenska ambassader runt om i världen.

Sune Sundahl har varit en stor inspirationskälla för Jan Olsson, som levt efter Sundahls devis ”Man ska inte göra konst av konsten”, alla hans bilder är en saklig och klar redovisning av objektet.

Jan Olsson gick på Slöjdföreningens fotoskola i Göteborg på 1950-talet, samtidigt som han arbetade på en fotoateljé. Efter utbildningen var han anställd hos Sune Sundahl i två perioder. Sundahl var också till en början delägare i den fotoateljé som Olsson startade 1959.

Den största delen av sitt yrkesliv har Jan Olsson arbetat med uppdragsfotografering av arkitektur i alla dess former, både byggnader och inredning. Han har också dokumenterat tillverkningsindustrier och byggarbetsplatser. Uppdragen för möbelindustrin har bland annat inneburit fotograferingar

Att vara trogen sin närmiljö kan ge oväntade möjligheter. När stadsdelen Haga i Göteborg sanerades och byggdes om på 1970- och 80-talen fotograferade Jan Olsson en del av byggnaderna. Sommaren 2014 hörde arkitekten av sig och ville ha ytterligare dokumentation. En förfrågan som onekligen gav perspektiv på en lång yrkeskarriär. Vi har här valt att visa några bilder som publicerats i tidskriften Contract för vilken Jan Olsson hade uppdrag åren 1976–95. o

Foto: Jan Olsson Volvo huvudkontor, Göteborg Arkitekt: Mitchell/Guirgola / AKOS Inredningsarkitekt: Rutger Andersson 1982–84

81 2/15 · ARKITEKTUR

*A R K I T E K T U R F O T O

+

Nedan. Foto: Jan Olsson. Solna Centrum.

Ur Arkitektur nr 6/1966.

BAKGRUND

Vardagens framkallningsbad sakligt iakttagande. Det finns inga objektiva fotografier, men arkitekturfotografiet närmar sig en sorts samtidsarkeologi. Den torra sakligheten som blir synlig i många av fotografierna – Jan Olssons bilder från Torslanda är utmärkta exempel – får med åren en betydelse som de inte hade vid fotograferingsögonblicket. Däri ligger det samtidsarkeologiska. Många gick till de här platserna, de här vardagliga kontorsplatserna, men få sparade på dem. Någon bodde på ett motorhotell i Mölndal men glömde genast bort det. Arkitektur som minnesförlust.

82 ARKITEKTUR · 2/15

På Jan Olssons bild från Solna centrum syns en annan ton än i de optimistiska bilderna från Farsta (s 56). Det är det konsoliderade vardagliga folkhemmet i mitten av 1960-talet. I Expressen den 25/9 1965 skrev Clas Brunius om Solna som ”Farstas nyktra motsats”. I Farsta, skriver han, nådde piazzaromantiken sin kulmen, med ”venetiansk gotik i teak och tårtpappersbetong”.

I Solna centrum är ”idén att återgå till den nyktra, svala tonen från Le Corbusier – höga hus med kyligt återhållen yta”, osentimentalt menar Brunius och ”gjort liksom för vuxna människor”. Arkitekturfotografiet som det syns i tidskrifter är ofta dokumenterande. Det finns en distans i den här dokumentationen, ett

När man nu tittar in i det där rummet eller ser pärmraderna intill datamaskinerna i ett kontor 1987 blir något osynliggjort synligt igen.

Ett magiskt framkallningsbad för det vardagliga livet. De gröna växterna, i den tidstypiska ljusgården på kontorshuset Asken, 1987, av White arkitekter i Göteborg. De två männen som sitter och jobbar på översta våningen ser ut som bröder. Det där distanserade som ofta hålls emot arkitekturfotografin, beställningsarbetet, idealiserandet, blir här vilsamt och möjligt att röra sig runt i. Inget satiriskt filter, ingen dokumentär vilja att skildra arbetslivet.

Att just den här typen av fotografier har sin storhetstid från slutet av 1960-talet till 80talet är inte så konstigt. Arkitekturfotografiet och synen på arkitektur har ett ben i det sena 1960-talets och 70-talets vilja att få in det mänskliga livet (se Eva Erikssons text på s 50) men är på väg mot 1990-talets återgång till objektet, den formmässigt perfekta. Det skräpar kvar folk och deras papper. Livet är inte så storslaget. Det där lite torftiga, sakliga, i livet som passerar får här sin frysta tid. o DA N H A LLE M A R

Överst. Foto: Jan Olsson. Kontorshuset Asken Göteborg, White arkitekter. Ur Arkitektur nr 5/1987.

Nedan vänster. Volvo huvudkontor, Torslanda, Rune Lund och Alf Valentin. Ur Arkitektur nr 12/1967. Fotograf okänd.

Nedan höger. Foto: Jan Olsson. Motorby Mölndal, Lennart Billgren. Ur Arkitektur nr 6/1966.

83 2/15 · ARKITEKTUR

*A R K I T E K T U R F O T O

E S SÄ

M A LE N A RY D E LL

Avståndet till verkligheten Arkitekturfotografier visar gärna ett idealt tillstånd.

Om man lägger dokumentärfotografernas sökande efter det avvikande intill får man en tydlig bild av skillnaden mellan dem, skriver Malena Rydell.

84 ARKITEKTUR · 2/15

Vid en första anblick är den lika lakonisk som de flesta andra avbildningar av funkismonument i den här samlingen. Men snart fastnar jag i C G Rosenbergs översiktsbild över Sidsjöns sjukhus (s 36). Den är sepiatonad, full av svensk rekordårsstolthet. I förgrunden ligger det gamla landet, i form av något knarrigt jordbruksredskap som jag är för mycket tvåtusentalsmänniska för att veta namnet på, och hövolmar. I horisonten tronar mentalsjukhuset mellan skogsbryn och sjö. När det invigdes kallades det för ”humanitetens tempel”. Snart lobotomerades mellan 500 och 700 personer här.

C G Rosenberg har gjort sitt bästa för att skänka en sakral air åt byggnaden. Men i det här seklet är det lätt att få spöklika associationer av längan som lyser vit under den hotfullt kopierade himlen.

Här skulle de sinnessjuka vårdas på modernt vis i Hakon Ahlbergs funkisbyggnad. Det var ljust och fräscht. En arkitektur som gjord för det land som vi lärt känna mer och mer på håll: tvångssteriliseringssverige, landet som låste in människor som ansågs lite eljest på avdelningar för ”sinnesslöa”. På ”specialen” stängde man in sol- och vårare, ”lösfördrivare” och psykopater.

Sedan 2001 är Sidsjöns sjukhus nedlagt, lokalerna ansågs otidsenliga. Delar av området blev flyktingförläggning i stället, andra delar blev ett Jan Jörnmark-motiv. Nu byggs Bo Klokradhus.

Byggnaderna som ansågs så otidsenliga ser i Rosenbergs bildsvit ut som en typisk restaurang i Stockholm år 2015: vita lampglober som pendlar ned över nitiskt kaklade salar, anspråkslösa matsalsmöbler i ljust trä. Det är så långt ifrån Anders Petersens 1970-och 80-talsbilder av mentalsjukhus man kan komma.

Om C G Rosenberg var en idealistisk avbildare, kom Petersen och de andra fotograferna i den nya känslosamma, subjektiva dokumentärfotovågen med en annan slags romantik: nu var det de tufsiga hjältarna som avvek från funkisfolkhemmets rena linjer och kaklade renhetsmani som skulle fram i ljuset, och idealiseras.

Om man lägger Petersens institutionsbilder bredvid Rosenbergs eller Sune Sundahls prydliga avbildningar av lampetterna i Hans Asplunds Medborgarhus i Eslöv - eller varför inte bredvid Lennart Olsons monument över Kockums och Sovringsverket i Kiruna – får man en god om än lite övertydlig bild av skillnaden mellan det som kan kallas arkitekturfotografi och det vi kommit överens att kalla dokumentärfotografi fast det ofta är konst och subjektivt.

Lennart Olsons och Pål-Nils Nilssons bilder av Paul Hedqvists och Hakon Ahlbergs fabriksbyggnader och av Sigurd Lewerentz Markuskyrka lyfter fram det monumentala. 1900talets dokufotografer vände på steken och sökte det stora i det bortsorterade och luggslitna, i samhällets ostädade hörn.

Det är inte så att dokumentärfotograferna undvikit att avbilda arkitektur, tvärtom. Som någon uttryckte det: ”Arkitekturen har ofta varit dokumentärfotots bästa kumpan.” Vad skulle Martin Parrs bilder varit utan de brittiska kuststädernas semesterarkitektur? Vad skulle hans lärjunge Lars Tunbjörks bilder varit utan Ullareds köplador?

De är fotografer som frossat i den lågt värderade arkitekturen.

Andra har i stället vänt sig till den obemärkta och just omsprungna, lite skamfilade.

→

Hur avgörande är inte bilens och vägarnas landskap för att Robert Frank och efterföljare som Ed Ruscha skulle kunna spegla USA i en regnvåt parkeringsplats? Och hur stor roll spelar inte brädskjulen som människorna sitter lutade emot i Walker Evans porträttkonst, för att inte tala om hur stor betydelse hans bilder av vardagsamerika långt bort från New York hade för att Amerikas maktskikt ens skulle veta om att det fanns.

Eller tänk på Jens S. Jensens Hammarkullen-böcker. Ett porträtt av miljonprogrammet, plåtat av en Chalmersarkitekt som blev fotograf i stället, men knappast så som det skulle ha sett ut om uppdragsgivaren var arkitektbyrån.

På 1970- och 80-talen blev människors boende och arbete

E S SÄ

viktiga motiv för samhällsmedvetna fotografer brukar det sägas, men det har det alltid varit för fotografer som sökt efter essensen i Människan med stort M i någon slags Family of Man-anda.

Se på Sune Jonssons småbrukarporträtt, där människorna står stolt på förstubron i skydd av sitt kronotorp. Det är som om han kände att de här människorna, som samhällsplanerarna ville flytta till mer kostnadseffektiva centralorter, de behöver ramas in av sina platser på jorden för att de inte ska bli avklädda av kameran.

Barbicans utställning Constructing Worlds med bilder från många länder över hela världen handlar om just allt det här – om fotografer som förändrat människors sätt att se på arkitektur, utan att någon har tänkt på att bilderna skulle vara arkitekturfoton. De har gjort det genom att vara kritiska, sarkastiska, underdåniga, beundrande, arty, lakoniska; om det finns en röd tråd är det att de i vilket fall som helst inte satt huset i främsta rummet. Inte sällan har fotograferna varit misstänksamma mot det moderna och hellre sökt sig till det arkaiserande.

Idén bakom Constructing Worlds är att visa bilder av byggnader, av hus. Men det handlar inte om den typ av arkitekturfoto som blir till när en arkitekt eller arkitektbyrå vill samla medaljer och ger en tekniskt noggrann fotograf i uppdrag att avbilda ett hus med kontrollerade skuggspel och raka linjer. Många av bilderna i ArkDes svenska tillägg till Barbicans urval signalerar däremot att de är uppdragsbilder. De är framstegshyllande och motsatsen till nostalgiska.

Anna Riwkin-Bricks bilder från Farsta centrum till exempel, de använder sig av reportagefotots språk, men samtidigt så förstår betraktaren, som sett andra av Riwkins bilder, att Farsta torg antagligen skulle ha skildrats annorlunda om det inte var så att det var arkitektkontoret som beställt.

Bilderna i utställningen hämtats från Arkitektur- och designcentrums arkiv, som till stor del kommit till under

SAR:s beskydd som en del av deras propagandaverksamhet (som pr kallades i mitten av 1900-talet).

Målen med skapandet av Sveriges arkitekturmuseum var – hej fostrande folkhem – att träna upp allmänhetens kvalitetsmedvetande, skriver Stina Hagelqvist i texten ”Arvet från SAR: Bildarkiv, bildförmedling och bildcirkulation” i boken Forskning i Centrum som ArkDes gav ut 2014. Från Arkitekturmuseet och dess samlingar skulle smakfostran sippra ned till folket. Ju mer kunskap befolkningen hade om arkitektur, desto mer kvalitetsmedvetna skulle de bli. De skulle lättare förstå arkitekternas arbete och sin samtids arkitektur – en win för skrået förstås.

Det här var dessutom i en tid då tidningar som Wallpaper inte var påtänkta, och då morgontidningarnas helgbilagor inte frossade i modernistiska arkitektstjärnor vars magnifika villor är perfekta att fylla med Wegnerstolar.

Hagelqvist beskriver hur SAR med den här fostrande utgångspunkten började att bygga upp det bildarkiv som Arkitekturmuseet i dag förfogar över, och som utgör en slags arkitekturhistorisk bildbank som sipprat ut i tidningsillustrationer, skolböcker och, ja, den stora bildallmänningen. Det är härifrån som världen lärts upp i Gunnar Asplund-estetik.

Det fascinerande och märkliga är att man trodde att det skulle göra att människor förstod hus. Om sådana bilder, som med åren lagras i vårt halvmedvetna och gör att folk känner igen de stora arkitektpatriarkernas mastodontverk i sömnen fast utan att riktigt kunna pricka in namnen, har någon effekt torde den dock vara mer vag. Tjusiga svartvita bilder med geometriska skuggor och perfekta gråskalor ökar inte förståelsen för hus — åtminstone inte för mig. I stället tycks de mäta ut ett avstånd mellan den verklighet som pågår därinne och byggnaden så som den stolta arkitekten helst vill att vi ska se den. o M A LE N A RY D E LL Ä R CH E FR E DA K TÖ R PÅ M AGA S I N E T A R E N A O CH K R ITI K E R I DAG E N S N Y H E TE R.

→Från Arkitekturmuseet och dess samlingar skulle smakfostran sippra ned till folket.

85 2/15 · ARKITEKTUR

E S SÄ

3.

Höger. Hakon Ahlbergs Konstindustribyggnad på Göteborgsutställningen 1923. Pelargården med Carl Milles Najad.

*A R K I T E K T U R F O T O

s

F O T O R E G I O N - O C H S TA D S A R K I V E T G Ö T E B O R G

E S SÄ

ANDERS DAHLGREN

Fotografi som skriver historien Fotografier kan sätta en stad på kartan. Bilden av ett hus påverkar hur vi upplever huset. Utan fotografi skulle inte arkitekturhistoria kunna skrivas, anser Anders Dahlgren.

86 ARKITEKTUR · 2/15

I arkitekturhistoriens historia spelar fotografiet och den fotografiska tekniken en särskild roll. Från mitten av 1800-talet och framåt utvecklades den fotografiska tekniken, först i dagerrotypen och sedan i kameran. Vid samma tid etablerades det akademiska ämnet konsthistoria, där arkitekturhistoria ingår.1 Den fotografiska teknikens effektiva produktion och reproduktion av bilder har haft stor betydelse för arkitekturhistoriens forskning, undervisning och publikationer. Fotografier har använts i så hög utsträckning att det är berättigat att undra om det ens går att skriva arkitekturhistoria utan fotografier.

Arkitekturhistorisk kunskap förmedlas vanligtvis genom föreläsningar eller i publikationer. Byggnader är som bekant komplexa tredimensionella strukturer som inte låter sig reproduceras i en publikation – byggnaden kan så att säga inte återskapas i boken eller tidskriften. I den skrivna arkitekturhistorien är alltså byggnaden frånvarande. Texten och bilderna utgör ett substitut, en representation av byggnaden. En uppgift för arkitekturhistorien blir således att arbeta med det som i den klassiska retoriken kallas ekfras, en översättning av ett konstnärligt verk från ett medium till ett annat, i detta fall från byggnad till ord och bild.

I arkitekturhistorien är texten av tradition överordnad bilden. Det är i texten som vi finner det vetenskapliga innehållet. Fotografiet har dock tillmätts vetenskaplig status som källmaterial för arkitekturhistorien, dels genom den mekaniska (och digitala) kameratekniken och dels genom att negativet (bildfilen) har framställts på plats. Fotografiet inger därmed en trovärdighet både som vittne och avbildning, men för att kunna säga något om fotografiets betydelse för arkitekturhistorien fordras en tolkning, framställd i text. Även om arkitekturhistoria inte skrivs i foton utan i text, så finns bilder i princip alltid med i den arkitekturhistoriska framställningen.

Inför publicering och föreläsning måste arkitekturhistorikern alltså göra ett urval av bilder. Detta moment innehåller överväganden som görs på praktisk och vetenskaplig grund – vilka bilder är möjliga att inkludera och vilka bilder är det tolkningsmässigt motiverat att ta med? Det är dock svårt dra en skarp skiljelinje mellan praktiska och vetenskapliga överväganden. Även arkitekturhistorieskrivandet är en praktik som drar nytta av och influeras av tillgänglig teknik.

Den fotografiska tekniken inverkar på hur vi tolkar och upplever byggnader. Filosofen och konstkritikern Walter Benjamin (1892–1940) har påpekat att byggnader ofta är ganska svåra att uppleva i verkligheten – det är lättare att studera fotografier av byggnader. I verkligheten finns det fullt av störande inslag såsom väder och vind, människor samt stadens trafik och buller. 2 Då är det bekvämare att efter exkursionen, i lugn och ro, kunna studera fotografier av byggnader på sin kammare.

En sådan retrospektiv analys gör Gunnar Asplund i en artikel i Byggmästaren 1923:22 med titeln ”Bilder med randanteckningar från konstindustribyggnaderna på Göteborgsutställningen”.

Artikeln innehåller en övning i ekfras, där ”den förgängliga utställningsstaden, vars byggnader nu rivas och köras bort” presenteras och analyseras i ord och bild. Asplund behandlar bland annat Hakon Ahlbergs Konstindustribyggnad, en byggnad som rymmer ett antal utställningsrum som successivt klättrar upp för utställningsområdets branta terräng. En centralt placerad trappa leder besökaren från entrén vid byggnadens fot, genom utställningarna och upp till ett krematorium, ritat av Sigurd Lewerenz, som bildar fond åt den långa trappan.

I texten tar Asplund med läsaren på en vandring genom byggnaden och blandar målande beskrivningar med kommentarer om arkitekturen. Texten refererar till artikelns fotografier med formuleringar som: ”Lägg märke till trapprummens spänstiga

E S SÄ

E S SÄ

*A R K I T E K T U R F O T O

Nedan. Ragnar Östbergs Stockholms stadshus. Interiör från norra trapptornet.

FOTO LENNART AF PETERSENS

→

88 ARKITEKTUR · 2/15

→Ikoniska bilder kan infogas i arkitekturhistoriens kanon och sätta en stad på kartan. livlighet, utställningssalarnas slutna lugn och Ni skall finna att den vackra växlingen emellan dem i form, mått, karaktär är grunden till det helas behag”. Här pekar texten ut det vi ska rikta vår uppmärksamhet mot i fotografierna, det vi ska se.

Asplund framhåller visserligen att det finns ett värde i sig att publicera fotografierna, men de ska läsas genom textens kommentarer. Denna artikel fungerar därmed på samma sätt som en bildspelsföreläsning, där bilderna utgör grunden till föreläsningens innehåll och disposition. Bildspelsföreläsningen har en given plats i arkitekturhistoriens historia. Allt sedan det tidiga 1900-talet har skioptikonapparater och senare diabildsprojektorer använts för att visa bilder i föreläsningssalen, vilket har gett fotografiet en självklar plats även i undervisningen.

Vid sidan av fotografiet är ritningen den vanligast förekommande bildtypen i arkitekturhistorien. Arkitekturhistorikern Elias Cornell (1916–2008) har diskuterat den principiella skillnaden mellan ritningen och fotografiet. Enligt honom är båda bildtyperna produktiva för arkitekturhistorisk tolkning och förståelse. Skillnaden ligger i att ritningen å ena sidan undersöker det Cornell kallar substansformen, det vill säga att i elevation- eller plansnitt studera och kartlägga byggnadens materiella och rumsliga struktur. Fotografiet å andra sidan undersöker den visuella formen, så som byggnaden framträder för våra ögon. Med andra ord: arkitektritningen undersöker det vi inte kan se genom att skära genom väggar och bjälklag medan kameran, placerad i ögonhöjd, undersöker byggnaden från en betraktarposition.3 Byggnadens visuella form framträder i många skepnader, beroende på kamerans placering, optik, framkallning, tryck etc och kan upplevas både exteriört och interiört. Fotografier av byggnaders utsida har en särskild förmåga att reducera verklighetens störande element och skapa ikoniska – lätt igenkännbara – bilder. Dessa ikoniska bilder som kan infogas i arkitekturhistoriens kanon eller i samtida visuell kultur och på så vis sätta en stad på kartan.

En annan funktion får kameran när den ska avbilda byggnadens interiör. En byggnad är ju inte endast något man tittar på från utsidan utan något man rör sig igenom och använder. Även här påverkar fotografiet vår upplevelse och tolkning av arkitekturen. I fotografiet skapas representationer av byggnaden som lagras kronologiskt, i kamerarullen eller på minneskortet.

Den kronologiska serie fotografier som kameran genererar följer kamerans fysiska förflyttning. Därmed registreras inte bara de enskilda rummen och detaljerna utan även rörelsen genom byggnaden, en sekvens av visuella former.

Fotografiets betydelse för tolkningen kan utläsas i Cornells biografi över Ragnar Östberg. I avsnittet om Stockholms stadshus återfinns ett intressant samspel mellan Cornells text och Lennart af Petersens fotografier. Även om textens beskrivningar och tolkningar inte hänvisar direkt till fotografierna som i Asplunds text så följs de åt. Stadshusets rumssamband är dock mer komplext än Konstindustribyggnadens linjära dramaturgi.

För Cornell utgör Blå hallen höjdpunkten i rörelsen genom Stadshuset. Han skriver: ”Blå hallen – här knyts de flesta trådar samman som angår Stadshuset. Det gäller de besökandes vägar, arkitektens problemlösningar, ja mycket av vår arkitekturutveckling mot tjugotalets början. Dess mening måste därför tolkas sist av alla rummen. […]

Låt oss då först passera flera vägar inom Stadshuset för att till sist återvända och då söka fatta den mening Blå hallen har både för sin byggnad och som ett rum för sig.”

Blå Hallens ”mening” når Cornell alltså genom att studera den sekvens av visuella former som leder fram till denna sal. En sekvens som avbildats i en serie fotografier och som behandlats i texten. Cornells tolkning av Stadshuset är därmed en arkitekturhistoria som inte skulle gå att skriva utan fotografier.4 o A N D E R S DA H LG R E N Ä R A R K ITE K T O CH D O K TO R A N D VI D I N S TITUTI O N E N FÖ R KU LTU R VE TE N S K A PE R VI D G ÖTE B O RG S U N IV E R S ITE T.

N OTER 1. Utvecklingen av arkitekturhistorieämnet har även ett nära samband med 1800-talets intresse för restaureringskonsten. Fotografiets betydelse i detta sammanhang har Thordis Arrenius behandlat, bland annat i Arkitektur nr 4/2013.

2. Walter Benjamin, ”A Short History of Photography”, Screen 13:1 (1931, 1972), s 5–26.

3. Elias Cornell, Arkitekturhistoria. Textdel, 1968, s 13.

4. Elias Cornell, Ragnar Östberg – svensk arkitekt, 1965, s 90.

89 2/15 · ARKITEKTUR

*A R K I T E K T U R F O T O

PER SPEK TIV

E VA E R I K S S O N

→ Vi fick ofta nöja oss med amatörbilder

0 0

Efter rekordåren led arkitekturen av en kraftig baksmälla.

Eva Eriksson, redaktör för tidskriften Arkitektur på 1970-talet, berättar här om hur det gick till när arkitekturkritiken skärptes och arkitekturfotografiet förändrades.

I första numret av Arkitektur 1976 aviserade avgående redaktören Bernt Sahlin en ny inriktning för tidskriften. Avsikten var att bredda innehållet. Byggnader och byggd miljö kommer även i fortsättningen att dokumenteras, förklarade han. ”Vi räknar emellertid med att nu i högre grad än hittills kunna kritiskt granska och kommentera det som byggs, undersöka hur byggnader och miljöer fungerar och hur de kommit till.”

Han tog också upp frågan om bildmaterialet. ”För något tiotal år sedan ägnade sig flera av våra skickligaste fotografer åt arkitekturfotografering samtidigt som våra skickligaste arkitekter regelmässigt lät fotografera sina nybyggen. Denna ambitiösa dokumentation har i stor utsträckning upphört. Fotograferna ägnar sig åt annat, t ex filminspelning, och arkitekterna kanske inte har råd. Det bildmaterial som nu brukar stå till förfogande är ofta amatörfoton i färgdiapositiv. Tidskriften har endast i undantagsfall möjlighet att själv fotografera objekt som presenteras.”

90 ARKITEKTUR · 2/15

Redaktörskapet hade dittills varit en deltidssyssla, oftast för yrkesverksamma arkitekter,

men nu ville man ha en heltidsredaktör med mer journalistisk inriktning. När jag tillträdde som redaktör på nyåret 1976, var det alltså med ett nytt uppdrag att kritiskt granska och kommentera det som byggs. Denna nyorientering var inte något hugskott från dåvarande redaktion och ägare, det var något som låg i tiden.

1970-talets arkitektur präglades av en kraftig baksmälla.

Det var en reaktion på ”rekordåren”. En varaktig byggboom i kombination med en stark strukturrationalisering hade avsatt sterila kontorsbyggnader och varuhus, tröstlösa förorter med oändliga rader av höga skivhus, vilket allt nu uppfattades som människofientligt och katastrofalt misslyckat.

Det var med andra ord en period präglad av eftertankens kranka blekhet. Kritisk granskning var motiverad på flera punkter. Det gällde främst storskaligheten, men också den puritanska estetik som bidragit till anonymitet och tristess. Följaktligen diskuterades också modernismen och dess roll i utvecklingen.

Vi hade alltså inte några resurser till vackra bildpresentationer. Men de ämnen som var aktuella och de frågor vi ställde motiverade inte heller så ”tjusiga” projektpresentationer. Det handlade nu i stället om förhållandet mellan människa och hus.

Nedan. Uppslag ur Arkitektur nr 8/1977. Fotografier av Lena Tengnér, boende i Haga och forskare på Chalmers Arkitektur.

Mycket fokus låg på brukarna, dem husen var till för. Tidskriften speglade tidens aktuella byggnadsuppgifter: långvårdssjukhus, äldreboenden, arbetsmiljöer, dagis, skolor och sådant, där det fanns stora utbyggnadsprogram. Det handlade om enkla baskvaliteter, om trivsel och om byggnadernas funktion i det vardagliga livet. Följaktligen var det sådana aspekter som behövde illustreras i bild. Det var nu också en helt annan konjunktur än tidigare. Efter 60-talets omfattande rivningar i svenska städer stod bevarandefrågor högt i kurs, en inriktning som förstärkts av byggnadsvårdsåret 1975.

Så här i backspegeln ser den tidens tidskriftssidor lite gråtrista ut, men sådana var som sagt också tidningens resurser på den tiden. Vi fick ofta nöja oss med amatörbilder. För regelrätta projektpresentationer var vi hänvisade till det bildmaterial som respektive arkitektkontor levererade. Eftersom detta i regel visade projektets mest fördelaktiga sidor och bildvinklar gav det en mycket selektiv och idealiserad bild av arkitekturen. Det blev särskilt problematiskt i en tid då det kändes angeläget att se bakom ytan och visa byggnader som de kunde upplevas i verkligheten. Vi var inte ensamma om detta dilemma.

Bildmaterialet är avgörande för hur arkitekturen speglas i facktidskrifterna. Det var en anledning till att fotots roll blev en huvudfråga när de nordiska arkitekturtidskrifterna gemensamt ordnade ett seminarium om arkitekturkritik på Hässelby slott i Stockholm, där vår redaktion alltså stod som värd.

Förutom arkitekturfotots tendens till → Tidens nya modevåg inom idealisering diskuterades också problemet arkitekturen, postmodernismen, med att ”det som gör sig bra på bild” lätt får var medvetet bildmässig. det största utrymmet.

Peter Butenschon från norska Byggekunst pekade på tidens nya modevåg inom arkitekturen, postmodernismen, som var medvetet bildmässig. ”Den är ju gjord för arkitekturtidskrifterna och används av arkitekturtidskriftsredaktörer över hela världen”.

Faran med ett starkt estetiskt inriktat foto 91 belystes av Olof Hultin med exempel från ett 2/15 · ARKITEKTUR

Nedan. Uppslag ur Arkitektur 10/1980. Fotografen Lars Mongs ville illustrera skillnaden mellan brukarens upplevelse och

*A R K I T E K T U R F O T O

”I de internationella arkitekturtidskrifternas värld står estetiken ofta i fokus.

Molnen speglar sig i blanka glasfasader, dramatiska skuggor faller över tegelmurar, ljuset silas effektfullt in i folktomma rum, Människor blir till störande inslag i bilder vars syfte det är att visa estetiska finesser i byggnaderna. [...]

Ett exempel är skolan på bilden till höger, Hobro Nordre Skole i Danmark.

Den presenteras i den danska arkitekturtidskriften Arkitektur DK (nr 4/78) på 7 sidor, med knappt en spalt text och 14 bilder. På alla dessa bilder förekommer sammanlagt 7 människor. I övrigt härskar tystnaden och ödsligheten.”

E VA E R I K S S O N, ”E STE TI K

TI LL D Ö D S”

U R A R K ITE K TU R N R 9/1978

92 ARKITEKTUR · 2/15

bild-estetik och fotograferade Lunds nybyggda badhus. På ena uppslaget ”på ett sätt som upphovsmännen nog skulle gilla”

och på det andra bilder från simhallens problematiska delar ur ett brukarperspektiv.

område i Lund som han kände väl. Men när det presenterats i danska Arkitektur DK hade han inte känt igen det. Själv skrev jag i slutet av 70-talet ett par starkt kritiska inlägg om tidens speglande glasfasader, som fotograferades med effektfulla avspeglingar av omgivningens äldre hus. Vackert på bild, men för mig kändes dessa hus i verkligheten obehagliga genom att dölja sitt innehåll, ungefär som människor med speglande solglasögon.

Det blev också en tydlig illustration till en typ av arkitekturfoto där ytan och bilden blivit huvudsak, på bekostnad av verklighetsåtergivningen.

Den mest etablerade arkitekturfotografen i Sverige vid denna tid var Sune Sundahl, som då varit aktiv i 40 år. Hans bilder var närmast legendariska. De förenar det sakligt registrerande med en alltid utsökt ljusbehandling. Ofta är de folktomma, men inte alltid. I en intervju med Claes Caldenby sade han själv att han reagerat mot kraven på att ta bort alla tecken på liv i bilderna.

Och: ”Överhuvudtaget är jag noga med ljuset”. Sune Sundahls bilder hör utan tvekan till den svenska fotokonstens historia. Han framhöll dock själv att hans uppdrag sinat under 70-talet, eftersom det var en ekonomiskt svår tid för arkitektkontoren.

I samma nummer hade vi även en artikel med text och foto av fotografen och arkitekten Lars Mongs som var starkt kritisk till arkitekturfotots idealiserande tendens. Hans bilder av Lunds

då nybyggda badhus visar både de vackra vinklarna och den vardagliga verksamheten i huset med dess liv – och med lokalernas påtagliga brister. Det blev ganska tydligt att vi behöver båda sidor för att rätt förstå arkitekturen.

Ser man tillbaka kan man konstatera att inte bara texterna utan också bildmaterialet – motiv, bildvinklar och val av detaljbilder – är präglat av sin tid och dess värderingar. Redan 1981 konstaterade fotografen Rune Jonsson i en artikel om arkitekturfoto att de ”reportagebetonade situationsbilderna med en slängig, ruff teknik” inte längre stod så högt i kurs. ”Pendeln svänger sakta över till esteternas förmån.” Det skulle bli en kraftig pendelsväng över i 80-talets kulturklimat. o E VA E R I K S S O N Ä R A R K ITE K TU R H I S TO R I K E R O CH FÖ R FAT TA R E.

R EFER EN SER Eva Eriksson, ”Nordiskt seminarium om arkitekturkritik”, Arkitektur nr 10/1980.

Eva Eriksson, ”Estetik till döds”, Arkitektur nr 9/1978.

Eva Eriksson, ”Motroten”, Dagens Nyheter 15/1 1979.

Claes Caldenby, ”Foto: Sune Sundahl”, Arkitektur nr 10/1980.

Lars Mongs, ”Vinklad verklighet?”. Arkitektur nr 10/1980.

Rune Jonsson, ”Hus på bild”, Arkitektur nr 9/1981.

93 2/15 · ARKITEKTUR

O B JEK T

MIK AEL B ERG Q UIST · FOTO ÅKE E:SO N LIND MAN

Exakt skönhet John Pawsons exakthet och estetiska kontroll firar nya triumfer i Villa Palmgren, skriver Mikael Bergquist, men undrar samtidigt var livets sentimentalitet ska få plats.

Villa Palmgren, Stockholm · John Pawson

94 ARKITEKTUR · 2/15

V I L L A PA L M G R E N

95 2/15 路 ARKITEKTUR

KO MMENTAR

MIK AEL BERGQUIST

Förenklingen har drivits till sin spets och få gör just det bättre än John Pawson.

96 ARKITEKTUR · 2/15

Den brittiske formgivaren och arkitekten John Pawson slog i mitten av 1990-talet igenom med en rad interiörer och husprojekt. Hans eget radhus i London där interiören reducerats till ett minimum och köksbänken fortsätter ut i det fria på gården är ett av de mest kända exemplen. Pawson blev en förgrundsfigur för minimalismen som slog igenom på bred front i tidens media. Med åren har hans kontor och uppdragens omfattning vuxit. Pawsons arkitektur kan verka bedrägligt enkel och utan hemligheter men den handlar om subtila kvaliteter i utförande och material. Hans arbeten har också en tidlös kvalitet. Pawson refererar, i intervjuer och sina egna böcker, gärna till anonym traditionell arkitektur som en inspirationskälla.

John Pawson har ritat några projekt i Sverige innan Villa Palmgren. Villa Baron från 2005 måste räknas till ett av de finaste villaprojekten i landet från senare tid. En modern variant av

en traditionell Skånegård. Ett hus som anknyter till lokal arkitektur och samtidigt är förankrat i nuet.

Ett annat projekt – men som aldrig kom till utförande – är takpåbyggnaden på posthuset på Nybrogatan i centrala Stockholm, från 2011. Rykten gjorde gällande att påbyggnaden skulle bli prins Carl Philips bostad. De handritade skisserna visar en enkel, men raffinerad volym med stor rumslig kraft och rymd.

Villa Palmgren ligger i en villaförort söder om Stockholm.

Området gränsar till ett naturreservat och en långsmal sjö.

Besökaren anländer lågt i förhållande till huset. Byggnaden tornar upp sig på den sluttande tomten. Efter en sekvens av flera utomhustrappor möter man en hög ekport. Bakom den – fortfarande utomhus – finns en privat gård och en damm, omgärdad av murar. Här finns också den egentliga entrédörren in i huset.

Entréhallen är husets nav. Mot öster, med utsikt över vattnet,

Föregående uppslag. Utsikt mot öster, genom huset och från den muromgärdade gården.

Vänster. Den höga entrésidan med den stenklädda oregelbundna terrassen.

ligger köket och vardagsrummet. Mot norr leder trappor upp till sovrumsavdelningen och ned till souterrängvåningen. Trappan till övervåningen får dagsljus genom ett stort glasparti. På övervåningen grupperar sig sovrummen på rad med separata dusch/ wc-rum, inbyggda garderober och skrivbord. Högt sittande takfönster ger dagsljus vid tvättställsbänken.

Rörelsemönstret bestäms av dagsljuset. Från entréhallen leder ljuset in mot köket, som bara består av en lång kalkstensklädd bänk. Den rymmer spishäll och diskho. Alla andra vardagliga funktioner som kylskåp, skafferi och porslinsförvaring är dolda bakom takhöga snickeridörrar. Spisfläkten är helt infälld i taket.

Det avlånga köksrummet har en tät vägg mot öster och får i stället dagsljus från ett glasparti på kortsidan mot norr.

Köket fortsätter utan gräns över i vardagsrummet. Utsikten över vattnet ramas in på ett kontrollerat sätt av två stora skjutglaspartier. Genom skjutdörrarna når man en grund

SITUATIONSPL AN 1:400

Nedan. Innergården som liksom huset i övrigt har infälld belysning.

V I L L A PA L M G R E N

97 2/15 · ARKITEKTUR

2

1

1. SOVRUM 2. BAD/ WC 3. GARDEROB

1 2 1

2

3

ÖVERVÅNING 1:300

A

3

11

10

2

1 9

4

7

5

B

B

8

6

A BOTTENVÅNING 1:300

SEKTION B – B 1:300

SEKTION A–A 1:300

98 ARKITEKTUR · 2/15

1. ENTRÉ 2. PENTRY 3. T VÄT TSTUGA 4. KÖK 5. MATSAL 6. VARDAGSRUM 7. KONTOR 8. INNERGÅRD 9. ENTRÉ/ VER ANDA 10. WC 1 1. ARBETSRUM

Nedan. Matplatsen och vardagsrummet med sin förenklade och precisa detaljering.

V I L L A PA L M G R E N

Nederst. Sovrum med specialritade snickerier. Glasparti med tät vädringslucka.

asymmetrisk stenklädd terrass. En öppen spis är integrerad i vardagsrumsväggen mot söder, och bildar fokus. Åt andra hållet, mot väster, leder ett skjutglasparti ut till den muromgärdade privata gården. Alla golv i hela huset har samma kalkstensplattor. Alla väggar och tak är matt vita.

Detaljeringen har drivits till en oerhörd precision och förenkling. Mötet mellan golv och vägg sker genom att väggen släpper några millimeter från golvet så att väggskivan ser ut att sväva tyngdlöst. På samma sätt sker mötet mellan vägg och tak med ett släpp. Allt utfört med exakthet. Inte några av de installationer som brukar finnas i hus är synliga. Eluttag, givare för golvvärme, tilluftdon, etc, är på olika sätt dolda eller infällda. Också taken är rena med enstaka diskret infällda belysningspunkter och det förekommer ingen pendlad belysning.

Det är sensationellt vackra rum och ett milt dagsljus som dominerar interiören. Rumshöjden på entréplanet är 2,70 meter och i sovrumsvåningen 2,50 meter. Projektet som helhet präglas av en säkerhet i mått och proportioner som får mig att tänka på Alvaro Siza, alla skillnader till trots.

» 99 2/15 · ARKITEKTUR

Nedan. Utsikt från sittgruppen i vardagsrummet mot Drevviken.

Nederst. Matplatsen med köket i bakgrunden mot norr.

Villa Palmgren är ett imponerande projekt, inte bara för de vackra rummen utan också för att det är genomfört med en sådan precision och hängivenhet från beställaren. Som helhet består projektet av ett mycket reducerat antal element och detaljlösningar, som bidrar till en slags självklarhet och naturlig enkelhet.

Men projektet väcker också en del frågor. Pawsons idé är att alla småsaker ska döljas bakom dörrar eller i lådor. Inget hänger på väggarna, inga saker ligger framme förutom några få utvalda, vackra ting. Att dölja alla motsägelser och avvikelser kräver kontroll. Är det inte rimligt att ett hem också ska vara en plats där man kan vara sig själv med sin sentimentalitet, minnen och dåliga smak?

Jag föreställer mig att Villa Palmgren är en ganska krävande – om än vacker – bostad att leva och bo i. Kanske kommer huset med tiden att fyllas av fler saker och den asketiska interiören övergå i en mer inkluderande hemmiljö, utanför arkitektens totala estetiska kontroll.

Då tror jag projektet når sin fulla potential. o M I K A E L B E RG Q U I S T

100 ARKITEKTUR · 2/15

V I L L A PA L M G R E N

Nedan. Den sammansatta husvolymen mot norr.

FAK TA

Villa Palmgren, Stockholm Adress: Stockholm. Ansvarig arkitekt: John Pawson. Medverkande arkitekter: Shingo Ozawa, Seamus Kowarzik. Projektteam: Vishwa Kaushal, Tomoko Matsumiya, Dido Schumacher, Christine Bickel, Casper

Teichgräber, Nicholas Barba. Uppdragsgivare: Maths Palmgren. Lokal arkitekt: Oliver Thornton (bygglov).

Landskapsarkitekt: PAJU Arkitektur och Landskap genom Johan Paju och Sofia Fors. Strukturell ingenjör: Jo-

han Blomqvist. Snickerier interiört: Max Retsloff Snickerier. Elinstallation: Daniel Eriksson, Elektrostruktur.

Kalksten: Naturstenskompaniet AB. Kallstensmur: Tonie Nenzén, Valter Eklund Stenentreprenader AB. En-

treprenadform: Delad entreprenad.

Bruttoarea: 311,5 kvm exkl innergård och terrass. Byggnadsår: 2014.

Arkitekten beskriver: Drevviken är en sjö i södra Stockholm. På sommaren bildar skogen runt dess stränder en tät grön gardin av lövverk. Vintern innebär en dramatisk transformation, sjön fryser och allt får ett överdrag av snö.

Den lokala byggnadstraditionen är stark, faluröda trähus med sadeltak och snickarglädje. En huvudutmaning i projektet var önskan att kommunicera att det är en bostad, utan att likna de flesta andra husen i området.

Avsikten här har hela tiden varit ett stycke anspråkslös arkitektur, med respekt för det unikt svenska begreppet för det passande som uttrycks i ordet lagom. Liksom idén

om ett minimum berättar lagom om värdet av det omdömesgillt tillräckliga, om gränslandet mellan för mycket och för lite. Det handlar om en livssyn som kan uttryckas i allt, från hur en person äter till hur den gestaltar sitt hus.

Platsen är en brant, skogbevuxen slänt med obruten vy över vattnet.

Men andra fastigheter ligger längs strandvägen så siktlinjer mot och från tomten var viktiga i formgivningen. Huset är en enkel samling lådor med en sluten gård på baksidan och en terrass på framsidan.

Från gatan klättrar en antydd linje av stensteg upp i terrängen, förbi den klippa där huset ligger som en medeltida borg i miniatyr. Stigen

vindlar vidare runt norra och västra fasaden innan den svänger in i en smal gränd mellan två volymer. Öppen mot himlen och ledande in i husets hjärta är denna passage formad som ett övergångsrum med en träport som det sista valvet in till husets inre värld. Bakom porten för en dörr in till hallen. En öppning i den motstående väggen leder direkt ut på gården. Där släpper genast passagens kompression och stigen blir till trampstenar runt en speglande damm. De vita vertikala planen upplöses i vida vyer genom vardagsrummet mot landskapet på andra sidan.

Husets inre är format för att vara så öppet som möjligt mot utblickar

över sjön, med alla de viktigaste bostadsrummen och privata delarna lokaliserade på östra sidan. Den naturligt grafiska karaktären i dessa vyer förstärks av arkitekturens enfärgade palett i vitt och grått. Dessa nedtonade nyanser utgör en kraftfull bakgrund till träets varmare toner, på utsidan redan väderbitna i silver. Den intensitet som genomsyrar även husets allra enklaste rum är ett mått på den tid och eftertanke som både beställaren och arkitekten ägnat detaljerna, den reducerade paletten, golvmönstrets exakthet och den förfinade lösningen av varje fog. o J O H N PAWS O N

101 2/15 · ARKITEKTUR

NY BOK!

Göteborgs rådhus Fyra århundraden av förändringar och tillägg

Rabatt till våra prenumeranter!

Göteborgs rådhus är ombyggt och tillbyggt många gånger sedan 1600-talet. Två kortlivade rådhus vid Stora Torget föregick Tessin d ä:s byggnad från 1672. Den byggdes sedan på under 1800-talet. Asplunds berömda tillbyggnad från 1936 gjorde Rådhuset till en renodlad domstol. Denna märkesbyggnad har med den senaste ombyggnaden 2014 fullbordat en cirkel: det är åter säte för stadens styre.

Det här är berättelsen om arkitekturen som den byggda bilden av oss själva genom fyra århundraden och som ett möte mellan gammalt och nytt i ömsesidig respekt.

Här återfinns texter om Rådhusets historia och arkitektur av Claes Caldenby och om ställningstaganden i restaureringen av Caroline Losman, GAJD arkitekter.

Det är en exklusiv bok med folieprägling på omslaget.

Cirka 90 nytagna fotografier i stort format av Krister Engström samt ritningar och målningar från husets äldre historia.

Texter på både svenska och engelska.

FAKTA: Utgivning mars 2015, hårda pärmar , 245 * 300 mm, 168 sidor, ISBN 978 91 86050 91 7. Pris: För tidskriften Arkitekturs prenumeranter 249 kr. Ord pris 320 kr. Enhetsfrakt inom Sverige 39 kr tillkommer.

BESTÄLL BOKEN HÄR: Webb: webbshop.arkitektur.se Telefon: 08-702 78 57 Mejl: order@arkitektur.se

s

SEKTION

s104

s108

Villa i Hersby Villastad Lidingö Malin Åberg-Wennerholm Erik Westling #tillägg #industriellt #betong #diamantslipat

Bostadshus Sätra KOD Arkitekter #mönster #smålägenheter #loftgångar #bubbelpool

103 2/15· ARKITEKTUR

Höger. Husets entréfasad sedd från öster. Bärande ytterväggar av lättbetongblock med platsgjutna betongbjälklag.

Nedan. Entréhall med högt sittande stort fönster mot söder. I bakgrunden det bevarade berget.

Nederst. Fasader mot söder. Huset är insmuget mitt bland kulturhistorisk bebyggelse från tidigt 1900-tal.

S A M T L I G A F O T O N Å K E E: S O N L I N D M A N

Med saklig omsorg Inlevelse kan leda till två olika resultat.

Antingen ett närsynt pillande med detaljer, eller ett rannsakande som gör skillnad på huvudsaker och bisaker. Arkitektparet som ritat detta hus åt sig själva, har kombinerat de båda.

Planlösningen speglar en omsorgsfull läsning av platsen där varje nivå tagits omhand, samtidigt som privata uttryck fått stå tillbaka till förmån för helheten.

Närsynthet är en bra egenskap för en arkitekt. Här var möjligheterna att se, pröva och ompröva närmast obegränsade, eftersom huset ritades med tomten utanför arbetsfönstret.

Familjen bodde tidigare i den villa från 1917 som är husets närmsta granne. Det gav kunskaper som ingen laserinmätning kan matcha.

Solens gång, blåbärsriset, trädens höjd och bergets sprickor satt i minnet när bilden av huset växte fram.

begränsar möjligheterna att slå in på nya spår om andan faller på. Lagt hus ligger.

Det är modellerandet med volymen och rummen som övertygar mest. Placeringen, rörelsen och utblickarna har hanterats med stor känslighet. Det är ett ganska litet hus, men intimiteten kommer snarare av de nätta förskjutningarna och relationen till tomten, än av den påtvingade litenheten. Planet en trappa upp, där matplatsen och köket möts på en egen nivå i intim relation till både mark och utsikt, lyckas allra bäst.

Eftersom de ritade åt sig själva, var möjligheterna att låta huset spegla de egna värderingarna lika goda. Åren i det gamla huset satte säkert spår. Men där nationalromantikens villaarkitektur var utpräglat individualistisk, verkar detta hus på ytan närmast offentligt.

Medan det gamla huset var ett collage av material och hantverk, är det nya enhetligt och industriellt. Den konsekventa detaljeringen

»

Sovrummen har närmast karaktären av celler. Det blir lugnt och avskilt, men också väldigt funktionsstyrt. Konsekvensen av en konsekvent arkitektur blir att den sätter sig på tvären om funktionerna ändras. För det gör de. De små fönstergluggarna har sina poänger i dag, men kan bli onödigt begränsande i en framtid.

FAK TA

Villa Hersby villastad, Lidingö Adress: Hersby, Lidingö. Arkitekt: Malin Åberg-Wennerholm, Erik Westling. Bruttoarea: ca 220 kvm + 30 kvm grindstuga. Entreprenadform: Styrd totalentreprenad.

Byggnadskostnad: 5 mkr inklusive grindstuga. Byggherre: Malin Åberg-Wennerholm, Erik Westling.

Byggnadsår: 2014.

LO K E VÄ G EN

SITUATIONSPL AN 1:2 000

104 ARKITEKTUR · 2/15

Nedan. Vy över det upphöjda matrummet på plan 1 och de i klippblocken nedsänkta uteplatserna av platsgjuten betong.

8

PL AN 3 1:200

13

12

12

11

14

15

PL AN 2 1:200

8

9

10

PL AN 1 1:200 1. K APPRUM 2. ENTRÈHALL 3. T VÄT TSTUGA 4. UNDERCENTR AL 5. GÄST WC

6. DUSCH 7. BERGVÄGG 8. VARDAGSRUM 9. KÖK 10. MATRUM

1 1.

12.

13.

14.

15.

BARNENS VARDAGSRUM SOVHY T T BADRUM SOVRUM KL ÄDK AMMARE

6

3

5 7

ENTRÉPL AN 1:200

GR ANNHUSET I VÄSTER

SEKTION 1:400

GRINDSTUGA

106 ARKITEKTUR · 2/15

GRINDSTUGA HÖ

4

2

1

Nedan. Vardagsrummet bland molnen högst upp i huset med takfönster och diamantslipade lena och varma betonggolv.

Nederst. Vardagsrummet på plan 1, med stora fönster mot naturen och omgivande kulturhistoriska villor.

V I L L A PÅ L I D I N G Ö

Fönster kan alltid stängas för med gardiner eller luckor, men murar är svårare att öppna.

På samma sätt undrar jag över hur alla putsade ytor kommer att möta livet. Men just här finns å andra sidan alltid möjligheten att lägga till nya lager. Få byggnader är perfekta från början, men bra hus vet att bli bättre. Jag skulle varken bli förvånad eller besviken över att möta träklädda fönsterbänkar och kanske en och annan panel i huset om tio år.

Det är inget exklusivt hus, men byggt med engagemang och respekt för såväl tomt som omgivning. Projektet stammade snarare ur en vilja att förekomma en hotande trivialisering, än ur behovet av en ny bostad. Det raka och rediga resultatet uppvisar en anpassning med få men värdefulla inlån från sin miljö. Mest sympatiskt är dess okonstlade form. Ett smalt hus med sadeltak står sig i de flesta lägen. o R A S M U S WÆ R N

6

107 2/15 · ARKITEKTUR

Höger. Fasad mot söder. Man har eftersträvat ett ljus- och skuggspel med fasadens djupa relief.

Nedan. Byggnaden hämtar sitt uttryck från hela stadsdelen och från den intilliggande numera katolska kyrkan.

SAMTLIGA FOTON MIK AEL OL SSON

Grafisk formgivning Sätra är ett litet förortscentrum i södra Stockholm mellan två stora: Bredäng och Skärholmen. Centrumet har en välsorterad polsk livsmedelsbutik, en ICA, ett par valutahandlare, kolgrill och pizzeria. Det är bara två kilometer till Kungens kurva. Intill finns en stor skog och Mälaren. Här mellan tunnelbanespåret och en numera katolsk kyrka står KOD Arkitekters lågprishus med små lägenheter på mellan 40 och 60 kvadratmeter.

SSM som byggt huset hade som mål att bygga billigt, man nådde inte målet att bygga för 18 000 kr/kvm utan det blev dyrare än så, totalt närmare 23 500 kronor. Den billigaste lägenheten såldes för 27 000 kr/kvm. Man har lyckats få till prisvärda bostäder. Och gjort det utan att, med ett undantag som vi ska återkomma till, sänka sig till en lägre kvalitetsnivå – både arkitektoniskt och materialmässigt.

Huset slår till direkt när jag närmar mig, den svart-vita grafiska verkan, de horisontella och vertikala upprepningarna är en del av Sätra och de plockas upp snyggt här. Man leker inte se-åtandra-hållet-för-vi-gillar-inte-det-som-finnshär-leken utan tar upp, förädlar och lägger till.

108 ARKITEKTUR · 2/15

De triangulära skärmarna, som ibland fungerar som små bodar och ibland som behållare för stuprör och el, är projektets särart. Byggda i alucubond-material, med pärlemorskimmer ger de en grafiska lyster, men intressantare är att de skapar små privata platser på loftgångarna.

Få gillar loftgångar. De behöver en särskild sorts omsorg, en särskild idé för att bli bra. Man behöver lösa eller åtminstone hantera ekvationen mellan privat och offentligt. Det blir lätt gränslöst. I ursprungsförslaget till KODs Sätraprojekt fanns det bänkar under fönstren på loftgången, de bantades tyvärr bort, men kvar finns de triangulära skärmarna som när man står i ena änden delar upp loftgången i små privata platser (och som bonus döljer stuprören).

Det är en elegant lösning. Med tanke på hur mycket vanligare loftgångshusen kommer att bli i jakten på kvadratmeterpriser så är en tjockare idékatalog för deras utnyttjande, användning och gestaltning nödvändig. Det räcker inte att betrakta dem som billiga transportsträckor.

De flesta lägenheterna i projektet har fått en bra behandling vad gäller genomgående ljus och

2

1

KU

N

GS

SÄ

TR

AV

ÄG

EN

SITUATIONSPL AN 1:2 500 1. SÄTR A K YRK A 2. TUNNELBANESTATION SÄTR A

FAK TA

”Kungsterrassen”, Sätra Adress: Kungssätravägen 18, Stockholm. Arkitekt: KOD Arkitekter genom Sanna Hederus, Karin Kjellson, Lukas Narvaja och Johan Ekström. Byggherre: SSM Byggnads AB, FFAB. Landskapsarkitekt: LAND arkitektur genom Alf Orvesten och Linda Andersson. Entreprenadform: Totalentreprenad. Konstruktör: Structor. EL: Ramböll.

V: VVS-konstruktioner Rune Nyström. Brand: Briab.

Bruttoarea: 4 600 kvm. Byggnadsår: 2014.

B O S TÄ D E R S ÄT R A

FA SAD MOT SYDOST

109 2/15 · ARKITEKTUR

2 1

3

TAKPL AN 1:400 1. TERR ASS 2. GEMENSAMHETSLOK AL 3. GÄSTRUM

1

2 T YPPL AN PL AN 5 1:400 1. LOF TGÅNG 2. BALKONGER

3

1 4 5

1 2

ENTRÉPL AN 1:400 1. UTEPL ATSER 2. PARKERING 3. CYKELPARKERING 4. SIT TNISCH 5. POSTL ÅDOR

1 2

2

3

3

L ÄGENHET 40 K VM L ÄGENHET 60 K VM

6 3

3

6

110 ARKITEKTUR · 2/15

T YPL ÄGENHETER 1:200 1. LOF TGÅNG 2. INSTALL ATIONSSK ÅP 3. FUNK TIONSVÄGG 4. BALKONG 5. BALKONGFÖRR ÅD 6. KÖK 7. SOVRUM 8. MÖJLIGT SOVRUM

8

4

3

7

5

4

5

4

Höger. Byggnaden ligger intill tunnelbanespåret vid station Sätra. Loftgångarnas utanpåliggande installationsskåp ger privata entrénischer.

Nedan. Balkongdörrens glas går ända upp till tak.

Nederst. Entrépassagen. En högreflekterande snittyta i rödskiftande alucobond i kontrast till den matta putsen.

detaljering. Dörrarna i söder har glas som går ända upp till tak. En fin funkis-lösning. Men den nedersta våningens lägenheter med fönster rakt ut mot parkeringen är en snålhet i jakten på maximalt antal lägenheter som känns cynisk. Varför inte lokaler därnere? Gemensamma eller uthyrningsbara.

På taket finns en gemensam terrass med extra allt och två bubbelpooler. Avståndet mellan tanken på det säljargumentet (spa-liv och grillkväll på taket) och de nedersta lägenheternas relativa ovärdighet adderar viss bitter smak till projektets helhet.

När man ser lägenheterna i bottenvåningen kan man få en känsla av att man tänker att det går att sälja vad som helst bara priset är det rätta och att det hör ihop med att vi befinner oss just i Sätra. Det är tur att den tanken inte fick genomsyra hela projektet och man kan hoppas att den inte heller är den tanke som kommer att bli den vanliga när man gör de nödvändiga följsamma förtätningarna platser som den här behöver. o

6

DA N H A LLE M A R

111 2/15 · ARKITEKTUR

Mieles nya generation professionella färskvattendiskar ger toppresultat på 5 min

Mieles nya färskvattendisk garanterar toppresultat.

Snabb – klarar disken på 5 min!

Slät panel gör maskinen lätt att hålla ren. Standarutrustad med två kraftiga trådkorgar. Går att extrautrusta med lavetter för 50x50 cm plastbackar.

k

Nedan. David Adjayes bostadsprojekt i Sugar Hill, Harlem, Manhattan.

FOTO ED REE VE

KULTUR KRÖ NIK A

Räddare i nöden Att New York Times i december uppmärksammade bostadskrisen i Stockholm är ett tydligt tecken på att den är allvarlig. I takt med att nu även medelklassen trängs ut från stadskärnor hårdnar villkoren för fattiga i städer, såväl hemlösa som kulturarbetare. Aldrig tidigare i historien har stadskärnor varit så socialt segregerade som nu.

I USA växer kranskommunerna liksom i Sverige. I exurbia, bortom suburbia, bosätter sig den medelklass som betalar för sin bostad med lång pendling. Men för många, i USA liksom här, är centralt läge viktigare än komfort för livskvaliteten.

Den sociala skiktningen slår hårdast på platser utan statlig social housing. I tidskriften Mark (nr 1/15), som granskat USAs system, lyfts exempel fram som bevisar hur arkitektur kan bidra.

Santa Monica i Kalifornien kräver att 30 procent av alla nybyggen är affordable housing. Här har Kevin Daly Architects ritat ett bostadsområde med en utemiljö de boende vill vistas i och ta hand om. I Sugar Hill i Harlem har David Adjaye ritat ett till stor del statsfinansierat hyreshus för låginkomsttagare och hemlösa familjer. Huset har terrasser, takträdgård och förskola med dagsljus – ovanligt för Manhattan. Fasaden av kolfärgade betongplattor med rosmönster har blivit ett landmärke.

Båda dessa hus ger en känsla av värdighet och omhändertagande. Dessa sociala bostäder ses inte som en börda.

Tvärtom.

Stockholm och andra växande städer har mycket att lära av det här. Krav måste ställas på byggbolagen. De vill gärna bygga radhus på attraktiva lägen i Stockholms innerstad, bostäder inte ens stadens medelklassinvånare kommer att kunna köpa. Här har staden egentligen ett drömläge: den skulle kunna kräva socialt ansvar av exploatören. 30 procent högkvalitativa hyresrätter som folk har råd med. o

J U LI A S VE N S S O N Ä R A R K ITE K TU R S KU LTU R R E DA K TÖ R

Julia Svensson väljer tre: Utställning. Stadsvandringar, vårens satsning på Bonniers konsthall i Stockholm, visar verk av bland andra Lisa Torell, Sophie Calle och Hala Elkoussy. En rad spännande reflektioner som alla speglar stadsmiljöer i förändring. T o m 5/4.

Filmfestival. Stadsmiljö är även temat för Tempo dokumentärfestival i år. Här har till exempel den tjeckisk/franska filmen Concrete stories av Lorenz Findeisen premiär – där människor från olika betongområden i Europa får berätta om sina upplevelser. Stockholm, 2–8/3.

Arkitekturfestival. Redan nu är det dags att boka in årets resa till Köpenhamn.

Cph Architecture festival går in på sitt andra år.

Programmet släpps 4/3, men än så länge utlovas ett tvådagars seminarium som undersöker relationer mellan arkitektur, film och landskap. Köpenhamn och Århus, 19–22/3. o

113 2/15 · ARKITEKTUR

UTSTÄLLNING Höger. Ett team kamouflagekonstnärer på Fort Belvoir i Virginia.

F O T O U R R O B E R T P. B R E C K E N R I D G E S B O K MODERN C AMOUFL AGE

UT VALT

Mikael Bergquist väljer tre:

Krigets arkitekter Architecture in uniform MAXXI, Rom

Utställning. Tensta konsthalls utställning om den österrikiske arkitekten, formgivaren, scenografen, utställningsdesignern Frederick Kiesler (1890–1965) är den första i Sverige. Visar Kiesler i helfigur. T o m 2/5.

F O T O FAY S L I N C O L N

T O M 3/5

Boklådor. I Berlin Frederick Kiesler, Modernage verkar det inte Furniture Company, NY, 1933. råda någon bokhandelsdöd. Nyligen besökte jag Walther König bokhandel med sitt överdådiga utbud, den lilla men ytterst välsorterade Pro qm och trendigare Do You Read Me. Värt en resa.

Tidskrift. Nummer 12/2014 av schweiziska arkitekturtidskriften Werk Bauen + Wohnen har titeln: ”Drei Schweden.” Det handlar om Klas Anshelm, Bernt Nyberg och Bengt Edman. Med schweizisk nit visas arkitekterna ur olika aspekter i texter och nytagna foton. Beställ via WB+Ws hemsida. o

114 ARKITEKTUR · 2/15

Forskningen om fascistisk arkitektur är ett ständigt växande fält, med publikationer, konferenser och utställningar. Det speglar också intresset som (fortfarande) finns för andra världskriget i bredare sammanhang, som populärvetenskap eller film. Architecture in Uniform. Designing and Building for the Second World War på MAXXI i Rom är ännu ett bidrag till området, men med en annorlunda infallsvinkel.

Den klassicerande monumentalarkitekturen av Albert Speer eller Marcello Piacentini, planerna för Germania eller projekt som EUR eller Foro Italico i Mussolinis Rom utelämnas nästan helt. Genom flera mindre historier utvidgas i stället förståelsen av arkitekturen under andra världskriget: i utformningen av alltifrån fordon och fabriker till koncentrationsläger, Nürnbergrättegångarnas domstolssalar och minnesmonument. Utställningen har tidigare visats i Kanada och Frankrike, och har här omarbetats efter italienska förhållanden.

Som i dokumentationen av hur städer som Genua och Rom förstördes av bombplanens anfall, liksom hur landets kulturarv skulle

Höger. Skiss från Tiranas omgestaltning 1939–40, av Gerardio Bosio.

BILD GER ARDIO BOSIOS ARKIV

räddas från ödeläggelse under kriget. Eller beskrivningen av hur Albaniens huvudstad Tirana omgestaltades efter Italiens ockupation av landet, i enlighet med fascismens stadsplaneideal.

Men här berättas också om arkitekternas indirekta inblandning i kriget. När amerikanska fabriker som tillverkade krigsmateriel uppfördes, och samhällena däromkring bildades – och än i dag finns kvar. Eller i utvecklingen av prefabricerade hus och broar, som möjliggjorde kommunikationer och trupprörelser. Också i arbetet med kamouflagetekniken hade arkitekter som bland andra Louis I Kahn en viktig roll.

Och vad hände med alla arkitekter som tillfångatogs? Hur påverkades kreativiteten av isoleringen? Det är också frågor som curatorn Jean-Louis Cohen aktualiserar på Architecture in Uniform, som presenterar flera mindre kända sidor av arkitekturens uppgifter under andra världskriget och det moderna samhällets utveckling genom ett omfångsrikt material: objekt, skisser, ritningar, fotografier och filmer. Men utställningens förtjänstfulla bredd är samtidigt en av få svagheter: i strävan efter att täcka in så mycket som möjligt blir resultatet något spretigt. Men likafullt är det lärorikt. o M I K A E L A N D E R S S O N Ä R A R K ITE K TU R H I S TO R I K E R.

BOK Höger. Rekonstruktion av sovrummet i Lina och Adolf Loos lägenhet i Wien 1903.

Nedan vänster. Bordslampa av Adolf Loos, ca 1900. Hummelsamlingen, Wien.

Nedan höger. Kuddfodral av Josef Hoffman 1909.

F O T O © P E T E R K A I N Z / M A K (H Ö G E R ), © M A K /G E O R G M AY E R (N E D A N VÄ N S T E R )

Här delas modernismen Ways to Modernism. Josef Hoffmann, Adolf Loos und die Folgen.

MAK – Österreichisches Museum für Angewandte Kunst T O M 19/4 K ATA LO G: B I R KH ÄUS ER V ER L AG, B A S EL , 2015.

Det är en sensationellt rik utställning som curatorerna Christian Witt-Dörring och Matthias Boeckl sammanställt på MAK i Wien. Trots att utgångspunkten är en historisk jämförelse mellan två temperament leder den rakt in i vår egen samtid.

Utställningen består av möbler, föremål, ritningar, skisser, arkitekturmodeller och ett antal rekonstruerade verkliga rum.

Genom att jämföra Josef Hoffmann (1870–1956) och Adolf Loos (1870–1933), som var de ledande arkitekterna i Österrike i generationen efter Otto Wagner, visas två helt olika attityder till det moderna.

Hoffmann var formgivargeniet som skapade allt från smycken och husgeråd till möbler, inredningar, textilier och byggnader. Idén om allkonstverket var i hög grad närvarande, där konstnärsarkitekten hade fullständig estetisk kontroll.

Loos ståndpunkt å andra sidan var skeptikerns. 1909 hade han skrivit sin polemiska text Ornament och brott. Enligt Loos var det inte möjligt att uppfinna en ny modern stil. I stället var det alla motsättningar och individens frihet som var kärnan i det moderna. Frågan om allkonstverket var irrelevant.

Utställningen är uppdelad i fem kapitel.

Den börjar i 1800-talets vurm för historien och utbudet av nya varor för en köpstark medelklass. Nästa kapitel visar Otto Wagner. Han var den arkitekt som försökte utveckla historismen vidare till en ny modern, urban arkitektur. Utställningens centrala kapitel ägnas motsättningen mellan konstnärsarkitekten och formgivaren Hoffmann och den urbane skeptikern och pragmatikern Loos.

Här finns mängder av möbler, ritningar, arkitekturmodeller men det mest uppseendeväckande är rekonstruktionerna i verklig skala av Josef Hoffmanns sovrumsinredning till makarna Salzer från 1902, och Adolf Loos sovrumsinredning till sin fru i deras lägenhet i Wien från 1903.

Här blir olikheterna i attityd hos de båda arkitekterna tydliga. Hoffmanns inredning har det typiska kvadratiska mönstren på såväl mattan som gardinerna och sängöverkastet. De geometriskt formade möblerna och sänggavlarna ingår som delar i den övergripande konstnärliga gestaltningen av rummet.

I Loos vita sovrumsinredning döljs alla skåp och möbler bakom ett linnedraperi som löper runt hela rummet. Det ändrar rummets geometri och tillsammans med angoragetskinnen på golvet skapas en märklig sammansatt interiör med erotiska undertoner.

Efter den centrala salen följer ett kapitel som ägnas arkitekterna som i vissa avseenden var en syntes av Hoffmanns och Loos

oförenliga ståndpunkter, som Josef Frank och Oskar Strnad. Här visas också senare projekt av Hoffmann och Loos, och två rumsrekonstruktioner i verklig skala. Ett av Hoffmanns mondäna filmstjärnerum med speglar på golvet, från Parisutställningen 1937 och Margarete Schütte-Lihotzky nyktra projekt till bostad åt en ensamstående mor med ett barn från slutet av 1920-talet.

Från att ha varit delvis bortglömda återupptäcktes Adolf Loos och Josef Hoffmann av en ny generation arkitekter i Österrike och Italien på 1960-talet. I det sista kapitlet i utställningen görs ett försök att visa på deras inflytande i fråga om idéer

och attityder in i vår egen tid. Bokstavligen genom Wienarkitekter som Hans Hollein och Hermann Czech, men också genom konstnärer som Donald Judd och Marcel Duchamp, och internationella samtida exempel som Lacaton & Vassal.

Jag kan bara uppmana alla att åka till Wien i vår och se denna mångfasetterade utställning. Museiutställningar om arkitektur och formgivning blir inte mycket bättre än så här. o M I K A E L B E RG Q U I S T

115 2/15 · ARKITEKTUR

UTSTÄLLNIN G

Vänster. Lisa Hillands soffa ”Braid” för norska LK Hjelle var mässans Best in show, enligt Ingrid Sommar.

Nedan. Soffan Branch, design Gert Wingårdh och Sara Helder för Zanat.

Nedan. Djärvaste processen på mässan står Felix Ruder för, student vid LTH Arkitektur.

Den biologiskt nedbrytbara pallen ”Symbio” i diabas och ek.

Världsförbättrarna Stockholm Furniture Fair Stockholm Design Week 3-7/2 2015 ”För få människor producerar för många saker. Och alla de som saknar jobb har inte råd att köpa dem.” Denna analys beträffande världsläget när det gäller allas våra fysiska ägodelar presenterades under Furniture and Light fair i Stockholm nyligen. Den kom från det bosniska varumärket Zanat, som via samarbeten med skandinaviska hetluftsdesigners som Monica Förster, Gert Wingårdh och Harri Koskinen vill förbättra såväl hemmet som världen. Skapa fler jobb – 27 procent av Bosniens befolkning är arbetslösa, dubbelt så många bland de unga – och samtidigt bygga ett föredömligt företag. Ett som med högsta hantverksmässiga skicklighet producerar vackra och hållbara möbler.

Jag kan inte låta bli att koppla tillbaka till den legendariska epoken inom skandinavisk 116 design. Då ARKITEKTUR · 2/15

när konstnärer rekryterades till industrin för att både skapa fler goda arbetstillfällen och vackrare, för alla tillgängliga vardagsvaror. I dag har vi i stället en situation där de billiga varorna – de som befolkningens breda lager har råd med – produceras globalt under ofta förskräckande förhållanden vad gäller såväl löner som arbetsvillkor.

Medan de schysst producerade sakerna är exklusiva, reserverade för överklass och företagskunder. En sorts lyx.

Glädjande nog verkar det nu röra något på sig i detta bedrövliga och sedan länge låsta scenario. Mässan bjöd på flera exempel. Dels rapporterades om hur svenska möbelföretag i ökande utsträckning tar hem produktion till Sverige, till gagn för såväl arbetstillfällen som transparens. Något som redan tidigare gällt för gräddan av svenska kvalitetsproducenter som Lammhults, Offecct, Gärsnäs och Swedese. Dels var bosniska Zanat – med rötterna i ett snart hundraårigt familjeföretag specialiserat på träsnideri – inte ensamt om prestigefyllda samarbeten mellan ambitiösa fabriker i låglöneländer och västerländska designers. Även varumärket NakNak – som utgår från

ett inarbetat taiwanesiskt metallföretag – lanserade nu första kollektionen, byggd på en liknande idé. Och med en friskt global mix av designers. Från helt Sverigerotade Matti Klenell, TAF Arkitekter och tidigare Acne-ad:n Erik Olovsson till taiwanesiska uppstickarna Afteroom och Yun Li, som arbetar i Stockholm respektive Paris. Dessutom den allt hetare brittiske designern John Astbury, som gick ut Konstfack för några år sen och nu verkar med Stockholm som bas, men synts på utställningar i New York, London, Tokyo och Milano.

Visserligen har det förekommit spridda exempel på samma fenomen tidigare.

Inte minst har Claesson Koivisto Rune varit involverade i flera

projekt, byggda på ovanliga internationella konstellationer, bland annat med afrikanska tillverkare. Medan TAF arkitekter ritat möbler för produktion av ryska fångar. Men det hoppingivande och nya med satsningar som Zanat och NakNak är att de inte främst presenterats som enstaka kollektioner, utan utgår från mer övergripande ambitioner att bygga långsiktiga varumärken.

Men vilken betydelse har då globala samarbeten som Zanat och NakNak rent formmässigt? Spelar det någon roll att skandinaviskt skolade designers arbetar med profilstarka fabriker i Östeuropa eller Asien? Det för mig uppenbara svaret är att ju mer industriella processer fabriken utgår från desto mindre effekt på formspråket.

Den industriellt rotade stilen förblir slickt urban, smart, i grunden modernistiskt influerad – även om tillverkningen sker någonstans på taiwanesiska landsbygden.

Medan produktion byggd på hantverk, som

Överst till vänster. David Ericssons stol ”Madonna” för Gärsnäs är ett litet under i bok och läder. Överst till höger. ”Pivot”, stol som hopfälld bärs som en portfölj, av danska Makers with Agendas, grundat av Julien de Smedt och William Ravn.

Ovan. Lammhults initiativ X-Works 2.0, professionell skjuts åt ett utvalt gäng unga designers.

Fr v Therése Hallberg, Andrés Nilson, Julia Prytz, Vilde Øritsland Houge och Tuva Rivedal Tjugen.

Vänster. Hyllan Tara av Monica Förster för Zanat.

i fallet Zanat söder om Sarajevo, tydligt influerar även de formmässiga resultaten. ”Zanat” betyder hantverk på bosniska.

Försters, Wingårdhs och Koskinens möbeldesign för det bosniska varumärket har uppenbarligen inte bara utgått från detta utan också lärt av de bosniska träsnidarnas tekniker och kunskap. Utmaningen har varit att hantera en materialoch mönstertradition som från början varit främmande. Men som resulterat i en faktisk dialog. o INGRID SOMMAR

117 2/15 · ARKITEKTUR

Ung Svensk Arkitektur-priset Ung Svensk Arkitektur-priset är tidskriften Arkitekturs pris till den bästa arkitekturen gjord av arkitekter under 40 år och färdigställt under de senaste två åren. Det kan vara interiör, landskap, byggnad eller plan. Från och med nu tar vi emot nomineringar, sista datum för inlämning är 15 augusti 2015. Priset, som delas ut på Arkitekturgalan i november, är på 25 000 kronor och publicering i tidskriften. För frågor mejla ylva.frid@arkitektur.se

Ny bok!

Givetvis får du som prenumererar även tidningen digitalt – för läsplatta eller mobil!

BESTÄLL DIN PRENUMER ATION! www.arkitektur.se Helår (8 nr) 660 kr Studerandeprenumeration 395 kr Som prenumerant har du även rabatt på många av våra böcker!

Gå in och titta på webbshop.arkitektur.se

moa tunström & karin bradley är forskare vid kth i stockholm, avdelningen för urbana och regionala studier. moa tunström & karin bradley are researchers at kth royal institute of technology in stockholm, the division of urban and regional studies. ulrika gunnarsson-östling är forskare vid kth i stockholm, avdelningen för miljöstrategisk analys. ulrika gunnarsson-östling is a researcher at kth royal institute of technology in stockholm, the division of environmental strategies research.

ARKITEKTUR TEXT

TUNSTRÖM, GUNNARSSON-ÖSTLING & BRADLEY

Urban development is often pursued with the purpose of improving social and ecological conditions in parallel. This book deals with how these ambitions can be integrated, how environmental and social measures are related, and how they influence each other. The aim is to formulate socio-ecological perspectives and practices. How is it possible to elucidate the connections between ecological and social concerns in local urban development – when new buildings are constructed, when functions change, or when neighbourhoods are redeveloped?

How can we handle the risk that renewal will exacerbate problems of social exclusion? What social norms are inherent in environmental measures? For whom is the sustainable city?

The book describes a number of practical examples of socio-ecological urban development from Järva in Stockholm, Ålidhem in Umeå and Rosengård in Malmö. The examples concern cycling, consumption, environmental education, participation, public spaces, gardening and local production.

As a conclusion, it is discussed how socio-ecological practices can be developed further, for example by more explicitly taking concepts such as spatial or environmental justice as starting points. The intention of the book is to inspire practice and contribute to ongoing discussions regarding socio-ecological urban development.

SOCIOEKOLOGISK STADSUTVECKLING

Ofta bedrivs stadsutvecklingsarbete för att förbättra sociala förhållanden parallellt med åtgärder för att öka den ekologiska hållbarheten. Den här boken handlar om hur man kan föra samman dessa olika arbetsfält, om hur miljömässiga och sociala åtgärder hänger ihop och påverkar varandra. Syftet är att utmejsla socioekologiska perspektiv och praktiker. Hur är det möjligt att förtydliga kopplingarna mellan ekologiska och sociala hänsyn i lokal stadsutveckling – när nytt byggs, när funktioner förändras och inte minst när befintliga områden renoveras? Hur kan man hantera risken att uppgradering av ett område förstärker den sociala exkluderingen?

Vilka sociala normer finns inbyggda i miljöarbetet? För vem är den hållbara staden?

I boken beskrivs ett antal praktiska exempel på socioekologisk stadsutveckling – hämtade från Järva i Stockholm, Ålidhem i Umeå och Rosengård i Malmö. De handlar om cykling, konsumtion, lärande om miljöfrågor, deltagande, offentliga rum, odling och lokal ekonomi. Avslutningsvis diskuteras hur socioekologisk praktik kan utvecklas i framtiden, till exempel genom att starkare ta utgångspunkt i begrepp som rumslig rättvisa eller miljörättvisa. Boken är tänkt som praktisk inspiration och som ett bidrag till fortsatta diskussioner om socioekologisk stadsutveckling.

SOCIOEKOLOGISK STADSUTVECKLING BEGREPP OCH LOKAL PRAKTIK

SOCIO-ECOLOGICAL URBAN DEVELOPMENT CONCEPTS AND LOCAL PRACTICE

Moa Tunström, Ulrika Gunnarsson-Östling & Karin Bradley

ARKITEKTUR TEXT

Socioekologisk stadsutveckling är nummer två i vår serie Arkitektur Text. Boken handlar om hur miljömässiga och sociala åtgärder i stadsutveckling hänger ihop och påverkar varandra. I den beskrivs ett antal exempel hämtade från Järva i Stockholm, Ålidhem i Umeå och Rosengård i Malmö och de handlar om cykling, konsumtion, lärande om miljöfrågor, deltagande, offentliga rum, odling och lokal ekonomi.

Rabatt till Arkitekturs prenumeranter. (Se även annons på sid 121). Beställ på webbshop.arkitektur.se och passa samtidigt på att beställa nummer ett i serien: Håkan Forsells essäsamling Bebodda platser.

Arkitektur har fått fler läsare!

Vår kontrollerade upplaga har, till skillnad från de flesta andra tidskrifter och tidningar, ÖKAT! Den höga siffran 7 200 ex för 2013 har nu skjutit i höjden till 7 900 ex för 2014. Vi har nu fler prenumeranter, fler läsare och fler sålda lösnummer.

Tack för att ni gillar tidningen – och vi lovar försöka hålla stilen eller om möjligt bli ännu vassare.

V I N N A R E 2 0 13: A B B A S C H A H R O U R S O C H A N D E R S LU N D I N S B O S TA D S H U S R O S M A R I N E N I H E L S I N G B O R G.

Du är väl prenumerant?

3 T I P S F R Å N AR KITEK TUR FÖ R L AG

LANDSKAPSARKITEKTURDAGEN 2015

PL ATSEN S MUSIK FOTO DAN HALLEMAR

E X T REM E L AND S C A P E S

Fritt inträde!

24.04.2015

ALNARP

Flytten av Kiruna Sam Keshavarz / White

Plats: Sätra centrum Låt: Pokerkväll i Vårby gård Artist: Florence Valentin Någon påpekade i samband med att Thåström släppte sin nya skiva att musikkritiker älskar musik med geografi i. Alltså låtar där sångaren sjunger om en plats man kan hitta på en karta. GPS-låtar. Det är oemotståndligt. Kanske för att det känns på riktigt och kanske för att man får ta del av någon sorts hemlighet, en biografi.

Love Antell är, liksom Thåström som ju döpte en hel skiva till en adress i Högdalen, en jävel på att strössla låtar med geografi.

I Pokerkväll i Vårby gård är han vid en av röda linjens tristare stationer. Precis som Sätra tre stopp bort omgiven av större, mer kända eller större destinationer som Skärholmen, Bredäng, Alby och Fittja. I Pokerkväll på Vårby gård – en ren The Clash-dänga med Love Antells band Florence Valentin – är den obetydliga platsen för ett ögonblick alltings centrum. För att han pekar på den och säger: ”Precis där var det”.

DA N H A LLE M A R

Rödgrönblå stadsbyggnadskonst Linda Pettersson / URBIO

Planning for extreme storm waters

Christian Nyerup Nielsen / Ramböll

www.LANDSKAPSARKITEKTURDAGEN.se FACEBOOK.COM/LANDSKAPSARKITEKTURDAGEN

BOKEN ÄR PÅ ENGELSKA!

MADE IN NORW AY

MMAADDEEIN IN M A DEAY W R I N NNO O R W A Y NORWAY

MADE IN NORWAY

MADE IN NORWAY

over new projects from all ents a selection of 31 onstrating Made in Norway pres to the Arctic north, dem Oslo al capit the , both from the country, of different situations responses to a variety Norwegian architects’ nt n. elega natural and urba in many of these e is a strong influence Norway has also The natural landscap asing urbanisation of incre The cts.

Oslo proje the and sensitive by projects like ibilities, as demonstrated Prize required similar sens cts of the late Pritzker or the recent urban proje Opera by Snøhetta Made in Norway presents a selection of 31 new projects from all o . laureate Sverre Fehn the country, from the capital Oslo to the Arctic north, demonstrat all, only Norwegianabou There are, architects’ responses to aafter t Norway. variety of different situations very little n of the world’s Most people know natural ands,urban. a miniscule proportio egian Norw on on the streets , even about 4,8 milli The natural is aegian strong ting a Norw influence inperihood of meelandscape ever, many of these el population. The likel slight. How and sensitive is very projects. increasing world,The urbanisation the in of Norway has s citie est bigg Norwegians and of of some of the little required similar Masensibilities, de ins only as demonstrate Norway d by projects like the use the world know pre e an sen mak ts to a ity sele rtun haps precisely beca ctio Opera by e oppourban projects nthe Snøhetta of 31 the mor orntry the the recent new proje allcou of have , we from ure, the itect capital Oslo to the late Pritzker Norwegian arch laureate Sverre rise.

Nor Fehn. surparch Arctic north weg of ian ent the elem itects’ responses impact, if only through to a variety of diff natural and urb er an.

Most people know Thevery little about Norway. There are, after all, on natura l lan dscape is a strong influen about 4,8 million and sen Norwegians, a miniscule ce siti proportion in ve of ma the world pro n as ject Alma s.

The increasing urb Ingerid Helsing population. The require likelihood anion of meeting d similar a Norwegian, even satithe on st o n sensibilitie s, editor, arkitektofursome of the dem onstrat Ope biggest cities ra by Snø world, isasvery ed by pro slight.

However, hetintathe or the recent urban haps precisely laur because the eate Sve jects of thea Norwegians rreworld Fehn.knows only little ofpro Norwegian architecture, we have all the more opportunity to make impact, if only Mothrough st peoplethe element of surprise. know very little about Norway. The about 4,8 million re are, Norwegians, a min iscule proportion population. The likelihood of me eting a Norwegian Ingerid Helsing of som Almaas e of the biggest , ev cities in the wor editor, arkitektur haps precise ld, is very slight n ly becaus e the world knows Norwegian arch only little of N by: cts itec proje ture With , we have all the impact, if only thro more opportun ugh the element Alliance Arkitekter of surprise. a-lab r Arne Eggen Arkitekte Ingerid Helsing Alm aas Atelier Oslo editor, arkitek tur n Aviaplan AWP er heim Landskapsarkitekt Bjørbekk & Lind With projectstektu by: r Reine Arki b+r/Brøgger &Alliance Arkitekter r tekte Arki sen offer Krist Brendeland &a-lab COWI Arne Eggentein Arkitekter & Breitens Dahle, DahleAtelier Oslo tekter Element ArkiAviaplan ay Fantastic Norw AWP With projects by: Sverre Fehn Bjørbekk & Alli Lindheim ance ArkLandskapsar kitekter itekter Haga & Grovb+r/Brøgger a-lar& b Reine Arkitektur r Arkitekte Haugen/Zoha Arn Brendeland &eKristoffersen Eggen Arkitek Arkitekter ter Helen & Hard COWI Atelier Oslo Knut Hjeltnes Aviapla Dahle, Dahle & Breitenstein n ebakk Carl-Viggo Hølm AWtekte Element Arkitekter P r næs Arki Jarmund/Vigs Fantastic Bjø Norway rbe onto r dheim Lan & Lin vin Arkitektkkk dskapsarkitekter Jensen & Skod b+r/Brrøgger & Rei Sverre Fehn tekte ne Arkitektur Arki und Jarm in Krist Brendeland & Kri Haga & Grov stoffersen Arkitek r LY Arkitekte ter COWI Haugen/Zoh ar Arkitekter Wiig Narud-StokkeHelen & Dah ere Hard Dah og&Plan r le tekte Brelegg Arkile, itenstein WiigEle Narud-StokkeKnut Hjeltnes me r Arkitekter tektent stad Arki Reiulf RamCarl-Viggo FanHølmebakk tastic Norway elderupSve Helge SchjJarmund/Vig rre snæs Arkitekter Fehn etta Snøh Jensen &Hag Skodvin a r& Gro Arkitektkont or v onto Arkitektk Steinsvik Kristin Haugen/Zo Jarmund Arkitekter har Arkitekter s itect Arch Holl en Stev Helen & Hard LY Arkitekter ultants STUP Cons Knut e-Wiig Narud-Stokk Hjeltnes Are Vesterlid Carl-Vi Narud-Stokk e-Wiig Arkitekter ggo Hø lmebakk og Planleggere r tekteJarm ØKAW Arki Reiulf Ramstad undArkitekter /Vigsnæs Arkitek ter Jensen & Skodvin Helge Schjelderup Arkitektkontor Kristin Jarmund Snøhetta Arkitekter LY Arkitektkont Steinsvik Arkitekter or 8/16/12 Steven Nar udHoll Architects Stokke-Wiig Narud-Stokke-Wi STUP Consultants ig Arkitekter og Planleggere Reiulf Ramstad Are Vesterlid Arkitekter ØKAWHel ge Schjelderup Arkitekter Snøhetta Steinsvik Arkitek tkontor Steven Holl Arc hitects STUP Consultant s Are Vesterlid ØKAW Arkitekter

ECTURE TODAY IT H RC A N IA EG RW NO NORWEGIAN ARCHITECTURE TODAY NORWEGIAN A RCHITECTURE T ODAY

DET BÄSTA AV NORSK SAMTIDSARKITEKTUR Made in Norway presenterar ett urval av det bästa av norsk samtidsarkitektur för en internationell publik! De 31 projekten visar norska byggherrars och arkitekters svar på de krav som dagens samhälle står inför i förhållande till historia, klimat, utveckling både urbant och lokalt samt globalisering.

Boken innehåller också artiklar och intervjuer som ger en bild av hur arkitekter i Norge tänker och arbetar.

Endast 285 NOK + porto.

För beställning, skicka e-post till: anp@arkitektur.no

ARKITEKTUR N

tunström & karin bradley are archers at kth royal institute of hnology in stockholm, the division rban and regional studies.

ka gunnarsson-östling orskare vid kth i stockholm, elningen för miljöstrategisk lys.

ka gunnarsson-östling researcher at kth royal institute echnology in stockholm, division of environmental tegies research.

ARKITEKTUR TEXT

TUNSTRÖM, GUNNARSSON-ÖSTLING & BRADLEY

tunström & karin bradley orskare vid kth i stockholm, elningen för urbana och onala studier.

SOCIOEKOLOGISK STADSUTVECKLING

a förhållanden parallellt här boken handlar om miljömässiga och sociala tmejsla socioekologiska opplingarna mellan nytt byggs, när renoveras? Hur kan man en sociala exkluderingen? m är den hållbara staden? kologisk stadsutveckling sengård i Malmö. De eltagande, offentliga rum, cioekologisk praktik kan gångspunkt i begrepp m praktisk inspiration och k stadsutveckling.

NY BOK! SOCIOEKOLOGISK STADSUTVECKLING BEGREPP OCH LOKAL PRAKTIK

SOCIO-ECOLOGICAL URBAN DEVELOPMENT CONCEPTS AND LOCAL PRACTICE

Moa Tunström, Ulrika Gunnarsson-Östling & Karin Bradley

ARKITEKTUR TEXT

Socioekologisk stadsutveckling Den här boken handlar om hur miljömässiga och sociala åtgärder i stadsutveckling hänger ihop och påverkar varandra. Boken är tänkt att ge praktisk inspiration och bidraga till fortsatta diskussioner kring vad en socioekologisk stadsutveckling kan vara.

I den beskrivs ett antal exempel hämtade från Järva i Stockholm, Ålidhem i Umeå och Rosengård i Malmö och de handlar om cykling, konsumtion, lärande om miljöfrågor, deltagande, offentliga rum, odling och lokal ekonomi. Avslutningsvis diskuteras hur en socioekologisk praktik kan utvecklas i framtiden, till exempel genom att starkare ta utgångspunkt i begrepp som rumslig rättvisa eller miljörättvisa.

Bokens författare är Moa Tunström, Ulrika Gunnarsson-Östling & Karin Bradley. Illustrationer och formgivning av Chris Knox.

BESTÄLL HÄR: Webb: webbshop.arkitektur.se Telefon: 08-702 78 57

FAKTA: Utgivning i mars 2015, 150 * 225 mm, 104 sidor.

ISBN 978 91 86050 88 7. Parallella texter på svenska och engelska.

Pris: Arkitekturs prenumeranter 159:-. Ordinarie pris 202 kr.

Enhetsfrakt 39 kr inom Sverige tillkommer.

Nr 3/15 av Arkitektur handlar om att lägga till.

Vad händer när man adderar hus i en stad? Vi N Ä S TA N U M M E R presenterar två projekt som båda landat i känsliga miljöer: AQ Arkitekter har fyllt i en lucka i Visby innerstad och Wingårdhs har förnyat och fyllt på i ett kvarter på Avenyn i Göteborg. Lena From SVENSK A R K I T E K T U R samtalar om det synliga eller osynliga tillägget med SEDAN 1901 Johan Oscarson på Elding Oscarson och Josef Eder på www.arkitek tur.se General Architecture. Tre reportage från Göteborg, Malmö och Stockholm om hur storstäderna hanterar den allt större efterfrågan på nya kvadratmeter inne i städernas centrum. Lars Marcus och Meta Berghauser Pont avlivar några myter om täthet och Tomas Lauri har hittat infill-förebilder i världen.

Dessutom en paviljong i Sundsvall, en förskola i Umeå, och Gert Wingårdh om varför Göteborg är 121 bäst på fisk men inte på arkitektur.

2/15 · ARKITEKTUR

Å SIK TSMATR IS

Louise Bourgeois.

Utställning.

Vårens satsning på Moderna museet i Stockholm ger en fin ingång till en av de första riktigt erkända kvinnliga konstnärerna.

Björk. Utställning.

MoMAs restrospektiv med den isländska stjärnan är en ”don't miss” för NYCresenärer. T o m 7/5.

FA N TA S T I S K T

Arkitekturs guide till kulturen.

Katitzi. Böcker.

Katarina Taikons barnböcker om den romska flickan Katitzi kommer i uppdaterad version. Mer aktuellt blir det inte.

Välgörenhetstatueringar. Zlatan målade 50 namn på sin kropp i ett samarbete med FN:s World Food Programme för att stoppa hungern i världen. I en video säger Z: ”När du ser mig, kommer du att se dem”.

Rosh. Diamant. Skiva.

18-åriga Roshanack ”Rosh” Anoushe är ännu en i raden av makalaösa svenska kvinnliga hip-hopartister.

Fåret Shaun. Film.

Välbehövlig fåraktig motvikt till Disneys smala midjor.

Girl in a band. Bok. Kim Gordons skilsmässobok från maken och Sonic Youth är välförtjänt hyllad.

Father John Misty. Skiva.

Father John Misty är ett alias för Josh Tillman som på ”I love you honeybear” levererar en knippe sånger som lovar en fin vår.

A draft of shadows. Utställning.

Rafael Lozano-Hemmer gör stora interaktiva verk. På Bildmuseet i Umeå får konstverken liv genom besökarens puls. T o m 26/4.

Bike vs cars. Dokumentär.

Fredrik Gertten söker upp cykelaktivister i städer och ser dem utmana den ekonomiska makten. Uppfriskande som vårcykling.

B o b K v in

Malmö. Stad.

Konstgalleridöd och antisemitrykten. Kämpa Malmö! En ljuspunkt är att nedlagda biograf Panora nyöppnar vid Möllevången.

Om hästar och män. Film. Äntligen får vi se denna humoristiska isländska film om människors förhållande till hästar.

Sporno- och lumbersexualitet.

Den metrosexuelle mannen utmanas av två nya manstyper.

En sportig och porrig och en skäggig i flanellskjorta. Det är positivt. Även köttmarknadssamhället mår bra av ökad konkurrens.

Mona Sahlin. Jobb. Även S-ledaren har bytt jobb. Numera extraknäcker hon som hotellstäderska. På sin dot-ters hotell visserligen, men ändå: en höjdare som städar själv.

MASUDA + OTSUBO

CHRISTER LARSSON

UNG JAPANSK PRISVINNANDE DUO.

HAN SKA GÖRA ARKITEKTUREN TILLGÄNGLIG FÖR FOLKET. Ace of base. ”Ny” skiva.

Tio tidigare outgivna spår från 1991–2005. Som vi längtat.

Teveserier.

Den nya teveserievågen har varit magisk. Men nu kommer en ny i veckan. Kan vi ta en paus och titta ikapp?

The Singles. Band.

Scarlett Johansson startar en grupp som spelar ironisk pop.

Först ut är låten Candy. Oklart om hela konceptet är ironiskt.

Thåströms nya skiva.

Slentrianmässig biografimusik.

Melodifestival.

Spektakel.

En döende kulturform. SVT maskerar döden med en fånig hjärt-app. Överdriven retuschering.

Varför får kända kvinnor inte vara humana på bild? Frågan ställs åter igen efter att bilder på artisten Beyoncés oretuscherade ansikte spridits på nätet.

Landsbygdsparasiter.

Filmen Cirkeln och teveserien Jordskott är båda fiktioner i Bergslagen. M-ledaren Anna Kindberg Batra placerar Falun i fjällen. Storstaden behöver förstå att landsbygden är verklig.

122 ARKITEKTUR · 2/15

Oscarsutdelning. Jippo.

Episk miss av juryn att inte ge bästa film-statyetten till Boyhood. I klass med när man missade Apocalypse now eller ET.

FÖ R FÄ R LI GT

Craft-beerifieringen.

Ja öl är gott. Men nu har egenbrygd öl blivit det nya kaffe i gentrifieringsprocessen.

Det står oss upp i halsen.

Namnbyte. Fenomen.

Ernst Billgren heter numera Wilhelm von Kröckert och har slutat måla rävar. Det är numera han själv som är konstverket.

Flashback. Även om man kan få tips på vilken dammsugare man ska köpa så stinker hela högen av det hat som finns där.

Kristdemokraternas invandringspolitik.

Kd håller på att assimileras till Sverigedemokrater.

DESIGN TANK PHOTO CHARLOTTE SVERDRUP

Keramiska plattor serie La Roche

Kontakta vår projektavdelning

Svenska Kakel

Enjoying the outdoors since 1947 vestre.se

Kvalitet • Kunskap • Service

Vestre Stripes Design: Lars Tornøe

Malmö Tel 040-685 34 00 • Helsingborg Tel 042-400 57 00 • Halmstad Tel 035-240 24 00 Göteborg Tel 031-86 64 40 • Stockholm 08-520 260 00 • Luleå 0920-46 56 00

www.svenskakakel.se

ARKITEKTUR · NR 8 · 2014 · UMEÅS ENERGI · Kulturhuset Väven · De alternativa kulturhusen · Parker vid Umeälven · Sundsvallsbron · Radhus i Hägersten ARKITEKTUR · NR 7 · 2014 · BOSTAD · Bostäder landet runt · Experimenthus · Studentbostäder · Bostadsglappen · Snabba hus ARKITEKTUR · NR 6 · 2014 · NYA RÖRELSER · HISTORIENS SPÅR · Rosengårdsstråket · Thea Leonhard · Landsarkivet i Lund · Petra Gipp · Lyxhus i Stockholm ARKITEKTUR · NR 5 · 2014 · DANSK VÅG · Swedbank · Högskolebibliotek Falun · Danska unga · Realdania regerar · Pascal Flammer ARKITEKTUR · NR 4 · 2014 · VÄLFÄRD · Göteborgs Stadsbibliotek · Dorte Mandrup · Skagershuset i Årsta · Aula Medica · Jernhusen ARKITEKTUR · NR 3 · 2014 · LÉONIE GEISENDORF · Tre landskapsprojekt · Hotellskrapor i Norrland · Nya Hisingsbron

1970-talets vardagliga bilduppror

NÄR AMATÖRER TOG ÖVER EN SVENSK FOTOHISTORIA – och upptäck möjligheterna att skapa ett eget uttryck genom omfattande

ARKITEKTUR · NR 2 · 2015 · ARKITEKTURFOTO · Dialog med fem fotografer · Foto från ArkDes samlingar · Reportagefoto · Villa av John Pawson

O B J E K T: H U S I S TO C K H O L M S S K Ä R G Å R D / P E T R A G I P P A R K I T E K T U R / K ATA R I N A L U N D E B E R G, I N P R A I S E O F S H A D O W S

ARKITEKTUR · NR 1 · 2015 · DOKUMENTÄRA INTERIÖRER · Restauranger · Donald Judd · Villa Moelven · Öijared Hotell · Millennieskogen

Så formar arkitekturfotot vår värld Genom Hajom Architect Series ger vi dig unika möjligheter att skapa ett

De bästa bilderna från ArkDes HAJOM.COM

| FÖNSTER • DÖRRAR • SKJUTDÖRRAR

materialval och ytbehandlingar.

Bildernas makt HAJOM ARCHITECT SERIES

2/2015 SEK 97 NOK 109 EUR 13 BYG G N A D INTERIÖR PLAN LANDSKAP

upplöst förhållande mellan inne och ute. Kombinera Hajoms ytterdörrar,

skjutdörrar och fasta- samt öppningsbara glaspartier i udda och unika format